Anna-Karin Hatt bloggar |

Vem kan man lita på?

Som konsument ska man självklart kunna veta att den elektriker man anlitar för att dra om elen där hemma, eller installera någon elektrisk apparat, har bra och rätt kompetens.

Men tyvärr är det inte riktigt så enkelt idag. För dagens regler är vare sig heltäckande eller tydliga. Vissa elektrikers kompetens – elinstallatörernas – är noga reglerade i lagen, medan andras – de så kallade yrkesmännens – inte alls reglerats i lagstiftningen.

För att komma till rätta med detta, och för att modernisera en lagstiftning som i viktiga delar går tillbaka till då lagen ursprungligen skrevs, 1919, så tillsätter regeringen idag en utredning som får till uppdrag att föreslå ett modernt regelverk där vi i lagen ställer formella kompetenskrav på alla som utför elektriska installationer. Syftet är att få en ännu högre elsäkerhet, och att man som konsument ska kunna känna sig trygg med kompetensen hos den elektriker man anlitar i sitt hem. Om detta kunde du höra i morgonekot.

I utredningens uppdrag ingår också att definiera vad en elektrisk installation är och vilket behov det finns av att utforma sanktioner som kan användas om regelverket inte följs. Mer information finns på regeringen.se.

En viktig poäng, vid sidan av att öka elsäkerheten och göra systemet tryggare och mer lättöverskådligt för konsumenten, är att vi genom att definiera formella kompetenskrav för alla som utför elektriska installationer också öppnar en möjlighet för att de ska kunna ta sitt yrke med sig och jobba med det i hela EU, vilket de inte kan idag. Och omvänt kan människor från andra länder också komma och arbeta i Sverige, om de formella kraven är tydliga och regleras i lagen.

Men viktigast av allt: du som konsument ska kunna lita på att alla elektriker som kliver över tröskeln hemma hos dig verkligen har den kompetens som krävs för att utföra en elektrisk installation i ditt hem, på ett säkert sätt.

Om detta rapporterade Ekot i morse:

Ta vara på den digitala kraften i skolan

Anna-Karin Hatt och Ulrika Carlsson utanför IT-gymnasiet i Sundbyberg.

Redan 1998 öppnade IT-gymnasiet i Sundbyberg, som Sveriges första fristående skola på gymnasienivå med it-inriktning. IT-gymnasiet har, med sina 250 elever och tre program, verkligen tagit till sig fördelarna med it där, och när man började sin verksamhet var man först med att erbjuda en dator till varje elev. Det var en av anledningarna till att det var just där som jag och Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Ulrika Carlsson, presenterade Centerpartiets nya rapport om it i skolan – Använd den digitala kraften i skolan.

Den svenska skolan står inför en rad utmaningar. En av de viktigaste är att använda moderna redskap som kan hjälpa våra barn och unga att göra mesta möjliga av sin egen förmåga, och lära sig mer. Mer it och smartare it är inte det enda, men det är ett av de verktyg som skolan behöver ta till sig och använda för vi ska få en skola som hänger med i sin tid och en skola som på bästa sätt klarar av att lösa sitt kärnuppdrag: att ge alla barn en bra utbildning och en bra start för vuxenlivet.

Aktuell statistik från Skolverket visar att datortätheten har ökat betydligt, både i grund- och gymnasieskolan, och både bland kommunala och fristående skolor. Men Skolverkets siffror visar också något annat. Trots att det nu finns fler datorer i skolan så ligger själva användninghen av de digitala verktygen i skolan kvar på en alldeles för låg nivå. De senaste fem år har nästan ingenting hänt när det gäller it-användningen, utan fortfarande är det ungefär hälften av våra högstadieungdomar som sällan eller aldrig får använda datorer under lektionstid. Samtidigt ser vi, i internationella mätningar, att svenska elever är betydligt sämre än barn och unga i andra länder, när det gäller vissa it-relaterade uppgifter.

