Anna-Karin Hatt bloggar |

Mer bredband för pengarna

Kristina Alsér överlämnar delbetänkande till Anna-Karin Hatt

Sedan Alliansen vann valet 2006 har vi från regeringens sida satsat ungefär 2,5 miljarder kronor på att bygga ut bredband på landsbygden, främst genom den svenska delen av EU:s landsbygdsprogram. Merparten av de pengarna har gått till fiber till byn-projekt i områden där privata marknadsaktörer inte varit beredda att investera.

Regeringens bredbandssatsningar har gett väldigt stor utväxling för varje satsad skattekrona. Det har jag själv kunnat se, t.ex. när jag invigde Ransbysätters fibernät, en by med under 60 invånare!

Men även om vi kan se att pengarna redan givit fantastiska resultat så måste vi fundera på hur vi kan bli ännu effektivare och få satsningarna att räcka till ännu mer.

Just därför tillsatte jag på Luciadagen förra året Bredbandsutredningen, under ledning av landshövding Kristina Alsér. En utredning som bland annat ska utvärdera regeringens bredbandsstrategi och titta på hur de offentliga stödprogrammen skulle kunna effektiviseras.

Idag kunde jag så ta emot utredningens delbetänkande där de bland annat föreslår att olika offentliga stödformer ska slås samman, att vi borde införa ett offentligt stöd för att inrätta så kallade regionala bredbandskoordinatorer, och att Post- och Telestyrelsen borde få i uppdrag att ta fram en byanätskarta, i syfte att förenkla samarbetet mellan byanät och telekomoperatörer.

Jag tror att det kan finnas mycket att vinna på bättre samordning av bredbandsutbyggnaden. Ett av de intressanta exempel som Bredbandsutredningen tar upp i sitt delbetänkande är hur ett byanät i Västra Götaland, Bolstad Bredband, arbetat. När de byggde ut sitt nät samordnade de fiberinvesteringen med en utbyggnad av kommunalt vatten, vilket ledde till att de kunde sänka kostnaden påtagligt. Tack vare offentligt stöd och bra planering kunde 118 hushåll och 65 företag i Bolstad förra året få mycket snabb anslutning till internet.

Idag har 53 % av våra svenska hushåll och företag möjlighet att skaffa sig ett bredbandsabonnemang med en hastighet om minst 100 Mbit/s. Det mål vi i regeringen arbetar för att förverkliga är att 90 % av alla hushåll och företag ska kunna få så snabbt bredband senast år 2020. Både jag och PTS gör bedömningen att det målet är inom räckhåll, men ska vi lyckas med det måste vi alla arbeta ännu hårdare och ännu mer effektivt. Bredbandsutredningens delbetänkande är ett viktigt steg på vägen som bidrar till att peka på hur det målet kan nås.

En nationaldag med Europas digitala agenda

Nationaldagsfirande bland de andra ministrarna på EU:s telekommöte.

När EU:s ministerråd samlas för att fatta beslut om Europas framtid tar man inte alltid hänsyn till nationella helgdagar. Därför fick jag idag spendera nationaldagen i Luxemburg tillsammans med mina europeiska kollegor, däribland den finska telekomministern Piia Viitanen, som har haft sin portfölj i mindre än tre veckor.

För att lära känna min nya finska kollega lunchade vi tillsammans innan ministerrådet, och vi diskuterade bland annat vad som ska hända med det så kallade 700-bandet i framtiden. Det är ett frekvensband som vi i Sverige för närvarande använder för att sända digital-tv. Men Finland har för sin räkning redan beslutat att de vill upplåta det bandet till mobiltelefoni någon gång efter nästa världsradiokonferens, som äger rum 2015.

I Sverige har vi i regeringen precis tagit emot en rapport från Myndigheten för Radio och T, som handlar om just den framtida användningen av 700-bandet och i höst kommer vi ta ställning till hur det bandet ska användas framöver.

Spektrumfrågan var också uppe för diskussion på dagens ministerrådsmöte när vi diskuterade den europeiska digitala agendan. Historiskt sett har vi i Europa varit väldigt drivande inte minst i utvecklingen av mobiltelefonin. GSM-standarden, t.ex., var från början europeisk, och med företag som Ericsson, Nokia och Siemens har väldigt mycket av utvecklingen skett här. Men sedan dess har tyvärr Europa halkat efter, och om vi ska kunna återta ledningen finns det en hel del saker vi måste göra.

En sak vi bör fundera på att göra är att koordinera hur vi använder radiofrekvenser mer. Även om EU har fattat beslut om att medlemsländerna ska kunna öppna upp 800-bandet för mobiltelefoni, så finns det tyvärr fortfarande många EU-länder som släpar benen efter sig när det gäller just det. Och det leder i sin tur till att vi får färre produkter som kan fungera på det bandet än vi skulle kunna ha fått. Och lyckas man ändå skaffa en så leder det till att man, om man tar med sig en sådan på semesterresan i Europa så är risken stor att den då inte går att använda. Att bara vissa EU-länder har börjat använda 800-bandet för mobiltelefoni är ett väldigt bra exempel på hur bristande samordning gör att vi i EU inte fullt ut drar nytta av digitaliseringens möjligheter.

När vi hade vår policydebatt om den digitala agendan i ministerrådet idag lyfte jag fram fyra principer som jag anser bör vara vägledande för oss när vi nu ska arbeta vidare med Europas digitala agenda:

Vi måste sätta konsumentens intressen i centrum.
Vi måste sträva efter mer öppenhet, och se till att riva mellan våra medlemsländer, och inte skapa nya.
Vi måste se till att arbeta marknadsorienterat, och se till så att vi politiker håller oss till att sätta upp ramar och till att skapa goda förutsättningar. Men där det är entreprenörer och företag som får stort spelrum för att ta fram nya användarvänliga produkter och tjänster
Och vi måste implementera de lagar och regler vi redan fattat beslut om. Vi ska inte uppfinna hjulet på nytt. EU har redan ett bra regelverk för den inre marknaden. Nu måste vi fokusera på att också se till att göra den inre marknaden digital.

Om just det blev jag också intervjuad av EU-kommissionens egen TV-kanal, på vägen in till ministerrådsmötet:

Hur ska det se ut sen?

Svensk vindkraftverk ska driva Google-servrar

Svenska vindkraftverk ska driva Google-servrar. Foto: Kirk Kittell

En av de största frågorna i den europeiska energidebatten just nu är vilka EU-gemensamma mål vi ska ha efter 2020, med perspektiv på 2030.

På det temat träffade jag idag riksdagens näringsutskott för att informera dem om hur vi i regeringen ser på EU-kommissionens så kallade grönbok om ett klimat- och energiramverk till 2030, och höra vilka synpunkter de har på den.

Från regeringens sida är vi väldigt tydliga med att EU verkligen behöver ha ett klimat- och energiramverk med sikte på 2030. Och ett sådant behöver komma på plats så snart som möjligt, både för att EU ska kunna inta den pådrivande roll vi behöver inför klimatmötet i Paris 2015, men också för att ge de som ska investera i energi i Europa tidiga och långsiktiga spelregler. Just därför uppmanar vi EU-kommissionen att skyndsamt återkomma med förslag till ett sådant ramverk och vi pekar tydligt på att det både bör fördjupa analysen om hur vi bäst ska utforma ramverket och innehålla överväganden om såväl klimat, energieffektivisering som förnybar energi.

På temat förnybar energi kom det idag en intressant och glädjande nyhet när Google och det nordiska vindkraftsföretaget O2 presenterade ett samarbete som innebär att Googles datacenter i finska Hamina helt och hållet ska drivas av förnybar svensk el.

För att klara det kommer O2 att bygga en vindkraftspark i Maevaara, på gränsen mellan Övertorneå och Pajala kommun, och Google förbinder sig att köpa all el som den kommer att producera under de närmaste tio åren.

Att de över huvud taget kan komma överens om ett sådant samarbete beror på att vi idag har en gemensam nordisk elmarknad och en nordisk elbörs, vilket Google och O2 själva lyfter fram. Tack vare den kan Google nu köpa förnybar el från Sverige, och få ursprungsgaranti för den, för att använda den förnybara elen för att driva sitt datacenter i Finland.

Se där vad en välfungerande nordisk elmarknad kan betyda för utvecklingen av den förnybara energin, i praktiken!

Arbetet för mer täckning fortsätter utan avbrott

Digital Agenda för Sverige

Målet i Alliansregeringens bredbandsstrategi är att nittio procent av alla hushåll och företag bör ha snabbt bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/s till 2020. Post- och Telestyrelsen gör bedömningen att att det finns goda förutsättningar att vi ska kunna nå det målet, men resan dit går inte av sig själv. Ska vi nå dit förutsätter det ett fortsatt starkt engagemang från alla inblandade aktörer.Just därför inrättade Alliansregeringen i mars 2010 Bredbandsforum. Forumet är en mötesplats för dialog och samverkan mellan regeringen, berörda myndigheter, företag och andra organisationer som verkar på den svenska bredbandsmarknaden.

Arbetet i sker i flera arbetsgrupper som alla har fokus på att lösa olika problem som ligger i vägen för att vi ska kunna få en snabb och effektiv bredbandsutbyggnad. Bredbandsforum leds av en styrgrupp, som jag leder.

När styrgruppen träffades i veckan så avrapporterade bland annat Byanätsgruppen som haft till uppgift att stödja alla de byalag som arbetar med att bygga ut bredband på landsbygden. Byanätsgruppen rekommenderar i sin slutrapport bland annat att vi borde förenkla hanteringen av bredbandsstöden och göra det mer enhetligt, oavsett vilken myndighet som har medel att fördela för bredbandsutbyggnad. Dessutom vill man se så kallade fiberlotsar i varje län som kan driva på och fungera som stöd för olika byanät.

Uppgiften för den nya arbetsgrupp som vi tillsatte i onsdags, Arbetsgruppen för mobilt bredband i hela landet, är att underlätta och skapa bättre förutsättningar för att de trådlösa näten ska kunna byggas ut så att de framöver både täcker och räcker till när allt fler vill använda den mobila tekniken allt mer. Mobilnäten måste nå fler människor och fler företag och de måste ha kapacitet att hantera allt fler användare och allt mer trafik. Om detta rapporterade bland annat DN och ATL. Ordförande i gruppen blir PTS generaldirektör Göran Marby och den sista januari nästa år ska han och gruppen bland annat ge förslag på vilka ytterligare åtgärder vi kan vidta för att öka de trådlösa nätens täckning och kapacitet, framför allt på landsbygden.

Arbetet för att de mobila bredbanden ska räcka och täcka är särskilt prioriterat för mig, Centerpartiet och Alliansregeringen just nu. När mobilnäten byggs ut blir täckningen för såväl röstsamtal som datatrafik bättre. Därför vänder jag nu på varenda sten för att se vad vi kan och bör göra för att förbättra mobilnäten och ytterligare stärka mobilkonsumenten på mobilmarknaden.

För mig är det nu dags för helg och trädgårdsbestyr. Det blir ett välkommet avbrott, i ett väldigt intensiv tid som it- och energiminister. Men det finns andra avbrott, som inte är lika välkomna. Till dessa hör elavbrotten. Men en ljusning för den som har oturen att drabbas av det är att det framöver inte längre ska råda något tvivel om att det verkligen är ett avbrott man drabbats av, och att man därmed har rätt att få ersättning för det. Det är innebörden i en lagändring som jag och resten av regeringen nu föreslår. Om det, den utökade avbrottsersättningen, skriver bland annat TT.

Med det: over and out och trevlig försommarhelg!

