Två bra beslut för mer bredband

2009 inrättades Bredbandsforum,  som är ett strategiskt forum för att förverkliga regeringens bredbandsstrategi och som har till uppdrag att bidra till att målen i bredbandsstrategin nås. I Bredbandsforums styrgrupp, som jag leder, ingår berörda företag och operatörer, myndigheter och organisationer som möts för att tillsammans identifiera hinder och hitta lösningar som kan leda till en bättre utbyggnad och större tillgång till bredband med höga hastigheter i hela landet. Sedan Bredbandsforum skapades och började arbeta har vi kunnat identifiera ett antal olika hinder, hitta lösningarna och påskynda och underlätta bredbandsutbyggnaden. Ett exempel är den Bredbandsguide som vi tagit fram, som nu fungerar som ett väldigt bra stöd för kommuner runt om i landet som vill planera för snabba och framtidssäkra bredbandsnät.

Idag höll jag i det 13:e mötet med Bredbandsforums styrgrupp och vid det mötet bestämde vi oss för att tillsätta två nya arbetsgrupper, en ”villagrupp” och en arbetsgrupp för ”samordnad efterfrågan för att nå regeringens mål om bredband i världsklass”.

Just nu se vi att allt fler villor runt om i landet får tillgång till fiber. I det arbetet är många olika privata och offentliga aktörer involverade, och flera olika tekniker och affärsmodeller används. Som villaägare kan man ha svårt att värdera om ett visst erbjudande om en bredbandsanslutning möter de behov man har eller inte, samtidigt som fler villaägare behöver bättre information för att man ska se nyttan och välja att ansluta sin villa till bredband med hög hastighet. Vi behöver skaffa oss bättre kunskap om var fiberutbyggnaden sker i våra villaområden, men vi behöver också se till att få fram bättre och mer ändamålsinformation om nyttan med fiber, och olika erbjudanden till den enskilda villaägaren.

Den Villagrupp som vi nu tillsatt ska ta sig an just det och ska bland annat undersöka hur vi kan främja utbyggnaden av höghastighetsbredband till villor, så att den delen av bredbandsutbyggnaden kan fortsätta gå framåt i hög hastighet. Gruppen kommer också att titta närmare på hur marknadsaktörernas kommunikation med villaägarna ser ut.

Den nytillsatta arbetsgruppen för samordnad efterfrågan får ett annat viktigt uppdrag, nämligen att se hur marknadens investeringar i bredbandsinfrastruktur kan öka genom att det offentliga på ett mer medvetet sätt använder offentlig upphandling, däribland samordnad efterfrågan och innovationsupphandling, för att påskynda utbyggnaden och se till så att det offentliga får den infrastruktur som krävs för framtidens välfärdstjänster.

Som om det inte vore nog med de två viktiga besluten slutredovisade också den arbetsgrupp som arbetat under året, som går under namnet Robusthetsgruppen, sitt arbete och de föreslår bland annat att Bredbandsforum ska se till så att det tas fram en vägledning för anläggning av fibernät, samtidigt som de själva redan har utarbetat en robusthetsguide som syftar till göra små och medelstora företag mer medvetna om hur beroende de kan vara av sin uppkoppling, och hur de kan säkerställa att den blir så driftsäker som möjligt.

Den här förmiddagen rymde med andra ord två riktigt bra beslut, och en slutrapport med en rad olika förslag, som innebär att vi kommer ta ytterligare steg till ett Sverige med bredband i världsklass.

Ett öppet internet utvecklar världen

It- och energiminister Anna-Karin Hatt på Stockholm Internet Forum 2014

It- och energiminister Anna-Karin Hatt på Stockholm Internet Forum 2014

Idag samlas mer än 400 deltagare från en lång rad olika aktörer från 100 olika länder i Stockholm för att diskutera hur ökad tillgång till internet kan bidra till större frihet, mer ekonomisk och social utveckling och stärkta mänskliga rättigheter på konferensen Stockholm Internet Forum. Och sedan en tid tillbaka har den internationella debatten kring internet och hur internet ska förvaltas och utvecklas blivit allt mer intensiv. Och just därför poängterade jag i mitt inledningsanförande (som du kan se i sin helhet i videon här ovanför) hur otroligt viktigt det är att vi väljer rätt modell för att förvalta och utveckla vårt fria och öppna internet också framöver.

För i en tid då mer eller mindre auktoritära regimer gärna skulle flytta in internets förvaltning i multilaterala fora, kanske under FN-flagg, och öka staters inflytande över internet på civilsamhällets bekostnad är det otroligt viktigt att Sverige mycket tydligt står upp för, och söker ett ökat stöd för, idén att vi måste fortsätta att reformera och förbättra internets styrning och slå vakt om den flerpartssamverkan för internets förvaltning som vi har idag, en modell som  garanterar att inte bara regeringar har inflytande över utvecklingen av internet, utan också viktiga delar av civilsamhället som organisationer som Amnesty, Reportrar utan gränser och Human Rights Watch.

I den diskussionen är både jag och Carl Bildt otroligt aktiva, å Alliansregeringens och Sveriges vägnar. Vi står upp för ett fritt och öppet internet där alla berörda aktörer kan få vara med och bidra, och där vi försvarar den öppenhet som skapat så mycket tillväxt, utveckling, innovation och som spridit det fria ordet till miljarder människor världen över. Se gärna hela talet i videon ovan, eller läs hela mitt tal här.

