Budskap från framtiden

För ett par veckor sedan träffades Lilla Kommissionen för första gången och resultatet blev bland annat den här filmen:

Välkommen hjälp från de ”digitala infödingarna”

Anna-Karin Hatt möter Lilla kommissionen

Anna-Karin Hatt möter Lilla kommissionen.
Foto: Maria A Nilsson / Regeringskansliet.

Idag har jag träffat mina och regeringens yngsta, och kanske just därför mest lämpade, it-experter och framtidsrådgivare. Det skedde när Lilla kommissionen träffades för allra första gången på Näringsdepartementet.

För bara några veckor sedan skrev jag här på bloggen om Digitaliseringskommissionen och om att de då hade presenterat sitt första delbetänkande. Digitaliseringskommissionen leds av KTH-professorn Jan Gulliksen och deras uppdrag är att verka för att vi når målet i Sveriges digitala agenda – It i människans tjänst.

Med det uppdraget för ögonen tänkte Digitaliseringskommissionen till, och ställde sig frågan vad de behövde göra för att vi verkligen skulle få del av alla röster, och kanske också av andra röster än de vi brukar höra när frågor om it och digitalisering kommer på tal.

Därför utsåg Digitaliseringhskommissionen i april åtta unga, mellan 7 och 18 år, till expertgruppen Lilla kommissionen. Det som kännetecknar dem är att de alla är födda och uppvuxna i det digitala, och många av dem har kanske börjat använda nätet och it redan i början av förskoleåldern, vilket förmodligen gör att de står friare från en hel del av de föreställningar som vuxna har om hur det digitala bör fungera. Dessutom är dagens barn och unga också framtidens it-användare och kommer kunna ge oss inblickar i nya behov och alternativa funktionssätt.

De som är unga idag är, kort sagt, ”digitala infödingar” – till skillnad från mig och flertalet andra vuxna som är digitala imigranter. Elsa Rahm (åk 1), Johannes Björkman (åk 2), Ansgar Brenden Linna (åk 4), Emma Wiksfors (åk 5), Juhán Niila Stålka (åk 8), Jenny Karlsson (åk 8), Armik Khosrovian, (åk 2 gymnasiet) och Louise Andersson (åk 2 gymnasiet) är därför utmärkt lämpade att som framtidsexperter ge mig och Digitaliseringskommissionen råd och inspel från sina ännu paradigmbefriade, frisynta perspektiv. De ska hjälpa oss att se sådant om det digitala som vi kanske inte förstår, och utmana våra invanda föreställningar.

Utöver att fungera som referensgrupp och rådgivare till Digitaliseringskommissionens ordförande och kansli, kommer Lilla kommissionen att delta i ett möte i Stockholm per termin. Lilla Kommissionen kan också sammanträda via digitala kanaler. Det är barnen som är kommissionärerna, men vid sin sida har de sina lärare som assistenter, som bistår barnen i samband med möten och andra aktiviteter och hjälper till med förberedelser. Efter att ha träffat kommissionärerna och känt deras energi ser jag verkligen fram emot att se vad Lilla kommissionen kan bidra med!

Lilla kommissionens första träff och deras besök på Näringsdepartementet uppmärksammades också av Svt:s Aktuellt. Liksom av Computer Sweden.

Digitaliseringskommissionens första delbetänkade klart

Digitaliseringskommissionens ordförande Jan "Gulan" Gulliksen överlämnar betänkande till Anna-Karin Hatt

Digitaliseringskommissionens ordförande Jan ”Gulan” Gulliksen överlämnar betänkande till Anna-Karin Hatt

”Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”. Så lyder Sveriges it-politiska mål, som antogs av riksdagen på regeringens förslag strax före jul 2011. Det är ett ambitiöst mål. Men så är ju Sverige också sedan länge en framstående it-nation som regelmässigt ligger i topp i många internationella mätningar till exempel vad gäller it-användning och it-mognad.

Men den som redan springer med en lagerkrans runt halsen får inte slå sig till ro. Tvärt om måste man springa lite snabbare. Och ska man klara det krävs det ambitiösa målsättningar för att fortsätta ligga i topp.

Och det har vi i Sverige. Samtidigt räcker det inte bara med mål utan det krävs också konkreta medel, och just därför tillsatte jag och regeringen förra sommaren Digitaliseringskommissionen som leds av Jan Gulliksen som till vardags är professor på KTH. Digitaliseringskommissionens uppdrag är att verka för att vi når målet i Sveriges digitala agenda – It i människans tjänst.

Det Digitaliseringskommissionen ska göra är att beskriva och analysera hur den faktiska utvecklingen mot det it-politiska målet ser ut, och rapportera tillbaka det till mig och regeringen. Dessutom har de i uppdrag att föreslå ytterligare åtgärder som krävs för att vi ska kunna nå målen i den digitala agendan. I det ingår att identifiera de områden där vi behöver sätta in ytterligare insatser för att Sveriges ska behålla sin tätposition som it-nation, och kunna ta steg framåt från den positionen.

När jag idag kunde ta emot Digitaliseringskommissionens alra första delbetänkande ”En digital agenda i människans tjänst – Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter (SOU 2013:31)” innebar det att vi nådde en viktig milstolpe i det arbetet. Deras första delbetänkande ska ses som en startpunkt för deras uppdrag att genomföra mätningar av det digitala Sverige. Utifrån dessa mätningar ska kommissionen sedan formulera vilka ytterligare insatser som krävs för att Sverige ska kunna nå det it-politiska målet om att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Förstår it-företagen vad de går miste om?

I morse fick nog många företagsledare i it- och telekombranschen en ordentlig tankeställare när de slog upp Dagens Nyheters debattsida. Där skriver nämligen Jan Gulliksen, som är ordförande i regeringens Digitaliseringskommission, om hur ”Sexism styr rekryteringen till den svenska IT-sektorn”.

Gulliksen pekar på en ny, men ännu opublicerad, undersökning som visar att bara 23 procent av de anställda i den svenska IT-branschen är kvinnor, medan motsvarande siffra i Finland är nästan dubbelt så hög. Han konstaterar också att kvinnor som går från universiteten till it-sektorn ofta arbetar som projektledare, medan deras manliga kollegor ofta blir utvecklare, och att det är från den senare gruppen som cheferna rekryteras. Enligt Gulliksen ett av skäen till att bara drygt 7 procent av alla vd:ar i svenska it-företag är kvinnor. Och hans slutsats, som han skickar med tydlig adress till it-branschen, är skarp:

Först definierar vi alltså it som manligt och sedan bestraffar vi kvinnor som ändå försöker komma in. Här har branschen ett stort ansvar att bli bättre på att rekrytera och befordra könsblint och att tillvarata kvinnors kompetens.

Att öka jämställdheten i it-branschen är en fråga som ligger väldigt högt upp också på min egen agenda. I grund och botten borde det inte behövas fler argument än att det borde vara en självklarhet för varje hela samhället, och alla företag, att eftersträva att spegla sammansättningen i befolkningen som helhet, både när det gäller kön och mångfald. Men om inte de argumenten räcker så borde it- och telekonföretagen åtminstone av ren överlevnadsinstinkt se till att få in fler kvinnor i sina företagsledningar och sina styrelser. Och på just det temat har jag både skrivit och talat  flera gånger tidigare. För det är känt sedan länge att ledningar som speglar samhället alltid fattar bättre beslut.

För att vi ska få fler tjejer i it-branschen behövs det fler förebilder, som kan inspirera och som får ta plats och sticka ut. Ska vi på allvar göra någonting åt att alltför få tjejer idag väljer att gå en teknisk utbildning så är könsbalansen i ledningarna och styrelserna viktigt att ta itu med. Och ska it- och telekombranschen framöver klara möta sina användares behov, så behövs också kvinnorna. Att inte på allvar bestämma sig för att locka fler tjejer och kvinnor till tekniska yrken och till it- och telekombranschen vore en kompetensförlust som våra företag och vårt land helt enkelt inte har råd med, om ska kunna fortsätta konkurrera med andra växande ekonomier.

Både samhället och it-branschen måste ta sig en ordentlig funderare på varför tjejer inte tycker att just it- och telekomyrkena är alternativ för dem. I sin debattartikel idag presenterar Jan Gulliksen ett konkret förslag om att införa ”kodslöjd” i skolan – en slags praktisk programmering för att  ”fånga upp flickors intresse innan könsmönstren har hunnit sätta sig alltför hårt. Det i sin tur kan på sikt ändra bilden av vem tekniken är till för, vems röst den för vidare.”

Om just det förslaget är rätt vet jag inte, men det tål att funderas på. Helt klart är att det inte är tjejerna det är fel på, utan att det är branschen som måste skärpa sig. Och att vi tillsammans måste bli bättre på att öppna upp och på ett inkluderande sätt beskriva vilka spännande jobb it-området har att erbjuda.