Tag Archives: förnybar energi

Strafftull på solpaneler riskerar skada klimat- och energimålen

Vissa dagar blir man mer fundersam än andra över klokskapen i de beslut som fattas av EU-kommissionen. Idag är en sådan dag. På inrådan av EU:s handelskommissionär har EU-kommissionen nu beslutat att lägga fram ett förslag om att vi i EU borde införa så kallade skyddstullar på kinesiska solpaneler på hela 67,9 procent. Uppskattningsvis kommer en sådan tull innebära att den totala kostnaden för att installera solpaneler kommer öka med 25-30 procent för slutkonsumenterna, i EU och i Sverige.

De senaste åren har kostnaden för att installera solel fallit dramatiskt, tack vare tekniska landvinningar och tack vare handel mellan kontinenter. Och det är en av många anledningar till att det är viktigt att vi är öppna mot omvärlden och att vi välkomnar global konkurrens inom miljötekniksektorn. För i slutändan gynnar frihandel svenska konsumenter som får bättre och mer prisvärda varor, samtidigt som svenska företag får ytterligare en anledning att vässa sina produkter så att man kan hävda sig på den globala världsmarknaden.

Att EU-kommissionen nu föreslår att vi ska införa strafftullar på kinesiska solpaneler, samtidigt som vi tillsammans i EU har satt upp mycket tydliga och ambitiösa mål för att öka och stimulera utbyggnaden av ny förnybar energiproduktion är, lindrigt uttryckt, uppseendeväckande. Förra året stod EU för runt 55 procent av den globalt installerade effekten av solel, och genom framför allt nytillkommen produktion av bioenergi, vindkraft och solel är vi i EU på god väg att nå våra gemensamma mål för den förnybara energin. Men med nya strafftullar kommer det att bli dyrare att bygga ut det förnybara. Och därmed finns en risk att dagens förslag från EU-kommissionen tydligt kan komma att försämra våra möjligheter att nå EU:s klimat- och energipolitiska 2020-mål.

Att den ena EU-kommissionshanden inte verkar veta vad den andra gör är rent ut sagt beklämmande. Lita på att jag kommer göra vad jag kan för att stoppa EU-kommissionens strafftullsidé.

Leave a Comment

Filed under Centerpartiet, Energi, Ideologi

Alliansens politik levererar ett nytt vindkraftverk om dagen

Just nu kommer det väldigt många bekräftelser på att Alliansregeringens energi- och klimatpolitik fungerar och levererar. Senast igår presenterade Energimyndigheten en ny rapport med färska siffror över hur det går med utbyggnaden av vindkraften. Och siffrorna visar att vindkraften fortsätter slå rekord. Förra året sattes det upp 367 vindkraftverk, vilket innebär ett vindkraftverk om dagen – och tre på julafton :). Jämfört med året innan ökade elproduktionen från vindkraften med hela 18 procent förra året.

Färska siffror från samma myndighet visar i rapporten ”Transportsektorns energianvändning” att andelen förnybara drivmedel nu också slår rekord. Idag är 8,1 procent av de drivmedel vi använder för våra vägtransporter förnybara. Det är mer än dubbelt så mycket jämfört med när vi i Alliansregeringen övertog regeringsmakten 2006.

Vid sidan av båda dessa glädjande rapporter pekade Naturvårdsverket i mitten av april i sin statistik för 2012 på att koldioxidutsläppen nu är rekordlåga och att utsläppen från trafiken minskat. En av de viktiga anledningar de lyfter fram är en ökad andel biodrivmedel i våra bränslen och allt effektivare motorer.

Går vi utomlands så presenterade det Internationella Energiorganet IEA sin rapport ”Tracking Clean Energy Progress 2013” i mitten av april. Den rapporten är en översikt över läget för den förnybara energin i världen, och visar på flera positiva trender. I takt med att solceller och vinkraft blir allt billigare slår de rekord i utbyggnad världen över.

Samma rapport tittar också på hur det går med utvecklingen av riktigt rena fordon och uppmärksammar att det förra året såldes över en miljon hybridbilar. Det är förstås en droppe i havet, om man ser till den globala tillverkningen av personbilar, men trots det är det en mycket tydlig ökning jämfört med tidigare.

Sammantaget får vi alltså just nu rapporter om att vi tar flera positiva steg i rätt riktning, både på hemmaplan och globalt. Samtliga siffror pekar på att regeringens arbete med energi- och klimatpolitik ger resultat. Samtidigt som väldigt mycket återstår att göra.

I den ekonomiskan vårproposition som Alliansregeringen lämnade till riksdagen den 15 april föreslog vi bland annat att vi ska fortsätta premiera miljövänliga tjänstebilar genom att låta dem betala lägre skatt. Och just nu förbereder vi ett nytt kvotpliktssystem som ska träda i kraft nästa år, som kommer öka inblandningen av biobränslen i all bensin och diesel som många svenskar tankar varje dag. Och dessutom har vi nyss givit besked om att vi kommer fortsätta satsa på de rena och höginblandade biobränslena, som till exempel E85 och biogas, genom att även framöver låta dem vara helt befriade från skatt.

Vindkraftens utveckling fram till och med 2012 (från Energimyndighetens rapport)

vindkraftens utveckling 2012

Leave a Comment

Filed under Alliansen, Energi

Tre steg för en grönare transportsektor

Idag går det närmare en personbil, en lastbil, en buss eller ett annat motorfordon på varannan svensk. Ingenstans är vi så beroende av fossila drivmedel, av olja, som i våra vägtransporter. Och de fossila bränslena är huvudorsaken till de mänskligt orsakade klimatförändringarna.

