Tag Archive for "energiomställning" | Anna-Karin Hatt bloggar

C och MP – skillnaden mellan praktik och retorik

Vi i Centerpartiet har en lång historia av att både driva på i hållbarhetsfrågorna och att leverera resultat. Sedan vi lade de första miljömotionerna på 1960-talet har vår retorik alltid följts av praktik. Praktik i allt från att Sverige varit en drivande röst för höga ambitioner när det gäller klimat och förnybart i EU, i att vi varit med och drivit fram en rekordartad utbyggnad av den förnybara energin nationellt eller det faktum att centerpartister i många kommuner driver på och tillhör de som går före. Centerpartiets ambitioner och politik när det gäller klimat och förnybart hänger ihop – från retorik till praktik. Och därför kan vi vara väldigt stolta över de konkreta resultat som vi åstadkommit. Under våra två första mandatperioder i Alliansregeringen har vi i Centerpartiet sett till så att vindkraften tiodubblats, att elen från bioenergi ökat med femtio procent och att bioenergin nu gått om oljan som Sveriges enskilt största energikälla. Tack vare en mycket målmedveten politik har vi byggt ut den förnybara energin så att mer än hälften av all energi i Sverige nu kommer från det förnybara.

I valrörelsen jämförs vi i Centerpartiet ofta med Miljöpartiet, som är ett parti som ofta har ett högt tonläge i klimat- och energidebatten. Och att också de har höga ambitioner när det gäller miljö och klimat är i grunden bra. De pekar på såväl landbaserad som havsbaserad vindkraft som en lösning, de vill att Vattenfall skall bygga 20 TWh vinkraftsproduktion ytterligare, vilket motsvara ca 9500 av dagens vindkraftsverk. Men i kvällens partiledardebatt i SVT kunde vår partiledare Annie Lööf visa att MP:s retorik långtifrån alltid matchas med konkret praktik.

Den centerstyrda kommunen Uppvidinge i Kronobergs län är en kommun som gjort sig känd för att ha satsat stort på vindkraft. Och Uppvidinge har pekats ut som ett riksintresse för vindkraft och vindkraftsutbyggnaden har ett stort stöd. Men Uppvidinge är också en av de kommuner där Miljöpartietnu helt blockerar Sveriges största landbaserade vindkraftspark. Inte en gång, utan hela fyra gånger, har Miljöpartiet sett till att blockera och bordlägga de beslut som krävs för att vindkraftsparken ska kunna bli verklighet. Och därmed har man i praktiken nu effektivt stoppat denna angelägna satsning på vindkraften.

Tack vare att Miljöpartiet blockerar kommunens beslut har nu de bolag, bland annat Stena, som varit beredda att satsa miljardbelopp på att bygga ny vindkraft i Uppvidinge tvingats dra sig ur. Den satsning som nu uteblir, till följd av Miljöpartiets agerande, handlar om 175 vinkraftverk och en effekt om 500 Megawatt. Det handlar med andra ord om en vindkraftspark som är dubbelt så stor som den största vindkraftsparken vi har på land i Sverige och Europa idag (Jädraås i Ockelbo, med sina 66 verk och en installerad effekt om 230 Megawatt). Det handlar om mer än all vindkraft som finns installerad i Kronoberg idag. Men det blir nu inte av. Konsekvensen av Miljöpartiets agerande bliratt ett tusental jobbtillfällen under byggtiden uteblir, och att en väldigt angelägen satsning på förnybar energi inte blir av. Vilket förstås beklagas av såväl kommunstyrelsens ordförande, av bolaget Stenarenewable som av många Uppvidingebor.

Det är en sak att ha höga ambitioner, som MP har. Men följs de inte av konkret praktik är ambitionerna inte särskilt mycket värt. Och gär man en sak nationellt och den motsatta lokalt talar det sitt eget tydliga språk. Vi i Centerpartiet har både höga ambitioner och levererar konkreta miljöresultat.

C vill satsa på havsbaserad vindkraft

I Sydsvenskan kan du läsa om Centerpartiets vallöfte att slopa anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft.

Mer förnybart stärker EU:s energioberoende

Idag har jag och mina energiministerkollegor i EU träffats för energiministerråd i Luxemburg. På vår digra agenda hade vi både en viktig diskussion om hur vi kan minska EU:s energiberoende, och en lika viktig diskussion om vilka klimat- och energimål som vi i EU ska anta till 2030. I båda dessa frågor är vi från Sverige väldigt aktiva, och har en tydlig och pådrivande roll.

Vid Europeiska Rådets möte i mars gav de EU-kommissionen i uppdrag att ta fram ett förslag till strategi för att stärka EU:s försörjningstrygghet, vilket de också gjort. Och strävan att minska sitt beroende framför allt av rysk gas är verkligen en brännhet fråga i många medlemsländer, mot bakgrund av utvecklingen i Ukraina och det faktum att många av EU:s medlemsländer är tungt beroende av rysk gas (som inte sällan transporteras i pipelines via Ukraina). Vi i Sverige märker inte så mycket av det, eftersom vi inte är så beroende vare sig av rysk gas eller av gas i allmänhet.

