Tag Archive for "internet" | Anna-Karin Hatt bloggar

Om frihet – på nätet

Anna-Karin Hatt håller föreläsning om öppna nät på Tsinghua-universitet i Peking.

Den andra dagen här i Peking idag började jag med ett par överläggningar med kinesiska ministrar, dels för Departementet för industri- och informationspolitiska frågor (MIIT) och dels för Transportdepartementet (MOT). På MOT förde jag bland annat fram goda exempel på svenska företag där ett av dem idag, E-builder, fick chansen att underteckna ett samarbetsavtal med Kinas vägforskningsmyndighet RIOH, något som förhoppningsvis kommer bana vägen för effektivare logistiklösningar i Kina med mindre belastning på miljön, samtidigt som logistikkostnaderna blir billigare.

När jag träffade ministern på MIIT tog jag självklart också vara på möjligheten att tydligt föra fram hur vi i Sverige ser på öppenhet och respekt för människors rätt att fritt få uttrycka sina åsikter på nätet och hur vi ser på frågorna om internets globala förvaltning.

Idag är Kina är ett av de länder som, i internationella fora, driver på för att förändra ordningen för hur dagens internet förvaltas till en där statsmakter får större inflytande – på bekostnad av de organisationer som, med dagens flerpartsmodell, är med och försvarar det öppna nätet: organisationer som t.ex. Amnesty, Human Rights Watch och Internet Society. Tack vare att ideella organisationer som de här, och viktiga entusiaster, har lagt ned så mycket arbete på att vara Med och forma det öppna internet som vi känner idag så har internet blivit den fantastiska skapelse det är idag. Den modellen måste vi stå upp för och försvara.

På eftermiddagen idag var jag inbjuden att hålla en föreläsning med titeln ICT policies for a Brighter Future – the Swedish Way på ett av Kinas mest ansedda universitet, Tsinghua University. Den föreläsningen var den 138:e föreläsningen i deras föreläsarprogram ”Global Vision Lectures” där prominenta internationella personer som nobelpristagare, Bill Clinton, Tony Blair och Henry Kissinger talat före mig.

Också där, för studenterna, la jag tydligt tyngdpunkten på hur vi i Sverige ser på vikten av att respektera människors åsikts- och yttrandefrihet och öppenhet på nätet. Och jag pekade på att det fria ordet och det fria flödet av information just nu är under attack på många håll runtom i världen.

För det är ju precis som det klassiska kinesiska talesättet säger: ”När förändringens vindar blåser, bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar”. Och just nu är det många stater som försöka värja sig mot den digitala utvecklingen och som försöker bygga vindskydd att gömma sig i.

En av Sveriges viktiga uppgifter internationellt är att få fler att inse att det är väderkvarnar vi måste bygga för att ta vara på kraften i det som nu sker:

But to be able to do this, we need to embrace the free flow of information. In peoples’ struggle for freedom, democracy and development, access to an open internet and freedom of expression is a necessary and effective tool. It contributes to freedom from oppression as well as the exchange of ideas, opinions and knowledge. It stimulates new business models and economic growth. Without a free flow of information, long term economic growth will not be possible.

This is why Sweden promotes all individuals’ rights and opportunities to open and secure communication on the Internet. A work that has been intensified by Sweden in recent years, and has resulted in a number of initiatives in our foreign policy as well as in our trade and development cooperation policy.

A global discussion on the future needs of the Internet needs to be based on the basic premise that human rights must apply offline as well as online. Of course, there can be legitimate limits to the exercise of human rights, online as well as offline. But all such limitations must be in accordance with international human rights law. They must be established by law, they must be necessary and they must be proportionate. Therefore, Sweden is concerned when bloggers and journalists are prosecuted and jailed for using their freedom of expression online.

Att det budskapet gick fram till studenterna märktes när frågestunden kom och jag bland annat fick en fråga från en ung kinesiska om hur jag tycker att vi borde se på förhållandet mellan frihet på nätet och de avslöjanden som kom efter att den förra NSA-konsulten Edward Snowden försåg media med en lång rad dokument. Mitt svar var att Snowden inte på något sätt kan ursäkta att det finns stater som försöker eller redan ägnar sig åt att censurera nätet. Vi vet att det finns många regimer som hävdar att de måste använda censur för att bekämpa t.ex. terrorism. Men frihet och mänskliga rättigheter är universella värden som måste respekteras, online och offline.

Hela min föreläsning på Tsinghua-universitetet direktsändes på Expressens hemsida men också i papperstidningen skriver Expressen om det, och samma föreläsning skriver också Computer Sweden om idag.

Jag hoppas verkligen att vi framöver kommer få se ett Kina som öppnar upp sig allt mer. Signalerna är förvisso blandade, men ett positivt tecken är att Twitter verkar tillåtas i Shanghais ekonomiska frizon.

Så är det inte i Peking. För att kunna kommnicera med er därhemma via Twitter och Facebook medan jag är här har jag fått koppla upp mig med en så kallad VPN-tunnel. Jag är förvissad om att vi, om alla vi som har chansen att åka till Kina och prata med människor här tar chansen att beskriva alla de möjligheter som ett fritt informationsflöde ger – i form av ökad demokrati, i form av starkare ekonomisk utveckling, och i form av ett modernare samhälle – då är det inte säkert att det kommer dröja så länge innan också fastlandskineserna kommer kunna börja använda t.ex. Facebook, Twitter och Youtube igen.

Sverige gör avtryck

Stämningen var högre hos delegationen än på Hong Kong-börsen.

