Tag Archives

Alingsås, energiomställningens epicentrum

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi

Stadsskogenskolan i Alingsås som just nu genererar överskottsenergi.

Idag skiner solen över Alingsås. Den som i förmiddags klev in på Stadsskogenskolan såg det direkt. För det första som möter en är man kommit in genom dörrarna där är en mätare på en skärm, som idag lyste klart grön. Det betyder att skolan idag producerar mer el från solcellerna på taket än vad man behöver för sin egen förbrukning.

Stadsskogenskolan, som jag hade glädjen att få inviga idag, är nämligen Nordens allra första nära-nollenergiskola.Och en dag som denna till och med en plusenergiskola, där man producerar mer el än vad man själva gör av med.Det är naturligtvis en fröjd att, som grön energiminister, få vara med och inviga en satsning som denna – en fröjd som fick en liten extra krydda i att en del av invigningen innebar att jag tillsammans med skolans elever gjorde den berömda ”raketen”. Till allas jubel och till beskådan i TV4 och Svt som tillsammans med Sveriges radio och Allingsås Tidning var med och bevakade invigningen på plats. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås vägen och visar i praktiken hur man kan bygga riktigt energieffektivt, med förnybar energi.

Tack vare att man byggt med energisnål passivhusteknik kommer Stadsskogenskolan ner i ett energibehov som är hela 50 procent lägre än de krav som ställs på nya byggnader i Sverige. Och den el som skolan ändå behöver, den får den från solceller på taket som gör skolan självförsörjande på el. Med sina 1323 kvadratmeter har Stadsskogenskolan faktiskt den största takmonterade solcellsanläggningen i hela Sverige. En klok investering som blivit möjlig tack vare en framsynt satsning från Alingsås kommun, och som Alliansregeringen via Energimyndigheten kunnat bidra till med 1,5 miljoner kronor.

Det är precis det här som energiomställningen handlar om; att vi måste använda energin smartare än vi gör idag och att den energi vi ändå behöver ska komma från förnybara energikällor. Med Stadsskogenskolan visar Alingsås kommun vägen och bidrar mycket tydligt till att vi ska kunna nå Sveriges vision om att vi ska ställa om till ett klimatneutralt samhälle, inom en generation. Om just detta skriver jag på debattplats i dagens Alingsås-Tidning. Och mitt invigningstal i sin helhet hittar du här.

 

Ta vara på den digitala kraften i skolan

Anna-Karin Hatt och Ulrika Carlsson utanför IT-gymnasiet i Sundbyberg

Anna-Karin Hatt och Ulrika Carlsson utanför IT-gymnasiet i Sundbyberg.

Redan 1998 öppnade IT-gymnasiet i Sundbyberg, som Sveriges första fristående skola på gymnasienivå med it-inriktning. IT-gymnasiet har, med sina 250 elever och tre program, verkligen tagit till sig fördelarna med it där, och när man började sin verksamhet var man först med att erbjuda en dator till varje elev. Det var en av anledningarna till att det var just där som jag och Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Ulrika Carlsson, presenterade Centerpartiets nya rapport om it i skolan – Använd den digitala kraften i skolan.

Den svenska skolan står inför en rad utmaningar. En av de viktigaste är att använda moderna redskap som kan hjälpa våra barn och unga att göra mesta möjliga av sin egen förmåga, och lära sig mer. Mer it och smartare it är inte det enda, men det är ett av de verktyg som skolan behöver ta till sig och använda för vi ska få en skola som hänger med i sin tid och en skola som på bästa sätt klarar av att lösa sitt kärnuppdrag: att ge alla barn en bra utbildning och en bra start för vuxenlivet.

Aktuell statistik från Skolverket visar att datortätheten har ökat betydligt, både i grund- och gymnasieskolan, och både bland kommunala och fristående skolor. Men Skolverkets siffror visar också något annat. Trots att det nu finns fler datorer i skolan så ligger själva användninghen av de digitala verktygen i skolan kvar på en alldeles för låg nivå. De senaste fem år har nästan ingenting hänt när det gäller it-användningen, utan fortfarande är det ungefär hälften av våra högstadieungdomar som sällan eller aldrig får använda datorer under lektionstid. Samtidigt ser vi, i internationella mätningar, att svenska elever är betydligt sämre än barn och unga i andra länder, när det gäller vissa it-relaterade uppgifter.

Tekniken finns. Möjligheterna finns. Nu är det dags för vilja och att på allvar ta vara på den digitala kraften i skolan.