Mycket i den strategi EU-kommissionen har föreslagit är väldigt välkommet och bra, inte minst de kortsiktiga åtgärderna, som EU borde kunna enas om relativt snabbt. Men samtidigt har jag idag väldigt tydligt betonat att frågan om att minska EU:s energiberoende och stärka vår försörjningstrygghet hänger nära samman med det nya ramverk för klimat- och energipolitiken till 2030 som vi också har på bordet och förhandlar, och att båda dessa frågor måste hanteras som en helhet och tillsammans. För faktum är att det snabbaste och billigaste sättet att minska vårt beroende av importerad fossil energi är att bygga ut den förnybara energi, och att energieffektivisera. Precis den typ av frågor som vi diskuterar och ska besluta om i det kommande 2030-ramverket.

Den diskussion vi energiministrar hade idag, liksom den diskussion som miljöministrarna hade i sitt råd igår, var en förberedelse inför de förhandlingar om ökat energioberoende och 2030-målen som statsminister Fredrik Reinfeldt och de andra stats- och regeringscheferna ska ha vid sitt toppmöte strax efter midsommar. Förhoppningsvis kan de lösa några av de mest akuta Ukraina-relaterade frågorna redan då, men de medelfristiga och långsiktiga insatserna för att öka vårt energioberoende måste hanteras och beslutas samtidigt som 2030-ramverket, ett ramverk som Sverige och flera andra medlemsländer anser måste beslutas om senast vid toppmötet i oktober i år.

Vid energirådet idag fattade vi också beslut om att godkänna det kompromissförslag som ordförandeskapet lagt fram om det så kallade ILUC-direktivet (Indirect Land Use Change), ett direktiv som handlar om att införa nya krav och regler för att främja och säkra hållbara förnybara drivmedel. Vägen fram till dagens beslut har varit lång och komplicerad, med intensiva förhandlingar, där vi från svensk sida har gjort gemensam sak med andra likasinnade för att se till så att direktivet innehåller regler som främjar avancerade biodrivmedel från t.ex. skogen, och att det också främjar utvecklingen av biodrivmedel med extra stor klimatnytta. I båda de delarna har vi från svensk sida lyckats väl, och båda delarna finns därför med i direktivet. Nu väntar en förhandling med EU-parlamentet, där vi måste bevaka att de goda delarna blir kvar, samtidigt som vi från svensk sida inte har något emot om parlamentet skulle kräva att vi ytterligare höjer ambitionerna när det gäller att främja de mest klimatsmarta biodrivmedlen i ILUC-direktivet.

Här finns en intervju jag gjorde innan mötets öppnande i morse.

Fortsatt jobb för sänkt skatt på egenproducerad förnybar el

Reformen om lägre skatt på egenproducerad el beräknas träda ikraft vid årsskiftet. Foto: Johannes Jansson

I EU finns något som kallas statsstödsregler, som är regler som har skapats för att vi tillsammans i EU ska kunna säkerställa att vi har en sund konkurrens på den inre marknaden. Statsstödsreglerna ska skydda oss mot att vissa medlemsstater försöker gynna sitt eget lands näringsliv på ett otillbörligt sätt. Jag ska villigt erkänna att jag då och då kan tycka att EU-kommissionen, som har till uppgift att säkra att alla medlemsstater verkligen lever upp till statsstödsreglerna, tillämpar det regelverket lite väl nitiskt. Och precis så kanjag känna nu, när vi i Sverige har fått svar på de frågor vi har ställt utifrån statsstödsregleverket när det gäller Centerpartiets och Alliansregeringen nya reform om sänkt skatt på egenproducerad förnybar el.

Vår tanke, och innebörden av det förslag som vi lämnade till Riksdagen i våras, har varit att den sänkta skatten för egenproducerad förnybar el skulle träda i kraft den 1:a juli i år. Men tyvärr har det, efter EU-kommissionens besked som kom bara nu i dagarna, visat sig att vi behöver göra endel justeringar för att vi ska kunna genomföra reformen, på ett sätt som lever upp till de EU-regler vi har att förhålla sig till. Bland annat har det visat sig att EU-kommissionen inte anser att vi inte skulle kunna sänka skatten för befintliga mikroproduktionsanläggningar för förnybar el, om vi vill få reformen godkänd enligt de nya statsstödsriktlinjer som träder i kraft nu i sommar.

