Anna-Karin Hatt bloggar |

Den billigaste kilowatten

led – smartare belysning. Foto: Reinraum/ Wikimedia commons

Att använda energi smartare och effektivare är en av de enklaste och billigaste vägarna att minska vår klimatpåverkan, stärka våra företags konkurrenskraft och förbättra vår egen ekonomi som enskilda energikonsumenter. När olika myndigheter och konsulter, t.ex. McKinsey, listar hur kostnadsseffektiva olika åtgärder är när det gäller att minska våra utsläpp, så brukar de allra flesta energieffektiviseringsåtgärder hamna på plus – energieffektiviseringsåtgärderna är inte bara bra, utan är också väldigt ofta riktigt lönsamma. Och spännvidden är stor – från enkla saker som att byta till lågenergilampor, till att tilläggsisolera, byta till energieffektiva fönster eller se över sin ventilation.

I Sverige har vi redan gjort en hel del för att använda energin mer effektivt, men vi har enorma möjligheter att göra ännu mer än vi redan gjort. Och just därför la jag och Alliansregeringen igår fram flera förslag för att öka energieffektiviteten i vårt samhälle och nå de energieffektiviseringsmål som vi har satt upp.

Två av de förslagen handlar om att vi framöver vill att det ska bli obligatoriskt för alla stora företag att göra en energikartläggning av sin verksamhet, samtidigt som vi föreslår att man, när det är kostnadseffektivt, ska installera individuell mätning av värme, kyla och varmvattenförbrukning i nya och ombyggda lägenheter.

Båda de förslagen bygger vidare på det arbete vi redan gjort när det gäller energieffektivisering. För vi vet att det redan idag finns många energieffektiviseringsåtgärder som är lönsamma att göra, men som inte görs därför att man – som enskild eller företagare – inte vet hur den egna förbrukningen ser ut eller hur stor nyttan med en viss insats skulle vara.

En första förutsättning för att man ska kunna agera och ta ansvar för sitt energiliv är att veta vad man har för energianvändning. Och det är för att främja just det som Alliansregeringen sedan tidigare till exempel ger stöd till energikartläggning i små och medelstora företag. Och det är av samma skäl som vi infört möjligheten att få sin el mätt och debiterad per timme.

Ett av de företag som fått del av energikartläggningsstödet, som kanaliseras via Energimyndigheten, är företaget ESBE i småländska Reftele, mindre än tio mil från Hyltebruk, där jag växte upp. Tack vare det upptäckte de att de genom att investera ca 2,7 miljoner kronor i bland annat bättre ventilation kunde spara uppemot 800 000 kronor, varje år. En investering med kort återbetalningstid, som kommer göra gott för ESBE:s ekonomi under många år framöver.

Och det finns många andra företag som sitter på precis samma möjligheter. Jag hoppas att många stora företag, när det nu blir obligatoriskt för dem att återkommande göra en energikartläggning, kommer spara rejält, både i reda pengar och när det gäller energi och miljö. För den billigaste kilowatten är ju den man aldrig behöver använda.

Solelen växer snabbast av alla

It- och energiminister Anna-Karin Hatt på besök i Solparken i Västerås.

Just nu slår den förnybara energin rekord i Sverige. Sedan vi i Alliansregeringen tillträdde 2006 har den el som produceras ur bioenergi ökat med hela femtio procent. Samtidigt har elen från vindkraften tiofaldigats och andelen förnybara drivmedel mer än fördubblats. Sammantaget är mer än hälften av Sveriges elproduktion, och mer än hälften av Sveriges samlade energiförsörjning, idag förnybar. Sju år före tidtabell har vi nu nått de förnybartmål riksdagen och EU antagit, och som vi i Sverige skulle ha nått 2020.

Det är väldigt bra, men ännu mer kan göras. Och Sveriges framtid när det gäller förnybart ser riktigt ljus ut.

Varje år svänger ca 30 000 bilister av från E18 till Västerås. När de gör det framöver kommer de kunna se ett av de nyaste och mest spännande inslagen i Sveriges energimix. För när jag idag har haft förmånen att få inviga Solparken, Nordens största solcellspark utanför Västerås, med 91 solföljare som var och en är 72 kvadratmeter stor, så är det en solcellspark som kommer kunna producera så mycket el att den kan försörja flera hundratals hem med hushållsel varje år. På plats i Solparken var också VLT, SR, SVT, TV4 och Enköpings-Posten.