Efter Tokyobörsen är Hongkong Asiens största finansiella handelsplats och har ett rykte om sig att vara en stabil institution. Genom sitt transparenta men samtidigt hårda regelverk, innebär en notering här en kvalitetsstämpel som framförallt många företag i Fastlandskina strävar efter. Det här är egentligen inga nyheter, men det inte så många känner till är att deras tekniska plattform är utvecklad i Sverige.

Och så har det varit ända sedan 1994. När jag besökte Hongkongbörsen idag fick jag träffa flera av deras medarbetare, men också representanter från Nasdaq OMX i Stockholm som berättade om att Hongkongbörsen i nästa vecka ska ta i drift en ny version av deras svenskutvecklade it- plattform.
Inte minst tack vare sin finansiella betydelse har Hongkong idag utvecklats till en av de mest uppkopplade platserna i världen, och efter Luxemburg är Hongkong den del av världen som har störst bandbredd gentemot omvärlden, räknat per invånare.

Det gör avtryck i internationella mätningar. När FN-organet, den internationella telekomunionen (ITU), kom med sin rapport i måndags visade den att Hongkong nu tar steget in på en tiondeplats när det gäller it-mognad, och hamnar på andra plats i Asien. Ännu mer glädjande, åtminstone för Sverige, är att vi i samma mätning håller vår andraplats, precis efter Sydkorea.
På plats här i Kina märks det att det i Hongkong finns en klar ambition om att de ska bli ännu bättre. Det visar sig inte minst genom att man är väldigt nyfiken på vad vi i Sverige har gjort och som ligger bakom att vi för det mesta hamnar på topplaceringar i denna och liknande internationella rankingar.

Det märktes idag på Ericssons fullsatta it-seminarium om den digitala agendan för Sverige, som jag deltog i direkt efter mitt besök på Hongkong-börsen. Ett av mina budskap på det seminariet, vid sidan om att berätta om själva innehållet i den digitala agendan, var att det inte räcker att få med sig it-experterna och en entusiastisk it-minister, om man vill vara säker på att skapa en strategi som verkligen träffar rätt och som alla berörda parter står bakom och kommer göra sitt yttersta för att förverkliga. I själva verket är ju it allt mer ett horisontellt område som påverkar samhällets alla sektorer. Ska vi kunna dra full nytta av de möjligheter som digitaliseringen ger så måste vi få med alla berörda aktörer på banan, och då är ett öppet och inbjudande arbetssätt, både när man utformar strategier och ska genomföra dem, en absolut nödvändighet.

Ericssons seminarium om den digitala agendan blev min sista programpunkt i Hongkong för den här gången, innan jag fortsatte till Kinas fastland. Mitt första besök på fastlandet var ett besök hos Ericssons främsta konkurrent Huawei, som har sitt huvudkontor precis i gränstrakten mellan Hongkong och Shenzhen. Huawei, som grundades så sent som 1988, har på kort tid gått från att tillverka produkter på licens, till att själv utveckla egna högteknologiska produkter, och numera äger en hel del av deras forskning och utveckling rum i Kista utanför Stockholm.

En av de viktiga principerna som vi i den svenska regeringen alltid står upp för är värdet av frihandel och av välfungerande konkurrens. Och därför passade jag när jag besökte Huawei på att prata en del om detta. Att den svenska regeringen, precis som vi välkomnar att Huawei etablerat sig och investerar i Sverige, också sätter stort värde på att Ericsson och andra europeiska företag kan investera och verka i Kina. All vår erfarenhet talar nämligen för att både företag och samhällen mår bra av frihandel och konkurrens, också på ens egen hemmamarknad. Och jag noterade med tillfredsställelse att just den inställningen var någonting som man noterat tydligt på Huawei och att just det också var ett av de viktiga skälen när Huawei år 2000 bestämde sig för att etablera sin första forskningsanläggning utanför Kina just i Kista och Sverige.

Också på hemmaplan är jag närvarande idag, i Expressens intervju om den gästföreläsning som jag ska hålla på det ansedda Tsinghua-universitet i Peking nu på fredag. Som framgår av den artikeln kommer jag då och där bland mycket annat prata om den kanske viktigaste faktorn bakom Sveriges välstånd, nämligen vår tradition av stark öppenhet mot omvärlden.

Smartare förvaltning med Det digitala steget

Lägre kostnader med färre fönsterkuvert ger pengar till fler e-tjänster

Strax innan jul förra året lanserade jag regeringens e-förvaltningsstrategi som syftar till att vi ska göra den offentliga förvaltningen enklare, öppnare, och effektivare. I den kommande budgeten kommer vi i regeringen ta nya steg för att underlätta vardagen för människor och företag, och ökar tempot för att vi ska få en smartare och mer digitaliserad statsförvaltning. Där återfinns nämligen det nya fleråriga utvecklingsprogrammet ”Det digitala steget”, som nästa år tillförs 38 miljoner kronor och som därefter är tänkt att omfatta betydligt mer än så.

Men viktigare än de nya fräscha 38 miljonerna är den princip som vi slår fast där vi pekar på att det är en del de framtida besparingar som vi, tack vare smarta digitala lösningar, kan göra i våra myndigheter som framöver ska användas för att finansiera utvecklingen av nya e-tjänster. Och det är ingen dum sak. För när fler medborgare och företagare får tillgång till enkla e-tjänster så leder det också till att den offentliga förvaltningens kostnader minskar. Genom att göra smarta investeringar som minskar kostnaden för den offentliga förvaltningen, och använda endel av de pengar vi sparar till att utveckla nya smarta e-tjänster kan vi både göra livet och vardagen enklare för oss medborgare och för många företag, samtidigt som vi sparar på skattebetalarnas pengar.