Centerpartiets och Alliansens avsikt har hela tiden, precis som vi redovisade i den proposition som vi lämnade till Riksdagen i våras, varit att både befintliga och nytillkommande mikroproduktionsanläggningar för förnybar el ska få rätt till skattenedsättningen. Och därför behöver vi nu göra vissa justeringar av reformen, så att vi kan luta den mot, och få den godkänd enligt, en annan del av EU:s regelverk. Det innebär att vi nu kavlar upp ärmarna för att så snart som möjligt få fram de justeringarna, och remittera dem innan de går till Riksdagen, vilket innebär att det kommer dröja ytterligare några månader innan den sänkta skatten för småskaligt producerad el kan träda i kraft.

Det som mitt i allt detta ändå är bra är att vi i Alliansregeringen, i dialog med EU-kommissionen, nu har identifierat en väg framåt, som innebär att skattenedsättningen kommer utformas så att den faller in under EU:s så kallade ”de minimis-regler”. De reglerna innebär, i korthet, att regeringen kan ge stöd till vissa företag, förutsatt att de samlade stöden till ett och samma företag håller sig under ett visst totalt takbelopp. Och utformar man reformen så behöver den inte prövas enligt statsstödsreglerna, vilket innebär att både befintliga och nya anläggningar kan omfattas, precis som Centerpartiet och Alliansregeringen tänkt.

Nu kavlar vi alltså upp ärmarna ännu ett varv, tar fram ett justerat förslag som vi kan skicka ut på remiss och sedan gå med till Lagrådet, innan vi i höst överlämnar en proposition till Riksdagen, så att den nyvalda Riksdagen kan börja med att fatta ett riktigt bra förnybart beslut, som ett av de första besluten den kommande mandatperioden. Och min och Alliansregeringens absoluta målsättning är att den här efterlängtade reformen ska kunna träda i kraft allra senast den 1 januari 2015.

Min drivkraft, och politikens kärna, är strävan att åstadkomma förändring. Ibland går det arbetet enkelt, och känns som en ”sunny walk in the park”. Andra gånger stöter man på hinder på vägen, som man får ta sig runt och klättra över innan man nått sitt mål. I de lägena har man god nytta av en god portion småländsk envishet, ett starkt jäklarnamma och det resultatfokus som ofta hör centerpartisterna till.

Just nu växer det förnybara så det knakar, i Sverige och världen. Och svenska konsumenter vill vara en del av den resan. Sedan jag och regeringen berättade att vi kommer sänka skatten på småskaligt producerad förnybar el har så många människor – enskilda villaägare, enskilda lantbrukare och solcellsinstallatörer – hört av sig till mig och bekräftat att de verkligen längtar efter den här reformen och att så många är intresserade av att gå från att vara passiv elkonsument till att bli en aktiv förnybar elproducent. Det engagemanget, och det tydliga stödet för den här reformen, vill jag verkligen passa på att tacka för!

Nu ska vi göra en bra reform ännu lite bättre, så att vi sist och slutligt kan få den på plats, så att fler av er kan gå från ord till handling. För en sak är helt säker: den rörelse som finns, där allt fler vill bli sin egen småskaliga förnybara elproducent, har alla förutsättningar att bli en framtida folkrörelse – om det inte redan är det!

Välkommet amerikanskt steg för klimatet

Amerikanskt kolkraftverk, källa: Wikipedia Commons

Igår presenterade USA:s president Barack Obama sina nya planer för att minska USA:s utsläpp av växthusgaser, framför allt genom att ställa nya krav på USA:s många kolkraftverk. Uppdraget till amerikanska naturvårdsverket är att införa nya regler som skall minska utsläppen med 30 procent, jämfört med 2005 års nivåer.

Att Obama gör detta är efterlängtat och välkommet, av tre viktiga skäl.

För det första; Obama pekar nu ut en tydlig riktning och tar konkreta steg framåt. Det är bra. För även om det kan te sig som en obegriplighet för många svenska som tar klimatengagemanget för givet så har klimatfrågan i USA länge varit i bakgrunden och varit en fråga fylld av konflikter. Ofta har kongressen blockerat möjligheterna att införa nya ambitioner och genomföra nya reformer som skulle innebära att USA blev en tydligare spelar på klimatområdet. Genom att Obama nu låter myndigheterna sätta nya regler kommer USA kunna komma framåt trots att det finns en politisk oenighet i frågorna. Det är väldigt bra.

För det andra; När Obama nu höjer ambitionerna ökar USA också trycket på andra länder och på att vi gemensamt ska kunna komma framåt i klimatfrågan globalt. Jag och miljöminister Lena Ek har och fortsätter arbeta hårt, å Centerpartiets och Alliansregeringens vägnar, för att vi i EU ska enas om en tydlig och ambitiös gemensam position inför de globala klimatförhandlingar som ska äga rum i Paris hösten 2015. De i EU som hittills varit skeptiska till att göra det har ofta hävdat att vi i EU inte ska göra några egna åtaganden, förrän stora utsläppare som USA och Kina går framåt. När Obama nu får USA att röra på sig ökar också trycket på andra att göra detsamma, också i Europa.