Därför lägger nu Centerpartiet fram fem förslag för mer och bättre it i skolan:

  1. Alla skolor ska ha en it-strategi
    – För att man ska kunna använda it på ett strategiskt och riktigt sätt i skolan behövs det en aktuell it-strategi som tar sikte på hur it kan användas för att stödja pedagogiken. Därför kommer Centerpartiet verka för att alla kommuner och alla skolhuvudmän skaffar sig en aktuell it-strategi.
  2. Ett nationellt digitalt lärarlyft
    – Mellan var fjärde och var femte lärare anser inte att de har tillräcklig kompetens för att kunna använda modern it i sin undervisning. De behöver få vidareutbildning, och därför bör regeringen satsa i storleksordningen 500 miljoner kronor på ett nationellt digitalt lärarlyft..
  3. Ökad forskning inom it-baserad pedagogik
    – Den forskning som finns om it i skolan visar på att man med smart it-använding kan nå positiva effekter när det gäller barns inlärning, inte minst deras språkutveckling. Men denna pedagogik är ung och mer återstår att lära. Därför behövs det mer forskning om hur it bäst kan användas i det pedagogiska arbetet.
  4. Fler lärosäten bör ge öppna kurser på nätet
    – Internationellt ger allt fler högre lärosäten nu mkurser och utbildningar på nätet. Fler svenska lärosäten bör använda sig av nätbaserad undervisning och vara med och lägga ut föreläsningar och kurser på internet.
  5. Underlätta distans- och fjärrundervisning i skolans alla ämnen
    – Modern it öppnar nya möjligheter att erbjuda de bästa lärarna och bra utbildning via distans, också till skolor i gelsbygd eller skolor som annars har svårt att leva upp till de nya kraven på att lärare ska vara legitimerade och ha rätt behörighet. Därför bör lagstiftningen göras om så att fjärrundervisning tillåts inom skolans samtliga ämnen och kurser, inte bara inom språk som en ny utredning nyligen föreslos.

Om du vill läsa rapporten i sin helhet hittar du den här. Med på IT-gymnasiet i Sundbyberg var också Computer Sweden och rapporten har uppmärksammats av flera ledarsidor. Däribland LT Södertälje. Liksom av IT- och Telekomföretagens blogg. Lyssna även på Ekots inslag här nedan:

It i skolan och Ale som gott exempel

På Centerpartiets kommundagar som just nu pågår i Örebro anordnades tidigare idag en rad intressanta seminarier. Det mest populära, som lockade ett 90-tal deltagare, var det om it i skolan, ett seminarium som jag tillsammans med Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, Ulrika Carlsson, hade förmånen att vara med på. På plats var också Elena Fridfelt, som är utbildningsnämndens centerpartistiska ordförande i Ale kommun, som berättade om hur Ale mycket medvetet arbetar med att ge alla barn i de yngre årskurserna tillgång till egna datorer, så att lärarna kan hjälpa fler att lära sig mer med de nya digitala verktyg som nu växer fram.

Här kan du se hela seminariet i efterhand, och mitt inledningstal kan du läsa längre ner om du föredrar det:

Fortsätt läs här

It i skolan – ett populärt ämne

Få ämnen inom it-politiken tycks väcka sådant intresse och engagemang som frågan om it i skolan. Det märkte jag när jag höll rundabordssamtal om it i skolan under min och regeringens process med att utarbeta den Digitala Agendan för Sverige. Det märker jag när jag håller tal om it i skolan [1,2,3] och jag märker det när jag skriver debattartiklar på just det temat. Igår skrev jag och Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Ulrika Carlsson, en debattartikel om just it i skolan på SVT Debatt – en debattartikel som bara knappt ett dygn senare fått 242 kommentarer.

Jag, och många med mig, är helt övertygad om att it ger oss fantastiska möjligheter att dramatiskt förbättra och utveckla pedagogiken och undervisningen i skolan, om vi bestämmer oss för att använda de nya möjligheterna på rätt sätt. Och det finns bra exempel på de som gjort det, som Ale kommun, som vi nämner i debattartikeln som ett bra exempel. I Ale har kommunledningen bestämt sig för att lyfta it i skolan till strategisk nivå och målmedvetet arbeta för att dra nytta av alla de fördelar som en digitaliserad skola kan ge. Och deras resultat såhär långt är inspirerande:

I Ale har man upptäckt att när skolbarnen får skriva på en dator ökar såväl textmängderna som kunskapsresultatet, framför allt bland pojkarna. Andelen adjektiv ökar, vilket enligt forskare är ett tydligt tecken på att eleven fått ett alltmer utforskande och beskrivande språk. Och barnen experimenterar alltmer med sitt språk.

