Anna-Karin Hatt bloggar |

Strafftull på solpaneler riskerar skada klimat- och energimålen

Vissa dagar blir man mer fundersam än andra över klokskapen i de beslut som fattas av EU-kommissionen. Idag är en sådan dag. På inrådan av EU:s handelskommissionär har EU-kommissionen nu beslutat att lägga fram ett förslag om att vi i EU borde införa så kallade skyddstullar på kinesiska solpaneler på hela 67,9 procent. Uppskattningsvis kommer en sådan tull innebära att den totala kostnaden för att installera solpaneler kommer öka med 25-30 procent för slutkonsumenterna, i EU och i Sverige.

De senaste åren har kostnaden för att installera solel fallit dramatiskt, tack vare tekniska landvinningar och tack vare handel mellan kontinenter. Och det är en av många anledningar till att det är viktigt att vi är öppna mot omvärlden och att vi välkomnar global konkurrens inom miljötekniksektorn. För i slutändan gynnar frihandel svenska konsumenter som får bättre och mer prisvärda varor, samtidigt som svenska företag får ytterligare en anledning att vässa sina produkter så att man kan hävda sig på den globala världsmarknaden.

Att EU-kommissionen nu föreslår att vi ska införa strafftullar på kinesiska solpaneler, samtidigt som vi tillsammans i EU har satt upp mycket tydliga och ambitiösa mål för att öka och stimulera utbyggnaden av ny förnybar energiproduktion är, lindrigt uttryckt, uppseendeväckande. Förra året stod EU för runt 55 procent av den globalt installerade effekten av solel, och genom framför allt nytillkommen produktion av bioenergi, vindkraft och solel är vi i EU på god väg att nå våra gemensamma mål för den förnybara energin. Men med nya strafftullar kommer det att bli dyrare att bygga ut det förnybara. Och därmed finns en risk att dagens förslag från EU-kommissionen tydligt kan komma att försämra våra möjligheter att nå EU:s klimat- och energipolitiska 2020-mål.

Att den ena EU-kommissionshanden inte verkar veta vad den andra gör är rent ut sagt beklämmande. Lita på att jag kommer göra vad jag kan för att stoppa EU-kommissionens strafftullsidé.

När man har Europeiska rådets ordförande på besök

”Ett hus med en verkligt miljövänlig själ”. Det är nog bästa sättet att beskriva Kungsbrohuset, en kontorsfastighet mitt i centrala Stockholm, bara ett stenkast från mig och Näringsdepartementet.

Det är, med andra ord, en god granne vi har och därför var det också med glädje och stolthet som jag idag hade chansen att få visa Kungsbrohuset för Europeiska Rådets ordförande, Herman Van Rompuy, som idag är på besök i Sverige för att ha överläggningar med statsministern och för att få se Kungsbrohuset tillsammans med mig.

Det unika med Kungsbrohuset är att man i varje enskild del verkligen lagt sig vinn om att göra huset så miljöintelligent man kan, och att i varje del välja den bästa tillgängliga tekniken. Inte som ett experiment, utan baserat på de bästa tillgängliga lösningarna som finns på marknaden. Till det kommer en hel del djärvt tänkande, och en hel del tänkande utan för den bekanta boxen.

Det är den sortens tänkande som har lett fram till att man tar hand om all den värme som utstrålar från alla de människor som varje dag passerar Stockholms central, på sin resa till eller från Stockholm eller city, och använder deb för att värma upp varmvattnet som används i Kungsbrohuset alldeles intill. Och samma sorts tänkande har lett fram till att man, de sommardagar man behöver kyla huset inte går över ån efter vatten, utan använder naturlig kylning genom att ta vara på vatten från Klara sjö, som ligger just bredvid.

Smarta energieffektiva byggnader är något vi verkligen behöver och det är ett område som har stor potential, i Sverige och världen. Och det är ett område där vi har mycket att bidra med. I Sverige står bebyggelsen för närmare en tredjedel av vår energianvändning. Genom ett väldigt målmedvetet arbete har vi de senaste årtiondena lyckats fasa ut mycket av de fossila bränslen som tidigare användes för uppvärmning och belysning ur våra byggnader. Den kunskap vi byggt upp när vi gjort det kan vi ha väldigt stor nytta av när resten av världen ska göra samma resa och samma insats för klimatet.

När så mycket som en tredjedel av all vår energi används i våra bostäder och lokaler säger det sig själv att byggsektorn rymmer en enorm potential för energieffektivisering. Och här har politiken en viktig roll att spela. För när energikostnaden i bebyggelsen inte alltid är lika synlig för slutkonsumenten som den är för industrin, så är det viktigt att vi har bra minimikrav och bra regelverk som steg för steg gör vår bebyggelse allt grönare.

Det är därför som vi numera i EU har en gemensam EU-lagstiftning om byggnaders energiprestanda som innebär att alla nya byggnader från år 2021 skall vara så kallade ”nära-noll-energihus”, vilket betyder att alla nya hus ska ha en väldigt låg energianvändning. Exakt vad det ska innebära i Sverige, i termer av energikrav, återstår att slå fast, och det är någonting som vi nu arbetar med.

För att jag och regeringen ska kunna avgöra exakt hur skarpa framtidens krav behöver vara, och hur vi ska definiera vad som är ”nära-noll-energihus” i Sverige, så behöver vi mer kunskap och en bra utvärdering, bland annat av olika sorters lågenergibyggnader och olika demonstrationsanläggningar, i olika delar av landet. Just därför satsar regeringen från och med i år 120 miljoner kronor över tre år på att utveckla energieffektiva byggnader för framtiden. Om detta skrev jag i höstas på Svenska Dagbladets debattplats. Allt i syfte att vi i framtiden ska kunna få fler goda grannar, som Kungsbrohuset.

[Show as slideshow]

Digitaliseringskommissionens första delbetänkade klart

Digitaliseringskommissionens ordförande Jan ”Gulan” Gulliksen överlämnar betänkande till Anna-Karin Hatt

”Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”. Så lyder Sveriges it-politiska mål, som antogs av riksdagen på regeringens förslag strax före jul 2011. Det är ett ambitiöst mål. Men så är ju Sverige också sedan länge en framstående it-nation som regelmässigt ligger i topp i många internationella mätningar till exempel vad gäller it-användning och it-mognad.

Men den som redan springer med en lagerkrans runt halsen får inte slå sig till ro. Tvärt om måste man springa lite snabbare. Och ska man klara det krävs det ambitiösa målsättningar för att fortsätta ligga i topp.

Och det har vi i Sverige. Samtidigt räcker det inte bara med mål utan det krävs också konkreta medel, och just därför tillsatte jag och regeringen förra sommaren Digitaliseringskommissionen som leds av Jan Gulliksen som till vardags är professor på KTH. Digitaliseringskommissionens uppdrag är att verka för att vi når målet i Sveriges digitala agenda – It i människans tjänst.

Det Digitaliseringskommissionen ska göra är att beskriva och analysera hur den faktiska utvecklingen mot det it-politiska målet ser ut, och rapportera tillbaka det till mig och regeringen. Dessutom har de i uppdrag att föreslå ytterligare åtgärder som krävs för att vi ska kunna nå målen i den digitala agendan. I det ingår att identifiera de områden där vi behöver sätta in ytterligare insatser för att Sveriges ska behålla sin tätposition som it-nation, och kunna ta steg framåt från den positionen.

När jag idag kunde ta emot Digitaliseringskommissionens alra första delbetänkande ”En digital agenda i människans tjänst – Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter (SOU 2013:31)” innebar det att vi nådde en viktig milstolpe i det arbetet. Deras första delbetänkande ska ses som en startpunkt för deras uppdrag att genomföra mätningar av det digitala Sverige. Utifrån dessa mätningar ska kommissionen sedan formulera vilka ytterligare insatser som krävs för att Sverige ska kunna nå det it-politiska målet om att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Alliansens politik levererar ett nytt vindkraftverk om dagen

Just nu kommer det väldigt många bekräftelser på att Alliansregeringens energi- och klimatpolitik fungerar och levererar. Senast igår presenterade Energimyndigheten en ny rapport med färska siffror över hur det går med utbyggnaden av vindkraften. Och siffrorna visar att vindkraften fortsätter slå rekord. Förra året sattes det upp 367 vindkraftverk, vilket innebär ett vindkraftverk om dagen – och tre på julafton :). Jämfört med året innan ökade elproduktionen från vindkraften med hela 18 procent förra året.

Färska siffror från samma myndighet visar i rapporten ”Transportsektorns energianvändning” att andelen förnybara drivmedel nu också slår rekord. Idag är 8,1 procent av de drivmedel vi använder för våra vägtransporter förnybara. Det är mer än dubbelt så mycket jämfört med när vi i Alliansregeringen övertog regeringsmakten 2006.

Vid sidan av båda dessa glädjande rapporter pekade Naturvårdsverket i mitten av april i sin statistik för 2012 på att koldioxidutsläppen nu är rekordlåga och att utsläppen från trafiken minskat. En av de viktiga anledningar de lyfter fram är en ökad andel biodrivmedel i våra bränslen och allt effektivare motorer.

Går vi utomlands så presenterade det Internationella Energiorganet IEA sin rapport ”Tracking Clean Energy Progress 2013” i mitten av april. Den rapporten är en översikt över läget för den förnybara energin i världen, och visar på flera positiva trender. I takt med att solceller och vinkraft blir allt billigare slår de rekord i utbyggnad världen över.

Samma rapport tittar också på hur det går med utvecklingen av riktigt rena fordon och uppmärksammar att det förra året såldes över en miljon hybridbilar. Det är förstås en droppe i havet, om man ser till den globala tillverkningen av personbilar, men trots det är det en mycket tydlig ökning jämfört med tidigare.

Sammantaget får vi alltså just nu rapporter om att vi tar flera positiva steg i rätt riktning, både på hemmaplan och globalt. Samtliga siffror pekar på att regeringens arbete med energi- och klimatpolitik ger resultat. Samtidigt som väldigt mycket återstår att göra.

I den ekonomiskan vårproposition som Alliansregeringen lämnade till riksdagen den 15 april föreslog vi bland annat att vi ska fortsätta premiera miljövänliga tjänstebilar genom att låta dem betala lägre skatt. Och just nu förbereder vi ett nytt kvotpliktssystem som ska träda i kraft nästa år, som kommer öka inblandningen av biobränslen i all bensin och diesel som många svenskar tankar varje dag. Och dessutom har vi nyss givit besked om att vi kommer fortsätta satsa på de rena och höginblandade biobränslena, som till exempel E85 och biogas, genom att även framöver låta dem vara helt befriade från skatt.

Vindkraftens utveckling fram till och med 2012 (från Energimyndighetens rapport)

Diskussioner som spelar roll

Ett ”informellt ministerrådsmöte” är just vad det låter som. Det är informellt, och man fattar inga formella beslut men diskuterar desto mer viktiga aktuella frågor. Samtidigt kan dessa informella ministerråd många gånger i praktiken vara minst lika betydelsefulla som de rent formella.

Just hemkommen från två dagars informellt energiministermöte i Dublin känns det precis så. Den första frågan vi diskuterade där var hur EU:s framtida ambitioner på klimat- och energiområdet bör se ut. De mål vi tillsammans slagit fast sträcker sig till 2020, och framöver kommer vi behöva slå fast nya för perioden därefter.

Sedan jag blev energiminister har jag många gånger tyckt att det funnits en ganska pessimistisk stämning i ministerrådet, att många varit väldigt upptagna av att hantera effekterna av den ekonomiska krisen och att det lett till att många av mina energiministerkollegor verkat motvilliga till att slå fast nya mål både för att öka andelen förnybar energi och att minska koldioxidutsläppen, kanske av rädsla för att det skulle ”kosta” för mycket.

Men under tisdagens diskussion i energiministerrådet tyckte jag mig höra lite av en omsvängning. Nu håller fler länder än tidigare med oss om att vi i EU måste visa ledarskap och sätta upp nya ambitioner. Och fler tycks idag dela Sveriges syn på att den förnybara energin har en väldigt viktig roll att spela framöver, för att vi ska kunna nå både de klimatmål vi redan har satt upp, och de vi behöver slå fast framöver.

Under mötet diskuterade vi också utvecklingen när det gäller skiffergas, och hur de stora nya gasfyndigheter som nu kommer ut på världsmarknaden påverkar Europa. Och väldigt många länder runt bordet gav uttryck för en väldigt entusiastisk syn på skiffergas, nästan som om den vore en universallösning både när det gäller energipriser och minskade koldioxidutsläpp.

Men tillsammans med min franska kollega, Delphine Batho, påminde jag om skiffergasens baksidor. För även om skiffergasen kan ha ett mindre klimatavtryck än kol, så är den långt ifrån någon långsiktigt hållbar lösning. Bland mycket annat lyfte jag fram att Europa, om man bestämmer sig för att investera mer i kortsiktigt billig fossilgas, riskerar bygga fast sig i en infrastruktur och i ett fortsatt starkt beroende av fossila bränslen för lång tid framöver.

Delphine var också en av de energiministerkollegor som jag hade enskilda överläggningar med under dagarna i Dublin, och bland mycket annat diskuterade vi hur det svenska gröna elcertifikatssystemet fungerar och det faktum att det, som ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt system, givit och ger Sverige väldigt mycket ny förnybar el till en begränsad kostnad. När andra länder i Europa nu brottas med väldigt höga kostnader för de fastprismodeller de har valt, kan vi i Sverige glädjas åt att vår modell fungerar och levererar utan att kräva så mycket subvention. Och just det var något som uppenbart intresserade den förhållandevis nya franska energiministern en hel del.

Günther Oettinger, energikommissionären, har lovat att senare i år återkomma med förslag till hur EU:s målsättningar på klimat- och energiområdet för perioden efter 2020 bör se ut. Jag tror och hoppas att den diskussion och den debatt vi hade i Dublin kommer leda till att Kommissionen kommer tillbaka och presenterar tydliga och ambitiösa klimat- och energiförslag.

May the Force be with you

Den här helgen kommer ett antal forskare, ICT-experter, programmerare och entreprenörer i Göteborg och på 50 andra orter över hela världen få vara med om något riktigt häftigt. För den 20-21 april arrangeras ”International Space Apps Challenge”, ett hackathon som i Sverige arrangeras av Almi i samarbete med amerikanska NASA.

Jag är en av de tusentals som vuxit upp med Star Wars, och som är en riktig Obi-Wan Kenobi- och Yoda-fan. Just det gör att det här hackathon:et känns extra spännande, och jag är glad att jag fått chansen att skicka en videohälsning från mig och regeringen till de som ska delta i den svenska delen i Göteborg.

Deras uppgift, den här helgen i Göteborg, är att tillsammans hitta nya lösningar som kan vara med och lösa viktiga globala samhällsproblem. Uppgiften är att tänka nytt, och att tänka utanför ramarna. Och ska man göra det är det bra att få komma till en ny miljö, få träffa helt nya människor (och kanske dricka några flaskor Jolt-cola under tiden) så att man kan komma på lösningen på det där problemet som man själv och andra gått och funderat ganska länge på. Till sin hjälp kommer de ha inte bara varandra utan också massor av ny kunskap, och mängder av öppen data.

När de, och tusentals andra över hela världen, imorgon samlas för att dra igång sitt arbete så vill jag önska dem varmt lycka till. Jag hoppas att ni kommer ha kul. Men framför allt hoppas jag att ni kommer hitta många nya och oväntade lösningar, på både nya och på gamla utmaningar. Oavsett om de utmaningarna finns i rymden eller här ner på jorden.

Så, till alla er som ska delta i NASA Hackathon i Göteborg: varmt lycka till, eller som Obi-Wan Kenobi skulle ha sagt:

May the Force be with you!

It i skolan: två steg framåt, och ett steg tillbaka

Redan i mitt allra första tal som nyutnämnd it-minister hösten 2010 valde jag att lyfta fram vikten av att vi använder it i skolan. Det är en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, helt enkelt därför att våra barn och hela samhället kan vinna så oerhört mycket om vi gör det.

I dagarna har vi t.ex. kunnat läsa om en studie av Åke Grönlund vid Örebro universitet som visar att barn kan lära sig skriva och läsa bättre med hjälp av modern it. Och erfarenheter från exempelvis Ale och Salem visar ungefär samma resultat. När it i skolan används på rätt sätt, då drar eleverna nytta av alla de pedagogiska vinster som de moderna lärverktygen kan ge. Och alldeles tydligt är det att den moderna tekniken kan spela allra störst roll för de barn som annars skulle ha en lite brantare uppförsbacke i skolan, än de som ändå klarar sig ganska väl.

Den viktigaste poängen med mer it i skolan är förstås att den, rätt använd, kan hjälpa fler barn att lära sig mer. Men samtidigt stannar det inte där. Smart it kan ju också vara det som behövs för att lärarna ska kunna få en bra arbetssituation och ha bra verktyg för att kunna förbereda sina lektioner och planera sin tid på ett bra sätt.

Jag märker väldigt tydligt att det är få delar av it-politiken som väcker ett sådant intresse och engagemang som just frågan om it i skolan. Det rundabordssamtal jag hade om it i skolan, under min och regeringens process med att utarbeta den Digitala Agendan för Sverige, var ett tydligt exempel på det. Och varenda gång jag är ute och pratar om it i skolan [1,2,3] möter jag ett oerhört starkt intresse och engagemang för det.

Den rapport som Skolverket presenterade på det här temat härom dagen är i väldigt stora delar positiv, men den är också en smula oroväckande. Det som är bra, till och med väldigt bra, är att tillgången till datorer och andra lärverktyg i skolan tycks bli allt bättre. Och det gäller både förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Dessutom är det positivt att lärarnas tillgång till datorer nu tycks förbättras.

Samtidigt är det oroväckande när rapporten lyfter fram att it fortfarande inte används fullt ut i skolan, på ett bra sätt. Fortfarande används it främst för att söka information på nätet och för göra skrivuppgifter. Även om datorer blivit vanligare i skolan, verkar det inte som att själva it-användningen har ökat eller utvecklats i den takt som man kunde ha förväntat sig. Tvärtom ligger it-användningen i flera olika ämnen fortfarande på samma nivå som den gjorde för tre år sedan.

Rapporten lyfter också fram att behovet av kompetensutveckling fortsätter vara väldigt stort. Var tredje lärare uppger att de har behov av praktisk kompetensutveckling, för att helt enkelt kunna använda de digitala verktygen. Och det kan i förlängningen förklara varför många elever fortfarande kanske inte får chansen att använda de digitala verktygen i skolan. Och det är förstås inte ok.

Nyckeln till mer it i skolan är duktiga lärare som får chansen att få rätt kompetens. Och att de har kunskap, frihet och ansvar att få använda de moderna lärverktyg som de tycker fungerar, i sin egen undervisning. På det sätt de tycker funkar bäst, beroende på vad den enskilde eleven behöver.

Ska vi komma dit måste alla lärare få chansen att få rätt kompetens. Därför är det bra att vi från regeringens sida nu ställer krav på att alla nya lärare ska ha digital kompetens, och att de ska förstå hur det digitala påverkar våra barn och unga. Men det räcker inte. De flesta som arbetar i skolan är utbildade i en annan tid, långt innan det digitala gjorde sitt intåg i samhället. Också de lärarna måste få chansen att ta till sig den nya tekniken och få lära hur de kan använda den i undervisningen. Att ge alla lärare den kunskapen är en viktig uppgift som varje kommun och friskola måste prioritera, som en del av sitt arbetsgivaransvar.

Skolverkets rapport visar att it i skolan är ett område som är på g, men att vi också har många utmaningar kvar att ta tag i. Den som håller med om och är intresserad av det, kan gärna läsa gårdagens intervju med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i Computer Sweden som handlar om just det.

NordBalt gör skillnad

Idag har vi i regeringen givit tillstånd Svenska Kraftnät tillstånd att bygga kraftledningen NordBalt. NordBalt kommer att bli en av världens största sjökablar och kommer gå mellan Nybro i Sverige och Klapedia i Litauen. Det är ett stort projekt, och när den är klar (i slutet av 2015) kommer den ha en kapacitet som nästan är i nivå med all den el som produceras i Sveriges största vattenkraftverk.

Varför byggs då en kabel som NordBalt, och vilken roll kommer den spela?

En viktig del i Centerpartiets och Alliansregeringens energipolitik är att skapa en allt mer integrerad elmarknad. Och sedan många år har vi numera allt mindre en ”svensk” och allt mer en nordisk elmarknad. Och det är bra för oss. För när vår elmarknad hänger samman med vår omvärld innebär det att valmöjligheterna för den som ska investera blir större, vilket gör investeringarna mer rationella och mer effektiva ur samhällssynpunkt. Samtidigt innebär en allt mer gemensam elmarknad att vi kan använda våra resurser bättre, och hjälpas åt när vi behöver det. Norsk vattenkraft kan stötta svensk vindkraftsel när det inte blåser. Svensk koldioxidfri el kan exporteras till andra som behöver mer av det. Och våra grannar kan bidra med mer el de år vi har lite vatten i vattenmagasinen eller om kärnkraften inte levererar som den ska. Och i ett gemensamt system kan vi mycket bättre hjälpas åt att hantera variationer mellan dag och natt, och mellan vinter och sommar.

Men allra mest innebär en mer integrerad och sammanhängande elmarknad att vi stärker vår försörjningstrygghet. Även om vi i Sverige den här vintern har haft en bra elsituation, med gott om el och låga elpriser, så har vi andra år varit beroende av att kunna importera el, när kärnkraften stått stilla eller när det varit extra kallt. En förutsättning för att vi ska kunna göra det är förstås att vi har kablar som binder ihop våra elsystem och som gör det möjligt att handla och hjälpas åt över våra nationella gränser. Att vi har gjort det valet och har den möjligheten är bra – för vår konkurrenskraft, för våra företag och för tryggheten för oss elkonsumenter.

Samma behov har våra baltiska grannar på andra sidan Östersjön, men med den viktiga skillnaden att de baltiska staterna i dagsläget är väldigt beroende av fossila bränslen från Ryssland för att klara sin energiförsörjning. För dem är det helt centralt att hitta andra vägar att möta endel av sina energibehov och stärka sin försörjningstrygghet.

Av alla dessa skäl är det väldigt bra att vi i den svenska regeringen, liksom tidigare den litauiska, nu är klar med vår tillståndsprövning av NordBalt och att vi idag kunde ge klartecken till att börja bygga den. När NordBalt är klar kommer den betyda väldigt mycket både för att binda samman det baltiska och det nordiska elnätet, och för att stärka försörjningstryggheten i både Sverige och Baltikum.

Dags att pröva e-röstning också i Sverige

Idag har vallagskommittén presenterat sitt slutbetänkande. I det har man bland annat föreslagit att regeringen borde gå vidare och genomföra försök med att rösta via Internet i valet 2018.

Som centerpartist och it-minister tycker jag att det är ett väldigt välkommet och intressant förslag. Idag använder allt fler av oss internet och smarta tekniska verktyg allt mer. På väldigt kort tid har internet bidragit till att stärka informations- och yttrandefriheten runt om i världen. I det läget borde också vi här i Sverige kunna använda de senaste decenniernas digitala revolution till att modernisera och förbättra möjligheten att delta i våra allmänna val, som ju är själva grunden för vår demokrati.

Om e-val görs på rätt sätt kan det spela väldigt stor roll. Då kan elektronisk röstning bidra till att öka tillgängligheten och valdeltagandet för alla, men kanske allra mest för dem som, av olika anledningar, idag kan ha svårt att ta sig till en vallokal. E-röstning kan både öka valdeltagandet och stärka legitimiteten för den demokratiska processen.

Sannolikt skulle e-val också kunna innebära att färre valsedlar skulle behöva ogiltigförklaras. Inte minst gör elektroniska system det möjligt att bygga in automatiska felkontroller, vilket gör att vi skulle kunna undvika sådana fel som man annars brukar hitta först vid röstmottagandet eller vid rösträkningen.

Och många av de förutsättningarna som krävs för att vi ska kunna pröva e-val finns redan idag. Allt fler använder internet, och allt fler vänjer sig nu snabbt vid att uträtta allt mer just där. Och vi har säkra system för att identifiera oss elektroniskt, med en smart telefon eller via en dator.

I flera andra länder har man redan prövat e-röstning och har erfarenheter som vi kan lära och inspireras av. I Norge har man testat e-val i ett antal kommuner, och ett land som Estland har sedan länge introducerat elektroniska val och är idag det land i hela Europa som kommit längst på det här området.

Självklart finns det utmaningar som vi måste lösa innan en e-röstningsmodell kan komma på plats. Det måste finnas ett säkert system som skyddar den personliga integriteten. Vi måste kunna garantera valhemligheten. Och vi måste klara it-säkerheten. Men allt detta är sådant som går att hantera och som vi framöver har alla möjligheter att hitta bra lösningar för.

Sveriges nya it-politiska mål, som jag och regeringen föreslog för Riksdagen och som Riksdagen sedan har beslutat om, innebär att vi ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. I den andan, och som ett av världens mest it-mogna länder, är det dags att Sverige på allvar också drar nytta av digitaliseringen för att ytterligare stärka demokratin.

Kraftigt ökade investeringar i stamnätet

Att Riksrevisionen nu har genomfört en granskning av hur elöverföringen, och förutsättningarna för den, fungerar är bra och välkommet. Att få en fristående aktörs bedömningar av ett så viktigt område är alltid värdefullt, och deras bedömningar och rekommendationer kommer vara ett viktigt underlag i regeringens fortsatta styrning av elnätsområdet och av våra myndigheter.

En granskningsrapport som denna innehåller väldigt många olika bedömningar och rekommendationer och rent formellt kommer jag och regeringen nu gå igenom innehållet i rapporten för att i oktober i år ge en utförlig redogörelse till Riksdagen om hur vi ser på de bedömningar Riksrevisionen gjort, och hur vi tänker ta vara på deras rekommendationer framöver. Men redan nu finns det några saker som bör lyftas fram.

På debattplats i SvD idag beskriver riksrevisorn att de investeringar som nu görs och behöver göras i stamnätet beslutats och påbörjats för sent. Trots att behoven av att bygga ut och förbättra stamnätet varit kända ända sedan tidigt 2000-tal, när Socialdemokraterna hade regeringsmakten, så har investeringarna släpat efter och det var först under andra halvan av 2000-talet, efter att Alliansen övertagit regeringsmakten, som investeringsnivån tydligt ökade.

Vid sidan av det kritiserar Riksrevisionen också den information som regeringen givit till Riksdagen, att tillståndsprocesserna tagit för lång tid och att transparensen kring de investeringsbeslut som Svenska Kraftnät fattat är för liten. Både Ekot och TT rapporterar om den här granskningen, och mina kommentarer till den, idag.

Den första reflektionen, när man läser Riksrevisionens granskning, är att granskningen omfattar en väldigt lång period och går tillbaka ända till 1996. Därmed är den här granskningen också en historisk genomgång, som bidrar till att det blir möjligt att jämföra hur olika regeringar prioriterat investeringarna i stamnätet.

En av de saker som var väldigt tydliga när Alliansregeringen tillträdde 2006 var att investeringsnivån i stamnätet var alldeles för låg. Och just därför tog föreslog regeringen att Riksdagen kraftigt skulle höja investeringsnivån för Svenska Kraftnät. Och det har också skett.

Under den första halvan av 2000-talet, när Socialdemokraterna satt i regeringen, investerades ca en halv miljard kronor per år i att bygga ut stamnätet. Efter att Alliansen övertog regeringsmakten höjde vi den nivån och sedan 2007 har investeringsnivån gradvis ökat. 2012 avsatte vi mer än tre miljarder för Svenska Kraftnäts stamnätsinvesteringar och de kommande fem åren satsar vi runt fem miljarder kronor/år, dvs tio gånger mer än under den förra socialdemokratiska regeringen.

Behovet av att bygga ut stamnätet är stort, och kommer vara stort också framöver. Den utbyggnad som nu sker kom efter en lång period av väldigt låga investeringar, vilket innebär att det finns ett stort upparbetat behov som vi nu behöver klara av. Nödvändiga investeringar och reinvesteringar som kunde gjorts tidigare har inte gjorts. Det är bakgrunden till att Alliansregeringen dragit slutsatsen att investeringarna i stamnätet måste öka och att de därför ökat kraftfullt under senare år. Det innebär att vi framöver kommer få en tryggare elförsörjning och bättre förutsättningar för att ta hand om allt mer förnybar elproduktion. Den inriktningen kommer ligga fast också framöver.

Vid sidan av det har Alliansregeringen de senaste åren också gjort en hel del reformer, som ligger i linje med det som Riksrevisionen efterlyser och vill se mer av. Inte minst har vi genomfört ett antal viktiga reformer för att stärka den demokratiska insynen kring stamnätsinvesteringarna. Bland annat lämnar vi sedan slutet av 2000-talet, i samband med budgetpropostionerna, nu en fylligare information än tidigare om Svenska Kraftnäts investeringsramar till Riksdagen. Dessutom har regeringen givit Svenska Kraftnät i uppdrag att ta fram en utvecklad investerings-och finansieringsplan. Min och regeringens inriktning är att fortsätta arbetet med att utveckla rapporteringen till Riksdagen, så att transparensen kring investeringarna i stamnätet kan fortsätta öka.

Riksrevisionen efterlyser också en snabbare tillståndshantering. Också här har en hel del skett, och ytterligare är på gång. Så sent som i mars lämnade jag över en propostition till Riksdagen med förslag om att förenkla reglerna kring tillståndsprövningen av starkströmsledningar. Och Miljödepartementet gör just nu ett arbete för att snabba upp och göra tillståndsprocesserna utifrån miljöbalken mindre administrativt betungande.

En väl fungerande elmarknad är viktigt för Sverige, för svenska företag och för alla elkonsumenter. Vi behöver ha säker tillgång på el, till internationellt konkurrenskraftiga priser, och vi behöver öka elnätets förmåga att ta vara på allt mer förnybar elproduktion. Därför är utbyggnaden av stamnätet en prioriterad fråga för mig och regeringen också framöver.