Låt mig ta ett konkret exempel för att det ska bli tydligt hur vi tänker. När vi nu utvecklar den nya tjänsten Mina meddelanden, som myndigheter kan ansluta sig till och som gör det möjligt för dig som privatperson att välja att istället för att få all myndighetspost hem i fönsterkuvert i brevlådan få dem till en samlad säker brevlåda på nätet så inebär det förstås en stor förenkling för dig som medborgare (och en hel del minskad miljöbelastning därtill när tryck och transporter går ner) men det innebär också att myndigheterna kan spara stora pengar genom att ersätta dyra fönsterkuvert med den säkra e-tjänsten minameddelanden.se. En del av de besparingar myndigheterna gör genom att använda den tjänsten istället för att skicka tusentals pappersbrev till oss medborgare kommer vi att använda för att utveckla ännu fler e-tjänster. Vilket innebär att vi få får en allt mer medborgartillvänd offentlig förvaltning, samtidigt som vi är rädda om skattebetalarnas pengar.

Men minameddelanden.se är långt ifrån den enda e-tjänsten som kan göra förvaltningen enklare, öppnare och effektivare.

Ett annat utvecklingsprojekt, som jag har stora förväntningar på, är Informationsväg Försäkringskassan-Vården som syftar till att skapa nya, elektroniska kommunikationsvägar mellan Försäkringskassan och vården för att minska antalet felaktiga intyg, förbättra beslutsunderlagen i vården och kunna ge snabbare besked till patienter och sjukskrivna. Ett pilotprojekt har varit igång mellan 2010-2012 och bara det pilotprojektet beräknas ha sparat hela 142 miljoner kronor.

Ett tredje handlar om att minska företagens uppgiftslämnande så att man som företagare bara ska behöva lämna in en uppgift en gång via en enkel e-tjänst, istället för att SCB, Skatteverket eller Bolagsverket ska begära in samma uppgifter flera gånger. En tjänst som det är lätt att se kommer spara mycket tid och mycket frustration för småföretagare som bör få chansen att så mycket som möjligt koncentrera sig på att utveckla sitt eget företag.

Ett fjärde är Riksantikvarieämbetets webbplats kringla.nu, som är ett slags digitalt bibliotek på nätet som är öppet för alla och där man samlar digital dokumentation av kulturhistoriskt viktiga föremål från svenska muséer och kulturminnesmärken, i hela landet. Bland mycket annat finns där dokumentation om 2,4 miljoner föremål och strax under en miljon historiska fotografier, fritt tillgängliga för alla.

Det här är fyra exempel på strategiska utvecklingsprojekt som redan idag är i drift eller på väg ut. Är du nyfiken på att veta mer kan du på E-delegationens webbplats hitta en komplett lista över alla de projekt som de just nu jobbar med.

Men vi behöver inte stanna där.

Tänk om vi i framtiden skulle kunna få e-tjänster som verkligen sätter den enskilda människan i centrum. Tänk exempelvis på de som blir föräldrar till barn med särskilda behov. Idag får de i stor utsträckning själva hantera en lång rad olika myndighetskontakter för att få den hjälp de behöver. Det kan vara Hjälpmedelsinstitutet, Försäkringskassan, vården, socialtjänsten i kommunen och mycket annat. Om vi i framtiden kunde få en e-tjänst som tar hand om nästan alla dessa kontakter skulle det kunna underlätta enormt och göra att föräldrarna kan fokusera på barnets behov. En e-tjänst där man bara behöver lämna information en gång och där allt sedan sköts automatiskt eller av handläggare på myndigheter som i datasystem redan har tillgång till den information som behövs utan att man behöver be föräldrarna om samma information gång på gång.

Lyckas vi få sådana medborgarvänliga e-tjänster på plats, ja då har vi på allvar börjat sätta medborgaren i centrum för den offentliga förvaltningen.

Om denna budgetnyhet rapporterar TT idag.

Mer bredband för pengarna

Kristina Alsér överlämnar delbetänkande till Anna-Karin Hatt

Sedan Alliansen vann valet 2006 har vi från regeringens sida satsat ungefär 2,5 miljarder kronor på att bygga ut bredband på landsbygden, främst genom den svenska delen av EU:s landsbygdsprogram. Merparten av de pengarna har gått till fiber till byn-projekt i områden där privata marknadsaktörer inte varit beredda att investera.

Regeringens bredbandssatsningar har gett väldigt stor utväxling för varje satsad skattekrona. Det har jag själv kunnat se, t.ex. när jag invigde Ransbysätters fibernät, en by med under 60 invånare!

Men även om vi kan se att pengarna redan givit fantastiska resultat så måste vi fundera på hur vi kan bli ännu effektivare och få satsningarna att räcka till ännu mer.

Just därför tillsatte jag på Luciadagen förra året Bredbandsutredningen, under ledning av landshövding Kristina Alsér. En utredning som bland annat ska utvärdera regeringens bredbandsstrategi och titta på hur de offentliga stödprogrammen skulle kunna effektiviseras.

Idag kunde jag så ta emot utredningens delbetänkande där de bland annat föreslår att olika offentliga stödformer ska slås samman, att vi borde införa ett offentligt stöd för att inrätta så kallade regionala bredbandskoordinatorer, och att Post- och Telestyrelsen borde få i uppdrag att ta fram en byanätskarta, i syfte att förenkla samarbetet mellan byanät och telekomoperatörer.

