Igår kväll träffade jag centerpartister i Karlstad. Det blev ännu ett spännande möte med många bra diskussioner.
En av dem som var där var en kvinna från Sörmland som hade missat mig i Eskilstuna och nu passade på i Karlstad. Hon frågade mig hur det moderna Centerpartiet kunde kanalisera det engagemang som många har för att vi ska kunna behålla de små landsortsskolorna runtom i landet. Hur Centerpartiet, som för 100 år sedan var det parti som tog initiativ till en folkskola som skulle omfatta alla barn, också landsbygdens, i Sverige, idag kan ta vara på det engagemanget.
Jag vill att Centerpartiet ska räta på ryggen och tydligare stå upp för att vi är den starkaste politiska rösten för en hållbar tillväxt i hela landet, där vi tar till vara på både stadens och landsbygdens möjligheter. Ska vi lyckas med det då är en av de viktigaste sakerna vi kan göra att se till så att staten är riktigt riktigt stark i att garantera en grundläggande samhällsservice i hela landet. Ska man kunna bo, leva, växa upp och driva företag i hela landet så måste det kunna gå att tanka sin bil, handla sin mat, sätta sina barn i en bra skola och få vård när man behöver det. Och faktum är, att om staten är stark i att garantera en bra samhällsservice i hela landet, då kommer också mer av den kommersiella servicen att kunna finnas kvar. Och då kommer vi långsiktigt också kunna se att fler barnfamiljer kan välja att bo på landet, så att också de små landsbygdsskolorna kan finnas kvar.
Dagens medlemsmöte i Falun blev ännu ett fullsatt möte, med intresserade medlemmar från hela Dalarna. Trots att jag tagit med mig gott om informationsmaterial tvingades jag konstatera att de sista som kom inte kunde få ett eget ex!
Det är härligt att höra den spännvidd som finns i centerrörelsen, och som märks på bredden i de frågor som medlemmarna ställer till mig. Det är alldeles uppenbart att så många längtar efter ett bredare Centerparti, som tar sig an också varma områden och har visioner bl.a. för skolan, välfärden och internationella frågor.
En av de frågor jag fick idag handlar om hur jag ser på det som nu händer i Europa. Och mitt svar på det är att jag är djupt bekymrad.
Vi har de senaste åren sett hur vi, gemensamt, agerar med en kobras snabbhet när små nyblivna medlemsstater i EU, länder som tidigare tillhörde öst- och centraleuropa, drabbas av ekonomisk kris och kör sina budgetar med underskott. Då är vi snabba att agera och att dra åt tumskruvarna rejält.
Men när andra, stora länder – inte sällan de som var med och bildade kol- och stålunionen när det begav sig – gör precis samma sak och missköter sina offentliga finanser och skjuter sina ekonomiska problem på kommande generationer då gör vi nästan ingenting.
Det är djupt omoraliskt att vi så tydligt behandlar medlemsländer i EU så olika. Vi måste få till en ordning där alla länder – oavsett storlek, och oavsett historia i det europeiska samarbetet – får följa samma regler och spela enligt samma regelverk.
Någon ordning måste det ändå vara, också i ett europeiskt samarbete.
Den allra första veckan med Hattresan har överträffat alla mina förväntningar. Trots kort varsel, trots att det är mitt i sommaren, så har många centerpartister mött upp, sugna på att höra på mina visioner för Centerpartiet och ivriga att dela med sig av sina tankar och idéer om hur Sverige och Centerpartiet bör förnyas.
Det började i Ramvik i onsdags. I den bygd som närt både Gunnar Hedlund, han som ledde omvandlingen av Bondeförbundet till ett modernt socialliberalt Centerparti, och Thorbjörn Fälldin. Att få sitta ned en stund vid Thorbjörns köksbord på gården hemma i Ramvik och lyssna på hans tankar om Centerpartiets historia, liksom hans hustru Solveigs skarpsynta analyser, är ett minne som jag för alltid kommer bära nära mitt hjärta.
Många andra var också där. Gamla medlemmar och nya. Sittande riksdagsledamoten, kloke och driftige Emil Källström, liksom före detta ministern Görel Thurdin. Och kanske summerade distriktsordföranden känslan efter kvällen bäst av alla: ”Du Anna-Karin, förut var det lite låg stämning här i partiet, men ikväll var stämningen absolut på topp.”