Och det är ju en händelse som låter som en tanke, men ungefär samtidigt som min och Ulricas debattartikel publicerades igår , så tillkännagavs också att Ale kommun nu, enligt uppgift, kommer bli den första kommunen i landet som ger alla sina elever en egen bärbar dator. Det kommer göra det möjligt för dem att arbeta ännu mer med den nya pedagogik och de nya arbetssätt som tekniken öppnar möjligheter för. Ale kommun har förstått och bestämt sig för att att dra nytta av teknikens kraft och förmåga att bidra till en bättre skola och en bättre undervisning. Jag hoppas att många andra kommuner kommer följa deras exempel, även om lösningarna och valen i olika kommuner självfallet både kan och bör se olika ut. Men varenda kommun och varje skola som på allvar vill ta vara på alla möjligheter vi har att ge våra barn och unga tillräckliga och bra kunskaper inför ett långt yrkesliv måste också ta vara på de nya möjligheter som smart it och smarta hjälpmedel i skolan ger.

Mitt tredje år i rad på Internetdagarna

Idag hade jag för tredje året i rad chansen att få vara en av huvudtalarna på Internetdagarna och jag valde i mitt tal bland annat att resonera om hur it kan hjälpa oss att skapa ett öppnare, säkrare och effektivare samhälle, men framförallt om hur viktigt det är att vi får in moderna lärverktyg och it i skolan, så att våra barn kan dra nytta av alla de pedagogiska möjligheter it innebär. Och när jag avslutade mitt tal gjorde jag det såhär:

Med öppenhet och transparens kan vi stärka demokratin, främja innovation och nya jobb.

Det kan vi göra i Sverige och utanför vårt lands gränser. Och det absolut bästa verktyget för att ta sig förbi hinder, riva gränser och öppna nya möjligheter, det är vårt ibland hatade, men allra mest vårt älskade Internet.

Läs hela talet här, eller se det i efterhand i videon nedan:

Jag räcker upp handen för flickors rättigheter

Anna-Karin Hatt räcker upp handen för flickors rättighet.

Anna-Karin Hatt räcker upp handen för flickors rättighet.

Idag uppmärksammas världens första Internationella Flickdag, som instiftades av FN i december 2011, på initiativ av den internationella barnrättsorganisationen Plan. Tack för att ni tog det initiativet, Plan!

Det finns mycket att sätta strålkastarljuset på en dag som denna. Plan väljer att slå ett extra slag för vikten av att flickor får den kunskap de har rätt till. För vi vet att en flicka som får utbildning har långt fler möjligheter än annars att kunna göra egna val. Hon kommer förmodligen gifta sig senare än annars, och hon kommer förmodligen föda färre och friskare barn. Men dessutom ökar utbildningen hennes möjligheter att ta hand både om sig själv och om sina barn, och för flickor i fattiga delar av världen innebär tillgång till utbildning en chans att lyfta både sig själv och sina barn ur fattigdom.

För oss i Sverige kan det ibland kännas helt verklighetsfrämmande, men kalla fakta är ju att barnäktenskap fortfarande är väldigt vanligt i många delar av världen. Och lika sant är att bortgifta flickor ofta snabbt tas ur skolan och att de många gånger blir mammor när de är väldigt  unga. Och tyvärr  dör många av dessa flickor i barnsäng eftersom deras kroppar fortfarande är unga flickors, och inte redo att föda barn. Jämför man flickor i tjugoårsåldern med flickor under femton så är det unligt Unicef fem gånger vanligare att en flicka som är under femton dör under förlossningen eller under graviditeten, än den som hunnit fylla tjugo år.

Det är några av skälen till att jag idag tydligt vill räcka upp handen för flickors rätt till utbildning. Jag gör det av övertygelse och för jag själv på nära håll fått se vad flickors tillgång till utbildning kan betyda.

För under mina unga CUF-år  – i början av 1990-talet – fick jag förmånen att arbeta med och ta ansvar för CUF:s solidaritetsprojekt i norra Namibia. Med hjälp av insamlade pengar från olika CUF-aktiviteter fick jag som internationell sekreterare vara med och bygga upp en skola i byn Okahao som skulle ge unga i allmänhet och unga flickor i synnerhet möjlighet att lära sig ekologiskt jordbruk, återbeskogning och att bli självförsörjande på sin odling. Jag är oerhört stolt över det vi lyckades återkomma, som var enormt stort för var och en av de flickor som därmed fick en chans till en bättre framtid.