Allt fler får allt snabbare bredband

PTS bredbandsartläggning 2013

PTS bredbandsartläggning 2013

I helgen presenterade Post- och Telestyrelsen färska siffror över hur det går med bredbandsutbyggnaden i Sverige, och det de presenterar är verkligt glädjande nyheter. Sedan tidigare vet vi att vi i Sverige har högst andel fiberanslutningar av alla i EU, och att andelen som får tillgång till fiber stadigt ökar. Men PTS nya rapport visar också ökningstakten nu går upp ännu mer, vilket är väldigt bra.

Idag har 57 procent av alla svenska hushåll och företag tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/s, vilket enligt PTS helt och hållet beror på att det nu byggs ut väldigt mycket fiber i accessnätet.

Det är ett tecken på att de svenska operatörerna har väldigt bra förutsättningar för att investera. Men det är också ett resultat av att Centerpartiet och Alliansregeringen har satsat mer än 2 miljarder kronor på att bygga ut bredband på landsbygden. Både operatörernas satsningar, och Centerpartiets och Alliansregeringens satsningar innebär att vi nu kommer allt närmare det mål som Riksdagen beslutat om, nämligen att Sverige ska ha bredband i världsklass.

Också när det gäller mobilt bredband så händer det mycket just nu. Strax före jul 2009 invigde min företrädare Åsa Torstensson invigde Telias 4G-nät i Stockholm. Då var antalet svenskar som kunde få 4G i det närmaste 0. Mindre än tre år senare kan 99 % av alla svenskar få 4G där man bor, och på landsbygden är täckningen med 4G där man bor hela 96%. Den snabba utbyggnaden har skett tack vare att Alliansregeringen fattade det historiska beslutet att öronmärka det så kallade 800 MHz-bandet för mobiltelefoni 2007. Tack vare det beslutet har är den geografiska yttäckningen med 4G i Sverige idag dubbelt så hög som yttäckningen för den äldre tekniken, 3G, trots att 4G bara är ett par tre år gammalt i Sverige.

PTS rapport  visar med andra ord att vi fortsätter ta stora steg framåt och att utbyggnaden av både fast och mobilt bredband går snabbt framåt. Det är riktigt goda nyheter för it-landet Sverige, och för alla oss som vill använda den nya tekniken.

”It’s payback time” – för internets skull

It- och energiminister Anna-Karin Hatt talar på konferens om Fiber to the Home i Stockholm. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet

It- och energiminister Anna-Karin Hatt talar på konferens om Fiber to the Home i Stockholm. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet

Just nu pågår världens största fiber-kongress på Stockholmsmässan, när mer än 3000 delegater samlas i Sverige för att diskutera på temat ”Showcasing for a better future”. Att organisationen FTTH (Fiber to the home) Council Europe har valt att lägga sin konferens hos oss i Sverige, och dessutom pekar ut oss som ett föredöme när det gäller fiberutbyggnad, är förstås väldigt glädjande.

De rykande färska siffror som FTTH presenterade på konferensen idag visar att över en halv miljon svenska hushåll har fått fiberuppkoppling, bara det senaste året. Samtidigt passade Göran Marby, Generaldirektör på Post och Telestyrelsen (PTS), på att avslöja att andelen svenska hushåll som kan få tillgång till 100 Mbit/s fortsätter öka i samma fina takt som tidigare, vilket innebär att 57 % av alla svenska hushåll idag har möjlighet att teckna bredbandsabonnemang med riktigt snabba hastigheter.

Att vi fortsätter rulla ut fiber i god hastighet i Sverige, och att så många svenskar idag kan teckna ett fiberabonnemang är väldigt bra och ett bevis på att Alliansregeringens politik på det här området verkligen fungerar. Men det innebär inte att vi inte har utmaningar. För utmaningar finns, och de ska vi fortsätta ta tag i.

Två utmaningar vi har, som jag pekade på i mitt inledningsanförande på fiber-kongressen idag, är att vi behöver få upp anslutningsgraden. Av allla de som idag skulle kunna teckna ett fiberanonnemang så är det nämligen mindre än hälften som har gjort det. Om vi som enskilda, och Sverige som land, ska kunna dra full nytta av all den fiber vi redan dragit och av det som digitaliseringen och snabb internetuppkoppling kan ge, så behöver fler teckna ett höghastighetsabonnemang.

Tittar man på FTTH:s siffror så visar det att 2,7 miljoner svenska hushåll skulle kunna göra just det, här och nu. De bor i bostäder och hus där det finns fiber indraget och där det enda som saknas för att de ska kunna dra nytta av det är att de tecknar ett fiberabonnemang. Det är ett väldigt viktigt budskap. För det innebär att så snart fler av oss får upp ögonen för vilka nytta man kan ha av riktigt snabbt bredband, och ju fler företag som börjar tillhandahålla tjänster som kräver just det, så kommer många svenskar snabbt kunna teckna sig för just det.

Men FTTH:s nya statistik säger också något annat. För när de visar att vi lyckats förse 2,7 miljoner – av sammanlagt cirka 5 miljoner – svenska hushåll med fiber, så innebär det att de vi har plockat nästan alla lågt hängande frukter. Den utmaning vi nu står inför – när vi ska koppla upp de kvarvarande 2 miljoner hushållen – kommer kräva minst lika mycket fokus, och lika mycket målmedvetenhet som vi redan visat. Och det är just därför, för att bygga ut fiber i de delar av landet där operatörerna kanske inte ensamma ser någon tillräckligt tydlig poäng med att göra det, som vi i Alliansregeringen sedan 2007 har satsat ca 2,2 miljarder kronor på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. De satsningarna har varit och är väldigt viktiga, och vi kommer behöva satsa ännu mer på det.