För det tredje; Som ett brev på posten kommer det nu dra ihop sig till klimatpolitisk strid i USA. Konservativa grupper och traditionella energiintressen engagerar sig nu hårt för att kritisera Obamas ambitioner, genom att hävda att kostnaderna blir för höga och ifrågasätta både presidentens och vetenskapens klimatargument. Samtidigt som Obama inte bara motiverar sitt förslag med att USA behöver minska sina klimatutsläp, utan också motiverar dem med bättre hälsa och andra stora samhällsvinster.

USA måste vara med och ta sitt ansvar och inta en konstruktiv och pådrivande roll för att vi ska kunna nå ett globalt klimatavtal 2015. Förhoppningsvis kommer det som nu händer i USA att skänka lite mer ljus åt fördelarna med att minska utsläppen i USA, samtidigt som det förhoppningsvis kan bidra till ett nytt globalt fokus på klimat- och energifrågorna, vilket behövs för att föra världen lite närmare ett globalt klimatavtal. Obama har, inte minst under sin andra presidentperiod, visat ett stort intresse för klimat- och hållbarhetsfrågor, vilket märktes när han besökte Sverige och Stockholm förra hösten, och jag tillsammans med statsministern fick chansen att berätta om Sveriges hållbara resa och visa upp några bra exempel på framstående svensk miljöteknik. Att detta intresse nu blir till konkret politiskt handling är ett gott tecken inför framtiden.

Ett tveeggat ryskt gasberoende

Idag rapporterar Ekot att Ryssland hotar stoppa sina gasleveranser till Ukraina, även om det innebär att gas som är ämnad för export till helt andra länder i Europa också stoppas. Den är en väldigt tydlig påminnelse om hur allvarligt läget är just nu.

Det allvarliga läget kring Ryssland och Ukraina var också orsaken till att jag idag stod värd för ett expertseminarium om just EU:s gasberoende, i riksdagen. På seminariet deltog två av de mest framstående experterna på Europas beroende av rysk gas och på gasens betydelse för Ryssland och Ukraina som går att frambringa.

Chloe Le Coq är docent i nationalekonomi vid SITE, institutet för transitionsekonomier vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har utvecklat ett index som mäter beroendet av rysk gas i Europa. Tillsammans med henne deltog Jesper Roine, docent i nationalekonomi vid SITE vid Handelshögskolan i Stockholm och expert på Ukrainas ekonomi.

Den bild de gav var att EU är oerhört beroende av rysk gas, inte minst de östeuropeiska länderna, och att en väldigt stor utmaning är att kostnaderna för att bryta EU:s gasberoende fördelar sig väldigt olika mellan olika medlemsländer, eftersom det skiljer sig så mycket åt vilka möjligheter man har att ersätta den ryska gas som går till EU via pipelines med andra alternativ. Men de pekade också på att det vi nu ser är ett väldigt tveeggat beroende – där den ryska ekonomin, och inte minst den ryska statsbudgeten, är mer beroende av de inkomster som den ryska gasexporten ger än vad EU är beroende av rysk gas. Något som dock inte märks i Rysslands agerande.

I den inledning jag höll vid expertseminariet framhöll jag att jag och Centerpartiet ser fyra viktiga delar för att EU ska kunna minska sitt beroende av rysk gas med långsiktigt hållbara energialternativ:

Vi måste förverkliga en gemensam inre marknad för energi i EU som bygger samman energimarknaderna med varandra och där vi som medlemsländer kan stötta varandras energiförsörjning, och minska behovet av att importera dyr och oberäknelig rysk gas,
Vi måste fortsätta bygga ut den förnybara energi och fortsätta energieffektivisera för att de vägarna minska vårt beroende av det fossila,
Vi måste sätta ett mer rättvisande pris på koldioxidutslläpp, bland annat genom att reformera handeln med utsläppsrätter, och
EU måste snarast möjligt slå fast ett nytt ambitiöst klimat- och energipaket för 2030, så att vi ger tydliga och riktiga styrsignaler för omställningen av EU:ländernas energisystem, så att vi minskar beroendet av det fossila och ökar det klimatsmarta, energieffektiva och förnybara.

Alliansen föreslår högre klimatmål och nytt förnybartmål för EU

Solpaneler som bidrar till ett energieffektivare samhälle. Foto: USFWS/Rachel Molenda

Idag presenterar jag och miljöminister Lena Ek, på SvD Brännpunkt, Alliansregeringens samlade syn på det nya klimat- och energiramverk för 2030 som EU-kommissionen lagt fram, och som nu ska förhandlas mellan EU:S medlemsstater.