Tekniken finns. Möjligheterna finns. Nu är det dags för vilja och att på allvar ta vara på den digitala kraften i skolan.

Därför lägger nu Centerpartiet fram fem förslag för mer och bättre it i skolan:

Alla skolor ska ha en it-strategi
– För att man ska kunna använda it på ett strategiskt och riktigt sätt i skolan behövs det en aktuell it-strategi som tar sikte på hur it kan användas för att stödja pedagogiken. Därför kommer Centerpartiet verka för att alla kommuner och alla skolhuvudmän skaffar sig en aktuell it-strategi.
Ett nationellt digitalt lärarlyft
– Mellan var fjärde och var femte lärare anser inte att de har tillräcklig kompetens för att kunna använda modern it i sin undervisning. De behöver få vidareutbildning, och därför bör regeringen satsa i storleksordningen 500 miljoner kronor på ett nationellt digitalt lärarlyft..
Ökad forskning inom it-baserad pedagogik
– Den forskning som finns om it i skolan visar på att man med smart it-använding kan nå positiva effekter när det gäller barns inlärning, inte minst deras språkutveckling. Men denna pedagogik är ung och mer återstår att lära. Därför behövs det mer forskning om hur it bäst kan användas i det pedagogiska arbetet.
Fler lärosäten bör ge öppna kurser på nätet
– Internationellt ger allt fler högre lärosäten nu mkurser och utbildningar på nätet. Fler svenska lärosäten bör använda sig av nätbaserad undervisning och vara med och lägga ut föreläsningar och kurser på internet.
Underlätta distans- och fjärrundervisning i skolans alla ämnen
– Modern it öppnar nya möjligheter att erbjuda de bästa lärarna och bra utbildning via distans, också till skolor i gelsbygd eller skolor som annars har svårt att leva upp till de nya kraven på att lärare ska vara legitimerade och ha rätt behörighet. Därför bör lagstiftningen göras om så att fjärrundervisning tillåts inom skolans samtliga ämnen och kurser, inte bara inom språk som en ny utredning nyligen föreslos.

Om du vill läsa rapporten i sin helhet hittar du den här. Med på IT-gymnasiet i Sundbyberg var också Computer Sweden och rapporten har uppmärksammats av flera ledarsidor. Däribland LT Södertälje. Liksom av IT- och Telekomföretagens blogg. Lyssna även på Ekots inslag här nedan:

Ny innovationstävling för att få fram ny svensk miljöteknik

Under rubriken ”Alla vinnare i tävling för smart miljöteknik” skriver jag idag i tidningen Ny Teknik om att regeringen nu fattat beslut om att satsa 16 miljoner kronor på en ny innovationstävling för att stimulera utvecklingen av ny svensk miljöteknik.

Den internationella marknaden för miljöteknik är en marknad som nu växer väldigt snabbt. Samtidigt ser vi hur efterfrågan på innovativa miljötekniklösningar här hemma i Sverige fortsätter öka. För många mindre företag är det viktigt att det finns bra möjligheter att kunna börja med att sälja sin produkt på hemmaplan, innan man tar4 klivet ut i den stora vida världen.

Den nya innovationstävling som vi nu satsar på är ett väldigt bra sätt att gynna och utveckla ny svensk miljöteknik. Varenda år genomför våra svenska myndigheter upphandlingar för sagolika 500 miljarder kronor. Om var och en av dem i sina upphandlingar ställde nya och mer långtgående miljökrav skulle de också den vägen kunna bidra till driva fram ny smart miljöteknik.

Nu får Vinnova regeringens uppdrag att anordna en miljötekniktävling, och genomföra ett antal konkreta innovationsupphandlingar inriktade på just miljöteknik. I uppdraget ingår också att Vinnova ska samla på sig mer kunskap om hur vi på bästa sätt kan använda innovationsupphandlingar och göra en bedömning av vilka effekter mer av innovationsupphandlingar kan få för miljöteknikområdet framöver.

