Tag Archive for "budget" | Anna-Karin Hatt bloggar

En budgetdebatt som borde handlat om it

Anna-Karin Hatt i riksdagens budgetdebatt om it idag.

Efter att regeringen har lagt sitt förslag till budget debatteras varje del – utgiftsområde för utgiftsområde – i riksdagen, innan klubbslaget om budgeten faller. Idag var det dags för utgiftsområde 22 – Kommunikationer, där it ingår. Men fastän jag hade hoppats på motsatsen så måste jag konstatera att it inte nämndes med ett enda ord, inte ett enda, av oppositionspartiernas gruppledare eller motsvarande när de höll sina anföranden i debatten.

Själv använde jag min talartid till att poängtera hur viktig it och den digitala utvecklingen är för Sveriges framtid, och för att alla delar av vårt land ska kunna utvecklas. Sverige har väldigt bra förutsättningar och nästan alla svenskar använder idag internet och har tillgång till bredband. Jämfört med många andra länder har vi en arbetskraft som är välutbildad, vi kommer högt upp i de internationella rankningarna när det gäller innovation och kreativitet och många framgångsrika it-företag har sitt ursprung i vårt land.

När jag träffade mina telekomministerkollegor i EU på vårt ministerrådsmöte i Bryssel för ett par veckor sedan diskuterade vi hur Europa ska kunna forma en konkurrenskraftig digital och innovativ ekonomi, och hur vi kan använda it så att det bidrar till att nya tjänster, jobb och företag skapas. Det jag tog med mig från det mötet är någonting som jag ofta möter i andra internationella sammanhang – nämligen att Norden i allmänhet, och Sverige i synnerhet, ses som ett stort föredöme när det gäller it och telekom.Och det ligger en hel del i det. För bland alla länder i världen, så är vi i Sverige de som använder it och internet allra mest. Vi är jämfört med andra ett land som har många avancerade offentliga e-tjänster. Och vi har den allra högsta andelen snabba och framtidssäkra fiberuppkopplingar av alla EU:s medlemsstater.

Att Sverige fortsätter ligga i framkant, och att vår it- och telekomutveckling verkligen går åt rätt håll, bekräftas ofta i olika internationella mätningar, där Sverige regelbundet hamnar i topp. Nu senast placerade organisationen Web index än en gång Sverige på förstaplats som det land i världen som är bäst på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter.Det är en utveckling som vi gemensamt har all anledning att vara stolta över. Och som visar att regeringens it-politik fungerar bra.

För lite drygt två år sedan fattade regeringen beslut om den Digitala agendan för Sverige, och strax därefter fastslog Riksdagen det nya it-politiska målet: att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Och sedan ett år tillbaka har Sverige en ny, modern e-förvaltningsstrategi som ska hjälpa oss att forma en öppnare, enklare och mer effektiv offentlig förvaltning där man med moderna e-tjänster kan se till så att människor kan uträtta sina ärenden alldeles oavsett var man befinner sig eller oavsett vad klockan är. Men det är samtidigt en förvaltning där öppna offentliga data kan bidra till att nya användarvänliga tjänster kan utvecklas och till att fler företag kan bildas som i sin tur kan skapa nya jobb. Den här nya offentliga förvaltningen sätter medborgaren i högsätet, och gör att skattebetalarnas pengar kan användas mycket mer effektivt.

Men för att alla ska kunna dra nytta av de här smarta och användarvänliga e-tjänster måste vi fortsätta bygga ut it-infrastrukturen. Och just nu ökar antalet svenskar som har tillgång till väldigt snabbt fast bredband mycket snabbt. För lite mer än ett år sedan, i oktober 2012, hade 53 procent av alla svenska hushåll och företag tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 megabit per sekund. Bara det sista året ökade den andelen med hela fyra procentenheter. Det innebär att bara det senaste året har 380 000 personer, lika många som i hela Malmö och hela Lund tillsammans, fått tillgång till riktigt snabbt fast bredband.

Att det nu investeras så mycket i att bygga ut bredband runtom i hela Sverige är väldigt bra. Faktum är att utbyggnaden nu går så snabbt att operatörerna säger sig ha svårt att hinna med att bygga ut bredbandsnäten lika snabbt som människor skulle önska. Ett av de viktiga skälen till att det sker är regeringens bredbandsstrategi, som pekar väldigt tydliga mål och ambitioner.

Den strategin bidrar nu till att operatörerna investerar mångmiljardbelopp i att bygga ut bredbandsnäten. Och samtidigt fortsätter regeringen satsa på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. Bara de senaste åren har Alliansregeringen satsat hela 2,2 miljarder kronor på att bygga ut snabbt bredband i de delar av landet där operatörernas nät inte räcker till. Pengar som gör oerhört stor nytta och som gör det möjligt för entusiaster i byalag att själva gräva ned kanalisation och fiber.

Samtidigt är staten i sig själv en stor och viktig ägare av bredbandsinfrastruktur, via Svenska Kraftnät, Teracom, Trafikverket och Vattenfall. Faktum är att olika statliga aktörer tillsammans förfogar över ca 23 000 kilometer fiberinfrastruktur. Om vi skulle kunna använda det, statens egna bredbandsresurser, mer effektivt så skulle vi kunna öka tempot i vår bredbandsutbyggnad ännu mer, och få ännu bättre förutsättningar att nå våra bredbandsmål. Just därför kommer jag och regeringen nästa år tillsätta en utredning som ska få i uppdrag att se över hur vi kan samordna statens verksamheter på bredbandsområdet och statens eget innehav av bredbandsinfrastruktur så att den på ett bättre sätt används för att förverkliga målen i bredbandsstrategin.

