Tag Archive for "mobiltelefoni" | Anna-Karin Hatt bloggar

En nationaldag med Europas digitala agenda

Nationaldagsfirande bland de andra ministrarna på EU:s telekommöte.

När EU:s ministerråd samlas för att fatta beslut om Europas framtid tar man inte alltid hänsyn till nationella helgdagar. Därför fick jag idag spendera nationaldagen i Luxemburg tillsammans med mina europeiska kollegor, däribland den finska telekomministern Piia Viitanen, som har haft sin portfölj i mindre än tre veckor.

För att lära känna min nya finska kollega lunchade vi tillsammans innan ministerrådet, och vi diskuterade bland annat vad som ska hända med det så kallade 700-bandet i framtiden. Det är ett frekvensband som vi i Sverige för närvarande använder för att sända digital-tv. Men Finland har för sin räkning redan beslutat att de vill upplåta det bandet till mobiltelefoni någon gång efter nästa världsradiokonferens, som äger rum 2015.

I Sverige har vi i regeringen precis tagit emot en rapport från Myndigheten för Radio och T, som handlar om just den framtida användningen av 700-bandet och i höst kommer vi ta ställning till hur det bandet ska användas framöver.

Spektrumfrågan var också uppe för diskussion på dagens ministerrådsmöte när vi diskuterade den europeiska digitala agendan. Historiskt sett har vi i Europa varit väldigt drivande inte minst i utvecklingen av mobiltelefonin. GSM-standarden, t.ex., var från början europeisk, och med företag som Ericsson, Nokia och Siemens har väldigt mycket av utvecklingen skett här. Men sedan dess har tyvärr Europa halkat efter, och om vi ska kunna återta ledningen finns det en hel del saker vi måste göra.

En sak vi bör fundera på att göra är att koordinera hur vi använder radiofrekvenser mer. Även om EU har fattat beslut om att medlemsländerna ska kunna öppna upp 800-bandet för mobiltelefoni, så finns det tyvärr fortfarande många EU-länder som släpar benen efter sig när det gäller just det. Och det leder i sin tur till att vi får färre produkter som kan fungera på det bandet än vi skulle kunna ha fått. Och lyckas man ändå skaffa en så leder det till att man, om man tar med sig en sådan på semesterresan i Europa så är risken stor att den då inte går att använda. Att bara vissa EU-länder har börjat använda 800-bandet för mobiltelefoni är ett väldigt bra exempel på hur bristande samordning gör att vi i EU inte fullt ut drar nytta av digitaliseringens möjligheter.

När vi hade vår policydebatt om den digitala agendan i ministerrådet idag lyfte jag fram fyra principer som jag anser bör vara vägledande för oss när vi nu ska arbeta vidare med Europas digitala agenda:

Vi måste sätta konsumentens intressen i centrum.
Vi måste sträva efter mer öppenhet, och se till att riva mellan våra medlemsländer, och inte skapa nya.
Vi måste se till att arbeta marknadsorienterat, och se till så att vi politiker håller oss till att sätta upp ramar och till att skapa goda förutsättningar. Men där det är entreprenörer och företag som får stort spelrum för att ta fram nya användarvänliga produkter och tjänster
Och vi måste implementera de lagar och regler vi redan fattat beslut om. Vi ska inte uppfinna hjulet på nytt. EU har redan ett bra regelverk för den inre marknaden. Nu måste vi fokusera på att också se till att göra den inre marknaden digital.

Om just det blev jag också intervjuad av EU-kommissionens egen TV-kanal, på vägen in till ministerrådsmötet:

Arbetet för mer täckning fortsätter utan avbrott

Digital Agenda för Sverige

Målet i Alliansregeringens bredbandsstrategi är att nittio procent av alla hushåll och företag bör ha snabbt bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/s till 2020. Post- och Telestyrelsen gör bedömningen att att det finns goda förutsättningar att vi ska kunna nå det målet, men resan dit går inte av sig själv. Ska vi nå dit förutsätter det ett fortsatt starkt engagemang från alla inblandade aktörer.Just därför inrättade Alliansregeringen i mars 2010 Bredbandsforum. Forumet är en mötesplats för dialog och samverkan mellan regeringen, berörda myndigheter, företag och andra organisationer som verkar på den svenska bredbandsmarknaden.