Jag tror att det kan finnas mycket att vinna på bättre samordning av bredbandsutbyggnaden. Ett av de intressanta exempel som Bredbandsutredningen tar upp i sitt delbetänkande är hur ett byanät i Västra Götaland, Bolstad Bredband, arbetat. När de byggde ut sitt nät samordnade de fiberinvesteringen med en utbyggnad av kommunalt vatten, vilket ledde till att de kunde sänka kostnaden påtagligt. Tack vare offentligt stöd och bra planering kunde 118 hushåll och 65 företag i Bolstad förra året få mycket snabb anslutning till internet.

Idag har 53 % av våra svenska hushåll och företag möjlighet att skaffa sig ett bredbandsabonnemang med en hastighet om minst 100 Mbit/s. Det mål vi i regeringen arbetar för att förverkliga är att 90 % av alla hushåll och företag ska kunna få så snabbt bredband senast år 2020. Både jag och PTS gör bedömningen att det målet är inom räckhåll, men ska vi lyckas med det måste vi alla arbeta ännu hårdare och ännu mer effektivt. Bredbandsutredningens delbetänkande är ett viktigt steg på vägen som bidrar till att peka på hur det målet kan nås.

Goda exempel på Stockholm Internet Forum

I panelen under temat ”A free and open internet for global inclusive growth”. Foto: Photo: Martina Huber/Swedish MFA

Igår avslutades tvådagarskonferensen ”Stockholm Internet Forum”, en konferens som har blivit en viktig plattform för diskussioner om frihet på nätet där bloggare och människorättskämpar från hela världen kan träffa likasinnade, och makthavare, från olika länder. Igår morse deltog jag i en paneldiskussion på temat ”Ett fritt och öppet internet för global inkluderande tillväxt” där jag beskrev våra svenska erfarenheter. För vi har gjort en hel del bra i Sverige, och jag tror att det kan finnas endel länder som kan dra nytta av våra erfarenheter, precis som jag väldigt gärna vill lyssna och lära av alla de goda exempel som andra kan beskriva för oss.

Bland mycket annat pratade jag en hel del om hur vi kan få fram mer investeringar, i tillgång till bredband och i förmåga att använda nätet, så att fler människor, både i den utvecklade delen av världen och i de länder som inte har kommit lika långt, verkligen kan få tillgång till internet och börja använda det som en drivkraft för egen, och nationell, utveckling.

I ett av sina inlägg sa Anne Jellema, som är VD för World Wide Web Foundation, att det kan kosta uppemot två månadslöner för en bonde i vissa av världens utvecklingsländer att ladda ned 1GB data. Det säger sig självt att med sådana skyhögapriser är det inte så konstigt att andelen internetanvändare i exempelvis Etiopien bara är ungefär 1 % av befolkningen.

Parminder Singh, Tim Unwin, Anna-Karin Hatt, Rebecca MacKinnon, Grace Githaiga och Anne Jellema i panelen på Stockholm Internet Forum.

Frågan är då hur vi kan få ner de kostnaderna och få fram mer investeringar?En av de erfarenheter vi dragit här hemma i Sverige, där vi brottats och brottas med utmaningen att få operatörer att investera också i de mer glesbefolkade delarna av landet, är att det är viktigt att politiken förser marknadens aktörer med långsiktiga spelregler och stabila marknadsvillkor. Om man har ett land som av många andra skäl är instabilt och kanske har en nyfödd demokrati, utan stabila institutioner, så är det svårt att attrahera tillräckligt många investerare. Och de man lyckas attrahera kommer sannolikt kräva att få en väldigt hög och snabb avkastning på de investeringar de gör, vilket leder till skyhöga kostnader för att teckna ett abonnemang, ett faktum som Tim Unwin poängterade i ett av sina inlägg. En bra bredbandsutbyggnad, till överkomliga priser för konsumenten, förutsätter att vi på olika sätt kan bidra till att de länder som behöver det kan bli mer stabila och skapa mer pålitliga institutioner.

Till det kommer att man, oavsett i vilket land man lever i måste bestämma sig för vad det är som är politikens roll. För min del är det tydligt att det samhällsekonomiskt mest effektiva sättet att bygga ut bra bredband och bra mobila kommunikationer är att i första hand se till så att det finns bra förutsättningar för operatörerna, att det finns en fungerande konkurrens som gör att de kan tävla med varandra både i pris och i utbyggnad av näten, och att staten ser till att sätta upp tydliga krav på operatörerna när vi behöver göra det. Men det räcker inte. Precis som vi gjort och gör i Sverige så behöver politiken och staten också vara med och medfinansiera och stimulera så att även de områden (i Sverige framför allt glesbygd) som annars inte skulle få t.ex. bredband kan få det. Samtidigt som regeringen ska se till att föregå med gott exempel när det gäller att använda tekniken, till exempel genom att ställa krav på alla sina myndigheter att utveckla användarvänliga och bra e-tjänster, som sätter den enskilde medborgarens behov i centrum. För med bra tjänster på nätet så går intresset för att använda internet också upp.

Om allt detta, och mycket mer, resonerade vi igår på Stockholm Internet Forum. En konferens som på väldigt kort tid har blivit en viktig mötesplats för frihet på nätet. Jag ser redan fram emot nästa års konferens!

Tre tydliga uppdrag för bättre mobiltäckning

På presskonferens i Rosenbad om mobiltäckning.

Sverige ska ha bredband i världsklass och alla hushåll och företag ska ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Det är de mål som riksdagen har bestämt och det är de mål som jag och Alliansregeringen arbetar för att förverkliga. Och på många håll i Sverige har vi nått dit. Men samtidigt är det alltför många som märker att mobiltäckningen inte alls är så bra som mobiloperatörernas täckningskartor lovar. Inte minst den här våren har vi hört hur många, alltför många, människor beskrivit att de faktiskt inte fått det som mobiloperatörerna lovat dem.

