Tag Archive for "energipolitik" | Anna-Karin Hatt bloggar

Två tidiga julklappar – till alla energikonsumenter

Foto: Malene Thyssen / Wikimedia Commons

Två av de sista regeringsbesluten som regeringen fattar på den här sidan årsskiftet på mitt område kan ses som två förtida julklappar till svenska energikonsumenter. För som den återkommande läsaren av bloggen säkert märkt så är en av mina, Centerpartiets och Alliansregeringens viktiga energipolitiska prioriteringar att stärka den enskilde konsumentens ställning på energimarknaderna, och se till att skydda konsumenterna mot oskäliga avgifter och snabba och omotiverade avgiftshöjningar, på t.ex. el och annan energi.

Och på just det temat fattade regeringen igår beslut om två olika förslag som vi nu överlämnar för juridisk granskning till Lagrådet, innan vi senare i vår kan skriva en proposition som vi lägger på Riksdagens bord.

Det första förslaget handlar om att vi, på förekommen anledning, nu ett tydligare regelverk för vilka elnätsavgifter elnätsföretagen ska få ta ut av sina kunder. Vi behöver helt enkelt skydda elkonsumenterna mot oskäliga och snabba höjningar av elnätsavgifterna, och för att säkerställa att kunderna verkligen betalar rimliga elnätsavgifter, och för att ge Energimarknadsinspektionen kraftigare muskler att göra det föreslår vi nu ett tydligare regelverk för vilka elnätsavgifter elnätsföretagen ska kunna ta ut av sina kunder.

Det andra förslaget handlar om att vi föreslår att naturgasregleringen ska förtydligas så att Energimarknadsinspektionen får bättre möjligheter att utöva tillsyn inte bara över det gasnät som finns på Västkusten, utan också över andra gasnät, som t.ex. de stadsgasnät som finns i t.ex. Stockholm. Bakgrunden till förslagen är att Stockholm Gas AB sedan några år överför naturgas i stadsgasnätet i Stockholm, och syftet med detsamma är att ge ett bättre skydd för de kunder som använder stadsgasnätet och förbättra deras möjligheter att välja gasleverantör.

Två förslag, eller två tidiga julklappar om man så vill, som har det gemensamt att de syftar till att skydda energikonsumenterna, öka valfriheten och säkra att de elnätsavgifter vi betalar verkligen är rimliga!

Vision blir verklighet

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Idag har jag å regeringens vägnar tagit emot utredningen om en Fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det utredningen lämnat över är en 1000 sidor lång och bred åtgärdskatalog som innehåller många förslag om vad vi kan och bör göra för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050.

Den långsiktiga vision som Alliansregeringen slagit fast är att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och som ett steg på vägen till det ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Det är en tuff, men helt nödvändig prioritering. För omställningen till hållbara transporter handlar i grund och botten om att det är det vi nu måste göra för att vi ska klara klimatutmaningen. För medan vi i andra sektorer – uppvärmningen, industrin och elproduktionen – nästan helt och hållet lyckats fasa ut det fossila så återstår det mesta av det jobbet i transportsektorn. Fastän Sverige ligger allra längst fram och har högst andel förnybart i våra transporter – 11,8% enligt den senaste statistiken (vilket innebär att vi redan nu överträffar det mål vi gemensamt satt upp i EU) – så går fortfarande mer än 90 procent av våra vägtransporter på fossila bränslen. Det innebär att en tredjedel av Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. Ska vi kunna ändra på det måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Vi måste ställa om, men vi ska göra det på ett smart sätt. För omställningen till hållbara transporter ska inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller lägga hinder i vägen för vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: den omställning vi ska göra måste bygga på insikten att transporter faktiskt ett nödvändigt blodomlopp för vår ekonomi och vårt samhälle.

Problemet är inte själva transporterna, utan de skadliga utsläppen och klimatpåverkan som de fossila bränslena för med sig. Vi ska jaga utsläppen, men vi ska inte jaga de som behöver bilen för att leva. Och vi ska se till så att det i framtiden går att köra bil med gott samvete.