Arbetet i sker i flera arbetsgrupper som alla har fokus på att lösa olika problem som ligger i vägen för att vi ska kunna få en snabb och effektiv bredbandsutbyggnad. Bredbandsforum leds av en styrgrupp, som jag leder.

När styrgruppen träffades i veckan så avrapporterade bland annat Byanätsgruppen som haft till uppgift att stödja alla de byalag som arbetar med att bygga ut bredband på landsbygden. Byanätsgruppen rekommenderar i sin slutrapport bland annat att vi borde förenkla hanteringen av bredbandsstöden och göra det mer enhetligt, oavsett vilken myndighet som har medel att fördela för bredbandsutbyggnad. Dessutom vill man se så kallade fiberlotsar i varje län som kan driva på och fungera som stöd för olika byanät.

Uppgiften för den nya arbetsgrupp som vi tillsatte i onsdags, Arbetsgruppen för mobilt bredband i hela landet, är att underlätta och skapa bättre förutsättningar för att de trådlösa näten ska kunna byggas ut så att de framöver både täcker och räcker till när allt fler vill använda den mobila tekniken allt mer. Mobilnäten måste nå fler människor och fler företag och de måste ha kapacitet att hantera allt fler användare och allt mer trafik. Om detta rapporterade bland annat DN och ATL. Ordförande i gruppen blir PTS generaldirektör Göran Marby och den sista januari nästa år ska han och gruppen bland annat ge förslag på vilka ytterligare åtgärder vi kan vidta för att öka de trådlösa nätens täckning och kapacitet, framför allt på landsbygden.

Arbetet för att de mobila bredbanden ska räcka och täcka är särskilt prioriterat för mig, Centerpartiet och Alliansregeringen just nu. När mobilnäten byggs ut blir täckningen för såväl röstsamtal som datatrafik bättre. Därför vänder jag nu på varenda sten för att se vad vi kan och bör göra för att förbättra mobilnäten och ytterligare stärka mobilkonsumenten på mobilmarknaden.

För mig är det nu dags för helg och trädgårdsbestyr. Det blir ett välkommet avbrott, i ett väldigt intensiv tid som it- och energiminister. Men det finns andra avbrott, som inte är lika välkomna. Till dessa hör elavbrotten. Men en ljusning för den som har oturen att drabbas av det är att det framöver inte längre ska råda något tvivel om att det verkligen är ett avbrott man drabbats av, och att man därmed har rätt att få ersättning för det. Det är innebörden i en lagändring som jag och resten av regeringen nu föreslår. Om det, den utökade avbrottsersättningen, skriver bland annat TT.

Med det: over and out och trevlig försommarhelg!

Tre tydliga uppdrag för bättre mobiltäckning

På presskonferens i Rosenbad om mobiltäckning.

Sverige ska ha bredband i världsklass och alla hushåll och företag ska ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Det är de mål som riksdagen har bestämt och det är de mål som jag och Alliansregeringen arbetar för att förverkliga. Och på många håll i Sverige har vi nått dit. Men samtidigt är det alltför många som märker att mobiltäckningen inte alls är så bra som mobiloperatörernas täckningskartor lovar. Inte minst den här våren har vi hört hur många, alltför många, människor beskrivit att de faktiskt inte fått det som mobiloperatörerna lovat dem.

Därför skärpte jag, när jag talade på Post- och Telestyrelsens marknadsdag (där alla operatörer deltog) i april, tonläget mot operatörerna och tydliggjorde att det måste bli slut på deras orealistiska löften och på täckningskartor som inte stämmer med verkligheten. Att operatörerna nu måste se till att göra de investeringar som krävs i deras nät så att de täcker och räcker när allt fler av oss nu vill använda den mobila tekniken allt mer.

På det temat hade jag i morse en välbesökt presskonferens där jag presenterade tre tydliga uppdrag som regeringen nu fattat beslut om där vi kommer utvärdera den verkliga mobiltäckningen, där vi kommer utvärdera operatörernas täckningskartor och där vi vill underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten, inte minst på landsbygden och i glesare delar av landet.