Solparken mellan Västerås och Enköping är stor, unik och den är en del i den större energiomställningen. För just nu är solelen inte bara det snabbast växande energislaget i världen, det är också det snabbast växande energislaget i Sverige. De senaste åren har priset på solceller sjunkit dramatiskt och på bara några år har priset på en solcellsanläggning i Sverige halverats, vilket tydligt bidragit till att elproduktionen från solceller i Sverige under 2012 ökade med hela 85 procent.

Den utvecklingen vill jag och regeringen underlätta, och vi gör det på flera olika sätt;

Vi storsatsar på energiforskning. Tidigare tillfälliga anslag har vi i Alliansregeringen permanentat på en hög nivå. Nu satsar vi 1,3 miljarder per år på att forska kring framtidens smarta energi- och miljöteknik, en nivå som vi från och med 2016 höjer till hela 1,4 miljarder per år. I det ingår bland annat stöd till forskning kring solceller.
Vi ger investeringsstöd till solceller. Hittills har tusentals solelsanläggningar, runt om i landet, fått del av regeringens investeringsstöd. Från 2009 till och med 2016 satsar Centerpartiet och Alliansregeringen cirka 450 miljoner kronor på solelsstöd till de som satt upp solceller på taket. Tack vare det stödet blir det billigare för enskilda och andra att producera sin egen förnybara el.
Vi sänker från och med i sommar skatten för egenproducerad förnybar el, och så sent sent som i förra veckan lämnade vi i Alliansregeringen över ett förslag till riksdagen om det. Det innebär att den som t.ex. investerar i en småskalig solcellsanläggning eller ett mindre vindkraftverk på den egna fastigheten kan få sin skatt sänkt med upp till 18 000 kronor/år, vilket gör det ännu mer lönsamt att satsa på egen förnybar elproduktion.

Vi svenskar lever i ett land som sjuder av förnybar energi – vinden, vattnet, värmen från jordens innandöme,den växande skogen och den flödande solen. Och vi i Sverige har allt att vinna på att ta vara på de resurserna och producera mer förnybar energi. Det leder till minskad klimatpåverkan. Det leder till att vi ökar vår försörjningstrygghet. Och det ger fler konsumenter chansen att ta kontroll över sina egna energikostnader.

Det internationella energiorganet IEA pekar på att solelen i världen har ökat med hela 50 procent det senaste decenniet. Fram till år 2060 tror de att så mycket som två tredjedelar av jordens samlade elbehov kan komma från solel.

Där är vi inte än, men nu går utvecklingen snabbt framåt. Nu ser vi allt större, och allt billigare, solelsanläggningar. När jag idag inviger Solparken är den unik. Men i framtiden hoppas jag att anläggningar som den kommer vara en allt vanligare syn längs med våra vägar.

Nu blir det lättare att bygga ut i bra vindlägen

Foto: Ulf Klingström

Under 2013 ökade vindelsproduktionen i Sverige med hela 37 procent, till 9,7 TWh. Därmed har vindkraften ökat med tio gånger sedan vi i Alliansregeringen tillträde 2006. Men trots att mycket vindkraft redan byggt och byggs ut så vet vi att vi i Sverige har gott om riktigt bra vindlägen, som vi skulle kunna ta vara på. Just därför har jag och Alliansregeringen idag lagt fram ett förslag som kommer ge ännu bättre förutsättningar och extra fart åt utbyggnaden av förnybar elproduktion, vilket bland annat TT uppmärksammar idag.

Vindkraft ska byggas där förutsättningarna för det är bäst och i goda vindlägen. Därför lägger vi nu fram ett förslag som ska göra vindkraftsutbyggnaden blir ännu mer effektiv och kunna leda till ännu lägre kostnader för oss som elkonsumenter.

Idag kan den som vill bygga en vindkraftspark, eller någon annan form av storskalig förnybar elproduktion, behöva stå för hela kostnaden för att förstärka elnätet, om det krävs en sådan förstärkning för att anläggningen ska kunna ansluta till och mata ut sin el på elnätet. Men de elproducenter som i ett senare skede etablerar sig på samma ställe och ansluter sin elproduktion till samma elnät behöver däremot inte betala för den förstärkning av elnätet som redan gjorts, trots att de drar nytta av just den förstärkningen och trots att den är en förutsättning för också deras elproduktion. Den situationen leder ofta till ett dödläge där ingen elproducent vill vara den som ansluter sig först, vilket skapar en så kallad tröskeleffekt, som hämmar utbyggnaden av förnybar elproduktion.