Allt detta gör att vi i Sverige har väldigt goda förutsättningar att fortsätta ligga i topp bland de länder som även framöver kommer ha en väldigt välutvecklad it-infrastruktur.

Ovanpå allt detta bygger vi i Sverige nu också snabbt ut 4G, den senaste generationens mobiltelefoni. Den framtidssäkra mobilteknik som så många av våra smarta telefoner redan är beroende av, och som framöver kommer vara den helt dominerande mobiltekniken. Tack vare att vi Sverige var först på bollen, tack vare att regeringen tidigt öronmärkte mer utrymme för att bygga ut just 4G, så har redan idag mer än nio av tio svenskar tillgång till 4G när de är hemma. Och allra snabbast är nu utbyggnaden på landsbygden. 2011 hade bara 10 procent av de som bor på landsbygden tillgång till 4G. Ett år senare, 2012, hade nästan 4 av 5 landsbygdsbor 4G-täckning hemma.

Att det sker, här hos oss i Sverige, just nu, beror på att den här regeringen, som den allra första av alla regeringar i hela världen, redan 2007 frigjorde det så kallade 800-bandet för mobiltelefoni. Ett beslut som gav marknaden en tydlig signal och en skjuts åt utvecklingen av den framtida tekniken. Men inte bara det. För när PTS auktionerade ut tillstånden försåg vi just 800-bandet med ett väldigt viktigt täckningsvillkor, som leder till att hela den svenska landsbygden nu väldigt snabbt kommer få tillgång till 4G.

Sverige ligger i framkant, och många länder vill lära av oss. Men vi har också mycket att lära av andra. Och vi har också viktiga utmaningar kvar att ta itu med. Trots att vi, tillsammans med övriga Norden, har högst andel internetanvändare i världen är det fortfarande ca en miljon människor som ännu inte har tagit steget till att bli digitalt delaktiga. Trots att fiberutbyggnaden nu sker i rekordfart, finns det fortfarande vita fläckar runt om i landet där det inte går att få riktigt snabb och framtidssäker elektronisk kommunikation. Och trots att vi har bland den bästa mobiltäckningen i världen finns det alltför många vita fläckar eller överbelastade nät som försvårar den mobila kommunikationen.

En annan utmaning, som socialdemokraternas it-politiska talesperson Monica Green tog upp när det blev hennes tur i debatten, är företagens behov av att hitta kompetent arbetskraft. Green har rätt i att det är en utmaning för många it-företag, men hon glömmer att berätta att det är socialdemokraterna som omgående vill riva upp lagen om arbetskraftsinvandring.

Tack och lov är det inte de som har regeringsmakten, och det är tack vare Alliansens och Miljöpartiets reformer som it-företag idag kan rekrytera it-specialister på ett väldigt enkelt sätt från länder utanför EU. Enligt Stockholms handelskammares rapport, som släpptes idag, arbetar 38 % av alla de som har arbetskraftsinvandrat till Stockholms län med it. I absoluta tal har mer än 8 000 människor rekryterats till Stockholms it-företag vilket hjälper Sverige att vara en konkurrenskraftig it-nation. Och de siffrorna beskriver bara läget för Stockholm. Men runt om i landet vet vi att det finns många högutbildade personer som har rekryterats till svenska it-företag från utlandet, därför att företagen har problem att rekrytera kompetent inhemsk arbetskraft. När socialdemokraterna säger att de vill riva upp arbetskraftsinvandringsreformen innebär det med andra ord ett kraftigt hot mot Sveriges framtida ställning som framstående it-nation.

Sverige saknar alltså inte utmaningar, men med Alliansregeringens reformer tar vi stora steg framåt för att vi ska ha bredband i världsklass och för att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar.

Mitt anförande i riksdagen kan du se här nedan i efterhand:

Fortsatt klimatsmart rådgivning

Karlstad Energis biobränsleeldade kraftvärmeverk Hedenverket

Karlstad Energis biobränsleeldade kraftvärmeverk Hedenverke. Foto: Karlstad Energi.

Just nu är jag på väg till Karlstad för att besöka kraftvärmeverket Hedenverket för att se deras pågående arbete med att bygga en ny biobränsleeldad kraftvärmepanna. På plats hos dem ska jag också presentera regeringens budgetproposition, som överlämnas av finansminister Anders Borg till riksdagen idag.En av nyheterna i budgeten berättar jag om på debattplats i Svenska Dagbladet nu på morgonen. Det handlar om fortsatta satsningar på att hjälpa konsumenterna att göra energismarta val och med dem kunna bidra till ett mer hållbart energisystem.

Varje dag, året runt, ger de kommunala energi- och klimatrådgivarna som regeringen under en rad år finansierat, och som finns i alla landets kommuner, många familjer, företag och organisationer opartiska och kostnadsfria råd om hur de kan investera i hållbar energiteknik och vilka fördelar de kan få av det. Den viktiga kompetensen behöver finnas kvar och utvecklas vidare också framöver.

Därför ger vi i budgeten idag besked om att Alliansregeringen även under åren 2015-2017 kommer satsa 140 miljoner kronor per år på den kommunala energi- och klimatrådgivningen. Det är en satsning som ger dig och alla andra chansen att även fortsättningsvis kunna få kostnadsfria råd och hjälp av dem, när din familj, ditt företag eller din organisation står inför att göra energismarta och hållbara val. För att hitta energi- och klimatrådgivningen i din kommun kan du t.ex. söka i Energimyndighetens förteckning.