Ska vi klara klimatet måste vi ställa om till hållbara transporter. Just därför har Centerpartiet och Alliansregeringen slagit fast visionen om att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och att vi till 2030 ska ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Och sedan i somras sitter några av landets ledande experter, på mitt och regeringens uppdrag, och utarbetar förslag på vad vi behöver göra för att ta oss dit, i utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan.

Samtidigt som de arbetar fortsätter vi i Centerpartiet och Alliansregeringen arbetet för att ställa om till en hållbar transportsektor. För när det finns åtgärder som vi redan vet är bra, finns det ingen som helst anledning att vänta.

Ska vi få en hållbar transportsektor behöver vi använda mer förnybara drivmedel. Just därför förbereder regeringen nu ett nytt kvotpliktssystem som ska träda i kraft nästa år och som kommer öka inblandningen av biobränslen i all den bensin och diesel som många svenskar tankar idag. Med mer förnybart och mindre fossilt i varje liter bensin och diesel kan vi snabbt minska koldioxidutsläppen, utan att någon behöver byta sin bil. Enbart denna ökade låginblandning kommer minska våra koldioxidutsläpp med 300 000 ton, varje år.

Samtidigt som blandar in mer förnybart i bensin och diesel behöver vi fortsätta främja de rena och höginblandade biobränslena, som t.ex. E85 och biogas. Om producenter ska våga göra de investeringar som krävs för att vi ska kunna ha tillräckligt mycket av de förnybara bränslena framöver, och om konsumenter ska vara beredda att köpa bilar som går på förnybart, behövs det fortsatt goda villkor och långsiktiga besked. Därför är det bra att vi i regeringen nu också kan ge besked om att de höginblandade biobränslena, som biogas och E85, även framöver kommer vara befriade från skatt. Den skattebefrielse som skulle ha upphört efter 2013 kommer alltså finnas kvar också framöver.

Båda dessa reformer kommer leda till att vi får in mer förnybara drivmedel i de svenska transporterna. Men för att vi ska få en grönare transportsektor krävs också allt fler och allt bättre miljöbilar. Därför är det väldigt bra att vi, när vi presenterar regeringens ekonomiska vårproposition på måndag, också kan ge besked om att vi tänker fortsätta främja de bästa miljöbilarna.

Idag har många möjlighet att få en tjänstebil via sin arbetsgivare, som en tjänsteförmån som man skattar för. Att se till så att det lönar sig för den som har en förmånsbil att välja miljöbil är ett bra sätt att få ut fler miljöbilar på marknaden, och driva teknikutvecklingen framåt. Om fler förmånsbilsinnehavare väljer miljöbil kan vi successivt få en allt mer miljövänlig bilpark, och på sikt fasa ut de fossila bränslena. Det system som finns, och som gäller till och med i år, innebär att förmånsvärdet för de miljöbästa bilarna är 40 procent lägre än för andra. Det är ett system som varit väldigt framgångsrikt och som bidragit till att var tredje ny förmånsbil idag är en miljöbil.

De här förmånliga tjänstebilsvillkoren skulle ha löpt ut efter december i år, men redan tidigare har jag, Annie Lööf och Centerpartiet sagt att vi gärna vill förlänga de förmånliga förmånsreglerna för miljöbilarna. Och nu ger Alliansregeringen besked om det. I Ekot idag berättar jag att regeringen, i den ekonomiska vårproposition som vi presenterar på måndag, kommer föreslå att elbilar, gasbilar och laddhybrider även framöver ska ha ett lägre förmånsvärde än andra bilar. Vårt förslag är att nedsättningen för elbilar, laddhybrider och gasbilar liksom tidigare bör vara 40 procent och att de goda villkoren ska finnas kvar i ytterligare tre år, till och med 2016. Bland övriga medier som fångat upp nyheten finns TT, Aftonbladet och Ny Teknik.

Det nya kvotpliktssystemet som kommer öka låginblandningen av biobränslen i bensin och diesel, den fortsatta skattebefrielsen för höginblandade och rena biodrivmedel som etanol och biogas, och det nedsatta förmånsvärdet för miljöbilar är tre viktiga insatser för att ställa om till en hållbar transportsektor och minska de svenska koldioxidutsläppen.

Leave a Comment

Filed under Energi

Dagens distriktsstämma på Gotland – ett startskott

En fantastisk dag i österled. Det är det bästa sättet att sammanfatta min resa till Gotland och Eskelhems bygdegård, söder om Visby, idag. Där höll Gotlandscentern idag sin distriktsstämma och jag var inbjuden att hålla tal för dem.

Det är väldigt lätt att känna sig hemma på Gotland, inte minst som energiminister. Gotland är nämligen Sveriges skyltfönster mot Europa, när det gäller utvecklingen och utbyggnaden av förnybar energi. Faktum är att på Gotland produceras dubbelt så mycket vindkraft som i landets näst bästa kommun. Den fantastiska utvecklingen beror på att man på Gotland inte varit rädd för att ställa upp höga ambitioner. Om detta skriver också Centerpartiets distriktsordförande Eva Nypelius och jag i Gotlands Tidningar idag.

