Centerpartiets hållbarhetsfilosofi är ingen chic accessoar

Årets kommundagar i Centerpartiet har – som alltid – varit en härlig vitaminkick, för mig och för många andra. När vi snart åker hem härifrån lämnar vi efter tre härliga dygn av tydliga idéer, glada skratt och mycket fin gemenskap. Att på ett och samma ställe få träffa 600 engagerade och kunniga centerpartister, som varje dag ser till att förverkliga Centerpartiets idéer i kommuner, landsting och regioner, är helt fantastiskt.

Under en av programpunkterna igår eftermiddag fick jag, landsbygdsminister Eskil Erlandsson och miljöminister Lena Ek inleda varsinn workshop, på våra respektive områden. För dig som inte var på plats i Örebro, och lyssnade på min inledning, kan du läsa den lite längre ner.

Stort tack till alla som bidragit till att göra 2013 års kommundagar till riktigt inspirerande dagar!

Fortsätt läs här

It i skolan och Ale som gott exempel

På Centerpartiets kommundagar som just nu pågår i Örebro anordnades tidigare idag en rad intressanta seminarier. Det mest populära, som lockade ett 90-tal deltagare, var det om it i skolan, ett seminarium som jag tillsammans med Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, Ulrika Carlsson, hade förmånen att vara med på. På plats var också Elena Fridfelt, som är utbildningsnämndens centerpartistiska ordförande i Ale kommun, som berättade om hur Ale mycket medvetet arbetar med att ge alla barn i de yngre årskurserna tillgång till egna datorer, så att lärarna kan hjälpa fler att lära sig mer med de nya digitala verktyg som nu växer fram.

Här kan du se hela seminariet i efterhand, och mitt inledningstal kan du läsa längre ner om du föredrar det:

Fortsätt läs här

Dags för (C)hatt!

Välkommen till min blogg! Idag på eftermiddagen har jag chattat en dryg timme om it, energi och en del annat. Nu är chatten stängd för denna gång men det här ska vi göra om efter nyår. Vill du läsa dagens frågor och svar hittar du dem här.

örebro tog täten

Bredbandsguiden - en rapport från Bredbandsforums kommungrupp.

Bredbandsguiden – en rapport från Bredbandsforums kommungrupp.

Redan när jag för ett år sedan presenterade regeringens nya Digitala Agenda för Sverige märkte jag att det fanns ett mycket stort intresse för it-politiken, som tog sitt uttryck i olika former. Så många företag, ideella organisationer, eldsjälar och representanter räckte upp handen och ville vara med när jag bjöd in dem till det som kom att bli en av de mest öppna processer regeringen någonsin använt sig av för att utarbeta en strategi.

Och det engagemanget består. På signatärswebben kan man idag till exempel se hur ett stort antal företag och organisationer skrivit under den avsiktsförklaring som finns till den digitala agendan, som innebär att de – inför sig själva och alla oss andra, tydligt deklarerar att de vill vara med och bidra till att Sverige blir bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Den uppmaningen hörsammande örebro län väldigt snabbt och direkt efter att den nationella digitala agendan fanns på plats började de arbeta med en egen regional digital agenda, som utgår från örebro läns egna behov och förutsättningar. Det gjorde de väldigt bra, och därför jag och regeringen dem i uppdrag att sprida sina erfarenheter till fler och verka för att fler regioner ska ta fram egna regionala digitala agendor. Och nu – ett år senare – ser vi att i stort sett alla län och regioner har påbörjat arbetet med att ta fram en egen regional digital agenda.

Som en del det uppdrag örebro län fick av regeringen arrangerade de idag en konferens, där jag var en av talarna. Ett av de områden jag lyfte fram i mitt tal var bredbandsfrågan och den stora satsning på att bygga bredband på landsbygden som regeringen gjorde i den senaste budgeten:

Jag och regeringen har nu mer än dubblerat stödet till bredband. 2012-2014 finns 1,1 miljarder kronor i en bredbandsmiljard för utbyggnad i områden som marknaden annars lämnar därhän. Och pengarna som regeringen satsar har visat sig ge en mycket hög utväxling i det civila samhället, inte minst när de används i projekt som fiber-till-byn. Runt om i landet träffas nu grannar för att se hur de med hjälp av bredbandspengarna gemensamt kan utveckla sin bygd. Byalag och lokalföreningar sätter spaden i backen för att gräva ner fiber. Genom att ta vara på det svenska civilsamhällets allra bästa sidor kan Bredbandsmiljarden göra storverk. Och bidra till att förvandla glesbygd till modern e-bygd.

Ett av de viktiga forum vi har för att skynda på och underlätta bredbandsutbyggnaden är Bredbandsforum, ett forum som samlar alla berörda aktörer – från operatörerna till representanter för den kommunala sektorn och ideella krafter som LRF och andra – där jag är ordförande. En av ledamöterna i Bredbandsforum är Carola Gunnarsson (c), som till vardags är oppositionsledare i Sala kommun och vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Carola har det senaste året lett en av de arbetsgrupper som Bredbandsforum tillsatt, som har handlat om hur kommunerna kan underlätta bredbandsutbyggnaden. Och i örebro idag överlämnade Carola deras slutrapport – en Bredbandsguide som ska tjäna som en mycket handfast handledning för alla kommunala företrädare som vill ta ett tydligare strategiskt grepp om bredbandutbyggnaden i den egna kommunen. Jag hoppas att den kommer tas väl emot och att den kommer komma till användning i många kommuner i hela landet!

Nyfiken på vad jag mer sa i örebro? Kolla då gärna på den här videon, från ca 06.30 och framåt:

Tal om den digitala agendan i örebro. Foto: Fredrik Welander

Tal om den digitala agendan i örebro. Foto: Fredrik Welander

Centerpartiet förverkligar den gröna omställningen i praktiken

I morse var jag i Riksdagen och besvarade och debatterade en interpellation som Miljöpartiets språkrör Åsa Romson ställt till mig. Åsa Romson hade frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att minska Sveriges beroende av kärnkraft. Och det är en diskussion som jag mer än gärna tar med Åsa Romson och med Miljöpartiet. Missade du debatten eller har lust att se den igen så hittar du den här:

Ska man debattera energipolitik, och politikens roll i den, så är det viktigt att börja i det principiella.

Från folkomröstningen om kränkraften 1980 och fram till 2009 hade Sverige en ordning där vi med politiska beslut i Riksdagen skulle styra om en kärnkraftsreaktor skulle tas i eller ur bruk. En av de viktigaste principiella förändringarna i och med Alliansens klimat- och energiöverenskommelse 2009, och Riksdagens beslut om densamma lite senare, är att politikens roll nu har förändrats från att tidigare ha handlat om en årtalsexercis och när olika reaktorer ska tas ur drift till en roll där vi med politiska medel ska sätta tydliga och långsiktiga ramar för olika energislag, till exempel när det gäller högt ställda miljö- och säkerhetskrav. Genom att ange sådana stabila och långsiktiga spelregler ska politiken ge en inriktning som marknadens aktörer sedan kan agera och fatta sina beslut utifrån. Vi har i Sverige övergett den tidigare planekonomiska styrningen, inte minst därför att den årtalsexercis som politiken tidigare ägnade sig åt då inte gav några resultat – inte heller ur Åsa Romsons perspektiv. Istället för att minska vårt beroende av kärnkraften blev det allt större.

En bärande del i Centerpartiets och Alliansens klimat- och energipolitik är att den förnybara energin ska öka. Det behövs för att vi ska minska sårbarheten och öka försörjningstryggheten. Och när vi får in mer förnybart i energisystemet så minskar förstås vårt beroende av storskaliga energikällor som kärnkraft och den storskaliga vattenkraften. Och det är det som nu sker, väldigt snabbt. De tydliga spelregler Centerpartiet och Alliansen angivit leder nu till att de som investerar i energi i Sverige väljer att lägga om och förstärka sina satsningar på det förnybara. Därför växer nu kraftvärmen, vindkraften och den övriga förnybara kraftproduktionen väldigt snabbt.

Och den utvecklingen syns också i praktiken. När Centerpartiet och Alliansen övertog regeringsmakten 2006 var andelen förnybar energi i Sverige 42,7 procent. Sex år senare är andelen förnybar energi nästan 50 procent. Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen. Under samma tidsperiod har elen från vindkraften ökat med närmare sju gånger, och elproduktionen från biobränslen med hela femtio procent. 56 procent av all svensk el är idag förnybar.

Det innebär ju också att vi steg för steg tydligt minskar Sveriges beroende av kärnkraft. När Centerpartiet och Alliansen tillträdde 2006 kom 46,7 procent av all el i Sverige från kärnkraften. 2011 hade kärnkraftens andel sjunkit radikalt, till 39,5 procent.

Tydligare kan det knappast sägas: Centerpartiets och Alliansens politik ger resultat. Steg för steg byggs det förnybara ut, och i samma takt minskar också vårt beroende av kärnkraften. Precis som vi sagt i energiöverenskommelsen.

Den här fantastiska utvecklingen har skett tack vare att Centerpartiet tillsammans med olika partier under många år förverkligat den gröna omställningen i praktiken. Att andelen förnybar el nu snabbt ökar och är så stor som 56 procent beror i hög utsträckning på de gröna elcertifikaten. Och historien bakom de gröna elcertifikaten ser ut såhär:

  • 2003 införde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet i Sverige
  • 2006 förlängde Centerpartiet i samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet det gröna elcertifikatsystemet
  • 2010 höjde Centerpartiet och resten av Alliansen ambitionerna i elcertifikatsystemet så att Sverige ska ha 25 TWh mer förnybar el till år 2020 (jämfört med 2002)
  • 2011 knöt Centerpartiet och Alliansen samman Norge och Sverige i en gemensam elcertifikatmarknad om 26,4 TWh

I debatten i Riksdagen idag påstod Åsa Romson att Miljöpartiet hade ”bidragit till” och ”bejakat” den politik som gjort utbyggnaden av den förnybara energin möjlig. Men det är inte sant. Sanningen är att vid vart och ett av de fyra tillfällen som Riksdagen har fattat beslut om de gröna elcertifikaten så har Miljöpartiet valt att avstå från att stödja det gröna elcertifikatsystemet. I praktisk handling har Miljöpartiet därmed aldrig bidragit till den starka utbyggnad av den förnybara elen som nu sker.

Men utbyggnaden av den förnybara energin kommer att fortsätta, inte minst därför att Centerpartiet och Alliansen har en väldigt tydlig politisk inriktning, som förstärker och kompletterar de gröna elcertifikaten:

  • Vi fortsätter vårt ambitiösa arbete med energieffektiviseringar
  • Vår tydliga inriktning är att den förnybara elproduktionen ska fortsätta öka successivt även efter 2020
  • Vi har föreslagit att anslaget till energiforskningen ska permanentas på en ny rekordhög nivå om 1,3 miljarder per år från och med nästa år och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.
  • Vi avsätter stöd till både biogas och solceller.

Åsa Romson och Miljöpartiet har höga klimat- och miljöambitioner och de pratar gärna högt om det. Och jag kan dela många av de ambitionerna. Men problemet för Miljöpartiet är att det för deras del ofta stannar vid just ambitioner, och att de sällan tar ansvar och påverkar i praktiken. Men när Miljöpartiet nöjer sig med stora visioner, då står Centerpartiet både för visioner och för att förverkliga den gröna omställningen i praktiken.

 

Om detta har jag idag, som ett svar på en debattartikel där Åsa Romson ställt frågor till mig, skrivit i Aftonbladet.

 

 

Med framtiden i tankarna

”Med framtiden i tankarna”. Under den rubriken talade jag i morse när jag medverkade på en konferens i Stockholm som handlar om hur Sverige och övriga länder i EU ska kunna minska användningen av fossila bränslen i transportsektorn.

Och det är en fråga som angår oss alla. För i morse när vi vaknade, vaknade vi alla upp till ännu en ny dag där jordens medeltemperatur fortsätter stiga, på grund av ständigt ökande utsläpp av koldioxid. Trots att forskningen och experterna under många år tydligt pekat ut vilka konsekvenserna blir (och de är som bekant stora) om vi fortsätter som nu så fortsätter mänskligheten bränna fossila bränslen i en rasande takt. Det är inte långsiktigt hållbart.

Den största utmaningen när det gäller att ställa om till långsiktig hållbarhet finns i transportsektorn, eftersom transportsektorn är den sektor av alla som är mest beroende av fossil energi. En femtedel av världens energi används för våra transporter. Vart femte ton koldioxid som släpps ut släpps ut på grund av våra transportet. Och för varje liter bensin, och för varje liter diesel, släpper vi ut mer än två kilo koldioxid i atmosfären.

Att vi måste ställa om till ett hållbart transportsystem står bortom allt tvivel. Men samtidigt är det oerhört viktigt att den omställningen görs på rätt sätt. Frågar du mig, Centerpartiet och Alliansen så ska den omställningen inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller om att hindra vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: transporterna är helt nödvändiga för ett växande och välmående samhälle.

Det är inte transporterna i sig som är problemet, utan det är de dåliga bieffekterna – utsläppen och klimatpåverkan – som är bekymret. Vår gemensamma utmaning är inte att begränsa transporterna, utan de problem transporterna orsakar. Vi måste se till så att det går att köra bil med gott samvete.

De grundläggande och viktigaste styrmedlen för att göra den omställningen är de generella: koldioxidskatten, som gör det klimatskadliga dyrare, och skattebefrielsen för förnybara bränslen, som gör prisskillnaden mellan det klimatdåliga och det klimatbra ännu större. Dessa breda, generella och långsiktiga ekonomiska styrmedel är väldigt bra. De sätter en teknikneutral och tydlig ram och riktning för den utveckling som ska göras av marknadens aktörer.

En av de viktiga åtgärderna för att driva på omställningen är koldioxidskatten. Men förändringar i sådana styrmedel, som slår direkt på enskildas kostnader och direkt i företags finanser måste ske med god framförhållning. Människor få en rimlig chans att hänga med i utvecklingen och i omställningen av transportsektorn.

På det temat föreslogMiljöpartiet i förra veckan en höjning av koldioxidskatten i sin budgetmotion. Över en natt vill de göra varje liter bensin och varje liter diesel 70 öre dyrare. Och det vill de, samtidigt som råoljan just nu handlas för över 100 dollar fatet på världsmarknaden. Och samtidigt som bensin- och dieselpriserna i Sverige tillhör de högsta i Europa. När marknadens mekanismer redan gör koldioxidutsläppen dyrare, vill Miljöpartiet fördyra ännu mer. Det är inte klimatansvar, utan en helt verklighetsfrånvänd politik.

För vad skulle en sådan snabb höjning av koldioxidskatten, över en natt, utan framförhållning, leda till? Jo, en sådan snabb höjning skulle slå väldigt hårt mot skogsindustrin. Den som genom sin produktion bidrar till att binda enorma mängder koldioxid. Den skulle slå stenhårt mot bonden som tillverkar den miljövänliga biogasen och den skulle slå lika hårt mot den barnfamilj som i det korta perspektivet inte har något annat val än att ta bilen till skolan och fotbollsträningen.

Det innebär att Miljöpartiets koldioxidskattehöjning mest av allt är ett förslag om en skattechock. En som inte i första hand leder till klimatförbättringar. Utan till att staten begär in mer pengar till statskassan. Och till stora bekymmer för vanliga människor och vanliga företag.

Min, Centerpartiets och Alliansens väg är en annan.

Vi tycker att koldioxidskatten är bra, och vi har sedan 2006 stegvis höjt den. Men de höjningarna har vi aviserat långt i förväg. Och de har alltid varit en del av en långsiktig och genomtänkt strategi. För om en höjd skatt ska få den effekt man vill så måste den ske stegvis, och den måste göras samtidigt som vi stimulerar de miljövänliga alternativen. När Miljöpartiet väljer att försvåra, väljer Centerpartiet och Alliansen att främja.

Det är därför Alliansens energi- och klimatöverenskommelse också rymmer en strategi för fordonssektorn. Sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi gjort en rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem:

  • vi har ökat forskningen kring energieffektiva fordon som drivs av förnybara drivmedel
  • vi har ökat stödet till produktion av andra generationens biobränslen
  • vi införde 2007 miljöbilspremien
  • och strax därefter ett demonstrationsprogram för elfordon
  • efter valet 2010 sjösatte vi supermiljöbilspremien
  • alldeles nyss har vi skärpt miljöbilsdefinitionen
  • och under hela Alliansens tid vid makten har biodrivmedlen varit befriade från skatt.

Allt detta har vi ju inte gjort av en slump, utan vi har gjort det därför att vi vill ta ansvar för klimatet.

Och ska vi kunna göra det måste våra ambitioner vara höga. För mig är det alldeles tydligt att vi på lång sikt inte kan ha någon annan ambition än att skapa en fordonsflotta helt utan miljöskadliga utsläpp.

Elementär lågstadiematematik

Det finns inte två sidor av de budgetsatsningar och den sanning som Expressen idag försöker få till ett ”avslöjande”, där Miljöpartiets språkrör Åsa Romson hävdar att regeringens energisatsningar i budgeten för 2013 skulle vara en bluff. Men sanningen är att Romson har fel.

Och det gäller såväl hennes påståenden om Centerpartiets och Alliansens satsning på solelen som hennes påståenden om vår satsning på energiforskning.

Vad gäller solelen så är sanningen att det stöd regeringen sedan tidigare givit blivit en succé. Mer än 5 000 ansökningar har fått stöd och målen för satsningen har överträffats med råge. Med den satsningen var tidsbegränsad och riksdagen har tidigare beslutat att solelssatsningen skulle ha avslutats efter 2012.

Men eftersom det är prioriterat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta öka den förnybara elproduktionen väljer vi nu att förlänga satsningen i ytterligare fyra år. 2013 ligger den årliga nivån kvar på samma årliga nivå som tidigare, och från 2014 satsas 50 miljoner kronor per år. Mellan 2013 och 2016 satsar vi alltså 210 nya miljoner på att öka andelen solel i Sverige.

När det gäller satsningen på energiforskning föreslår Centerpartiet och Alliansen i höstens budgetproposition en stor och permanent förstärkning. Tidigare har det funnits en permanent nivå på strax under en miljard kronor, och ovanpå det tillfälliga satsningar. Men de tillfälliga satsningarna skulle i enlighet med det senaste budgetbeslutet i riksdagen ha fasats ut framöver.

Nu föreslår regeringen dock att vi ska höja den permanenta satsningen på energiforskningen och dessutom stegvis öka den. Vart och ett av åren 2013-2015 kommer vi att satsa cirka 1,3 miljarder kronor på energiforskning, en summa som sedan ökar till den nya permanenta nivån på 1,4 miljarder per år från och med 2016. I jämförelse med riksdagens budgetbeslut från tidigare år innebär detta en nivåhöjning med 250 miljoner för 2013 och 2014, 270 miljoner för 2015, och 470 miljoner från 2014 och framåt.

En tidigare väsentligt lägre permanent nivå, och tillfälliga satsningar, ersätts nu alltså med en permanent hög nivå. Jämför man det med vad Socialdemokraterna, med (mp) som stödparti, satsade på energiforskning under sina senaste 10 år i regeringen är den satsning som Centerpartiet och Alliansen nu gör mer än dubbelt så stor.

Så om man vill bedöma om regeringen ”satsar” eller inte så handlar det egentligen inte om något annat än elementär lågstadiematematik. Plus betyder helt enkelt att vi föreslår att mer pengar satsas i förhållande till befintliga riksdagsbeslut. Om regeringen föreslår att vi ska satsa 210 miljoner på t.ex. solel istället för tidigare beslutade 0 så vet vi alla att 210 är mer än 0.

Åsa Romson säger att hon ”känner sig lurad”. Så kan det förstås vara. Men just den känslan handlar nog faktiskt inte så mycket om vad regeringen gör utan mer om att Romson och (mp) – med all rätt – är frustrerade över att Centerpartiet i regeringsställning uträttar mer än vad (mp) lyckades med under sin tid som stödparti åt den tidigare socialdemokratiska regeringen.

En ”bredbandsmiljard” för tillväxt på landsbygden

Kvällens TV4Nyheterna rapporterade att jag tillsammans med Annie Lööf och Eskil Erlandsson idag avslöjat att regeringen i den kommande budgeten kommer satsa ytterligare 600 miljoner på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden. De pengarna ska läggas till den halva miljard vi satsade i förra budgeten. Sammantaget innebär det att vi från Alliansregeringen mer än fördubblar stödet och nu satsar nästan 1,1 miljarder kronor mellan 2012 och 2014 på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden.

Och det är en satsning som kommer göra stor skillnad för många. Tack vare denna ”bredbandsmiljard” kommer ungefär 55 000 hushåll i hela landet kunna få snabbt bredband. Pengarna kanaliseras – via Landsbygdsprogrammet och via medfinansiering från PTS – till de byalag och grupper som helt ideellt lägger ned mycket egen tid, mycket eget arbete och mycket egna pengar för att den egna landsbygden ska kunna leva och växa.

Så när Annie, Eskil och jag idag skulle berätta om denna viktiga budgetnyhet åkte vi ut till bonden Björn Mattsson utanför Norrtälje, som just nu drar fram fiber till sin gård. Hans engagemang för den här viktiga framtidsfrågan, och hans entusiasm över bredbandsmiljarden, var inte att ta miste på.

Dagens bredbandsmiljard är ett viktigt steg på vägen för ett uppkopplat Sverige, och för en levande landsbygd!

Media: IDG, SRATL, TT

En opposition befriad från it-visioner

Stora delar av den här dagen har jag ägnat åt att delta i riksdagsdebatten om det som på riksdagssvenska kallas ”utgiftsområde 22”, vilket innebär de delar av budgeten som handlar om informationsteknik och traditionell infrastruktur (mitt huvudanförande i debatten kan du läsa här).

Jag var verkligen full av förväntan när jag gick dit. Vid debatten förra året visade det sig nämligen att oppositionens banérförare i Trafikutskottet, Anders Ygerman, inte hade just någonting alls att säga om it och det digitala samhället. Men jag tänkte, att på ett år hade nog han, och den övriga oppositionen hunnit samla sig.

För framtiden låter inte vänta på sig. Morgondagens tillväxtmöjligheter kommer i hög utsträckning att avgöras av vilka investeringar vi gör idag. Och då är investeringar i 2000-talets moderna infrastruktur – bredband i världsklass och ett digitalt samhälle som gör att Sverige kan vara världsbäst på att dra nytta av teknikens möjligheter – väldigt viktiga.

Just därför blev jag minst sagt förvånad när samtliga oppositionsledare i Trafikutskottet höll sina inledningsanföranden – där de helt själva avgör vad de vill ta upp – utan att nämna it ens med en stavelse. Det säger väldigt mycket om att vi har en opposition i Sverige som – tyvärr – saknar tydliga visioner för det digitala samhället, och jag är den allra första att beklaga det. Går man ännu längre, och tittar på vilka motioner de olika oppositionspartierna väckt på detta område så kan man konstatera att vare sig (mp) eller (v) ens nämner informationssamhället i sina motioner, och i (s) fall instämmer de i regeringens förslag och har inte begärt att någon av regeringens budgetposter på det här området ska ändras.

Det betyder att den medborgare som vill se visioner för Sverige som en framstånde it-nation, och som är angelägen om att vi genomför den Digitala Agendan för Sverige och att vi satsar på modern digital infrastruktur, bara har ett politiskt alternativ att vända sig till. Det alternativet stavas Centerpartiet och Alliansregeringen.

Ett spännande och viktigt uppdrag

Vid en väldigt välbesökt presskonferens klockan 11 idag informerade statsministern om att han ombildat regeringen och att Centerpartiet nu får ett nytt lag i regeringen. Det ligger ingen dramatik i det, utan är en helt naturligt följd av att Annie Lööf valts till ny partiledare och att hon därmed ska ta plats i regeringen och forma sitt eget lag. Jag är otroligt glad och stolt över att hon bett mig vara kvar som statsråd och att hon bett mig att fortsätta med it-frågorna och dessutom ta hand om de för Sverige så viktiga energifrågorna.

Jag har i knappt ett års tid arbetat med it-frågorna som statsråd, och redan när jag tillträdde rivstartade jag arbetet med att börja ta fram en Digital Agenda för Sverige. Det är en agenda som syftar till att – inom alla relevanta samhällsområden – ta vara på de möjligheter som digitaliseringen innebär, och hjälpa oss att på allvar sätta tekniken i människans tjänst. Att nyttja it:s möjligheter för att minska våra ekologiska fotavtryck. Att se till att använda bra teknik i vården. Att säkra att våra barn får digital kompetens i skolan och får använda moderna lärverktyg. Det är ett arbete som jag kommer fortsätta och jag ser fram emot att inom några veckor presentera den kommande Digitala Agendan för Sverige.

Nytt för mig blir ansvaret som energiminister, ett område som betyder så mycket för svenska jobb och företag men som också ligger mig som centerpartist varmt om hjärtat. Det är ett stort och spännande område, och ett område där världen, EU och Sverige står inför stora utmaningar.

För mig blir det allra viktigaste som energiminister att vårda och fullfölja den historiska och långsiktiga energiöverenskommelse som Alliansen slöt under förra mandatperioden, och att förverkliga de ambitiösa målsättningar som slås fast i den. Till 2020 ska vi ha ökat andelen förnybar energi i energisystemet till 50 procent, vi ska ha nått 10 procent förnybart i transportsektorn, vi ska ha effektiviserat vår energianvändning med 20 procent och vi ska minska våra utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser med 40 procent.

Det är viktiga mål, som vi nu steg för steg arbetar för att förverkliga. Och just därför, för att förverkliga de målen, kommer två viktiga utgångspunkter att vara helt centrala för mig i mitt arbete som energiminister: å ena sidan att fullfölja omställningen till ett hållbart samhälle med mer av fönybar energi och energieffektivisering, och å andra sidan att värna och stärka konsumenternas ställning på energimarknaden.

Jag är glad och stolt över min nya portfölj och ser fram emot att ägna mig helt och fullt åt de viktiga it- och energifrågorna framöver!

 

Några av alla dem som rapporterat om detta är Ekot, RapportTV4, och DN.