Därför skärpte jag, när jag talade på Post- och Telestyrelsens marknadsdag (där alla operatörer deltog) i april, tonläget mot operatörerna och tydliggjorde att det måste bli slut på deras orealistiska löften och på täckningskartor som inte stämmer med verkligheten. Att operatörerna nu måste se till att göra de investeringar som krävs i deras nät så att de täcker och räcker när allt fler av oss nu vill använda den mobila tekniken allt mer.

På det temat hade jag i morse en välbesökt presskonferens där jag presenterade tre tydliga uppdrag som regeringen nu fattat beslut om där vi kommer utvärdera den verkliga mobiltäckningen, där vi kommer utvärdera operatörernas täckningskartor och där vi vill underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten, inte minst på landsbygden och i glesare delar av landet.

Det första uppdraget innebär att Post- och Telestyrelsen (PTS) får i uppdrag att genomföra ett antal stickprovsmätningar av hur den faktiska mobiltäckningen verkligen är. För många gånger är operatörernas täckningskartor rent teoretiska och ger en förskönande bild av sanningen. I bästa fall visar de täckningen med äldre telefoner (som kan ha en annan, inte sällan bättre, mottagningskapacitet än de nya smarta telefoner allt fler använder idag) men de visar sällan hur fysiska hinder som kullar, dalgångar och kraftig skog påverkar täckningen. Därför får PTS nu i uppdrag att genomföra konkreta stickprovsmätningar av den verkliga mobiltäckningen, med olika telefoner och i olika delar av landet. Det uppdraget ska de börja med omgående och redovisa senast den 28 juni i år.

Det andra uppdraget handlar om att PTS får ett tydligt uppdrag att främja regionalt samarbete genom att bjuda in till regionala dialogmöten om hur utbyggnaden av mobilnäten kan underlättas och skyndas på. För om operatörer, kommuner, kommunala bolag, länsstyrelser och t.ex. regionala samverkansorgan samverkar mer så kan vi få en både snabbare och bättre utbyggnad av mobilnäten. I Västernorrland har man prövat just den modellen med väldigt goda resultat, och nu vill vi sprida den modellen till resten av landet. Målet är att hitta smarta lösningar på hur man med gemensamma krafter kan tippa över vågskålen så att nödvändiga investeringar verkligen blir av eller kan göras tidigare än vad som annars hade skett. Det kan t.ex. handla om att man bestämmer sig för att samordna sig kring ett grävarbete eller att berörda partter underlättar för operatörerna när de behöver hyra mark. Upptakten blir redan den 30 maj när PTS bjuder in till ett nationellt dialogmöte, och slutredovisning är den 20 december i år.

Det tredje uppdraget innebär att PTS mer i detalj ska kartlägga hur utbyggnaden av mobilnäten ser ut och åt vilket håll utvecklingen går. Den informationen finns redan, men bara hos varje operatör, och vi har inte någon tillräckligt detaljerad samlad oberoende bild. Det behöver vi ha så att vi kan följa och utvärdera utvecklingen, både för taltjänster och för mobil datatrafik. Och därför får nu PTS ta fram en sådan samlad, detaljerad bild och ska också baserat på den återkomma med förslag till en långsiktig plan för hur vi ytterligare kan förbättra mobiltäckningen. Det uppdraget ska PTS redovisa senast 3 mars 2014.

De här tre uppdragen kommer spela roll. De bättre ge oss bättre kontroll på utvecklingen, de kommer innebära en stimulans till mobilnätsutbyggnaden i landet, och de kommer innebära att vi kan börja komma till rätta med operatörernas skönmålande täckningskartor. Nu ligger bollen tydligt hos operatörerna.

På det temat är det bra att vi nu får fler signaler om att operatörerna börjar vaka till och hör vad konsumenterna väldigt tydligt säger till dem. Därför är det bra att Telia idag presenterat att de de närmaste åren kommer göra en mångmiljardsatsning för att bygga ut sin mobiltäckning, och jag räknar med att flera andra operatörer kommer göra detsamma.

Vi svenskar har verkligen tagit till oss den nya mobila tekniken med öppna armar. Vi är ett nyfiket och teknikälskande folk. Och förmodligen är det också en av förklaringarna till att så många av oss nu reagerar så starkt när mobiltäckningen brister eller inte fungerar. Vi vill kunna använda oss av tekniken, när vi vill och där vi befinner oss. Nu förväntar jag mig att alla operatörer hänger på och bidrar till det. De här tre uppdragen ska bidra till det och till att underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten i hela landet.

Här kan du se presskonferensen i efterhand:

Och här hittar du de uppdrag regeringen givit till PTS:

Idag har Sveriges Radio, Ny Teknik, SVT, TT, m.fl. rapporterat om dessa beslut.

Lagstiftning löser inte täckningsproblemet

Mängd överförd mobil data. Källa: Svensk Telemarknad 2012, PTS

Vi svenskar har snabbt tagit till oss den nya mobila tekniken och allt fler av oss vänjer oss nu vid att använda mobilen och ha bra mobila kommunikationer, oavsett var vi befinner oss. Och ju mer vi använder den mobila tekniken – för att ringa, surfa, arbeta och uträtta ärenden med – desto mer förväntar vi oss förstås att den ska funka bra. Hemma och på jobbet. På stan och på resande fot.Effekten av det är att trafiken i våra mobilnät ökat mycket snabbt. Som diagrammet till vänster visar har den utvecklingen varit explosionsartad. Och det är en effekt av att vi svenskar sedan länge är så kallade ”early adopters” – när vi väl fått upp ögonen och sett nyttan med en ny teknik så är vi snabba att ta till oss och använda den.