Den som läst Alliansens energi- och klimatöverenskommelse [PDF] vet att den rymmer väldigt tydliga och långsiktiga mål för transportsektorn. Och sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi i Alliansen gjort en lång rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Men mer behöver göras, och just därför tillsatte vi i regeringen förra sommaren utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan, där vi bad några av de mest välrenommerade experterna på området att, tillsammans och i dialog med andra, ta fram förslag kring vad vi behöver göra mer av när det gäller sådant vi redan gör, men också vilka verktyg vi måste lägga till i verktygslådan för att vi ska nå de mål vi satt upp.

Resultaten av den utredningens arbete har jag tagit emot idag. Nu kommer vi gå igenom utredningens analys och förslag för att se vad vi vill gå vidare med och vad som kanske kan behöva utredas vidare. Men redan såhär inledningsvis är det förstås väldigt bra att utredaren, Tomas B Johansson, pekar på att det är möjligt för oss i Sverige att komma en bra bit på vägen till ett klimatneutralt samhälle, redan till 2030. Men precis som han pekar på så krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och politisk vilja för att ta oss dit.

Omställningen till hållbara transporter och en fossiloberoende fordonsflotta är en stor och viktig utmaning, och i det arbetet kommer det behövas många krafter och mångas engagemang. Och att det finns mycket av den kraften och det engagemanget visade sig inte minst i eftermiddags på ett fullsatt och websänt seminarium med namnet ”2030 – Hatt-trick för Sverige” hos den gröna liberala tankesmedjan Fores, där både jag och utredaren deltog. Min tydliga vilja nu är, precis som jag sa på Fores, att så många som möjligt av alla de som vill och bör få chansen att komma med synpunkter på utredningens förslag också ska få göra det.

I det perspektivet kan många bidra, inte minst Fores själva som dagen till ära valde att lansera sitt 2030-sekretariat som kommer samla olika aktörer som har intresse av att vara med och driva omställningen av transportsystemet framåt. Och för egen del ser jag oerhört mycket fram emot att som energiminister vara med och leda den fortsatta processen och den fortsatta gröna omställningen av transporterna vidare!

Dagens presskonferens kan ses i efterhand nedan:

Stort turkiskt intresse för vår svenska energiresa

På besök i Värtaverket med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

Idag har varit en dag fylld av turkisk-svenska relationer. I förmiddags deltog jag, tillsammans med fyra andra ministerkollegor, under statsministerns Fredrik Reinfeldts överläggningar med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan och hans delegation. Det var en innehållsrik överläggning som handlade om allt från Turkiets EU-förhandlingar, vikten av fortsatta reformer för att stärka demokratin och respektera mänskliga rättigheter men också om energi- och miljöteknikfrågor. När det gäller medborgerliga fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten, finns det fortfarande inskränkningar i Turkiet som de behöver ta itu med, även om det senaste årtiondets författningsreformer i Turkiet har inneburit att respekten för demokratins spelregler ökat och stärkts.

Under eftermiddagen stod energi- och miljöteknikfrågorna i fokus. För precis som när USA:s president Obama var här i början av hösten ville premiärminister Erdogan och hans delegation höra mer om, och titta närmare på, den fantastiska hållbara energiresa som vi i Sverige gjort de senaste decennierna.

Att vi i Sverige har gått från ett energisystem som 1970 till 80 procent var beroende av fossila bränslen till ett där vi minskat fossilberoendet till under 35 procent, och där vi har nästan 50 procent förnybart, imponerar verkligen på omvärlden. Att vi dessutom lyckats kombinera hög ekonomisk tillväxt med tydliga hållbara ambitioner – vilket framför allt märks genom att vi sedan 1990 minskat våra växthusgasutsläpp med 20 procent samtidigt som vår ekonomi vuxit med närmare 60 procent – adderar ytterligare ett tydligt budskap till våra utländska besökare. Det är helt enkelt möjligt att kombinera god tillväxt med miljöhänsyn, om man väljer rätt styrmedel.

Efter överläggningar och pressträff tog jag därför med premiärminister Erdogan och fem av hans ministrar till Värtaverket i Frihamnen i Stockholm. Vid Värtaverket, som samägs av Fortum och Stockholms stad, fick han se konkreta exempel på fin förnybar energi, både beprövad som används i stor skala idag, och nydanande tekniker med stor potential för framtiden.