Lika lätt är det att känna sig hemma på Gotland som it-minister. Redan i kapprummet på bygdegården i Eskelhem möttes jag av ett anslag som påminde om att man inte skulle glömma bort att bli medlem i fiberföreningen. En uppmaning som kanske inte är så förvånande, på Gotland. För nu bildas det fiberföreningar och det grävs över hela ön. Vilket hänger ihop med Gotlands egen bredbandstrategi, som har som mål att alla gotlänningar ska få en bredbandsuppkoppling.

Att då få tala på den gotländska distriktsstämman är naturligtvis en fröjd, både som it- och energiminister och som andre vice partiledare. Och med mindre än en vecka till partiets Framtidsstämma var det också naturligt att jag tog tillfället i akt och pratade en hel del om partistyrelsens förslag till nytt idéprogram (vill du läsa talet i sin helhet finns det här).

Jag är säker på att vi i Centerpartiet tillsammans, efter Framtidsstämman nästa helg, kommer kunna beskriva vår starka gemensamma kärna som ett socialt, decentralistiskt och grönt liberalt parti. Ett frihetligt och jordnära parti. Som har tydliga idéer om rättvisa och hållbarhet.

Idag uppmanade jag också centervännerna på Gotland att låta den här dagen och idéprogrammet bli ett startskott. Ett startskott för att vända våra diskussioner utåt. Ett startskott för att, med samma energi och samma engagemang som vi diskuterat idéprogrammet internt, nu ta diskussionerna med våra politiska motståndare och med de väljare som ska rösta på oss i valen nästa år.

Om vi gör det, då kan den här processen också bli en vändpunkt. En vändpunkt för när vårt parti på allvar började prata visioner igen. En vändpunkt för när de breda massorna på allvar fick upp ögonen för Centerpartiet igen. Och en vändpunkt för när vårt parti på allvar började växa igen.

Och så den viktigaste frågan på Gotland, just nu. Med allt gott som händer på Gotland är det en självklarhet att det måste finnas en fortsatt bra färjeförbindelse till fastlandet. Jag kan lova att Centerpartiet i regeringen jobbar väldigt hårt för att hitta en bra lösning som är tillgänglig, som tar miljöhänsyn och som bidrar till en bättre konkurrenskraft.

Leave a Comment

Filed under Allmänpolitik, Bilder, Centerpartiet, Energi, Ideologi, It-politik

Styra – hemma i kommunen, eller från Stockholm?

Vem skall avgöra värdet när någon vill använda lokala naturresurser som finns i vår närhet? Frågar man Vänsterpartiet så vill de göra det, genom nationell lagstiftning och en och samma mall och modell för hela landet. Alldeles oavsett vad man tycker lokalt. Alldeles oavsett vad som kan göra störst nytta där man själv bor. Och alldeles oavsett om det är många eller ganska få som berörs av en vindkraftsetablering.

För mig är det självklart att den frågan är något som ska avgöras så nära de som berörs som möjligt, utan nationella pekpinnar från Stockholm. Och på just det temat debatterade jag med Vänsterpartiets energipolitiske talespersson, Kent Persson, i Studio ett tidigare idag.

Under en rad år har vi nu sett en helt formidabel tillväxt av den förnybara energin. Sedan 2006 har t.ex. vindkraften vuxit med 700 procent, och idag kom nya siffror som pekar på att vindkraften förra året levererade på en ny rekordnivå och att den el vindkraften nu ger räcker för att försörja tio kommuner av Växjös storlek med el under ett helt år. Det är helt fantastiskt.

Men förutsättningen för den framgångssagan är ju att duktiga vindkraftsbyggare kan få tillgång till de bästa vindlägena. Och ska man få det krävs det en stark lokal acceptans och en god lokal förankring för de vindkraftsprojekt som olika aktörer vill förverkliga.

Självklart är det så att ett vindkraftsbygge skapar viktiga jobb, både direkt under själva byggnationsfasen, men också indirekt under densamma och under hela verkets livslängd. Och det har självklart ett stort värde i många av de bygder där det idag är mest intressant att bygga vindkraft. Men vid sidan av de arbetstillfällen som vindkraftsbyggena ger så är olika former av återföring till den berörda bygden något som kan vara väldigt viktigt  för att öka det lokala folkliga stödet för vindkraften.

Kanske är det så att utsikten, för den som är delägare i ett vindkraftverk, blir trevligare när man ser ett vindkraftverk som snurrar en blåsig dag.

Kanske kan en så kallad bygdepeng, och de lokala investeringar den medför i till exempel bredband eller infrastruktur, vara det som avgör om man kan bo kvar eller flytta, om man bor i ett mindre samhälle i de glesare delarna av Sverige.

Min erfarenhet är att smarta vindkraftsbyggare ser till att föra en dialog med de berörda och hitta bra lösningar på hur återföringen till just deras bygd bör se ut. Kanske vill man bli delägare. Kanske vill man se någon form av bygdepeng. Eller så ser man att jobben i sig är så värdefulla, att man inte behöver något annat för att säkra ett starkt lokalt stöd.

Och precis så ser det ut runtom i landet. Berörda i olika delar av landet har velat se olika lösningar. Vilket ju hänger samman med att förutsättningarna är olika, både vad gäller olika samhällens och olika invånares behov, och vad gäller investeringens storlek och de möjligheter de olika vindkraftsföretagen har.

