Tag Archives

Surfplattorna platsar i skolan

I Dagens Nyheter reagerar utbildningsminister Jan Björklund över att skolor i Sollentuna Kommun har övergått från mer traditionell undervisning till att använda digitala lärverktyg, så kallade surfplattor. Självklart kommer det behövas fysiska böcker och pennor även i en framtida skola, och självklart är det viktigt att svenska barn lär sig att skriva för hand också i framtiden. Men rent generellt är det inte min uppfattning att det finns för mycket digitala lärverktyg på skolorna runt om i landet. Snarare tvärtom.

”Min son kan inte prata ännu, men han kan navigera min Android telefon… hur förbereder sig skolan på hans kommande närvaro?”

Förra våren, när jag höll ett webbsänt rundabordssamtal om it i skolan inför framtagandet av den Digitala Agendan twittrade Mattias73, denna mening. I all sin enkelhet – på mindre än 140 tecken – satte han fingret på en av de viktigaste frågeställningarna vi måste fundera över. 

Sverige är ett av världens mest avancerade it-länder. Gång på gång placerar vi oss i den absoluta toppen av internationella jämförelser – när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft, uppkoppling och it-mognad. Vi vet att de allra flesta av våra elever – mer än 97 procent – har tillgång till en dator hemma. De spelar, surfar, spelar World of Warcraft, bloggar, messar, chattar, facebookar och twittrar så det står härliga till.

Men frågan är: är skolan förberedd på den tvååriga android-användaren och hans behov? Jag tror inte det, och jag tillhör en av dem som vill hävda att det på skolområdet finns ett stort utrymme för förbättring. För om man ser till statistiken så är vi i Sverige, jämfört med andra länder, kanske inte direkt dåliga på att erbjuda datorer i skolan. Men den faktiska användningen av datorer i skolan är det sämre med i Sverige än i många andra länder. Tittar man på användningen på mellan- respektive högstadiet så hamnar Sverige först på sjunde respektive nionde plats i hela EU. Den svenska skolan är bara fläckvis digital.

Det är i grunden anmärkningsvärt, eftersom Sverige i de allra flesta andra sammanhang brukar toppa rankinglistorna. Och det måste stämma till eftertanke. Andra mätningar visar att svenska barn är bättre än genomsnittet på att söka information på webben, chatta och skicka e-post. Men de visar också att våra svenska barn är sämre än OECD-genomsnittet när det gäller att hantera datorer för att göra vanliga textdokument, installera en skrivare eller bearbeta bilder.

Utvecklingen på it-området och den digitalisering som sker i samhället spelar stor roll för skolornas möjligheter att fullfölja sitt uppdrag.Självklart måste skolorna vara en del av informationssamhället. Självklart måste vi ha en skola som följer med i sin tid. Inte minst när vi vet att it kan göra oändlig skillnad i att effektivisera skolans arbete.

It är ett verktyg, bland många, och precis som alla andra verktyg är det oslagbart i många situationer men hopplöst fel i andra. En del skolor – ganska många som det verkar – använder datorer, interaktiva skrivtavlor och andra it-baserade hjälpmedel i undervisningen – med mycket goda resultat. Andra gör det inte.

Förmodligen handlar det om prioriteringar i våra kommuner och på våra skolor. Det kan handla om kompetensen och förmågan hos lärare, skolledare och de som är ansvariga på kommunen. Det kan alldeles säkert handla om intresse, motivation och ork. Men oavsett vilka orsakerna är så måste vi förstå dem bättre, så att vi kan överbrygga de svårigheter som finns och hjälpas åt att undanröja de hinder som kan tänkas stå i vägen.

Lösningen är inte att slänga ut alla skolböcker och pennor från skolorna runt om i landet. För de kommer fortsätta behövas även i morgondagens it-anpassade skola. Men grundproblemet är inte att dagens skolor satsar för mycket på it och digitala lärverktyg. Snarare tvärtom.

 

Bra och tydliga regler för fristående skolor

Denna vecka är första veckan med ”sommarregeringen”, som de delar av regeringen som är i tjänst över sommaren populärt brukar kallas. Och som traditionen tydligen bjuder är det sommarfika (eller snarare pressträff) med tredje statsmakten direkt därefter. För mig var det idag premiär i just det sammanhanget, och lite extra roligt var det då att jag kunde berätta om en av dagens nyheter från regeringssammanträdet, nämligen att vi nu tillsätter en parlamentarisk kommitté som ska se över reglerna och villkoren för friskolorna, under ledning av den förre folkpartiledaren Lars Leijonborg.

Jag är en varm vän av friskolereformen, som ju arbetades fram och beslutades av den förra borgerliga regeringen, Bildt-regeringen. Den har bidragit till att stärka valfriheten i den svenska skolan och har fört in ett viktigt mått av sund konkurrens mellan offentligt drivna och fristående skolor, vilket är till gagn för eleverna och för alla oss som vill se bra resultat i svenska skolor. Sund konkurrens om eleverna sporrar kvalitet och ger den som inte är nöjd med den undervisning man får möjligheten att, som en sista utväg om inget annat hjälper, faktiskt rösta med fötterna och välja en annan skola.

Fortsätt läs här

Ökad rättssäkerhet och mer makt till eleverna

Från och med den 1 juli i år krävs det Lärarlegitimation för att få undervisa och sätta betyg. Det är i grunden en mycket bra reform, som både skärper kraven på lärarna och höjer statusen på yrket. Att steg för steg göra det mer attraktivt att bli och vara lärare, och garantera att de lärare som finns i den svenska skolan håller god kvalitet är helt avgörande för att vi ska kunna komma till rätta med utmaningarna i den svenska skolan och förbättra resultaten. Med bra lärare i skolan, som har höga förväntningar på eleverna, kan vi också börja ta steg mot att förverkliga en nollvision mot ofullständiga betyg.

Men minst lika viktigt är att reformen stärker rättssäkerheten och ger mer makt till elever och föräldrar. De elever som fram tills idag i maktlöshet kunnat se hur en dålig lärare, som kanske till och med mobbat eller trakasserat elever, trots påstötningar fått undervisa klass efter klass kan från och med nu äntligen känna att de har makt och möjlighet att ingripa. För med legitimeringen kommer också möjligheten för elever,  föräldrar, kollegor och arbetsgivare att anmäla den lärare som man inte anser håller måttet till Skolinspektionen, och få sin sak prövad. Och den lärare som  agerat fel kommer kunna varnas eller till och med få sin lärarlegitimation indragen.

En reform som höjer statusen på läraryrket, stärker rättssäkerheten och förbättrar elevernas möjligheter att bli tagna på allvar.

Det är, minsann, inte en dag för tidigt.

En nollvision mot ofullständiga betyg

Idag skriver Miljöpartiets nya språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin på DN Debatt om situationen i skolan, och det faktum att vi år efter år sett var fjärde gymnasieelev lämna skolan utan godkända betyg. Jag håller mer än gärna med om att det är ett misslyckande för den svenska skolan, och ett gigantiskt svek mot en hel ungdomsgeneration.

Samma ämne tog Swedbanks VD Michael Wolf sig an härom dagen i Expressen, där han träffsäkert påpekade  ”tänk om vart fjärde flygplan störtade, eller var tredje mjölkpaket var odrickbart”.

En bra skola är det enskilt viktigaste både för att stärka ett land och för att ge bästa möjliga förutsättningar för varje enskild människa att utvecklas. Ingenting är så effektivt som en bra skola om man verkligen vill utjämna sociala skillnader, ge likvärdiga villkor och ge alla en chans att lyckas och att förverkliga sina drömmar. Skolan är helt enkelt livsviktig – både för eleven och för vårt samhälle.

Därför måste skolan stå högt på dagordningen för varje parti som vill göra anspråk på att ägna sig åt framtiden.

Vill vi på allvar ta itu med systemfelen i den svenska skolan då vet vi, genom internationella och nationella forskningsresultat, att det är rektors ledarskap på skolan, bra lärare som har höga förväntningar på eleverna och en elevanpassad skola med bra uppföljning som är själva framgångsreceptet. Just därför har Centerpartiet t ex drivit på för en ny rektorsutbildning, ny lärarutbildning, mer tidiga insatser i skolorna och en bättre uppföljning av elevers resultat. Men mer behöver göras. Att se till så att alla barn får använda moderna it-baserade lärverktyg i skolan är en viktig insats, eftersom vi vet från andra länder att den elev som har svårt att klara sig med traditionella läromedel kan lära sig lika bra eller t.o.m ännu bättre än en högpresterande elev om man bara får tillgång till rätt hjälpmedel.

Vårt gemensamma politiska fokus måste vara tydligt: inte ett enda barn ska lämnas därhän. Utanförskapet ska pressas tillbaka och skolan är ett av våra viktigaste verktyg för att åstadkomma det.

Om det finns någonting som Sverige verkligen skulle behöva så är det en nollvision mot ofullständiga betyg.