Det här beslutet är en del av regeringens miljöteknikstrategi, en strategi som jag som har som mål att vi ska förbättra förutsättningarna för att svenska företag ska kunna exportera sina miljötekniklösningar. Totalt satsar vi 400 miljoner kronor på miljöteknikstrategin mellan 2011 och 2014. Mer av innovationsupphandlingar är en viktig del av det arbetet.

Inför en gemensam EU-märkning av mobiler

Det finns en del saker som man tycker borde vara självklart. En sån är att man som mobilkonsument borde kunna få reda på hur bra en mobiltelefon är som just telefon innan man köper den. Men tyvärr är just det inte alldeles enkelt. Ska man köpa en ny mobil kan man få reda på en herrans massa detaljer – om hur många megapixlar mobilkameran har, vilken klockfrekvens processorn har, eller om vilken upplösning skärmen har. Men däremot är det i stort sett omöjligt att få reda på om den mobiltelefon du håller i handen och funderar på att köpa har bra eller dåliga mottagningsegenskaper. Vilket ju, milt uttryckt, spelar viss roll, när man ska använda den just som en mobil telefon.

Att kunna få veta just det är viktigt också mot bakgrund av de utmaningar vi har när det gäller mobiltäckningen runt om i landet. För som bland annat Post- och telestyrelsen visat så är de nya smarta telefonerna, som allt fler använder, smarta på mycket, men inte särskilt smarta när det gäller just mottagningsegenskaper. I mottagningstester som redovisats i nordiska tidningar kan vi se att flera av de mest populära mobilmodellerna har väldigt dålig mottagningsförmåga, vilket bland annat beror på att just dessa moderna telefoner många gånger har mindre och mer inbyggda antenner, jämfört med vad äldre modeller har.

Att vi kan få veta det mesta om en mobiltelefon men inte just dess mottagningsegenskaper är inte rimligt. För mig är det självklart att alla konsumenter, på ett enkelt sätt, ska kunna jämföra och köpa den mobiltelefon som passar hans eller hennes behov bäst. Just därför skriver jag idag, tillsammans med min finska ministerkollega, Pia Viitanen, i Expressen och i den finska morgontidningen Aamulehti, om att vi vill att se en gemensam EU-märkning av mobiltelefoner och att vi därmed stödjer den idé om just det som generaldirektörerna för de nordiska telekomregleringsmyndigheterna (i Sverige PTS) presenterat i sitt brev till EU-kommissionen. Denna fråga kommer nu Sverige och Finland tillsammans driva i ministerrådet framöver.

Också TT rapporterar om vårt förslag idag.

Dags för en modern familjelagstiftning

Igår invigdes Pride-veckan i Stockholm, och i eftermiddag ser jag fram emot att besöka Pride-parken och möta festivalbesökare, både i Centerpartiets tält och i regeringens. Och på lördag ska jag återigen gå med i det sagolika festivaltåg som kommer ringla genom vår vackra sommarhuvudstad, från Medborgarplatsen till Östermalns IP.

Jag är glad och stolt över att Centerpartiet sedan länge är ett parti som tydligt står upp för att all kärlek är lika vacker, och att alla relationer lika mycket värda. Jag är glad att tillhöra ett av de partier som tidigt var med och drev på för partnerskapslagstiftningen, för att samkönade par skulle få adoptera barn och för att vi nu under Alliansregeringen fick en könsneutral äktenskapslagtiftning.

Idag skriver jag och Centerpartiets riksdagsledamot i Civilutskottet, Ola Johansson (som precis som jag för övrigt kommer från vackra Halland), på SvD Brännpunkt om att det är dags att vi nu tar nästa steg för att jämställa olika familjebildningar.

En av de saker som Pridefestivalen sätter fokus på är ju att olika familjekonstellationer blivit och blir allt vanligare. Det är inte längre självklart att en familj består av en mamma, en pappa och det – för svenskarna – genomsnittliga 1,7 barnet. Idag lever allt i regnbågsfamiljer, i familjer med en ensamstående förälder och ett eller flera barn, eller i familjer som också omfattar plastmammor eller plastpappor, bonusbarn och styvsyskon.