När jag hade chansen att tala till den välrenommerade och månghövdade skara som är samlad på Stockholmsmässan dessa dagar, så tog jag också chansen att sända en väldigt tydlig signal om hur vi i Sverige ser på en av årets kanske allra viktigaste internationella diskussioner på det här området, nämligen den om internets styrning. För under 2014 kommer det att hållas flera viktiga internationella möten, där internets framtid ska diskuteras.

Högt upp på agendan det här året kommer också frågan om internets förvaltning att vara, och jag tog chansen att utveckla min och Sveriges syn idag:

Det finns länder runt om i världen som gärna skulle vilja se att internets förvaltning överfördes till FN. Sverige är inte ett av dem.

Ni här inne, ni representerar alla viktiga delar av internet-världen. Det bidrag som ni alla ger till att bygga vårt gemensamma internet är erkänt viktigt. Det finns andra delar som gör precis lika värdefulla insatser, som internets tekniska grupperingar, det civila samhället och olika akademiska institutioner. Och stater och regeringar runt om i världen gör sina bidrag. Vi bidrar alla, och vi drar alla stor nytta av internets utveckling.

Vi är alla parter, med legitimita intressen och åsikter som vi vi vill föra fram och bevaka. För mig och för Sverige är den enda logiska och kloka vägen framåt att fortsätta försvara och utveckla den multi-stakeholdermodell som internet idag styrs genom. Det är en modell som prövats och som visar att den fungerar. Den har hjälpt oss att förändra och utveckla vår ekonomi, globalt, regionalt och lokalt. Den har visat sig vara en fungerande plattform för alla människor som vill uttrycka sina åsikter och demokratiska rättigheter.

Vårt svenska stöd för multi-stakeholdermodellen är grundat i vår övertygelse om att den är den enda modellen som även framöver kommer kunna generera både utveckling och tekniska lösningar för framtiden, samtidigt som vi kan bevara vårt öppenheten på internet.

Om vi vill bevara den framgångsrika modellen så finns det vissa saker som vi måste förstå och acceptera. Den senaste tidens avslöjanden kring NSA:s förmågor och aktiviter är inte ett argument för att överge multi-stakeholdermodellen.

Det är ganska uppenbart att det finns många parter som har  intresse av att blanda ihop frågorna kring övervakning med internets förvaltning. Men låt mig vara lika uppenbart tydlig: det här är två helt olika saker, vi ska inte blanda ihop hur stater bör agera mot varandra med internets förvaltning, och frågor kring adressrymd och toppleveldomäner.

Det här är frågor som kommer att diskuteras på det kommande toppmötet i Sao Paulo i april och jag hoppas att vi kommer  kunna hålla isär de två frågorna där. Och jag hoppas  att vi alla  är villiga att försvara ett globalt tillgängligt, transparent och robust internet som kännetcknas av frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna och enskildas integritet.

För vi vet att det internet som vi har vant oss vid, och ibland tagit för givet, inte uppskattas av alla. Det är till och med så vårt öppna internet har en del ganska mäktiga fiender.

Vi har inte längre råd att fortsätta ta internet för givet. Vi måste ta det här tillfället i akt att diskutera de här frågorna med våra likasinnade runt om i världen. Och vi måste nå ut till alla våra kollegor runt om i världen som inte är full så likasinnade.

Vårt öppna internet är ett fantastiskt verktyg, för demokrati, entreprenörskap och för att möta nya vänner. Under alla de här åren har internet givit oss så mycket. Nu är dags att vi alla tar oss en funderare på vad vi kan göra för att behålla det öppna internet vi har. Det är nämligen”payback time”.

 

Om du vill läsa mitt invigningstal i sin helhet hittar du det här. Du kan också läsa de här bloggposterna av Patrik Fältström och Marcin de Kaminski. Samt mer traditionell media, som Computer Sweden.

Här kan du se talet i efterhand:

[jwplayer mediaid=”4722″ width=”500″ height=”281″]

Nya förslag för snabbare utbyggnad av mobilt bredband i hela landet

2011_handheld_device_5398360668

Foto: Miki Yoshihito.

Just nu byggs snabbt mobilt bredband ut i rekordfart över hela landet. Enligt den statistisk som den europeiska organisationen Fiber to the home nyligen publicerade så har över en halv miljon svenska hushåll bara under det senaste året fått en fiberuppkoppling.Det visar att min och Alliansregeringens bredbandstrategi verkligen fungerar.

Just nu investerar de svenska operatörerna mångmiljardbelopp i att bygga ut mobilnäten, vilket gör att fler nu får tillgång till snabb mobil uppkoppling. Samtidigt storsatsar vi från Alliansregeringens sida på att ge stöd till alla de eldsjälar som engagerar sig för att bygga bredband i alla de fiberföreningar som nu bildas, runt om i Sverige. Jag är otroligt stolt och glad över att vi från Centerpartiets sidan har fått med oss Alliansregeringen på att (sedan 2007) satsa mer än 2,2 miljarder kronor på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden.

Det mål vi i Sverige har slagit fast är att vi ska ha bredband i världsklass. Och för att fortsätta hålla hög takt i utbyggnaden krävs det att vi inser att  utbyggnaden vare sig är en enda aktörs ansvar, eller att det finns en enda universallösning som i ett slag kan förse hela landet med god och snabb täckning. Det som krävs för att vi ska kunna få allt snabbare mobilt bredband i hela landet, är att vi blir än bättre på samverkan mellan olika offentliga och privata aktörer, och att alla är beredda att dra sitt strå till stacken.

Det var också slutsatsen när Bredbandsforums styrgrupp* träffades idag och när den arbetsgrupp som vi tillsatt, Mobilt bredband i hela landet, presenterade sin slutrapport för oss. Det de pekade på var just att det behöver vidtas många olika åtgärder, hos många olika aktörer, för att vi ska få bra täckning och bättre kapacitet i det mobila bredbandsnätet i hela landet.