Budskap från framtiden

För ett par veckor sedan träffades Lilla Kommissionen för första gången och resultatet blev bland annat den här filmen:

Goda exempel på Stockholm Internet Forum

I panelen under temat ”A free and open internet for global inclusive growth”. Foto: Photo: Martina Huber/Swedish MFA

Igår avslutades tvådagarskonferensen ”Stockholm Internet Forum”, en konferens som har blivit en viktig plattform för diskussioner om frihet på nätet där bloggare och människorättskämpar från hela världen kan träffa likasinnade, och makthavare, från olika länder. Igår morse deltog jag i en paneldiskussion på temat ”Ett fritt och öppet internet för global inkluderande tillväxt” där jag beskrev våra svenska erfarenheter. För vi har gjort en hel del bra i Sverige, och jag tror att det kan finnas endel länder som kan dra nytta av våra erfarenheter, precis som jag väldigt gärna vill lyssna och lära av alla de goda exempel som andra kan beskriva för oss.

Bland mycket annat pratade jag en hel del om hur vi kan få fram mer investeringar, i tillgång till bredband och i förmåga att använda nätet, så att fler människor, både i den utvecklade delen av världen och i de länder som inte har kommit lika långt, verkligen kan få tillgång till internet och börja använda det som en drivkraft för egen, och nationell, utveckling.

I ett av sina inlägg sa Anne Jellema, som är VD för World Wide Web Foundation, att det kan kosta uppemot två månadslöner för en bonde i vissa av världens utvecklingsländer att ladda ned 1GB data. Det säger sig självt att med sådana skyhögapriser är det inte så konstigt att andelen internetanvändare i exempelvis Etiopien bara är ungefär 1 % av befolkningen.

Parminder Singh, Tim Unwin, Anna-Karin Hatt, Rebecca MacKinnon, Grace Githaiga och Anne Jellema i panelen på Stockholm Internet Forum.

Frågan är då hur vi kan få ner de kostnaderna och få fram mer investeringar?En av de erfarenheter vi dragit här hemma i Sverige, där vi brottats och brottas med utmaningen att få operatörer att investera också i de mer glesbefolkade delarna av landet, är att det är viktigt att politiken förser marknadens aktörer med långsiktiga spelregler och stabila marknadsvillkor. Om man har ett land som av många andra skäl är instabilt och kanske har en nyfödd demokrati, utan stabila institutioner, så är det svårt att attrahera tillräckligt många investerare. Och de man lyckas attrahera kommer sannolikt kräva att få en väldigt hög och snabb avkastning på de investeringar de gör, vilket leder till skyhöga kostnader för att teckna ett abonnemang, ett faktum som Tim Unwin poängterade i ett av sina inlägg. En bra bredbandsutbyggnad, till överkomliga priser för konsumenten, förutsätter att vi på olika sätt kan bidra till att de länder som behöver det kan bli mer stabila och skapa mer pålitliga institutioner.

Till det kommer att man, oavsett i vilket land man lever i måste bestämma sig för vad det är som är politikens roll. För min del är det tydligt att det samhällsekonomiskt mest effektiva sättet att bygga ut bra bredband och bra mobila kommunikationer är att i första hand se till så att det finns bra förutsättningar för operatörerna, att det finns en fungerande konkurrens som gör att de kan tävla med varandra både i pris och i utbyggnad av näten, och att staten ser till att sätta upp tydliga krav på operatörerna när vi behöver göra det. Men det räcker inte. Precis som vi gjort och gör i Sverige så behöver politiken och staten också vara med och medfinansiera och stimulera så att även de områden (i Sverige framför allt glesbygd) som annars inte skulle få t.ex. bredband kan få det. Samtidigt som regeringen ska se till att föregå med gott exempel när det gäller att använda tekniken, till exempel genom att ställa krav på alla sina myndigheter att utveckla användarvänliga och bra e-tjänster, som sätter den enskilde medborgarens behov i centrum. För med bra tjänster på nätet så går intresset för att använda internet också upp.

Om allt detta, och mycket mer, resonerade vi igår på Stockholm Internet Forum. En konferens som på väldigt kort tid har blivit en viktig mötesplats för frihet på nätet. Jag ser redan fram emot nästa års konferens!

Tre tydliga uppdrag för bättre mobiltäckning

På presskonferens i Rosenbad om mobiltäckning.

Sverige ska ha bredband i världsklass och alla hushåll och företag ska ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Det är de mål som riksdagen har bestämt och det är de mål som jag och Alliansregeringen arbetar för att förverkliga. Och på många håll i Sverige har vi nått dit. Men samtidigt är det alltför många som märker att mobiltäckningen inte alls är så bra som mobiloperatörernas täckningskartor lovar. Inte minst den här våren har vi hört hur många, alltför många, människor beskrivit att de faktiskt inte fått det som mobiloperatörerna lovat dem.

Därför skärpte jag, när jag talade på Post- och Telestyrelsens marknadsdag (där alla operatörer deltog) i april, tonläget mot operatörerna och tydliggjorde att det måste bli slut på deras orealistiska löften och på täckningskartor som inte stämmer med verkligheten. Att operatörerna nu måste se till att göra de investeringar som krävs i deras nät så att de täcker och räcker när allt fler av oss nu vill använda den mobila tekniken allt mer.

På det temat hade jag i morse en välbesökt presskonferens där jag presenterade tre tydliga uppdrag som regeringen nu fattat beslut om där vi kommer utvärdera den verkliga mobiltäckningen, där vi kommer utvärdera operatörernas täckningskartor och där vi vill underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten, inte minst på landsbygden och i glesare delar av landet.

Det första uppdraget innebär att Post- och Telestyrelsen (PTS) får i uppdrag att genomföra ett antal stickprovsmätningar av hur den faktiska mobiltäckningen verkligen är. För många gånger är operatörernas täckningskartor rent teoretiska och ger en förskönande bild av sanningen. I bästa fall visar de täckningen med äldre telefoner (som kan ha en annan, inte sällan bättre, mottagningskapacitet än de nya smarta telefoner allt fler använder idag) men de visar sällan hur fysiska hinder som kullar, dalgångar och kraftig skog påverkar täckningen. Därför får PTS nu i uppdrag att genomföra konkreta stickprovsmätningar av den verkliga mobiltäckningen, med olika telefoner och i olika delar av landet. Det uppdraget ska de börja med omgående och redovisa senast den 28 juni i år.

Det andra uppdraget handlar om att PTS får ett tydligt uppdrag att främja regionalt samarbete genom att bjuda in till regionala dialogmöten om hur utbyggnaden av mobilnäten kan underlättas och skyndas på. För om operatörer, kommuner, kommunala bolag, länsstyrelser och t.ex. regionala samverkansorgan samverkar mer så kan vi få en både snabbare och bättre utbyggnad av mobilnäten. I Västernorrland har man prövat just den modellen med väldigt goda resultat, och nu vill vi sprida den modellen till resten av landet. Målet är att hitta smarta lösningar på hur man med gemensamma krafter kan tippa över vågskålen så att nödvändiga investeringar verkligen blir av eller kan göras tidigare än vad som annars hade skett. Det kan t.ex. handla om att man bestämmer sig för att samordna sig kring ett grävarbete eller att berörda partter underlättar för operatörerna när de behöver hyra mark. Upptakten blir redan den 30 maj när PTS bjuder in till ett nationellt dialogmöte, och slutredovisning är den 20 december i år.

Det tredje uppdraget innebär att PTS mer i detalj ska kartlägga hur utbyggnaden av mobilnäten ser ut och åt vilket håll utvecklingen går. Den informationen finns redan, men bara hos varje operatör, och vi har inte någon tillräckligt detaljerad samlad oberoende bild. Det behöver vi ha så att vi kan följa och utvärdera utvecklingen, både för taltjänster och för mobil datatrafik. Och därför får nu PTS ta fram en sådan samlad, detaljerad bild och ska också baserat på den återkomma med förslag till en långsiktig plan för hur vi ytterligare kan förbättra mobiltäckningen. Det uppdraget ska PTS redovisa senast 3 mars 2014.

De här tre uppdragen kommer spela roll. De bättre ge oss bättre kontroll på utvecklingen, de kommer innebära en stimulans till mobilnätsutbyggnaden i landet, och de kommer innebära att vi kan börja komma till rätta med operatörernas skönmålande täckningskartor. Nu ligger bollen tydligt hos operatörerna.

På det temat är det bra att vi nu får fler signaler om att operatörerna börjar vaka till och hör vad konsumenterna väldigt tydligt säger till dem. Därför är det bra att Telia idag presenterat att de de närmaste åren kommer göra en mångmiljardsatsning för att bygga ut sin mobiltäckning, och jag räknar med att flera andra operatörer kommer göra detsamma.

Vi svenskar har verkligen tagit till oss den nya mobila tekniken med öppna armar. Vi är ett nyfiket och teknikälskande folk. Och förmodligen är det också en av förklaringarna till att så många av oss nu reagerar så starkt när mobiltäckningen brister eller inte fungerar. Vi vill kunna använda oss av tekniken, när vi vill och där vi befinner oss. Nu förväntar jag mig att alla operatörer hänger på och bidrar till det. De här tre uppdragen ska bidra till det och till att underlätta och påskynda utbyggnaden av mobilnäten i hela landet.

Här kan du se presskonferensen i efterhand:

Och här hittar du de uppdrag regeringen givit till PTS:

Idag har Sveriges Radio, Ny Teknik, SVT, TT, m.fl. rapporterat om dessa beslut.

Gör framtidens lärande till dagens lärande

I samtal på Framtidens lärande med Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund och Peter Becker, ordförande i stiftelsen Datorn i utbildningen.

Idag mötte jag en hel kongressal fylld av eldsjälar under Framtidens Lärande. För femte året i rad samlar den konferensen rektorer, lärare, organisationer och företag för att samtala kring de moderna lärverktygens roll i dagens skola. I mitt öppningstal poängterade jag vilken viktig uppgift som kongressdeltagarna har framför sig. Det vi har sett är nämligen att själva datorerna blivit mycket vanligare på våra skolor, både i de kommunala och i våra friskolor, vilket är väldigt bra. Men samtidigt ser vi att trots det så har färre skolor en it-strategi idag än för tre år sedan samtidigt som användningen av de nya digitala möjligheterna i alltför många ämnen står nästan still. Fortfarande får mer än hälften av våra högstadieelever inte använda datorer alls (eller bara i väldigt begränsad omfattning) under lektionstid. Och där de digitala verktygen trots allt används, är det påfallande ofta som de betraktas som en slags elektroniska skrivmaskiner eller bara som en modern ersättning till Nationalencyklopedin.

Men med en smart användning av moderna lärverktyg kan vi åstadkomma så mycket mer. I Ale kommun har en dator per elev-konceptet gjort att skolbarnen har fått ett mer varierat och innehållsrikt språk. I Sollentuna har man upptäckt att lågstadieeleverna lär sig läsa mycket snabbare, tack vare användningen av surfplattor. Och Peter, 15 år och med diagnosen Aspergers syndrom, kan idag tack vare ett modernt it-redskap från företaget Comai gå i en helt vanlig skolklass med sina egna kompisar.

Det här är goda exempel, som behöver spridas och bli fler, och ett av mina budskap till deltagarna på Framtidens lärande var att jag vill att de ska ta med sig alla goda exempel och lärdomar hem från den konferensen för att sedan kunna sprida dem vidare. Även om en hel del återstår också där så är vi på god väg att klara hårdvaran. Nu måste vi ta steget vidare och bli bättre på att dra full nytta av it, även i skolan:

Under de här dagarna kommer ni få se många spännande och intressanta exempel på hur man kan göra det. Och goda exempel är mycket värdefulla. Särskilt om de sprids, och om de får föröka sig och bli fler.