Det första uppdraget innebär att Post- och Telestyrelsen (PTS) får i uppdrag att genomföra ett antal stickprovsmätningar av hur den faktiska mobiltäckningen verkligen är. För många gånger är operatörernas täckningskartor rent teoretiska och ger en förskönande bild av sanningen. I bästa fall visar de täckningen med äldre telefoner (som kan ha en annan, inte sällan bättre, mottagningskapacitet än de nya smarta telefoner allt fler använder idag) men de visar sällan hur fysiska hinder som kullar, dalgångar och kraftig skog påverkar täckningen. Därför får PTS nu i uppdrag att genomföra konkreta stickprovsmätningar av den verkliga mobiltäckningen, med olika telefoner och i olika delar av landet. Det uppdraget ska de börja med omgående och redovisa senast den 28 juni i år.

Det andra uppdraget handlar om att PTS får ett tydligt uppdrag att främja regionalt samarbete genom att bjuda in till regionala dialogmöten om hur utbyggnaden av mobilnäten kan underlättas och skyndas på. För om operatörer, kommuner, kommunala bolag, länsstyrelser och t.ex. regionala samverkansorgan samverkar mer så kan vi få en både snabbare och bättre utbyggnad av mobilnäten. I Västernorrland har man prövat just den modellen med väldigt goda resultat, och nu vill vi sprida den modellen till resten av landet. Målet är att hitta smarta lösningar på hur man med gemensamma krafter kan tippa över vågskålen så att nödvändiga investeringar verkligen blir av eller kan göras tidigare än vad som annars hade skett. Det kan t.ex. handla om att man bestämmer sig för att samordna sig kring ett grävarbete eller att berörda partter underlättar för operatörerna när de behöver hyra mark. Upptakten blir redan den 30 maj när PTS bjuder in till ett nationellt dialogmöte, och slutredovisning är den 20 december i år.

Det tredje uppdraget innebär att PTS mer i detalj ska kartlägga hur utbyggnaden av mobilnäten ser ut och åt vilket håll utvecklingen går. Den informationen finns redan, men bara hos varje operatör, och vi har inte någon tillräckligt detaljerad samlad oberoende bild. Det behöver vi ha så att vi kan följa och utvärdera utvecklingen, både för taltjänster och för mobil datatrafik. Och därför får nu PTS ta fram en sådan samlad, detaljerad bild och ska också baserat på den återkomma med förslag till en långsiktig plan för hur vi ytterligare kan förbättra mobiltäckningen. Det uppdraget ska PTS redovisa senast 3 mars 2014.

De här tre uppdragen kommer spela roll. De bättre ge oss bättre kontroll på utvecklingen, de kommer innebära en stimulans till mobilnätsutbyggnaden i landet, och de kommer innebära att vi kan börja komma till rätta med operatörernas skönmålande täckningskartor. Nu ligger bollen tydligt hos operatörerna.

På det temat är det bra att vi nu får fler signaler om att operatörerna börjar vaka till och hör vad konsumenterna väldigt tydligt säger till dem. Därför är det bra att Telia idag presenterat att de de närmaste åren kommer göra en mångmiljardsatsning för att bygga ut sin mobiltäckning, och jag räknar med att flera andra operatörer kommer göra detsamma.

Vi svenskar har verkligen tagit till oss den nya mobila tekniken med öppna armar. Vi är ett nyfiket och teknikälskande folk. Och förmodligen är det också en av förklaringarna till att så många av oss nu reagerar så starkt när mobiltäckningen brister eller inte fungerar. Vi vill kunna använda oss av tekniken, när vi vill och där vi befinner oss. Nu förväntar jag mig att alla operatörer hänger på och bidrar till det. De här tre uppdragen ska bidra till det och till att underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten i hela landet.

Här kan du se presskonferensen i efterhand:

Och här hittar du de uppdrag regeringen givit till PTS:

Idag har Sveriges Radio, Ny Teknik, SVT, TT, m.fl. rapporterat om dessa beslut.

Operatörerna måste hålla sina löften

It- och energiminister Anna-Karin Hatt på PTS marknadsdag

Sverige ska ha bra mobila kommunikationer i hela landet. På det temat inledningstalade jag idag på Post- och Telestyrelsens marknadsdag , där jag fick chansen att vända mig direkt både till PTS och till mobiloperatörerna.

Från regeringens håll har vi gjort och fortsätter göra väldigt mycket för att vi ska kunna bygga ut den mobila telefonin i Sverige. Faktum är att Alliansregeringen är den regering i hela Europa som har frigjort mest eterutrymme för att operatörerna ska kunna bygga ut den mobila telefonin.