Både jag och Lena, och många andra från den svenska regeringen, har varit pådrivande för att EU så snart som möjligt ska enas om hur EU:s gemensamma energi- och klimatpolitik efter 2020 ska se ut. Ett sådant beslut behövs som en förberedelse inför FN:s klimatmöte i Paris 2015, när världens länder ska enas om en ny global klimatöverenskommelse. Men det behövs också för att klargöra spelreglerna för Europas industrier och för de aktörer som ska investera i olika typer av energiproduktion i Europa framöver.

Vi kan se att de klimat- och energimål vi har i EU idag – där vi tillsammans i EU till 2020 ska minska koldioxidutsläppen med 20 procent, öka energieffektiviteten med 20 procent och se till så att 20 procent av all energi i EU är förnybar – har spelat en avgörande roll för den klimat- och energiomställning vi hittills gjort. Och när EU-kommissionen gör sin analys av vad som krävs framöver så pekar de på att nya mål krävs och på att en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin är en ”no-regret option”, och en nödvändighet för att vi ska kunna nå våra klimatmål. Samtidigt som de gör det lyfter EU-kommissionen fram Sverige som ett av de bästa exemplen på hur man kan bygga ut den förnybara energin på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. Tack vare det, och inte minst tack vare våra kostnadseffektiva gröna elcertifikat, är idag mer än hälften av Sveriges samlade energiförsörjning förnybar. Och som det allra första medlemslandet av alla i EU har vi nu uppnått det förnybartmål vi åtagit oss och satt upp till 2020.

Nu närmar sig 2020 snabbt, samtidigt som EU behöver förbereda sig inför de kommande klimatförhandlingarna i Paris, 2015. Därför var det välkommet att EU-kommissionen den 22 januari presenterade sitt förslag till nya klimat- och energimål för 2030. De föreslår att utsläppen av växthusgaser inom EU ska minska med 40 procent till 2030, jämfört med 1990. Samtidigt föreslår de ett nytt mål för förnybar energi om minst 27 procent till 2030. När det gäller energieffektivisering flaggar de för att de kommer återkomma med eventuella förslag efter översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet, samtidigt som de föreslår en förstärkning av EU:s utsläppshandel (ETS-systemet) för att undvika stora över- eller underskott av utsläppsrätter.

Den senaste månaden har EU-kommissonens förslag analyserats i alla EU:s medlemsländer, och nu börjar medlemsländernas ståndpunkter klarna. Såhär långt har t.ex. Tyskland och Frankrike ställt sig bakom paketet, och stöder kommissionens förslag, både när det gäller nivån på klimat och nivån när det gäller förnybart. Samtidigt vet vi att Storbritannien vill se ett högre klimatmål med 50 procent utsläppsminskning, och att ett antal medlemsstater från främst forna öst-Europa är kritiska mot nya klimatambitioner för EU.

Just därför är jag väldigt glad att jag och Lena Ek idag kan presentera Alliansregeringens samlade syn på förslaget till nytt klimat- och energiramverk för EU. Vår hållning vilar på fyra viktiga delar:

Alliansregeringen välkomnar EU-kommissionens förslag till klimat- och energipaket, men vi tycker att ambitionsnivån för paketet behöver höjas. Vi vill att EU ska enas om ett högre klimatmål, och att utsläppen ska minska med sammantaget 50 procent till år 2030. Av det målet bör 40 procentenheter nås internt inom EU, efter en kostnadseffektiv bördefördelning mellan EU:s medlemsländer, och resterande 10 procentenheter via internationella mekanismer, i samband med att andra utvecklade länder tar sin andel av utsläppsminskningarna. EU står bara för ca 10 procent av de globala utsläppen och kan därför inte lösa den globala uppvärmningen ensamt. Därför behöver alla de stora utsläppsländerna tar sitt ansvar. Samtidigt ska EU inte bara genomföra utsläppsminskningar i Europa, utan också fortsätta ta ansvar för att minska utsläppen också i andra länder. På så sätt bidrar vi i EU till hållbar utveckling och teknikspridning globalt, samtidigt som vi säkrar att de åtgärder som genomförs är kostnadseffektiva. Klimatfrågan är för stor för att ägna sig åt klimatnationalism.
Samtidigt välkomnar vi från Alliansregeringens sida att EU-kommissionen föreslår ett nytt mål för förnybar energi och att det målet ska vara minst 27 procents andel förnybar energi till 2030, vilket skall uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Målet för utsläppsminskning är överordnat, men genom att fortsätta bygga ut den förnybara energin i Europa kan vi både minska vårt beroende och importbehov av fossila bränslen, och öka vår försörjningstrygghet. Samtidigt skapar ett nytt förnybartmål värdefull sysselsättning och ger långsiktiga villkor för investerare samtidigt som priset på ny teknik drivs ner.
Från Alliansregeringens sida välkomnar vi också att EU-kommissionen ska återkomma när det gäller eventuella nya mål för energieffektivisering. Att använda energin mer effektivt bidrar både till stärkt konkurrenskraft och minskade utsläpp, samtidigt som det kan hjälpa både industri och konsumenter att minska sina energikostnader. Därför är det naturligt att vi återkommer till frågan om nya målsättningar för energieffektivisering senare i år, när översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet är klar.
Dessutom välkomnar vi en översyn av EU:s utsläppshandel, som EU-kommissionen föreslår. Utsläppshandeln är ett av de viktigaste styrmedlen vi har för att kostnadseffektivt minska utsläppen, men för att det ska ske behöver utsläppshandelssystemet återfå sin styrkraft.

