Gott Nytt 2012!

Så närmar sig än en gång timman där man kan lägga det år som gått till handlingarna, och försiktigt glänta på dörren till det nya. För många, också för mig, är nyårshelgen en helg som stämmer till eftertanke, men som också bär med sig löftesrika förhoppningar inför det som komma skall.

När jag summerar mitt yrkesår 2011 så har det varit ett händelserikt och omtumlande år. Jag började året som it- och regionminister och ägnade mycket kraft under våren åt att föra dialog med företag, organisationer, eldsjälar och andra om hur en digital agenda för Sverige borde se ut. Vi arrangerade rundabordssamtal, förde dialog på nätet och bröt ny mark för hur regeringen kunde använda ett öppet och inkluderande arbetssätt när vi utarbetade en så viktig strategi som den Digitala Agendan. Det var en fantastiskt spännande och viktigt arbete och jag är glad att vi från början av oktober nu har en av regeringen antagen Digital Agenda för Sverige, och att Riksdagen strax före årsskiftet antog det nya it-politiska målet, om att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Under samma period, våren och försommaren, ägnade jag mycket tid som regionminister åt att börja förhandla nästa period i den europeiska sammanhållningspolitiken – med vilket menas de pengar EU satsar på regional tillväxt runt om i Europa. Otaliga var de samtal jag hade med ansvarig kommissionär Johannes Hahn, ministerkollegor i Europa men också med projektägare runtom i landet kring vilken den svenska positionen är. För oss i Sverige är sammanhållningsperioden viktig, inte minst därför att den innevarande period bidragit med mer än 30 miljarder kronor till innovativa projekt runt om i landet, som annars inte hade kommit till stånd. Och när jag nu summerar 2011 är jag glad att kunna konstatera att ansträngningarna att få Bryssel att förstå att också den kommande programperioden måste innehålla en särskild hänsyn till oss som lever i länder med stor gleshet (bl.a. genom att gleshetskriteriet och gleshetsbonusen bör finnas kvar) givit frukt och att glesheten faktiskt fanns med nu när EU-kommissionen presenterade sitt förslag för den nya progranperioden.

För mig blev sommaren en väldigt speciell tid, eftersom Centerpartiets förra partiledare Maud Olofsson bestämde sig för att avgå, och jag bestämde mig för att kandidera till posten som partiledare. Det var en spännande resa, som jag inte ångrar för en sekund att jag gjorde, som för min del började med den presskonferens valberedningen höll när vi tre kandidater presenterades och som sedan följdes av en viktig ”mandatartikel” i Dagens Nyheter och den husbilsturné som kom att gå under det senare välkända begreppet ”Hattresan” (all dokumentation från den resan kan du hitta här på bloggen). Det blev en väldigt givande mer än månadslång resa med många samtal med kunniga, engagerade och revanschlystna centerpartister.

Till partiledarposten bar inte den resan, men väl till Centerpartiets förnyelsestämma i Åre och till posten som andre vice partiledare, och som en i den yttersta ledningen för Centerpartiet, vid sidan av Annie Lööf och Anders W Jonsson. Tillsammans med en starkt förnyad partistyrelse känns det som att det nu finns gott om kraft och lust att föra Centerpartiet och våra idéer till nya, stora framgångar.

I och med med den regeringsombildning som sedan följde, där Maud och Andreas Carlgren avgick, utsågs jag till ny it – och energiminister. Lämnade gjorde frågorna som rör regional tillväxt och till kom energifrågorna och frågor som rör utvecklingen av miljöteknik i Sverige. Det var för mig en bra förändring, och väldigt roligt att på nytt få ägna mycket kraft åt energifrågorna igen. För faktum är att just energifrågorna, vid sidan av de internationella frågorna, var de jag engagerade mig i allra först och allra mest under min tid som förbundsstyreleledamot i Centerpartiets Ungdomsförbund.

Så för mig är det ett händelsrikt år som nu kan läggas till handlingarna, och ett år som verkligen förändrat och förnyat min politiska plattform.

Nu väntar ett nytt år, som kanske inte kommer bli lika omvälvande, men som förhoppningsvis blir lika fruktbart.