Smartare förvaltning med Det digitala steget

Lägre kostnader med färre fönsterkuvert ger pengar till fler e-tjänster

Strax innan jul förra året lanserade jag regeringens e-förvaltningsstrategi som syftar till att vi ska göra den offentliga förvaltningen enklare, öppnare, och effektivare. I den kommande budgeten kommer vi i regeringen ta nya steg för att underlätta vardagen för människor och företag, och ökar tempot för att vi ska få en smartare och mer digitaliserad statsförvaltning. Där återfinns nämligen det nya fleråriga utvecklingsprogrammet ”Det digitala steget”, som nästa år tillförs 38 miljoner kronor och som därefter är tänkt att omfatta betydligt mer än så.

Men viktigare än de nya fräscha 38 miljonerna är den princip som vi slår fast där vi pekar på att det är en del de framtida besparingar som vi, tack vare smarta digitala lösningar, kan göra i våra myndigheter som framöver ska användas för att finansiera utvecklingen av nya e-tjänster. Och det är ingen dum sak. För när fler medborgare och företagare får tillgång till enkla e-tjänster så leder det också till att den offentliga förvaltningens kostnader minskar. Genom att göra smarta investeringar som minskar kostnaden för den offentliga förvaltningen, och använda endel av de pengar vi sparar till att utveckla nya smarta e-tjänster kan vi både göra livet och vardagen enklare för oss medborgare och för många företag, samtidigt som vi sparar på skattebetalarnas pengar.

Låt mig ta ett konkret exempel för att det ska bli tydligt hur vi tänker. När vi nu utvecklar den nya tjänsten Mina meddelanden, som myndigheter kan ansluta sig till och som gör det möjligt för dig som privatperson att välja att istället för att få all myndighetspost hem i fönsterkuvert i brevlådan få dem till en samlad säker brevlåda på nätet så inebär det förstås en stor förenkling för dig som medborgare (och en hel del minskad miljöbelastning därtill när tryck och transporter går ner) men det innebär också att myndigheterna kan spara stora pengar genom att ersätta dyra fönsterkuvert med den säkra e-tjänsten minameddelanden.se. En del av de besparingar myndigheterna gör genom att använda den tjänsten istället för att skicka tusentals pappersbrev till oss medborgare kommer vi att använda för att utveckla ännu fler e-tjänster. Vilket innebär att vi få får en allt mer medborgartillvänd offentlig förvaltning, samtidigt som vi är rädda om skattebetalarnas pengar.

Men minameddelanden.se är långt ifrån den enda e-tjänsten som kan göra förvaltningen enklare, öppnare och effektivare.

Ett annat utvecklingsprojekt, som jag har stora förväntningar på, är Informationsväg Försäkringskassan-Vården som syftar till att skapa nya, elektroniska kommunikationsvägar mellan Försäkringskassan och vården för att minska antalet felaktiga intyg, förbättra beslutsunderlagen i vården och kunna ge snabbare besked till patienter och sjukskrivna. Ett pilotprojekt har varit igång mellan 2010-2012 och bara det pilotprojektet beräknas ha sparat hela 142 miljoner kronor.

Ett tredje handlar om att minska företagens uppgiftslämnande så att man som företagare bara ska behöva lämna in en uppgift en gång via en enkel e-tjänst, istället för att SCB, Skatteverket eller Bolagsverket ska begära in samma uppgifter flera gånger. En tjänst som det är lätt att se kommer spara mycket tid och mycket frustration för småföretagare som bör få chansen att så mycket som möjligt koncentrera sig på att utveckla sitt eget företag.

Ett fjärde är Riksantikvarieämbetets webbplats kringla.nu, som är ett slags digitalt bibliotek på nätet som är öppet för alla och där man samlar digital dokumentation av kulturhistoriskt viktiga föremål från svenska muséer och kulturminnesmärken, i hela landet. Bland mycket annat finns där dokumentation om 2,4 miljoner föremål och strax under en miljon historiska fotografier, fritt tillgängliga för alla.

Det här är fyra exempel på strategiska utvecklingsprojekt som redan idag är i drift eller på väg ut. Är du nyfiken på att veta mer kan du på E-delegationens webbplats hitta en komplett lista över alla de projekt som de just nu jobbar med.

Men vi behöver inte stanna där.

Tänk om vi i framtiden skulle kunna få e-tjänster som verkligen sätter den enskilda människan i centrum. Tänk exempelvis på de som blir föräldrar till barn med särskilda behov. Idag får de i stor utsträckning själva hantera en lång rad olika myndighetskontakter för att få den hjälp de behöver. Det kan vara Hjälpmedelsinstitutet, Försäkringskassan, vården, socialtjänsten i kommunen och mycket annat. Om vi i framtiden kunde få en e-tjänst som tar hand om nästan alla dessa kontakter skulle det kunna underlätta enormt och göra att föräldrarna kan fokusera på barnets behov. En e-tjänst där man bara behöver lämna information en gång och där allt sedan sköts automatiskt eller av handläggare på myndigheter som i datasystem redan har tillgång till den information som behövs utan att man behöver be föräldrarna om samma information gång på gång.

Lyckas vi få sådana medborgarvänliga e-tjänster på plats, ja då har vi på allvar börjat sätta medborgaren i centrum för den offentliga förvaltningen.

Om denna budgetnyhet rapporterar TT idag.