Den rapport arbetsgruppen nu lämnat över innehåller flera väldigt intressanta förslag som syftar till att på skynda utvecklingen och underlätta samverkan mellan olika aktörer som bygger eller kan underlätta utbyggnaden av mobilt bredband i hela landet. Ett av dem handlar om att alla län, regioner, kommuner, och operatörer borde inrätta särskilda bredbandskoordinationer i sin verksamhet, ett annat om att PTS borde få i uppdrag att i samverkan med berörda aktörer föreslå åtgärder för ökad täckning och kapacitet inomhus och ett tredje handlar om att kommunerna i sina planprocesser behöver planera för trådlös bredbandsinfrastruktur tidigare och tydligare än idag.

Allt detta är välkomna förslag, som jag och mina medarbetare nu kommer gå igenom för att se vem som behöver göra vad för att vi ytterligare ska kunna skynda på utbyggnaden av snabbt mobilt bredband i hela landet.

Arbetsgruppens förslag har idag bland annat uppmärksammats av TT.

 

* Bredbandsforum är ett forum som leds av mig i egenskap av it- minister och som är en mötesplats för dialog och samverkan mellan regeringen, myndigheter, organisationer och de operatörer och andra aktörer som verkar på den svenska fasta och mobila bredbandsmarknaden. Syftet med Bredbandsforum är att hitta konstruktiva lösningar som bidrar till en ökad utbyggnad av bredband och för att nå målen i regeringens bredbandsstrategi.

Inte Bara Fiber, även konsumentmakt

På invigning av Bara Fiberförening

På invigning av Bara Fiberförening

Idag finns det många som är missnöjda med sina mobiloperatörer, och det är många som därför vill byta operatör. Och möjligheten att rösta med fötterna är väldigt viktig, eftersom det gör att vi som mobilkonsumenter blir starkare och att operatörerna måste göra sitt yttersta och hålla de löften de gett. Och idag ser vi att de mest missnöjda konsumenterna finns inom just telekomsektorn. Och när det ser ut så, då kan man ju fråga sig varför inte konsumenterna i större utsträckning byter operatör?

En viktig förklaring till det handlar om uppsägningstider. För idag är uppsägningstiden oftast tre månader, vilket många inte känner till. Och den långa uppsägningstiden gör att många kunder inte byter, eller inte kan byta så snabbt som man skulle önska, vilket leder till att man tvingas sitta kvar med en operatör som man inte är nöjd med och att konkurrensen fungerar sämre.

För att förbättra konkurrensen, kvalitén,men framförallt för att stärka konsumenternas ställning på telekommarknaden har jag och Alliansregeringen idag lagt ett förslag till riksdagen om att operatörernas uppsägningstid ska få vara maximalt en månad. Det kommer att leda till bättre konkurrens och att operatörerna tvingas erbjuda bättre tjänster. För när vi som konsumenter enkelt kan ”rösta med fötterna” kommer det bli den operatör som verkligen erbjuder bra produkter och som håller sina löften kommer kunna attrahera och behålla sina kunder.

Samtidigt som vi lägger det förslaget lägger vi också förslag om att så kallade simkortslås (eller motsvarande) ska låsas upp kostnadsfritt och utan dröjsmål efter bindningstidens slut. Idag är det vanligt att konsumenter betalar sin mobiltelefon, digitalbox eller liknande genom en förhöjd månadsavgift under en viss tid, och när den bindningstiden är slut har konsumenten betalt sin produkt och enligt alla rimliga definitioner borde då produkten till 100 % vara ens egen. Men trots att det borde vara så så är det idag vanligt att man som konsument efter bindningstidens slut måste betala en extra avgift för att få sin mobiltelefon, surfplatta eller digitalbox upplåst, så att man kan använda den med någon annan operatör. Det är helt orimligt, och därför har jag och Alliansregeringen nu föreslagit att man ska kunna få sin produkt upplåst kostnadsfritt när den första bindningstiden löpt ut.

Men alla telekomkonsumenter är inte missnöjda. Idag har jag inte bara fattat regeringsbeslut, utan även invigt ett fibernätverk för en grupp väldigt väldigt glada telekomkonsumenter. Tillsammans med Skånes landshövding Margareta Pålsson invigde jag Fibernätet i Bara, .  en tätort i Svedala kommun utanför Malmö med några tusen invånare där de boende själva projekterat och organiserat installation av ett fibernätverk för många hundra Bara-hushåll.

Det som är så slående med projekt som det i Bara är den styrka som finns i många svenska samhällen, i vårt civilsamhälle och i vårt föreningsliv. 

Idag är ungefär 4 av 5 svenskar [PDF] aktiva i minst en förening, vilket internationellt sett är en väldigt hög siffra. Och det är ett resultat av den historia och tradition vi bär med oss, där vi och många före oss bestämt sig för att ta saken i egna händer.

Det var precis den kraften som gjorde att vi, för hundra år sedan, bildade studieförbund, byggde bygdegårdar och startade hembygdsföreningar. Och det finns gott om spår av det även i Skåne. Men när vi för hundra år sedan anlade vägar, byggde bygdegårdar eller startade hembygdsföreningar är det idag fiber och kanalisation som grävs ner. Men skälen är fortfarande desamma. Då som nu är vi många tusen som är engagerade och brinner för vår hembygd. Som  vill kunna bo där vi vill. Som vill kunna vandra omkring i den skånska myllan, lyssna på vinden när den viner genom den småländska skogen eller se ut över de majestätiska norrländska fjällen. Och med den nya tekniken för vi chansen till det. För det gör det möjligt att bo precis där man vill och samtidigt kunna sköta sitt jobb eller studier på distans. Det är med bra elektroniska kommunikationer som vi kan göra vår hembygd attraktiv och levande.