Som it-minister hoppas jag att vi under 2012 ska kunna se hur vi tar tydliga steg i Europa mot att förverkliga en i verklig mening fungerande digital inre marknad. För att det ska kunna ske måste t.ex. sådana saker som mobiloperatörernas roamingkostnader (dvs kostnaderna för att ringa, messa och surfa när man är utomlands) pressas ned. Och jag förväntar mig att de svenska operatörerna tar tydligt ledarskap i den utvecklingen! Här hemma hoppas jag att vi ska kunna ta tydliga steg mot att bättre använda it på några av de områden där Sverige ligger efter andra länder. På de allra flesta områdena (bredbandstillgång, bredbandshastigheter, it-mognad, andel internetanvändare osv) ligger ju Sverige i topp internationellt men på tre områden måste vi bli mycket bättre – när det gäller it i skolan, it-användningen i vården och när det gäller it-användningen i svenska småföretag. På alla dessa tre områden vill jag att vi under 2012 tar steg framåt. T.ex. genom att se till så att fler elever får använda moderna lärverktyg i skolan, genom att få på plats digitala patientjournaler där behandlade läkare kan komma åt ens journal oavsett var i landet man befinner sig när man råkar bli sjuk,  och genom att se till så att fler myndigheter publicerar bra och användbar offentlig data som företag kan återanvända och skapa användarvänliga tjänster av. Bara för att nämna några exempel på vad 2012 skulle kunna innebära.

När jag några veckor före nyårsafton för snart ett år sedan, 2010, fick frågan av tidskriften Internetworld om vilka mina förhoppningar var inför 2011 så svarade jag att jag ”väldigt gärna skulle se att 2011 blev det år då världens sista diktaturer inte längre kunde motstå trycket från den kraft som kommer från fri information och det fria ordet”.

Det var vad jag hoppades på då. Men jag hade aldrig kunnat drömma om den utveckling som sedan skett i arabvärlden och som bland annat blev möjlig tack vare människors längtan efter fri information och det fria ordet. En utveckling som blev möjlig tack vare snabb informationsspridning – via twitter, facebook och youtube. En utveckling som blev möjlig tack vare it som effektivt vapen mot hårdföra diktatorer.

Det arbetet är långt ifrån över. Det finns fortfarande många regimer som har en syn på det fria ordet och på internets fortsatta utveckling som står i skarp kontrast med Sveriges. Därför måste den svenska rösten fortsätta vara väldigt stark; en stark och glasklar röst för ett stabilt, öppet, robust och globalt internet.

Det är ett ansvar som vi ska fortsätta att ta på den globala arenan på flera sätt. Genom arbetet i de globala samarbetsforum där vi finns med (ICANN och IGF – Internet Governance Forum). Men också genom att använda oss av it i det svenska biståndsarbetet för att motverka korruption, främja demokrati och stärka öppenheten. Sverige ska fortsätta vara en stark röst för fria och öppna nät, för en fortsatt utbyggnad av it världen över och för att de mänskliga rättigheterna respekteras på internet.

Som energiminister hoppas jag på att vi under 2012 ska kunna se hur den förnybara energin fortsätter växa i snabb takt i Sverige. Hur vi steg för steg bygger ut ett tredje förnybart ben i den svenska elproduktionen, och hur vi närmar oss målet om att till 2020 ha minst hälften fönybart i det samlade energisystemet i Sverige. Det finns så bra förutsättningar för fortsatt utbyggnad av biobränslen, av mer förnybara drivmedel, av mer vindkraft och av biobränslebaserad kraftvärme i Sverige, och det är förutsättningar som vi ska ta vara på. För att förbättra försörjningstryggheten, öka konkurrenskraften och bidra till att klara klimatutmaningen.

Min andra förhoppning som energiminister är att vi under 2012 ska kunna ta fler steg för att stärka konsumentens ställning på energimarknaderna. Mest av allt hoppas jag på att kunna lägga fram förslag som gör det möjligt med timvis mätning och timvis debitering av elkostnaden, så att företag och konsumenter kan ta kontroll över sina elräkningar och också bidra genom att minska sin elkonsumtion. Men jag kommer också arbeta vidare med att få fram ett förslag på hur ett fungerande system för nettodebitering av el kan se ut, så att fler kan uppmuntras att producera sin egen el, och kunna leverera in sitt överskott till andra via elnätet. Och jag hoppas att vi också ska kunna se hur den nordiska slutkundsmarknaden för el – med en samlad faktura till konsumenten – tar ytterligare steg mot förverkligande.