Vänsterpartiet säger sig måna om utbyggnaden av den förnybara energin, men samtidigt vill de lagstifta om en nationell bygdepeng, vilket faktiskt skulle riskera motverka och bromsa investeringarna i vindkraft. Och precis det är också vindkraftsbranschens farhåga. Om det skulle hända skulle resultatet bli mindre vindkraft och i förlängningen också mindre i bygdepeng. Och att göra något sådant  nu, när Energimyndigheten nu rapporterar om ytterligare ett nytt rekord i vindkraftsutbyggnaden, vore väldigt olyckligt.

Bygdepeng, delägarskap och andra former av återföring är väl etablerade modeller, både bland våra kommuner och i vindkraftsbranschen. Men formerna och nivåerna varierar mellan olika delar av landet, beroende på vilka förutsättningar som finns och vad man velat se lokalt. Precis som det bör vara. Jag är övertygad om att det är genom att fortsätta jobba just så, och försvara vår frihet att lokalt hitta de bästa lösningarna som vi bäst stärker både utbyggnaden av vindkraften och utvecklingen av hela landet.

Leave a Comment

Filed under Energi

Solenergin – snudd på revolution

Mitt i den smällkalla svenska vintern får solenergin nu mycket uppmärksamhet. Att det sker i ett land som vårt är ett tydligt tecken på den större energiomställning som sker både här hos oss, och runt om i världen. En omställning där allt fler nu funderar på och söker smarta vägar för att ta vara på den förnybara energi som kommer från solen. Många gånger är ju energipolitik och energiomställning i en väldigt långsam evolution, där utvecklingen sker stegvis och över lång tid. Men det vi nu ser inom solenergin är snarast en revolution.

Gårdagens Vetenskapens värld i SVT gav en liten inblick i några av de spännande saker som forskningen kring solenergin nu är upptagen med, som till exempel ansträngningarna att skapa en artificiell fotosyntes med väldigt hög hastighet. Jag fick chansen att medverkar i programmet och berättade att jag och regeringen, just därför att vi ser att förnybar energi inklusive solenergi har så stor potential, nu storsatsar på energiforskning med 1,3 miljarder per år från och med i år och 1,4 miljarder per år från och med 2016 och framåt. Hur de pengarna fördelar sig kan man bland annat se i Energimyndighetens pressmeddelande från tidigare i den här månaden där man bland annat berättade att man nu har fördelat lite mer än 100 miljoner kronor till just solenergiforskning, vilket också uppmärksammats av Vetenskapsradion.

Att få fram nya forskningsrön är viktigt, men det är samtidigt bara en del av mitt och regeringens arbete med att främja den nya förnybara tekniken. För det räcker inte bara med forskningen i sig. Ny forskning måste också bli till bra produkter. Och produkter behöver testas och demonstreras för att sedan marknadsföras. Även det är sådant som vi i regeringen stöttar, genom Energimyndigheten men också genom den särskilda miljötketnikstrategi som regeringen antagit, där vi mellan åren 2011 och 2014 nu satsar 400 miljoner kronor på att hjälpa svenska miljöteknikföretag ut på världsmarknaden.

Ett av de företag som tack vare den strategin nu via Energimyndigheten fått lån för att utveckla sin teknik, och som nu håller på att ta fram spännande produkter som vi troligtvis kommer få se mycket mer av i framtiden, är Nlab Solar AB. De utvecklar solceller som kan integreras i allt från vanliga konsumentprodukter till stora byggnader. En av många lösningar som kan bidra till vår och hela världens energiomställning, samtidigt som den kan ge viktiga svenska jobb och välkomna exportintäkter.

 

Leave a Comment

Filed under Energi

Mycket förnybart till låg kostnad med gröna elcertifikat

Efter årtionden av sifferexercis och skyttegravskrig genomförde Alliansen med energi- och klimatöverenskommelsen 2009 en viktig principiell förändring för svensk energipolitik. I den överenskommelsen, och i det energipolitiska beslut som riksdagen fattade efter den, har regeringen och riksdagen mycket tydligt markerat att politikens roll på energimarknaden är att slå fast tydliga mål och långsiktiga spelregler, och stå upp för dem. Inom det tydliga och långsiktiga ramverket ska aktörerna på energimarknaderna själva fatta sina rationella beslut om vilka energikällor de vill investera i.

Snart fyra år efter att energiöverenskommelsen slöts kan vi se de tydliga resultaten. Sedan 2006 har elproduktionen från biobränslen ökat med femtio procent. På samma tid har elen från vindkraften ökat sju gånger om. Det innebär att idag kommer hela 56 procent av all svensk el från förnybara energikällor. Och totalt sett är nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion idag förnybar. Det är högst i EU, och bland de högsta andelarna i världen.

Denna snabba och starka utveckling av det förnybara har skett tack vare en tydlig politisk färdriktning, men också tack vare att aktörerna på marknaden bestämt sig för att förnybar energi hör framtiden till, och att det är ekonomiskt rationellt att investera i förnybara energislag. Samtidigt är det tydligt att den fantastiska utveckling vi nu ser inte hade hänt utan den stabila och långsiktiga energipolitik Sverige numera har.

Ett av de viktigaste skälen till att det förnybara nu växer så det knakar är de välfungerande och ekonomiskt effektiva gröna elcertifikaten, ett system som Sverige haft allt sedan Centerpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skapade det 2002.

I detta läge, när det förnybara snabbt byggs ut, vill företrädare för Miljö­partiet riva upp de långsiktiga och välfungerande spelregler som energimarknaden fått. I riksdagen har de upprepade gånger lagt förslag om att Sverige, ovanpå de gröna elcertifikat vi redan har, borde införa ett statligt garanterat lägstapris för viss förnybar el – ett så kallat fastprissystem – enligt tysk modell.