Det är i grunden väldigt positivt, och en av de viktiga förklaringarna till det svenska it-undret. Men samtidigt har våra snabbt ändrade och ökade mobilvanor just nu en baksida. Och den baksidan heter överbelastade mobilnät.

De överbelastade mobilnäten innebär att vi , fastän det finns täckning där vi befinner oss, kanske inte alltid kan ta oss ut på nätet eller att vi drabbas av störningar och problem. Överbelastade mobilnät innebär helt enkelt att fler människor vid ett och samma tillfälle försöker koppla in sig på nätet och använda det, än vad kapaciteten i nätet är dimensionerad för. Vilket leder till att man just då kanske inte kan ringa eller kolla sin e-post där man är, fastän man vanligtvis brukar kunna göra det, just där.

Överbelastade mobilnät finns just nu, både på landsbygden och i våra städer. I den situationen är det oerhört viktigt att operatörerna, när de lovat täckning och att man ska kunna använda just dem just där, ser till att prioritera att bygga ut kapaciteten i nätet och att hålla jämna steg med vår ökade vilja att använda den mobila tekniken och mobilnäten allt mer.

Samtidigt finns det, inte minst i de mer glesbefolkade delarna av vårt land, ibland helt andra problem och på endel platser kan det till och med helt och hållet saknas mobiltäckning. I radioprogrammet Kaliber som sändes igår kunde man höra flera personer berätta om sina problem, och vad det innebär när den fasta telefonin hemma eller mobiltelefonen inte fungerar.

Till de som just nu påverkas av Telias teknikskifte och som är oroliga för hur det ska bli med den fasta hemtelefonen vill jag vara väldigt tydlig: alla människor, och då menar jag verkligen alla, har rätt att ha en fungerande hemtelefon. Om man berörs av Telias tekniksskifte, och bor på en plats där de inte längre kommer ha kvar det gamla kopparnätet, då är de skyldiga att erbjuda en annan lösning, som fungerar. Och skulle de inte kunna hitta en sådan lösning så har man som konsument ändå rätt att få hemtelefon. I det läget ska man vända sig till Post- och Telestyrelsen, som har fått regeringens uppdrag att hjälpa dem som Telia inte kan erbjuda en ersättningslösning till, så att de kan ta fram en annan fungerande hemtelefonilösning. Redan idag finns det alltså en tydlig lagstiftning som ger alla svenskar rätt till fungerande hemtelefoni, vilket dock inte Aftonbladets ledarsida verkar känna till.

När det gäller mobiltelefonin är det viktigt att vi får allt bättre mobilnät, i hela landet. Och i P1 Morgon i morse beskrev jag vad vi i regeringen, och Post- och Telestyrelsen, gör för att driva på den utvecklingen:

Sedan vi tillträdde har Alliansregeringen prioriterat att frigöra så mycket utrymme i etern (radiospektrum) som möjligt för att operatörerna ska kunna bygga ut mobilnäten och mobilt bredband. Faktum är att Sverige är det land i hela Europa som har frigjort mest utrymme för mobilt bredband och mobil telefoni. Det arbetet kommer vi fortsätta.
I det ingår att vi nu öppnat det frekvensband som tidigare användes för analoga tv-sändningar , det så kallade 800-bandet, för mobil telefoni. Och snart kommer det tas i bruk på allvar, vilket innebär att vi kommer kunna täcka stora geografiska områden, också i de glesa delarna av landet, med mobil telefoni, på ett bra sätt. Det kommer leda till att täckningen på landsbygden blir bättre, och att mottagningsmöjligheterna inomhus blir bättre.
Samtidigt som 800-bandet öppnades för mobil telefoni har vi ställt ut en garanti som innebär att alla, och då menar jag verkligen alla, som idag inte har möjlighet att få grundläggande bredband nu får rätt att få det. Kan man inte få grundläggande bredband genom någon operatör ska man höra av sig till PTS så att de kan se till så att man får det (vilket man kan göra här). Och detta grundläggande bredband kommer man också kunna använda för att ringa med. 300 miljoner kronor finns avsatta för det.
Regeringen och PTS har också gjort det möjligt för mobiloperatörerna att bygga ut modernare och mer effektiv sändningsteknik – 4G – en teknik som kommer kunna hantera mycket mer data och röst än det gamla GSM-systemet eller 3G-nätet gör. Och nu byggs 4G ut i snabb takt. I takt med att det tas i bruk, och i takt med att det kommer telefoner som kan börja använda 4G-nätet, kommer 3G-nätet bli mindre överbelastat.
Dessutom har jag som it-minister i flera olika steg tagit initiativ till att vi tydligt stärkt konsumenternas makt på mobilmarknaden . Som abonnent ska man på ett enkelt sätt kunna få information om vad som ingår i ett abonnemang, och är man missnöjd med sin operatör ska man enklare och snabbare kunna byta till en annan operatör.
Därtill jobbar PTS nu för att mobiltelefoners mottagningskapacitet ska redovisas tydligare. För endel av de problem som upplevs som täckningsproblem handlar om att man bytt telefon, och att den nya (kanske smartare) telefonen har en inbyggd och svagare antenn som gör att telefonen har svårare att klara sig i det mobilnät som finns där man bor. Med bättre information om vilken mottagningskapacitet olika mobiltelefoner har blir det lättare att jämföra och välja en mobil som verkligen fungerar, även om man bor i ett område där täckningen av något skäl är svagare.

I Ekot i morse förde tre företrädare för oppositionen fram förslag om att lösningen på täckningsproblemet vore att lagstifta för att garantera mobiltäckning i hela landet. Efter två och ett halvt år som it-minister har jag ägnat en hel del tid åt den här frågan, och idag tror jag mig ha en ganska klar bild av problemet. Och jag är ganska övertygad om att lagstiftning, i det här fallet, inte är rätt väg att gå.