Min tredje förhoppning som energiminister är att vi ska kunna se hur satsningarna genom regeringens särskilda miljöteknikstrategi, som jag ansvarar för, börjar bära frukt. Att vi blir ännu duktigare i Sverige på att omsätta forskningrön i nya produkter och tjänster, och att se till så att de når sina köpare världen över. Den bransch som redan idag sysselsätter 40.000 personer bara i Sverige kan komma att innebära mångfalt mer än så i nya jobb och utvecklingsmöjligheter framöver.

Allt detta, och mer därtill, hoppas jag väntar mig på andra sidan årsskiftet. Och jag hoppas att under det året få möta dig och många andra som har idéer om hur vi kan utveckla och förnya och göra Sverige till ett ännu bättre land att växa upp och leva i.

Med önskan om ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt 2012 till dig och de som finns i din närhet!

God Jul!

Efter en intensiv höst närmar sig nu en skön jultid. Under några efterlängtade jul- och nyårsdagar tänker jag byta propositioner och interpellationsdebatter mot ledig läsning i soffan, julpyssel med barnen och skön samvaro med de nära och kära som betyder allra mest i livet. Sådant som får en att ladda batterierna och samla på sig gott om hjärtevärme inför det nya år som snart kommer. Och jag hoppas verkligen att du som följer mig via bloggen får en riktigt fridull God Jul med gott om lata, lediga dagar att ägna åt just det du tycker om!

Vindkraften slår rekord

Den sista energirelaterade nyheten innan julen gör sitt intåg stod Ekot för, när de tidigare idag rapporterade om att vindkraften världen över växer så det knakar, och att den också i Sverige växt snabbt det senaste året.

Och behovet av mer förnybar energi är stort. Som Internationella Atomenergiorganet IEA rapporterade tidigare i höstas så bränner världen nämligen fossila bränslen som aldrig förr, och så sent som i förra veckan presenterades aktuell statistik som pekar på att de svenska koldioxidutsläppen ökat tydligt mellan de två senast mätta åren. En hel del av den effekten beror förmodligen på att man jämfört ett extremt lågkonjunkturår med ett år med god tillväxt, men sett i ett internationellt perspektiv så är det alarmerande att IEA så tydligt pekar på att fönstret för att nå tvågradersmålet nu snabbt håller på att stängas. Och även om vissa framsteg gjordes vid klimatmötet i Durban så var resultaten därifrån långt ifrån tillräckliga.

Just därför är det så glädjande att priserna för att investera i förnybart nu snabbt sjunker, i vindkraft likväl som i solel. Den målsättning som slogs fast i energiöverenskommelsen, som sedan antogs av Riksdagen och som regeringen nu arbetar efter, är att hälften av all energiproduktion i Sverige ska vara förnybar 2020 och att ett stabilt förnybart tredje ben ska byggas ut i den svenska elproduktionen, så att vi får en tryggare och mer miljömässig energimix i elsystemet, och så att vi nyttjar de unikt goda förutsättningar Sverige har till att bidra med mer förnybar energi också i det nordiska energisystemet och till våra grannländer runtom i Europa.

 

Unikt svensk-norskt samarbete om förnybar el

I och med att Norge igår antog EU:s direktiv om förnybar energi är nu alla formella beslut fattade för att det världsunika avtalet mellan Sverige och Norge om en gemensam marknad för elcertifikat ska kunna träda i kraft vid årsskiftet 2011/2012. För första gången någonsin skapas nu ett gemensamt stödsystem för att främja utbyggnaden av förnybar elproduktion mellan två länder.

Det svensk-norska avtalet är verkligen ett historiskt samarbete för att främja förnybar elproduktion. Redan idag är Sverige och Norge bäst i klassen på förnybart och nu kommer vi tillsammans arbeta för att bli ännu bättre, samtidigt som vi också visar vägen för andra länder. Och vi vet att systemet fungerar eftersom Norge nu ansluter sig till det existernade svenska elcertifikatsystemet, som sedan lång tid visat att det fungerar och levererar. Sedan elcertifikaten infördes i Sverige 2003 har årsproduktionen av förnybar el ökat med 11,5 TWh och utvecklingstakten är fortsatt hög.

Målet för den gemensamma svensk-norska elcertifikatsmarknaden är att öka den förnybara elproduktionen med 26,4 TWh mellan 2012 och 2020, vilket motsvarar cirka 10 procent av elproduktionen i de båda länderna, eller ungefär hälften av den svenska kärnkraftsproduktionen. Ambitionsnivå är lika hög för båda länderna.