Det är med denna tydliga och ambitiösa linje som jag och Lena Ek, å Sveriges vägnar, nu kommer möta våra miljö- respektive energiministerkollegor i Bryssel den 3 och 4:e mars, för att påbörja diskussionerna och förhandlingarna om EU:s kommande 2030-mål för klimat och förnybar energi. De förhandlingarna kommer sedan gå vidare till stats- och regeringschefernas toppmöte i Europeiska Rådet i slutet av mars.

Inför dessa förhandlingar är Alliansregeringens linje tydlig: vi vill att EU ska enas om en ambitiös klimat- och energipolitik, som både ger klarhet för investerare och som gör det möjligt för EU att fortsätta vara en ledande part i de globala klimatsamtalen. Det finns ännu, inför FN:s klimatförhandlingar i Paris, stora möjligheter att påverka och göra skillnad, men det förutsätter att parterna runt förhandlingsbordet är beredda att bidra. Därför är det viktigt att vi i EU kan vara pådrivande och ha en tydlig egen inriktning, så att världen kan nå resultat och enas om en ny ambitiös klimatöverenskommelse och hålla den globala uppvärmningen under två grader.

Goda förutsättningar för förnybar el

Den inriktning som vi i Alliansregeringen har slagit fast är att energipolitiken skall syfta till att stärka vår försörjningstrygghet, minska vår klimatpåverkan och trygga vår konkurrenskraft. En av de viktiga vägarna får att nå dit är att bygga ut ett starkt tredje förnybart ben i vår elförsörjning, Ett förnybart ben som skall göra oss mindre sårbara och mindre beroende av enbart storskalig vattenkraft och kärnkraft.

Det var just i syfte att bygga ut den förnybara elproduktionen som vi i Sverige 2003 införde det gröna elcertifikatssystemet. Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat system som är byggt så att den billigaste förnybara elproduktionen ska byggas ut först, så att vi svenskar kan få så mycket förnybar el som möjligt för pengarna. Systemet bygger på att alla som producerar ny förnybar el kan få certifikat motsvarande den produktion man har, som de sedan kan sälja på en öppen marknad till de (stora elförbrukare och elhandlare) som ålagts att köpa en viss kvot förnybar el. Och när förnybartproducenterna säljer elcertifikaten får de då en ersättning som de kan räkna in i sina kalkyler, och som bidrar till att göra det mer lönsamt att bygga ut förnybar elproduktion i Sverige.

2009 höjde vi i Alliansregeringen ambitionerna för elcertifikatsystemet, och 2012 utvidgade vi elcertifikatsmarknaden så att Sverige och Norge nu tillsammans har världens första gränsöverskridande stödsystem för att bygga ut förnybar elproduktion. Tillsammans har vi i Sverige och Norge bestämt oss för att vi från 2012 till 2020 ska bygga ut den förnybara elproduktionen med 26,4 Terrawattimmar (TWh). Och vi har kommit en bit på väg till det målet. Sedan 2012 har den gemensamma svensk-norska elcertifikatsmarknaden levererat 6,2 TWh ny förnybar elproduktion.

Men en hel del återstår innan vi nått det mål vi satt upp, och för att få veta hur mycket som återstår och vilka justeringar som kan behöva göras av systemet för att säkra att vi når de 26,4TWh vi satt upp så ska Sverige och Norge genomföra kontrollstationer av elcertifikatsystemet, den första nästa år, 2015.

Det var med tanke på den kontrollstationen som Energimyndigheten igår överlämnade sin rapport till mig och regeringen, med förslag till hur vi behöver justera elcertifikatsystemet, och justera upp kvoterna så att målet nås. I sin rapport pekar Energimyndigheten på att vi, på grund av att den förnybara elproduktionen innan det svensk-norska systemet trädde i kraft var större än man trodde att den skulle vara, och på grund av att energianvändningen de senaste åren varit lägre än förväntat, behöver justera upp kvoterna i elcertifikatssystemet för att nå målet om 26,4 TWh ny förnybar el till 2020.

Den plan vi i Sverige och Norge gemensamt jobbar efter är att eventuella justeringar av systemet ska kunna träda i kraft den 1 januari 2016. För perioden 2016-2019 föreslår Energimyndigheten att vi ska göra en ganska kraftig höjning av systemet, med 8 TWh per år. En sådan höjning skulle i praktiken innebära att de som producerar förnybar el får en lite bättre ekonomisk situation, när ersättningen går upp. Förr oss som elkunder innebär förslaget, enligt Energimyndighetens bedömningar, att kostnaderna för varje elcertifikat kortsiktigt kan komma att öka med 3-4 öre per kilowattimme, samtidigt som priserna, när vi får in mer förnybar elproduktion i vår elmix, kommer pressas nedåt.