Det vore helt fel väg att gå. Det skulle innebära att de stabila förutsättningarna förändrades och ersattes av en modell med stark osäkerhet – där priset på förnybar el skulle sättas av politiker genom politiska beslut, som när som helst godtyckligt kan förändras. En långsiktigt lönsam förnybar industri kan aldrig byggas på sådan osäker grund.

Om detta, ”Fördubblad elnota när MP bestämmer”, skrev jag på Expressens Sidan 4 i måndags. Och där beskrev jag också vilka konsekvenser ett fastprissystem enligt tysk modell skulle kunna innebära för svenska konsumenter, inte minst genom att många svenskar skulle få problem med sina elräkningar. Det ledde till en debatt med MP:s ekonomisk-politiske talesperson Per Bolund i Aktuellt på måndagskvällen och igår replikerade MP:s energipolitiska talesperson Lise Nordin på min debattartikel, under rubriken ”Hatt räknar falskt”. Men, värt att notera är att Nordin replikerade utan att över huvud taget beskriva vilka de riktiga konsekvenserna av MP:s förslag om fastprisssystem skulle bli, vilket man kanske hade väntat sig när de nu påstår att jag räknat ”fel”.

Helt uppenbart är att Miljöpartiet tycks bli väldigt provocerade när man granskar deras politiska förslag. För egen del tar jag de förslag som oppositonspartierna lägger i Riksdagen på allvar, och tänker fortsätta med att ställa frågor om vilka konsekvenserna skulle bli för Sverige om vi följde deras förslag.

Nu undrar kanske vän av ordning hur det då egentligen ligger till?

Saken är alltså den att Miljöpartiet, med Lise Nordin i spetsen, som sagt upprepade gånger motionerat i Riksdagen om att införa ett fastprissystem för viss förnybar el i Sverige, enligt tysk modell. Det gjorde de senast i oktober i år (2012/13:N253) och då hävdade de också att kostnaden för de tyska konsumenterna, när de ska finansiera den modellen via sin elräkning, bara skulle ligga på ”cirka 10 kronor per hushåll och månad”. Ett sådant fastprissystem, där priset beslutas på ett snarast planekonomiskt sätt av politiken, vill MP lägga ovanpå vårt välfungerande och marknadsbaserade svenska gröna elcertifikatsystem.

Att påstå att det tyska systemet bara skulle kosta tyska hushåll en tia i månaden är dock inte sant. Efter nyår kommer de tyska elkonsumenterna att betala ungefär 50 öre per kilowattimme bara för att finansiera utbyggnaden av det förnybara i Tyskland. Det innebär att en vanlig tysk familj med normal elförbrukning kommer betala ungefär 140 kronor i månaden bara för utbyggnaden av det förnybara, dvs 14 gånger mer än vad (mp) påstår i sin motion. 140 kronor i månaden är väldigt långt från MP:s påstående om ”10 kronor per hushåll och månad”, vilket jag också konstaterar i min slutreplik.

Omräknat i svenska förhållanden skulle en tysk modell ovanpå den svenska innebära avsevärt dyrare elräkningar. För en familj i en normalstor villa med direktverkande el (med en årlig förbrukning på ungefär 20 000 kilowattimmar el) skulle MP:s förslag innebära en extrakostnad på cirka 10 000 kronor per år. Om den tyska modellen införs i Sverige, med ett påslag på 50 öre per kilowattimme på det elpris vi redan har, får man nämligen en elpris­höjning med 140 procent jämfört med höstens spotpris på el.

I Sverige har vi valt en annan ordning. Med de smarta gröna elcertifikaten, som i dagsläget kostar svenska konsumenter 3,5 öre per kilowattimme, får vi mycket förnybar el till en väldigt låg kostnad, långt ifrån de kostnader som den statligt garanterade fastprismodell som MP föreslår skulle innebära. Tack vare denna smarta modell har vi också kunnat få ett väldigt starkt stöd bland svenskarna för vår gröna omställning. Att, som MP föreslår, chockhöja elpriset skulle riskera minska det starka svenska folkliga stödet för det förnybara. Det vore inte en klok väg till en hållbar framtid.

Om detta, och om fördelarna med det svenska gröna elcertifikatssystemet, skriver också DN:s ledarsida idag.

ps
*Avgiften används för att finansiera det tyska fastprissystemet och kallas ”Umlage”. Den ligger nu på 3,6 Euro cent per kWh. Efter nyår höjs avgiften till 5,3 Euro cent per kWh. Med en växelkurs på 9,06 kronor per Euro blir detta ungefär 50 öre per kWh (48 öre). Med dessa uppgifter kan var och en följa hur jag räknat. Hur Miljöpartiet räknar för att komma fram till sitt påstående om att kostnaden för tyska konsumenter bara skulle vara 10 kronor per månad och hushåll går dock fortfarande inte att se.
ds

Leave a Comment

Filed under Alliansen, Centerpartiet, Energi

Från Älvsjö till Köpenhamn – med förnybart och försörjningstrygghet i tanken

Igår morse började jag dagen med att inledningstala på Svensk Vindenergis årliga konferens – Förnybar framtid – i Älvsjö. I mitt tal tog jag tillfället att berätta om hur viktig Alliansens energiöverenskommelse har varit för den fantastiska utveckling  vi nu har för den förnybara energin.