Pridefestivalen utmanar, på ett välbehövligt sätt, våra traditionella uppfattningar om hur en familj ”ska” se ut och sätter press på samhällets ofta aningslösa heteronorm. Förhoppningsvis kan det, i förlängningen, leda till större kunskap, ökad förståelse och större respekt för alla människors kärlek och för olika familjekonstellationer.

För tyvärr finns det fortfarande en del av vår lagstiftning som innehåller delar som speglar en gammal och förlegad familjesyn, och den delen är familjelagstiftningen. I vissa avseenden har familjelagstiftningen moderniserats de senaste tjugo åren, men i andra delar har ingenting hänt.

Det gäller till exempel lagens krav på hur faderskap och föräldraskap ska fastställas.

När ett gift, heterosexuellt par får barn anses maken i äktenskapet automatiskt som barnets pappa, och registreras automatiskt som det. Det kallas för faderskapspresumtion. Inga frågor. Inga intyg. Det räcker med att paret är gifta för att mannen i familjen ska antas vara barnets far.

Men om ett sambopar får barn sker det inte någon automatisk faderskapspresumtionen, utan då måste paret gå till kommunens socialkontor och intyga att mannen i familjen verkligen är barnets far, för att få faderskapet registrerat.

Att det fortfarande ser ut så är inte alldeles lätt att förstå. Och det faktum att det ser ut just så kan faktiskt få väldigt allvarliga följder. En sådan är att om en ”sambo-pappa” skulle gå bort under graviditeten, men innan barnet fötts, så kommer barnet aldrig i laglig mening kunna få sin biologiska pappa registrerad som sin pappa, utan kommer betraktas som och registreras som faderslös. Helt enkelt därför att att man inte kan göra den faderskapsbekräftelse som lagen kräver av par som inte är gifta när pappan avlidit. Vilket ovanpå allt annat också leder till att barnet inte får någon arvsrätt efter sin pappa eller sina farföräldrar.

Den här delen av familjelagstiftningen borde snarast förändras. På samma sätt borde familjelagstiftningen moderniseras när det gäller fastställande av föräldraskap när samkönade par får barn. För på samma sätt som för det heterosexuella samboparet så presumeras inte den andra kvinnan i ett samkönat äktenskap automatiskt som förälder, om den ena kvinnan bär fram och föder ett barn. Istället måste de, precis som samborna ovan, gå och skriva på en särskild föräldraskapsbekräftelse.

Det här är inte en familjelagstiftning i takt med tiden. Vad vi nu behöver är en modernare familjelagstiftning där vi ser på föräldraskapspresumtion på ett nytt och könsneutralt sätt. Utgångspunkten måste vara att alla barn är välkomna och önskade, och att alla barn faktiskt har rätt till båda sina föräldrar från det ögonblick de möter världens ljus – oavsett om de föds till en familj som består av föräldrar som lever i ett heterosexuellt äktenskap, i ett heterosexuellt samboförhållande, eller i ett samkönat förhållande. Alla familjer är, alldeles oavsett hur de ser ut, lika vackra, och lika mycket värda. Det måste också familjelagstiftningen ta fasta på.

Uppdrag: bättre och mer rättvisande information om mobiltäckning

I slutet av juni avrapporterade Post- och Telestyrelsen den stickprovsundersökning av mobiloperatörernas täckningskartor som jag och regeringen givit dem i uppdrag att göra. Resultatet av undersökningen är en väldigt blandad bild. Samtidigt som en av mobiloperatörerna hade täckning på nio platser av tio, så hade två av de andra mobiloperatörerna bara täckning på en plats av tio, trots att deras täckningskartor utlovade att det skulle finnas täckning just där. Samtidigt visar undersökningen att det är väldigt stor skillnad mellan olika mobiltelefoners mottagningskapacitet. Medan en äldre mobiltelefonmodell kan ge ganska bra täckning, är de smarta telefonerna många gånger avsevärt sämre på just det.

