Idag träffade jag krögaren Tony som driver Antons krog i Trosa. Tony är en erfaren restauratör som har varit med förr. För har man drivit först hotell och sedan krog från 1970-talet och framåt vet man en del om vad som verkligen spelar roll. För företaget och för jobben det kan skapa.
”Unga kommer förlorar jobbet och fusket i branschen kommer komma tillbaka. Jag hade tvingats låta två av fem unga anställda gå hem i sommar”. Det är Tonys svar på vad oppositionens dubbelstöt – fördubblad arbetsgivaravgift för unga och fördubblad krogmoms – skulle innebära för honom och hans restaurang.
Och han har ju helt rätt. För det är många jobb som står på spel om olyckan är framme och Socialdemokraterna och oppositionen får chansen att genomföra sin småföretagarfientliga politik, särskilt i ett län som Sörmland och en turisttät stad som Trosa. Just därför presenterade jag och Centerpartiet idag en dagsfärsk rapport på Antons krog som visar att mer än 1200 ungdomar i Sörmland och 162 personer i krogbranschen riskerar att förlora jobbet om oppositionen får chansen att fördubbla krogmomsen och höja arbetsgivaravgifterna för unga. Om rapporten skriver också Sörmlands Nyheter.
Vi i Centerpartiet vill göra precis tvärtom. Vi kommer ta strid för att den sänkta restaurangmomsen ska vara kvar. Vi kommer stå upp för de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga, och vill dessutom gå vidare och sänka dem ännu mer. För ett av Centerpartiets allra viktigaste vallöften är att skapa fler jobb i hela landet genom att göra det enklare och lättare för jobbskaparna i de små företagen att anställa. Och att fortsätta sänka trösklarna in till arbetsmarknaden så att fler företagare kan anställa fler unga.
Med mindre än en månad kvar klarnar alternativen inför höstens val. Å ena sidan finns det en socialdemokrati som driver en rent småföretagarfientlig politik och som vill göra det dyrare att anställa unga. Å andra sidan finns det ett Centerparti som satsar på småföretagarna och göra det ännu mer attraktivt att anställa unga.
Sådär! Då har jag rensat skrivbordet från diverse departementsärenden och packat väskan för en härlig vecka på Gotland och i Almedalen. Det ska verkligen bli kul att återse gamla vänner, träffa nya bekantskaper och debattera, diskutera och lyssna på en lång rad spännande idéer och politiska förslag. Eftersom jag gillar att ha många järn i elden så är jag glad att ha ett härligt fullspäckat schema de dagar jag är där (vilket är tisdag-torsdag och lördag eftermiddag – söndag eftermiddag). Är du på plats? Kom gärna förbi och lyssna och diskutera när det passar dig bäst. Och vem vet, kanske hinner vi till och med säga hej och växla några ord i någon paus!?
Här hittar du mig under mina schemalagda aktiviteter under dagarna på ”öjn”:
Tankar Preems nya gröna diesel tillsammans med företagets vd Petter Holland för ett par år sedan.
Vår största energiutmaning för framtiden, och ett av de områden där utvecklingen nu börjar gå snabbt framåt, är omställningen till hållbara transporter. Och det är verkligen nödvändigt. För idag står vägtransporterna för närmare en tredjedel av Sveriges samlade klimatutsläpp, och 9 av 10 svenska bilar går på bensin eller diesel. Ska vi ha en chans att klara klimatutmaningen måste vi ändra på det.
Och det är precis det som Centerpartiet och Alliansregeringen gör. Allt sedan vi tillträdde 2006 har vi genomfört en lång rad insatser – från trängselskatten i Stockholm och miljöbilspremien i början av förra mandatperioden, till supermiljöbilspremien, stegvis och förutsägbart höjda koldioxidskatter, en mer miljöstyrande fordonsskatt och skattebefrielsen av de förnybara drivmedlena. Och tack vare det har andelen förnybara drivmedel sedan Centerpartiet och Alliansen tillträdde ökat från 3 till nästan 10 procent. Samtidigt som vi börjar komma bort från det faktum att vi när vi tillträdde ärvde en av Europas tyngsta och törstigaste fordonsparker. Det märks inte minst genom att en ny bil idag drar i genomsnitt nästan en tredjedel mindre bränsle än vad en ny bil gjorde 2006. Och utsläppen från våra transporter fortsätter stadigt att minska, trots att antalet bilar blivit fler.
Ett av de enklaste och snabbaste sätten att minska koldioxidutsläppen från våra vägtransporter är att blanda in mer förnybart i den bensin och diesel som säljs vid våra mackar idag. Och därför gör vi i Sverige just det. För att ytterligare skynda på den utvecklingen föreslog Centerpartiet och Alliansregeringen förra året att Sverige skulle införa en kvotplikt, där vi införde bindande krav på hur mycket förnybart bensinbolagen ska blanda in i bensin och diesel. Samtidigt föreslog vi att vi skulle fortsätta främja de rena och ”höginblandade” biodrivmedlen, som till exempel biogas och E85, genom fortsatt skattebefrielse. Och som en tredje komponent föreslog vi att kvotplikten skulle utformas så att den särskilt främjade användningen av mer avancerade förnybara drivmedel, från till exempel skogsråvara.
Ska Sverige kunna införa en sådan kvotplikt, och kombinera den med fortsatt skattebefrielse för de renodlat förnybara drivmedlena, så krävs ett godkännande av EU-kommissionen, utifrån det som kallas EU:s statsstödsregler. Och regeringen har under våren lagt mycket tid och energi på att förhandla med kommissionen för att få grönt ljus för vårt förslag. Men trots det har det nu tyvärr visat sig att EU-kommissionen inte kommer godkänna det kvopliktsförslag vi hade tänkt genomföra.
Det skäl kommissionen framfört är att det inte är möjligt för oss i Sverige att införa en kvotplikt och samtidigt fortsätta med att generellt undanta de förnybara drivmedlen från den koldioxidskatt som fossila drivmedel får betala. Deras linje är att vi i Sverige i så fall måste välja mellan att antingen fortsätta med den nuvarande skattebefrielsen av förnybara drivmedel, eller införa den nya kvotplikten. De köper inte att vi faktiskt vill påskynda utvecklingen till en hållbar transportsektor genom att ha både och.
Vi i Centerpartiet och Alliansregeringen håller verkligen inte med om det sättet att resonera. Tvärtom är det en bärande del i den svenska klimat- och energipolitiken att vi lägger koldioxidskatt på fossila bränslen, men inte på hållbara förnybara bränslen. Vår principiella hållning är nämligen att även om förbränning av hållbara biobränslen också orsakar koldioxidutsläpp så ingår de förnybara drivmedlen i ett kretslopp där den koldioxiden relativt snabbt fångas upp och binds i växtligheten i våra växande skogar eller av grödorna på våra åkrar, vilket innebär att förnybara bränslen inte orsakar någon höjd koncentration av koldioxid i vår atmosfär. Och detta principiella sätt att se på utsläpp är mycket väletablerat, i både miljöekonomisk teori och i praktisk tillämpning i de länder som, liksom vi i Sverige, har infört en koldioxidskatt. Faktum är att EU-kommissionen verkar vara rätt ensamma om sin hållning.
Men trots det kommer vi inte ifrån att vi inte kan införa kvotplikten, i kombination med vår nuvarande utformning av koldioxidbeskattningen, utan att EU-kommissionen ger grönt ljust för det. Och när vi fått det beskedet väljer vi att försvara den skattebefrielse vi redan har, och ta ett omtag om kvotplikten.
Men det faktum att vi nu inte kan införa kvotplikten ska inte stoppa den snabba utveckling för förnybara drivmedel vi redan har. Tvärtom är Centerpartiets och Alliansregeringens engagemang för att ställa om transportsektorn fortsatt starkt. Nu kommer vi ta ett omtag kring kvotplikten och se hur vi kan gå vidare för att skapa ännu bättre, och ännu mer långsiktiga villkor, för hållbara biodrivmedel än de vi redan har. Under tiden kommer vi se till så att dagens goda villkor för hållbara biodrivmedel kan fortsätta gälla. Det innebär att vi kommer fortsätta att främja en ökad användning av biodrivmedel genom den skattenedsättning som redan finns, efter godkännande av EU-kommissionen. Genom att låta dagens förmånliga skatteregler för förnybara drivmedel fortsätta gälla, kan vi fortsätta främja den låginblandning av förnybart i bensin och diesel som redan sker, så att de förnybara drivmedlen kan fortsätta att växa, precis som som de gjort under hela Alliansens tid i regeringsställning.
Samtidigt som vi nu får ta ett omtag om kvotplikten så tar Centerpartiet och Alliansen nya viktiga steg för att främja de mest klimatvänliga förnybara drivmedlena. Ett sådant steg berättar jag och finansminister Anders Borg (m) om i Dagens Industri idag. Idag är ett av de mest klimatvänliga förnybara drivmedlen vi har det som kallas för HVO (Hydrerade Vegetabiliska Oljor), en slags förnybar diesel som i Sverige främst görs av restprodukter från skogen. HVO är det man kallar för ett ”drop-in-bränsle”, som kan tankas i en helt vanlig dieselmotor, och växer just nu väldigt snabbt på marknaden.
Idag kan man låginblanda HVO i vanlig diesel och bli befriad från skatt upp till en inblandning om 15 procent. Och hittills har det utrymmet räckt, eftersom HVO-volymerna på marknaden har varit förhållandevis små. Men nu ser vi att HVO har potential att växa ännu mer, och då vill vi i Centerpartiet och Alliansen främja det.
Därför ger Anders Borg och jag idag besked, å hela Alliansregeringens vägnar, om att vi kommer utöka skattebefrielsen för HVO till en inblandning om 100 procent. Tack vare det öppnar vi nya möjligheter där man inte bara kan låginblanda HVO, utan där det också kan bli ett bra alternativ med ren HVO. Vilket i sin tur skulle kunna leda till att vilket bussbolag som helst – som idag kör sina bussar på fossil diesel – enkelt skulle kunna ställa om till hundra procent förnybart i sin egen verksamhet, genom att byta och köra på HVO, men fortsätta använda de bussar man redan har.
Så sent som i fredags konstaterade Energimyndigheten att HVO är ett av de allra bästa befintliga förnybara drivmedlena ur klimatsynpunkt, och att HVO var ett av de förnybara drivmedel som förra året växte allra snabbast, med mer än en fördubbling av volymen på den svenska marknaden. Nu lägger vi i Centerpartiet och Alliansregeringen i en extra växel för att ytterliga främja den fina utveckling som den klimatsmarta HVO:n har!
Är du en av dem som betalar onödigt mycket för din el? Faktum är att risken är rätt stor att du faktiskt är det. För som Energimarknadsinspektionen har visat så har så många som var sjätte elkund så kallade anvisningsavtal, vilket innebär att de i genomsnitt betalar 30 procent mer än vad de hade behövt göra om de hade haft vanliga jämförbara elavtal. Och i väldigt många fall är man över huvud taget inte medveten om det.
En av mina allra viktigaste prioriteringar som energiminister är att ge kunden på energi- och elmarknaderna kunskap och verktyg för att kunna komma bort från onödiga kostnader och göra aktiva val. Självklart tillhör jag dem som tror på att det är rätt med en fri energimarknad, men ska den fungera bra förutsätter det att vi som konsumenter är upplysta och kunniga och har möjlighet att göra aktiva val. Men tittar man på hur det har sett ut på elmarknaden så har elbolagen ofta haft en väldigt mycket starkare position än kunderna, till och med gentemot hela det sammanlagda kundkollektivet. Och det är förmodligen en av orsakerna till att så många har så lågt förtroende för energibranschen.
Idag hade jag för tredje gången kallat elbolagen och representanter för elkunderna till ett möte om hur vi ska kunna minska andelen kunder som har anvisningsavtal och därmed betalar onödigt mycket för sin el. Det vanligaste är att man hamnar på anvisningsavtal i samband med att man flyttar, till sin första bostad eller från en bostad till en annan. Och alldeles för många blir liggande alldeles för länge på anvisningsavtal, och betalar då för var dag som går onödigt mycket för sin el.
Vid förra mötet, i februari, gjorde elbolagen – genom Svensk Energi och Oberoende elhandlare – ett tydligt åtagande där de förband sig att frivilligt genomföra åtgärder för att förbättra informationen till de anvisade kunderna, öka frekvensen i informationen till dessa kunder men också arbeta bort den både spretiga och vilseledande terminologi som funnits runt den här typen av avtal. Och när vi då skildes åt fick elbolagen i hemläxa att genomföra det de hade lovat, och idag var det alltså dags för läxförhör.
Hur ser det då ut? Har man gjort det man lovat? Och har det i så fall lett till att antalet elkunder med anvisningsavtal gått ner?
Det som är tydligt är att elbolagen nu faktiskt skriver under på det åtagande som energibranschen själva har gjort, och de nya riktlinjer som de arbetat fram. Vissa elbolag har redan gått långt mycket längre än så, och självmant tagit bort dessa anvisningsavtal. Men det har fortfarande gått för kort tid för att Energimarknadsinspektionen med säkerhet ska kunna se att det skett någon förändring i andelen kunder med anvisningsavtal. Och just därför har jag och regeringen givit EI i uppdrag att fortsätta följa utvecklingen väldigt noga, och rapportera till oss hur det utvecklar sig under hösten .
Samtidigt som vi ska följa hur elbranschen förverkligar sitt åtagande, så förbereder jag och regeringen nu ett paket med fyra förändringar som ska bidra till att vi kan komma bort från de många anvisningsavtalen, förslag som jag presenterade för elbolagen och kundrepresentanterna vid mötet idag. De förslagen innebär att vi från Alliansregeringens sida kommer föreslå att:
Den som flyttar framöver bara ska behöva ha kontakt med en enda part för att ordna ett nytt elavtal till den nya bostaden. Istället för att, som idag, behöva ta kontakt med både elnätsbolaget och elhandelsbolaget ska det framöver räcka med att bara ta kontakt med sitt elhandelsbolag för att ordna ett nytt elavtal till den bostad man flyttar till.
Energimarknadsinspektionen får i uppdrag att utöva tillsyn också över de anvisade elhandlarna, ett uppdrag de inte har idag.
Energimarknadsinspektionen får en tydligare instruktion om att utfärda riktlinjer om vilken information som t.ex. fastighetsbolag och mäklare ska ge till sina kunder när de flyttar.
Elnätsbolagen blir skyldiga att tidigare än idag förvarna dig om du riskerar att hamna i ett anvisningsavtal som du själv inte har valt.
Tyvärr finns det inte en enda åtgärd som innebär att vi i ett enda klubbslag kan få bukt med anvisningsavtalen. Men det här är fyra åtgärder som – vid sidan av de förändringar som elbolagen själva kan och måste göra på egen hand – kan bidra till att förenkla och underlätta flyttprocessen, så att fler elkunder kan flytta in i sin nya bostad med ett nytt elavtal och ett rimligt pris. Nu kommer mina tjänstemän på Näringsdepartementet slutjustera de fyra förslagen, så att det efter sommaren kan gå ut på remiss innan vi i regeringen lägger fram ett slutgiltigt och fullfjädrat förslag senare i år.
Om dessa förslag, och om dagens möte, har TT rapporterat om idag.
Presenterar PTS rapport om mobiltäckning tillsammans med PTS GD Göran Marby.
För ungefär ett år sedan, förra våren, var många mobilkonsumenter i uppror eftersom många av oss upplevde att de löften som mobiloperatörerna givit inte stämde med verkligheten. Fastän operatörerna frikostigt lovat bra täckning så vittnade verkligheten ofta om något annat – om vita fläckar där det över huvud taget inte fanns någon mobiltäckning, om avbrutna eller hackande samtal och om mobil datasurf som ibland kändes som om man trampade runt i sirap.
Det var precis därför som jag förra våren vid upprepade tillfällen skärpte tonen och sände väldigt tydliga signaler till operatörerna, inte minst på PTS marknadsdag. Och jag tror att jag gav uttryck för det som många av oss kände, och fortfarande känner: det måste vara slut på orealistiska löften och täckningskartor som inte stämmer med verkligheten. Har man lovat bra täckning så har man också en skyldighet att ordna det, och just därför måste operatörerna investera mer för att möta de högst rimliga krav mobilkunderna har.
I samma veva, och för att skynda på mobilnätsutbyggnaden och komma till rätta med problem, gav jag och regeringen tidigt förra sommaren Post- och Telestyrelsen (PTS) i uppdrag att genomföra stickprovskontroller och helt enkelt gå ut i verkligheten och kolla hur väl operatörernas täckningskartor stämde med verkligheten. Och resultatet av den stickprovsundersökningen bekräftade det många hade på känn och hade upplevt: att många operatörer lovat mer än vad de kunde hålla, både när det när det gäller mobila röstsamtal och mobilt bredband.
Det fick mig att dra slutsatsen att vi måste göra mer för att komma till rätta med de skönmålande täckningskartorna, och därför fick Post- och Telestyrelsen tillsammans med Konsumentverket i uppdrag att se över lagstiftningen kring operatörernas marknadsföring. Det uppdraget ledde till att det den här våren träffades en unik branschöverenskommelse där alla mobiloperatörer nu har förbundit sig att ta fram och redovisa rättvisa och mellan varandra jämförbara täckningskartor, som ska göra det lättare för oss mobilanvändare att göra bra val av mobiloperatör.
Samtidigt som de fick det uppdraget fick PTS också i uppdrag att genomföra regionala dialogmöten, med alla berörda aktörer, för att hitta lösningar på hur man kan underlätta och påskynda mobilnätsutbyggnaden bland olika aktörer på regional och lokal nivå. Och därtill fick PTS i uppdrag att kartlägga mobilnätsutbyggnaden och ta fram en långsiktig plan för hur utbyggnaden av mobilnäten kan bli ännu bättre.
Sedan dess har tre av de fyra största mobiloperatörerna meddelat att de nu kommer göra mångmiljardinvesteringar för att bygga ut mobilnäten, både i städerna och på landsbygden. Och det är väldigt bra. Men mer kan göras, och en del av det som ytterligare kan göras håller jag just nu i min hand.
För idag har PTS överlämnat den långsiktiga plan för hur utbyggnaden av mobilnäten kan bli ännu bättre, som jag bett dem ta fram. Och det de överlämnat är en lista med 11 olika områden som vi i regeringen, PTS och operatörerna behöver jobba mer med för att påskynda utbyggnaden av mobilnäten. Det PTS föreslår är att vi:
går vidare med tilldelningen av det så kallade 700 MHz-bandet (som vi i Alliansregeringen öronmärkte för att i framtiden användas för mobilt bredband, i ett regeringsbeslut i februari i år) för att få bättre mobiltäckning,
ser över möjligheten att jobba med så kallade ”samhällsmaster” i kommunerna, som ett sätt för lokala aktörer att kunna bidra och främja täckningen framför allt i glesbygd,
ska jobba vidare med åtgärder för att förbättra inomhustäckningen,
stärker uppföljningen av mobiltäckning genom tillsyn och mätning,
ger stöd till regionalt arbete med mobil- och bredbandsfrågor,
vidtar åtgärder för ökad robusthet i mobilnäten inklusive hantering av elstörningar,
förbättrar informationen till konsumenter på mobil- och bredbandsmarknaden,
utreder förutsättningarna för bredband och IP-telefoni via satellit,
träffar en branschöverenskommelse om miniminivåer för fibernät,
gör en samlad insats för att minska problem med att använda betalterminaler i mobila kommunikationsnät,
använder mer frekvenser för att möta efterfrågan på trådlösa tjänster.
Det här är väldigt välkomna förslag och en väldigt välkommen plan, som jag nu kommer gå igenom mycket noga. Men redan nu kan jag ge ett väldigt tydligt besked: vi i Centerpartiet och Alliansregeringen kommer ta oss an förslaget om så kallade ”samhällsmaster” så snabbt vi kan. För vi vet att det finns många kommuner som äger byggnader, där det redan finns el och fiber framdragen, som borde kunna användas för att erbjuda mobiloperatörer att, på lika villkor, sätta upp sina basstationer. Vilket skulle vara ett bra sätt för många kommuner att, till en väldigt låg kostnad, kunna bidra till bättre mobiltäckning hemma hos sig.
Är man, som jag och många med mig, besjälad av att hela landet ska ha bredband och mobiltelefoni i världsklass, så är det här 11 goda nyheter, som även TT har rapporterat om idag.
