Tag Archive for "förnybart" | Anna-Karin Hatt bloggar

Tydlig grön centerframgång i Alliansen

En av våra största framtidsutmaningar är att ställa om till en hållbar transportsektor och få bort koldioxidutsläppen från våra vägtransporter. Förra året stod vägtransporterna för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp, vilket innebär att det är den del av vårt samhälle som i särklass störst utsträckning påverkar klimatet. Det beror på att vägtransporterna är den del av samhället där vi i Sverige fortfarande har ett stort oljeberoende. Fastän vi har kommit igång bra, och ligger längst fram i hela EU när det gäller andelen förnybart i våra transporter, så är fortfarande närmare 90 procent av de bränslen vi använder i våra bilar, bussar och lastbilar fossila, i form av bensin och diesel.

Allt sedan vi i Centerpartiet kom in i Alliansregeringen 2006, och fick ansvar för såväl miljö- som energifrågorna i regeringen, så har vi mycket målmedvetet arbetat för att få på plats olika reformer som ställer om tillhållbara transporter och som leder till att vi får ut fler miljöbilar på vägarna samtidigt som vi ökar användningen av både förnybart och el i transporterna. Det är därför som vi – bland mycket annat – har fått med oss resten av Alliansen på att genomföra miljöbilspremien och supermiljöbilspremien, men också att skattebefria och främja de förnybara bränslena och förutsägbart och stegvis höja kostnaden för koldioxidutsläpp. Och det precis var därför som jag och regeringen tillsatte utredningen om den Fossiloberoende fordonsflottan, för att få fram nya och genomarbetade förslag. Och resultaten av vår politik har inte låtit vänta på sig: nu ser vi en ökande användning av förnybara bränslen, allt snålare och effektivare fordon, allt fler miljöbilar på våra vägar och sjunkande klimatutsläpp från våra vägtransporter.

Som centerpartister är vi väldigt stolta över det, men vi vill mer! Ska vi klara av att ställa om till ett klimatneutralt Sverige till år 2050, och ska vi kunna nå en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 som ett steg på vägen dit, måste vi höja takten i omställningen till hållbara transporter. Därför har vi i Centerpartiet i vårt valmanifest tydligt pekat ut omställningen till hållbara transporter som ett av de viktigaste reformområdena inför nästa mandatperiod. Vi vill ställa om till 70 procent förnybart till 2030, och en stor del av den omställningen måste ske i transportsektorn.

Därför innehåller vårt valmanifest [pdf] en lång rad förslag för att påskynda den omställningen, och några av dem presenterade jag, Annie Lööf, Lena Ek och Eskil Erlandssson på Dagens Nyheters debattsida i början av augusti i år. Sedan dess har vi i Alliansen börjat förhandla vårt gemensamma valmanifest, och som ett resultat av det har de fyra partiledarna i Alliansen idag presenterat ett miljöbilspaket där hela Alliansen ställer sig bakom många av de förslag som vi i Centerpartiet drivit, och som nu blir gemensam politik för hela vår Allians. Vi går tillsammans till val på att bland annat:

Införa ett bonus-malussystem för personbilar som innebär att miljövänliga bilar får en rejäl miljöbonus vid inköpstillfället, som betalas av bilar med sämre miljöprestanda. Vi i Centerpartiet har sedan länge förespråkat en sådan reform, och det är otroligt bra att ett sådant system nu kommer på plats. Nu vidtar arbetet med att utforma reformen i alla sina detaljer, med sikte på att bonus-malus ska träda i kraft 2017.
Förlänga och förstärka supermiljöbilspremien. I avvaktan på att ett bonus-malussystem kan träda i kraft kommer vi förlänga och förstärka supermiljöbilspremien. Vi tillför nya pengar till supermiljöbilarna redan i år och förlänger hela premien till och med 2016. Från och med årsskiftet i år kommer vi också skruva upp nivåerna så att de rena elbilarna får en ännu starkare stimulans på 55 000 kronor per/bil, samtidigt som övriga supermiljöbilar fortsatt premieras med 40 000 kronor/bil. Vi avsätter 75 miljoner kronor för att täcka upp för den starka efterfrågan redan i år, och sedan 215 miljoner kronor för 2015 respektive 2016.
Främja elbilsutvecklingen genom att bygga upp till 10 000 nya laddstolpar i hela landet. Idag ökar försäljningen av elbilar mycket snabbt, men en av de saker som håller tillbaka utvecklingen är bristen på laddningsmöjligheter. Därför vill Centerpartiet och Alliansen införa ett investeringsstöd där den som bygger laddstolpar kan få upp till halva kostnaden för att bygga både normal- och snabbladdningsstationer betald. Totalt räknar vi med att vi med den här satsningen kan få se upp till 10 000 nya laddstolpar under den kommande mandatperioden. För detta avsätter vi 75 miljoner per år för åren 2015-2018.
Satsa på riktigt avancerade förnybara drivmedel genom att fullt ut skattebefria andra generationens biodiesel (HVO). Som jag tidigare berättat kommer Alliansen framöver ge en full skattebefrielse för andra generationens förnybara diesel från till exempel skogsråvara. Eftersom HVO är ett så kallat ”drop-in” bränsle och kan tankas direkt i en vanlig dieselmotor innebär det att vi nu öppnar möjligheter att ställa om snabbare än vad som annars hade varit möjligt. Det bussföretag eller den åkare som vill ta ett hållbart steg redan idag behöver inte längre byta ut hela sin flotta för att kunna göra det, utan kan tack vare den här reformen välja att bara byta till ett bättre och förnybart bränsle. Det gynnar både klimatet och svensk drivmedelstillverkning, eftersom detta är ett område där vi har stor potential att producera hållbara bränslen direkt från den svenska skogen.

Centerpartiet är Alliansens gröna röst, och med dagens besked från Annie, Fredrik, Göran och Jan har vi än en gång visat att Centerpartiet har de idéer och den förmåga som krävs för att forma en politik som ger konkreta resultat för miljön, och att vi också har med oss hela Alliansen bakom de förslagen. Det är väldigt bra. För oss som centerministrar. För hela Centerpartiet. Men framför allt för klimatet, för utbyggnaden av den förnybara energin och för våra barns och barnbarns framtid.

En energigivande Energiutblick!

Samtal med Energimyndighetens Erik Brandsma på Energiutblick. Foto: Sandra Wiaderny

Hur kommer världen se ut efter 2020? Det är en spännande och viktig fråga, inte minst i energisammanhang. Och det är också temat för Energimyndighetens stora konferens, Energiutblick, där jag deltog igår.

I mitt inledningstal talade jag om att vi behöver gå från ord till handling, att vi måste sätta nya ambitiösa mål för hur mycket vi ska minska kliamtutsläppen och hur mycket vi ska bygga ut den förnybara energin efter 2020, precis det som vi från svensk sida just nu driver i EU. Och samtidigt pekade jag på att det inte bara är en nödvändighet, utan också rymmer många möjligheter. För teknikutvecklingen går fort framåt, och de senaste åren har den förnybara energin blivit allt billigare och allt mer konkurrenskraftig gentemot både olja och kol.

Under dagen landade en rad internationella experter, och flera paneldiskussioner, i just de poängerna. Dit hörde till exempel Jan Rotmans och Jeremy Oppenheimer som talade om de globala skiften som nu sker, i takt med att ny teknik och nya hållbara lösningar blir allt viktigare och allt mer ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Ska vi kunna möta klimatutmaningarna så krävs det framsynthet, och det krävs mod. Det krävs mod från politiker som vågar sätta upp nya tuffa mål och ambitioner, och det krävs mod från företag som måste våga gå först och välja att satsa på hållbara lösningar.

Och just det var, som av en händelse, också kärnan i mitt budskap till konferensdeltagarna när vi avslutade hela diskussionen. Var modiga! Se möjligheterna! Välj att satsa på det som hör framtiden till! Den fossila energin kommer inte att bli billigare, men den förnybara är här för att stanna.

Sänkt skatt på förnybar el – så funkar det

Medverkar i Sveriges Radios Klotet för att prata om sänkt skatt för egenproducerad el.

Idag har jag varit med i Klotet i P1 och berättat om hur Centerpartiets och Alliansens nya reform om sänkt skatt på småskaligt producerad förnybar el kommer att fungera. De senaste veckorna har det florerat många frågor och felaktiga påståenden i debatten. Tyvärr bidrog jag nog själv i viss mån till det i min förra bloggpost på temat (som därför nu ersätts av denna). För att det inte ska råda oklarhet om hur förslaget ser ut kommer här en fullödig bloggpost om hur det är tänkt att fungera:

Centerpartiets och Alliansregeringens förslag om att den som själv producerar grön el ska kunna göra ett skatteavdrag innebär att det blir mer förmånligt att till exempel sätta upp solceller på sitt villatak.

Läget idag:
Det går alldeles utmärkt att sätta upp solceller på villataket redan idag. Skulle du producera mer el än du gör av med själv så går det elöverskottet ut på elnätet. Idag sker det vanligen utan att du får någon ersättning alls av elhandlaren för den elen, men det finns också elhandlare som betalar dig för den el du levererar ut på nätet. Om du får ersättning för den el du levererar ut på nätet kan du behöva betala skatt på den vinst du då gör. De dagar du istället förbrukar mer el än du själv producerar måste du istället köpa el från din elhandlare. När du gör det så betalar du i dagsläget energiskatt och moms för den elen. Så ser det alltså ut för en mikroproducent idag.

Vad kommer gälla med Alliansregeringens nya reform?

Som mikroproducent av förnybar energi kommer du även framöver slippa betala både energiskatt och moms på den el som du själv producerar och använder direkt när den tillverkats. Det vill säga: när t.ex. dina solpaneler värmer ditt hus och håller i gång dina hushållsapparater direkt elen producerats händer ingenting ur skatteperspektiv. Du matar inte ut någon el på nätet och betalar heller ingen skatt för den el du då själv använder. För den här elen får du därför heller inte någon skattenedsättning.
De dagar som solen skiner och panelerna producerar mer el än du själv behöver så kommer du som mikroproducent att få ett elöverskott som du levererar ut på elnätet till en elhandlare. Den elen kan du välja att skänka bort eller ta betalt för av din elhandlare. Oavsett vilket du väljer kommer du att omfattas av den skattenedsättning som Centerpartiet och Alliansen nu föreslår.
Andra dagar är det tvärt om och du behöver mer el än dina solceller producerar. Då behöver du köpa el av din elhandlare från elnätet. När du köper den elen kommer du, vid inköpstillfället, betala energiskatt och moms på den elen till elhandlaren men med Centerpartiets och Alliansens nya reform får du (när du deklarerar påföljande år) tillbaka den energiskatten och momsen genom att du får skatten sänkt med 60 öre/kWh på all den el du köpt från elnätet (förutsatt att du sålt/matat in lika mycket el till nätet som du sedan köper från nätet). Konkret innebär det: om du vid soligt väder levererat ut 1000 kilowattimmar el till nätet, så har du rätt att få skatten sänkt med 60 öre/kWh för 1000 kilowattimmar som du köpt in vid molnigt väder, när dina solceller inte producerat tillräckligt med el för att räcka för ditt elbehov.

Skattesänkningen får man alltså vid deklarationen, men i praktiken kommer man kunna begära jämkning av Skattemyndigheten så att man inte behöver ligga ute med pengarna till deklarationen nästa år, precis som man redan idag kan begära jämkning för andra skatteavdrag, som t.ex. ränteavdraget när man har lån på sitt boende.

Som mest kommer man kunna få skatten sänkt på 30 000 kilowattimmar, vilket innebär att skattesänkningen som mest kan bli 18 000 kronor/år. Ovanpå det ska man lägga den ersättning man får av sitt elhandelsbolag för den el man säljer till dem.

Den senaste veckan har det cirkulerat påståenden där vissa hävdar att det inte skulle gå att sälja sitt överskott om man samtidigt vill erhålla skattenedsättning, det vill säga att man skulle vara tvungen att skänka bort sitt elöverskott för att man som mikroproducent ska ha rätt till skatteavdraget på småskaligt producerad förnybar el.

Det är helt fel, vilket både jag och Finansdepartementet tydligt har klargjort.

Vissa har också hävdat att en mikroproducent skulle komma att räknas som näringsidkare och därför behöva redovisa moms.

Den bedömningen gör inte regeringen. När det gäller frågan om man är skyldig att redovisa moms eller inte gäller EU:s momsdirektiv, på det här området liksom på alla andra områden. Fram till förra året fanns det i de svenska momsreglerna en gräns som sa att verksamheter som hade en omsättning under 30 000 kronor per år var att betrakta som ”hobbyverksamhet”, och därmed inte skulle behöva redovisa moms.

Sedan dess har EU:s momsdirektiv ändrats. I det nya EU-direktiv som nu styr vår momslagstiftning finns det inte något exakt belopp för när man ska slippa redovisa moms, men den bedömning regeringen gör är att man som privatperson i normalfallet inte kommer att bli momsskyldig när produktionen är så pass begränsad som den kommer vara för en mikroproducent. Så här uttrycker vi det i den proposition [PDF] vi lämnat till Riksdagen:

Enligt regeringens uppfattning bör dock svårigheterna att vid tillämpningen av de nya reglerna avgränsa vad som utgör ekonomisk verksamhet, och som således omfattas av mervärdesskattens tillämpningsområde, inte överdrivas. I de allra flesta fall torde beskattningsresultatet bli detsamma som vid tillämpningen av mervärdesskattelagen i dess nuvarande utformning.

Den avslutande formuleringen om ”nuvarande utformning” syftar alltså på de tidigare bestämmelserna (”hobby-bestämmelsen”) som angav en exakt gräns för när man skulle slippa redovisa moms.

Regeringens bedömning är alltså att flertalet mikroproducenter inte kommer att bli skyldiga att redovisa moms framöver. Ytterst är det dock Skattemyndigheten som har ansvar för tillämpningen av lagstiftningen, och hur deras tillämpning exakt kommer se ut kan vi se när de prövar de nya reglerna i skarpt läge.

För den enskilde kommer systemet för skatteminskning av mikroproducerad förnybar el i normalfallet att bli enkelt och inte innebära mer än att man behöver kontrollera uppgifterna i sin deklaration för att få skattesänkningen.

Och precis det har varit min, Centerpartiets och Alliansregeringens ambition hela tiden: att skapa ett system som är gynnsamt för den som producerar sin egen gröna el, med en modell som är förenlig med både svensk och EU:s lagstiftning och som kommer att fungera enkelt i praktiken.

Sol-el är just nu Sveriges snabbast växande energislag, och växte förra året med 86 procent. Det är en del av en global omvälvning som få har förutsett, och som jag tror kommer fortsätta överraska oss. Med denna reform hjälper Centerpartiet och Alliansen till att påskynda denna utveckling.

Alliansen föreslår högre klimatmål och nytt förnybartmål för EU

Solpaneler som bidrar till ett energieffektivare samhälle. Foto: USFWS/Rachel Molenda

Idag presenterar jag och miljöminister Lena Ek, på SvD Brännpunkt, Alliansregeringens samlade syn på det nya klimat- och energiramverk för 2030 som EU-kommissionen lagt fram, och som nu ska förhandlas mellan EU:S medlemsstater.

Både jag och Lena, och många andra från den svenska regeringen, har varit pådrivande för att EU så snart som möjligt ska enas om hur EU:s gemensamma energi- och klimatpolitik efter 2020 ska se ut. Ett sådant beslut behövs som en förberedelse inför FN:s klimatmöte i Paris 2015, när världens länder ska enas om en ny global klimatöverenskommelse. Men det behövs också för att klargöra spelreglerna för Europas industrier och för de aktörer som ska investera i olika typer av energiproduktion i Europa framöver.

Vi kan se att de klimat- och energimål vi har i EU idag – där vi tillsammans i EU till 2020 ska minska koldioxidutsläppen med 20 procent, öka energieffektiviteten med 20 procent och se till så att 20 procent av all energi i EU är förnybar – har spelat en avgörande roll för den klimat- och energiomställning vi hittills gjort. Och när EU-kommissionen gör sin analys av vad som krävs framöver så pekar de på att nya mål krävs och på att en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin är en ”no-regret option”, och en nödvändighet för att vi ska kunna nå våra klimatmål. Samtidigt som de gör det lyfter EU-kommissionen fram Sverige som ett av de bästa exemplen på hur man kan bygga ut den förnybara energin på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. Tack vare det, och inte minst tack vare våra kostnadseffektiva gröna elcertifikat, är idag mer än hälften av Sveriges samlade energiförsörjning förnybar. Och som det allra första medlemslandet av alla i EU har vi nu uppnått det förnybartmål vi åtagit oss och satt upp till 2020.

Nu närmar sig 2020 snabbt, samtidigt som EU behöver förbereda sig inför de kommande klimatförhandlingarna i Paris, 2015. Därför var det välkommet att EU-kommissionen den 22 januari presenterade sitt förslag till nya klimat- och energimål för 2030. De föreslår att utsläppen av växthusgaser inom EU ska minska med 40 procent till 2030, jämfört med 1990. Samtidigt föreslår de ett nytt mål för förnybar energi om minst 27 procent till 2030. När det gäller energieffektivisering flaggar de för att de kommer återkomma med eventuella förslag efter översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet, samtidigt som de föreslår en förstärkning av EU:s utsläppshandel (ETS-systemet) för att undvika stora över- eller underskott av utsläppsrätter.

Den senaste månaden har EU-kommissonens förslag analyserats i alla EU:s medlemsländer, och nu börjar medlemsländernas ståndpunkter klarna. Såhär långt har t.ex. Tyskland och Frankrike ställt sig bakom paketet, och stöder kommissionens förslag, både när det gäller nivån på klimat och nivån när det gäller förnybart. Samtidigt vet vi att Storbritannien vill se ett högre klimatmål med 50 procent utsläppsminskning, och att ett antal medlemsstater från främst forna öst-Europa är kritiska mot nya klimatambitioner för EU.

Just därför är jag väldigt glad att jag och Lena Ek idag kan presentera Alliansregeringens samlade syn på förslaget till nytt klimat- och energiramverk för EU. Vår hållning vilar på fyra viktiga delar:

Alliansregeringen välkomnar EU-kommissionens förslag till klimat- och energipaket, men vi tycker att ambitionsnivån för paketet behöver höjas. Vi vill att EU ska enas om ett högre klimatmål, och att utsläppen ska minska med sammantaget 50 procent till år 2030. Av det målet bör 40 procentenheter nås internt inom EU, efter en kostnadseffektiv bördefördelning mellan EU:s medlemsländer, och resterande 10 procentenheter via internationella mekanismer, i samband med att andra utvecklade länder tar sin andel av utsläppsminskningarna. EU står bara för ca 10 procent av de globala utsläppen och kan därför inte lösa den globala uppvärmningen ensamt. Därför behöver alla de stora utsläppsländerna tar sitt ansvar. Samtidigt ska EU inte bara genomföra utsläppsminskningar i Europa, utan också fortsätta ta ansvar för att minska utsläppen också i andra länder. På så sätt bidrar vi i EU till hållbar utveckling och teknikspridning globalt, samtidigt som vi säkrar att de åtgärder som genomförs är kostnadseffektiva. Klimatfrågan är för stor för att ägna sig åt klimatnationalism.
Samtidigt välkomnar vi från Alliansregeringens sida att EU-kommissionen föreslår ett nytt mål för förnybar energi och att det målet ska vara minst 27 procents andel förnybar energi till 2030, vilket skall uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Målet för utsläppsminskning är överordnat, men genom att fortsätta bygga ut den förnybara energin i Europa kan vi både minska vårt beroende och importbehov av fossila bränslen, och öka vår försörjningstrygghet. Samtidigt skapar ett nytt förnybartmål värdefull sysselsättning och ger långsiktiga villkor för investerare samtidigt som priset på ny teknik drivs ner.
Från Alliansregeringens sida välkomnar vi också att EU-kommissionen ska återkomma när det gäller eventuella nya mål för energieffektivisering. Att använda energin mer effektivt bidrar både till stärkt konkurrenskraft och minskade utsläpp, samtidigt som det kan hjälpa både industri och konsumenter att minska sina energikostnader. Därför är det naturligt att vi återkommer till frågan om nya målsättningar för energieffektivisering senare i år, när översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet är klar.
Dessutom välkomnar vi en översyn av EU:s utsläppshandel, som EU-kommissionen föreslår. Utsläppshandeln är ett av de viktigaste styrmedlen vi har för att kostnadseffektivt minska utsläppen, men för att det ska ske behöver utsläppshandelssystemet återfå sin styrkraft.

Det är med denna tydliga och ambitiösa linje som jag och Lena Ek, å Sveriges vägnar, nu kommer möta våra miljö- respektive energiministerkollegor i Bryssel den 3 och 4:e mars, för att påbörja diskussionerna och förhandlingarna om EU:s kommande 2030-mål för klimat och förnybar energi. De förhandlingarna kommer sedan gå vidare till stats- och regeringschefernas toppmöte i Europeiska Rådet i slutet av mars.

Inför dessa förhandlingar är Alliansregeringens linje tydlig: vi vill att EU ska enas om en ambitiös klimat- och energipolitik, som både ger klarhet för investerare och som gör det möjligt för EU att fortsätta vara en ledande part i de globala klimatsamtalen. Det finns ännu, inför FN:s klimatförhandlingar i Paris, stora möjligheter att påverka och göra skillnad, men det förutsätter att parterna runt förhandlingsbordet är beredda att bidra. Därför är det viktigt att vi i EU kan vara pådrivande och ha en tydlig egen inriktning, så att världen kan nå resultat och enas om en ny ambitiös klimatöverenskommelse och hålla den globala uppvärmningen under två grader.

Goda förutsättningar för förnybar el

Den inriktning som vi i Alliansregeringen har slagit fast är att energipolitiken skall syfta till att stärka vår försörjningstrygghet, minska vår klimatpåverkan och trygga vår konkurrenskraft. En av de viktiga vägarna får att nå dit är att bygga ut ett starkt tredje förnybart ben i vår elförsörjning, Ett förnybart ben som skall göra oss mindre sårbara och mindre beroende av enbart storskalig vattenkraft och kärnkraft.

Det var just i syfte att bygga ut den förnybara elproduktionen som vi i Sverige 2003 införde det gröna elcertifikatssystemet. Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat system som är byggt så att den billigaste förnybara elproduktionen ska byggas ut först, så att vi svenskar kan få så mycket förnybar el som möjligt för pengarna. Systemet bygger på att alla som producerar ny förnybar el kan få certifikat motsvarande den produktion man har, som de sedan kan sälja på en öppen marknad till de (stora elförbrukare och elhandlare) som ålagts att köpa en viss kvot förnybar el. Och när förnybartproducenterna säljer elcertifikaten får de då en ersättning som de kan räkna in i sina kalkyler, och som bidrar till att göra det mer lönsamt att bygga ut förnybar elproduktion i Sverige.

2009 höjde vi i Alliansregeringen ambitionerna för elcertifikatsystemet, och 2012 utvidgade vi elcertifikatsmarknaden så att Sverige och Norge nu tillsammans har världens första gränsöverskridande stödsystem för att bygga ut förnybar elproduktion. Tillsammans har vi i Sverige och Norge bestämt oss för att vi från 2012 till 2020 ska bygga ut den förnybara elproduktionen med 26,4 Terrawattimmar (TWh). Och vi har kommit en bit på väg till det målet. Sedan 2012 har den gemensamma svensk-norska elcertifikatsmarknaden levererat 6,2 TWh ny förnybar elproduktion.

Men en hel del återstår innan vi nått det mål vi satt upp, och för att få veta hur mycket som återstår och vilka justeringar som kan behöva göras av systemet för att säkra att vi når de 26,4TWh vi satt upp så ska Sverige och Norge genomföra kontrollstationer av elcertifikatsystemet, den första nästa år, 2015.

Det var med tanke på den kontrollstationen som Energimyndigheten igår överlämnade sin rapport till mig och regeringen, med förslag till hur vi behöver justera elcertifikatsystemet, och justera upp kvoterna så att målet nås. I sin rapport pekar Energimyndigheten på att vi, på grund av att den förnybara elproduktionen innan det svensk-norska systemet trädde i kraft var större än man trodde att den skulle vara, och på grund av att energianvändningen de senaste åren varit lägre än förväntat, behöver justera upp kvoterna i elcertifikatssystemet för att nå målet om 26,4 TWh ny förnybar el till 2020.

Den plan vi i Sverige och Norge gemensamt jobbar efter är att eventuella justeringar av systemet ska kunna träda i kraft den 1 januari 2016. För perioden 2016-2019 föreslår Energimyndigheten att vi ska göra en ganska kraftig höjning av systemet, med 8 TWh per år. En sådan höjning skulle i praktiken innebära att de som producerar förnybar el får en lite bättre ekonomisk situation, när ersättningen går upp. Förr oss som elkunder innebär förslaget, enligt Energimyndighetens bedömningar, att kostnaderna för varje elcertifikat kortsiktigt kan komma att öka med 3-4 öre per kilowattimme, samtidigt som priserna, när vi får in mer förnybar elproduktion i vår elmix, kommer pressas nedåt.

Energimyndighetens Generaldirektör Erik Brandsma överlämnar myndighetens förslag till ändringar i elcertifikatssytemet

Det Energimyndigheten föreslår är alltså inte någon ambitionsökning när det gäller själva målen för elcertifikatsystemet – det målet ligger fast på 26,4 TWh till 2020. Istället handlar förslaget om hur vi behöver justera kvoterna för att nå det fastslagna målet om 26,4 TWh ny förnybar el till 2020. Ett mål som beslutats av riksdagen och som vi kommit överens om i ett bindande avtal mellan Sverige och Norge.

Nu kommer vi från regeringens sida skicka ut Energimyndighetens förslag på remiss till alla berörda, och när vi fått in deras svar och synpunkter kommer regeringen bereda både synpunkterna och själva förslaget. Samtidigt sker motsvarande process i Norge, med sikte på att förändringar ska kunna träda i kraft den 1 januari 2016.

Ibland påstås det i den mediala debatten att utbyggnaden av förnybar el skulle vara en dyr historia, och inte så sällan görs dethänvisningar till kostnaderna i andra länder och så låtsas man att samma kostnader gäller för utbyggnaden av förnybar el i Sverige. Men det har ingenting med sanningen att göra. Sanningen är att en av de stora fördelarna med vårt gröna elcertifikatsystem är att det är väldigt kostnadseffektivt och ger mycket ny förnybar el för pengarna, ett faktum som nu både International Energy Agency och EU-kommissionen pekat på, när de visar att vårt svenska system är ett av de allra mest kostnadseffektiva stödsystemen för att bygga ut förnybar elproduktion. Ett faktum som nu får många andra länder att rikta blickarna mot vårt system i Sverige och Norge.

Det märks inte minst när man tittat på hur mycket utbyggnaden av den förnybara elen kostar per kilowattimme (KWh). För när vi som svenska elkonsumenter får etala blygsamma 3-4 öre per kilowattimme för att bygga ut den förnybara elproduktionen, så får tyska konsumenter betala tio gånger mer för att bygga ut samma mängd förnybar el. Och på samma sätt ser det ut i Spanien och i många andra länder i Europa som byggt alldeles för kostsamma stödsystem. I vissa EU-länder har man designat system som leder till att uppemot 15 procent av ett hushålls elkostnader kan gå till utbyggnaden av förnybart, medan vi i Sverige – tack vare det smarta elcertifikatsystemet – bara behöver satsa ett par procent av vår elkostnad på detsamma. Det är förstås väldigt bra, både för oss som konsumenter och för svenska företag, eftersom det gör det möjligt för oss att kombinera ett konkurrenskraftigt elprid med en utbyggnad av den förnybara elproduktionen, som gör vårt energisystem både med tryggt och mer hållbart.

Vi i Sverige är ett av de ledande länderna i världen när det gäller förnybar energi. Idag är 51 procent av vår samlade energiförsörjning, och hela 60 procent av vår elproduktion förnybar. Vi ligger långst fram i hela EU, och i hela Europa är det bara Norge och Island som ligger före oss. Ett av de viktiga skälen till det är att vi har gott om förnybara resurser – flödande vatten, bra vindlägen, värme från jordens innandöme, växande skog och skinande sol – men det beror också på att vi skapat det gröna elcertifikatssystemet som innebär att vi kan bygga ut mycket förnybar el till en väldigt låg kostnad. Genom att justera elcertifikatsystemet kan vi fortsätta med det, och säkra att Sverige och Norge gemensamt kan nå det mål för ny förnybar elproduktion som vi satt upp.

Om denna rapport rapporterar bland annat Ekot idag.

Nu blir det lättare att bygga ut i bra vindlägen

Foto: Ulf Klingström

Under 2013 ökade vindelsproduktionen i Sverige med hela 37 procent, till 9,7 TWh. Därmed har vindkraften ökat med tio gånger sedan vi i Alliansregeringen tillträde 2006. Men trots att mycket vindkraft redan byggt och byggs ut så vet vi att vi i Sverige har gott om riktigt bra vindlägen, som vi skulle kunna ta vara på. Just därför har jag och Alliansregeringen idag lagt fram ett förslag som kommer ge ännu bättre förutsättningar och extra fart åt utbyggnaden av förnybar elproduktion, vilket bland annat TT uppmärksammar idag.

Vindkraft ska byggas där förutsättningarna för det är bäst och i goda vindlägen. Därför lägger vi nu fram ett förslag som ska göra vindkraftsutbyggnaden blir ännu mer effektiv och kunna leda till ännu lägre kostnader för oss som elkonsumenter.

Idag kan den som vill bygga en vindkraftspark, eller någon annan form av storskalig förnybar elproduktion, behöva stå för hela kostnaden för att förstärka elnätet, om det krävs en sådan förstärkning för att anläggningen ska kunna ansluta till och mata ut sin el på elnätet. Men de elproducenter som i ett senare skede etablerar sig på samma ställe och ansluter sin elproduktion till samma elnät behöver däremot inte betala för den förstärkning av elnätet som redan gjorts, trots att de drar nytta av just den förstärkningen och trots att den är en förutsättning för också deras elproduktion. Den situationen leder ofta till ett dödläge där ingen elproducent vill vara den som ansluter sig först, vilket skapar en så kallad tröskeleffekt, som hämmar utbyggnaden av förnybar elproduktion.

Den tröskeleffekten vill jag och Alliansregeringen nu bygga bort. Genom att inledningsvis låta Svenska Kraftnät stå för kostnaden för att förstärka elnätet, och låta elproducenterna betala för sin andel i den takt som de ansluter sig till elnätet, minskar kostnaden för att t.ex. bygga ut vindkraft i bra vindlägen. Det innebär att vi kan få en mer effektiv utbyggnad av ny förnybar elproduktion och att vi får en mer rättvis fördelning av kostnaderna när elnätet behöver förstärkas. På sikt kommer det leda till att vi får mer förnybar el och lägre kostnader för elkonsumenterna.

Med det förslag regeringen nu lägger underlättar vi ytterligare utbyggnaden av den förnybara elproduktionen. Tack vare att det framöver blir billigare att vara först på den förnybara bollen kommer vi i Sverige kunna öka tempot i utbyggnaden av den förnybara elproduktionen ännu mer.

Det skall löna sig att göra egen el

Idag är det snarast regel än undantag att det elbolag man som villaägare har även har erbjudanden om att du via dem kan skaffa solceller till villataket. En rad av dessa bolag kan också erbjuda dig att köpa ett litet vindkraftverk anpassat för en villatomt eller mindre fastighet. Och runt om i hela landet finns det idag närmare ett tusental små producenter av förnybar el, som producerar el från sol och vind, men också de som producerar el från biogas och vattenkraft.

I takt med att den förnybara tekniken nu blir allt billigare växer intresset för att bli en småskalig förnybar elproducent. Om man tar solceller som exempel så har priset för en solcellsanläggning i Sverige halverats på bara ett par år.

Detta intresse vill Centerpartiet och Alliansregeringen uppmuntra. Vi vill se fler som blir producenter av egen förnybar el, och att fler därmed också kan ta makten över sina energikostnader och sitt energiliv.

Just därför fattar vi i Alliansregeringen – som Ekot rapporterat om – idag beslut om ett nytt förslag, som vi överlämnar till riksdagen, där den som småskaligt producerar sin egen förnybara el stimuleras med sänkt skatt. Det innebär att den som sätter upp solceller på villataket eller taket på bostadsrättsföreningen, eller den lantbrukare eller mindre företagare som sätter upp detsamma eller ett mindre vindkraftverk på sin egen mark, får sänkt skatt för den el man producerar.

Det förslag vi nu lämnar till Riksdagen är betydligt mer generöst och omfattar fler än den modell som vi skissade på i budgetpropositionen i höstas. Nu blir skattenedsättningen 60 öre per kilowattimme (vilket motsvarar energiskatt och moms), för upp till 30 000 kilowattimmar. Detta innebär att en mikroproducent som utnyttjar reformen maximalt mest kan få skatten sänkt med 18 000 kronor per år. Till det kommer sedan också den ersättning man får som producent om man säljer det elöverskott anläggningen producerar men man själv inte behöver till sitt elbolag och levererar ut på elnätet.

Dagens regeringsbeslut är ett efterlängtat och mycket välkommet beslut. Som många läsare av bloggen redan vet så har jag och Centerpartiet länge drivit frågan om så kallad ”nettodebitering” av el, som handlar om att gynna den småskaliga produktionen av förnybar el.

Det var precis därför Centerpartiet och Alliansregeringen bad en utredning ta fram ett förslag till modell för hur vi i Sverige, liksom många andra länder, skulle kunna främja den småskaliga produktionen av förnybar el. När den utredningen la sitt förslag förra sommaren pekade de på att regeringen borde välja en modell med skatteavdrag (eftersom denna modell skulle kunna godkännas av EU) och låta den som är småskalig förnybar elproducent göra ett skatteavdrag om maximalt 6000 kronor per år. Det är det förslaget som vi i Alliansregeringen nu arbetat vidare med, och utvidjat så att det både omfattar fler (t.e.x villaägare, lantbrukare, mindre företag, kontor, de flesta bostdasrättsföreningar) och blir mer generöst. Istället för de 6000 kronor/år som utredningen föreslog och de 12.000 kronor/år som regeringen aviserade i höstas kommer reformen nu som mest kunna ge sänkt skatt med 18.000 kronor/år. Därmed blir det ännu mer förmånligt att satsa på småskalig elproduktion, för fler. För den som vill öppnar den här reformen oerhörda möjligheter för lönsam förnybar elproduktion på allt från bostadsrättsföreningens och skolans tak till bondens hage.

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av Sveriges vägtransporter på fossila bränslen, och transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

Sverige har nått sitt och EU:s förnybartmål!

Vindkraftverk vid Pilsåker utanför Lund. Foto: Anders Lagerås / Wikimedia Commons

I fredags skickade jag och regeringen ett glädjens budskap till Bryssel när vi skickade in vår rapport om hur utbyggnaden av den förnybara energin utvecklas i Sverige till EU-kommissionen. För rykande färsk statistik i den rapporten visar att vi i Sverige, sju år innan 2020, nu har uppnått våra förnybartmål, både när det gäller den samlade andelen förnybart i hela energisystemet och andelen förnybart i transporterna! Det är riktigt bra, för miljön, för försörjningstryggheten och för vår konkurrenskraft!

Att vi i Sverige, tack vare en målmedveten politik och tydliga styrmedel, redan har nått våra förnybartmål och att vi idag har hela 51 procent förnybart i energisystemet som helhet, och 12,6 procent förnybart i våra transporter är väldigt glädjande. Och det visar att Centerpartiets och Alliansregeringens politik för att främja det förnybara fungerar bra, och ger oss i Sverige mycket förnybar energi för pengarna.

Den rapport som vi nu skickat in innehåller bland annat Energimyndighetens färska statistik för andelen förnybar energi 2011 och 2012. Och enligt den uppgick andelen förnybar energi i Sverige 2012 till 51 procent. Det är den högsta andelen förnybar energi hittills och ligger över både Sveriges EU-åtagande till 2020 enligt förnybartdirektivet (om 49 procent förnybart) och över vårt nationellt beslutade förnybartmål om att Sverige ska ha minst 50 procent förnybart i energisystemet till 2020. Men inte nog med det. För i rapporten redovisar vi också att andelen förnybar energi i transportsektorn 2012 uppgick till 12,6 procent, vilket är långt över det EU-gemensamma målet om 10 procent förnybart i transportsektorn till 2020.

Sveriges utveckling av total andel förnybar energi i procent från år 2005 till 2012.

Den sektor som bidrar allra mest till att Sverige har en så hög andel förnybar energi är värmesektorn, där biomassa står för den allra största posten följt av värmepumpar. Det näst största förnybara bidraget kommer från elsektorn, där vattenkraften kommer på första plats, följt av biomassabaserad elproduktion som kraftvärme och därefter vindkraft. Och med en växande andel förnybart i transporterna spelar också det allt större roll. Idag kommer strax under 60 procent av vår förnybara energi från biomassa från den fina svenska skogen, och hela 60 procent av den el vi använder i Sverige är nu förnybar.

Att vi ligger så långt fram, och har så osedvanligt goda möjligheter, beror på att vi i Sverige har väldigt rika förnybara resurser – med solen, vinden, vattnet, skogen och jordvärmen från jordens innandöme. Och under året har jag fått möjlighet att besöka flera viktiga förnybartprojekt, som antingen redan har eller kommer att ge oss ett stort tillskott förnybart framöver. Dit hör t.ex. Markbygdens vindkraftpark i Piteå, dit hör Kårehamns vindkraftpark på Öland, dit hör Seabased vågkraftpark i Lysekil (som jag inte besökt på plats än, men väl fått information om på många andra sätt) och dit hör Preems tillverkning av andra generationens biobränslen i form av HVO-diesel framställd ur tallolja i Lysekil.

Att vi i Sverige nu, sju år före 2020, redan nått och överträffar både vårt eget och EU:s 2020-mål om förnybart ger oss ett bra utgångsläge inför de EU-förhandlingar som ska påbörjas tidigt nästa år, och som kommer handla om hur ett nytt klimat- och energipolitiskt ramverk för EU inför 2030 ska se ut. För mig är det alldeles tydligt att EU, om vi ska klara klimatutmaningen och försörjningstryggheten, behöver mer förnybar energi och mer förnybara drivmedel i våra transporter. Och i och med att vi i Sverige redan uppnått EU:s 2020 mål för förnybart så visar vi vägen, och visar att det går att ställa om – ibland till och med snabbare än man tror – om man har tydliga mål och ambitioner och smarta och kostnadseffektiva styrmedel för att ta sig dit.

Här är ett inslag från SVT om den här nyheten.

Och med den fina förnybara nyheten vågar jag (nästan) lova att jag levererat den sista energinyheten till er, på den här sidan julhelgen. Men innan jag själv loggar ut och kopplar ner vill jag önska alla er som – med ert intresse, engagemang och arbete – har bidragit och bidrar till den här positiva förnybara utvecklingen en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Vision blir verklighet

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Idag har jag å regeringens vägnar tagit emot utredningen om en Fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det utredningen lämnat över är en 1000 sidor lång och bred åtgärdskatalog som innehåller många förslag om vad vi kan och bör göra för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050.

Den långsiktiga vision som Alliansregeringen slagit fast är att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och som ett steg på vägen till det ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Det är en tuff, men helt nödvändig prioritering. För omställningen till hållbara transporter handlar i grund och botten om att det är det vi nu måste göra för att vi ska klara klimatutmaningen. För medan vi i andra sektorer – uppvärmningen, industrin och elproduktionen – nästan helt och hållet lyckats fasa ut det fossila så återstår det mesta av det jobbet i transportsektorn. Fastän Sverige ligger allra längst fram och har högst andel förnybart i våra transporter – 11,8% enligt den senaste statistiken (vilket innebär att vi redan nu överträffar det mål vi gemensamt satt upp i EU) – så går fortfarande mer än 90 procent av våra vägtransporter på fossila bränslen. Det innebär att en tredjedel av Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. Ska vi kunna ändra på det måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Vi måste ställa om, men vi ska göra det på ett smart sätt. För omställningen till hållbara transporter ska inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller lägga hinder i vägen för vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: den omställning vi ska göra måste bygga på insikten att transporter faktiskt ett nödvändigt blodomlopp för vår ekonomi och vårt samhälle.

Problemet är inte själva transporterna, utan de skadliga utsläppen och klimatpåverkan som de fossila bränslena för med sig. Vi ska jaga utsläppen, men vi ska inte jaga de som behöver bilen för att leva. Och vi ska se till så att det i framtiden går att köra bil med gott samvete.

Den som läst Alliansens energi- och klimatöverenskommelse [PDF] vet att den rymmer väldigt tydliga och långsiktiga mål för transportsektorn. Och sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi i Alliansen gjort en lång rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Men mer behöver göras, och just därför tillsatte vi i regeringen förra sommaren utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan, där vi bad några av de mest välrenommerade experterna på området att, tillsammans och i dialog med andra, ta fram förslag kring vad vi behöver göra mer av när det gäller sådant vi redan gör, men också vilka verktyg vi måste lägga till i verktygslådan för att vi ska nå de mål vi satt upp.

Resultaten av den utredningens arbete har jag tagit emot idag. Nu kommer vi gå igenom utredningens analys och förslag för att se vad vi vill gå vidare med och vad som kanske kan behöva utredas vidare. Men redan såhär inledningsvis är det förstås väldigt bra att utredaren, Tomas B Johansson, pekar på att det är möjligt för oss i Sverige att komma en bra bit på vägen till ett klimatneutralt samhälle, redan till 2030. Men precis som han pekar på så krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och politisk vilja för att ta oss dit.

Omställningen till hållbara transporter och en fossiloberoende fordonsflotta är en stor och viktig utmaning, och i det arbetet kommer det behövas många krafter och mångas engagemang. Och att det finns mycket av den kraften och det engagemanget visade sig inte minst i eftermiddags på ett fullsatt och websänt seminarium med namnet ”2030 – Hatt-trick för Sverige” hos den gröna liberala tankesmedjan Fores, där både jag och utredaren deltog. Min tydliga vilja nu är, precis som jag sa på Fores, att så många som möjligt av alla de som vill och bör få chansen att komma med synpunkter på utredningens förslag också ska få göra det.

I det perspektivet kan många bidra, inte minst Fores själva som dagen till ära valde att lansera sitt 2030-sekretariat som kommer samla olika aktörer som har intresse av att vara med och driva omställningen av transportsystemet framåt. Och för egen del ser jag oerhört mycket fram emot att som energiminister vara med och leda den fortsatta processen och den fortsatta gröna omställningen av transporterna vidare!

Dagens presskonferens kan ses i efterhand nedan:

« Äldre inlägg

Tag Archives