Jag har full förståelse för, och delar ambitionen bakom, det Green (s), Andersson (v) och Ceballos (mp) vill åstadkomma. Vi ska ha bra mobilnät i hela landet, och de behöver bli allt bättre. Ju mer vi använder tekniken, ju mer beroende vi blir av den, desto viktigare är det att näten är väl utbyggda, att de har kapacitet att klara alla nya användare och att mobiltelefonin funkar bra i hela landet. Det är en självklar politisk prioritering för mig.

Men även om det kan låta tilltalande, så är inte ny lagstiftning garanten för det.

Endel av täckningsproblemen beror nämligen på att det finns fysiska hinder i vägen – träd, berg, dalgångar. Och den sortens fenomen kan inte lagstiftas bort.

Endel av bekymren beror på att dagens smarta telefoner, med inbyggda antenner, är sämre på att ta emot signalerna än vad äldre modeller är. Och lagstiftning biter inte heller på det.

Att, inför de människor som verkligen behöver få bättre mobiltäckning eller bättre nätkapacitet, låtsas som att det finns en snabb lösning som stavas lagstiftning är inte riktigt ok.

Självklart ska vi fortsätta göra allt vi kan för att förbättra näten, men vi ska göra det på ett smart och fungerande sätt. Och vi ska välja de metoder som gör verklig skillnad, och på ett snabbare och effektivare sätt.

En hel del av det gör jag och regeringen redan, vilket jag beskrivit här ovanför. Men vid sidan om det, måste också operatörerna göra mer.

Alldeles uppenbart måste operatörerna börja beskriva verkligheten, som den verkligen är. De täckningskartor man får se när tecknar sitt abonnemang måste stämma med verkligheten . Alltför många har varit med om att man valt en operatör, byggt på att täckningskartan visat att abonnemanget ska funka där man rör sig eller bor, bara för att upptäcka att det inte fungerar, trots att man blivit lovad att nätet ska fungera just där. De förskönande täckningskartorna måste få ett slut. Om kartan inte stämmer med verkligheten, måste kartan ritas om. Har man lovat täckning på en viss plats, och näten blir överbelastade för att allt fler kunder använder dem, då måste operatörerna bygga ut och öka nätkapaciteten. En täckningskarta som inte stämmer, är faktiskt falsk marknadsföring.

Också på andra sätt har operatörerna mycket tydliga skyldigheter. Ibland sägs det att det inte finns några täckningskrav på operatörerna, över huvud taget. Men det är faktiskt inte sant. Tittar man på till exempel GSM-bandet så skärptes täckningskravet kraftigt 2009, i samband med deras tillstånd förlängdes. Och i alla de band där det är lämpligt att ställa krav på att täcka en viss andel av landets yta så ställer också PTS krav på det. Men i band där det behöver finnas utrymme att driva teknikutvecklingen framåt, och t.ex. ge plats för 4G, så ser regleringen ut på ett annat sätt.

Bra telefoni, bra bredband och bra mobiltelefoni, i hela landet, är en viktig fråga, för Centerpartiet och för mig. Just därför kommer jag fortsätta göra allt jag kan för att se till så att det finns allt bättre förutsättningar för det.

Hatets tryne är fult, oavett vilka former det tar sig

Veckans stora diskussionsämne har varit det senaste avsnittet från SVT:s Uppdrag Granskning. Som kvinna, makthavare och väldigt aktiv på nätet och i sociala medier är det ingen nyhet för mig att många tjejer och kvinnor skrämmande ofta råkar ut för väldigt nedsättande påhopp och rena trakasserier på nätet. Men det oerhörda näthat som många tjejer och kvinnor drabbats av, och som de nu berättar om, har jag personligen lyckligtvis hittills varit förskonad från.

Att bli kallad hora är förstås oacceptabelt, oavsett om det sker på skolgården eller på nätet.

Att tvingas ta emot kränkande och trakasserande post är förstås oacceptabelt, oavsett om det sker i brevlådan vid vägen eller i e-postlådan i datorn.

Att bli hudflängd och vänd ut och in är ingenting någon människa borde behöva få utstå, oavsett om det sker på insändarsidorna i lokaltidningen eller i sociala medier på nätet.

Hatets tryne är fult, oavsett vilka former det tar sig.

På många sätt är internet fantastiskt, som en plattform som har skapat helt nya demokratiska möjligheter. Vem som helst av oss kan numera fritt sprida våra åsikter, över hela världen. Utan begränsningar. Utan filtrerande mellanhänder. Innan internet kom och blev allas vår egendom, var den möjligheten få förunnad.

Men samtidigt är internet också en spegling av det samhälle vi lever i. De allra flesta av oss har numera både en fysisk identitet och en digital närvaro. I det vanliga vardagliga livet kan man på många sätt välja att vara anonym, om man vill, och så ska det förstås vara. För vi har alla behov av och rätt till en egen personlig sfär, där vi själva har rätten och möjligheten att bestämma vem som ska få tillträde. På samma sätt måste det vara på nätet. För den som vill måste det också på nätet vara möjligt att vara anonym, och behovet av och rätten till en personlig sfär gäller även där.