En spännande ny teknik som Erdogan visade ett stort intresse för var vågkraften. Den turkiska delegationen hade särskilt bett om att få se just vågkraft, eftersom de hört att vi i Sverige har vågkraftsteknik som verkligen ligger i utvecklingens framkant. Och med tanke på Bosporen – sundet som delar Istanbul i en asiatisk och en europeisk del – ser de en stor potential för vågkraft också hos sig.

Att kunna ta med en delegation som den turkiska ut till ett av de få kraftvärmeverk som, tyvärr, fortfarande till viss del eldar kol i sina pannor, men som är på väg att konvertera till helt förnybara biobränslen, har ett särskilt stort symbolvärde. För en av Turkiets stora energiutmaningar är just att bryta sig loss från ett stort beroende av fossila och ändliga bränslen, och bygga ut hållbara och förnybara. Om den, och flera andra, utmaningar och potentiella samarbetsområden diskuterade jag vidare senare i eftermiddag med Turkiets energiminister Taner Yildiz som jag tog emot för enskilda överläggningar på Näringsdepartementet. Redan om ett par veckor träffas vi igen när både han och jag ska delta på Internationella energibyråns ministermöte i Paris, där jag för övrigt kommer vara huvudtalare om kopplingen mellan klimatfrågan och energiområdet.

Miljöhänsyn + tillväxt = sant

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.

Vi måste höja takten i omställningen

Jag har sagt det förut: om vi ska klara klimatutmaningen, och ändra på det faktum att en tredjedel av Sveriges koldioxidutsläpp orsakas av våra bilar, bussar och lastbilar – av våra transporter – så måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Och idag har jag haft flera tillfällen att poängtera just det, och att understryka att omställningen av våra transporter förmodligen är en av de största och viktigaste utmaningarna vi har framför oss.

Diskussionen om det började redan i morse när jag hade en debatt med Miljöpartiets ena språkrör, Åsa Romson, i P1 Morgon om hur Sverige ska kunna nå Alliansregeringens långsiktiga prioritering om att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. I den debatten hävdade Åsa Romson att regeringen skulle sitta med armarna i kors och att ingenting skulle hända när det gäller omställningen till hållbara transporter.

Det påståendet har dock väldigt lite med sanningen att göra. I själva verket händer det en hel del på det här området:

2012 fanns det 4,5 miljoner personbilar i Sverige. 13 procent av dessa var miljöbilar, enligt den miljöbilsdefinition som gällde till och med december 2012. Idag rullar det med andra ord närmare 580 000 miljöanpassade bilar på våra vägar.
Sedan Alliansen tillträdde har vi genomfört en rad reformer för att göra det lönsamt att köpa en miljöbil. en av dem är supermiljöbilspremien där den som köper en bil med riktigt låga koldioxidutsläpp får 40 000 kronor i inköpspremie. Under perioden 2011 till augusti i år har supermiljöbilspremien lett till att 2015 supermiljöbilar rullat ut på våra vägar.
Om man jämför med 2005 så såldes det förvissa färre etanolbilar 2012, men under samma tidsperiod har antalet nyregistrerade gasbilar ökat med hela 214 procent och antalet elhybrider med 31 procent.
Från det att Alliansregeringen tillträdde 2006 har det sålts 216 000 etanolbilar, 33 000 gasbilar, 22 000 elhybrider och 2100 laddhybrider/elbilar. Sammantaget innebär det att det har det sålts 273 000 bilar som kan gå på förnybart eller el sedan 2006.

Det, och endel annat, passade jag på att beskriva i P1-debatten. Vi har gjort en hel del, som leder i rätt riktning och som syns bland annat i att Sverige är det land i EU som har högst andel förnybart i våra tramsporter och redan har uppfyllt vårt gemensamma EU-mål på den punkten.

Strax efter P1 hade jag chansen att tala på Svenska Dagbladets konferens Energy Summit 2013, och då fortsatte jag på samma viktiga tema.

En av Alliansregeringens allra mest ambitiösa prioriteringar är nämligen den fossiloberoende fordonsflottan, som ett steg på vägen för att nå ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och på grund av klimatfrågan så är den också en av de mest brådskande.

