När jag var 19 fick jag upp ögonen för Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF). Ganska sent jämfört med många andra, åtminstone på den tiden. Jag valdes in i distriktsstyrelsen för CUF i Hallands län, blev snabbt invald i förbundsstyrelsen och i förbundsledningen. CUF blev för mig en skola där jag upptäckte min förmåga att leda, och där den talangen fick komma till sin rätt.

Sedan dess har mitt professionella liv mer än något annat inneburit att jag fått förtroendet att leda andra: som förtroendevald i CUF, som vice VD för en PR-byrå, som VD för en friskolekoncern som utbildade hundratals unga och vuxna för viktiga yrken i vården och omsorgen, som stabschef för partiledarstaben, som statssekreterare och chefsförhandlare på Statsrådsberedningen och nu som statsråd med ansvar för it-frågor och regional tillväxt.

Om det är något mina ledaruppdrag lärt mig genom åren så är det att ett gott ledarskap kräver både mod och ödmjukhet. Mod att ha is i magen när så krävs, och mod att ensam fatta beslut de gånger man inte kan dela dem med någon annan. Men också modet att delegera, att få andra i omgivningen att växa, och att ta vara på varenda talang som är beredd att bidra. Att använda sitt ledarskap för att lyfta fram andra.

Men gott ledarskap förutsätter också ödmjukhet. Att se gränsen för sin egen förmåga, och att inse att  t.o.m en svuren motståndare ibland kan ha viktiga saker att bidra med. Att inse att världen sällan är svart eller vit, och att den enda vägen sällan existerar.

Att leda är en stark drivkraft för mig, men framför allt att leda med mod och ödmjukhet.