Men de senaste åren har vi också mycket medvetet gjort förändringar för att stärka konsumenternas ställning på mobilmarknaden. I den nya lag som antogs för ett och ett halvt år sedan har vi stärkt konsumenternas rättigheter att få rättvisande och tillgänglig information, och vi har också gjort det lättare – för den som är missnöjd – att kunna byta från en operatör till en annan. Starkar konsumenter, som kan göra tydliga och medvetna val är bra – för konsumenterna själva, men också för operatörerna och för hela mobiltelefonins utveckling. Om krävande konsumenter kan rösta med fötterna och driva utvecklingen framåt med det, så är det något som vi alla tjänar på.

Vid sidan av det har vi också sett till så att de tillstånd operatörerna har för att bygga ut de mobila tjänsterna numera är teknikneutrala, så att det är möjligt att bygga ut och gå över till nyare och effektivare teknik.

Allt detta göra att svenska operatörer har bland de allra bästa förutsättningarna i Europa för att bygga ut den mobila telefonin. Och nu måste operatörerna också svara upp mot det.

För just nu växer missnöjet med hur mobiltelefonin fungerar runtom i landet. Och när jag talade direkt till operatörerna om det så var jag väldigt tydlig med det:

När Sverige är Europamästare i att förse er med radiospektrum för att bygga ut mobiltelefonin, så innebär det att ni har bra förutsättningar. Och sådana bra förutsättningar borde också betyda att vi både kan och ska ha det bästa och mest välfungerande mobilnätet i hela Europa.

Men långt ifrån alla svenskar upplever att det är så idag. För just nu växer människors missnöje med mobiltäckningen. Vi hör det på landsbygden, där näten fortfarande inte täcker så mycket som människor skulle önska.

Vi hör det i städerna, där efterfrågan ökar snabbare än era nät byggs ut.

Och vi ser det när människor misströstar när den mobila tekniken inte funkar när man är på resande fot.

Och det här växande missnöjet, som jag väldigt tydligt hör, är inte begränsat till en viss operatör, eller till någon särskild del av landet. Det finns och det växer snabbt, på många håll i landet.

Vi ser det i de många ”skämskartor”, som nu tas fram.

Vi ser det när antalet konsumenter som klagar till Allmänna reklamationsnämnden och Telekområdgivarna stadigt ökar.

Och vi ser det när antalet frågor som ställs till mig i riksdagen och i debattartiklar runt om i landet stadigt växer.

Att allt fler tycks bli allt mer missnöjda med hur mobiltelefonin fungerar är något som verkligen bekymrar mig, och det är något som borde bekymra såväl PTS som varenda mobiloperatör.

Samtidigt som vi kan höra hur missnöjet växer i landet, så hör vi ibland också något helt annat. Alldeles nyss kunde vi höra en person som representerade en av de större operatörerna kommentera läget. Och hans kommentar var att beklaga sig för att mobilkunderna, som han sa, har väldigt ”högt ställda förväntningar”.

Det är möjligt att det finns de som tycker så. Men låt oss då stanna upp och tänka efter ett tag.

Vad är det som är så ”väldigt högt” i mobilkonsumenternas förväntningar?

Är det förväntan om att man faktiskt ska kunna ringa med sin mobil utan att drabbas av ständiga avbrott, där man rör sig eller bor?

Är det förväntan att man ska kunna ha täckning på de platser där era kartor visar att det ska vara så?

Eller är det förväntan om att man ska få den tjänst som man faktiskt har betalat för?

Självfallet är det så att operatörerna måste leva upp till de löften de har givit. Har man lovat täckning, så ska man också ordna det. Har man anslutit fler kunder än vad näten är byggda för så måste man se till så att näten klarar fler:

Låt mig vara riktigt uppriktig mot er; det är inte ok att svenska mobilkonsumenter inte får det de har rätt att förvänta sig. Det måste bli ändring på det. Det måste bli slut på orealistiska löften. Det måste bli slut på täckningskartor som inte har någon koppling till det människor upplever i verkligheten. Och det måste till större investeringar i era nät så att de täcker och räcker när allt fler nu vill använda era tjänster allt mer.

Om du vill läsa talet i sin helhet hittar du det här.

