Tag Archives

Visioner – för it i skolan och digital delaktighet

Idag har verkligen varit en dag i ”den digitala agendans tjänst”. Dagen började på sedvanligt sätt med veckans regeringssammanträde. För min del, och för mina ansvarsområden, innebar det mötet att regeringen fattade beslut om en skrivelse till riksdagen som beskriver vägen till nära-noll-energibyggnader men det innebar också att regeringen fattade beslut om att inrätta ett Användarforum, som ska samla alla de aktörer som behöver samverka för att öka användbarheten av it och därmed stärka den digitala delaktigheten.Användarforumet kommer bestå av representanter från it-branschen, myndigheter, Digidel, det civila samhället och många fler. Och skälet till att vi nu väljer inrätta det är att användarperspektivet måste upp på en högre strategisk nivå. Med användarforumet skapar vi den plattform som behövs där beslutsfattare kan möta branschen, forskarsamhället och användarorganisationerna, för att öka användningen av it i samhället.  Samtidigt ger regeringen myndigheten Handisam i uppgift att inrätta ett kansli som ska bistå forumet.

De nyheterna fick jag chansen att berätta om direkt för många berörda när jag inledningstalade på Hjälpmedelsinstitutets årliga it-konferens ”It och personer med funktionsnedsättning och äldre”. Temat för mitt tal var att de digitala möjligheterna måste omfatta alla.

Och faktum är att vi med den digitala tekniken kan ge så många människor så många nya möjligheter. För de senaste åren har vi verkligen haft en fantastisk it-utveckling, och jag måste säga att jag häpnar när jag ser vad människor, med hjälp av it, faktiskt kan åstadkomma. Hur äldre tack vare it kan få bo kvar längre hemma. Hur hörselskadade numera kan kommunicera med varandra via videosamtal. Hur afasidrabbade kan få hjälp av den app som några studenter i Karlskrona utvecklat: De kan numera lämna den tjocka gamla pärmen med bilderna hemma för att istället kommunicera med likadana bilder via en tunn interaktiv skärm. Det är verkligen it när den är som allra bäst, och it som verkar i människans tjänst.

It är verkligen på många sätt en dörröppnare. För företagaren i glesbygd som kan öppna dörren till en global marknad. För småbarnsföräldern som kan öppna dörren till demokratiskt inflytande när handlingar kan läsas och opinionsarbete genomföras vid köksbordet när barnen har gått och lagt sig. För personer med funktionshinder som med hjälp av it kan öppna dörrar till möjligheter som tidigare varit helt stängda för dem.

Men it är också en dörröppnare till en mer modern och tidsenlig skola. Och det var temat för mitt andra tal idag, när jag fick chansen att för den Nordiska Skolledarkongressen i Göteborg beskriva min vision för it i skolan, och regeringens arbete med it i skolan som en del av den Digitala Agendan.

Inför besöket i Göteborg skrev jag tillsammans med Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson och ledamot i riksdagens Utbildningsutskott, Ulrica Carlsson, en debattartikel i Göteborgs-Posten om att vi måste höja nivån för it i skolan.

När jag pratade för alla dessa skolledare på Svenska Mässan började jag med att berätta om miljonstaden Lahore, i Pakistan. Där bor uppemot tre miljoner människor under slumlika förhållanden. Och de har bara ett hundratal skolor som ska klara av att möta deras behov av utbildning.

I oktober förra året fick den amerikanske professorn John Merriman oväntat en epost från just Lahore i Pakistan och i det mailet kunde han läsa:

Du kommer bli glad att höra att kursen ’Europeisk civilisation 1648-1945’ har visats för de allra minst priviligierade, men allra mest motiverade, studenterna från Lahores förorter. De här studenterna kunde aldrig drömma om att ta del av den här undervisningen, men nu lär de sig allt om upplysningen, franska revolutionen osv.