Sedan PTS avrapporterade sitt uppdrag har jag och mina tjänstemän på Näringsdepartementet analyserat resultaten vidare och landat i att fler åtgärder behöver göras för att stärka konsumentmakten, och se till så att vi mobilkonsumenter får den information vi behöver för att kunna hitta rätt abonnemang och kunna göra aktiva, medvetna val..

Och just därför fattade vi i regeringen idag på morgonen beslut om att ge Konsumentverket och PTS i uppdrag att gemensamt ta fram förslag på vilka förändringar som behöver göras för att vi som mobilkonsumenter ska kunna få bättre information om mobiltäckningen och mobiltelefoners täckningsegenskaper, och om det krävs förändringar för att myndigheterna ska kunna sköta sitt tillsynsuppdrag på rätt sätt. I det ingår att ta fram förslag på ny lagstiftning om de bedömer att det krävs. Det beslutet skriver också jag och konsumentminister Birgitta Ohlsson om i Göteborgs-Posten idag.

När allt mer av vår kommunikation blir mobil måste vi som mobilkonsumenter kunna fatta rätt beslut och få det vi har blivit lovade. Därför är jag fast besluten om att vända på alla stenar. Fler konsumenter måste få chansen att få bättre mobiltäckning och telekommarknaden måste bli en marknad som konsumenterna känner att de kan lita på.

Om detta har bland annat TT och TV4 rapporterat idag.

Missa inte skogen för alla trän

Idag skriver jag tillsammans med två av mina europeiska ministerkollegor, näringsminister Jan Vapaavouri från Finland och jordbruksminister Niki Berlacouvic från Österrike, i tidningen European Voice om biobränslen.

Både EU och vi i Sverige har pekat ut att en förutsättning för att vi ska kunna nå våra klimatmål är att vi ser till att öka andelen förnybar energi. I denna förnybara energi är biobränslen från skogen en väldigt viktig komponent.

Det gäller inte minst hos oss i Sverige. För i vårt land står biobränslen från skogen för hela en tredjedel av vår energiförsörjning – i form av fjärrvärme, i form av den el som kommer från kraftvärmen, och i form av bl.a. pellets som vi använder för att värma våra villor. För många andra länder i EU, som idag använder lite förnybart, ger möjligheten att importera bra biobränslen en chans att kunna ersätta miljöskadligt kol, både för uppvärmning och för elproduktion.

Men med en växande vilja att använda, och importera biobränslen i de länder som inte har tillräckligt med sådana, har detta också vuxit fram en oro för hur dessa biobränslena produceras. Det gäller inte minst den import som ibland förekommer från länder utanför EU där skogsvårdslagstiftningen kan vara svag (och dess efterlevnad likaså), eller från länder där regnskog skövlas.

Just därför har lett EU-kommisionen sedan en tid arbetat med att ta fram ett förslag till nya krav och regler för så kallade ”fasta” biobränslen, dvs. sådant som ved, pellets och flis. Men när kommissionens jobbat med sitt förslag har vi i Sverige, liksom många andra i andra skogsländer i Europa, sett en påtaglig risk för att kommissionen med det nya förslaget riskerar att bortse från de goda och starka regelverk som EU:s skogsländer redan har, men vi är också oroliga för att nya regler ska leda till omotiverat kostsamma pålagor och administration.

Om det skulle bli resultatet så skulle det kunna komma att innebära att ett och samma träd skulle komma att omfattas av flera olika regelverk, beroende på vad slutprodukten är. Om stammen på trädet skulle användas för att t.ex. tillverka möbler eller papper skulle ett regelverk gälla. Men om grenarna eller topparna tas till vara för att t.ex. bli till el och värme i ett kraftvärmeverk så skulle ännu en uppsättning regler gälla. En sådan ordning, med dubbla regelverk och ett snårigt och administrativt invecklat system, skulle knappast gynna den förnybara energi vi behöver för framtidMissaen. Och just det varnar jag och mina ministerkollegor för i vår artikel idag.