Den tröskeleffekten vill jag och Alliansregeringen nu bygga bort. Genom att inledningsvis låta Svenska Kraftnät stå för kostnaden för att förstärka elnätet, och låta elproducenterna betala för sin andel i den takt som de ansluter sig till elnätet, minskar kostnaden för att t.ex. bygga ut vindkraft i bra vindlägen. Det innebär att vi kan få en mer effektiv utbyggnad av ny förnybar elproduktion och att vi får en mer rättvis fördelning av kostnaderna när elnätet behöver förstärkas. På sikt kommer det leda till att vi får mer förnybar el och lägre kostnader för elkonsumenterna.

Med det förslag regeringen nu lägger underlättar vi ytterligare utbyggnaden av den förnybara elproduktionen. Tack vare att det framöver blir billigare att vara först på den förnybara bollen kommer vi i Sverige kunna öka tempot i utbyggnaden av den förnybara elproduktionen ännu mer.

Inte Bara Fiber, även konsumentmakt

På invigning av Bara Fiberförening

Idag finns det många som är missnöjda med sina mobiloperatörer, och det är många som därför vill byta operatör. Och möjligheten att rösta med fötterna är väldigt viktig, eftersom det gör att vi som mobilkonsumenter blir starkare och att operatörerna måste göra sitt yttersta och hålla de löften de gett. Och idag ser vi att de mest missnöjda konsumenterna finns inom just telekomsektorn. Och när det ser ut så, då kan man ju fråga sig varför inte konsumenterna i större utsträckning byter operatör?

En viktig förklaring till det handlar om uppsägningstider. För idag är uppsägningstiden oftast tre månader, vilket många inte känner till. Och den långa uppsägningstiden gör att många kunder inte byter, eller inte kan byta så snabbt som man skulle önska, vilket leder till att man tvingas sitta kvar med en operatör som man inte är nöjd med och att konkurrensen fungerar sämre.

För att förbättra konkurrensen, kvalitén,men framförallt för att stärka konsumenternas ställning på telekommarknaden har jag och Alliansregeringen idag lagt ett förslag till riksdagen om att operatörernas uppsägningstid ska få vara maximalt en månad. Det kommer att leda till bättre konkurrens och att operatörerna tvingas erbjuda bättre tjänster. För när vi som konsumenter enkelt kan ”rösta med fötterna” kommer det bli den operatör som verkligen erbjuder bra produkter och som håller sina löften kommer kunna attrahera och behålla sina kunder.

Samtidigt som vi lägger det förslaget lägger vi också förslag om att så kallade simkortslås (eller motsvarande) ska låsas upp kostnadsfritt och utan dröjsmål efter bindningstidens slut. Idag är det vanligt att konsumenter betalar sin mobiltelefon, digitalbox eller liknande genom en förhöjd månadsavgift under en viss tid, och när den bindningstiden är slut har konsumenten betalt sin produkt och enligt alla rimliga definitioner borde då produkten till 100 % vara ens egen. Men trots att det borde vara så så är det idag vanligt att man som konsument efter bindningstidens slut måste betala en extra avgift för att få sin mobiltelefon, surfplatta eller digitalbox upplåst, så att man kan använda den med någon annan operatör. Det är helt orimligt, och därför har jag och Alliansregeringen nu föreslagit att man ska kunna få sin produkt upplåst kostnadsfritt när den första bindningstiden löpt ut.

Men alla telekomkonsumenter är inte missnöjda. Idag har jag inte bara fattat regeringsbeslut, utan även invigt ett fibernätverk för en grupp väldigt väldigt glada telekomkonsumenter. Tillsammans med Skånes landshövding Margareta Pålsson invigde jag Fibernätet i Bara, . en tätort i Svedala kommun utanför Malmö med några tusen invånare där de boende själva projekterat och organiserat installation av ett fibernätverk för många hundra Bara-hushåll.

Det som är så slående med projekt som det i Bara är den styrka som finns i många svenska samhällen, i vårt civilsamhälle och i vårt föreningsliv.

Idag är ungefär 4 av 5 svenskar [PDF] aktiva i minst en förening, vilket internationellt sett är en väldigt hög siffra. Och det är ett resultat av den historia och tradition vi bär med oss, där vi och många före oss bestämt sig för att ta saken i egna händer.