Vi kan alla bidra och vi kan alla åstadkomma förändring. Och dag som den här är det viktigt att inte bara förfäras över hur flickors situation kan se ut i andra delar av världen. Vi måste också ha modet att titta hur det ser ut på vår egen bakgård. För även om mycket måste göras i andra delar av världen, så har vi en egen hemläxa att göra. För att  mina och alla andras döttrar ska ha en trygg och säker skolgång, fri från trakasserier. För att mina och alla andras döttrar i alla sammanhang där de vill finnas ska kunna känna att de och ingen annan har rätt att bestämma över sina egna kroppar. Också Sverige har en hel del kvar att göra för att varenda flicka fullt ut och i trygghet ska kunna utnyttja sin rätt till en bra utbildning.

Så, tack igen Plan för den här viktiga världsdagen. Nu är det vårt ansvar – var och en av oss – att göra den här dagen så värdefull som saken kräver.

Jag: ny programchef för Skolministeriet

För någon vecka sedan tog Utbildningsradion det föredömliga steget och la upp mer än 7000 program alldeles öppet, fritt för vem som helst att ta del av. Och det är verkligen en veritabel guldgruva att ösa ur. För den som bara är samhällsintresserad. För den pedagog som vill hitta bra material att använda till sin undervisning. Till de som vill lära mer. Och den som söker ett långsammare, djupare samhällssamtal än det som vanligtvis ryms i den offentliga debatten.

Samtidigt som man la upp sina program lanserade man också möjligheten att ”adoptera” och bli programchef för något av programmen. Och efter att ha sökt bland många av dem har jag nu hittat ett program som jag bara inte kan låta bli att ta mig an.

Så från och med idag är jag ny programchef för ett av avsnitten i Skolministeriet, med namnet ”Fakta eller analys?”, ett program som på UR:s hemsida presenteras såhär:

Datorer, smarta telefoner och läs- och surfplattor – den svenska skolan står inför stora förändringar under närmaste åren. Elever ska lära sig läsa och skriva med hjälp av digitala redskap istället för med penna och papper och visionen om en dator till varje elev börjar redan nu bli verklighet på många skolor. Men hur påverkas lärandet när all tänkbar information finns bara ett klick bort? Och kommer morgondagens elever memorera och lära sig fakta eller lär de sig bara hur man tar reda på det man behöver, när man behöver det? Vi hälsar på hos ett gäng förstaklassare på Tegelhagens skola i Sollentuna där man redan nu har varsin läs- och surfplatta. Och även om såväl lärare som elever är entusiastiska så finns det också en osäkerhet kring vad den tekniska utvecklingen i skolan på sikt kommer leda till.

För mig är det självklart att svenska barn och svenska lärare ska få chansen att använda it och moderna lärverktyg i skolan. För att det kan hjälpa så många barn att få lära sig mer. För att lärarna kan jobba effektivare med sina uppgifter. För att alla som finns i skolan – både barn och vuxna – behöver få digital kompetens.

Och nu händer mycket på det området.

Som jag beskrivit många gånger, också här på bloggen (senast i ett inlägg tidigare i veckan) så har regeringen skärpt alla nationella styrdokument som styr skolan och vilka kunskaper våra barn ska få, just för att tydliggöra att vartenda barn faktiskt har rätt att få använda digitala lärverktyg i skolan. Nu framgår det i skollagen att alla elever ska ha tillgång till de lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Nu betonas it i alla relevantan ämnen och alla relevanta sammanhang i den nya skollagen och i läroplanen. Och i den nya lärarutbildningen kräver man av blivande lärare att de både ska kunna använda tekniken själva och dessutom förstå hur it påverka våra barns och ungas liv och vardag.

Att skolan måste ta till sig den nya teknikens möjligheter råder det inga tvivel om. Men lika säkert är att den nya tekniken medför nya utmaningar som vi måste ta i, och att den för med sig nya frågor – inte minst om hur tekniken bäst kan användas för att hjälpa skolan att utföra sitt kärnuppdrag bättre.

Och är man intresserad av den sortens frågor, och av hur it kan hjälpa oss att få en bättre och mer modern skola som ger våra barn de kunskaper och färdigheter de behöver för att kunna leva ett långt och rikt liv, så rekommenderar jag verkligen en stund lyssning på ”mitt” UR-program.

Bättre sätt att avsluta en arbetsvecka tror jag faktiskt man får leta efter!