Men när vissa människor väljer att missbruka den anonymiteten då får vi problem, som drabbar oskyldiga människor på ett fruktansvärt sätt. Det näthat som många människor nu beskriver är helt oacceptabelt, och något vi med kraft måste motverka. Och jag tror att det finns en rad saker som vi var och en faktiskt kan göra åt det:

För det första: om man har en blogg, facebook-sida eller något liknande och tillåter kommentarer på den, då tycker jag att man har en skyldighet att ha nolltolerans mot nedsättande kommentarer. Och det måste gälla oavsett om man har sidan eller bloggen som privatperson eller storföretag. Det är helt oacceptabelt att låta kränkande kommentarer ligga kvar i dagar, veckor, månader eller ännu mer. Har man inte beredskap eller resurser för att hantera det, ja då ska man kanske inte tillåta omodererade kommentarsfält på sin blogg eller hemsida över huvud taget.

För det andra: ett mordhot är ett mordhot oavsett om det framförs muntligt, över nätet eller via röksignaler. Och det ska juridiskt hanteras därefter. Att ett hot framförs på Facebook är inte en förmildrande omständighet.

För det tredje: vi vuxna har ett viktigt ansvar. Det näthat Uppdrag Granskning beskrev hade inget med ungdomar att göra. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd för våra unga på nätet. Jag vet och har själv sett att tongångarna också bland barn och unga vuxna på nätet tidvis kan vara väldigt tuffa och hårda. Vi som är vuxna måste inse att vårt föräldraansvar också gäller för våra barns liv på nätet, och vi måste föregå med gott exempel. Vi vuxna får inte lämna walk over och lämna våra barn och tonåringar ensamma på nätet. Lika lite som vi skulle släppa våra barn ensamma på Sergels Torg en fredag kväll. Lika lite får vi lämna våra barn åt sitt öde på nätet. Vi måste finnas där, se och förstå miljöerna och lära våra barn hur schyssta sätt att kommunicera med andra på nätet ser ut, och vilka gränser man har rätt att sätta upp för vad man ska behöva höra från andra på Twitter, Facebook eller Kik.

I ett historiskt perspektiv är internet ett relativt nytt fenomen, och samtidigt en spegling av samhället i stort. Det har sina fantastiskt vackra sidor, och det har sina bakgator. Det finns ingen quick fix som i ett slag kommer göra oss kvitt näthatet. Men med lite mer ansvarstagande från alla som erbjuder diskussionsplatser på nätet, med upprätthållande av vanlig lag oavsett om hoten framförs muntligt eller digitalt, och med ökad närvaro och mer ansvarstagande från oss som är vuxna så kan vi steg för steg trycka näthatet tillbaka och steg för steg släppa fram mer av den nätkärlek och de fina möjligheter som internet också ger.

Om ett öppet internet – på Södertörns högskola

Redan när jag läste retorik på Södertörns högskola för lite drygt 10 år sedan var det en spännande plats. Sedan dess har mycket hänt där, vilket inte minst syns genom alla nybyggda hus, vilket gjorde att jag knappt kände igen mig där när jag igår kom tillbaka till Södertörn för att hålla en gästföreläsning.

Mitt tema var ”Ett öppet internet utvecklar människor”. Som minister har jag ju ofta ett väldigt späckat schema, där det ena mötet avlöser det andra, och när jag håller tal (vilket jag gör gärna och ofta) är standardupplägget ofta 20 minuters tal och 10 minuters frågestund, innan jag måste sätta mig i statsrådsbilen för att hinna till nästa engagemang eller möte.

Men igår var inte en sådan dag, och det är jag väldigt glad för.

För på Södertörns högskola fick jag mer än en timme på mig. Och när jag insåg det bestämde jag mig för att använda den tiden till att utveckla endel av de frågor som jag ofta talar om, men där jag inte alltid har tid att definiera eller fördjupa mig i resonemangen bakom.

Sedan jag blev it-minister för två år sedan har jag ofta pratat om hur viktigt det är att vi har ett öppet internet. Men vad är ”ett öppet internet”, egentligen? Och varför är det så viktigt att det fortsätter vara sådär öppet? Och hur kan vi använda det öppna nätet bättre i den svenska skolan och i undervisningen?

Den som inte var där kan här nedan, med start 12:50 in i videon, höra mina tankar kring de här frågorna. Vill du hellre läsa talet istället så går det förstås också bra, men tänk då också på att du inte får med de bilder och illustrationer som hänger ihop med talet.

Your browser does not support iframes.

En ”bredbandsmiljard” för tillväxt på landsbygden

Kvällens TV4Nyheterna rapporterade att jag tillsammans med Annie Lööf och Eskil Erlandsson idag avslöjat att regeringen i den kommande budgeten kommer satsa ytterligare 600 miljoner på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden. De pengarna ska läggas till den halva miljard vi satsade i förra budgeten. Sammantaget innebär det att vi från Alliansregeringen mer än fördubblar stödet och nu satsar nästan 1,1 miljarder kronor mellan 2012 och 2014 på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden.

Och det är en satsning som kommer göra stor skillnad för många. Tack vare denna ”bredbandsmiljard” kommer ungefär 55 000 hushåll i hela landet kunna få snabbt bredband. Pengarna kanaliseras – via Landsbygdsprogrammet och via medfinansiering från PTS – till de byalag och grupper som helt ideellt lägger ned mycket egen tid, mycket eget arbete och mycket egna pengar för att den egna landsbygden ska kunna leva och växa.

Så när Annie, Eskil och jag idag skulle berätta om denna viktiga budgetnyhet åkte vi ut till bonden Björn Mattsson utanför Norrtälje, som just nu drar fram fiber till sin gård. Hans engagemang för den här viktiga framtidsfrågan, och hans entusiasm över bredbandsmiljarden, var inte att ta miste på.

Dagens bredbandsmiljard är ett viktigt steg på vägen för ett uppkopplat Sverige, och för en levande landsbygd!