Det var precis den kraften som gjorde att vi, för hundra år sedan, bildade studieförbund, byggde bygdegårdar och startade hembygdsföreningar. Och det finns gott om spår av det även i Skåne. Men när vi för hundra år sedan anlade vägar, byggde bygdegårdar eller startade hembygdsföreningar är det idag fiber och kanalisation som grävs ner. Men skälen är fortfarande desamma. Då som nu är vi många tusen som är engagerade och brinner för vår hembygd. Som vill kunna bo där vi vill. Som vill kunna vandra omkring i den skånska myllan, lyssna på vinden när den viner genom den småländska skogen eller se ut över de majestätiska norrländska fjällen. Och med den nya tekniken för vi chansen till det. För det gör det möjligt att bo precis där man vill och samtidigt kunna sköta sitt jobb eller studier på distans. Det är med bra elektroniska kommunikationer som vi kan göra vår hembygd attraktiv och levande.

Så: idag har jag kunnat lägga ett förslag till Riksdagen om att stärka konsumenternas ställning på mobilmarknaden, och dessutom har jag haft äran att få inviga det nya fibernätet i Bara, frukten av många människors hårda arbete och entusiasm, där de har framtidssäkrat Bara och gett många hundra människor väldigt snabb bredbandsuppkoppling.

Inte illa, för vara en helt vanlig torsdag.

Det skall löna sig att göra egen el

Idag är det snarast regel än undantag att det elbolag man som villaägare har även har erbjudanden om att du via dem kan skaffa solceller till villataket. En rad av dessa bolag kan också erbjuda dig att köpa ett litet vindkraftverk anpassat för en villatomt eller mindre fastighet. Och runt om i hela landet finns det idag närmare ett tusental små producenter av förnybar el, som producerar el från sol och vind, men också de som producerar el från biogas och vattenkraft.

I takt med att den förnybara tekniken nu blir allt billigare växer intresset för att bli en småskalig förnybar elproducent. Om man tar solceller som exempel så har priset för en solcellsanläggning i Sverige halverats på bara ett par år.

Detta intresse vill Centerpartiet och Alliansregeringen uppmuntra. Vi vill se fler som blir producenter av egen förnybar el, och att fler därmed också kan ta makten över sina energikostnader och sitt energiliv.

Just därför fattar vi i Alliansregeringen – som Ekot rapporterat om – idag beslut om ett nytt förslag, som vi överlämnar till riksdagen, där den som småskaligt producerar sin egen förnybara el stimuleras med sänkt skatt. Det innebär att den som sätter upp solceller på villataket eller taket på bostadsrättsföreningen, eller den lantbrukare eller mindre företagare som sätter upp detsamma eller ett mindre vindkraftverk på sin egen mark, får sänkt skatt för den el man producerar.

Det förslag vi nu lämnar till Riksdagen är betydligt mer generöst och omfattar fler än den modell som vi skissade på i budgetpropositionen i höstas. Nu blir skattenedsättningen 60 öre per kilowattimme (vilket motsvarar energiskatt och moms), för upp till 30 000 kilowattimmar. Detta innebär att en mikroproducent som utnyttjar reformen maximalt mest kan få skatten sänkt med 18 000 kronor per år. Till det kommer sedan också den ersättning man får som producent om man säljer det elöverskott anläggningen producerar men man själv inte behöver till sitt elbolag och levererar ut på elnätet.

Dagens regeringsbeslut är ett efterlängtat och mycket välkommet beslut. Som många läsare av bloggen redan vet så har jag och Centerpartiet länge drivit frågan om så kallad ”nettodebitering” av el, som handlar om att gynna den småskaliga produktionen av förnybar el.

Det var precis därför Centerpartiet och Alliansregeringen bad en utredning ta fram ett förslag till modell för hur vi i Sverige, liksom många andra länder, skulle kunna främja den småskaliga produktionen av förnybar el. När den utredningen la sitt förslag förra sommaren pekade de på att regeringen borde välja en modell med skatteavdrag (eftersom denna modell skulle kunna godkännas av EU) och låta den som är småskalig förnybar elproducent göra ett skatteavdrag om maximalt 6000 kronor per år. Det är det förslaget som vi i Alliansregeringen nu arbetat vidare med, och utvidjat så att det både omfattar fler (t.e.x villaägare, lantbrukare, mindre företag, kontor, de flesta bostdasrättsföreningar) och blir mer generöst. Istället för de 6000 kronor/år som utredningen föreslog och de 12.000 kronor/år som regeringen aviserade i höstas kommer reformen nu som mest kunna ge sänkt skatt med 18.000 kronor/år. Därmed blir det ännu mer förmånligt att satsa på småskalig elproduktion, för fler. För den som vill öppnar den här reformen oerhörda möjligheter för lönsam förnybar elproduktion på allt från bostadsrättsföreningens och skolans tak till bondens hage.