Ska vi lyckas ställa om till ett hållbart transportsystem behöver vi få ut fler miljöanpassade bilar, bussar och lastbilar på våra vägar, och vi behöver öka användningen av både el och förnybara bränslen i våra vägtransporter. Och de senaste åren har Alliansregeringen gjort en hel del för att det ska ske. Vi har infört miljöbilspremien, supermiljöbilspremien, den slopade fordonsskatten för miljöbilar de första fem åren, vi har skärpt miljöbilsdefinitionen i flera steg, vi har stegvis och förutsägbart höjt koldioxidskatten och vi har mycket kraftfullt ökat forskningen kring energieffektiva fordon och andra generationens biodrivmedel. Till det lägger vi nu, i höstens budget, tre nya satsningar, i ett nytt miljöbilspaket (som jag skrivit om tidigare här på bloggen).

Redan nu är det tydligt att vi, för att nå de mål och prioriteringar vi satt upp, kommer behöva fortsätta med en hel del av de bra styrmedel och verktyg vi redan har, att vi kommer behöva förstärka endel av dem, men det är också tydligt att vi också kommer behöva addera helt nya styrmedel för att nå hela vägen fram till målet. Och just därför sitter just nu den utredning som jag och regeringen tillsatt, under ledning av Thomas B. Johansson, och intensivjobbar inför att de i december ska presentera sina förslag. I ett Ekoinslag i morse, som sedan följdes upp att TT, berättade han om ett av utredningens kommande förslag: att vi i Sverige borde införa ett bonus-malus-system för personbilar, som innebär att den som köper en av de miljöbästa bilarna får en bonus för det, som finansieras med en avgift på de nya bilar som säljs som är sämst ur miljösynpunkt. Det är en bra idé, som Centerpartiet drivit sedan länge. När regeringen i december kommer kunna ta del av utredningens mer detaljerade förslag kan vi också få branschens och berördas synpunkter och därefter kan vi ta ställning till hur vi kan ta detta, och utredningens andra kommande förslag, vidare.

Ny grön investeringsfond

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Igår träffade jag USA:s president Barack Obama på Kungliga Tekniska högskolan (KTH), dit vi bjudit in honom för att få se och lära av svenska miljöteknikföretag som visade upp sina gröna innovationer. Mötet och Barack Obamas intresse för Sverige är ett konkret resultat av att vi i Sverige sedan länge är mycket framgångsrika när det gäller att minska vårt beroende av fossila bränslen och öka användningen av ren, förnybar energi. Och intresset för Obamas besök på KTH igår var stort, vilket också syns i dagens mediarapportering. Grundligast och mest djuplodande var Vetenskapsradion och deras program Klotet liksom TT, Ekot, Svt, Ny Teknik och Forskning&Framsteg.

Samma tema – smart miljö- och energiteknik – har fortsatt idag. För att Sverige ska fortsätta vara ledande i den gröna omställningen behövs det nämligen mer pengar till gryende miljöteknikföretag. Därför presenterar jag och Annie Lööf idag på DN Debatt nyheten att regeringen i den kommande budgetpropositionen kommer inrätta en ny grön investeringsfond. Fram till och med 2020 kommer vi satsa omkring 700 miljoner kronor för att förbättra tillgången till riskvilligt kapital för miljöteknikföretag. Syftet är att förbättra möjligheterna att finansiera affärsidéer som tydligt bidrar till en smartare energianvändning och till att minska utsläppen av koldioxid. Finansieringen av fonden kommer ske med stöd av resurser från EU:s strukturfonder, Almi Företagspartner AB och Energimyndigheten. Om den här nyheten rapporterar också TT och P1 Morgon idag.

Den gröna investeringsfonden kommer utformas för att fylla behovet av mer riskkapital i tidiga skeden i små och medelstora miljöteknikföretag. Fonden är tänkt att komplettera det som redan finns på marknaden, och avsikten är att investeringarna ska göras sida vid sida med privat kapital. Och det här är ett område där svenska riskkapitalister verkligen kan göra mer, vilket jag pratar om i Svenska Dagbladet idag.

Om vi från regeringens sida kan satsa mer, och om privata aktörer också är beredda att investera mer, så kan vi tillsammans se till så att fler fina svenska forskningsrön kan göra nytta i världen och bli till bra produkter och tjänster i växande miljöteknikföretag.

President Obama besökte KTH

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto:
Kristian Pohl / Regeringskansliet

För en liten stund sedan vinkade jag av USA:s president Barack Obama, efter hans besök på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). När han och statsministern anlände till KTH för att titta på ett urval av framstående svenska miljöteknikinnovationer fick jag äran att hälsa honom välkommen och fick chansen att lyfta fram att vi är väldigt glada för att han och USA visar ett så stort intresse för svensk energipolitik och för framstående svenskt miljöteknik. Jag tog också tillfället i akt att säga att jag hoppas att det nära samarbete som vi – USA och Sverige – haft i flera år på energi- och miljöteknikområdet ska fortsätta och fördjupas. För vi har på många sätt mycket att lära av varandra.

Innan besöket på KTH höll statsministern en bilateral överläggning med president Obama. En av de saker de diskuterade var klimatfrågan och omställningen till hållbara samhällen. Att vi har många starka gemensamma uppfattningar om detta märks inte minst av det gemensamma skriftliga uttalande som Obama och Fredrik Reinfeldt enades om under mötet. Vilket ytterligare underströks vid den efterföljande presskonferensen där Obama, på direkt fråga om vad han ansåg att USA kan lära sig av Sverige, svarade att han gärna ser att USA inspireras av Sveriges resa till ett hållbart energisystem. Det är bra, i sak, och någonting som förstås glädjer en svensk energiminister särskilt mycket.

Och under Obamas besök på KTH blev det väldigt tydligt att det verkligen finns mycket som andra länder, inklusive USA, kan inspireras av hos oss i Sverige. Att vi genom årtiondena tydligt kunnat minska våra koldioxidutsläpp (minus 20 procent sedan 1990) och att vi samtidigt kunnat ha en god tillväxt (plus 60 procent under samma tidsperiod) är det många som imponeras av och är nyfikna på. Sanningen är ju att vi kunnat göra den resan tack vare en kombination av generella, kostnadseffektiva styrmedel och tydliga mål och ambitioner. Vi har använt oss av lagstiftning och ökad information, vi har ökat investeringarna i forskning och innovation, och vi har utformat olika ekonomiska styrmedel, som till exempel koldioxidskatten, skattebefrielsen av förnybara bränslen och de smarta gröna elcertifikaten.

Men ytterligare en del av svaret på frågan om hur vi gjort att vi också har miljöteknik som ligger i forskningens absoluta framkant. Och det är ett urval av sådan framstående svensk miljöteknik som Obama idag fått testa och känna på.

Med hushållssystemet Solvatten fick Obama se en produkt som med hjälp av solens strålar renar och värmer tillräckligt mycket vatten för en hel familj. En produkt som kah lösa många av bekymren med förorenat vatten i fattiga delar av världen. Redan nu använder över 80 000 människor Solvattens produkt och både den och företaget har fått erkännande för sina positiva sociala och miljömässiga effekter.

Efter det visade KTH upp några olika tillämpningar som använder bränsleceller, som är direkt kopplade till den forskning och utbildning som bedrivs på KTH. Där fanns bland annat en ultralätt bil som drevs med bränsleceller och en portabel mobilladdare som kunde ladda mobilbatteriet med vatten.

Det tredje exemplet Obama fick se stod Volvo för, som visade upp en redan idag kommersiellt gångbar hybridlösning för lastbilar och bussar. En teknik som redan används på ett antal bussar i Göteborg. Volvos hybridprojekt har utvecklats bland annat med stöd av regeringens energiforskningssatsningar och just det var det extra roligt att projektet och motorerna kommit så långt att de nu till och med tål att visas upp för USA:s president.

Alla dessa tre projekt har alla, på olika sätt, kopplingar till svensk-amerikanskt samarbete. Och det är knappast en slump. För Sverige och USA har sedan många år ett nära samarbete och utbyter erfarenheter och kunskap om hållbara energilösningar och miljöteknik i flera forum. Ett samarbete som är extra intressant att lyfta fram är SAGA-samarbetet -Swedish American Green Alliance.