 
 

Välkommet bidrag från UR och Fichtelius

För den som har hängt med i debatten om it i skolan så är det knappast någon överraskning att it i skolan är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. I exempelvis de här bloggposterna och i de här talen (1, 2, 3) har jag beskrivit hur jag ser på det faktum att den svenska skolan idag bara är fläckvis digital, och de fantastiska möjligheter till ökad kunskapsinhämtning som våra barn skulle kunna få del av, om alla som kan påverka svensk skola bestämde sig för att ta vara på de nya möjligheterna. 

För, rätt använt, innebär it i skolan helt nya pedagogiska möjligheter och öppnar nya möjligheter för våra barns lärande, kanske framförallt för de barn som annars – med traditionell pedagogik och traditionella lärverktyg – riskerar att halka efter. I dagens moderna samhälle blir dessutom goda kunskaper i it-användning i sig allt mer ett krav inom nästan alla yrkeskategorier, och alldeles säkert kommer de kraven ha ökat ännu mer när de som är barn idag ska ge sig ut och konkurrera på den arbetsmarknad som i allt större utsträckning är utsatt för global konkurrens.

Så, när Utbildningsradions VD Erik Fichtelius idag på DN Debatt berättar att UR nu lägger ut drygt 7 400 utbildningsprogram på nätet – fritt för vem som helst att ta del av – då blir  jag väldigt glad. Erik berättade redan när jag träffade honom för något år sedan och bad honom berätta om hur UR arbetar med digitaliseringen, att han hoppades att detta skulle bli möjligt. Jag tycker att det UR nu gör är riktigt bra, och jag hoppas att fler kommer välja att följa i deras fotspår.

För runt om i vårt land finns det ett stort kulturarv, som i stor utsträckning skulle kunna digitaliseras och göras tillgänglig för så många fler. Istället för att nå några få skulle en ökad och medveten digitalisering kunna göra detta gemensamma kulturella arv tillgängligt för var och en som har en internetuppkopplad dator.

Och en hel del görs nu för att göra det möjligt. Vi har Kulturarvslyftet, vi har regeringens strategi för att digitalisera kulturarvet och på många av våra myndigheter är arbetet i full gång. Och i det arbetet märks det att ganska enkla lösningar ibland kan göra väldigt stor nytta. Riksantikvarieämbetets Flickr-sida är  ett sådant exempel – där royaltyfria foton nu läggs ut för allmän beskådan.

Att digitalisera kulturarvet är en väsentlig del av den Digitala agendan, där regeringen bland annat slår fast att:

Kulturella verksamheter, samlingar och arkiv ska i ökad utsträckning bevaras digitalt och tillgängliggöras elektroniskt för allmänheten. Alla statliga institutioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation ska ha en plan för digitalisering och tillgänglighet.

Så den politiska signalen är tydlig. Allt mer av Sveriges kulturarv ska digitaliseras, så att det kan göras tillgängligt för fler, till exempel som en rik källa att ösa ur för duktiga pedagoger i våra svenska skolor.

Just därför är det så bekymmersamt att det också är så som Erik Fichtelius skriver, att  många lärare och många elever inte har tillgång till modern it i skolan. Och varenda gång jag diskuterar detta faktum med dem som kan saken, inte minst de som jobbar i skolan eller föräldrar som har barn i densamma, så får jag en och samma bild, nämligen att skolan bara är fläckvis digital.

Visst finns det goda exempel, som i till exempel Salems kommun, som jag själv besökte i april tidigare i år. Men på alltför många håll används it alldeles för sällan, om ens alls.

Att regeringen vill se en ändring på den punkten är tydligt. För även om det ibland kan låta annorlunda i debatten så är faktum att regeringen nu har skärpt alla relevanta styrdokument för skolan så att det nu, t.e.x,  i skollagen framgår att alla svenska elever faktiskt ska ha tillgång till de lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Och på samma sätt har regeringen lagt fram en ny skollag och infört nya  läroplaner där betydelsen av it betonas, i alla relevanta ämnen och sammanhang. Och den som tänkt sig att utbilda sig till lärare och jobba i skolan i framtiden måste, med de nya kraven för lärarexamen, både kunna använda tekniken själv och förstå hur densamma påverka våra barns och ungas liv och vardag.

Så, de nationella riktlinjerna är glasklara: alla svenska barn har rätt att få digital kompetens och har rätt till moderna lärverktyg. Nu är det, utifrån den tydliga signalen, upp till alla svenska skolhuvudmän – kommunala som fristående – att se över hur de ska kunna se till så att alla lärare och elever kan få använda den pedagogik och de möjligheter som datorer och andra moderna lärverktyg öppnar för, i den egna skolverksamheten.

Erik Fichtelius debattartikel i Dagens Nyheter idag är en väldigt nyttig påminnelse för varje skolledare, varje rektor och varenda kommunal skolpolitiker att detta är en fråga som brådskar, och som nu verkligen kräver handling också av dem.

Visioner – för it i skolan och digital delaktighet

Idag har verkligen varit en dag i ”den digitala agendans tjänst”. Dagen började på sedvanligt sätt med veckans regeringssammanträde. För min del, och för mina ansvarsområden, innebar det mötet att regeringen fattade beslut om en skrivelse till riksdagen som beskriver vägen till nära-noll-energibyggnader men det innebar också att regeringen fattade beslut om att inrätta ett Användarforum, som ska samla alla de aktörer som behöver samverka för att öka användbarheten av it och därmed stärka den digitala delaktigheten.Användarforumet kommer bestå av representanter från it-branschen, myndigheter, Digidel, det civila samhället och många fler. Och skälet till att vi nu väljer inrätta det är att användarperspektivet måste upp på en högre strategisk nivå. Med användarforumet skapar vi den plattform som behövs där beslutsfattare kan möta branschen, forskarsamhället och användarorganisationerna, för att öka användningen av it i samhället.  Samtidigt ger regeringen myndigheten Handisam i uppgift att inrätta ett kansli som ska bistå forumet.

De nyheterna fick jag chansen att berätta om direkt för många berörda när jag inledningstalade på Hjälpmedelsinstitutets årliga it-konferens ”It och personer med funktionsnedsättning och äldre”. Temat för mitt tal var att de digitala möjligheterna måste omfatta alla.

Och faktum är att vi med den digitala tekniken kan ge så många människor så många nya möjligheter. För de senaste åren har vi verkligen haft en fantastisk it-utveckling, och jag måste säga att jag häpnar när jag ser vad människor, med hjälp av it, faktiskt kan åstadkomma. Hur äldre tack vare it kan få bo kvar längre hemma. Hur hörselskadade numera kan kommunicera med varandra via videosamtal. Hur afasidrabbade kan få hjälp av den app som några studenter i Karlskrona utvecklat: De kan numera lämna den tjocka gamla pärmen med bilderna hemma för att istället kommunicera med likadana bilder via en tunn interaktiv skärm. Det är verkligen it när den är som allra bäst, och it som verkar i människans tjänst.

It är verkligen på många sätt en dörröppnare. För företagaren i glesbygd som kan öppna dörren till en global marknad. För småbarnsföräldern som kan öppna dörren till demokratiskt inflytande när handlingar kan läsas och opinionsarbete genomföras vid köksbordet när barnen har gått och lagt sig. För personer med funktionshinder som med hjälp av it kan öppna dörrar till möjligheter som tidigare varit helt stängda för dem.

Men it är också en dörröppnare till en mer modern och tidsenlig skola. Och det var temat för mitt andra tal idag, när jag fick chansen att för den Nordiska Skolledarkongressen i Göteborg beskriva min vision för it i skolan, och regeringens arbete med it i skolan som en del av den Digitala Agendan.

Inför besöket i Göteborg skrev jag tillsammans med Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson och ledamot i riksdagens Utbildningsutskott, Ulrica Carlsson, en debattartikel i Göteborgs-Posten om att vi måste höja nivån för it i skolan.

När jag pratade för alla dessa skolledare på Svenska Mässan började jag med att berätta om miljonstaden Lahore, i Pakistan. Där bor uppemot tre miljoner människor under slumlika förhållanden. Och de har bara ett hundratal skolor som ska klara av att möta deras behov av utbildning.

I oktober förra året fick den amerikanske professorn John Merriman oväntat en epost från just Lahore i Pakistan och i det mailet kunde han läsa:

Du kommer bli glad att höra att kursen ’Europeisk civilisation 1648-1945’ har visats för de allra minst priviligierade, men allra mest motiverade, studenterna från Lahores förorter. De här studenterna kunde aldrig drömma om att ta del av den här undervisningen, men nu lär de sig allt om upplysningen, franska revolutionen osv.

Vem är då denne professor Merriman? Jo, han är professor i historia vid prestigefyllda Yale University och hans föreläsningar är en del av ”Open Yale Courses”, en stor satsning på att göra föreläsningar och studiematerial tillgängliga för alla som har en dator som är uppkopplad mot internet. Tack vare den satsningen kan nu välmotiverade studenter världen över, ja uppenbarligen till och med i utvecklingsländernas kåkstäder, ta del av de allra främsta akademikernas föreläsningar och studiematerial. Utan tidsfördröjning. Helt kostnadsfritt. Det är fantastiskt.