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av Sveriges vägtransporter på fossila bränslen, och transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

Nytt klimat- och energipaket från EU-kommissionen

Så har EU-kommissionen nu i eftermiddag äntligen presenterat ett nytt klimat- och energipaket, med nya ambitioner för 2030. Att de nu lagt ett förslag på bordet är väldigt bra, eftersom vi i EU både behöver förbereda oss för de kommande globala klimatförhandlingarna i Paris 2015, och för att vi tidigt och tydligt ska kunna ge besked om vad som kommer gälla till de som ska investera i energi i Europa framöver.

Syftet med förslaget till nytt klimat- och energiramverk är att slå fast de mål och ambitioner som ska ta EU vidare från de mål för klimat, förnybar energi och energieffektivisering som vi redan har, och som sträcker sig till 2020. I korthet går EU-kommissionens förslag ut på att de föreslår ett nytt bindande mål för utsläppsminskningar om 40 procent till 2030, och ett förnybartmål om minst 27 procent till 2030, som föreslås bli bindande på EU-nivå, men som man inte bördefördelar mellan de olika medlemsstaterna. Dessutom föreslår EU-kommissionen bland annat en skärpning av EU:s handelssystem med utsläppsrätter.

Jag och regeringen har sedan länge uppmanat EU-kommissionen att snarast återkomma med förslag till Eu:s klimat- och energiramverk till 2030, och uppmanat dem att i det sammanhanget inte bara överväga EU:s fortsatta klimatambitioner, utan också EU:s framtida ambitioner när det gäller förnybar energi och energieffektivisering.

Att EU behöver ett nytt klimat- och energiramverk är tydligt, av flera skäl: dels behöver vi det för att säkerställa att vi kan nå 2-gradersmålet och begränsa den globala uppvärmningen, dels behöver vi det för att kunna ge tydliga spelregler till samhället och den industri som skall investera i till exempel förnybar energi och dels behöver vi det för att förbereda det globala klimatmötet i Paris 2015.

Den fråga som är på mångas läppar idag är naturligtvis om det förslag som kommissionen presenterat är tillräckligt ambitiöst för att klara det? Och det är också en fråga som regeringen nu tar sig an. Att Centerpartiet sedan tidigare tagit ställning för att EU behöver anta nya mål för såväl klimat som förnybar energi är ingen hemlighet, och det är inte heller någon hemlighet att EU, när det gäller energieffektivisering, behöver effektivisera sin energianvändning ännu mer och därför behöver återkomma till frågan om nya mål för energieffektivisering när den aviserade översynen av det befinliga energieffektiviseringsdirektivet, senare i år, är gjord.

Det som nu väntar är ett bra analysarbete, så att vi förstår vad kommissionens hela förslag – som spänner över ännu fler delar än det ramverk vi har idag – innebär, för EU och för Sverige. Just den uppgiften väntar nu oss i regeringen, som ett led i att förbereda en gemensam svensk ståndpunkt och Sveriges positioner i det fortsatta förhandlingsarbetet. Den 20-21 mars möts EU:s stats- och regeringschefer för att diskutera energi- och klimatpaketet i Bryssel. En av mina huvudfrågor den närmaste tiden kommer vara att Sverige ska göra ett starkt och tydligt avtryck i de diskussioner som nu ligger framför oss. För EU-förhandlingarna om det framtida klimat- och energipaketet har bara börjat.

Sveriges första linje för el- och hybridbussar byggs i Göteborg

Idag skriver jag i Göteborgsposten tillsammans med Volvos vd och koncernchef Olof Persson, och Energimyndighetens generaldirektör Erik Brandsma om samarbetet kring den nya elektriska busslinjen ElectriCity i Göteborg. Med start 2015 kommer den nya busslinjen i centrala Göteborg trafikeras med sju specialtillverkade plug-in-bussar och tre nyutvecklade och fullt ut elektrifierade prototypbussar. Jag är övertygad om att den här sortens demonstrationsprojekt, med en bred samverkan mellan lokalt näringsliv, forskning, kommun, region och statliga myndigheter är en nyckel till en lyckad omställning av transporterna. Läs hela debattartikeln här.