Så: idag har jag kunnat lägga ett förslag till Riksdagen om att stärka konsumenternas ställning på mobilmarknaden, och dessutom har jag haft äran att få inviga det nya fibernätet i Bara, frukten av många människors hårda arbete och entusiasm, där de har framtidssäkrat Bara och gett många hundra människor väldigt snabb bredbandsuppkoppling.

Inte illa, för vara en helt vanlig torsdag.

En budgetdebatt som borde handlat om it

Anna-Karin Hatt i riksdagens budgetdebatt om it

Anna-Karin Hatt i riksdagens budgetdebatt om it idag.

Efter att regeringen har lagt sitt förslag till budget debatteras varje del – utgiftsområde för utgiftsområde – i riksdagen, innan klubbslaget om budgeten faller. Idag var det dags för utgiftsområde 22 – Kommunikationer, där it ingår. Men fastän jag hade hoppats på motsatsen så måste jag konstatera att it inte nämndes med ett enda ord, inte ett enda, av oppositionspartiernas gruppledare eller motsvarande när de höll sina anföranden i debatten.

Själv använde jag min talartid till att poängtera hur viktig it och den digitala utvecklingen är för Sveriges framtid, och för att alla delar av vårt land ska kunna utvecklas. Sverige har väldigt bra förutsättningar och nästan alla svenskar använder idag internet och har tillgång till bredband. Jämfört med många andra länder har vi en arbetskraft som är välutbildad, vi kommer högt upp i de internationella rankningarna när det gäller innovation och kreativitet och många framgångsrika it-företag har sitt ursprung i vårt land.

När jag träffade mina telekomministerkollegor i EU på vårt ministerrådsmöte i Bryssel för ett par veckor sedan diskuterade vi hur Europa ska kunna forma en konkurrenskraftig digital och innovativ ekonomi, och hur vi kan använda it så att det bidrar till att nya tjänster, jobb och företag skapas. Det jag tog med mig från det mötet är någonting som jag ofta möter i andra internationella sammanhang – nämligen att Norden i allmänhet, och Sverige i synnerhet, ses som ett stort föredöme när det gäller it och telekom.Och det ligger en hel del i det. För bland alla länder i världen, så är vi i Sverige de som använder it och internet allra mest. Vi är jämfört med andra ett land som har många avancerade offentliga e-tjänster. Och vi har den allra högsta andelen snabba och framtidssäkra fiberuppkopplingar av alla EU:s medlemsstater.

Att Sverige fortsätter ligga i framkant, och att vår it- och telekomutveckling verkligen går åt rätt håll, bekräftas ofta i olika internationella mätningar, där Sverige regelbundet hamnar i topp. Nu senast placerade organisationen Web index än en gång Sverige på förstaplats som det land i världen som är bäst på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter.Det är en utveckling som vi gemensamt har all anledning att vara stolta över. Och som visar att regeringens it-politik fungerar bra.

För lite drygt två år sedan fattade regeringen beslut om den Digitala agendan för Sverige, och strax därefter fastslog Riksdagen det nya it-politiska målet: att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Och sedan ett år tillbaka har Sverige en ny, modern e-förvaltningsstrategi som ska hjälpa oss att forma en öppnare, enklare och mer effektiv offentlig förvaltning där man med moderna e-tjänster kan se till så att människor kan uträtta sina ärenden alldeles oavsett var man befinner sig eller oavsett vad klockan är. Men det är samtidigt en förvaltning där öppna offentliga data kan bidra till att nya användarvänliga tjänster kan utvecklas och till att fler företag kan bildas som i sin tur kan skapa nya jobb. Den här nya offentliga förvaltningen sätter medborgaren i högsätet, och gör att skattebetalarnas pengar kan användas mycket mer effektivt.

Men för att alla ska kunna dra nytta av de här smarta och användarvänliga e-tjänster måste vi fortsätta bygga ut it-infrastrukturen. Och just nu ökar antalet svenskar som har tillgång till väldigt snabbt fast bredband mycket snabbt. För lite mer än ett år sedan, i oktober 2012, hade 53 procent av alla svenska hushåll och företag tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 megabit per sekund. Bara det sista året ökade den andelen med hela fyra procentenheter. Det innebär att bara det senaste året har 380 000 personer, lika många som i hela Malmö och hela Lund tillsammans, fått tillgång till riktigt snabbt fast bredband.

Att det nu investeras så mycket i att bygga ut bredband runtom i hela Sverige är väldigt bra. Faktum är att utbyggnaden nu går så snabbt att operatörerna säger sig ha svårt att hinna med att bygga ut bredbandsnäten lika snabbt som människor skulle önska. Ett av de viktiga skälen till att det sker är regeringens bredbandsstrategi, som pekar väldigt tydliga mål och ambitioner.

Den strategin bidrar nu till att operatörerna investerar mångmiljardbelopp i att bygga ut bredbandsnäten. Och samtidigt fortsätter regeringen satsa på att medfinansiera bredbandsutbyggnad på landsbygden. Bara de senaste åren har Alliansregeringen satsat hela 2,2 miljarder kronor på att bygga ut snabbt bredband i de delar av landet där operatörernas nät inte räcker till. Pengar som gör oerhört stor nytta och som gör det möjligt för entusiaster i byalag att själva gräva ned kanalisation och fiber.