Vill du hellre se hur media rapporterat om detta kan du läsa Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Ekot, Sveriges Radio Sörmland, Sveriges Radio Norrbotten, Computer Sweden eller Ny Teknik.

Lagstiftning löser inte täckningsproblemet

Mängd överförd mobil data. Källa: Svensk Telemarknad 2012, PTS

Vi svenskar har snabbt tagit till oss den nya mobila tekniken och allt fler av oss vänjer oss nu vid att använda mobilen och ha bra mobila kommunikationer, oavsett var vi befinner oss. Och ju mer vi använder den mobila tekniken – för att ringa, surfa, arbeta och uträtta ärenden med – desto mer förväntar vi oss förstås att den ska funka bra. Hemma och på jobbet. På stan och på resande fot.Effekten av det är att trafiken i våra mobilnät ökat mycket snabbt. Som diagrammet till vänster visar har den utvecklingen varit explosionsartad. Och det är en effekt av att vi svenskar sedan länge är så kallade ”early adopters” – när vi väl fått upp ögonen och sett nyttan med en ny teknik så är vi snabba att ta till oss och använda den.

Det är i grunden väldigt positivt, och en av de viktiga förklaringarna till det svenska it-undret. Men samtidigt har våra snabbt ändrade och ökade mobilvanor just nu en baksida. Och den baksidan heter överbelastade mobilnät.

De överbelastade mobilnäten innebär att vi , fastän det finns täckning där vi befinner oss, kanske inte alltid kan ta oss ut på nätet eller att vi drabbas av störningar och problem. Överbelastade mobilnät innebär helt enkelt att fler människor vid ett och samma tillfälle försöker koppla in sig på nätet och använda det, än vad kapaciteten i nätet är dimensionerad för. Vilket leder till att man just då kanske inte kan ringa eller kolla sin e-post där man är, fastän man vanligtvis brukar kunna göra det, just där.

Överbelastade mobilnät finns just nu, både på landsbygden och i våra städer. I den situationen är det oerhört viktigt att operatörerna, när de lovat täckning och att man ska kunna använda just dem just där, ser till att prioritera att bygga ut kapaciteten i nätet och att hålla jämna steg med vår ökade vilja att använda den mobila tekniken och mobilnäten allt mer.

Samtidigt finns det, inte minst i de mer glesbefolkade delarna av vårt land, ibland helt andra problem och på endel platser kan det till och med helt och hållet saknas mobiltäckning. I radioprogrammet Kaliber som sändes igår kunde man höra flera personer berätta om sina problem, och vad det innebär när den fasta telefonin hemma eller mobiltelefonen inte fungerar.

Till de som just nu påverkas av Telias teknikskifte och som är oroliga för hur det ska bli med den fasta hemtelefonen vill jag vara väldigt tydlig: alla människor, och då menar jag verkligen alla, har rätt att ha en fungerande hemtelefon. Om man berörs av Telias tekniksskifte, och bor på en plats där de inte längre kommer ha kvar det gamla kopparnätet, då är de skyldiga att erbjuda en annan lösning, som fungerar. Och skulle de inte kunna hitta en sådan lösning så har man som konsument ändå rätt att få hemtelefon. I det läget ska man vända sig till Post- och Telestyrelsen, som har fått regeringens uppdrag att hjälpa dem som Telia inte kan erbjuda en ersättningslösning till, så att de kan ta fram en annan fungerande hemtelefonilösning. Redan idag finns det alltså en tydlig lagstiftning som ger alla svenskar rätt till fungerande hemtelefoni, vilket dock inte Aftonbladets ledarsida verkar känna till.

När det gäller mobiltelefonin är det viktigt att vi får allt bättre mobilnät, i hela landet. Och i P1 Morgon i morse beskrev jag vad vi i regeringen, och Post- och Telestyrelsen, gör för att driva på den utvecklingen:

Sedan vi tillträdde har Alliansregeringen prioriterat att frigöra så mycket utrymme i etern (radiospektrum) som möjligt för att operatörerna ska kunna bygga ut mobilnäten och mobilt bredband. Faktum är att Sverige är det land i hela Europa som har frigjort mest utrymme för mobilt bredband och mobil telefoni. Det arbetet kommer vi fortsätta.
I det ingår att vi nu öppnat det frekvensband som tidigare användes för analoga tv-sändningar , det så kallade 800-bandet, för mobil telefoni. Och snart kommer det tas i bruk på allvar, vilket innebär att vi kommer kunna täcka stora geografiska områden, också i de glesa delarna av landet, med mobil telefoni, på ett bra sätt. Det kommer leda till att täckningen på landsbygden blir bättre, och att mottagningsmöjligheterna inomhus blir bättre.
Samtidigt som 800-bandet öppnades för mobil telefoni har vi ställt ut en garanti som innebär att alla, och då menar jag verkligen alla, som idag inte har möjlighet att få grundläggande bredband nu får rätt att få det. Kan man inte få grundläggande bredband genom någon operatör ska man höra av sig till PTS så att de kan se till så att man får det (vilket man kan göra här). Och detta grundläggande bredband kommer man också kunna använda för att ringa med. 300 miljoner kronor finns avsatta för det.
Regeringen och PTS har också gjort det möjligt för mobiloperatörerna att bygga ut modernare och mer effektiv sändningsteknik – 4G – en teknik som kommer kunna hantera mycket mer data och röst än det gamla GSM-systemet eller 3G-nätet gör. Och nu byggs 4G ut i snabb takt. I takt med att det tas i bruk, och i takt med att det kommer telefoner som kan börja använda 4G-nätet, kommer 3G-nätet bli mindre överbelastat.
Dessutom har jag som it-minister i flera olika steg tagit initiativ till att vi tydligt stärkt konsumenternas makt på mobilmarknaden . Som abonnent ska man på ett enkelt sätt kunna få information om vad som ingår i ett abonnemang, och är man missnöjd med sin operatör ska man enklare och snabbare kunna byta till en annan operatör.
Därtill jobbar PTS nu för att mobiltelefoners mottagningskapacitet ska redovisas tydligare. För endel av de problem som upplevs som täckningsproblem handlar om att man bytt telefon, och att den nya (kanske smartare) telefonen har en inbyggd och svagare antenn som gör att telefonen har svårare att klara sig i det mobilnät som finns där man bor. Med bättre information om vilken mottagningskapacitet olika mobiltelefoner har blir det lättare att jämföra och välja en mobil som verkligen fungerar, även om man bor i ett område där täckningen av något skäl är svagare.

I Ekot i morse förde tre företrädare för oppositionen fram förslag om att lösningen på täckningsproblemet vore att lagstifta för att garantera mobiltäckning i hela landet. Efter två och ett halvt år som it-minister har jag ägnat en hel del tid åt den här frågan, och idag tror jag mig ha en ganska klar bild av problemet. Och jag är ganska övertygad om att lagstiftning, i det här fallet, inte är rätt väg att gå.

Jag har full förståelse för, och delar ambitionen bakom, det Green (s), Andersson (v) och Ceballos (mp) vill åstadkomma. Vi ska ha bra mobilnät i hela landet, och de behöver bli allt bättre. Ju mer vi använder tekniken, ju mer beroende vi blir av den, desto viktigare är det att näten är väl utbyggda, att de har kapacitet att klara alla nya användare och att mobiltelefonin funkar bra i hela landet. Det är en självklar politisk prioritering för mig.

Men även om det kan låta tilltalande, så är inte ny lagstiftning garanten för det.

Endel av täckningsproblemen beror nämligen på att det finns fysiska hinder i vägen – träd, berg, dalgångar. Och den sortens fenomen kan inte lagstiftas bort.

Endel av bekymren beror på att dagens smarta telefoner, med inbyggda antenner, är sämre på att ta emot signalerna än vad äldre modeller är. Och lagstiftning biter inte heller på det.

Att, inför de människor som verkligen behöver få bättre mobiltäckning eller bättre nätkapacitet, låtsas som att det finns en snabb lösning som stavas lagstiftning är inte riktigt ok.

Självklart ska vi fortsätta göra allt vi kan för att förbättra näten, men vi ska göra det på ett smart och fungerande sätt. Och vi ska välja de metoder som gör verklig skillnad, och på ett snabbare och effektivare sätt.

En hel del av det gör jag och regeringen redan, vilket jag beskrivit här ovanför. Men vid sidan om det, måste också operatörerna göra mer.