Elbusslinje på rull i Göteborg. Foto: Roger Lundsten

Strax före jul överlämnade utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta sitt slutbetänkande till mig och regeringen. Den utredningen pekar på att vi behöver en smartare transportplanering i våra städer, och att vi behöver mer elektrifiering och hybridisering av personbilar och tunga fordon, som bussar och lastbilar. För att vi ska kunna nå dit behöver vi satsa på forskning och innovation som stärker svensk konkurrenskraft, som skapar nya hållbara lösningar och som leder till att vi kan skapa ett hållbart transportsystem.

I den andan fattade Energimyndigheten nyligen beslut om att, som en del av regeringens energiforskningssatsning, gå in med 48 miljoner kronor som delfinansiering av en av deletapperna med av demonstrationsprojektet ElectriCity, i Göteborg, en deletapp med en totalbudget på 200 miljoner kronor. Syftet med projektet – som drivs av Volvokoncernen i nära samarbete med Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad, Lindholmen Science Park och Johanneberg Science Park – är att utveckla och demonstrera en helt eldriven busslinje i Göteborg som drivs på förnybar el.

Det som gör det här projektet unikt och särksilt intressant är att det handlar om helheten – från beteende, infrastruktur och smartare busshållplatser till hur eldrivna bussar kan spela en viktigare roll för en hållbar stadsplanering. Med den här typen av samarbetsprojekt kan vi i Sverige bygga en ännu starkare bättre plattform än den vi redan har för att visa upp smart svensk energiteknik, vilket i sin tur kan leda till nya exportmöjligheter för svenska företag. Jag ser verkligen fram emot att följa detta demonstrationsprojekt, och hoppas att det tydligt kommer kunna bidra till mer hållbara transporter, i Sverige och i andra länder.

Sverige har nått sitt och EU:s förnybartmål!

Vindkraftverk vid Pilsåker utanför Lund. Foto: Anders Lagerås / Wikimedia Commons

I fredags skickade jag och regeringen ett glädjens budskap till Bryssel när vi skickade in vår rapport om hur utbyggnaden av den förnybara energin utvecklas i Sverige till EU-kommissionen. För rykande färsk statistik i den rapporten visar att vi i Sverige, sju år innan 2020, nu har uppnått våra förnybartmål, både när det gäller den samlade andelen förnybart i hela energisystemet och andelen förnybart i transporterna! Det är riktigt bra, för miljön, för försörjningstryggheten och för vår konkurrenskraft!

Att vi i Sverige, tack vare en målmedveten politik och tydliga styrmedel, redan har nått våra förnybartmål och att vi idag har hela 51 procent förnybart i energisystemet som helhet, och 12,6 procent förnybart i våra transporter är väldigt glädjande. Och det visar att Centerpartiets och Alliansregeringens politik för att främja det förnybara fungerar bra, och ger oss i Sverige mycket förnybar energi för pengarna.

Den rapport som vi nu skickat in innehåller bland annat Energimyndighetens färska statistik för andelen förnybar energi 2011 och 2012. Och enligt den uppgick andelen förnybar energi i Sverige 2012 till 51 procent. Det är den högsta andelen förnybar energi hittills och ligger över både Sveriges EU-åtagande till 2020 enligt förnybartdirektivet (om 49 procent förnybart) och över vårt nationellt beslutade förnybartmål om att Sverige ska ha minst 50 procent förnybart i energisystemet till 2020. Men inte nog med det. För i rapporten redovisar vi också att andelen förnybar energi i transportsektorn 2012 uppgick till 12,6 procent, vilket är långt över det EU-gemensamma målet om 10 procent förnybart i transportsektorn till 2020.

Sveriges utveckling av total andel förnybar energi i procent från år 2005 till 2012.

Den sektor som bidrar allra mest till att Sverige har en så hög andel förnybar energi är värmesektorn, där biomassa står för den allra största posten följt av värmepumpar. Det näst största förnybara bidraget kommer från elsektorn, där vattenkraften kommer på första plats, följt av biomassabaserad elproduktion som kraftvärme och därefter vindkraft. Och med en växande andel förnybart i transporterna spelar också det allt större roll. Idag kommer strax under 60 procent av vår förnybara energi från biomassa från den fina svenska skogen, och hela 60 procent av den el vi använder i Sverige är nu förnybar.