Nu, när snart fyra år gått sedan energiöverenskommelsen slöts, kan vi nämligen börja se resultaten av de mål och de styrmedel vi satte upp då. Och de resultaten visar att det förnybara växer så det knakar.

Sedan 2006 har elproduktionen från biobränslen ökat med femtio procent. På samma tid har elen från vindkraften ökat sju gånger om. Det innebär att idag kommer 56 procent av all svensk el från förnybara energikällor. Och totalt sett är nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion förnybar.

Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen.

Den här utvecklingen har skett tack vare en tydlig politisk färdriktning, men också tack vare att aktörerna på marknaden bestämt sig för att förnybar energi hör framtiden till, och att det är ekonomiskt rationellt att investera i det.

En av de viktiga – men ibland lite bortglömda – poängerna med energiöverenskommelsen är ju att vi tydliggjort politikens och energiaktörernas olika roller. Efter årtionden av sifferexercis och skyttegravskrig om energipolitiken, så har vi tydliggjort att politikens roll är att ställa upp tydliga mål och långsiktiga spelregler, och stå upp för dem. Och att energiaktörerna inom det ramverket ska fatta beslut om vilka energikällor de vill investera i, bland annat utifrån vilka som är de mest lönsamma.

Den fantastiska utveckling vi ser för det förnybara hade inte hänt utan en stabil och långsiktig energipolitik. Och det är därför som jag, Centerpartiet och Alliansregeringen verkligen värnar om energiöverenskommelsen.

Efter mitt tal och besök på konferensen i Älvsjö åkte jag direkt till Köpenhamn där min danska energiministerkollega (tillika kollega från Centerpartiets danska systerparti Radikale Venstre) Maartin Lidegard stod värd för ett informellt möte för alla oss energiministrar i norra Europa. Temat för konferensen var hur vi kan underlätta utbyggnaden av den energiinfrastruktur i norra Europa som krävs bland annat för att vi ska kunna ta om hand allt mer förnybar energi.

Mycket i den europeiska energidiskussionen handlar för närvarande om försörjningstrygghet. I mitt huvudinlägg passade jag därför på att lyfta perspektivet och poängtera att försörjningstrygghet handlar om mycket mer än att bara diversifiera försörjningsvägar eller bygga skyddsnät när de försörjningsvägarna krånglar. Ökad försörjningstrygghet handlar också om att långsiktigt skapa förutsättningar för allt mer elproduktion från allt flera olika källor. Liksom om att göra oss allt mindre beroende av dyra och klimatpåverkande fossila bränslen.

Den svenska erfarenheten är att mycket kan göras inom våra egna länder för att öka försörjningstryggheten. Men ett robust och effektivt nordeuropeiskt energisystemet behöver också bra energiförbindelser mellan länderna. Det är också en av de verkligt stora fördelarna med den sammankopplade nordiska elmarknaden – när fler länder deltar, och vi får mer elproduktion i ett gemensamt system, blir det enklare att balansera vårt energisystem på ett bra sätt.

Var och en som investerar i energiinfrastruktur idag måste också bygga hållbart  och bygga för framtiden. Inte minst vi som är politiska beslutsfattare måste klara lyfta blicken och se de långsiktiga konsekvenserna av de beslut vi fattar idag. De infrastrukturinvesteringar vi gör idag måste fungera också år 2050, när Sverige och andra länder behöver vara klimatneutrala samhällen. De investeringar vi gör idag får inte bygga i norra Europa i nya fossilberoenden.

Leave a Comment

Filed under Energi, Internationellt

Två energiska dagar i väst

Så är det redan sista dagen på min fem dagar långa resa till Kalifornien och San Francisco. Det har varit härliga, tänkvärda, inspirerande och utvecklande dagar. Jag har fått med mig en hel del i bagaget, känner mig stärkt i flera tankegångar och idéer som jag och regeringen hade sedan tidigare men jag har också fått med mig en hel del nytt som jag kan använda på både it- och energiområdet när jag kommer hem.

Under mina två sista dagar här i Kalifornien har jag framför allt fokuserat på energi. Jag har haft spännande och kreativa möten med Mary Nichols, som är ordförande för California Air Resources Board (ARB) och med företrädare för California Energy Commission (som har ungefär samma uppgifter som jag och där kommissionen är politiskt tillsatt av guvernören). Men jag har också haft väldigt bra diskussioner mer Kaliforniens största energibolag PG&E och besökt ett helt nystartat it-företag inom hälsosektorn.

Det sista besöket var verkligen väldigt intressant, inte minst eftersom det så tydligt visade vilka fantastiska tjänster som entreprenörer och företag kan utveckla med hjälp av öppna data från oss i det offentliga. Den it-startup jag besökte heter 100plus och de vill med hjälp av olika hälsodata hjälpa enskilda människor till en bättre hälsa, och kanske till och med till att kunna leva längre än 100 år. Med hjälp av en app, som snart är ute på marknaden, ska man kunna knappa in olika enkla hälsoval man gör i vardagen – som att ta en sallad i veckan, gå i trappan i stället för att ta hissen eller promenera till den vackra statyn mitt i stan. I utbyte får man uppmuntran av andra på appen och ytterst en ökad förväntad livslängd. Låter det konstigt? Efter mitt besök på företaget ser jag djupet och ett genuint engagemang för människors hälsa i deras affärsidé. Och om en app kan få ett antal människor att uppmuntras att leva hälsosammare, ja då är det ju fantastiskt. För enskilda människor, men också för vårt samhälle.

