Diskussioner som spelar roll

Ett ”informellt ministerrådsmöte” är just vad det låter som. Det är informellt, och man fattar inga formella beslut men diskuterar desto mer viktiga aktuella frågor. Samtidigt kan dessa informella ministerråd många gånger i praktiken vara minst lika betydelsefulla som de rent formella.

Just hemkommen från två dagars informellt energiministermöte i Dublin känns det precis så. Den första frågan vi diskuterade där var hur EU:s framtida ambitioner på klimat- och energiområdet bör se ut. De mål vi tillsammans slagit fast sträcker sig till 2020, och framöver kommer vi behöva slå fast nya för perioden därefter.

Sedan jag blev energiminister har jag många gånger tyckt att det funnits en ganska pessimistisk stämning i ministerrådet, att många varit väldigt upptagna av att hantera effekterna av den ekonomiska krisen och att det lett till att många av mina energiministerkollegor verkat motvilliga till att slå fast nya mål både för att öka andelen förnybar energi och att minska koldioxidutsläppen, kanske av rädsla för att det skulle ”kosta” för mycket.

Men under tisdagens diskussion i energiministerrådet tyckte jag mig höra lite av en omsvängning. Nu håller fler länder än tidigare med oss om att vi i EU måste visa ledarskap och sätta upp nya ambitioner. Och fler tycks idag dela Sveriges syn på att den förnybara energin har en väldigt viktig roll att spela framöver, för att vi ska kunna nå både de klimatmål vi redan har satt upp, och de vi behöver slå fast framöver.

Under mötet diskuterade vi också utvecklingen när det gäller skiffergas, och hur de stora nya gasfyndigheter som nu kommer ut på världsmarknaden påverkar Europa. Och väldigt många länder runt bordet gav uttryck för en väldigt entusiastisk syn på skiffergas, nästan som om den vore en universallösning både när det gäller energipriser och minskade koldioxidutsläpp.

Men tillsammans med min franska kollega, Delphine Batho, påminde jag om skiffergasens baksidor. För även om skiffergasen kan ha ett mindre klimatavtryck än kol, så är den långt ifrån någon långsiktigt hållbar lösning. Bland mycket annat lyfte jag fram att Europa, om man bestämmer sig för att investera mer i kortsiktigt billig fossilgas, riskerar bygga fast sig i en infrastruktur och i ett fortsatt starkt beroende av fossila bränslen för lång tid framöver.

Delphine var också en av de energiministerkollegor som jag hade enskilda överläggningar med under dagarna i Dublin, och bland mycket annat diskuterade vi hur det svenska gröna elcertifikatssystemet fungerar och det faktum att det, som ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt system, givit och ger Sverige väldigt mycket ny förnybar el till en begränsad kostnad. När andra länder i Europa nu brottas med väldigt höga kostnader för de fastprismodeller de har valt, kan vi i Sverige glädjas åt att vår modell fungerar och levererar utan att kräva så mycket subvention. Och just det var något som uppenbart intresserade den förhållandevis nya franska energiministern en hel del.

Günther Oettinger, energikommissionären, har lovat att senare i år återkomma med förslag till hur EU:s målsättningar på klimat- och energiområdet för perioden efter 2020 bör se ut. Jag tror och hoppas att den diskussion och den debatt vi hade i Dublin kommer leda till att Kommissionen kommer tillbaka och presenterar tydliga och ambitiösa klimat- och energiförslag.

 

 

No Comments Yet.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *