Mer förnybart stärker EU:s energioberoende

Idag har jag och mina energiministerkollegor i EU träffats för energiministerråd i Luxemburg. På vår digra agenda hade vi både en viktig diskussion om hur vi kan minska EU:s energiberoende, och en lika viktig diskussion om vilka klimat- och energimål som vi i EU ska anta till 2030. I båda dessa frågor är vi från Sverige väldigt aktiva, och har en tydlig och pådrivande roll.

Vid Europeiska Rådets möte i mars gav de EU-kommissionen i uppdrag att ta fram ett förslag till strategi för att stärka EU:s försörjningstrygghet, vilket de också gjort. Och strävan att minska sitt beroende framför allt av rysk gas är verkligen en brännhet fråga i många medlemsländer, mot bakgrund av utvecklingen i Ukraina och det faktum att många av EU:s medlemsländer är tungt beroende av rysk gas (som inte sällan transporteras i pipelines via Ukraina). Vi i Sverige märker inte så mycket av det, eftersom vi inte är så beroende vare sig av rysk gas eller av gas i allmänhet.

Mycket i den strategi EU-kommissionen har föreslagit är väldigt välkommet och bra, inte minst de kortsiktiga åtgärderna, som EU borde kunna enas om relativt snabbt. Men samtidigt har jag idag väldigt tydligt betonat att frågan om att minska EU:s energiberoende och stärka vår försörjningstrygghet hänger nära samman med det nya ramverk för klimat- och energipolitiken till 2030 som vi också har på bordet och förhandlar, och att båda dessa frågor måste hanteras som en helhet och tillsammans. För faktum är att det snabbaste och billigaste sättet att minska vårt beroende av importerad fossil energi är att bygga ut den förnybara energi, och att energieffektivisera. Precis den typ av frågor som vi diskuterar och ska besluta om i det kommande 2030-ramverket.

Den diskussion vi energiministrar hade idag, liksom den diskussion som miljöministrarna hade i sitt råd igår, var en förberedelse inför de förhandlingar om ökat energioberoende och 2030-målen som statsminister Fredrik Reinfeldt och de andra stats- och regeringscheferna ska ha vid sitt toppmöte strax efter midsommar. Förhoppningsvis kan de lösa några av de mest akuta Ukraina-relaterade frågorna redan då, men de medelfristiga och långsiktiga insatserna för att öka vårt energioberoende måste hanteras och beslutas samtidigt som 2030-ramverket, ett ramverk som Sverige och flera andra medlemsländer anser måste beslutas om senast vid toppmötet i oktober i år.

Vid energirådet idag fattade vi också beslut om att godkänna det kompromissförslag som ordförandeskapet lagt fram om det så kallade ILUC-direktivet (Indirect Land Use Change), ett direktiv som handlar om att införa nya krav och regler för att främja och säkra hållbara förnybara drivmedel. Vägen fram till dagens beslut har varit lång och komplicerad, med intensiva förhandlingar, där vi från svensk sida har gjort gemensam sak med andra likasinnade för att se till så att direktivet innehåller regler som främjar avancerade biodrivmedel från t.ex. skogen, och att det också främjar utvecklingen av biodrivmedel med extra stor klimatnytta. I båda de delarna har vi från svensk sida lyckats väl, och båda delarna finns därför med i direktivet. Nu väntar en förhandling med EU-parlamentet, där vi måste bevaka att de goda delarna blir kvar, samtidigt som vi från svensk sida inte har något emot om parlamentet skulle kräva att vi ytterligare höjer ambitionerna när det gäller att främja de mest klimatsmarta biodrivmedlen i ILUC-direktivet.

Här finns en intervju jag gjorde innan mötets öppnande i morse.

Välkommet amerikanskt steg för klimatet

Amerikanskt kolkraftverk, källa: Wikipedia Commons

Amerikanskt kolkraftverk, källa: Wikipedia Commons

Igår presenterade USA:s president Barack Obama sina nya planer för att minska USA:s utsläpp av växthusgaser, framför allt genom att ställa nya krav på USA:s många kolkraftverk. Uppdraget till amerikanska naturvårdsverket är att införa nya regler som skall minska utsläppen med 30 procent, jämfört med 2005 års nivåer.

Att Obama gör detta är efterlängtat och välkommet, av tre viktiga skäl.

För det första; Obama pekar nu ut en tydlig riktning och tar konkreta steg framåt. Det är bra. För även om det kan te sig som en obegriplighet för många svenska som tar klimatengagemanget för givet så har  klimatfrågan i USA länge varit i bakgrunden och varit en fråga fylld av konflikter. Ofta har kongressen blockerat möjligheterna att införa nya ambitioner och genomföra nya reformer som skulle innebära att USA blev en tydligare spelar på klimatområdet. Genom att Obama nu låter myndigheterna sätta nya regler kommer USA kunna komma framåt trots att det finns en politisk oenighet i frågorna. Det är väldigt bra.

För det andra; När Obama nu höjer ambitionerna ökar USA också trycket på andra länder och på att vi gemensamt ska kunna komma framåt i klimatfrågan globalt. Jag och miljöminister Lena Ek har och fortsätter arbeta hårt, å Centerpartiets och Alliansregeringens vägnar, för att vi i EU ska enas om en tydlig och ambitiös gemensam position inför de globala klimatförhandlingar som ska äga rum i Paris hösten 2015. De i EU som hittills varit skeptiska till att göra det har ofta hävdat att vi i EU inte ska göra några egna åtaganden, förrän stora utsläppare som USA och Kina går framåt. När Obama nu får USA att röra på sig ökar också trycket på andra att göra detsamma, också i Europa.

För det tredje; Som ett brev på posten kommer det nu dra ihop sig till klimatpolitisk strid i USA. Konservativa grupper och traditionella energiintressen engagerar sig nu hårt för att kritisera Obamas ambitioner, genom att hävda att kostnaderna blir för höga och ifrågasätta både presidentens och vetenskapens klimatargument. Samtidigt som Obama inte bara motiverar sitt förslag med att USA behöver minska sina klimatutsläp, utan också motiverar dem med bättre hälsa och andra stora samhällsvinster.

USA måste vara med och ta sitt ansvar och inta en konstruktiv och pådrivande roll för att vi ska kunna nå ett globalt klimatavtal 2015. Förhoppningsvis kommer det som nu händer i USA att skänka lite mer ljus åt fördelarna med att minska utsläppen i USA, samtidigt som det förhoppningsvis kan bidra till ett nytt globalt fokus på klimat- och energifrågorna, vilket behövs för att föra världen lite närmare ett globalt klimatavtal. Obama har, inte minst under sin andra presidentperiod, visat ett stort intresse för klimat- och hållbarhetsfrågor, vilket märktes när han besökte Sverige och Stockholm förra hösten, och jag tillsammans med statsministern fick chansen att berätta om Sveriges hållbara resa och visa upp några bra exempel på framstående svensk miljöteknik. Att detta intresse nu blir till konkret politiskt handling är ett gott tecken inför framtiden.

C presenterar 5 förslag för att minska beroendet av rysk gas och olja

Slutspurten inleds på Stockholms Central.

Slutspurten inleds på Stockholms Central.

Det finns många skäl att välja förnybart. Ett är att förnybart är det enda långsiktigt hållbara alternativet, och att en ökande andel förnybart är ett av de viktigaste instrumenten för att möta klimatförändringarna. Men en ökad andel förnybart är också ett av de snabbaste och billigaste sätten att stärka både vår och EU:s försörjningstrygghet, och bryta beroendet av importerad olja och gas, från till exempel Ryssland.

Och det kan göras redan idag. För den förnybara energin är till sin natur småskalig, och går relativt sett snabbt att bygga ut. Och precis det var också budskapet när jag och Annie Lööf, tillsammans med Centerpartiets toppkandidater till EU-parlamentsvalet – Kent Johansson och Fredrick Federley – i morse mötte väljare på Centralstationen i Stockholm och kickade igång Centerpartiets EU-valspurtkampanj.

När vi gjorde det passade vi också på att presentera en rapport med fem förslag på hur vi tillsammans i EU kan bryta EU:s oljeberoende. Centerpartiet föreslår att vi i EU ska:

 

  1. Höja utbyggnadstakten för förnybar energi i EU. Mer förnybart är det snabbaste och billigaste sättet att minska beroendet av rysk gas och olja.
  2. Fortsätt bygga samman Europas energimarknader så att vi kan samarbeta mer för att lösavåra energibehov. Med bra elförbindelser med Baltikum och kontinenten, och mycket förnybar och koldioxidfri el i Sverige, kan Sverige och Norden framöver spela en allt större roll som ett grönt batteri för Europa.
  3. Höj priset på koldioxid, så att det blir dyrare att satsa på fossil energi och lönar sig bättre att investera i energieffektivisering och förnybart.
  4. Slå fast en handlingsplan i EU för att fasa ut de fossila bränslena ur Europas transporter, precis som vi nu håller på att göra i Sverige.
  5. Slå fast ambitiösa gemensamma EU-mål för att till 2030 fortsätta minska klimatutsläppen och öka andelen förnybart i hela EU. De som skulle tjjäna mest på sådana ambitiösa klimat- och energimål är de länder som sitter allra mest fast i ett beroende av rysk gas och olja.

Rapporten i sin helhet hittar du här.

Frågor om nya klimat- och energimål i EU blev det också på lunchen idag då jag frågades ut i Expressens valstuga:

I Valbaren: därför blev jag centerpartist

Just nu höjs temperaturen inför det stundande valet till Europaparlamentet för varje dag som går. Det märks inte minst genom att Centerpartiet, igår och idag, har EU-valupptakt i Göteborg. Men det märktes också tidigare i veckan, när jag  gästade Malou von Sivers program Valbar i TV4 (ett inslag som du kan se direkt i klippet nedan). Tillsammans med Rossana Dinamarca (V) och LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, var jag där för att diskutera ideologi, bortom de vanliga politiska sakfrågorna som speglas i så många andra sammanhang. Varför blev jag centerpartist? Vad är kärnan i Centerpartiets, respektive Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ideologier? Och hur ser vi på skillnaderna mellan de olika partierna i Sverige?

Om du, när du sett inslaget, är ännu mer sugen på att få veta vilka mina drivkrafter är och varför jag blev centerpartist kan du läsa om det här.

Känner du igen dig? Det kan bero på att du, statistiskt sett, också är centerpartist ;)

 

Hållbar energi på Globala gymnasiet

På besök på Globala gymnasiet i Huddinge

Gästföreläser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm.

I förmiddags fick jag chansen att gästföreläsa för ett par naturvetarklasser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm, som är mitt uppe i ett projekt om hur hållbara energilösningar kan förbättra människors livsvillkor i fattiga länder. Och faktum är ju att energi är en förutsättning för att vi ska kunna sprida välstånd till fler och för att fler människor världen över ska kunna ta sig ur fattigdom. Och just därför var det extra roligt när Niklas Biller, som är lärare på Globala gymnasiet, hörde av sig och undrade om inte jag ville träffa hans elever och berätta om hur jag och regeringen arbetar med de här frågorna, från politikens håll.

Energi är en förutsättning för så mycket i vår tillvaro. Det är en förutsättning för att vi ska kunna hålla oss varma, för att vi ska kunna transportera oss, för att vi ska kunna laga vår mat, rena vårt vatten och för att vi ska kunna ha alla de prylar vi använder varje dag. Energi är helt enkelt en del av blodomloppet i vårt samhälle. Det mesta av det vi gjort sedan vi vaknade i morse, och fram tills nu, har krävt energi: strömmen i väckarklockan, energin till bussen eller tunnelbanan för att sig till skolan eller jobbet, belysningen där hemma och ute på stan. För att inte tala om all den energi som har krävts för att producera kläderna vi har på oss och frukosten vi åt i morse.

Som svenskar tillhör vi de lyckligt lottade i världen, inte minst vad det gäller energi. Vi har all den energi vi behöver för att klara vår vardag, men också för att vi ska kunna försörja en växande ekonomi som ger oss jobb och välfärd. Men många andra människor på planeten har väldigt mycket sämre tillgång till trygg och ren energi än vi.

De senaste årtiondena har världens energianvändning ökat extremt mycket. Bara sedan 1970-talet har världens energianvändning mer än fördubblats. Och frågan man kan ställa sig är: är det bra, eller dåligt?

Svaret på den frågan är både ja och nej.

För med den ökade energianvändningen har vi fått utveckling och välfärd. Tack vare den har fler fått tillgång till ljus, värme och fått chansen att resa och kommunicera. Och det är ju bra. För det innebär ju att fler människor har kunnat ta sig ur fattigdom och öka sin levnadstandard.

Det som är mindre bra är att den ökade energianvändningen, och nyttan av den, hittills har varit väldigt ojämnt fördelad. Å ena sidan finns det människor i länder som vårt eget, som har riktigt god tillgång på trygg energi. Å andra sidan finns det en stor mängd människor som fortfarande helt saknar en trygg och sund energiförsörjning.

Idag, 2014, är vi ungefär sju miljarder människor som lever på jorden. 1,3 miljarder av oss räknas som fattiga.

Lika många människor – 1,3 miljarder – saknar elektricitet. De saknar det i sina hem, som de istället måste lysa upp med ved eller med dyr och hälsovådlig fotogen. Men de saknar det också i sina skolor och på sina sjukhus, där man kanske bara har el några timmar per dag, och inte alltid vet när.

Dubbelt så många människor, 2,6 miljarder, saknar tillgång till rena matlagningsmöjligheter. Och enligt FN dör så många som ofattbara 3 miljoner människor varje år på grund av dålig inomhusluft, där bristen på rena matlangningsmöjligheter är en av de viktiga orsakerna.

Och vi kan fortsätta ännu längre: närmare 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten och varje år dör 3,5 miljoner människor på grund av att de saknar rent vatten.

Många av de här utmaningarna – fattigdomen, bristen på el, bristen på rena matlagningsmöjligheter, bristen på tillgång till rent vatten – hänger ihop, och de hänger i allra högsta grad ihop med behovet av energi. För den som även framöver måste lägga många timmar varje dag på att samla ved till en primitiv ugn, eller som inte kan värma sitt vatten ordentligt, kommer troligtvis att förbli i fattigdom. Och omvänt: om vi kan förse dem med trygg och ren energi, så får de helt nya möjligheter att ta sig ur fattigdomen och få chansen att leva ett både hälsosammare och bättre liv.

Det var om detta jag pratade när jag gästföreläste på Globala gymnasiet idag. Och om hur vi från svensk sida – genom vårt bistånd, genom att investera i fattiga länder genom så kallade Clean Development Mechamisms (CDM) och genom att driva på och samverka internationellt för att få fram internationellt bindanden åtaganden och billiga och miljöbra spisar och annan effektiv miljöteknik – faktiskt kan vara med och bidra och spela en viktig roll för att utrota energifattigdomen i världen. Om vi är med och ser till så att fler människor får tillgång till ren energi så kan vi ge dem värme och ljus, vilket innebär att de får mer tid och bättre möjligheter att utbilda sig och att arbeta. Vilket i sin tur är en förutsättning för att de ska kunna komma ur den fattigdom de idag befinner sig i.

Ett tveeggat ryskt gasberoende

Idag rapporterar Ekot att Ryssland hotar stoppa sina gasleveranser till Ukraina, även om det innebär att gas som är ämnad för export till helt andra länder i Europa också stoppas. Den är en väldigt tydlig påminnelse om hur allvarligt läget är just nu.

Det allvarliga läget kring Ryssland och Ukraina var också orsaken till att jag idag stod värd för ett expertseminarium om just EU:s gasberoende, i riksdagen. På seminariet deltog  två av de mest framstående experterna på Europas beroende av rysk gas och på gasens betydelse för Ryssland och Ukraina som går att frambringa.

Chloe Le Coq är docent i nationalekonomi vid SITE, institutet för transitionsekonomier vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har utvecklat ett index som mäter beroendet av rysk gas i Europa. Tillsammans med henne deltog Jesper Roine, docent i nationalekonomi vid SITE vid Handelshögskolan i Stockholm och expert på Ukrainas ekonomi.

Den bild de gav var att EU är oerhört beroende av rysk gas, inte minst de östeuropeiska länderna, och att en väldigt stor utmaning är att kostnaderna för att bryta EU:s gasberoende fördelar sig väldigt olika mellan olika medlemsländer, eftersom det skiljer sig så mycket åt vilka möjligheter man har att ersätta den ryska gas som går till EU via pipelines med andra alternativ. Men de pekade också på att det vi nu ser är  ett väldigt tveeggat beroende – där den ryska ekonomin, och inte minst den ryska statsbudgeten, är  mer beroende av de inkomster som den ryska gasexporten ger än vad EU är beroende av rysk gas. Något som dock inte märks i Rysslands agerande.

I den inledning jag höll vid expertseminariet framhöll jag att jag och Centerpartiet ser fyra viktiga delar för att EU ska kunna minska sitt beroende av rysk gas med långsiktigt hållbara energialternativ:

  1. Vi måste förverkliga en gemensam inre marknad för energi i EU som bygger samman energimarknaderna med varandra och där vi som medlemsländer kan stötta varandras energiförsörjning, och minska behovet av att importera dyr och oberäknelig rysk gas,
  2. Vi måste fortsätta bygga ut den förnybara energi och fortsätta energieffektivisera för att de vägarna minska vårt beroende av det fossila,
  3. Vi måste sätta ett mer rättvisande pris på koldioxidutslläpp, bland annat genom att reformera handeln med utsläppsrätter, och
  4. EU måste snarast möjligt slå fast ett nytt ambitiöst klimat- och energipaket för 2030, så att vi ger tydliga och riktiga styrsignaler för omställningen av EU:ländernas energisystem, så att vi minskar beroendet av det fossila och ökar det klimatsmarta, energieffektiva och förnybara.

 

En närodlad politik för Sörmland

I Läppe vid Hjälmarens strand tillsammans med delar av Sörmlandscentern.

I Läppe vid Hjälmarens strand tillsammans med delar av Sörmlandscentern.

Idag är det 57 dagar kvar till EU-valet. Och därefter 170 dagar till kommun-, region- och riksdagsvalen. Och just idag har Centerpartiet i Sörmland hållit sin distriktsstämma, i fantastiskt vackra Läppe vid Hjälmarens strand. En stämma som jag hade den stora förmånen att få tala vid, som vice partiledare och it- och energiminister men kanske ännu mer som Centepartiets toppkandidat till Riksdagen i Sörmland.

Och gissa om det var gott om människor där, och om debattlysten var hög! För mig är det tydligt att Centerpartiet i Sörmland nu på allvar lämnat startblocken för att visa väljarna att det faktiskt behövs ett starkare Centerparti – i kommunerna, i landstinget, i riksdagen och i EU.

När Centerpartiet går till val i år gör vi det med en närodlad politik, som spelar roll när det verkligen gäller.

En närodlad politik, det är en politik som – på energiområdet – vill satsa ännu mer på att ta vara på de fantastiska möjligheter vi har att producera mer el från vindkraft, solkraft, vågkraft och från bioenergi. Som ställer om till hundra procent förnybart och tar vara på det gröna guld som finns runtom i vårt land, och som i konkret handling hjälper oss att möta växthuseffekten.

En närodlad politik, det är en politik som lägger örat mot marken och lyssnar på hur de riktiga jobbskaparna har det. Som inser att storföretagen springer ur småföretagen och som gör det enklare, billigare och lättare att anställa. Särskilt i de små företagen, där de nya jobben växer till.

En närodlad politik, det är att ge oss, oavsett var vi bor, en bra chans att växa och utvecklas, oavsett om man bor mitt i smeten eller där det är långt mellan husen och motorvägarna. Som ser till så att alla har rätt till bra bredband och bra mobiltelefoni.

En närodlad politik, det är att se våra barn i ögonen och att rensa bort gifterna ur deras leksaker. Det är att, precis som många centerpartister gör i kommunerna runtom i Sörmland, jobba med upphandlingen så att den mat morfar eller mormor får på äldreboendet är både god och näringsrik och lever upp till de höga krav vi har på god miljö- och djuromsorg.

Med en närodlad politik så vet den ena handen vad den andra gör. För en närodlad politik ställer inte tuffa krav på miljö- och djuromsorg på svenska bönder den ena dagen, bara för att importera billig mat med lägre miljö- och djuromsorgskrav till skolor och äldreboenden den andra dagen.

En närodlad politik stirrar sig inte blind och tror att vi måste välja mellan att antingen ha en bra basproduktion av mat i Sverige eller producera nischproducerade förädlade produkter. Nej, en verkligt närodlad politik förstår att det ena faktiskt förutsätter det andra. Den ser styrkan och rikedomen i svensk matproduktion, och vill öka den. Och det är precis därför som vi i Centerpartiet, med Eskil i spetsen, satsar på Matlandet i hela Sverige, och på ”Stolt mat i Sörmland” som en regional matstrategi i Sörmland.

Allt det här – att skapa fler jobb i hela landet, att bygga ut det förnybara, att producera giftfri mat och giftfria leksaker – det är närodlad politik. Och det är med det löftet längst fram som vi i Centerpartiet – i Sörmland och i hela Sverige – går till val i år!

En dag i vetenskapens tecken

Anna-Karin Hatt medverkar på The Nobel Week Dialogue

Anna-Karin Hatt medverkar på The Nobel Week Dialogue

Morgondagens Nobelprisutdelning i Stockholms konserthus och den efterföljande Nobelfesten i Blå hallen är kulmen på Nobelveckan – en vecka full av aktiviteter i vetenskapens tecken. Sedan ett år tillbaka arrangeras under den veckan ”The Nobel Week Dialogue”, dagen innan själva Nobeldagen, den 9 december. Nobel Week Dialogue samlar tidigare nobelpristagare (bland många andra den tidigare amerikanske energiministern tillika Nobelpristagaren, Steven Chu), politiker, näringslivsföreträdare, organisationer och studenter för en hel dag av intressanta tal, spännande föreläsningar och minst lika spännande paneldiskussioner.

I år arrangerades Nobel Week Dialogue i Göteborg (och om jag förstått saken rätt ska arrangemanget kommande år arrangeras ömsom i Stockholm och ömsom i Göteborg) på temat ” Exploring the Future of Energy”.

Själv hade jag  äran att få inledningtala för hela Nobel Week Dialogue tidigare idag, och dessutom delta i en av paneldiskussionerna. I mitt tal – som hade titeln ”The Challenge of our Energy Future – Our Window of Opportunity” –  tog jag avstamp i ett mycket bekymmersamt faktum; nämligen att kol, fortfarande 2013, är världens allra största energikälla och att hela 80 procent av världens energikonsumtion fortfarande är fossil. Och fastän  klimatforskarna världen över är tydligare än någonsin om sambandet mellan den globala uppvärmningen och världens törst efter fossila bränslen, så subventioneras de fossila bränslena globalt sett med ofattbara 500 miljarder dollar varje år, hela sex gånger mer än världens samlade stöd till förnybar energi. Det är inte långsiktigt hållbart.

Men den goda nyheten är att problem som skapats av oss människor också kan lösas av oss människor. Men för att det ska hända, och för att världen ska ställa om till hållbara energisystem som håller sig inom tvågradersmålets gränser, så krävs det ett starkt politiskt åtagande, det krävs tydliga och långsiktiga mål och spelregler (både regionalt som t.ex. inom EU och globalt), och det krävs goda exempel och beprövad erfarenhet som visar på hur det faktiskt är möjligt att kombinera höga klimat- och hållbarhetsambitioner med en hög och varaktig ekonomisk tillväxt. Inte minst i det senare kan Sverige spela en väldigt viktig roll, genom att berätta om hur vi gjort vår hållbara resa.

Vid sidan av det måste vi också se till att sätta ett korrekt pris på koldioxid. I dagsläget är det bara 8 procent av de fossila bränslen som används i världen som omfattas av någon form av koldioxidskatt. Ska vi kunna bryta beroendet av fossila bränslen och minska våra koldioxidutsläpp behöver alla fossila bränslen omfattas av ett korrekt pris på koldioxid.

För ett par veckor sedan – när jag deltog vid International Energy Agencys Ministermöte i Paris, sida vid sida med andra energiministrar i OECD och sida vid sida med tunga företrädare för energisektorn i OECD-området – så var det energibranschen som, oavsett vilken form av energi de för närvarande producerade, med mer eller mindre samstämmig röst pekade på vikten av att få ett korrekt pris på koldioxid. Och idag, på Nobel Week Dialogue i Göteborg, var det forskarna och nobelpristagarna som, tillsammans med mig, pekade på behovet av detsamma.

Min förhoppning är att alla som har möjlighet att påverka klimat- och energiarbetet, i EU och globalt, hör och tar till sig dessa tydliga uppmaningar. För vi har stora uppgifter framför oss. Ska världen kunna enas om det globala klimatavtal vi behöver i Paris 2015, så behöver vi i EU nästa år enas om ett ambitiöst klimat- och energiramverk med sikte på 2030. Den pusselbiten, och ett starkt europeiskt ledarskap inför klimatförhandlingarna är inte det enda som krävs, men det är en viktig pusselbit för att förhandlingarna i Paris ska kunna lyckas.

I avvaktan på ett globalt klimatavtal finns det dock, precis som både jag och flera andra (däribland ordföranden i FN:s klimatpanel som deltog i samma paneldiskussion som jag) påpekade idag, en hel del vi kan göra. För avsaknaden av ett globalt avtal får inte bli en ursäkt för att under tiden göra vad vi kan. Därför är det bra att vi i Sverige har höga klimat- och energimål (ni vet, vi ska minska våra koldioxidutsläpp med 40 procent till 2020, öka vår energieffektivitet med 20 procent till samma år, se till att ha minst 10 procent förnybart – vilket vi för övrigt redan nått – och ha minst 50 procent förnybart i vår energiproduktion. Och till 2030 ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta, som ett steg på vägen till att Sverige ska vara klimatneutralt till 2050), att vi gjort en rekordstor höjning av de permanenta energiforskningssatsningarna och att vi har lärt oss hur vi använder teknikneutrala, kostnadseffektiva styrmedel (som koldioxidskatten och de gröna elcertifikaten) för att styra bort från det fossila och in till det hållbara. Bara för att nämna något. Och på samma sätt behöver varje land i världen ställa sig frågan: vad kan vi göra, här och nu, för att hejda klimatförändringarna och ställa om till hållbara energisystem? För alternativet till det är så mycket sämre – för ju längre man väntar med att göra det man ändå kommer behöva göra, desto dyrare kommer det att bli.

Ännu mer på  det här temat blir det på onsdag, när Dr. Fatih Birol, som är chefsekonom för International Energy Agency, kommer till Stockholm för att presentera årets upplaga av ”energibibeln” World Energy Outlook. Det gör vi först på konferensen DI Energi, och sedan vid ett – som jag hoppas – spännande seminarium  i Riksdagen.

Men innan dess blir det ännu lite mer Nobel, med morgondagens Nobelprisutdelning och Nobelbankett. För det saknas sannerligen inte framstående upptäckter och duktiga vetenskapsmän och vetenskapskvinnor att fira! Deras kunskap, och deras raka besked till oss beslutsfattare, behövs för att vi ska kunna fatta de beslut vi behöver fatta, och för att vi ska kunna få det underlag som krävs för att vi på bästa sätt ska kunna ställa om till en hållbar framtid!

Här nedan kan ni se mitt anförande:

Centerpartiets EU-valplattform antagen

Anna-Karin Hatt och Centerpartiets EU-parlamentariker Kent Johansson på Centerpartiets förtroenderåd.

Anna-Karin Hatt och Centerpartiets EU-parlamentariker Kent Johansson på Centerpartiets förtroenderåd.

Nu på morgonen inledde Centerpartiet sitt förtroenderåd, där vi bland annat ska besluta om vilken lista och vilka kandidater vi ska gå till val på i EU-valet den 25 maj nästa år. När jag inledde debatten om valplattformen och föredrog partistyrelsens förslag till EU-valplattform gjorde jag det såhär:

Centervänner,

För mindre än 25 år sedan revs Berlinmuren. Fram tills dess styrdes halva Europa av kommunistiska diktaturer och den hårt militariserade gränsen delade vår kontinent i två – en där människor fick tycka och utrycka sig som de ville, och en annan där människor kastades i fängelse, för sina åsikter.

Sedan dess har mycket hänt. Idag finns bara en enda diktatur kvar i Europa. Och även om det absolut är en för mycket så har vi sett en fantastisk utveckling som till viss del beror på EU:s dragningskraft.

Idag kan vi utan problem ta bilen från Tyskland rakt in i Polen. Vi kan välja att studera i Paris eller Rom. Och vi kan sälja våra varor i Prag eller London. Våra barn som växer upp idag tar det för givet, men sanningen är att det har krävts många år av hårt arbete, mycket politisk vilja och många långa förhandlingar för att vi skulle komma dit.

I detta kan det inte råda något tvivel om att Sveriges deltagande i EU-samarbetet gör oss starkare. Men om vi inte ska tappa bort allt det goda som vi har byggt upp och som EU har fört med sig måste vi se till att vårda det europeiska samarbetet.

Centerpartiet är EU-vänner, men samtidigt, i våra Centerpartistiska hjärtan, så känner vi att det är en hel del som skaver med hur EU ser ut idag.

Vi ser hur främlingsfientlighet och intolerans är på frammarsch runt om på vår kontinent.

Vi ser hur byråkratiska regelverk och klåfingrighet ersätter sunt förnuft på punkt efter punkt.

Vi ser hur det Eurosamarbete som syftade till att föra ekonomier närmare varandra istället skapar sprickor mellan länder och regioner.

Och vi ser hur alltför många länder är beredda att låta klimatagendan falla i betydelse, i skuggan av den ekonomiska krisen.

För oss i partistyrelsen är det tydligt: EU måste bli smalare genom att fokusera på rätt saker, och vassare genom att kraftsamla på våra stora gemensamma ödesfrågor.

Det är därför som vi vill se ett EU med en ambitiös energi- och miljöpolitik och att EU ska vara världsledande på klimatområdet.

Det är därför som vi tänker kämpa för ett EU med ett sunt näringslivsklimat och har mer gemensam marknad som leder till jobb och tillväxt i hela Europa.

Det är därför som vi vill att EU ska arbeta för grundläggande rättssäkerhet och öppenhet, men ha ett starkt skydd för våra medborgares integritet.

Och det är därför som vi säger nej till Euro, nej till klåfingrighet, och nej till onödiga pekpinnar från Bryssel om vargar, lakritspipor eller det svenska snuset.

För Centerpartiet är EU-vänner, men precis som en god vän gör, så måste man ibland ta på sig ansvaret att säga nej när ens vän går över gränsen.

Och dessutom, sanningen är att Centerpartiets Europapolitik ligger i tiden. Det är inte bara vi som känner att EU gör fel saker. Och Centerpartiet har extremt hög trovärdighet i det. Vi är det enda Alliansparti som ända sedan folkomröstningen har sagt nej till Euron, och vi är det enda parti som med verklig trovärdighet kan stå för underifrånperspektivet och stå upp mot brysselbyråkratin.

Just det ska vi vara extremt tydliga med i valrörelsen, och det är just den politiken som partistyrelsen föreslår i valplattformen. Om vi lyckas förmedla det budskapet och göra det tydligt i valrörelsen är våra chanser i EU-valet i maj väldigt goda.

Vår uppgift här idag, er uppgift för idag, är att ta det här förslaget, förfina det och fatta beslut om en stark plattform, en plattform som tydligt beskriver Centerpartiets vision om ett smalare, men vassare EU.