Hattresan – dag 12, Från Ramvik till Mosshult

När jag inledde Hattresan valde jag att göra det i Ramvik i Ångermanland. Och det var ju ingen slump. Jag ville börja min egen resa mot partiledarvalet och stämman i Åre i den bygd som spelat så stor roll i Centerpartiets historia, och som står för en så stor del av Centerpartiets egna rötter. För Ångermanland var ju hembygd både för Gunnar Hedlund, den legendariske centerledaren som ledde omvandlingen från Bondeförbund till ett modernt socialliberalt Centerparti, och för Thorbjörn Fälldin som kunde ta vid där Gunnar lämnade och både föra Centerpartiet till sin storhetstid och bryta 40 års socialdemokratiskt maktinnehav, när Centerpartiet fick förtroende att axla statsministerposten 1976.

För mig som vill utveckla Centerpartiet så att vi på nytt blir ett brett allmänborgerligt parti som kan påverka lika mycket som på Fälldins tid, och som ser att vägen dit handlar om att ta vara på våra rötter och hämta kraft ur dem för att stärka och utveckla en varm, grön socialliberalism, så var det självklart att börja min resa där.

Sedan dess har Hattresan gått genom landet, från ort till ort, från centermedlem till centermedlem. Idag gick den till Halland och Halmstad. Men också förbi den bygd där jag har mina personliga rötter: Hyltebruk och barndomsbyn Mosshult.

Jag är en sån där som i min identitet bär med mig flera olika delar av Sverige. Och fastän jag sedan mer än 10 år bor strax söder om Stockholm så finns för alltid en del av mitt hjärta hemma i betesvallarna, i skogarna och vid sjöarna där jag växte upp.

Mosshult är mitt Ramvik. Och det är där jag fått de värderingar som präglar den jag är och det jag gör. Det var där jag tidigt fick lära mig att ta ansvar för mig själv och att stötta andra. Det var där jag insåg att ensam inte alltid är så stark. Det var där jag med egna ögon kunde se hur viktiga de personliga banden mellan olika generationer är och kan vara, särskilt för ett litet barn. Och det var där jag förstod att om det ska bli något av, då måste man ta saken i egna händer och vara beredd att gräva där man står.

För mig är Mosshult och mosshultarna Småland när det är som bäst. Sparsamma, strävsamma, uthålliga. Men också omtänksamma, varma och mest av allt väldigt, väldigt jordnära. Några av de allra största klokskaperna jag hört fick jag höra hemma vid mormors och morfars köksbord i Mosshult, när jag växte upp.

Det om något är en trygg bas att hämta kraft och inspiration ur. Inte minst om man med stolthet och ödmjukhet vill bära förtroendet som partiledare och en möjlig framtida statsminister.

No Comments Yet.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *