Unikt svensk-norskt samarbete om förnybar el

I och med att Norge igår antog EU:s direktiv om förnybar energi är nu alla formella beslut fattade för att det världsunika avtalet mellan Sverige och Norge om en gemensam marknad för elcertifikat ska kunna träda i kraft vid årsskiftet 2011/2012. För första gången någonsin skapas nu ett gemensamt stödsystem för att främja utbyggnaden av förnybar elproduktion mellan två länder.

Det svensk-norska avtalet är verkligen ett historiskt samarbete för att främja förnybar elproduktion. Redan idag är Sverige och Norge bäst i klassen på förnybart och nu kommer vi tillsammans arbeta för att bli ännu bättre, samtidigt som vi också visar vägen för andra länder. Och vi vet att systemet fungerar eftersom Norge nu ansluter sig till det existernade svenska elcertifikatsystemet, som sedan lång tid visat att det fungerar och levererar. Sedan elcertifikaten infördes i Sverige 2003 har årsproduktionen av förnybar el ökat med 11,5 TWh och utvecklingstakten är fortsatt hög.

Målet för den gemensamma svensk-norska elcertifikatsmarknaden är att öka den förnybara elproduktionen med 26,4 TWh mellan 2012 och 2020, vilket motsvarar cirka 10 procent av elproduktionen i de båda länderna, eller ungefär hälften av den svenska kärnkraftsproduktionen. Ambitionsnivå är lika hög för båda länderna.

En större elcertfikatsmarknad med fler aktörer kommer sannolikt innebära bättre konkurrens och stabilare priser på elcertifikat samtidigt som vi kommer kunna nå målet kan på ett mer kostnadseffektivt sätt.

Helt enkelt ett historiskt avtal som är bra för Sverige, Norge, konsumenterna och miljön.

Roamingkostnaderna måste ner

På Telekomministrarnas möte i Bryssel i tisdags var frågan om reglering av kostnader för mobilanvändning i utlandet, s.k. roaming, en av de viktigaste frågorna som var uppe för diskussion. Jag är helt övertygad om  att Europa kommer bli väsentligt starkare när den inre digitala marknaden kommer på plats. Men om våra medborgare och företagare inte vågar använda sina mobiler utomlands av rädsla för att drabbas av orimliga kostnader, då är steget till en inre digital marknad väldigt långt.

Som den liberal jag är hade jag helst sett att den här marknaden inte hade behövts regleras alls. Men här finns ett klassiskt marknadsmisslyckande. Som kund är det idag nästan omöjligt att veta om det är roamingoperatören i utlandet som tar hutlöst betalt, eller om det är ens egen.  På en vanlig marknad hade en kund kunnat gå till en billigare operatör, men här har det inte fungerat. Dock ska det sägas att Telia i Sverige har gått före och erbjudit betydligt bättre villkor än många av sina svenska och europeiska konkurrenter.

På ministerrådsmötet  lyfte jag fram att Europas  mobiloperatörer faktiskt skulle vinna på en situation där människor inte behöver vara oroliga för att använda sina mobiltelefoner när man är på semester eller affärsresa. Jag lyfte också fram att många företag idag bygger sin verksamhet runt tjänster som använder trådlöst internet och smartphones, och att höga roamingpriser är ett allvarligt hinder för dem i deras strävan att vara verksamma på hela EU:s inre marknad.

Eftersom operatörerna självmant inte sett till att sänka kostnaderna för tal, sms och datatrafik när man reser i Europa så välkomnar jag och regeringen det förslag som EU-kommissionen nu har lagt till ny roamingförordning. Det innebär i korthet:

1) Att den nu gällande förordningen får ett nytt slutdatum, 2022, vilket innebär att den nuvarande regleringen som idag finns på slutkundsnivå för röstsamtal och sms blir kvar och att pristaket för dessa successivt sänks.

2) Att en ny reglering på slutkundsnivå av datatrafik inför, med ett maximalt pristak för vad operatörerna får ta ut, som gradvis sänks år för år.

3) Att möjligheter öppnas för speciella roamingoperatörer, vilket innebär att man kan ringa med sin vanliga operatör hemma men en annan operatör utomlands och därmed pressa priserna. Förhoppningen är att detta ska leda till att fler operatörer kan komma in och konkurrera med lägre priser.

Efter mötet blev jag intervjuad om detta av Nyhetsbyrån Direkt,  Europaportalen och i P3:

En opposition befriad från it-visioner

Stora delar av den här dagen har jag ägnat åt att delta i riksdagsdebatten om det som på riksdagssvenska kallas ”utgiftsområde 22”, vilket innebär de delar av budgeten som handlar om informationsteknik och traditionell infrastruktur (mitt huvudanförande i debatten kan du läsa här).

Jag var verkligen full av förväntan när jag gick dit. Vid debatten förra året visade det sig nämligen att oppositionens banérförare i Trafikutskottet, Anders Ygerman, inte hade just någonting alls att säga om it och det digitala samhället. Men jag tänkte, att på ett år hade nog han, och den övriga oppositionen hunnit samla sig.

För framtiden låter inte vänta på sig. Morgondagens tillväxtmöjligheter kommer i hög utsträckning att avgöras av vilka investeringar vi gör idag. Och då är investeringar i 2000-talets moderna infrastruktur – bredband i världsklass och ett digitalt samhälle som gör att Sverige kan vara världsbäst på att dra nytta av teknikens möjligheter – väldigt viktiga.

Just därför blev jag minst sagt förvånad när samtliga oppositionsledare i Trafikutskottet höll sina inledningsanföranden – där de helt själva avgör vad de vill ta upp – utan att nämna it ens med en stavelse. Det säger väldigt mycket om att vi har en opposition i Sverige som – tyvärr – saknar tydliga visioner för det digitala samhället, och jag är den allra första att beklaga det. Går man ännu längre, och tittar på vilka motioner de olika oppositionspartierna väckt på detta område så kan man konstatera att vare sig (mp) eller (v) ens nämner informationssamhället i sina motioner, och i (s) fall instämmer de i regeringens förslag och har inte begärt att någon av regeringens budgetposter på det här området ska ändras.

Det betyder att den medborgare som vill se visioner för Sverige som en framstånde it-nation, och som är angelägen om att vi genomför den Digitala Agendan för Sverige och att vi satsar på modern digital infrastruktur, bara har ett politiskt alternativ att vända sig till. Det alternativet stavas Centerpartiet och Alliansregeringen.

Öga mot öga med en Nobelpristagare

I lördags hade jag återigen förmånen att få vara med när årets Nobelpristagare fick ta emot sina pris, och höra priskommittéernas motiveringar. Det är en särskild högtidsstund, där vi gemensamt hyllar kloka människor som med sitt hårda arbete gjort så mycket gott för så många andra.

Störst i år var det att se fantastiske Tomas Tranströmer ta emot litteraturpriset. Innan hans tur kom föreföll han lite inne i sin egen bubbla, men när han väl fick ta emot sitt pris och när han efteråt intog sin plats bredvid de andra pristagarna var det helt fantastiskt att se glädjen i hans ögon och hur han, likt en nyfiken pojke, bad pristagarna på hans vänstra och högra sida om hjälp med att smygtitta på priset och på motiveringen.

Det var en stor dag och en mottagare som gjort sig väl förtjänt av ett av världens finaste priser.

Många av Tranströmers dikter återstår för mig att upptäcka, men en och annan har jag redan fastnat för. Och en av de vackraste jag läst är denna:

Romanska bågar [För levande och döda]

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

En intressant och oroväckande dag

I fredags hade jag förmånen att få välkomna det internationella energiorganet IEA:s chefekonom Fatih Birol till Stockholm och Näringsdepartementet. Birol var i Sverige för att presentera IEA:s årliga rapport ”World Energy Outlook”. Rapporten i sig är en av de ledande och mest ambitiösa sammanställningarna av den tillgängliga statistiken och analysen på energiområdet.

Årets rapport är en skrämmande läsning. IEA pekar med kristallklar tydlighet på att fönstret för att möta klimatförändringarna håller på att stängas. Även med den snabba utvecklingen vi sett av förnybar energi de senaste åren så står kol, olja och naturgas för mer än 80 procent av vår globala energiförsörjning. Den globala energikonsumtionen spås dessutom öka i snabb takt framöver.

Med de investeringar som görs idag på energiområdet ”låser vi fast” utsläpp för många år framöver. Och det brådskar. Ändrar vi inte kurs nu, måste vi för att klara målet om max två graders global uppvärmning, måste vi se till så att alla, investeringar i industri och energi är helt koldioxidneutrala efter år 2017.

Trots de dramatiska siffrorna och prognoserna vill jag vara optimist. Vi ser att den förnybara energin inte bara slår rekord i tillväxt i såväl Sverige som globalt, utan den blir också allt billigare vilket borgar för en fortsatt ökning. När tekniken sprids globalt stärks klimatarbetet.

Detta var också några av budskapen som fredagen avrundades med när jag höll en bilateral överläggning och deltog i ett rundabordssamtal med den amerikanske energiministern och nobelpristagaren Steven Chu som var på Sverigebesök. Tillsammans med USA arbetar Sverige inom något vi kallar SAGA, Swedish American Green Alliance, där vi samarbetar inom forskning och utveckling kring bland annat hållbar stadsutveckling, bioenergi och smarta elnät. Ett annat samarbete, som initierats av Steven Chu, är Clean Energy Ministerial (CEM) där energiministrar i G20 länderna samarbetar för att stödja internationellt främjande av konkreta lösningar och utvecklade marknader för miljöteknik. Miljötekniksamarbetet mellan Sverige och USA är ett av de konkreta sätt som vi bedriver vårt klimatarbete och jag ser fram emot ett fortsatt bra arbete med USA, inom SAGA och CEM samarbetena.

Se även när jag intervjuas.

Mot en digital inre marknad

Äntligen! Så reagerade jag och många med mig när beskedet om slopad dubbelbeskattning på appar kom igår. I och med det kan våra svenska utvecklare sälja sina digitala tjänster på samma villkor som sina europeiska konkurrenter. På så vis får de också bättre förutsättningar att växa och skapa svenska jobb i en riktig tillväxtbransch.

Hela idén med en gemensam europeisk marknad är ju att villkoren ska vara lika. Den så kallade appmomsen gick på tvärs mot detta och orsakade rättmätig vrede. Jag tror ingen tycker att det är rimligt att svenska utvecklare ska tvingas betala moms både i Sverige och utomlands. Det som spökat är att det saknas en gemensam tillämpning av EU:s regler om moms på elektroniska tjänster.

Från svensk sida har vi bedrivit ett intensivt arbete på EU-nivå för att få till en gemensam syn och därmed undvika dubbelbeskattning. Nu har arbetet gett resultat och med all sannolikhet har vi en överenskommelse på plats under nästa år. I väntan på denna har Skatteverket redan nu beslutat att inte ta ut moms om den redan betalats i ett annat EU-land.

Appmomsen har varit en riktig snackis under hösten och fångar väldigt väl den utmaning vi står inför. Även den digitala marknaden måste omfattas av EU:s inre marknad. I ”IT i människans tjänst – en digital agenda för Sverige”, som jag presenterade tidigare i höstas, lyfter vi fram ytterligare exempel på hinder som måste undanröjas för att vi ska nå en väl fungerande digital inre marknad i Europa.

Tillbaka på presidentmark

Tidigt imorgon bitti åker jag till Finland för att delta vid Nordiska Ministerrådsmötet och träffa mina nordiska energiministerkollegor. Det känns otroligt roligt, inte bara därför att det blir min första utrikes resa i mitt nya ämbete, utan också därför att jag därmed återupptar mitt starka nordiska engagemang. För i mitten av 1990-talet var jag under några år faktiskt president. Och inte i vad som helst, utan i den Nordiska Centerungdomens Förbund.

Jag har beskrivit den perioden tidigare här på bloggen och att det var en skola i internationellt samarbete, men ännu mer i diplomati och i förmåga att komma överens. För när principen är konsensus, som i NCF och i många nordiska samarbetens fall, så krävs det lika stora öron som förmåga att formulera sina egna behov. Så på många sätt la mitt presidentskap i NCF grunden för det jag sedan kunde göra som statssekreterare och chefsförhandlare för (c) på Statsrådsberedningen.

Men NCF gav också många goda vänner. En av dem, åländska centerpartisten Runa Eriksson, dök upp på e-Förvaltningsdagarna härom dagen. Och jag hoppas att fler kära gamla nordister dyker upp i Helsingfors imorgon. Mitt i spännande sakpolitiska diskussioner där jag bl.a. tänker driva på allt jag kan för att vi ska få en fungerande slutkundsmarknad för el i hela Norden.

It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige

När jag för ett år sedan tillträdde som it-minister rivstartade jag arbetet med att börja ta fram den Digitala Agendan för Sverige. Och jag bestämde mig väldigt snabbt för att den agendan, den behövde vara inte bara regeringens utan hela Sveriges digitala agenda. helt enkelt därför att regeringen ensam inte förfogar över mer än en bråkdel av det som behöver göras om vi till fullo ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter.

I torsdags kunde jag så äntligen presentera ”It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige”. Jag gjorde det vid ett väldigt välbesökt lanseringsevent, som samlade en lång rad inspirerande och inspirerade personer, som gick därifrån med stor energi och starkt engagemang för att dra sitt strå till stacken och hjälpa till att förverkliga målsättningarna i den Digitala Agendan.

Det mål regeringen nu slagit fast – att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter – är inget mesigt mål. Det är ett mål som kommer kräva det mesta av de flesta.

Och just därför är det så glädjande att ett 40-tal organisationer och företag – från ABB och Ericsson till Vårdföretagarna och Sveriges Kommuner och Landsting – redan från dag ett, valde att underteckna den avsiktsförklaring som finns till den Digitala Agendan, vilket innebär att man, utifrån de behov och möjligheter som finns i den egna verksamheten, åtar sig att bidra till att förverkliga målen och ambitionerna i den Digitala Agendan.

Nu väntar ett spännande arbete där den Digitala Agendan ska omsättas i konkret handling. Just därför kommer regeringen tillsätta en Digitaliseringskommission som kommer att få som sin första uppgift att ta fram en handlingsplan som konkret – och med e-delegationens arbete som förebild – pekar ut hur vi ska bära oss åt för att nå det mål och de ambitioner som pekas ut under vart och ett av underområdena i agendan.  Redan i agendan beskrivs 80 pågående insatser, och 63 nya insatser som kommer sättas i sjön. Men mer än så kommer behöva göras för att vi till fullo ska kunna dra nytta av digitaliseringens alla möjligheter.

Jag hoppas att du är taggad för att vara med och bidra i det arbetet!

 

Mitt anförande från lanseringseventet kan du se en inspelning av här, eller läsa här. Den Digitala Agendan i sin helhet hittar du här.

Ett år som statsråd

Idag är det ett år sedan jag utnämndes till it- och regionminister, och ett år sedan statsminister Fredrik Reinfeldts andra regering tillträdde. Det var en historisk sak att en sittande borgerlig regering lyckades bli omvald 2010, ett faktum som ibland kommer bort i den aktuella politiska debatten.

För mig har det här första året som statsråd varit ett händelserikt, omtumlande och väldigt givande år. Jag har under hela året arbetat intensivt med att ta fram en Digital Agenda för Sverige, en agenda som jag imorgon kommer att kunna presentera för alla som är intresserade. Men jag har också rest runt i landet och mött de som jag brukar kalla för tillväxtens vänner och resonerat kring hur vi på bästa sätt ska kunna skapa förutsättningar för en verkligt hållbar tillväxt i hela landet. Det har givit många goda uppslag, inte minst kring hur vi kan stärka den regionala innovationsförmågan, hur man kan arbeta med att göra sin egen region attraktiv för både inhemsk och utländsk arbetskraft, men också kring hur vi kan få en hållbar tillväxt som ger kvinnor och män samma möjligheter att växa och utvecklas.

I förhållande till EU har den kanske viktigaste insatsen det här året varit att förbereda och inleda förhandlingarna om den kommande programperioden för sammanhållningspolitiken, eller det jag i dagligt tal brukar kalla för EU:s politik för regional tillväxt. Det är ett samarbetsområde som betyder mycket för Sverige, och som under nuvarande programperiod tillfört över 30 miljarder kronor till tillväxtarbetet runt om i landet. Mitt mål det här året har varit att få Bryssel att förstå att också den nya programperioden måste ta hänsyn till den glesa befolkningsstruktur och det kalla klimat vi har här i Sverige, och att det så kallade gleshetskriteriet och den så kallade gleshetsbonusen därför måste finnas kvar också i den nya perioden. Och det är med glädje som jag, när jag nu lämnar frågorna kring regional tillväxt vidare till näringsminister Annie Lööf, kan konstatera att det målet är nått. I det förslag till ny programperiod som EU-kommissionen nu lämnat finns glesheten med som ett kriterium, vilket bådar väldigt gott inför de fortsatta förhandlingarna om både innehåll och omfattning av den nya programperioden!

Det har varit ett spännande, lärorikt första år som statsråd. Samtidigt som jag det här året lärt mig en hel del är jag ödmjukt medveten om att väldigt mycket återstår att lära och förstå. Jag ser verkligen fram emot att de dagar som kommer ska bli precis lika spännande, lärorika och givande som de som nu varit!

Ett felaktigt påstående

Under några år i början på 2000-talet lämnade jag politiken och arbetade en period i näringslivet. I januari år 2000 rekryterades jag som PR-konsult till PR-byrån Kind & Partners av dess dåvarande VD Jan Kind. Efter en tids arbete på byrån accepterade jag hans erbjudande om att få titeln vice VD. Det var en liten byrå med relativt få anställda och titlar användes inte särskilt ofta internt. Men det var den titel jag bar och som jag på hans uppmaning också använde i externa sammanhang.

Igår publicerade tidningen Resumé på sin webb en artikel där några anonyma källor säger att de inte minns att jag har varit vice VD på PR-byrån Kind & Partners, tvärt emot vad jag uppgivit i min meritförteckning. Samtidigt finns det i artikeln en namngiven källa, Magnus Wallerå, idag statssekreterare i regeringskansliet, då anställd på PR-byrån Kind & Partners. Han minns och bekräftar i artikeln att jag hade just titeln vice VD.

VD Jan Kind är den person som bäst av alla hade kunnat styrka vilken titel jag hade och i vilka funktioner jag arbetade. Tyvärr avled han en tid efter att jag slutat. Därefter såldes byrån till Sund Kommunikation. Men vid den tidpunkten arbetade jag redan åt en annan arbetsgivare, och fanns inte längre med i bilden. Men oaktat det, är och förblir det så att jag rekryterades som PR-konsult till PR-byrån Kind & Partners, och att jag sedermera också haft titeln som vice VD.

De anonyma påståendena har föranlett mig att noga gå igenom den aktuella tidsperioden. Jag har då upptäckt en förskjutning av årtalen i min meritförteckning. Jag rekryterades alltså till Kind & Partners år 2000 och arbetade där fram till och med hösten 2001 och inte motsvarande period år 2001-2002. Om detta orsakat förvirring är jag den förste att beklaga.