Möte med framtiden

Idag höll jag ett rundabordssamtal i Eskilstuna med några av dem som skall lösa framtidens klimatutmaningar. Företag som Vasasensor, Hexicon och Chromogenics, bland andra. Företag som kanske inte är så kända för den breda allmänheten, inte än i alla fall. Men som har det gemensamt att de alla arbetar med teknik och innovationer som kan spela stor betydelse för framtiden, och för Sverige.

Alla dessa företag – och det 10-tal till som var med runt bordet idag – utvecklar nämligen teknik och innovationer som kan hjälpa oss att möta klimatförändringarna,  använda energin mer effektivt och utveckla ännu mer grön och hållbar energi.

Och vem vet? Kanske finns det någonstans bland just dessa företag Sveriges nästa Ericsson eller nästa ABB. Och helt klart sitter många av de här företagen på lösningar och idéer som kan komma att skapa tusentals jobb och värdefulla exportintäkter.

Skälet till att jag bjöd in dem till dagens rundabordssamtal var inte i första hand att berätta vad vi i regeringen redan gör för att hjälpa dem, eller ens få veta mer om deras olika produkter eller ambitioner. Syftet med dagens rundabordssamtal var att få diskutera med dem varför inte fler av de som sitter på riskvilligt kapital i Sverige investerar i dessa duktiga miljöteknikföretag.

Och en hel del bra idéer kom fram runt bordet, för att överbrygga det faktum att miljöteknikbranschen ofta är både teknikintensiv, kapitalintensiv och behöver mer uthålligt kapital än många andra, mer snabbfotade, branscher. Inte minst blev det tydligt att kompetensen och kunskapen hos de som skulle kunna investera i de här företagen behöver bli bättre. För det säger ju sig självt: förstår man inte potentialen i de här teknikerna, som ofta är nya och bryter nya mark, så är det inte så sannolikt att man kommer investera i just dem.

Men det blev också tydligt att företagen stödde min och regeringens tes, att det offentliga har en viktig roll att spela, framför allt när marknaden inte lyckas fylla det investeringsgap som finns. Och med tanke på det var det väldigt glädjande – för mig och myndigheten – att min myndighet, Energimyndigheten, fick ett mycket gott omdöme för de insatser de gör för att stötta miljöteknikföretag i tidiga skeden, med stöd och lån för att företagen till exempel skall kunna demonstrera eller kommersialisera sina nya produkter.

På samma tema – att regeringen har en viktig roll att spela för att stötta miljöteknikföretag i tidiga skeden – kunde jag nyligen berätta att regeringen nu skapar en ny grön fond som ska investera i små och medelstora miljöteknikföretag, med fokus på tidiga skeden.

De insatserna är viktiga och behövs, men samtidigt är det viktigt att understryka att staten inte i längden ska vara den som står för miljöteknikföretagens kapitalförsörjning. Tvärtom krävs det att fler privata aktörer – och framför allt fler privata svenska aktörer – kliver fram och börjar investera mer i dessa fina miljöteknikföretag, som behöver mer kapital för att de ska kunna kommersialisera svenska forskningsrön till den miljöteknik som världen behöver.

Och idéer om hur det ska kunna ske fick jag med mig från Eskilstuna idag. De idéerna, och de synpunkterna, kommer jag ta med mig till ett nytt rundabordssamtal. För till den 14 maj har jag bjudit in en lång rad av de aktörer som sitter på riskvilligt kapital i Sverige för att fråga dem, öga mot öga, varför de inte investerar mer i svenska miljöteknikföretag, och om inte de är rädda för att de kommer stå kvar på perrongen när andra, utländska aktörer ser potentialen i våra svenska miljöteknikföretag och miljötekniktåget går?