Samtidigt är staten i sig själv en stor och viktig ägare av bredbandsinfrastruktur, via Svenska Kraftnät, Teracom, Trafikverket och Vattenfall. Faktum är att olika statliga aktörer tillsammans förfogar över ca 23 000 kilometer fiberinfrastruktur. Om vi skulle kunna använda det, statens egna bredbandsresurser, mer effektivt så skulle vi kunna öka tempot i vår bredbandsutbyggnad ännu mer, och få ännu bättre förutsättningar att nå våra bredbandsmål. Just därför kommer jag och regeringen nästa år tillsätta en utredning som ska få i uppdrag att se över hur vi kan samordna statens verksamheter på bredbandsområdet och statens eget innehav av bredbandsinfrastruktur så att den på ett bättre sätt används för att förverkliga målen i bredbandsstrategin.

Allt detta gör att vi i Sverige har väldigt goda förutsättningar att fortsätta ligga i topp bland de länder som även framöver kommer ha en väldigt välutvecklad it-infrastruktur.

Ovanpå allt detta bygger vi i Sverige nu också snabbt ut 4G, den senaste generationens mobiltelefoni. Den framtidssäkra mobilteknik som så många av våra smarta telefoner redan är beroende av, och som framöver kommer vara den helt dominerande mobiltekniken. Tack vare att vi Sverige var först på bollen, tack vare att regeringen tidigt öronmärkte mer utrymme för att bygga ut just 4G, så har redan idag mer än nio av tio svenskar tillgång till 4G när de är hemma. Och allra snabbast är nu utbyggnaden på landsbygden. 2011 hade bara 10 procent av de som bor på landsbygden tillgång till 4G. Ett år senare, 2012, hade nästan 4 av 5 landsbygdsbor 4G-täckning hemma.

Att det sker, här hos oss i Sverige, just nu, beror på att den här regeringen, som den allra första av alla regeringar i hela världen, redan 2007 frigjorde det så kallade 800-bandet för mobiltelefoni. Ett beslut som gav marknaden en tydlig signal och en skjuts åt utvecklingen av den framtida tekniken. Men inte bara det. För när PTS auktionerade ut tillstånden försåg vi just 800-bandet med ett väldigt viktigt täckningsvillkor, som leder till att hela den svenska landsbygden nu väldigt snabbt kommer få tillgång till 4G.

Sverige ligger i framkant, och många länder vill lära av oss. Men vi har också mycket att lära av andra. Och vi har också viktiga utmaningar kvar att ta itu med. Trots att vi, tillsammans med övriga Norden, har högst andel internetanvändare i världen är det fortfarande ca en miljon människor som ännu inte har tagit steget till att bli digitalt delaktiga. Trots att fiberutbyggnaden nu sker i rekordfart, finns det fortfarande vita fläckar runt om i landet där det inte går att få riktigt snabb och framtidssäker elektronisk kommunikation. Och trots att vi har bland den bästa mobiltäckningen i världen finns det alltför många vita fläckar eller överbelastade nät som försvårar den mobila kommunikationen.

En annan utmaning, som socialdemokraternas it-politiska talesperson Monica Green tog upp när det blev hennes tur i debatten, är företagens behov av att hitta kompetent arbetskraft. Green har rätt i att det är en utmaning för många it-företag, men hon glömmer att berätta att det är socialdemokraterna som omgående vill riva upp lagen om arbetskraftsinvandring.

Tack och lov är det inte de som har regeringsmakten, och det är tack vare Alliansens och Miljöpartiets reformer som it-företag idag kan rekrytera it-specialister på ett väldigt enkelt sätt från länder utanför EU. Enligt Stockholms handelskammares rapport, som släpptes idag, arbetar 38 % av alla de som har arbetskraftsinvandrat till Stockholms län med it. I absoluta tal har mer än 8 000 människor rekryterats till Stockholms it-företag vilket hjälper Sverige att vara en konkurrenskraftig it-nation. Och de siffrorna beskriver bara läget för Stockholm. Men runt om i landet vet vi att det finns många högutbildade personer som har rekryterats till svenska it-företag från utlandet, därför att företagen har problem att rekrytera kompetent inhemsk arbetskraft. När socialdemokraterna säger att de vill riva upp arbetskraftsinvandringsreformen innebär det med andra ord ett kraftigt hot mot Sveriges framtida ställning som framstående it-nation.

Sverige saknar alltså inte utmaningar, men med Alliansregeringens reformer tar vi stora steg framåt för att vi ska ha bredband i världsklass och för att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar.

Mitt anförande i riksdagen kan du se här nedan i efterhand:

 

Ömsom vin, ömsom vatten

Intervju med media på plats i Bryssel

Intervju med media på plats i Bryssel.

När standarden för den andra generationens mobiltelefoni (GSM) spikades 1987, ledde det till en stor framgång för Europa där duktiga svenska ingenjörer spelade stor roll. Tack vare GSM-standarden kunde företag som Ericsson, Nokia och Siemens ta fram mobiltelefoner som kunde och kom att användas i stora delar av världen. Fortfarande är Ericsson en av de ledande tillverkarna av infrastruktur för telekomsektorn i världen, men numera har de sålt sin telefontillverkning till Sony. Och att tillverkare som Nokia och Siemens har haft stora bekymmer de senaste åren är väl känt.

Det är mot den bakgrunden man ska se EU-kommissionär Neelie Kroes förslag ”A Connected Continent”, ett förslag som EU-kommissionen presenterade i september i år och som syftar till att skapa en enda gemensam telekommarknad i EU. För även om vi idag har en enda gemensam inre marknad i EU, så är vi fortfarande i stor utsträckning 28 olika telekommarknader, vilket förmodligen är en av förklaringarna till att Europa inte längre är centrum för världens telekomutveckling.