Att följa föreläsningar över nätet med studiekompendium via nedladdningsbara PDF:er är en revolution och en demokratisering utan dess like. Ungdomar som för bara några år sedan var helt utestängda från högre utbildning får tack vare det nu helt nya möjligheter. Och även om tekniken är ny så är ju själva pedagogiken egentligen fortfarande densamma.

Om vi istället vänder blicken till vad som nog är Lahores motsats : Los Altos – ett av USA:s rikaste områden, där även Google har sitt högkvarter, så får vi se något annat. Där har man tagit idén med föreläsningar på nätet vidare till en ny nivå. Där loggar skolbarnen varje dag in på sajten KhanAcademy.org. Men det de möter där är inte en föreläsning, för de här 12-åriga skolbarnen har redan sett dagens lektion på nätet som en hemläxa. Istället loggar de in och börjar räkna på dagens matteövningar, och deras lärare kan direkt se vilka elever som behöver hjälp, vad de behöver hjälp med och på vilket sätt. Ett barn kanske har problem med division. Ett annat med volymberäkning, eller med en ekvation. I Los Altos har man tagit ett beprövat koncept med videobaserade lektioner på nätet, vidareutvecklat det och dragit nytta av it:s alla fördelar.

Kanske är det ingen slump att den pedagogiken, med ganska hög grad av hemundervisning, fungerar bra när kanske 90 procent av Los Altos-barnens föräldrar jobbar på Google. Och min tanke är inte att Sverige rakt av ska kopiera en undervisnings¬metod bara för att den råkar fungera i USA:s it-centrum eller för att den innebär mirakel i Asiens kåkstäder. Men jag vill lyfta fram de goda exempel som finns och se till att duktiga pedagoger i skolan kan lära av dem. För jag är övertygad om att det varken är jag eller någon annan minister som bäst vet vad som verkligen fungerar i klassrummen i våra 290 kommuner. Men jag är helt övertygad om att vi måste inspireras av andra och ge större ansvar och större möjligheter till duktiga pedagoger i våra skolor. Men om de ska kunna dra nytta av de möjligheter som den nya tekniken ger så måste de få rätt möjligheter. De måste få bra verktyg. Och inte minst en modern och tidsenlig fortbildning.

Sverige är ett av världens mest avancerade it-länder. Gång på gång placerar vi oss i den absoluta toppen i internationella jämförelser – när det gäller innovationsförmåga, konkurrenskraft, uppkoppling och it-mognad. Och om man ser till statistiken så är vi i Sverige, jämfört med andra länder, kanske inte direkt dåliga på att erbjuda datorer i skolan. På många skolor finns det redan idag datorer och digitala lärverktyg. Men den faktiska användningen av datorer i skolan är det sämre med. Tittar man på hur it-användningen ser ut på mellan- respektive högstadiet så hamnar Sverige först på sjunde respektive nionde plats i hela EU. Och det är i grunden anmärkningsvärt för ett land som vårt, som i de allra flesta andra sammanhang brukar toppa rankinglistorna. Det måste stämma till eftertanke.

Andra mätningar visar att svenska barn å ena sidan är bättre än genomsnittet på att söka information på webben, chatta och skicka e-post, dvs. ganska enkla uppgifter i den digitala världen. Men samma mätningar visar å andra sidan att de är sämre än OECD-genomsnittet när det gäller att hantera datorer för lite mer avancerade uppgifter som till exempel att göra vanliga textdokument, installera en skrivare eller bearbeta bilder.

Utvecklingen på it-området och den digitalisering som sker i samhället spelar stor roll för skolornas möjligheter att fullfölja sitt uppdrag. Och jag är gärna väldigt tydlig med hur jag ser på det: skolorna måste vara en del av informationssamhället. Vi måste ha en skola som följer med i sin tid.

Över hela världen – i Lahore, i Los Altos och i Ale – gör it sitt bestämda intåg i skolvärlden. Det behöver ske också på fler håll i Sverige. Vi behöver fler goda exempel. Och vi behöver höja lägstanivån.

För att vår skola förtjänar det.

För att våra lärare förtjänar det.

Men mest av allt för att våra barn och deras framtid faktiskt förtjänar det.