Energimyndighetens Generaldirektör Erik Brandsma överlämnar myndighetens förslag till ändringar i elcertifikatssytemet

Det Energimyndigheten föreslår är alltså inte någon ambitionsökning när det gäller själva målen för elcertifikatsystemet – det målet ligger fast på 26,4 TWh till 2020. Istället handlar förslaget om hur vi behöver justera kvoterna för att nå det fastslagna målet om 26,4 TWh ny förnybar el till 2020. Ett mål som beslutats av riksdagen och som vi kommit överens om i ett bindande avtal mellan Sverige och Norge.

Nu kommer vi från regeringens sida skicka ut Energimyndighetens förslag på remiss till alla berörda, och när vi fått in deras svar och synpunkter kommer regeringen bereda både synpunkterna och själva förslaget. Samtidigt sker motsvarande process i Norge, med sikte på att förändringar ska kunna träda i kraft den 1 januari 2016.

Ibland påstås det i den mediala debatten att utbyggnaden av förnybar el skulle vara en dyr historia, och inte så sällan görs dethänvisningar till kostnaderna i andra länder och så låtsas man att samma kostnader gäller för utbyggnaden av förnybar el i Sverige. Men det har ingenting med sanningen att göra. Sanningen är att en av de stora fördelarna med vårt gröna elcertifikatsystem är att det är väldigt kostnadseffektivt och ger mycket ny förnybar el för pengarna, ett faktum som nu både International Energy Agency och EU-kommissionen pekat på, när de visar att vårt svenska system är ett av de allra mest kostnadseffektiva stödsystemen för att bygga ut förnybar elproduktion. Ett faktum som nu får många andra länder att rikta blickarna mot vårt system i Sverige och Norge.

Det märks inte minst när man tittat på hur mycket utbyggnaden av den förnybara elen kostar per kilowattimme (KWh). För när vi som svenska elkonsumenter får etala blygsamma 3-4 öre per kilowattimme för att bygga ut den förnybara elproduktionen, så får tyska konsumenter betala tio gånger mer för att bygga ut samma mängd förnybar el. Och på samma sätt ser det ut i Spanien och i många andra länder i Europa som byggt alldeles för kostsamma stödsystem. I vissa EU-länder har man designat system som leder till att uppemot 15 procent av ett hushålls elkostnader kan gå till utbyggnaden av förnybart, medan vi i Sverige – tack vare det smarta elcertifikatsystemet – bara behöver satsa ett par procent av vår elkostnad på detsamma. Det är förstås väldigt bra, både för oss som konsumenter och för svenska företag, eftersom det gör det möjligt för oss att kombinera ett konkurrenskraftigt elprid med en utbyggnad av den förnybara elproduktionen, som gör vårt energisystem både med tryggt och mer hållbart.

Vi i Sverige är ett av de ledande länderna i världen när det gäller förnybar energi. Idag är 51 procent av vår samlade energiförsörjning, och hela 60 procent av vår elproduktion förnybar. Vi ligger långst fram i hela EU, och i hela Europa är det bara Norge och Island som ligger före oss. Ett av de viktiga skälen till det är att vi har gott om förnybara resurser – flödande vatten, bra vindlägen, värme från jordens innandöme, växande skog och skinande sol – men det beror också på att vi skapat det gröna elcertifikatssystemet som innebär att vi kan bygga ut mycket förnybar el till en väldigt låg kostnad. Genom att justera elcertifikatsystemet kan vi fortsätta med det, och säkra att Sverige och Norge gemensamt kan nå det mål för ny förnybar elproduktion som vi satt upp.

Om denna rapport rapporterar bland annat Ekot idag.

Den billigaste kilowatten

led – smartare belysning. Foto: Reinraum/ Wikimedia commons

Att använda energi smartare och effektivare är en av de enklaste och billigaste vägarna att minska vår klimatpåverkan, stärka våra företags konkurrenskraft och förbättra vår egen ekonomi som enskilda energikonsumenter. När olika myndigheter och konsulter, t.ex. McKinsey, listar hur kostnadsseffektiva olika åtgärder är när det gäller att minska våra utsläpp, så brukar de allra flesta energieffektiviseringsåtgärder hamna på plus – energieffektiviseringsåtgärderna är inte bara bra, utan är också väldigt ofta riktigt lönsamma. Och spännvidden är stor – från enkla saker som att byta till lågenergilampor, till att tilläggsisolera, byta till energieffektiva fönster eller se över sin ventilation.

