Jag kandiderar

Alldeles nyss höll Stefan Tornberg, ordförande i Centerpartiets valberedning, presskonferens där han offentliggjorde resultatet av den omfattande inventering av vilka kandidater som distrikten och partiorganisationen ser som aktuella till partiordförandeposten, och vilka av dessa som accepterat att kandidera. Det känns bra och roligt att det nu vidtar en process där jag, Annie Johansson och Anders W Jonsson ska beskriva hur vi vill utveckla Centerpartiet, så att partimedlemmarna kan göra ett aktivt och informerat val utifrån det.

När jag på presskonferensen beskrev skälen till varför jag bestämt mig för att kandidera, och hur jag ser på Centerpartiets framtid gjorde jag det såhär:

”Det finns tre viktiga skäl till att jag vill leda Centerpartiet:

  1. Jag vill att fler människor ska få chansen att göra den klassresa som jag har gjort. Då behövs starkt genomslag för centerpolitik, som söker praktiska lösningar för att lösa människors verkliga problem.
  2. Ska Centerpartiet bli starkt, måste partiledaren vara en duktig lagledare. Jag gillar att låta andra växa och ta plats.
  3. Väljarna längtar efter det parti jag ser framför mig. Jag vill leda ett varmt,  grönt socialliberalt Centerparti som tydligt står på den enskildes sida, mot privat makt och offentlig överhet.

Jag har gjort en klassresa från den steniga bondgården där jag växte upp med min mamma och mina två bröder, via internationellt biståndsarbete till regeringen och Rosenbad. Idag har jag en fot på landet och en i storstaden.

Jag har lärt mig en hel del på den resan.

Jag vet hur svårt det kan vara att leva som dotter till en psykiskt sjuk pappa, och gång på gång ser hur sjukvården vände honom ryggen och tvådde sina händer.

Jag vet hur det känns att leva ensam med två barn och att stå där med hela ansvaret själv. Hur svårt det kan vara att få livspusslet att gå ihop.

Jag har lett två företag, som VD och vice VD, och jag vet hur det känns att möta en kris och tvingas säga upp personal. Men jag vet också hur fantastiskt det är att dela engagemanget och lusten att utveckla den egna verksamheten med sina anställda.

Jag har lärt mig politiken, hantverket och förhandlandet inifrån. Jag har varit med och förhandlat i Alliansens innersta kärna sedan förberedelserna inför Högforsmötet 2004. Till 2010 var jag en lojal medarbetare steget bakom Maud Olofsson. Jag har sett mycket som har varit väldigt rätt, men jag har också sett en hel del som kunde göras bättre.

Centerpartiets idéer förtjänar inte att begränsas i ett sexprocentsparti. Vi har blivit för smala. Tappat bort visionen i våra departementsansvar. Släppt livsviktiga frågor till andra partier. Vår långsiktiga målsättning måste vara att på nytt bli ett brett allmänborgerligt parti som på Fälldins tid, som angår många och blir tongivande i samhällsutvecklingen.

Ett sexprocentsparti har inte råd att välja mellan att vara visionärt eller regeringsdugligt. Vi ska kombinera en unik förmåga att genomföra våra idéer i praktisk politik med att bilda opinion för socialliberala visioner. Många väljare längtar efter en samhällsdebatt som berör långt mer än bara ett jobbskatteavdrag 5.0 eller att återställa gamla socialförsäkringssystem. Det ska Centerpartiet bidra med.

Vi är ett parti som inte kärat ner oss vare sig i staten eller i nationalekonomi. Vi vågar se hur människor har det, även när det handlar om att se obekväma sanningar i vitögat:

* Vi ser att var femte gymnasieelev lämnas i sticket utan godkända betyg.

* Vi ser att 200 000 barn växer upp i familjer som har svårt att få pengarna att räcka ens till det nödvändigaste.

* Vi ser att det är alldeles för billigt att smutsa ned i naturen, och alldeles för svårt att vara miljövän.

* Vi ser hur ungdomar och invandrare i åratal får sitta i arbetsmarknadens väntrum, när de i själva verket skulle behövas för vårt välstånd.

* Vi ser hur dålig service stryper landsbygden och överhettar våra storstäder.

Det här går att lösa. Inte med bara stat eller bara nationalekonomi. Men med eget ansvar, självbestämmande, företagsamhet, miljöhänsyn, internationell samverkan och ett starkt civilsamhälle. Med både frihetslängtan och medmänsklighet. Med både visioner och propositioner. Med Centerpartiet, när Centerpartiet är som bäst.

Den nya partiledarens viktigaste uppgift blir att leda det lag och ta vara på den mångfald som finns i vårt parti.

Från den mångårige medlemmen i en småort någonstans i Sverige, till den nyvärvade i storstadens innerstad.

Från den pragmatiska kommunpolitikern till den ideologiskt drivna högskolestudenten.

Vår bästa energi får vi när vi tar vara på kraften

från både jorden och orden,
från både hembygdsälskare och kosmopoliter,
från både visionärer och resultatpolitiker.

Det är i mötet mellan dem, och i spänningsfältet däremellan, som stora saker kan hända.

Det arbetet vill jag leda och organisera. Och jag vill samarbeta med Annie och Anders och andra fantastiska begåvningar som finns i vårt parti. Bara en av oss kommer att kunna bli partiledare. Om det blir jag kommer både Annie och Anders att vara tongivande i Centerpartiet också framöver.”