örebro tog täten

Bredbandsguiden – en rapport från Bredbandsforums kommungrupp.

Redan när jag för ett år sedan presenterade regeringens nya Digitala Agenda för Sverige märkte jag att det fanns ett mycket stort intresse för it-politiken, som tog sitt uttryck i olika former. Så många företag, ideella organisationer, eldsjälar och representanter räckte upp handen och ville vara med när jag bjöd in dem till det som kom att bli en av de mest öppna processer regeringen någonsin använt sig av för att utarbeta en strategi.

Och det engagemanget består. På signatärswebben kan man idag till exempel se hur ett stort antal företag och organisationer skrivit under den avsiktsförklaring som finns till den digitala agendan, som innebär att de – inför sig själva och alla oss andra, tydligt deklarerar att de vill vara med och bidra till att Sverige blir bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Den uppmaningen hörsammande örebro län väldigt snabbt och direkt efter att den nationella digitala agendan fanns på plats började de arbeta med en egen regional digital agenda, som utgår från örebro läns egna behov och förutsättningar. Det gjorde de väldigt bra, och därför jag och regeringen dem i uppdrag att sprida sina erfarenheter till fler och verka för att fler regioner ska ta fram egna regionala digitala agendor. Och nu – ett år senare – ser vi att i stort sett alla län och regioner har påbörjat arbetet med att ta fram en egen regional digital agenda.

Som en del det uppdrag örebro län fick av regeringen arrangerade de idag en konferens, där jag var en av talarna. Ett av de områden jag lyfte fram i mitt tal var bredbandsfrågan och den stora satsning på att bygga bredband på landsbygden som regeringen gjorde i den senaste budgeten:

Jag och regeringen har nu mer än dubblerat stödet till bredband. 2012-2014 finns 1,1 miljarder kronor i en bredbandsmiljard för utbyggnad i områden som marknaden annars lämnar därhän. Och pengarna som regeringen satsar har visat sig ge en mycket hög utväxling i det civila samhället, inte minst när de används i projekt som fiber-till-byn. Runt om i landet träffas nu grannar för att se hur de med hjälp av bredbandspengarna gemensamt kan utveckla sin bygd. Byalag och lokalföreningar sätter spaden i backen för att gräva ner fiber. Genom att ta vara på det svenska civilsamhällets allra bästa sidor kan Bredbandsmiljarden göra storverk. Och bidra till att förvandla glesbygd till modern e-bygd.

Ett av de viktiga forum vi har för att skynda på och underlätta bredbandsutbyggnaden är Bredbandsforum, ett forum som samlar alla berörda aktörer – från operatörerna till representanter för den kommunala sektorn och ideella krafter som LRF och andra – där jag är ordförande. En av ledamöterna i Bredbandsforum är Carola Gunnarsson (c), som till vardags är oppositionsledare i Sala kommun och vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Carola har det senaste året lett en av de arbetsgrupper som Bredbandsforum tillsatt, som har handlat om hur kommunerna kan underlätta bredbandsutbyggnaden. Och i örebro idag överlämnade Carola deras slutrapport – en Bredbandsguide som ska tjäna som en mycket handfast handledning för alla kommunala företrädare som vill ta ett tydligare strategiskt grepp om bredbandutbyggnaden i den egna kommunen. Jag hoppas att den kommer tas väl emot och att den kommer komma till användning i många kommuner i hela landet!

Nyfiken på vad jag mer sa i örebro? Kolla då gärna på den här videon, från ca 06.30 och framåt:

Tal om den digitala agendan i örebro. Foto: Fredrik Welander

Centerpartiet förverkligar den gröna omställningen i praktiken

I morse var jag i Riksdagen och besvarade och debatterade en interpellation som Miljöpartiets språkrör Åsa Romson ställt till mig. Åsa Romson hade frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Och det är en diskussion som jag mer än gärna tar med Åsa Romson och med Miljöpartiet. Missade du debatten eller har lust att se den igen så hittar du den här:

Ska man debattera energipolitik, och politikens roll i den, så är det viktigt att börja i det principiella.

Från folkomröstningen om kränkraften 1980 och fram till 2009 hade Sverige en ordning där vi med politiska beslut i Riksdagen skulle styra om en kärnkraftsreaktor skulle tas i eller ur bruk. En av de viktigaste principiella förändringarna i och med Alliansens klimat- och energiöverenskommelse 2009, och Riksdagens beslut om densamma lite senare, är att politikens roll nu har förändrats från att tidigare ha handlat om en årtalsexercis och när olika reaktorer ska tas ur drift till en roll där vi med politiska medel ska sätta tydliga och långsiktiga ramar för olika energislag, till exempel när det gäller högt ställda miljö- och säkerhetskrav. Genom att ange sådana stabila och långsiktiga spelregler ska politiken ge en inriktning som marknadens aktörer sedan kan agera och fatta sina beslut utifrån. Vi har i Sverige övergett den tidigare planekonomiska styrningen, inte minst därför att den årtalsexercis som politiken tidigare ägnade sig åt då inte gav några resultat – inte heller ur Åsa Romsons perspektiv. Istället för att minska vårt beroende av kärnkraften blev det allt större.

