Rätt – och fel – om patientjournaler

Dagens Nyheters ledare tar idag upp de integritetsrisker som finns med så kallad sammanhållen journalföring, och att de riskerna inte är försumbara. Texten tar fasta på våra patientjournaler innehåller väldigt integritetskänslig information om oss som individer. Och så långt är jag verkligen helt enig med DN:s ledare idag.

Men när DN lite längre ned i texten påstår att jag inte skulle uppröras över de fall som uppenbarats, där personal i vården missbrukat systemet och tagit del av information som de inte hade yrkesmässiga skäl att ta del av, då är de faktiskt fel ute. Att jag inte skulle värna om den enskildes integritet när det gäller sammanhållna journaler är helt enkelt inte sant. Faktum är att varje gång jag diskuterat den frågan har jag varit – och är – tydlig med att det bara ska vara behörig vårdpersonal, och den som har behov av att få ta del av en viss information, som ska kunna ta del av en enskild persons patientjournal. En av de många gånger jag pratat om detta var vid Mötesplats Samhällssäkerhet i Kista 17 november 2011 där jag bland annat sa att:

För att nå [det it-politiska målet] måste våra medborgare känna trygghet. De ska veta att deras patientjournaler bara kan läsas av behörig vårdpersonal.

Om vikten av en stark respekt för den enskildes integritet, inte minst när det gäller it i vården, kompromissar jag inte. Just därför är jag glad att regeringen förra året tillsatte utredningen Stärkt ställning för patienten genom en ny patientlagstiftning [direktiv i PDF] som ska titta just på de frågorna.

Ett fungerande system för patientjournaler där rätt vårdpersonal kan få tag på rätt information om en patient, oavsett var i landet man råkat bli sjuk, kan ibland innebära skillnaden mellan liv eller död när en patient kommer in till akuten. Därför är det viktigt att få sådana fungerande system på plats. Men vi ska inte ha system som läcker, och man ska som patient kunna känna sig trygg i att den information som finns om en i ens egen journal inte missbrukas eller kommer i orätta händer. Det är en oerhört viktig fråga, som Socialdepartemenetet som ansvarigt departement för området arbetar mycket med. Men självklart kommer också jag fortsätta vara pådrivande i arbetet med att använda teknikens möjligheter till att stärka patienternas ställning.