Vem är då denne professor Merriman? Jo, han är professor i historia vid prestigefyllda Yale University och hans föreläsningar är en del av ”Open Yale Courses”, en stor satsning på att göra föreläsningar och studiematerial tillgängliga för alla som har en dator som är uppkopplad mot internet. Tack vare den satsningen kan nu välmotiverade studenter världen över, ja uppenbarligen till och med i utvecklingsländernas kåkstäder, ta del av de allra främsta akademikernas föreläsningar och studiematerial. Utan tidsfördröjning. Helt kostnadsfritt. Det är fantastiskt.

Att följa föreläsningar över nätet med studiekompendium via nedladdningsbara PDF:er är en revolution och en demokratisering utan dess like. Ungdomar som för bara några år sedan var helt utestängda från högre utbildning får tack vare det nu helt nya möjligheter. Och även om tekniken är ny så är ju själva pedagogiken egentligen fortfarande densamma.

Om vi istället vänder blicken till vad som nog är Lahores motsats : Los Altos – ett av USA:s rikaste områden, där även Google har sitt högkvarter, så får vi se något annat. Där har man tagit idén med föreläsningar på nätet vidare till en ny nivå. Där loggar skolbarnen varje dag in på sajten KhanAcademy.org. Men det de möter där är inte en föreläsning, för de här 12-åriga skolbarnen har redan sett dagens lektion på nätet som en hemläxa. Istället loggar de in och börjar räkna på dagens matteövningar, och deras lärare kan direkt se vilka elever som behöver hjälp, vad de behöver hjälp med och på vilket sätt. Ett barn kanske har problem med division. Ett annat med volymberäkning, eller med en ekvation. I Los Altos har man tagit ett beprövat koncept med videobaserade lektioner på nätet, vidareutvecklat det och dragit nytta av it:s alla fördelar.

Kanske är det ingen slump att den pedagogiken, med ganska hög grad av hemundervisning, fungerar bra när kanske 90 procent av Los Altos-barnens föräldrar jobbar på Google. Och min tanke är inte att Sverige rakt av ska kopiera en undervisnings¬metod bara för att den råkar fungera i USA:s it-centrum eller för att den innebär mirakel i Asiens kåkstäder. Men jag vill lyfta fram de goda exempel som finns och se till att duktiga pedagoger i skolan kan lära av dem. För jag är övertygad om att det varken är jag eller någon annan minister som bäst vet vad som verkligen fungerar i klassrummen i våra 290 kommuner. Men jag är helt övertygad om att vi måste inspireras av andra och ge större ansvar och större möjligheter till duktiga pedagoger i våra skolor. Men om de ska kunna dra nytta av de möjligheter som den nya tekniken ger så måste de få rätt möjligheter. De måste få bra verktyg. Och inte minst en modern och tidsenlig fortbildning.

Sverige är ett av världens mest avancerade it-länder. Gång på gång placerar vi oss i den absoluta toppen i internationella jämförelser – när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft, uppkoppling och it-mognad. Och om man ser till statistiken så är vi i Sverige, jämfört med andra länder, kanske inte direkt dåliga på att erbjuda datorer i skolan. På många skolor finns det redan idag datorer och digitala lärverktyg. Men den faktiska användningen av datorer i skolan är det sämre med. Tittar man på hur it-användningen ser ut på mellan- respektive högstadiet så hamnar Sverige först på sjunde respektive nionde plats i hela EU. Och det är i grunden anmärkningsvärt för ett land som vårt, som i de allra flesta andra sammanhang brukar toppa rankinglistorna. Det måste stämma till eftertanke.

Andra mätningar visar att svenska barn å ena sidan är bättre än genomsnittet på att söka information på webben, chatta och skicka e-post, dvs. ganska enkla uppgifter i den digitala världen. Men samma mätningar visar å andra sidan att de är sämre än OECD-genomsnittet när det gäller att hantera datorer för lite mer avancerade uppgifter som till exempel att göra vanliga textdokument, installera en skrivare eller bearbeta bilder.

Utvecklingen på it-området och den digitalisering som sker i samhället spelar stor roll för skolornas möjligheter att fullfölja sitt uppdrag. Och jag är gärna väldigt tydlig med hur jag ser på det: skolorna måste vara en del av informationssamhället. Vi måste ha en skola som följer med i sin tid.

Över hela världen – i Lahore, i Los Altos och i Ale – gör it sitt bestämda intåg i skolvärlden. Det behöver ske också på fler håll i Sverige. Vi behöver fler goda exempel. Och vi behöver höja lägstanivån.

För att vår skola förtjänar det.

För att våra lärare förtjänar det.

Men mest av allt för att våra barn och deras framtid faktiskt förtjänar det.

 

På Kungsholmen – i den digitala agendans tjänst

Anna-Karin Hatt på Kungsholmens Bibliotek i samband med Digidels Get online week

Anna-Karin Hatt på Kungsholmens Bibliotek.
Foto: Andia Ghafouri/Näringsdepartementet

 

När det gäller hur duktiga vi svenskar är på att använda internet ligger Sverige i topp internationellt. Så många som  nio av tio svenskar använder regelbundet internet , vilket är väldigt glädjande. Men samtidigt innebär det att var tionde svensk, av olika anledningar, väljer bort möjligheten att använda internetbank, kommunicera med barnbarn på deras egen arena eller handla billiga biljetter online. Det innebär att 1 av 10 svenskar ännu inte blivit digitalt delaktiga.

Jag har full förståelse för att det finns de som aldrig har varit digitalt uppkopplade, och att det kanske finns de som inte heller vill bli det. Men lika bestämd är jag på att alla som vill faktiskt ska få chansen att använda de möjligheter som digitaliseringen innebär. Jag är övertygad om att de allra flesta som får chansen att prova nätets och den digitala teknikens möjligheter, också kommer fram till att de vill vara med och lära sig mer om dem.

Ska vi kunna gå från 90 procent i internetanvändning till så nära 100 procent vi bara kan komma, måste vi alla hjälpas åt – från regeringen till kommuner och föreningar, liksom till det barnbarn som viker en del av sin fritid till att lära  farmor hur hon kan hitta sina favoritkakrecept på nätet.

Digidel är namnet på den kampanj som har som mål att ge ytterligare 500 000 svenskar chansen att använda Internet innan  2013. Idag hade jag chansen att besöka en av deras aktiviter på Kungsholmens bibliotek, och ett av de de arrangerar under ”Get online Week” – ett internationellt evenemang för att få fler människor i olika länder att bli digitalt delaktiga. På Kungsholmens bibliotek hade Seniornet bjudit in till datorverkstad, med pensionärer som hjälpte  varandra i en överfull lokal som formligen sjöd av aktivitet. När jag fick chansen att prata med deltagarna – den äldsta 84 år – slogs jag av hur  entusiastiska och besjälade de var av att antingen lära sig själva eller av att lära andra. Och det var helt uppenbart att för många av dem var mötet med nätet och den digitala världen en ögonöppnare till hur mycket enklare deras egen vardag skulle kunna vara, inte minst när räkningar kan betalas enkelt och avgiftsfritt över nätet.

Att dagens datorverkstad ägde rum just på ett bibliotek var ingen slump. För faktum är att många av de som varit digitalt utanför, och som tar kontakt med någon för att få komma in i delaktighet, ofta vänder sig till något av våra fantastiska bibliotek. De, liksom alla studieförbund, eldsjälar och frivilligorganisationer som Seniornet och pensionärsföreningarna, gör fantastiska insatser för att hjälpa fler äldre upptäcka den digitala världens möjligheter.

När man kommer från ett sådant möte och inte bara fått pröva att låna sin allra första lånebok på nätet, utan också fått träffa 84-åriga Templer Heisler Stade som berättade att ”jo, nog gick det lite långsamt ibland – hon är ju ändå 84 år – men nu hade hon lärt sig att mejla och chatta och höll kontakt med sina barnbarn via Skype”, så blir man varm i hjärtat av att tänka på vad it kan innebära när den är som bäst och när vi verkligen använder tekniken och sätter den i människans tjänst.

För mig var dagens besök på Kungsholmens bibliotek en mycket trevlig tillställning som gav fina intryck som jag tar med mig framöver. Varmt tack till Digidel för ert engagemang, och för att ni ordnade besöket idag!

 

Ps. Det finns oändligt många frivilliga som jobbar hårt för att öka den digitala delaktigheten, och som verkligen gör det på fantastiskt kreativa sätt. Några av dem finns i Seniornet Botkyrka där man nyss startat projektet PPP – ”PekPlattePensionärerna”. Seniornet Botkyrka har turen att kunna hålla till i en lokal som kommunen hjälpt dem till. Och på samma sätt har flera andra föreningar fått hjälp av kommuner och stadsdelsnämnder att få tillgång till lokaler där de kan vara. Att döma av dagens fullsatta lokal skulle Seniornet Kungsholmen kunna utbilda hur många pensionärer som helst i digital delaktighet. Men kruxet är att de har svårt med lokal. Om det är något man som kommun- eller stadsdelsnämndspolitiker skulle kunna göra om man vill hjälpa den digitala delaktigheten så är det att hjälpa frivilliga krafter som dessa och andra att få tag på en vettig lokal. Det, i sig, vore också ett bidrag till ökad digital delaktighet! Ds.

Låt skolan få använda mer it – på rätt sätt

De senaste dagarnas diskussioner om vilken plats surfplattorna egentligen ska ha i våra skolor har varit väldigt uppfriskande. Den är ett tecken på att det finns ett oerhört stort intresse för frågan, och jag är verkligen den första att välkomna det. För när jag å regeringens vägnar presenterade den digitala agendan i höstas så presenterade jag också det nya it-politiska målet för Sverige, ett mål som innebär att Sverige ska sikta på att bli bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det målet kommer vi aldrig någonsin kunna nå om vi inte fullt ut drar nytta av it i skolan.

Men det är inte samma sak som att it alltid ska användas, i alla sammanhang. På ett sätt är det lite synd att debatten hr blivit så polariserad och att nyanserna kommit i skymundan. För, som jag skrev i ett tidigare inlägg i den här frågan, så är it ett verktyg, bland många, och precis som alla andra verktyg oslagbart i många situationer, men hopplöst fel i andra.

På senare tid har det presenterats nya forskningsresultat som visar att elever lär sig mer om man genomför mindre kunskapsprov ofta, jämfört med om de studerar materialet i böcker. Lärandet ser ut att omvandlas i mer permanent kunskap för de som gör kunskapsprov och det säger sig självt att att it-stöd många gånger är ett bra verktyg i den sortens undervisning där man testar elevernas kunskaper i mindre och ofta återkommande kunskapsprov.

Med it i klassrummet kan duktiga pedagoger också erbjuda ”lärverktyg” som ger elever alternativa sätt att lära. Ett sådant exempel är matteboken.se som bland annat erbjuder ”kändismatte”. Där kan man t.ex. se Dogge Doggelito förklara Pythagoras sats, eller se när Annie Lööf löser en ekvation om svenskt företagande.

Det finns många forskarrapporter om hur it kan bidra i skolan, och många av dem refereras återkommande i tidskriften Datorn i Utbildningen. Men till syvende och sist handlar det, tror jag, om att vi måste våga lita på lärarna. Om att vi måste klara av att ge duktiga pedagoger rätt förutsättningar. Under alla de möten jag hållit och deltagit i, där jag fått tillfälle att prata om och diskutera den digitala agendan och skolan, så har jag återkommande fått höra att den svenska skolan faktiskt bara är  fläckvis digital. Visst, i  vissa skolor används it på ett sätt relevant och modernt sätt. Men på många andra håll lyser it och moderna lärverktyg tyvärr med sin frånvaro.

Vår utmaning är inte längre att få fram pedagogiska alternativ till konventionellt klassrumslärande. Det finns faktiskt en väl fungerande marknad för att få fram dessa och det finns gott om kreativa personer, inte minst lärare och elever (och före detta elever med dåliga skolerfarenheter). Den verkliga utmaningen är att introducera dessa nya lärverktyg i skolvärlden, att finansiera tekniken och driften av den, men också att hitta bra modeller för hur lärare kan inkludera teknik och applikationer i sin pedagogik.

Om vi kan ge skolans personal kompetensutveckling och bra lärverktyg då har våra svenska skolor alla möjligheter att kunna ge eleverna en modern utbildning där it är ett naturligt och integrerat redskap. Ansvaret för att se till så att det blir så ligger på skolhuvudmännen – dvs kommunerna och friskolorna.

Regeringen har redan tagit flera initiativ för att förbättra situationen för it  i skolan. Inte minst är det viktigt att alla nya lärare som examineras framöver ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete, och de ska ha förmåga att förstå vilken betydelse digitala verktyg har för eleverna, i den pedagogiska situationen och för skolans arbete. Det är innebörden av de nya krav som ställs för att man från och med den 1a januari 2011 ska kunna få en lärarexamen. Dessutom har regeringen antagit en ny läroplan med nya kursplaner, som innehåller tydliga skrivningar som syftar till att eleverna under sin utbildning ska få så kallad digital kompetens. Ska de kunna få det måste det självfallet finnas datorer i våra skolor, liksom tillgång till alla de lärverktyg som krävs för att dagens elever ska kunna få en tidsenlig utbildning.

Till sist – att få använda it i skolan är viktigt för många, men kan spela en helt avgörande roll för vissa. Det märktes inte minst i  Post- och Telestyrelsens innovationstävling. En av vinnarna i den var företaget Comai AB som har utvecklat ett hjälpmedel i form av en smartphone för elever med särskilda behov – barn som har ADHD, aspergers eller liknande utmaningar. Ett it-baserat hjälpmedel som gör det möjligt för just dessa elever att fokusera på undervisningen , utifrån sina förutsättningar. Är du intresserad av det projektet, som hittills gett väldigt goda resultat, kan du  läsa om det här [PDF].

Turnépremiär i Örebro – ett digitalt föredöme

Idag har det varit turnéstart. Fram till sommaren kommer jag att resa runt i landet med den digitala agendan. Redan när jag presenterade den nya nationella it-strategin ”It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige” i början på oktober förra året så var det självklart att nästa steg var att nå ut och sätta igång arbetet regionalt. För om vi på allvar ska kunna sätta it i människans tjänst och etablera oss som världens mest framgångsrika digitala samhälle måste regionala digitala agendor formuleras ute i våra kommuner, län och regioner.

För mig handlar turnén om att träffa företag, politiker och andra offentliga företrädare för att presentera den nationella digitala agendan och berätta om hur vi på Näringsdepartementet arbetade fram den under förra året. Vårens turné syftar till att inspirera till lokala och regionala initiativ och agendor som skräddarsys efter deras lokala förutsättningar.

Men det handlar också om att ta intryck, fånga upp inspel och frågor. Och att fånga upp goda lösningar som vi kan sprida vidare. Kort sagt att få inspel på frågan: vad vill vi med vårt digitala samhälle och hur når vi dit?

Att jag började i Örebro är ingen slump. Många län och regioner gör redan ett fantastiskt arbete. Andra behöver göra mer. Örebro tillhör de förra. Från Tivedsskogarna i söder till Bergslagsskogarna i norr, finns en bredbandsinfrastruktur som är väl så god som den i storstäderna. Det är resultatet av ett långsiktigt, strukturerat och envist samarbete mellan kommunerna, länsstyrelsen, operatörer och byalag. Men Örebro har också tagit steget vidare och ställt sig den frågan: Vad ska de använda bredbandet till?

Det är för att besvara den frågan som Länsstyrelsen i Örebro har formulerat en egen regional digital agenda och påbörjat ett långsiktigt arbete för att finna lösningar som ökar företagens konkurrensförmåga, underlättar för den åldrande befolkningen, gynnar landsbygden och värnar miljön – inte bara i allmänhet utan just i Örebro län. Om detta har jag idag skrivit i Nerikes Allehanda och Dagens Samhälle tillsammans med landshövdingen i Örebro län Rose-Marie Frebran.

I och med turnéstarten i dag lanseras också ett signatärskap där län och regioner kan underteckna en avsiktsförklaring om att de ställer sig bakom det it-politiska målet om att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, liksom att de har för avsikt att ta fram en regional digital agenda i bred samverkan med olika samhällsaktörer. Självfallet är det roligt att Länsstyrelsen, Regionförbundet och Landstinget i Örebro län idag var först ut som signatärer i en gemensam avsiktsförklaring om det fortsatta arbetet för en regional digital agenda.

Örebro är med andra ord ett gott exempel för andra att ta efter. Regeringen har därför beslutat att ge Länsstyrelsen i Örebro län i uppdrag att ge vägledning och information till landets övriga län, regioner och kommuner om hur man kan ta fram en digital agenda.

Nästa turnéstopp blir i Malmö i februari. Efter dagens inspirerade möte ser jag redan fram emot att ta del av skåningarnas idéer och erfarenheter.

 

Ett inslag i SVT från dagen kan du se här.

En opposition befriad från it-visioner

Stora delar av den här dagen har jag ägnat åt att delta i riksdagsdebatten om det som på riksdagssvenska kallas ”utgiftsområde 22”, vilket innebär de delar av budgeten som handlar om informationsteknik och traditionell infrastruktur (mitt huvudanförande i debatten kan du läsa här).

Jag var verkligen full av förväntan när jag gick dit. Vid debatten förra året visade det sig nämligen att oppositionens banérförare i Trafikutskottet, Anders Ygerman, inte hade just någonting alls att säga om it och det digitala samhället. Men jag tänkte, att på ett år hade nog han, och den övriga oppositionen hunnit samla sig.

För framtiden låter inte vänta på sig. Morgondagens tillväxtmöjligheter kommer i hög utsträckning att avgöras av vilka investeringar vi gör idag. Och då är investeringar i 2000-talets moderna infrastruktur – bredband i världsklass och ett digitalt samhälle som gör att Sverige kan vara världsbäst på att dra nytta av teknikens möjligheter – väldigt viktiga.

Just därför blev jag minst sagt förvånad när samtliga oppositionsledare i Trafikutskottet höll sina inledningsanföranden – där de helt själva avgör vad de vill ta upp – utan att nämna it ens med en stavelse. Det säger väldigt mycket om att vi har en opposition i Sverige som – tyvärr – saknar tydliga visioner för det digitala samhället, och jag är den allra första att beklaga det. Går man ännu längre, och tittar på vilka motioner de olika oppositionspartierna väckt på detta område så kan man konstatera att vare sig (mp) eller (v) ens nämner informationssamhället i sina motioner, och i (s) fall instämmer de i regeringens förslag och har inte begärt att någon av regeringens budgetposter på det här området ska ändras.

Det betyder att den medborgare som vill se visioner för Sverige som en framstånde it-nation, och som är angelägen om att vi genomför den Digitala Agendan för Sverige och att vi satsar på modern digital infrastruktur, bara har ett politiskt alternativ att vända sig till. Det alternativet stavas Centerpartiet och Alliansregeringen.

Ett spännande och viktigt uppdrag

Vid en väldigt välbesökt presskonferens klockan 11 idag informerade statsministern om att han ombildat regeringen och att Centerpartiet nu får ett nytt lag i regeringen. Det ligger ingen dramatik i det, utan är en helt naturligt följd av att Annie Lööf valts till ny partiledare och att hon därmed ska ta plats i regeringen och forma sitt eget lag. Jag är otroligt glad och stolt över att hon bett mig vara kvar som statsråd och att hon bett mig att fortsätta med it-frågorna och dessutom ta hand om de för Sverige så viktiga energifrågorna.

Jag har i knappt ett års tid arbetat med it-frågorna som statsråd, och redan när jag tillträdde rivstartade jag arbetet med att börja ta fram en Digital Agenda för Sverige. Det är en agenda som syftar till att – inom alla relevanta samhällsområden – ta vara på de möjligheter som digitaliseringen innebär, och hjälpa oss att på allvar sätta tekniken i människans tjänst. Att nyttja it:s möjligheter för att minska våra ekologiska fotavtryck. Att se till att använda bra teknik i vården. Att säkra att våra barn får digital kompetens i skolan och får använda moderna lärverktyg. Det är ett arbete som jag kommer fortsätta och jag ser fram emot att inom några veckor presentera den kommande Digitala Agendan för Sverige.

Nytt för mig blir ansvaret som energiminister, ett område som betyder så mycket för svenska jobb och företag men som också ligger mig som centerpartist varmt om hjärtat. Det är ett stort och spännande område, och ett område där världen, EU och Sverige står inför stora utmaningar.

För mig blir det allra viktigaste som energiminister att vårda och fullfölja den historiska och långsiktiga energiöverenskommelse som Alliansen slöt under förra mandatperioden, och att förverkliga de ambitiösa målsättningar som slås fast i den. Till 2020 ska vi ha ökat andelen förnybar energi i energisystemet till 50 procent, vi ska ha nått 10 procent förnybart i transportsektorn, vi ska ha effektiviserat vår energianvändning med 20 procent och vi ska minska våra utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser med 40 procent.

Det är viktiga mål, som vi nu steg för steg arbetar för att förverkliga. Och just därför, för att förverkliga de målen, kommer två viktiga utgångspunkter att vara helt centrala för mig i mitt arbete som energiminister: å ena sidan att fullfölja omställningen till ett hållbart samhälle med mer av fönybar energi och energieffektivisering, och å andra sidan att värna och stärka konsumenternas ställning på energimarknaden.

Jag är glad och stolt över min nya portfölj och ser fram emot att ägna mig helt och fullt åt de viktiga it- och energifrågorna framöver!

 

Några av alla dem som rapporterat om detta är Ekot, Rapport, TV4, och DN.

Sverige ska leda utvecklingen, inte invänta den

Kort efter att jag hade tillträtt som it-minister höll jag ett linjetal på Internetdagarna, där jag beskrev min vision som it-minister (om du vill se det i efterhand kan du se det här, föredrar du att läsa det istället kan du läsa det här). I det talet berättade jag också att jag tänkte rivstarta mitt arbete som it-minister med att ta fram en Digital Agenda för Sverige.

Bakgrunden till den är tudelad. Å ena sidan drev Sverige under vårt ordförandeskap i EU hösten 2009 igenom att EU skulle ta fram en Digital Agenda för Europa och nu är det dags för Sverige att ta fram vår nationella motsvarighet. Å andra sidan behöver vi, som framstående it-nation, formulera mål och strategier för hur vi ska kunna bli och förbli världens mest framgångsrika digitala samhälle. För just nu satsar andra länder stort för att komma i kapp, och om, oss.

Just därför behövs den Digitala Agendan. Och den agendan ska vara inte bara regeringens digitala agenda, utan hela Sveriges. Helt enkelt därför att regeringen inte ensam äger frågan om hur vi på bästa sätt kan dra nytta av it:s möjligheter. Ska vi få tillräcklig kraft i den utvecklingen måste alla aktörer som vill  – från ideella organisationer till företag och enskilda – få möjlighet att vara med och formulera och sluta upp bakom de mål vi slår fast. Därför är min målsättning att den Digitala Agendan ska samla alla berörda parter bakom gemensamma mål, och att vi med den ska visa oss själva och omvärlden att vi faktiskt vill leda utvecklingen, inte bara invänta den.

Såhär långt i processen är jag överväldigad över det stora intresse och gensvar som vi har mötts av. Det finns många som är väldigt engagerade för att  bidra till att Sverige även framöver ska kunna vara världens mest framgångsrika digitala samhälle. Som vill att vi ska dra full nytta av it i vården och omsorgen, att vi ska se till så att svenska skolor använder moderna, digitala lärverktyg, att vi höjer den digitala kompetensen hos fler och ökar den digitala delaktigheten, att vi nyttjar it fullt ut för att minska våra koldioxidutsläpp, att vi släpper offentlig data fri och på så sätt skapar ett eldorado för svenska e-tjänstutvecklare och att vi ska se till att bygga snabba bredband så att vi kan skapa bra tillväxtvillkor i hela Sverige.

Just nu pågår arbetet för fullt med att formulera målen och åtgärderna i den Digitala Agendan. Och innan året är slut hoppas jag att jag, tillsammans med några viktiga undertecknare, ska kunna presentera den offentligt!

 

Om du vill kan du i efterhand se två av de tematiska rundabordssamtal jag hållit om den Digitala Agendan: E-förvaltning och digitala samhällstjänster och It i skola och undervisning.

Eller så kan du se det första mötet, liksom det andra mötet med Digitaliseringsrådet, som jag och regeringen inrättat för att ge råd både kring arbetet med och genomförandet av den Digitala Agendan och andra it-politiska frågor.

 

 

 

Waidelich (s) glömmer den digitala infrastrukturen

Idag skriver Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Tommy Waidelich på SvD Brännpunkt om att investeringar i vägar och järnvägar ger tillväxt. Det är en väl etablerad sanning att en väl utbyggd infrastruktur tillhör det bästa en stat kan investera i om man vill ge verkligt bra förutsättningar för en hållbar tillväxt.

Det var just därför som Centerpartiet under förra mandatperioden, och under dåvarande infrastrukturminister Åsa Torstenssons ledning, tog fram och fick igenom den största satsningen på infrastruktur i modern tid. Därför satsas nu närmare 500 miljarder kronor under den innevarande planperioden på att rusta och underhålla våra befintliga vägar och järnvägar, och på att bygga nytt där tillväxthöjande och trängselminskande stråk behöver dras fram. Det är en satsning som täcker hela Sverige – från norr till söder, från storstaden till landsbygden, och som kommer förbättra vår förmåga att växa.

Men det Waidelich helt förtränger i sin debattartikel är behovet av kraftfulla investeringar i bra elektroniska kommunikationer i hela landet. Lika viktigt som det var att få en enskild väg framdragen till gården för hundra år sedan, lika viktigt är det idag att ha tillgång till ett bra bredband med hög kapacitet. Den familj eller det företag som klarar sig utan snabbt bredband blir i snabb takt allt ovanligare.

Att se till så att Sverige har bredband i världsklass är målet för regeringens Bredbandsstrategi, och kommer att finnas med som ett viktigt mål i den kommande Digitala Agendan för Sverige. 90 procent av alla hushåll och företag ska senast 2020 ha tillgång till riktigt snabbt bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/sekund. Ska vi komma dit krävs stora investeringar av alla aktörer på marknaden, och att det offentliga skjuter till medel där marknaden inte riktigt räcker till. Precis det vi gjort och gör, nu och framöver.

En hållbar tillväxt i hela Sverige förutsätter tydliga satsningar både på dagens fysiska och framtidens digitala infrastruktur.