2009 inrättades Bredbandsforum, som är ett strategiskt forum för att förverkliga regeringens bredbandsstrategi och som har till uppdrag att bidra till att målen i bredbandsstrategin nås. I Bredbandsforums styrgrupp, som jag leder, ingår berörda företag och operatörer, myndigheter och organisationer som möts för att tillsammans identifiera hinder och hitta lösningar som kan leda till en bättre utbyggnad och större tillgång till bredband med höga hastigheter i hela landet. Sedan Bredbandsforum skapades och började arbeta har vi kunnat identifiera ett antal olika hinder, hitta lösningarna och påskynda och underlätta bredbandsutbyggnaden. Ett exempel är den Bredbandsguide som vi tagit fram, som nu fungerar som ett väldigt bra stöd för kommuner runt om i landet som vill planera för snabba och framtidssäkra bredbandsnät.
Idag höll jag i det 13:e mötet med Bredbandsforums styrgrupp och vid det mötet bestämde vi oss för att tillsätta två nya arbetsgrupper, en ”villagrupp” och en arbetsgrupp för ”samordnad efterfrågan för att nå regeringens mål om bredband i världsklass”.
Just nu se vi att allt fler villor runt om i landet får tillgång till fiber. I det arbetet är många olika privata och offentliga aktörer involverade, och flera olika tekniker och affärsmodeller används. Som villaägare kan man ha svårt att värdera om ett visst erbjudande om en bredbandsanslutning möter de behov man har eller inte, samtidigt som fler villaägare behöver bättre information för att man ska se nyttan och välja att ansluta sin villa till bredband med hög hastighet. Vi behöver skaffa oss bättre kunskap om var fiberutbyggnaden sker i våra villaområden, men vi behöver också se till att få fram bättre och mer ändamålsinformation om nyttan med fiber, och olika erbjudanden till den enskilda villaägaren.
Den Villagrupp som vi nu tillsatt ska ta sig an just det och ska bland annat undersöka hur vi kan främja utbyggnaden av höghastighetsbredband till villor, så att den delen av bredbandsutbyggnaden kan fortsätta gå framåt i hög hastighet. Gruppen kommer också att titta närmare på hur marknadsaktörernas kommunikation med villaägarna ser ut.
Den nytillsatta arbetsgruppen för samordnad efterfrågan får ett annat viktigt uppdrag, nämligen att se hur marknadens investeringar i bredbandsinfrastruktur kan öka genom att det offentliga på ett mer medvetet sätt använder offentlig upphandling, däribland samordnad efterfrågan och innovationsupphandling, för att påskynda utbyggnaden och se till så att det offentliga får den infrastruktur som krävs för framtidens välfärdstjänster.
Som om det inte vore nog med de två viktiga besluten slutredovisade också den arbetsgrupp som arbetat under året, som går under namnet Robusthetsgruppen, sitt arbete och de föreslår bland annat att Bredbandsforum ska se till så att det tas fram en vägledning för anläggning av fibernät, samtidigt som de själva redan har utarbetat en robusthetsguide som syftar till göra små och medelstora företag mer medvetna om hur beroende de kan vara av sin uppkoppling, och hur de kan säkerställa att den blir så driftsäker som möjligt.
Den här förmiddagen rymde med andra ord två riktigt bra beslut, och en slutrapport med en rad olika förslag, som innebär att vi kommer ta ytterligare steg till ett Sverige med bredband i världsklass.
Reformen om lägre skatt på egenproducerad el beräknas träda ikraft vid årsskiftet. Foto: Johannes Jansson
I EU finns något som kallas statsstödsregler, som är regler som har skapats för att vi tillsammans i EU ska kunna säkerställa att vi har en sund konkurrens på den inre marknaden. Statsstödsreglerna ska skydda oss mot att vissa medlemsstater försöker gynna sitt eget lands näringsliv på ett otillbörligt sätt. Jag ska villigt erkänna att jag då och då kan tycka att EU-kommissionen, som har till uppgift att säkra att alla medlemsstater verkligen lever upp till statsstödsreglerna, tillämpar det regelverket lite väl nitiskt. Och precis så kanjag känna nu, när vi i Sverige har fått svar på de frågor vi har ställt utifrån statsstödsregleverket när det gäller Centerpartiets och Alliansregeringen nya reform om sänkt skatt på egenproducerad förnybar el.