Mina energimöten var också tänkvärda, och inspirerande. Jag startade dagen idag med ett rundabordssamtal om smarta elnät tillsammans med ett antal personer som på olika sätt – i stora företag, små företag, i forskning och som fria tänkare – är verksamma inom området smarta elnät, i Kalifornien. Mötet var det första av två på samma tema, som arrangeras av svenska Exportrådet. Syftet med dagens möte var att identifiera vilka behov som finns i Kalifornien och hur Sverige och Kalifornien skulle kunna samarbeta mer om smarta elnät, så att vi i nästa steg kan föra de amerikanska företagen samman med svenska.

Vid rundabordssamtalet var vi rörande eniga om att tekniken inte betyder särskilt mycket om du inte har ett tydligt konsumentperspektiv. Konsumenter måste få tydlig information, kunskap och incitament för att kunna styra sin energiförbrukning och bidra till att hushålla bättre med sin energi. För att lyckas med det krävs det att energibolagen har bra kunskap om sina kunder och här finns mer att önska. Enligt mötesdeltagarna har de amerikanska energibolagen för dåliga kunskaper om sina kunder. Vår slutsats blev att det förmodligen är där vi har den största potentialen för samarbete, att tillsammans hitta bra sätt där den enskilda konsumenten eller det enskilda företaget kan få så mycket makt och möjlighet att påverka, med all tillgänglig teknik.

Diskussionerna om hur vi bättre kan hushålla med våra begränsade energiresurser gick hand i hand med de andra diskussioner jag haft under mina energimöten de två senaste dagarna. Självklart var den typen av frågor i centrum också när jag mötte Kaliforniens största energibolag PG&E. Idag står byggnader för 40 procent av USA:s hela energikonsumtion. För att minska behovet har bolaget bland annat jobbat med konsumentupplysning på ett väldigt direkt sätt. Med smarta elmätare och smart it samlar de in alla sina kunders data och bryter ner det i individuell feedback och väldigt konkreta energispartips. Det ger deras kunder konkreta verktyg för att ta kontroll över sin energikonsumtion och göra aktiva medvetna val.

Samma tema var uppe när jag träffade California Air Resources Board (ARB) och California Energy Commission. Med den skarpa ordföranden för ARB, Mary Nichols (som i vissa media nämns som en tänkbar framtida energiminister i USA) pratade jag en hel del om den utmaning vi har i både USA och Sverige när det gäller att minska energiförbrukningen i våra transporter, och det är också ett område där jag hoppas att Sverige och Kalifornien ska kunna samarbeta mycket mer framöver.

De, särskilt med amerikanska mått mätt, höga klimat- och energiambitioner som Kalifornien har är viktiga, också för att de driver på för att hela USA ska gå i mer klimat- och miljövänlig riktning. Och på det temat kommer nu Kaliforniens standard för bränsleeffekivitet i fordon ligga till grund för den standard som snart börjar gälla i hela USA.

Självklart pratade Mary och jag och våra medarbetare också om den handel med utsläppsrätter för växthusgaser som Kalifornien nu håller på att införa. Det var inte utan att jag kunde ana en viss nervositet inför den första auktionen som ska äga rum inom en vecka. Men mest av allt blev jag väldigt glad över att de, när jag frågade om Kalifornien – när deras eget utsläppshandelssystem satt sig – är intresserade av att (som Sverige och EU vill) koppla samman Kaliforniens utsläppshandelssystem med vårt i EU, verkade väldigt intresserade av att titta på hur vi skulle kunna finna former för det.

När jag träffade California Energy Commission pratade vi bland annat om olika incitament för att öka andelen förnybar energi. Och när det gäller den typen av styrmedel har Kalifornien, och USA, har valt en lite annan väg än vi, med mindre av de långsiktiga, generella och marknadsbaseradr ekonomiska styrmedel som vi märkt fungerar väldigt bra hos oss, och mer av riktade direktstöd till enskilda tekniker och energikällor. Under mötet med dem, och flera andra under veckan, har jag lyft fram min oro för all den billiga inhemska skiffergas som nu formligen pumpas ut på den amerikanska marknaden, och dess påverkan på utvecklingen av det förnybara. CEC höll med om att det finns en sådan risk, samtidigt som de poängterade att delstaten Kalifornien ålagt alla energibolag, oavsett vilken energimix de i övrigt har i sin verksamhet, att minst 33 procent av den el de tillhandahåller måste vara förnybar.

Nu sitter jag bokstavligt talat på planet tillbaka till Europa och hem till Sverige, för att med hjälp av paddan och wifi ombord (visst är dagens it fantastisk!) dela med mig av mina sista intryck från Silicon Valley och Kalifornien, för den här gången. Jag har haft väldigt intressanta dagar här och jag är väldigt tacksam för alla som under veckan frikostigt delat med sig både av sin tid och av sitt engagemang så att jag nu har väldigt många goda tankar och idéer med mig hem – till vad vi kan göra i Sverige och hur vi kan samarbeta mer mellan Sverige och Kalifornien om it och energi.

Leave a Comment

Filed under Energi, Internationellt

Kort- och långsiktiga lösningar för att minska prisskillnader mellan elområdena

Idag för precis ett år sedan delades Sverige in i fyra olika elområden. Det gjordes av Svenska kraftnät för att möta EU-kommissionens krav. Det tidigare svenska tillvägagångssättet, där interna flaskhalsar i elöverföringen flyttades till nationsgränsen, vilket innebar att elexporten till bland annat Danmark begränsades, bedömdes av EU missgynna de danska konsumenterna, i strid med EU:s regelverk.