Inom ramen för SAGA samarbetar Sverige och USA inom en rad olika områden – hållbar stadsutveckling, omvandling av avfall till energi, smarta elnät och världsledande vattenreningsteknik. Det är ett värdefullt samarbete som för samman företag, studenter och forskare, samtidigt som det stärker banden mellan USA och Sverige.

Med hjälp av SAGA-samarbetet har bland annat Luleå Tekniska Högskola kunnat samarbeta med Michigan State University om användningen av svartlut, Swedish Biogas AB har kunnat bygga en innovativ biogasanläggning i samma delstat, och Volvo och Mack Trucks har kunnat ta ytterligare steg för att tillsammans förverkliga framtidens elektrifierade vägar.

Jag har personligen varit mycket engagerad i SAGA-samarbetet, inte minst tillsammans med USA:s ambassadör i Sverige, Mark Brzezinski. Och det är ett samarbete som jag kommer fortsätta och försöka intensifiera även efter att Obama imorgon har lämnat Sverige.

[Show as slideshow]

Obama på besök

Idag blir det en speciell dag på jobbet. Ända sedan Vita huset för nästan en månad sedan berättade att president Barack Obama skulle besöka Sverige har jag och ett antal av mina medarbetare på Näringsdepartementet jobbat mycket hårt med att få fram ett så bra energi- och miljöteknikbesök för presidenten som det bara är möjligt.

Att Obama har valt ut att titta närmare på svensk energipolitik och svenska miljöteknikinnovationer är ett stort erkännande av det arbete som vi i Sverige har bedrivit under en längre tid. På mindre än fyrtio år har Sverige gått från ett energisystem starkt beroende av olja och kol till ett energisystem där nästan hälften av energin kommer från förnyelsebara energikällor. På 1970-talet var andelen fossila bränslen i Sveriges totala energianvändning över 80 procent. Idag är den andelen nere på 32 procent.

Samtidigt som vi gjort den resan har vi i Sverige visat att det är möjligt att kombinera ekonomisk tillväxt med betydande minskningar av växthusgasutsläpp. Sedan 1990 har våra koldioxidutsläpp minskat med 20 procent, samtidigt som vår ekonomi vuxit med nästan 60 procent.

Nu står USA inför utmaningen att bryta sitt fossilberoende, precis som som vi har tagit steg för att göra allt sedan 70-talet. Under sin andra mandatperiod har president Obama tydligt lyft upp just klimat- och energifrågorna på sin agenda. Och jag kan garantera att presidenten i eftermiddag kommer att få möjlighet att ta med sig flera spännande miljöteknikidéer tillbaka till Vita huset.

Det kommer med andra ord att bli en viktig och innehållsrik eftermiddag!

Läs även på Ny Teknik och på Metro om Obamas besök på KTH. Här nedan kan du lyssna på Ekots inslag om Obamas intresse för miljöteknik:

Alingsås, energiomställningens epicentrum

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi.

Idag skiner solen över Alingsås. Den som i förmiddags klev in på Stadsskogenskolan såg det direkt. För det första som möter en är man kommit in genom dörrarna där är en mätare på en skärm, som idag lyste klart grön. Det betyder att skolan idag producerar mer el från solcellerna på taket än vad man behöver för sin egen förbrukning.

Stadsskogenskolan, som jag hade glädjen att få inviga idag, är nämligen Nordens allra första nära-nollenergiskola.Och en dag som denna till och med en plusenergiskola, där man producerar mer el än vad man själva gör av med.Det är naturligtvis en fröjd att, som grön energiminister, få vara med och inviga en satsning som denna – en fröjd som fick en liten extra krydda i att en del av invigningen innebar att jag tillsammans med skolans elever gjorde den berömda ”raketen”. Till allas jubel och till beskådan i TV4 och Svt som tillsammans med Sveriges radio och Allingsås Tidning var med och bevakade invigningen på plats. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås vägen och visar i praktiken hur man kan bygga riktigt energieffektivt, med förnybar energi.