En bärande del i Centerpartiets och Alliansens klimat- och energipolitik är att den förnybara energin ska öka. Det behövs för att vi ska minska sårbarheten och öka försörjningstryggheten. Och när vi får in mer förnybart i energisystemet så minskar förstås vårt beroende av storskaliga energikällor som kärnkraft och den storskaliga vattenkraften. Och det är det som nu sker, väldigt snabbt. De tydliga spelregler Centerpartiet och Alliansen angivit leder nu till att de som investerar i energi i Sverige väljer att lägga om och förstärka sina satsningar på det förnybara. Därför växer nu kraftvärmen, vindkraften och den övriga förnybara kraftproduktionen väldigt snabbt.

Och den utvecklingen syns också i praktiken. När Centerpartiet och Alliansen övertog regeringsmakten 2006 var andelen förnybar energi i Sverige 42,7 procent. Sex år senare är andelen förnybar energi nästan 50 procent. Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen. Under samma tidsperiod har elen från vindkraften ökat med närmare sju gånger, och elproduktionen från biobränslen med hela femtio procent. 56 procent av all svensk el är idag förnybar.

Det innebär ju också att vi steg för steg tydligt minskar Sveriges beroende av kärnkraft. När Centerpartiet och Alliansen tillträdde 2006 kom 46,7 procent av all el i Sverige från kärnkraften. 2011 hade kärnkraftens andel sjunkit radikalt, till 39,5 procent.

Tydligare kan det knappast sägas: Centerpartiets och Alliansens politik ger resultat. Steg för steg byggs det förnybara ut, och i samma takt minskar också vårt beroende av kärnkraften. Precis som vi sagt i energiöverenskommelsen.

Den här fantastiska utvecklingen har skett tack vare att Centerpartiet tillsammans med olika partier under många år förverkligat den gröna omställningen i praktiken. Att andelen förnybar el nu snabbt ökar och är så stor som 56 procent beror i hög utsträckning på de gröna elcertifikaten. Och historien bakom de gröna elcertifikaten ser ut såhär:

2003 införde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet i Sverige
2006 förlängde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet
2010 höjde Centerpartiet och resten av Alliansen ambitionerna i elcertifikatsystemet så att Sverige ska ha 25 TWh mer förnybar el till år 2020 (jämfört med 2002)
2011 knöt Centerpartiet och Alliansen samman Norge och Sverige i en gemensam elcertifikatmarknad om 26,4 TWh

I debatten i Riksdagen idag påstod Åsa Romson att Miljöpartiet hade ”bidragit till” och ”bejakat” den politik som gjort utbyggnaden av den förnybara energin möjlig. Men det är inte sant. Sanningen är att vid vart och ett av de fyra tillfällen som Riksdagen har fattat beslut om de gröna elcertifikaten så har Miljöpartiet valt att avstå från att stödja det gröna elcertifikatsystemet. I praktisk handling har Miljöpartiet därmed aldrig bidragit till den starka utbyggnad av den förnybara elen som nu sker.

Men utbyggnaden av den förnybara energin kommer att fortsätta, inte minst därför att Centerpartiet och Alliansen har en väldigt tydlig politisk inriktning, som förstärker och kompletterar de gröna elcertifikaten:

Vi fortsätter vårt ambitiösa arbete med energieffektiviseringar
Vår tydliga inriktning är att den förnybara elproduktionen ska fortsätta öka successivt även efter 2020
Vi har föreslagit att anslaget till energiforskningen ska permanentas på en ny rekordhög nivå om 1,3 miljarder per år från och med nästa år och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.
Vi avsätter stöd till både biogas och solceller.

Åsa Romson och Miljöpartiet har höga klimat- och miljöambitioner och de pratar gärna högt om det. Och jag kan dela många av de ambitionerna. Men problemet för Miljöpartiet är att det för deras del ofta stannar vid just ambitioner, och att de sällan tar ansvar och påverkar i praktiken. Men när Miljöpartiet nöjer sig med stora visioner, då står Centerpartiet både för visioner och för att förverkliga den gröna omställningen i praktiken.

Om detta har jag idag, som ett svar på en debattartikel där Åsa Romson ställt frågor till mig, skrivit i Aftonbladet.

Var finns oppositionen i it- och energifrågorna?

Idag på förmiddagen lyssnade jag på partiledardebatten i riksdagen – en frisk debatt där de ideologiska skillnaderna blev tydligare än vad de brukar bli. Särskilt tydligt blev det att det finns en stark regering med gemensamma förslag om vad Sverige behöver. Och att det saknas en samlad opposition.

Det senare blev också tydligt när oppositionen la sina skuggbudgetar för en tid sedan. Jag har förstås läst oppositionspartiernas förslag på mina områden, it och energi. It gick väldigt fort. För tyvärr verkar inte it-frågorna engagera något av oppositionspartierna särskilt mycket. I den bästa av världar kan man tolka det faktum att de skriver så lite som att oppositionen är rätt nöjda med regeringens politik. Men i den sämsta av världar är det ett tecken på att de inte förstår hur viktigt det verkligen är att investera i Sveriges digitala förmåga och hur viktigt det är att vi ser till att göra de digitala motorvägarna tillgängliga både för människor i våra städer och för alla som bor på landsbygden. Jag hoppas innerligt att skälet till att oppositionen skriver så lite om it-frågorna inte är att de inte ser att vi kan få en mycket bättre skola, vård och företagsamhet om vi blir bättre på att nyttja den teknik som finns idag.