 

Låt skolan få använda mer it – på rätt sätt

De senaste dagarnas diskussioner om vilken plats surfplattorna egentligen ska ha i våra skolor har varit väldigt uppfriskande. Den är ett tecken på att det finns ett oerhört stort intresse för frågan, och jag är verkligen den första att välkomna det. För när jag å regeringens vägnar presenterade den digitala agendan i höstas så presenterade jag också det nya it-politiska målet för Sverige, ett mål som innebär att Sverige ska sikta på att bli bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det målet kommer vi aldrig någonsin kunna nå om vi inte fullt ut drar nytta av it i skolan.

Men det är inte samma sak som att it alltid ska användas, i alla sammanhang. På ett sätt är det lite synd att debatten hr blivit så polariserad och att nyanserna kommit i skymundan. För, som jag skrev i ett tidigare inlägg i den här frågan, så är it ett verktyg, bland många, och precis som alla andra verktyg oslagbart i många situationer, men hopplöst fel i andra.

På senare tid har det presenterats nya forskningsresultat som visar att elever lär sig mer om man genomför mindre kunskapsprov ofta, jämfört med om de studerar materialet i böcker. Lärandet ser ut att omvandlas i mer permanent kunskap för de som gör kunskapsprov och det säger sig självt att att it-stöd många gånger är ett bra verktyg i den sortens undervisning där man testar elevernas kunskaper i mindre och ofta återkommande kunskapsprov.

Med it i klassrummet kan duktiga pedagoger också erbjuda ”lärverktyg” som ger elever alternativa sätt att lära. Ett sådant exempel är matteboken.se som bland annat erbjuder ”kändismatte”. Där kan man t.ex. se Dogge Doggelito förklara Pythagoras sats, eller se när Annie Lööf löser en ekvation om svenskt företagande.

Det finns många forskarrapporter om hur it kan bidra i skolan, och många av dem refereras återkommande i tidskriften Datorn i Utbildningen. Men till syvende och sist handlar det, tror jag, om att vi måste våga lita på lärarna. Om att vi måste klara av att ge duktiga pedagoger rätt förutsättningar. Under alla de möten jag hållit och deltagit i, där jag fått tillfälle att prata om och diskutera den digitala agendan och skolan, så har jag återkommande fått höra att den svenska skolan faktiskt bara är  fläckvis digital. Visst, i  vissa skolor används it på ett sätt relevant och modernt sätt. Men på många andra håll lyser it och moderna lärverktyg tyvärr med sin frånvaro.

Vår utmaning är inte längre att få fram pedagogiska alternativ till konventionellt klassrumslärande. Det finns faktiskt en väl fungerande marknad för att få fram dessa och det finns gott om kreativa personer, inte minst lärare och elever (och före detta elever med dåliga skolerfarenheter). Den verkliga utmaningen är att introducera dessa nya lärverktyg i skolvärlden, att finansiera tekniken och driften av den, men också att hitta bra modeller för hur lärare kan inkludera teknik och applikationer i sin pedagogik.

Om vi kan ge skolans personal kompetensutveckling och bra lärverktyg då har våra svenska skolor alla möjligheter att kunna ge eleverna en modern utbildning där it är ett naturligt och integrerat redskap. Ansvaret för att se till så att det blir så ligger på skolhuvudmännen – dvs kommunerna och friskolorna.

Regeringen har redan tagit flera initiativ för att förbättra situationen för it  i skolan. Inte minst är det viktigt att alla nya lärare som examineras framöver ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete, och de ska ha förmåga att förstå vilken betydelse digitala verktyg har för eleverna, i den pedagogiska situationen och för skolans arbete. Det är innebörden av de nya krav som ställs för att man från och med den 1a januari 2011 ska kunna få en lärarexamen. Dessutom har regeringen antagit en ny läroplan med nya kursplaner, som innehåller tydliga skrivningar som syftar till att eleverna under sin utbildning ska få så kallad digital kompetens. Ska de kunna få det måste det självfallet finnas datorer i våra skolor, liksom tillgång till alla de lärverktyg som krävs för att dagens elever ska kunna få en tidsenlig utbildning.

Till sist – att få använda it i skolan är viktigt för många, men kan spela en helt avgörande roll för vissa. Det märktes inte minst i  Post- och Telestyrelsens innovationstävling. En av vinnarna i den var företaget Comai AB som har utvecklat ett hjälpmedel i form av en smartphone för elever med särskilda behov – barn som har ADHD, aspergers eller liknande utmaningar. Ett it-baserat hjälpmedel som gör det möjligt för just dessa elever att fokusera på undervisningen , utifrån sina förutsättningar. Är du intresserad av det projektet, som hittills gett väldigt goda resultat, kan du  läsa om det här [PDF].