Tack vare att man byggt med energisnål passivhusteknik kommer Stadsskogenskolan ner i ett energibehov som är hela 50 procent lägre än de krav som ställs på nya byggnader i Sverige. Och den el som skolan ändå behöver, den får den från solceller på taket som gör skolan självförsörjande på el. Med sina 1323 kvadratmeter har Stadsskogenskolan faktiskt den största takmonterade solcellsanläggningen i hela Sverige. En klok investering som blivit möjlig tack vare en framsynt satsning från Alingsås kommun, och som Alliansregeringen via Energimyndigheten kunnat bidra till med 1,5 miljoner kronor.

Det är precis det här som energiomställningen handlar om; att vi måste använda energin smartare än vi gör idag och att den energi vi ändå behöver ska komma från förnybara energikällor. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås kommun vägen och bidrar mycket tydligt till att vi ska kunna nå Sveriges vision om att vi ska ställa om till ett klimatneutralt samhälle, inom en generation. Om just detta skriver jag på debattplats i dagens Alingsås-Tidning. Och mitt invigningstal i sin helhet hittar du här.

[Show as slideshow]

Ett steg närmare mer egen förnybar el

”The Swanson effect” , eller ”Swansons law”, kallas den fantastiska utveckling som vi nu ser i den snabbt sjunkande kostnaden för solceller. 1977 kostade en solcell ca 77 dollar per installerad watt, en kostnad som nu sjunkit till närmare 77 cent. Den som har givit namn åt den effekten, Richard Swanson, grundande ett av USA:s större solcellsföretag, och begreppet kommer sig av hans teori om att priserna på solceller sjunker i takt med att den globala tillverkningen av solceller ökar.

Det är den utvecklingen som ligger bakom att solceller på det egna hustaket inte längre är science fiction, utan något som många svenskar idag kan skaffa och låta sätta upp, med allt bättre ekonomi. Och redan nu har tiotusentals svenskar tagit steget och investerat i egen elproduktion i form av vind, vatten och sol, vilket förstås är något som både Centerpartiet och Alliansregeringen välkomnar. Med mer smålskalig förnybar elproduktion ökar vi den förnybara elen, samtidigt som fler konsumenter skaffar sig en starkare ställning på elmarknaden, och tar kontroll över sina egna elkostnader.

En av de mest diskuterade idéerna för att göra det ännu mer lönsamt att bli sin egen elproducent är det som kallas nettodebitering. En idé som bygger på att den som producerar och säljer egen el (när solpanelerna producerar mer el än man just då behöver för eget bruk) ska få kvitta den mot den el som man (när solpanelerna producerar mindre el än man just då behöver) köper från nätet, och slippa betala energiskatt och moms för den el man säljer. Nettodebitering är helt enkelt en modell som gör det ännu mer lönsamt att producera sin egen förnybara el.

För att Sverige ska kunna införa ett sådant system måste vi utforma en modell som ligger i linje med EU:s skatteregler, och som blir hållbar också över tid. Just därför har nu en särskild utredare, utsedd av Finansdepartementet, haft i uppdrag att utforma en framkomlig modell, och i fredags i förra veckan lämnade han sitt förslag.

Det utredaren redovisat är två förslag, dels ett kvittningsskatteförslag, som liknar den modell som oftast förekommit i den allmänna debatten, och dels en avdragsmodell, som till sin konstruktion liknar dagens RUT- och ROT-avdrag. Rent ekonomiskt skulle effekterna av modellerna bli ungefär desamma för den enskilde elproducenten, men för att få en modell som säkrast håller sig inom ramen för vad EU:s skattelagstiftning tillåter rekommenderar utredaren avdragsmodellen.

Det som nu kommer hända, när utredaren är klar med sitt arbete, är att regeringen omgående kommer skicka ut båda förslagen på remiss, till branschen och andra berörda aktörer. Och den som följt mig och den här frågan tidigare vet att jag och Centerpartiet nu kommer verka för att vi från regeringen, när remissen är klar, ska lägga fram ett förslag till Riksdagen om att införa nettodebitering i Sverige. Mitt mål är att vi ska kunna lägga en sådan proposition nästa vår, så att det redan från nästa sommar kan bli en ännu bättre affär att ta steget och bli sin egen småskaliga, förnybara elproducent!

Tag Archives