Granskar man partierna var för sig blir det tydligt att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet inte alls berör it-frågorna i sina budgetmotioner. Miljöpartiet nämner dem väldigt kort, men har inga egna skarpa förslag utöver mina och regeringens. Och Socialdemokraterna är å sin sida duktigt inkonsekventa. De menar att det behövs en ny bredbandsstrategi, och skriver i sitt budgetalternativ:

Att målet för Sveriges bredbandsstrategu borde vara att 100% av befolkningen ska ha tillgång till bredband med en hastighet om 100 Mbit/s (till skillnad från regeringens mål om 90%)
Att de bredbandsinvesteringar marknaden gör inte räcker till
Men man tillför inga egna medel för att nå det nya målet som Socialdemokraterna föreslår

Maken till logisk kullerbytta får man leta efter. Men det är å andra sidan inget nytt när det gäller Socialdemokraterna och it-frågorna. Håkan Juholt tvingades på sin tid backa från sitt förslag om att hela landet skulle ha 100 procents mobiltäckning, eftersom det visade sig att kostnaderna för att förverkliga den idén skulle bli för stora. I årets budgetalternativ ser vi nya förslag från Socialdemokraterna, som om de genomfördes skulle vara betydligt dyrare än de Juholt fick backa från. Och trots det föreslår inte Socialdemokraterna en enda krona extra för att förverkliga de dyra mål man nu ger sken av att kunna stå för.

Tittar man på energiområdet så finns det lite mer engagemang i oppositionen. Och det är bra. Framför allt syns det en tydlig ideologisk vattendelare när man lägger oppositionens alternativ vid sidan av regeringens. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en förkärlek för centralplanerade lösningar. Och Miljöpartiet vill plussa på det mesta av de satsningar jag och regeringen gör, vilket ju kan låta sympatiskt. Men faktum är att Centerpartiet i Alliansregeringen åstadkommit långt mycket större resultat än vad Miljöpartiet någonsin gjorde när de samarbetade med Socialdemokraterna. Tittar man på vad som hänt när det gäller den gröna omställningen och den förnybara energin sedan Centerpartiet fick ansvar för de frågorna i regeringen 2006 så har elen från vindkraften ökat sex gånger om, elproduktionen från biobränslen har ökat med hela femtio procent, och nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion är idag förnybar, vilket är bäst i hela EU.

Ska man åstadkomma verklig förändring krävs det resuirser, träffsäkra åtgärder och politik som är långsiktigt hållbar. Jag är glad och stolt att Centerpartiet är ett av få partier som genom alla år varit med och utformat och stått bakom svensk energipolitik. För det är en politik som nu ger resultat.

Det är mer än vad Miljöpartiet kan visa upp. I sin budgetmotion lägger de istället förslag som går åt andra hållet. Nästa år vill Miljöpartiet nämligen höja skatten på vattenkraft med 1 miljard kronor, och för de kommande 4 åren vill de sammantaget ta ut 4 miljarder mer i skatt från vattenkraften. När jag bad Annie Lööf fråga Åsa Romson i partiledardebatten varför de föreslår det så svarade Romson rakt och tydligt: ”Därför att vattenkraften är Sveriges mest lönsamma energikälla.” Så motiverar Miljöpartiet sin straffskatt på förnybar energi. Att höja skatten på förnybar el är fel väg att gå för den som har höga energi- och miljöambitioner.

Tittar man på Socialdemokraternas budgetmotion så är det förstås bara att välkomna att Socialdemokraterna så tydligt stödjer mina och Alliansregeringens förslag på energiområdet. Det enda egna förslag de lägger är att de vill avsätta lite mer pengar än regeringen till solceller. Men i övrigt innehåller Socialdemokraternas budgetmotion inga egna förslag. Lite synd är det kanske att Göran Perssons vision om ”det gröna folkhemmet” nu tycks vara långt borta i Socialdemokratin. Med Löfven vid rodret så har Socialdemokraternas klimatengagemang tydligt tonats ned.

Jag tillhör de som verkligen tycker att ett land behöver en bra regeringen, och en bra opposition. Jag skulle gärna vilja ha en konstruktiv och vass opposition i mina frågor. Men tyvärr tvingas jag konstatera att just det saknas, nu när oppositionen presenterat sina skuggbudgetar.

(mp) vill höja skatten på vattenkraft

I dag har vi kommit lite närmare sanningen om hur nästa års statsbudget skulle ha sett ut, om oppositionen fick bestämma.

Efter att ha tagit del av miljöpartiets budgetmotion kan jag konstatera att de ger med ena handen och tar med den andra. Exempelvis vill (mp) göra det dyrare att producera förnybar el genom att föreslå en höjning av fastighetsskatten på vattenkraft med en miljard kronor per år.

Att höja skatten för den som producerar förnybar energi är fel väg att gå om man har höga energi- och miljöambitioner. Vattenkraften står för nästan hälften av vår elförsörjning, och ger oss billig el och har varit en förutsättning för utvecklingen av vår industri och välfärd under många år. Den är förnybar, orsakar inga koldioxidutsläpp och är en viktig störnings- och effektreserv.

Vattenkraften är en viktig resurs som kommer att vara en viktig energikälla också för lång tid framöver. Att försämra förutsättningarna för den på det sätt Miljöpartiet nu föreslår är helt främmande för mig.

När det gäller it-politiken gör jag en helt annan iakttagelse. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkar nu ansluta sig till min och Alliansregeringens politik. Det är bra eftersom det ger tydliga signaler om att det nu finns en bred uppslutning bakom regeringens bredbandsstrategi vilket gör att operatörerna nu kan fortsätta investera och bidra till målet om att 90 procent av alla hushåll och företag ska få tillgång till bredband med hög hastighet.