Självklart ska biobränslena leva upp till höga hållbarhetskrav, men de kraven måste utformas med förnuft!

Uppdrag: bättre mobiltäckning

Nokia 2110. Foto: Muzzamo / wikimedia Commons

Nokias 2110 från 1994, en telefon som i PTS mätning klarade 10 ggr fler uppkopplingar än förra årets modell S3 från Samsung.

Vi lever allt mer mobila liv. Oavsett var vi råkar befinna oss, oavsett vad klockan råkar vara, så räknar vi numera med att vi ska kunna ringa och surfa med våra mobiler oavsett var vi befinner oss. På väldigt kort tid har allt fler av oss vant sig vid att ha tillgång till alla tjänster och all information vi behöver, bara en knapptryckning bort. Och tillgången till den mobila tekniken påverkar nu allt tydligare jobben och tillväxten. Att ha, eller inte ha, tillgång till bra mobiltelefoni kan vara det som avgör om man kan driva sitt företag vidare, eller tvingas lägga ned. Det kan vara det som avgör om man kan ringa 112 när det krisar, och få hjälp, eller inte. Och det märks också i mobilnäten. Bara det senaste året har mängden data vi skickar i mobilnäten ökat med hela 75 procent.

Sverige ska ha bra mobiltelefoni och bra mobila kommunikationer. Just därför krävs det att operatörerna fortsätter göra stora investeringar i sina mobilnät. De måste klara av att hänga med och bygga ut kapaciteten när allt fler vill använda den mobila tekniken allt mer. Vi behöver nät som klarar allt fler användare, och som täcker allt mer av landet.

Den viktigaste informationen, när man ska köpa mobilabonnemang, är vilken täckning och vilken hastighet olika operatörer erbjuder. För att få den informationen är operatörernas täckningskartor viktiga. Alla konsumenter har rätt att få en sanningsenlig och heltäckande information, så att man kan få veta vilken operatör man ska ringa eller surfa med, och vilka abonnemang som möter ens egna behov allra bäst. Kanske vill man hitta en operatör som kan erbjuda bra täckning både när man är hemma, när man är på landet eller på resande fot däremellan. Ska konsumenterna i det läget kunna fatta rätt beslut, och få det man har blivit lovad, måste täckningskartorna stämma med verkligheten. En täckningskarta som inte håller vad den lovar är falsk marknadsföring.

Under våren har vi fått tydliga tecken på att mobiloperatörernas täckningskartor många gånger är missvisande. Och just därför har jag varit väldigt tydlig mot operatörerna och inskärpt att om man lovat sina kunder täckning så har man också ett ansvar att ordna det.

I samma anda gav jag och regeringen så sent som i maj tre uppdrag, för att förbättra mobiltäckningen och påskynda utbyggnaden. Ett av dem var att ge Post- och Telestyrelsen (PTS) i uppdrag att göra stickprovsundersökningar i olika delar landet för se om det finns en skillnad mellan vad operatörernas täckningskartor lovar, och hur den faktiska mobiltäckningen ser ut. Detta uppdrag har PTS idag redovisat till regeringen. Som befarat kan jag konstatera att det finns fog för kritiken mot operatörernas täckningskartor. Men mätningen visar också att alla operatörer inte ska dras över en kam. Det förefaller nämligen finnas stora skillnader mellan de olika operatörerna, när det gäller vad man lovat och vad man verkligen ger sina konsumenter.

PTS har mätt den faktiska täckningen på tio platser, i olika delar av landet. En av operatörerna har täckning som överensstämmer med eller till och med överträffar täckningskartan på nio platser av tio. För två andra operatörer gäller det omvända, dvs. de lever endast upp till sina täckningskartor på en av tio undersökta platser. Dessutom finns det skillnader mellan den verkliga, uppmätta datahastigheten och den operatörerna lovat på sina täckningskartor. Bara i cirka en fjärdedel av fallen var den faktiska hastigheten den man lovat på kartorna. Detta visar att det omfattande missnöje som vuxit fram under våren i stora delar varit och är befogad. PTS stickprovsundersökning borde studeras noggrant av alla operatörer, och vissa operatörer förefaller ha större skäl att göra det än andra.

Ett annat intressant resultat av undersökningen är hur olika mottagningsegenskaper olika telefoner har. Tidigare har både danska och svenska studier visat på stora skillnader mellan olika modellers mottagningsförmåga. Nu visar även PTS undersökning att exempelvis Nokias 2110 som kom redan 1994 klarade 40 uppkopplingar vid 50 testade mätpunkter, att jämföra med Samsungs S3 som endast klarade 4 uppkopplingar i samma mätpunkter.

Att gräva i byrålådorna efter gamla pensionerade mobiltelefoner är givetvis inte något vettigt alternativ för den konsument som vill ha vettig mobiltäckning. Att våra smarta telefoner verkar bli allt sämre på att ta emot radiosignaler är ett problem som terminaltillverkarna nu verkligen måste ta på allvar.

Nu kommer jag, tillsammans med mina medarbetare, att gå igenom PTS undersökning i detalj. Så snart vi är klara med det kommer jag återkomma med eventuella förslag om vad vi ytterligare kan göra för att förbättra både den faktiska mobiltäckningen, och den information mobilkonsumenterna får.

Ett digitalt handslag, för skolans skull

Ett traditionellt handslag mellan Anna-Karin Hatt och SKL:s ordförande Anders Knape

I den digitala agendan för Sverige har regeringen och riksdagen slagit fast att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Och arbetet med att nå det målet ger nu väldigt tydliga resultat. Idag får Sverige topplaceringar både när EU-kommissionen rankar medlemsländerna, och när organisationer som World Economic Forum, NSN Connectivity Scorecard och Web Index jämför hur it-mogna länder är.

Skälet till att vi placerar oss så högt är att många människor, byalag och företag runt om i landet nu arbetar hårt för att det tuffa svenska målet ska nås. Väldigt många företag och organisationer har t.ex. valt att bli det vi kallar för signatärer till den digitala agendan, vilket innebär att de förbinder sig att för egen räkning bidra till att Sverige ska bli ännu mer digitalt framstående. Bland alla dessa signatärer hittar vi Sveriges kommuner och landsting (SKL).

SKL är ju samarbetsorganisationen för alla kommuner och landsting i Sverige. Och därför är de väldigt viktiga. För när vi som medborgare har kontakt med det offentliga för att få den välfärd vi behöver eller ta vara på våra rättigheter eller fullgöra våra skyldigheter så är det ofta till sin kommun eller sitt landsting som man vänder sig. Så är det med barnens barnomsorg, ungdomarnas skola och den vardagliga vården. Det innebär förstås att vi, om vi verkligen ska kunna bli bäst i världen på digitalisering, måste se till så att alla kommuner och landsting i Sverige sätter de digitala frågorna högt på sin dagordning.

När vi i Alliansregeringen antog vår nya e-förvaltningsstrategi i december förra året (en strategi som syftar till att skapa en digitalt samverkande statsförvaltning) så slog vi fast målen om att vi ska skapa en enklare, öppnare och effektivare statsförvaltning. och det är mål som stämmer väl överens med de mål som SKL slagit fast i sin egen strategi för eSamhället.