Alldeles uppenbart måste operatörerna börja beskriva verkligheten, som den verkligen är. De täckningskartor man får se när tecknar sitt abonnemang måste stämma med verkligheten . Alltför många har varit med om att man valt en operatör, byggt på att täckningskartan visat att abonnemanget ska funka där man rör sig eller bor, bara för att upptäcka att det inte fungerar, trots att man blivit lovad att nätet ska fungera just där. De förskönande täckningskartorna måste få ett slut. Om kartan inte stämmer med verkligheten, måste kartan ritas om. Har man lovat täckning på en viss plats, och näten blir överbelastade för att allt fler kunder använder dem, då måste operatörerna bygga ut och öka nätkapaciteten. En täckningskarta som inte stämmer, är faktiskt falsk marknadsföring.

Också på andra sätt har operatörerna mycket tydliga skyldigheter. Ibland sägs det att det inte finns några täckningskrav på operatörerna, över huvud taget. Men det är faktiskt inte sant. Tittar man på till exempel GSM-bandet så skärptes täckningskravet kraftigt 2009, i samband med deras tillstånd förlängdes. Och i alla de band där det är lämpligt att ställa krav på att täcka en viss andel av landets yta så ställer också PTS krav på det. Men i band där det behöver finnas utrymme att driva teknikutvecklingen framåt, och t.ex. ge plats för 4G, så ser regleringen ut på ett annat sätt.

Bra telefoni, bra bredband och bra mobiltelefoni, i hela landet, är en viktig fråga, för Centerpartiet och för mig. Just därför kommer jag fortsätta göra allt jag kan för att se till så att det finns allt bättre förutsättningar för det.

Mer makt till mobilkunderna

Avtalen för mobilabonnemang måste bli enklare. Foto: MIKI Yoshihito

Just nu går utvecklingen på den svenska mobilmarknaden väldigt snabbt framåt. Idag rapporterar t.ex. Post- och Telestyrelsen att 93 % av alla svenska hushåll och företag nu har tillgång till den fjärde generationens mobilnät, så kallad 4G eller LTE, vilket är nästan dubbelt så många som året innan. Och ökningstakten är nu allra snabbast på landsbygden där 79 % nu har tillgång till 4G, vilket ska jämföras med bara 10 % året före.

Just nu rullas också 4G ut på det så kallade 800-bandet, ett frekvensband som har väldigt goda yttäckningsegenskaper vilket ger väldigt bra möjligheter att förse den svenska landsbygden med mycket snabb mobil uppkoppling, vilket är väldigt efterlängtat och väldigt positivt.

Samtidigt som vi får sådana här, väldigt glädjande, besked nås vi också av andra, mindre glädjande, signaler, inte minst att antalet klagomål mot operatörerna tydligt ökat, vilket är ett tecken på att många konsumenter inte tycker att operatörerna lever upp till de löften de ger.

För mig, som ansvarig minister, är det väldigt viktigt att konsumenterna på mobilmarknaden på ett enkelt sätt ska kunna få veta vad deras avtal innehåller och inte, och därför tog jag och regeringen så sent som i somras initiativ till att de regler som ska ge konsumenterna den rätten har skärpts. Som konsument har man idag rätt att få veta om det finns några begränsningar i ett abonnemang (exempelvis en blockering av Skype) och man har också rätt att få veta vilken den lägsta totala kostnaden för en mobil med en viss bindningstid är. De förändringar vi gjort innebär att att kunderna fått bättre möjligheter att jämföra mobiler och abonnemang och att hitta det alternativ som passar dem bäst.

Men samtidigt finns det en del områden där villkoren ännu inte är lika tydliga och lika konsumentvänliga, framförallt när det gäller uppsägningstiden för abonnemang och de så kallade SIM-kortslåsen.

Tittar man på utvecklingen kan man tydligt se att operatörerna över åren gradvis förlängt uppsägningstiden för sina kunder. För inte särskilt länge sedan var en månads uppsägningstid allra vanligast, men idag är tre månader det vanligaste. I praktiken innebär det att bindningstiden smygförlängts med tre månader, eftersom väldigt många konsumenter inte känner till de uppsägningsregler som finns.

Jag vill att svenska mobil-, bredbands-, och TV-kunder ska ha enkla och tydliga regler. Är det 24 månaders bindningstid som gäller, så ska kunderna veta att bindningstiden är 24 månader, och inte 24 månader + ytterligare 3.