Därför införde Svenska kraftnät elområdena, vilket innebär att man – genom att istället dela in Sverige i fyra områden – får en ordning där elpriset sätts utifrån faktisk tillgång och efterfrågan i olika områden i landet. Det har gjort att elpriset, enligt marknadsekonomins princip om utbud och efterfrågan, vissa tider det senaste året varit olika i olika delar av landet.

Självklart är det min och regeringens ambition att hela Sverige ska kunna ha ett lågt och konkurrenskraftigt elpris. Och just därför är det bra att vi nu har det lägsta elpriset på fem år. Samtidigt är det förstås frustrerande för kunder i södra Sverige att de inte hela det gångna året kunnat ha samma pris som resten av landet. Det bör vi göra vad vi kan för att motverka.

Långsiktigt finns det två sätt att motverka dessa prisskillnader; att bygga ut mer elproduktion där den behövs, och att bygga ut elöverföringskapaciteten.

Just nu slår den förnybara energin rekord i tillväxt, men fortfarande är det den storskaliga elproduktionen i vatten- och kärnkraft som dominerar. Och mycket av den elproduktionen finns i mellersta och norra Sverige, medan många konsumenter finns i södra. Att ställa om till ett hållbart energisystem handlar inte bara om att få in mer förnybar energi, utan också om att se till att det finns bra överföringsmöjligheter för denna. Därför satsar regeringen nu mer än 3,5 miljarder kronor per år de kommande tio åren på att bygga ut elnätet i Sverige. Bara Sydvästlänken är en satsning på över 7 miljarder.

Genom Sydvästlänken kommer överföringskapaciteten till södra Sverige öka med närmare 25 procent. Det innebär att när efterfrågan toppar i södra Sverige kommer vi kunna möta den på ett helt annat sätt än idag, med kraftöverföring från övriga delar av, vilket kommer leda till att priset jämnas ut. Samtidigt innebär de rekordstora nätinvesteringar som nu görs att vi får ett starkare elnät som bättre klarar påfrestningar och stormar.

Men där är vi inte än. Som jag sagt många gånger förut hade jag och regeringen gärna sett att Sveriges införande av elområden hade kunnat vänta till efter 2015, när den nya stamledningen Sydvästlänken är klar. Men det var tyvärr inte godtagbart för EU-kommissionen.

Jag och regeringen har lagt oss vinn om att lyssna på alla de synpunkter som funnits och finns kring införandet av elområdena, för att kunna värdera om det skulle finnas några åtgärder som skulle kunna minska prisskillnaden mellan elområden, i avvaktan på att Sydvästlänken blir klar och i avvaktan på att vi får en elproduktion i södra Sverige som bättre matchar den efterfrågan som finns där.

Jag har noga följt utvecklingen av elområdena sedan indelningen för ett år sedan. Redan innan införandet gav jag och regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att övervaka införandet av elområden och konsekvenserna för konsumenterna. Det uppdraget redovisade de i maj i år, i rapporten ”Elområden i Sverige – analys av utvecklingen och konsekvenserna på marknaden” (EI R2012:06). Den rapporten skickades sedan ut på remiss.

I oktober anordnade Näringsdepartementet ett remissmöte kring Energimarknadsinspektionens rapport. Det mötet visade att en majoritet av aktörerna på elmarknaden anser att det finns åtgärder som kan och bör vidtas för att minska de prisområdesskillnader som funnits mellan elområde 3 och 4. Flera av de åtgärder som fördes fram vid remissmötet kan vara intressanta att gå vidare med, men kräver fördjupad utredning innan det är möjligt för mig och regeringen att ta ställning till förslagen. Det uppdrag som nu ges ska skapa ett sådant bättre beslutsunderlag.

Det tre olika åtgärder som ska analyseras är:

  • Förutsättningar för en garanterad minimikapacitet på överföringen från elområde 3 till 4. Åtgärden bedöms kunna reducera antalet timmar med prisdifferenser och skapa stabilare prisbildning på den finansiella elmarknaden.
  • Ett införande av separata budområden inom ett större elprisområde. Metoden innebär att ett eller flera av de nuvarande elområdena slås ihop till ett större elprisområde, samt
  • Att jämföra införandet av en minimikapacitet mellan elområde 3 och 4 med en ordning där Svenska kraftnät auktionerar ut CfD-kontrakt. En åtgärd där Svenska kraftnät auktionerar CfD-kontrakt bedöms kunna skapa stabilare prisbildning på den finansiella elmarknaden.

Min och näringsdepartementets samlade bedömning, efter att ha lyssnat på alla berörda aktörer och intressen, är att det finns åtgärder som skulle kunna vara möjliga att vidta för att minska elprisskillnader i Sverige. Nu behöver vi bättre kunskap om vad de olika förslagen skulle innebära, t.ex. vad gäller kostnader, genomförbarhet och övriga effekter. Förslagen behöver också värderas i förhållande till att elområdena bara funnits sedan ett år och att Sydvästlänken inom de närmaste åren kommer komma på plats. Denna utredning sker förutsättningslöst, och först efter att utredningen är klar och efter sedvanligt remissförfarande kan regeringen ta ställning till förslagen.

Leave a Comment

Filed under Energi