Dagen efter träffade jag centerpartister i Hudiksvall, och det blev många engagerade frågor om tillväxt i hela landet, om hur vi kan få en fungerande samhällsservice på landsbygden och om Sveriges nytta av att ha stått utanför euro-samarbetet.
I fredags började jag dagen i Gävle, med ännu en dag av full medial täckning och kloka centerpartister som vill se mer av värme och hjärta i Centerpartiet. Mer av ett parti som bryr sig om de mest utsatta, som har en tydlig vision för skolan och för en välfärd där den enskilde får mer makt och inflytande över sitt eget liv.
På kvällen träffade jag medlemmar i Börjes idrottsgård utanför Uppsala. Det är en plats som i sig tronar som en symbol över civilsamhället när det är som allra bäst. För när kommunen hotade att dra in bygdens skola, då tog byborna saken i egna händer, tog över skolan och investerade. Idag har den långt fler elever än tidigare. Och man har dessutom anlagt fotbollsplaner, startat förskola och fritidsverksamhet. I Börje har många andra talat framför mig. Däribland Per Albin Hansson. Jag hoppas att jag en dag kan få göra honom sällskap som statsminister, å Centerpartiets och centersympatisörernas vägnar.
Veckan avslutades idag på Sätrabrunn utanför Sala, i en härligt rofylld miljö där tiden tycks gå lite långsammare än på andra ställen. En plats där själen kan få chansen att komma ikapp efter intensiva dagar. Många av de västmanlänningar som var där kom med kloka, insiktfulla frågor och bjöd på berättelser ur sitt eget liv. Som den unga tjej som berättade att hon var en av dem som gymnasieskolan lämnat i sticket med ofullständiga betyg, men att hon tagit saken i egna händer och nu var på rätt väg.
Men allra, allra starkast kändes det när en medelålders kvinna bad om ordet och ställde sig upp och berättade att hon varit medlem länge men de sista åren inte känt för att engagera sig, därför att hon inte känt igen sitt parti. ”Men idag är jag väldigt glad för det jag hört dig berätta. Det var precis för det här som jag valde att bli just centerpartist!”
Många har delat med sig, tackat, kommit med råd och tänjt på frågeställningarna under veckan. Till alla er som kommit och till alla er som bidragit: stort tack!
Till er som undrar och undrat över husbilen, de små filmerna här på bloggen och Hattresan kan jag säga att Hattresan är frukten av en härlig kombination av min makes kärlek till teknik och bildmässig kommunikation och min kärlek till att möta medlemmar, öga mot öga och i jämnhöjd, och diskutera centerpolitik.
Nu tar jag och Hattresan helg för att tvätta, packa om och hämta kraft bland tomaterna och pelargonerna hemma i växthuset.
Vi ses på måndag i Eskilstuna, när Hattresans andra vecka börjar!
Här under kan du se mig summera intrycken efter Hattresans första vecka.
Det var stort intresse för Hattresans besök i Gävle på förmiddagen. Under ett par timmar diskuterades framtida centerpolitik med partimedlemmar. Näst intill samtliga av stadens medier var också närvarande på Berggrenska gården. Nu fortsätter färden mot Uppsala!
Så var det äntligen dags för Hattresan, och att få ge mig ut i center-Sverige och möta intresserade medlemmar och diskutera mina tankar om hur en varm, grön socialliberalism kan göra Centerpartiet till ett brett allmänborgerligt och tongivande parti igen. Det här blir första veckan av tre, som avslutas i samband med den första nationella kandidatutfrågningen i Göteborg söndagen den 21:a augusti.
Du som följer bloggen kommer kunna läsa om vad som händer under Hattresan och vart jag är på väg härnäst.
Den här första veckan börjar jag med att träffa medlemmar i Ramvik i Ångermanland (onsdagen den 3:e augusti) för att sedan fortsätta till Hudiksvall (torsdagen den 4:e), Gävle (fredagen den 5:e), Uppsala (fredagen den 5:e) och Sala (lördagen den 6:e). Och söndagen blir, som sig bör, en vilodag!
Jag hoppas att vi ses utmed Hattresans väg genom sommar-Sverige!
Det är med glädje och tillfredställelse som jag märker hur allt fler noterat hur jag vill utveckla Centerpartiet. Att jag vill att Centerpartiet utvecklar sin varma gröna socialliberalism så att vi på nytt kan bli ett brett allmänborgerligt parti som långsiktigt kan bli tongivande i den politiska debatten.