I regeringens budgetproposition för 2013 föreslog jag och Alliansen 600 miljoner kronor extra till utbyggnad av bredband på landsbygden. Totalt satsar vi därmed närmare 1,1 miljard kronor på bredbandsutbyggnad under perioden 2012-2014. Tack vare det kommer omkring 55 000 hushåll på landsbygden få snabbt bredband. Det är en viktig satsning för att göra det lättare att leva och utvecklas oavsett var man råkar bo i landet

Ek och Ahl förstår inte politikens roll

Efter en första debattartikel, och min replik väljer nu Mikael Ek och Karin Ahl att skriva en slutreplik på DN Debatt. I den skriver de bland annat:

Fiber är enligt vår uppfattning den enda infrastrukturen som faktiskt är framtidssäker, eftersom det bara är fiber som kan erbjuda en hög hastighet även uppströms.

Tyvärr verkar det som om författarna läste min replik lite slarvigt. Det jag skrev i den var att jag håller med om att fiberoptik är en framtidssäker teknik, men det viktiga är: det är inte, och ska aldrig bli, min och politikens uppgift att diktera för företag eller konsumenter vilken teknik de ska satsa på. Politiken är bra på mycket, men inte på att göra teknikvalen för framtiden. Det är duktiga företag och krävande konsumenter mycket bättre på.

En viktig fråga som man måste ställa sig när man läser slutrepliken är vad slutsatsen av Ek och Ahls resonemang egentligen är? Om de nu inte tycker att man ska räkna med de mer än 600 000 hushåll som får sin internetuppkoppling via kabel-TV, därför att de anser att uppströmskapaciteten (på uppemot 10 Mbit/s, vid sidan av nedströmskapaciteten som ofta ligger på 200 Mbit/s) inte räcker, vad tycker de då att slutsatsen av det bör vara? Menar Ek och Ahl att vi borde använda skattemedel för att finansiera att dra fiber till dessa kunder, och därmed konkurrera ut kabel-TV-operatörerna från marknaden?

Låt mig vara alldeles kristallklar:

Politiker ska sätta upp ambitiösa mål. Men politiken ska inte göra teknikval. Det är duktiga företag som ska ta fram marknadslösningar som fungerar. Det är krävande kunder ska göra självständiga aktiva val. Och det är byalag som ska välja sin framtidssäkra lösning. I många fall väljer de optofiber, ja. Men det är ett val de gör, utan att politiken och regeringen riktar pekpinnar åt dem.

Artikelförfattarna påstår att Sverige skulle ha EU:s långsammast växande bredbandstäckning, vilket förmodligen är hämtat från ett påstående som återfinns i ett dokument från EU-kommissionen. Jag har inte sett vilken data de åberopar för det påståendet, men oaktat det så ve vi (via den officiella statistiken från PTS) att 49% av alla svenska hushåll idag kan få bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/s. Det är en ökning med hela fem procentenheter bara det senaste året.

Bakom den fina utvecklingen ligger stora investeringar från operatörerna, och viktiga insatser från Alliansregeringen. Om andra länder kan visa upp att de har en ännu snabbare ökningstakt än så är de bara att gratulera. Men sanningen är ju att de i så fall också startar från en mycket lägre nivå med mycket sämre täckning än Sverige, och det är alltid lättare att åstadkomma en snabb ökningstakt för den som börjar på en låg nivå. De lägst hängande frukterna går alltid lättast och snabbast att plocka.

Men, för att avsluta med något glädjande: det gläder mig att artikelförfattarna mellan sin första artikel och denna nu tycks ha upptäckt Centerpartiets och Alliansregeringens Bredbandsmiljard, dvs det faktum att vi i den budget som vi nyligen överlämnade till Riksdagen mer än en dubblerade satsningen (till 1,1 miljarder kronor) på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden. Det är pengar som kommer göra stor nytta för att vi ska kunna växa och utvecklas på likvärdiga villkor, och för att vi ska kunna ta vara på hela vårt lands rika resurser.

Uppsala visar vägen till en hållbar framtid

När jag skulle presentera regeringens höstbudget förra torsdagen bad jag om att få komma till en forskningsanläggning som i praktiken kan visa vad regeringens långsiktiga och målmedvetna satsning på energiforskning betyder i praktiken. Och sanningen är att, eftersom svensk energiforskning rankas så högt också internationellt, så fanns det flera olika ställen jag hade kunnat åka till. Men den här gången föll valet på fina Ångströmlaboratoriet vid Uppsala Universitet.

Ångströmlaboratoriet (döpt efter de båda professorerna Ångström som verkade i Uppsala i slutet av 1800-talet och redan då forskade bland annat kring solen) står för en försvarlig andel av den samlade verksamheten vid Uppsala Universitet, med 20 procent av alla anställda, 26 procent av alla doktorander och nästan 30 procent av alla studenter vid universitetet. Här forskar man om fysik, kemi, matematik och teknik och ett av de viktiga forskningsområdena är energiforskningen.

Sällan känns ministeruppdraget så inspirerande som när jag, som på Ångströmlaboratoriet, får titta om hörnet och nosa på endel av de möjligheter som forskning och utveckling lägger framför oss.