Vår tanke, och innebörden av det förslag som vi lämnade till Riksdagen i våras, har varit att den sänkta skatten för egenproducerad förnybar el skulle träda i kraft den 1:a juli i år. Men tyvärr har det, efter EU-kommissionens besked som kom bara nu i dagarna, visat sig att vi behöver göra endel justeringar för att vi ska kunna genomföra reformen, på ett sätt som lever upp till de EU-regler vi har att förhålla sig till. Bland annat har det visat sig att EU-kommissionen inte anser att vi inte skulle kunna sänka skatten för befintliga mikroproduktionsanläggningar för förnybar el, om vi vill få reformen godkänd enligt de nya statsstödsriktlinjer som träder i kraft nu i sommar.
Centerpartiets och Alliansens avsikt har hela tiden, precis som vi redovisade i den proposition som vi lämnade till Riksdagen i våras, varit att både befintliga och nytillkommande mikroproduktionsanläggningar för förnybar el ska få rätt till skattenedsättningen. Och därför behöver vi nu göra vissa justeringar av reformen, så att vi kan luta den mot, och få den godkänd enligt, en annan del av EU:s regelverk. Det innebär att vi nu kavlar upp ärmarna för att så snart som möjligt få fram de justeringarna, och remittera dem innan de går till Riksdagen, vilket innebär att det kommer dröja ytterligare några månader innan den sänkta skatten för småskaligt producerad el kan träda i kraft.
Det som mitt i allt detta ändå är bra är att vi i Alliansregeringen, i dialog med EU-kommissionen, nu har identifierat en väg framåt, som innebär att skattenedsättningen kommer utformas så att den faller in under EU:s så kallade ”de minimis-regler”. De reglerna innebär, i korthet, att regeringen kan ge stöd till vissa företag, förutsatt att de samlade stöden till ett och samma företag håller sig under ett visst totalt takbelopp. Och utformar man reformen så behöver den inte prövas enligt statsstödsreglerna, vilket innebär att både befintliga och nya anläggningar kan omfattas, precis som Centerpartiet och Alliansregeringen tänkt.
Nu kavlar vi alltså upp ärmarna ännu ett varv, tar fram ett justerat förslag som vi kan skicka ut på remiss och sedan gå med till Lagrådet, innan vi i höst överlämnar en proposition till Riksdagen, så att den nyvalda Riksdagen kan börja med att fatta ett riktigt bra förnybart beslut, som ett av de första besluten den kommande mandatperioden. Och min och Alliansregeringens absoluta målsättning är att den här efterlängtade reformen ska kunna träda i kraft allra senast den 1 januari 2015.
Min drivkraft, och politikens kärna, är strävan att åstadkomma förändring. Ibland går det arbetet enkelt, och känns som en ”sunny walk in the park”. Andra gånger stöter man på hinder på vägen, som man får ta sig runt och klättra över innan man nått sitt mål. I de lägena har man god nytta av en god portion småländsk envishet, ett starkt jäklarnamma och det resultatfokus som ofta hör centerpartisterna till.
Just nu växer det förnybara så det knakar, i Sverige och världen. Och svenska konsumenter vill vara en del av den resan. Sedan jag och regeringen berättade att vi kommer sänka skatten på småskaligt producerad förnybar el har så många människor – enskilda villaägare, enskilda lantbrukare och solcellsinstallatörer – hört av sig till mig och bekräftat att de verkligen längtar efter den här reformen och att så många är intresserade av att gå från att vara passiv elkonsument till att bli en aktiv förnybar elproducent. Det engagemanget, och det tydliga stödet för den här reformen, vill jag verkligen passa på att tacka för!
Nu ska vi göra en bra reform ännu lite bättre, så att vi sist och slutligt kan få den på plats, så att fler av er kan gå från ord till handling. För en sak är helt säker: den rörelse som finns, där allt fler vill bli sin egen småskaliga förnybara elproducent, har alla förutsättningar att bli en framtida folkrörelse – om det inte redan är det!
Den här bloggen användes av Anna-Karin Hatt under hennes tid som andre vice partiledare för Centerpartiet och som it- och energiminister i Alliansregeringen 2010-2014.
Den här bloggen användes av Anna-Karin Hatt under hennes tid som andre vice partiledare för Centerpartiet och som it- och energiminister i Alliansregeringen 2010-2014.