I Sverige har vi redan gjort en hel del för att använda energin mer effektivt, men vi har enorma möjligheter att göra ännu mer än vi redan gjort. Och just därför la jag och Alliansregeringen igår fram flera förslag för att öka energieffektiviteten i vårt samhälle och nå de energieffektiviseringsmål som vi har satt upp.

Två av de förslagen handlar om att vi framöver vill att det ska bli obligatoriskt för alla stora företag att göra en energikartläggning av sin verksamhet, samtidigt som vi föreslår att man, när det är kostnadseffektivt, ska installera individuell mätning av värme, kyla och varmvattenförbrukning i nya och ombyggda lägenheter.

Båda de förslagen bygger vidare på det arbete vi redan gjort när det gäller energieffektivisering. För vi vet att det redan idag finns många energieffektiviseringsåtgärder som är lönsamma att göra, men som inte görs därför att man – som enskild eller företagare – inte vet hur den egna förbrukningen ser ut eller hur stor nyttan med en viss insats skulle vara.

En första förutsättning för att man ska kunna agera och ta ansvar för sitt energiliv är att veta vad man har för energianvändning. Och det är för att främja just det som Alliansregeringen sedan tidigare till exempel ger stöd till energikartläggning i små och medelstora företag. Och det är av samma skäl som vi infört möjligheten att få sin el mätt och debiterad per timme.

Ett av de företag som fått del av energikartläggningsstödet, som kanaliseras via Energimyndigheten, är företaget ESBE i småländska Reftele, mindre än tio mil från Hyltebruk, där jag växte upp. Tack vare det upptäckte de att de genom att investera ca 2,7 miljoner kronor i bland annat bättre ventilation kunde spara uppemot 800 000 kronor, varje år. En investering med kort återbetalningstid, som kommer göra gott för ESBE:s ekonomi under många år framöver.

Och det finns många andra företag som sitter på precis samma möjligheter. Jag hoppas att många stora företag, när det nu blir obligatoriskt för dem att återkommande göra en energikartläggning, kommer spara rejält, både i reda pengar och när det gäller energi och miljö. För den billigaste kilowatten är ju den man aldrig behöver använda.

Nu blir det lättare att bygga ut i bra vindlägen

Foto: Ulf Klingström

Under 2013 ökade vindelsproduktionen i Sverige med hela 37 procent, till 9,7 TWh. Därmed har vindkraften ökat med tio gånger sedan vi i Alliansregeringen tillträde 2006. Men trots att mycket vindkraft redan byggt och byggs ut så vet vi att vi i Sverige har gott om riktigt bra vindlägen, som vi skulle kunna ta vara på. Just därför har jag och Alliansregeringen idag lagt fram ett förslag som kommer ge ännu bättre förutsättningar och extra fart åt utbyggnaden av förnybar elproduktion, vilket bland annat TT uppmärksammar idag.

Vindkraft ska byggas där förutsättningarna för det är bäst och i goda vindlägen. Därför lägger vi nu fram ett förslag som ska göra vindkraftsutbyggnaden blir ännu mer effektiv och kunna leda till ännu lägre kostnader för oss som elkonsumenter.

Idag kan den som vill bygga en vindkraftspark, eller någon annan form av storskalig förnybar elproduktion, behöva stå för hela kostnaden för att förstärka elnätet, om det krävs en sådan förstärkning för att anläggningen ska kunna ansluta till och mata ut sin el på elnätet. Men de elproducenter som i ett senare skede etablerar sig på samma ställe och ansluter sin elproduktion till samma elnät behöver däremot inte betala för den förstärkning av elnätet som redan gjorts, trots att de drar nytta av just den förstärkningen och trots att den är en förutsättning för också deras elproduktion. Den situationen leder ofta till ett dödläge där ingen elproducent vill vara den som ansluter sig först, vilket skapar en så kallad tröskeleffekt, som hämmar utbyggnaden av förnybar elproduktion.

Den tröskeleffekten vill jag och Alliansregeringen nu bygga bort. Genom att inledningsvis låta Svenska Kraftnät stå för kostnaden för att förstärka elnätet, och låta elproducenterna betala för sin andel i den takt som de ansluter sig till elnätet, minskar kostnaden för att t.ex. bygga ut vindkraft i bra vindlägen. Det innebär att vi kan få en mer effektiv utbyggnad av ny förnybar elproduktion och att vi får en mer rättvis fördelning av kostnaderna när elnätet behöver förstärkas. På sikt kommer det leda till att vi får mer förnybar el och lägre kostnader för elkonsumenterna.

Med det förslag regeringen nu lägger underlättar vi ytterligare utbyggnaden av den förnybara elproduktionen. Tack vare att det framöver blir billigare att vara först på den förnybara bollen kommer vi i Sverige kunna öka tempot i utbyggnaden av den förnybara elproduktionen ännu mer.

« Äldre inlägg

Tag Archives