Samma enkelhet och kundvänlighet borde också gälla de så kallade SIM-kortslåsen. SIM-kortslåsen är en operatörsbindning som innebär att en mobiltelefon (eller surfplatta, digitalbox till TV osv) är knuten till, och bara kan användas med, en viss operatör. Om en kund köper en mobil (eller motsvarande) och, för att finansiera mobilen väljer en viss bindningstid, så är det rimligt att mobilen under den tiden bara kan användas med den operatören. Men även om bindningsperioden löpt ut, och kunden betalt av sin mobil, tvingas många kunder idag betala extra för att få sin mobil upplåst. Det är inte rimligt. När bindningstiden är slut, och telefonen avbetald, ska mobilen självklart tillhöra kunden, och man ska kunna använda den med vilken operatör man vill, utan att behöva betala extra för att få SIM-kortslåset upplåst.

För att råda bot på de här problemen skickar jag och Näringsdepartementet, som Ekot rapporterar om nu på morgonen, idag ut en departementsskrivelse på remiss med förslag om att korta uppsägningstiden för abonnemang för elektroniska kommunikationstjänster till en månad. Samtidigt föreslår vi att SIM-kortslåsen automatiskt, och kostnadsfritt, ska låsas upp efter att bindningstiden löpt ut.

Självklart ska operatörer kunna ta betalt för att driva och investera i sina nät. Men de måste göra det på ett transparent sätt. Och vi som kunder måste på ett enkelt sätt kunna få veta vilka avtal vi tecknar och vilka kostnader och villkor som de är förknippade med. De förslag vi presenterar idag är rejäla steg framåt för att öka konsumentens makt på detta viktiga område.

I eftermiddags var jag även med i P4 Extra med Lotta Bromé på det här temat:

Roamingkostnaderna måste ner

På Telekomministrarnas möte i Bryssel i tisdags var frågan om reglering av kostnader för mobilanvändning i utlandet, s.k. roaming, en av de viktigaste frågorna som var uppe för diskussion. Jag är helt övertygad om att Europa kommer bli väsentligt starkare när den inre digitala marknaden kommer på plats. Men om våra medborgare och företagare inte vågar använda sina mobiler utomlands av rädsla för att drabbas av orimliga kostnader, då är steget till en inre digital marknad väldigt långt.

Som den liberal jag är hade jag helst sett att den här marknaden inte hade behövts regleras alls. Men här finns ett klassiskt marknadsmisslyckande. Som kund är det idag nästan omöjligt att veta om det är roamingoperatören i utlandet som tar hutlöst betalt, eller om det är ens egen. På en vanlig marknad hade en kund kunnat gå till en billigare operatör, men här har det inte fungerat. Dock ska det sägas att Telia i Sverige har gått före och erbjudit betydligt bättre villkor än många av sina svenska och europeiska konkurrenter.

På ministerrådsmötet lyfte jag fram att Europas mobiloperatörer faktiskt skulle vinna på en situation där människor inte behöver vara oroliga för att använda sina mobiltelefoner när man är på semester eller affärsresa. Jag lyfte också fram att många företag idag bygger sin verksamhet runt tjänster som använder trådlöst internet och smartphones, och att höga roamingpriser är ett allvarligt hinder för dem i deras strävan att vara verksamma på hela EU:s inre marknad.

Eftersom operatörerna självmant inte sett till att sänka kostnaderna för tal, sms och datatrafik när man reser i Europa så välkomnar jag och regeringen det förslag som EU-kommissionen nu har lagt till ny roamingförordning. Det innebär i korthet:

1) Att den nu gällande förordningen får ett nytt slutdatum, 2022, vilket innebär att den nuvarande regleringen som idag finns på slutkundsnivå för röstsamtal och sms blir kvar och att pristaket för dessa successivt sänks.

2) Att en ny reglering på slutkundsnivå av datatrafik inför, med ett maximalt pristak för vad operatörerna får ta ut, som gradvis sänks år för år.

3) Att möjligheter öppnas för speciella roamingoperatörer, vilket innebär att man kan ringa med sin vanliga operatör hemma men en annan operatör utomlands och därmed pressa priserna. Förhoppningen är att detta ska leda till att fler operatörer kan komma in och konkurrera med lägre priser.

Efter mötet blev jag intervjuad om detta av Nyhetsbyrån Direkt, Europaportalen och i P3:

Newer Entries »

Tag Archives