Bland mycket annat visade och berättade professor Leif Hammarström och professor Peter Linblad om den solbränsleforskning (ja, du läste rätt: solbränsleforskning) som man nu är fullt sysselsatt med, och som handlar om hur man på biologisk och kemisk väg ska kunna utvinna energi direkt ur solen och direkt till ett bränsle – till vätgas, etanol, butanol osv. Med tanke på att bara en enda timmas solinstrålning motsvarar människans energiförbrukning på ett år, så säger det sig självt att om vi kan bli bättre på att ta till vara den solenergin direkt, utan spill på vägen och utan att behöva gå omvägar via bränslen som har oönskade miljöeffekter, så skulle vi kunna ta radikala steg mot ett förnybart energisystem och en hållbar ekonomi. Jag är övertygad om att den forskning som bedrivs kring solbränsle i Uppsala och av Konsortiet för Artificiell Fotosyntes kommer att kunna spela stor roll när vi och världen ska göra oss oberoende av de fossila bränslena. Vilket ju är en nödvändighet för att vi ska klara klimatutmaningen.

Faktum är att solbränsleforskningen i Uppsala tillhör de ledande i världen, vilket också gäller för andra områden som solcellsforskning, vågkraftsforskning och batteriforskning. Och sanningen är att om vi i Sverige ska kunna ställa om vårt energisystem och vårt samhälle till långsiktig hållbarhet så behöver vi ligga i forskningsfronten på alla dessa, och ännu fler, områden. Samtidigt är det viktigt att inse att vi inte kommer kunna vara bäst på allt själva, utan vi måste också vara duktiga på att samverka och lära av andra, som gör banbrytande upptäckter och framsteg på andra områden. Att ställa om hela samhällen till långsiktig hållbarhet kräver nytänkande på så många områden, och så många olika intressen måste vara med och bidra.

Och det gör Ångströmlaboratoriet, liksom många andra som forskar kring framtidens klimat- och energismarta teknik. Och just därför passade det ju extra bra att jag just där kunde berätta att Centerpartiet och Alliansregeringen därför nu gör en stor satsning på att höja den permanenta nivån för energiforskningen. Från och med nästa år satsar vi permanent 1,3 miljarder om året på att forska kring framtidens energi- och klimatsmarta teknik, vilket växer till 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.

Jag ser fram emot all den framsynta forskning, och alla de viktiga bidrag till att lösa energi- och klimatutmaningarna, som duktiga svenska forskare kommer kunna bedriva tack vare den satsningen!

[Show as slideshow]

Foto: Andia Ghafouri/Näringsdepartementet

Elementär lågstadiematematik

Det finns inte två sidor av de budgetsatsningar och den sanning som Expressen idag försöker få till ett ”avslöjande”, där Miljöpartiets språkrör Åsa Romson hävdar att regeringens energisatsningar i budgeten för 2013 skulle vara en bluff. Men sanningen är att Romson har fel.

Och det gäller såväl hennes påståenden om Centerpartiets och Alliansens satsning på solelen som hennes påståenden om vår satsning på energiforskning.

Vad gäller solelen så är sanningen att det stöd regeringen sedan tidigare givit blivit en succé. Mer än 5 000 ansökningar har fått stöd och målen för satsningen har överträffats med råge. Med den satsningen var tidsbegränsad och riksdagen har tidigare beslutat att solelssatsningen skulle ha avslutats efter 2012.

Men eftersom det är prioriterat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta öka den förnybara elproduktionen väljer vi nu att förlänga satsningen i ytterligare fyra år. 2013 ligger den årliga nivån kvar på samma årliga nivå som tidigare, och från 2014 satsas 50 miljoner kronor per år. Mellan 2013 och 2016 satsar vi alltså 210 nya miljoner på att öka andelen solel i Sverige.

När det gäller satsningen på energiforskning föreslår Centerpartiet och Alliansen i höstens budgetproposition en stor och permanent förstärkning. Tidigare har det funnits en permanent nivå på strax under en miljard kronor, och ovanpå det tillfälliga satsningar. Men de tillfälliga satsningarna skulle i enlighet med det senaste budgetbeslutet i riksdagen ha fasats ut framöver.

Nu föreslår regeringen dock att vi ska höja den permanenta satsningen på energiforskningen och dessutom stegvis öka den. Vart och ett av åren 2013-2015 kommer vi att satsa cirka 1,3 miljarder kronor på energiforskning, en summa som sedan ökar till den nya permanenta nivån på 1,4 miljarder per år från och med 2016. I jämförelse med riksdagens budgetbeslut från tidigare år innebär detta en nivåhöjning med 250 miljoner för 2013 och 2014, 270 miljoner för 2015, och 470 miljoner från 2014 och framåt.

En tidigare väsentligt lägre permanent nivå, och tillfälliga satsningar, ersätts nu alltså med en permanent hög nivå. Jämför man det med vad Socialdemokraterna, med (mp) som stödparti, satsade på energiforskning under sina senaste 10 år i regeringen är den satsning som Centerpartiet och Alliansen nu gör mer än dubbelt så stor.

Så om man vill bedöma om regeringen ”satsar” eller inte så handlar det egentligen inte om något annat än elementär lågstadiematematik. Plus betyder helt enkelt att vi föreslår att mer pengar satsas i förhållande till befintliga riksdagsbeslut. Om regeringen föreslår att vi ska satsa 210 miljoner på t.ex. solel istället för tidigare beslutade 0 så vet vi alla att 210 är mer än 0.

Åsa Romson säger att hon ”känner sig lurad”. Så kan det förstås vara. Men just den känslan handlar nog faktiskt inte så mycket om vad regeringen gör utan mer om att Romson och (mp) – med all rätt – är frustrerade över att Centerpartiet i regeringsställning uträttar mer än vad (mp) lyckades med under sin tid som stödparti åt den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Tag Archives