En större elcertfikatsmarknad med fler aktörer kommer sannolikt innebära bättre konkurrens och stabilare priser på elcertifikat samtidigt som vi kommer kunna nå målet kan på ett mer kostnadseffektivt sätt.

Helt enkelt ett historiskt avtal som är bra för Sverige, Norge, konsumenterna och miljön.

Roamingkostnaderna måste ner

På Telekomministrarnas möte i Bryssel i tisdags var frågan om reglering av kostnader för mobilanvändning i utlandet, s.k. roaming, en av de viktigaste frågorna som var uppe för diskussion. Jag är helt övertygad om  att Europa kommer bli väsentligt starkare när den inre digitala marknaden kommer på plats. Men om våra medborgare och företagare inte vågar använda sina mobiler utomlands av rädsla för att drabbas av orimliga kostnader, då är steget till en inre digital marknad väldigt långt.

Som den liberal jag är hade jag helst sett att den här marknaden inte hade behövts regleras alls. Men här finns ett klassiskt marknadsmisslyckande. Som kund är det idag nästan omöjligt att veta om det är roamingoperatören i utlandet som tar hutlöst betalt, eller om det är ens egen.  På en vanlig marknad hade en kund kunnat gå till en billigare operatör, men här har det inte fungerat. Dock ska det sägas att Telia i Sverige har gått före och erbjudit betydligt bättre villkor än många av sina svenska och europeiska konkurrenter.

På ministerrådsmötet  lyfte jag fram att Europas  mobiloperatörer faktiskt skulle vinna på en situation där människor inte behöver vara oroliga för att använda sina mobiltelefoner när man är på semester eller affärsresa. Jag lyfte också fram att många företag idag bygger sin verksamhet runt tjänster som använder trådlöst internet och smartphones, och att höga roamingpriser är ett allvarligt hinder för dem i deras strävan att vara verksamma på hela EU:s inre marknad.

Eftersom operatörerna självmant inte sett till att sänka kostnaderna för tal, sms och datatrafik när man reser i Europa så välkomnar jag och regeringen det förslag som EU-kommissionen nu har lagt till ny roamingförordning. Det innebär i korthet:

1) Att den nu gällande förordningen får ett nytt slutdatum, 2022, vilket innebär att den nuvarande regleringen som idag finns på slutkundsnivå för röstsamtal och sms blir kvar och att pristaket för dessa successivt sänks.

2) Att en ny reglering på slutkundsnivå av datatrafik inför, med ett maximalt pristak för vad operatörerna får ta ut, som gradvis sänks år för år.

3) Att möjligheter öppnas för speciella roamingoperatörer, vilket innebär att man kan ringa med sin vanliga operatör hemma men en annan operatör utomlands och därmed pressa priserna. Förhoppningen är att detta ska leda till att fler operatörer kan komma in och konkurrera med lägre priser.

Efter mötet blev jag intervjuad om detta av Nyhetsbyrån Direkt,  Europaportalen och i P3:

En opposition befriad från it-visioner

Stora delar av den här dagen har jag ägnat åt att delta i riksdagsdebatten om det som på riksdagssvenska kallas ”utgiftsområde 22”, vilket innebär de delar av budgeten som handlar om informationsteknik och traditionell infrastruktur (mitt huvudanförande i debatten kan du läsa här).

Jag var verkligen full av förväntan när jag gick dit. Vid debatten förra året visade det sig nämligen att oppositionens banérförare i Trafikutskottet, Anders Ygerman, inte hade just någonting alls att säga om it och det digitala samhället. Men jag tänkte, att på ett år hade nog han, och den övriga oppositionen hunnit samla sig.

För framtiden låter inte vänta på sig. Morgondagens tillväxtmöjligheter kommer i hög utsträckning att avgöras av vilka investeringar vi gör idag. Och då är investeringar i 2000-talets moderna infrastruktur – bredband i världsklass och ett digitalt samhälle som gör att Sverige kan vara världsbäst på att dra nytta av teknikens möjligheter – väldigt viktiga.