När EU:s telekomministrar möttes för ministerrådsmöte i Bryssel idag klargjorde jag att vi i Sverige ställer oss bakom målsättningarna och syftet med EU-kommissionens förslag. Om EU ska vara en konkurrenskraftig ekonomi, där nya jobb och företag kan växa fram, måste vi ha en konkurrenskraftig telekomsektor. Och en hel del i EU-kommissionens förslag är bra idéer som kan stärka den utvecklingen, som förslagen om att införa gemensamma EU-bestämmelser om nätneutralitet, om stärkt konsumentskydd och en mer harmoniserad spektrumtilldelning.

Men samtidigt finns det tyvärr andra delar av förslaget som är ganska bekymmersamma, eller till och med helt missar målet. För oss i Sverige, som redan ligger långt fram när det gäller IT och telekom, är det viktigt att vi kan behålla en hög utvecklingstakt både när det gäller konkurrens, affärsmodeller, utbyggnad av fiber, trådlösa nät och användningen av avancerade tjänster, inte minst på internet. Men just det skulle kunna bli svårt, om EU-kommissionen skulle få för stor makt och kontroll över spektrumfrågorna, och kanske till och med komma att fungera som en europeisk spektrum-myndighet.

Inte minst med tanke på att våra speciella geografiska förutsättningar med ett stort land och stora glesbefolkade områden, behöver vi också framöver kunna ställa nationella täckningskrav när vi ska fördela spektrum och tilldela licenser för mobiltelefoni och mobilt bredband. Vi har genom åren använt täckningskrav för att garantera god mobiltäckning i hela landet, inte minst när vi auktionerade ut licenserna på det så kallade 800-bandet där vi tack vare det såg till så att Net4mobility förband sig att investera 300 miljoner kronor i att förse de hushåll och företag som idag saknar det tillgång till grundläggande bredband. Tack vare det kommer 100% av alla svenska hushåll och företag att kunna få tillgång till grundläggande bredband.

En annan bekymmersam del av EU-kommissionens förslag handlar om roaming, dvs. det man får betala när man som mobilkund använder sin mobil (för att ringa, sms:a eller surfa) utomlands. Roamingkostnaderna är idag alldeles för höga, om det är alla helt överens. Och därför har Sverige tillsammans med många andra medlemsländer sedan länge arbetat för att sänka roamingkostnaderna. Så sent som förra året var jag med och drev fram en ny EU-förordning om roaming, som sedan dess kraftigt sänkt kostnaderna för roaming. På t.ex. dataroaming har det regelverket lett till att kostnaderna minskat med upp till 90 %. Den modell vi beslutade om förra sommaren har varit framgångsrik väg, och jag är fast besluten om att fortsätta jobba för att kostnaderna för roaming ska sjunka ännu mer.

På det temat att EU-kommissionen i sitt paket nu lagt fram ett nytt roamingförslag, som syftar till att ytterligare sänka roamingkostnaderna, designat efter det man kallar principen ”roam like at home”. Problemet med kommissionens förslag är bara att det, tvärtemot avsikten, riskerar att leda till högre, inte lägre, kostnader, t.ex. för svenska konsumenter. Vilket beror på att inte tar itu med huvudorsaken till att roamingpriserna är så höga, som handlar om att de grossistpriser som operatörerna tar ut av varandra när deras kunder använder den andres nät fortfarande är väldigt höga. Om EU i det läget kräver att man som mobilkonsument ska betala samma pris för att använda sin telefon oberoende av om man är hemma eller utomlands riskerar det driva upp priserna i länder (som Sverige och de andra nordiska länderna) som redan ligger långt framme och har låga mobilpriser. Vill man på riktigt komma åt de höga roamingpriserna är det helt enkelt de höga grossistpriserna (termineringsavgifterna) mellan operatörerna som man ska ge sig på.

Ska vi kunna få en konkurrenskraftig telekommarknad i EU behöver vi ett genomarbetat regelverk som har förutsättningar att nå just det. Även om ambitionerna varit de bästa så har EU-kommissionens förslag tyvärr inte lyckats nå ända fram. Därför måste Sverige och alla andra konstruktiva medlemsländer nu göra vad vi kan för att de nya regler vi framöver kan komma att besluta om verkligen blir bra och kan leda till det mål vi satt upp.

På väg in till ministerrådets möte gjorde jag en så kallad ”door-step” (kort intervju) med svenska och europeiska media. Vill du kan du se den här nedan. Och här hittar du vad TT, IDG och Der Standard skrivit om mötet idag:

Stärk informationssäkerheten

It- och energiminister Anna-Karin Hatt och regeringens utredare Erik Wennerström, GD för BRÅ.

It- och energiminister Anna-Karin Hatt och regeringens utredare Erik Wennerström, generaldirektör för Brottsförebyggande rådet på dagens pressträff på Rosenbad i Stockholm.

Allt mer i vårt samhälle blir nu snabbt allt mer digitalt, vilket leder till att allt fler av oss litar allt mer på de digitala system vi har. I dagsläget använder allt fler, till och med våra allra yngsta, digitala tjänster. Faktum är att hälften av alla våra tvååringar använder internet idag, och det digitala innanförskapet fortsätter öka.

Den digitala utveckling vi nu står mitt uppe i har gått rekordsnabbt. När vi i Alliansregeringen tillträdde 2006 fanns inte ens mobilt bredband. Sju år senare använder nästan 7 av 10 svenskar en smart mobil, som man inte bara kan ringa med utan också har snabb internetuppkoppling och större datorkapacitet än vad de stora stationära datorer som fanns i regeringskansliet hade, när vi flyttade in i Rosenbad 2006.