Det är ingen oviktig markering. Det innebär att Centerpartiet måste bli långt bredare i vårt politiska uppdrag än vi är idag och sluta begränsa oss själva till att vara ett parti som i första hand förknippas med de frågor vi har departementsansvar för. Vi ska självklart stå upp för våra företagsamma värderingar, för miljöhänsyn och vi ska ta vara på positionen som den främsta försvararen för att det ska gå att bo och leva och växa upp i hela Sverige. Men vi ska inte stanna där. Vi ska också ta debatten om hur en skola som ger vartenda barn godkända kunskaper ser ut, liksom om hur vi kan få en välfärd där vi verkligen premierar goda resultat. Och vi ska alltid alltid stå upp mest för de som behöver samhällets stöd bäst – mest i sänkt skatt för den som tjänar minst, mest i höjd pension till den som har lägst pension.
Idag skriver Kristina Jonäng (gruppledare för Centerpartiet i Västra Götalandsregionen och f.d. CUF-ordförande), Åsa Torstensson (riksdagsledamot och f.d. infrastrukturminister), Annika Qarlsson (riksdagsledamot och f.d. förbundsordförande i Centerkvinnorna) och Elving Andersson (gruppledare för Centerpartiet i Uddevalla) i Göteborgs-Posten att de gärna ser mig som ny partiledare. Det är ett hedrande stöd, från fyra personer som sett mig i olika roller genom åren, och som därför har en bra bild både av vad jag står för politiskt och hur jag är som ledare och kommunikatör.
Bland mycket annat klokt skriver de såhär:
”Centerpartiets socialliberala profil innebär en stark tilltro till individer i samverkan. Detta har genom historien uttryckts i både politiska beslut, i praktiskt folkrörelsearbete och i samhällsarbetet i stort. Utgångspunkten är att alla människor har rätt att känna att de behövs. Det står i skarp kontrast till vänsterns anonyma socialistiska kollektivism.”
Bättre än så kan knappast en av de viktigaste huvudkonflikterna i svensk politik beskrivas.
Idag skriver statsvetarna Mikael Sundström och Malena Rosén Sundström på DN Debatt om de politiska skillnaderna mellan oss som kandiderar som partiordförande i Centerpartiet (du hittar hela deras debattartikel här). Jag välkomnar analyser som deras, som bemödar sig om att förstå och lyfta fram de politiska skillnaderna mellan oss kandidater, och jag hoppas att fler sådana analyser kommer framöver.
För poängen med den öppna process som Centerpartiet nu har är ju att alla medlemmar och alla sympatisörer ska få chansen att göra ett riktigt informerat val. Att man innan man bestämmer sig för vilken kandidat man stödjer faktiskt ska kunna få veta riktigt mycket om vad de olika personerna står för, vilken vår respektive inriktning är och vad vi drivs av. Det förutsätter att vi som kandidater är väldigt öppna med våra politiska agendor och vad vi vill uträtta, och jag är därför väldigt glad att både Annie och Anders, vid sidan av jag själv, också varit tydliga med att de vill se en öppen diskussion om hur vi som kandidater anser att Centerpartiet bör utvecklas framöver.
För egen del skrev jag redan dagen efter valberedningens presskonferens en längre debattartikel i Dagens Nyheter (du hittar den här) där jag beskrev det politiska mandat jag söker som partiledarkandidat. På samma tema skrev jag i våras på samma debattsida en annan debattartikel, i samband med att jag berättade att jag kandiderar till partistyrelsen (den kan du läsa här). Och i februari frågades jag ut i Ekots Lördagsintervju om allt från Allianssamverkan, till regerandets möjligheter och utmaningar (den intervjun kan du höra här). Och jag kommer successivt de kommande veckorna att fortsätta förtydliga hur jag anser att ett varmt, grönt och socialliberalt Sverige bör se ut.
Den här bloggen användes av Anna-Karin Hatt under hennes tid som andre vice partiledare för Centerpartiet och som it- och energiminister i Alliansregeringen 2010-2014.
Den här bloggen användes av Anna-Karin Hatt under hennes tid som andre vice partiledare för Centerpartiet och som it- och energiminister i Alliansregeringen 2010-2014.