Just därför blev jag minst sagt förvånad när samtliga oppositionsledare i Trafikutskottet höll sina inledningsanföranden – där de helt själva avgör vad de vill ta upp – utan att nämna it ens med en stavelse. Det säger väldigt mycket om att vi har en opposition i Sverige som – tyvärr – saknar tydliga visioner för det digitala samhället, och jag är den allra första att beklaga det. Går man ännu längre, och tittar på vilka motioner de olika oppositionspartierna väckt på detta område så kan man konstatera att vare sig (mp) eller (v) ens nämner informationssamhället i sina motioner, och i (s) fall instämmer de i regeringens förslag och har inte begärt att någon av regeringens budgetposter på det här området ska ändras.

Det betyder att den medborgare som vill se visioner för Sverige som en framstånde it-nation, och som är angelägen om att vi genomför den Digitala Agendan för Sverige och att vi satsar på modern digital infrastruktur, bara har ett politiskt alternativ att vända sig till. Det alternativet stavas Centerpartiet och Alliansregeringen.

Öga mot öga med en Nobelpristagare

I lördags hade jag återigen förmånen att få vara med när årets Nobelpristagare fick ta emot sina pris, och höra priskommittéernas motiveringar. Det är en särskild högtidsstund, där vi gemensamt hyllar kloka människor som med sitt hårda arbete gjort så mycket gott för så många andra.

Störst i år var det att se fantastiske Tomas Tranströmer ta emot litteraturpriset. Innan hans tur kom föreföll han lite inne i sin egen bubbla, men när han väl fick ta emot sitt pris och när han efteråt intog sin plats bredvid de andra pristagarna var det helt fantastiskt att se glädjen i hans ögon och hur han, likt en nyfiken pojke, bad pristagarna på hans vänstra och högra sida om hjälp med att smygtitta på priset och på motiveringen.

Det var en stor dag och en mottagare som gjort sig väl förtjänt av ett av världens finaste priser.

Många av Tranströmers dikter återstår för mig att upptäcka, men en och annan har jag redan fastnat för. Och en av de vackraste jag läst är denna:

Romanska bågar [För levande och döda]

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

En intressant och oroväckande dag

I fredags hade jag förmånen att få välkomna det internationella energiorganet IEA:s chefekonom Fatih Birol till Stockholm och Näringsdepartementet. Birol var i Sverige för att presentera IEA:s årliga rapport ”World Energy Outlook”. Rapporten i sig är en av de ledande och mest ambitiösa sammanställningarna av den tillgängliga statistiken och analysen på energiområdet.

Årets rapport är en skrämmande läsning. IEA pekar med kristallklar tydlighet på att fönstret för att möta klimatförändringarna håller på att stängas. Även med den snabba utvecklingen vi sett av förnybar energi de senaste åren så står kol, olja och naturgas för mer än 80 procent av vår globala energiförsörjning. Den globala energikonsumtionen spås dessutom öka i snabb takt framöver.

Med de investeringar som görs idag på energiområdet ”låser vi fast” utsläpp för många år framöver. Och det brådskar. Ändrar vi inte kurs nu, måste vi för att klara målet om max två graders global uppvärmning, måste vi se till så att alla, investeringar i industri och energi är helt koldioxidneutrala efter år 2017.

Trots de dramatiska siffrorna och prognoserna vill jag vara optimist. Vi ser att den förnybara energin inte bara slår rekord i tillväxt i såväl Sverige som globalt, utan den blir också allt billigare vilket borgar för en fortsatt ökning. När tekniken sprids globalt stärks klimatarbetet.

Detta var också några av budskapen som fredagen avrundades med när jag höll en bilateral överläggning och deltog i ett rundabordssamtal med den amerikanske energiministern och nobelpristagaren Steven Chu som var på Sverigebesök. Tillsammans med USA arbetar Sverige inom något vi kallar SAGA, Swedish American Green Alliance, där vi samarbetar inom forskning och utveckling kring bland annat hållbar stadsutveckling, bioenergi och smarta elnät. Ett annat samarbete, som initierats av Steven Chu, är Clean Energy Ministerial (CEM) där energiministrar i G20 länderna samarbetar för att stödja internationellt främjande av konkreta lösningar och utvecklade marknader för miljöteknik. Miljötekniksamarbetet mellan Sverige och USA är ett av de konkreta sätt som vi bedriver vårt klimatarbete och jag ser fram emot ett fortsatt bra arbete med USA, inom SAGA och CEM samarbetena.

Se även när jag intervjuas.