Det betyder att en klar majoritet av oss svenskar idag går omkring med en kraftfull dator i fickan, som innehåller all tänkbar känslig information, som bankkoder, affärshemligheter, privata uppgifter och så vidare. Men inte särskilt många har nog tänkt på att skaffa sig ett virusskydd eller en brandvägg på sin smarta telefon.

Det mål regeringen och riksdagen slagit fast är att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det framgår av den digitala agendan för Sverige som regeringen antog för ungefär två år sedan.  Det är ett ambitiöst mål, och för att lyckas nå det måste både medborgare och företagare ha förtroende för och vilja använda våra it-system. Att kunna garantera en säker, motståndskraftig och tillförlitlig elektronisk kommunikationsmiljö är en framtidsfråga, för Sverige och alla andra länder.

De hot som idag finns mot våra elektroniska kommunikationsnät och it-system är olika. Det kan vara allt ifrån hot som kommer ur rent tekniska fel till hot som handlar om den mänskliga faktorn eller om att människor medvetet försökt sätta viktiga it-system ur spel. Till det kommer att exempelvis väderfenomen, naturkatastrofer och olyckor kan påverka vår it-infrastruktur, och på det området har vi effekterna från stormarna Gudrun, Per och nu senast Hilde i Västerbotten i färskt minne.

Idag genomförs medvetna it-attacker på en rad olika sätt, med många olika syften och väldigt olika omfattning. Varje dag, året om, förmodligen just nu, bedrivs det avancerade operationer mot svenska intressen. Och det rör sig om hela skalan: från it-intresserade ungdomar, som sysslar med rackartyg, till högt kvalificerade aktörer med betydande resurser.

Dräför behöver vi ha en bra, och allt bättre, helhetssyn på vad i vårt samhälle som behöver skyddas, vilka hoten är och hur vi ska förstärka vårt skydd. Och det är precis därför som vi i regeringen nu har fattat beslut om att tillsätta en utredning som ska ta fram förslag till en ny bred, nationell strategi för säkerhet i elektroniska kommunikationsnät och it-system.

Den nya nationella strategin ska lägga grunden för en samlad politik och omfatta informationssäkerhetsarbete på alla nivåer och områden i samhället och vara ett övergripande sammanhållet ramverk för hur arbetet med informationssäkerhet ska bedrivas i Sverige. Tanken är att vi, när strategin finns på plats, ska kunna utforma mer detaljerade riktlinjer och handlingsplaner för olika områden och sektorer.

Det uppdrag som utredaren har fått är att:

  1. Föreslå övergripande mål för samhällets informationssäkerhetsarbete, och hur Sverige ska upprätthålla säkerhet och integritet i samhällsviktig it-infrastruktur,
  2. Klargöra begrepp som används inom informationssäkerhetsområdet och vid behov föreslå förtydligande eller alternativa benämningar och definitioner, särskilt av sådana som används i förslaget till nationell strategi,
  3. Redovisa statliga myndigheters ansvar och roller utifrån de uppgifter och uppdrag på informationssäkerhetsområdet som de har i dag, och
  4. Föreslå en nationell strategi för hantering och överföring av information i elektroniska kommunikationsnät och it-system,

Samtidigt som vi fattade beslut om direktiven bad vi också Erik Wennerström, till vardags Generaldirektör för Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, att genomföra utredningen. Erik har disputerat i juridik och har tidigare arbetat med frågor som rör rättsväsendet på Justitiedepartementet, Folke Bernadotte-akademin, och på Utrikesdepartementet. Senast den 1 december 2014 ska Erik presentera sina förslag.

Läs mer på Riksdag & Departement, Computer Sweden och på SvD. Om du i efterhand vill se presskonferensen i sin helhet kan du se den här

Sverige – Kina, tur och retur

För en stund sedan lämnade jag kinesisk mark med Finnairs morgonflyg från Peking mot Stockholm, med byte i Helsingfors. Och även om en sådan här intensiv vecka – med många intryck, tal, möten med nya människor och överläggningar – ofta mår bra av att få landa och mogna innan man helt och fullt summerar vad man varit med om, så tänkte jag ändå försöka mig på att börja göra just det, nu när jag för ovanlighetens skull har hela 8,5 timmar helt ”fri” tid, utan tillgång till vare sig sms, Twitter, Facebook, internet eller någon annan typ av digital kommunikation.

Att försöka förstå sin omvärld och sina motparter lite bättre är grundläggande för att vi som människor, företag, organisationer och länder med olika utgångspunkter och olika syn på olika saker, ska kunna förstå varandra och varandras behov, och kunna komma överens och utvecklas, sida vid sida eller i samverkan med varandra. Och just det, att få en inblick i hur man i en helt annan kultur, i en helt annan samhällsstruktur och i ett helt annat politiskt system än i det som är vårt, tänker och resonerar är ett av skälen till att det är viktigt att som minister då och då ta sig tid att resa till andra länder. Visst kan vi, i dagens moderna medievärld där nästan all information vi behöver och vill ha finns tillgänglig bara en knapptryckning bort dygnet runt, läsa in och följa med i vad som händer också i andra länder bara genom att hänga med i aktuell litteratur och vad som rapporteras online. Men helt och fullt kan det aldrig ersätta den dimension som tillkommer när man får möta människor öga mot öga, när man får höra dem med egna ord beskriva sina viktigaste utmaningar och vilka prioriteringar man gjort.

Det gäller inte minst ett land som Kina, som på så många sätt – mänskligt, kulturellt, politiskt – skiljer sig så oerhört mycket från oss västerlänningar och från våra välutvecklade öppna och demokratiska samhällen.

Fortsätt läs här