Just därför att det så ofta är en kommun eller ett landsting som man som medborgare möter när man har med det offentliga att göra så är jag idag väldigt glad och stolt över att kunna presentera att jag nu å regeringens vägnar slutit en överenskommelse med SKL som ska göra Sverige mer digitalt, där SKL ska genomföra fyra viktiga saker:

Arbeta med att främja digitaliseringen och fler områden i den digitala agendan
Utarbeta ett ramverk för utvärdering och utveckling av digitaliseringen i skolor
Etablera ett samverkansforum för skola och it
Ta fram förslag på hur den digitala samverkan mellan kommunala och statliga myndigheter kan förbättras

Extra glad är jag för samverkansforumet för skola och it, som ska bli en mötesplats för dialog och samverkan mellan aktörer som har intresse av, och kan bidra till, att skolan använder digitaliseringens möjligheter på ett bra sätt, både i lärandet och för skolans administration. Forumet ska vara en plattform där aktörer tillsammans kan skapa konstruktiva lösningar som bidrar till att skolorna bättre kan nå de mål som finns i läroplanen när det gäller användning av modern teknik, men ska också bidra till att höja administrationens effektivitet.

Jag tror och hoppas att denna överenskommelse kommer leda till mycket tydliga resultat, både i skolan och i den offentliga administrationen!

Ett steg närmare mer egen förnybar el

”The Swanson effect” , eller ”Swansons law”, kallas den fantastiska utveckling som vi nu ser i den snabbt sjunkande kostnaden för solceller. 1977 kostade en solcell ca 77 dollar per installerad watt, en kostnad som nu sjunkit till närmare 77 cent. Den som har givit namn åt den effekten, Richard Swanson, grundande ett av USA:s större solcellsföretag, och begreppet kommer sig av hans teori om att priserna på solceller sjunker i takt med att den globala tillverkningen av solceller ökar.

Det är den utvecklingen som ligger bakom att solceller på det egna hustaket inte längre är science fiction, utan något som många svenskar idag kan skaffa och låta sätta upp, med allt bättre ekonomi. Och redan nu har tiotusentals svenskar tagit steget och investerat i egen elproduktion i form av vind, vatten och sol, vilket förstås är något som både Centerpartiet och Alliansregeringen välkomnar. Med mer smålskalig förnybar elproduktion ökar vi den förnybara elen, samtidigt som fler konsumenter skaffar sig en starkare ställning på elmarknaden, och tar kontroll över sina egna elkostnader.

En av de mest diskuterade idéerna för att göra det ännu mer lönsamt att bli sin egen elproducent är det som kallas nettodebitering. En idé som bygger på att den som producerar och säljer egen el (när solpanelerna producerar mer el än man just då behöver för eget bruk) ska få kvitta den mot den el som man (när solpanelerna producerar mindre el än man just då behöver) köper från nätet, och slippa betala energiskatt och moms för den el man säljer. Nettodebitering är helt enkelt en modell som gör det ännu mer lönsamt att producera sin egen förnybara el.

För att Sverige ska kunna införa ett sådant system måste vi utforma en modell som ligger i linje med EU:s skatteregler, och som blir hållbar också över tid. Just därför har nu en särskild utredare, utsedd av Finansdepartementet, haft i uppdrag att utforma en framkomlig modell, och i fredags i förra veckan lämnade han sitt förslag.

Det utredaren redovisat är två förslag, dels ett kvittningsskatteförslag, som liknar den modell som oftast förekommit i den allmänna debatten, och dels en avdragsmodell, som till sin konstruktion liknar dagens RUT- och ROT-avdrag. Rent ekonomiskt skulle effekterna av modellerna bli ungefär desamma för den enskilde elproducenten, men för att få en modell som säkrast håller sig inom ramen för vad EU:s skattelagstiftning tillåter rekommenderar utredaren avdragsmodellen.

Det som nu kommer hända, när utredaren är klar med sitt arbete, är att regeringen omgående kommer skicka ut båda förslagen på remiss, till branschen och andra berörda aktörer. Och den som följt mig och den här frågan tidigare vet att jag och Centerpartiet nu kommer verka för att vi från regeringen, när remissen är klar, ska lägga fram ett förslag till Riksdagen om att införa nettodebitering i Sverige. Mitt mål är att vi ska kunna lägga en sådan proposition nästa vår, så att det redan från nästa sommar kan bli en ännu bättre affär att ta steget och bli sin egen småskaliga, förnybara elproducent!