Att vi ligger så långt fram, och har så osedvanligt goda möjligheter, beror på att vi i Sverige har väldigt rika förnybara resurser – med solen, vinden, vattnet, skogen och jordvärmen från jordens innandöme. Och under året har jag fått möjlighet att besöka flera viktiga förnybartprojekt, som antingen redan har eller kommer att ge oss ett stort tillskott förnybart framöver. Dit hör t.ex. Markbygdens vindkraftpark i Piteå, dit hör Kårehamns vindkraftpark på Öland, dit hör Seabased vågkraftpark i Lysekil (som jag inte besökt på plats än, men väl fått information om på många andra sätt) och dit hör Preems tillverkning av andra generationens biobränslen i form av HVO-diesel framställd ur tallolja i Lysekil.

Att vi i Sverige nu, sju år före 2020, redan nått och överträffar både vårt eget och EU:s 2020-mål om förnybart ger oss ett bra utgångsläge inför de EU-förhandlingar som ska påbörjas tidigt nästa år, och som kommer handla om hur ett nytt klimat- och energipolitiskt ramverk för EU inför 2030 ska se ut. För mig är det alldeles tydligt att EU, om vi ska klara klimatutmaningen och försörjningstryggheten, behöver mer förnybar energi och mer förnybara drivmedel i våra transporter. Och i och med att vi i Sverige redan uppnått EU:s 2020 mål för förnybart så visar vi vägen, och visar att det går att ställa om – ibland till och med snabbare än man tror – om man har tydliga mål och ambitioner och smarta och kostnadseffektiva styrmedel för att ta sig dit.

Här är ett inslag från SVT om den här nyheten.

Och med den fina förnybara nyheten vågar jag (nästan) lova att jag levererat den sista energinyheten till er, på den här sidan julhelgen. Men innan jag själv loggar ut och kopplar ner vill jag önska alla er som – med ert intresse, engagemang och arbete – har bidragit och bidrar till den här positiva förnybara utvecklingen en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Två tidiga julklappar – till alla energikonsumenter

Foto: Malene Thyssen / Wikimedia Commons

Två av de sista regeringsbesluten som regeringen fattar på den här sidan årsskiftet på mitt område kan ses som två förtida julklappar till svenska energikonsumenter. För som den återkommande läsaren av bloggen säkert märkt så är en av mina, Centerpartiets och Alliansregeringens viktiga energipolitiska prioriteringar att stärka den enskilde konsumentens ställning på energimarknaderna, och se till att skydda konsumenterna mot oskäliga avgifter och snabba och omotiverade avgiftshöjningar, på t.ex. el och annan energi.

Och på just det temat fattade regeringen igår beslut om två olika förslag som vi nu överlämnar för juridisk granskning till Lagrådet, innan vi senare i vår kan skriva en proposition som vi lägger på Riksdagens bord.

Det första förslaget handlar om att vi, på förekommen anledning, nu ett tydligare regelverk för vilka elnätsavgifter elnätsföretagen ska få ta ut av sina kunder. Vi behöver helt enkelt skydda elkonsumenterna mot oskäliga och snabba höjningar av elnätsavgifterna, och för att säkerställa att kunderna verkligen betalar rimliga elnätsavgifter, och för att ge Energimarknadsinspektionen kraftigare muskler att göra det föreslår vi nu ett tydligare regelverk för vilka elnätsavgifter elnätsföretagen ska kunna ta ut av sina kunder.

Det andra förslaget handlar om att vi föreslår att naturgasregleringen ska förtydligas så att Energimarknadsinspektionen får bättre möjligheter att utöva tillsyn inte bara över det gasnät som finns på Västkusten, utan också över andra gasnät, som t.ex. de stadsgasnät som finns i t.ex. Stockholm. Bakgrunden till förslagen är att Stockholm Gas AB sedan några år överför naturgas i stadsgasnätet i Stockholm, och syftet med detsamma är att ge ett bättre skydd för de kunder som använder stadsgasnätet och förbättra deras möjligheter att välja gasleverantör.

Två förslag, eller två tidiga julklappar om man så vill, som har det gemensamt att de syftar till att skydda energikonsumenterna, öka valfriheten och säkra att de elnätsavgifter vi betalar verkligen är rimliga!