Och ska de bli det så måste den här frågan upp högt upp på dagordningen. I varje kommun. I varje friskola. Och det kan vi här inne bidra till. Genom att lyfta fram goda exempel, genom att föra samtal och genom att skapa starka mötesplatser som ”Framtidens lärande”.

Ni här inne har ett väldigt viktigt uppdrag. När ni åker härifrån imorgon så vill jag att ni tar med era nya lärdomar och erfarenheter hem och ställer frågan till era kommunpolitiker och till era friskolor: har ni en strategi för hur vi ska få upp användningen av it i skolan? Allt fler av datorerna finns där. Det finns numera gott om goda exempel. Och det finns många eldsjälar, människor som ni, som gärna är med och bidrar.

Nu är det dags ansvarskännande kommunpolitiker och framsynta skolledare ser till att förvandla ”framtidens lärande” till dagens lärande.

Vill du läsa hela mitt tal hittar du det här.

Fortsätt läs här

Välkommen hjälp från de ”digitala infödingarna”

Anna-Karin Hatt möter Lilla kommissionen.
Foto: Maria A Nilsson / Regeringskansliet.

Idag har jag träffat mina och regeringens yngsta, och kanske just därför mest lämpade, it-experter och framtidsrådgivare. Det skedde när Lilla kommissionen träffades för allra första gången på Näringsdepartementet.

För bara några veckor sedan skrev jag här på bloggen om Digitaliseringskommissionen och om att de då hade presenterat sitt första delbetänkande. Digitaliseringskommissionen leds av KTH-professorn Jan Gulliksen och deras uppdrag är att verka för att vi når målet i Sveriges digitala agenda – It i människans tjänst.

Med det uppdraget för ögonen tänkte Digitaliseringskommissionen till, och ställde sig frågan vad de behövde göra för att vi verkligen skulle få del av alla röster, och kanske också av andra röster än de vi brukar höra när frågor om it och digitalisering kommer på tal.

Därför utsåg Digitaliseringhskommissionen i april åtta unga, mellan 7 och 18 år, till expertgruppen Lilla kommissionen. Det som kännetecknar dem är att de alla är födda och uppvuxna i det digitala, och många av dem har kanske börjat använda nätet och it redan i början av förskoleåldern, vilket förmodligen gör att de står friare från en hel del av de föreställningar som vuxna har om hur det digitala bör fungera. Dessutom är dagens barn och unga också framtidens it-användare och kommer kunna ge oss inblickar i nya behov och alternativa funktionssätt.

De som är unga idag är, kort sagt, ”digitala infödingar” – till skillnad från mig och flertalet andra vuxna som är digitala imigranter. Elsa Rahm (åk 1), Johannes Björkman (åk 2), Ansgar Brenden Linna (åk 4), Emma Wiksfors (åk 5), Juhán Niila Stålka (åk 8), Jenny Karlsson (åk 8), Armik Khosrovian, (åk 2 gymnasiet) och Louise Andersson (åk 2 gymnasiet) är därför utmärkt lämpade att som framtidsexperter ge mig och Digitaliseringskommissionen råd och inspel från sina ännu paradigmbefriade, frisynta perspektiv. De ska hjälpa oss att se sådant om det digitala som vi kanske inte förstår, och utmana våra invanda föreställningar.

Utöver att fungera som referensgrupp och rådgivare till Digitaliseringskommissionens ordförande och kansli, kommer Lilla kommissionen att delta i ett möte i Stockholm per termin. Lilla Kommissionen kan också sammanträda via digitala kanaler. Det är barnen som är kommissionärerna, men vid sin sida har de sina lärare som assistenter, som bistår barnen i samband med möten och andra aktiviteter och hjälper till med förberedelser. Efter att ha träffat kommissionärerna och känt deras energi ser jag verkligen fram emot att se vad Lilla kommissionen kan bidra med!

Lilla kommissionens första träff och deras besök på Näringsdepartementet uppmärksammades också av Svt:s Aktuellt. Liksom av Computer Sweden.

Satsa på ett nationellt digitalt lärarlyft

Sedan jag blev it-minister har jag valt att lägga mycket fokus på hur vi kan dra större nytta av smart it i skolan. För modern forskning och nya erfarenheter visar att våra barn, om vi använder it på rätt sätt, kan få chansen att lära sig mer och lära sig viktiga färdigheter snabbare än de gör idag. Det visar inte minst studier från Örebro Universitet, liksom utvärderingar från t.ex. Ale kommun som sedan en tid tillbaka arbetat med it redan från första klass.

För några veckor sedan kom Skolverket med en ny rapport som visar att det blivit mycket vanligare med datorer och annan it i våra skolor, både för eleverna och för lärarna. Och det är förstås väldigt bra, och visar att kommunerna och friskolorna i den delen verkligen tagit sitt ansvar. För tre år sedan, när Skolverket mätte samma sak, var andelen datorer i skolan väsentligt lägre.
Men samtidigt kan Skolverket visa att fastän själva tekniken numera finns på våra skolor, så är det sämre med själva användningen av densamma. Fortfarande används inte it fullt ut, och på ett tillräckligt bra sätt, i skolan. Fortfarande använder man i skolan it främst för att söka information på nätet och för att göra enklare skrivuppgifter. Så fastän datorer blivit vanligare i skolan, så har inte själva it-användningen ökat eller utvecklats i den takt som vi hade hoppats på. Tvärtom ligger it-användningen i flera olika ämnen fortfarande kvar på samma låga nivå som den gjorde för tre år sedan.

En av de tydliga faktorer, som jag och Centerpartiet tycker att vi måste ta fasta på, som rapporten lyfter fram är att det finns ett väldigt stort behov av kompetensutveckling bland våra lärare. Var tredje lärare säger att de behöver få praktisk kompetensutveckling för att de ska kunna använda de nya digitala verktygen på ett bra sätt i sin undervisning. Vilket förstår är en av förklaringarna till att många elever fortfarande inte får chansen att använda de digitala verktygen i skolan. Det måste vi förstås göra något åt.

En modern skola som drar nytta av it och som förbereder våra barn på den framtida arbetsmarknaden förutsätter att våra duktiga lärare kan få rätt kompetens så att de kan använda moderna lärverktyg i sin egen undervisning. Utifrån vad de tycker funkar bäst, och beroende på vad den enskilde eleven har nytta av och behöver. När så mycket som var tredje lärare säger att inte har tillräcklig kompetens för att hantera de moderna it-verktygen så är det ett tydligt tecken på att kommunerna och friskolorna har klarat hårdvaran, men att vi nu måste ta tag i det som är mjukvaran, nämligen våra duktiga lärare och den kompetens de behöver få.

Just därför, för att vi ska kunna höja kompetensen – och kanske också skapa mer it-glädje – hos fler lärare, vill jag och Centerpartiet se en tydlig och långsiktig nationell satsning på ett digitalt lärarlyft. Idag berättar jag i Ekot att Centerpartiet vill satsa i storleksordningen 500 miljoner kronor på ett sådant digitalt lärarlyft, vilket är i nivå med de tidigare lärarlyft som regeringen satsat på. I grund och botten är lärarnas kompetensutveckling kommunernas och friskolornas ansvar, som en del i det arbetsgivaransvar de har och ska ta. Men om regeringen med ett digitalt lärarlyft kan vara med och förstärka resurserna för det så är det bra. För då kan fler lärare snabbare få den digitala kompetens de behöver för att de ska kunna använda moderna verktyg för att hjälpa fler barn och unga att lära sig mer. Och med mer kunskap, bättre självförtroende och fler idéer på hur man kan använda it som verktyg i sin undervisning, så kommer också användningen av it i skolan gå upp. Vilket i förlängningen handlar om att ge alla barn och unga en bra start i livet och att ge fler chansen att få bra färdigheter och godkända betyg med sig från skolan.