Alliansen

Alliansens politik levererar ett nytt vindkraftverk om dagen

Just nu kommer det väldigt många bekräftelser på att Alliansregeringens energi- och klimatpolitik fungerar och levererar. Senast igår presenterade Energimyndigheten en ny rapport med färska siffror över hur det går med utbyggnaden av vindkraften. Och siffrorna visar att vindkraften fortsätter slå rekord. Förra året sattes det upp 367 vindkraftverk, vilket innebär ett vindkraftverk om dagen – och tre på julafton :). Jämfört med året innan ökade elproduktionen från vindkraften med hela 18 procent förra året.

Färska siffror från samma myndighet visar i rapporten ”Transportsektorns energianvändning” att andelen förnybara drivmedel nu också slår rekord. Idag är 8,1 procent av de drivmedel vi använder för våra vägtransporter förnybara. Det är mer än dubbelt så mycket jämfört med när vi i Alliansregeringen övertog regeringsmakten 2006.

Vid sidan av båda dessa glädjande rapporter pekade Naturvårdsverket i mitten av april i sin statistik för 2012 på att koldioxidutsläppen nu är rekordlåga och att utsläppen från trafiken minskat. En av de viktiga anledningar de lyfter fram är en ökad andel biodrivmedel i våra bränslen och allt effektivare motorer.

Går vi utomlands så presenterade det Internationella Energiorganet IEA sin rapport ”Tracking Clean Energy Progress 2013” i mitten av april. Den rapporten är en översikt över läget för den förnybara energin i världen, och visar på flera positiva trender. I takt med att solceller och vinkraft blir allt billigare slår de rekord i utbyggnad världen över.

Samma rapport tittar också på hur det går med utvecklingen av riktigt rena fordon och uppmärksammar att det förra året såldes över en miljon hybridbilar. Det är förstås en droppe i havet, om man ser till den globala tillverkningen av personbilar, men trots det är det en mycket tydlig ökning jämfört med tidigare.

Sammantaget får vi alltså just nu rapporter om att vi tar flera positiva steg i rätt riktning, både på hemmaplan och globalt. Samtliga siffror pekar på att regeringens arbete med energi- och klimatpolitik ger resultat. Samtidigt som väldigt mycket återstår att göra.

I den ekonomiskan vårproposition som Alliansregeringen lämnade till riksdagen den 15 april föreslog vi bland annat att vi ska fortsätta premiera miljövänliga tjänstebilar genom att låta dem betala lägre skatt. Och just nu förbereder vi ett nytt kvotpliktssystem som ska träda i kraft nästa år, som kommer öka inblandningen av biobränslen i all bensin och diesel som många svenskar tankar varje dag. Och dessutom har vi nyss givit besked om att vi kommer fortsätta satsa på de rena och höginblandade biobränslena, som till exempel E85 och biogas, genom att även framöver låta dem vara helt befriade från skatt.

Vindkraftens utveckling fram till och med 2012 (från Energimyndighetens rapport)

vindkraftens utveckling 2012

IEA berömmer den svenska energipolitiken

Idag besöker IEA:s (International Energy Agency) exekutivdirektör Maria van der Hoeven Stockholm för att presentera organisationens utvärdering av svensk energipolitik. För att presentera slutsatserna och vägen framåt skriver hon och jag en gemensam debattartikel i Dagens Industri idag:

”Efter oljekrisen på 70-talet bildade OECD-länderna energiorganisationen International Energy Agency (IEA), som sedan dess vuxit till en ledande internationell expertorganisation. Fokus i arbetet är försörjningstrygghet, ekonomisk utveckling, miljömässigt medvetande och fördjupat samarbete med länder som inte är medlemmar i IEA.

En del av IEA:s arbete är att återkommande granska sina medlemmar. Ungefär vart femte år genomför IEA en fördjupad analys av energipolitiken i varje medlemsland. I den analysen beskriver man vad länderna åstadkommit på energiområdet men ger också rekommendationer och förslag på vad man bör göra för att säkra en hållbar energianvändning.

Att svensk energipolitik analyseras av internationella experter ger värdefulla nya perspektiv och insikter, och är en sporre att fortsätta utvecklas. Vid den senaste granskningen 2008 konstaterade IEA att Sverige är en föregångare inom förnybar energi med låga utsläpp av växthusgaser.

Sedan 2008 har världens energiutmaningar vuxit. De senaste åren har den ekonomiska krisen skymt klimatfrågan, samtidigt som fossila bränslen stärkt sin ställning i världen. Trots den globala bilden konstaterar IEA i sin nya analys att Sveriges energipolitik de senaste fem åren utvecklats på flera sätt:

  • Sverige har fått en mer resurseffektiv och hållbar energianvändning, genom satsningar på förnybar energi, ökad energieffektivitet och mer energiforskning och innovation.
  • Den förnybara energin har byggts ut på ett kostnadseffektivt sätt. Genom det gröna elcertifikatssystemet har andelen förnybar el ökat, till en låg kostnad för konsumenten.
  • Sverige har antagit ambitiösa och långsiktiga mål för att minska koldioxidutsläppen och öka den förnybara energin. Dessa mål är vi nu på god väg att nå, eller till och med överträffa.

Samtidigt konstaterar IEA att det finns utmaningar framöver. IEA rekommenderar bland annat att:

  • Målet om att en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030 bör följas upp av en handlingsplan för hur det målet ska nås, på ett kostnadseffektivt sätt.
  • Satsningarna på att stärka de enskilda konsumenterna på elmarknaden bör fortsätta med nya reformer, till exempel för nettodebitering.
  • Investeringarna i miljöteknik, exempelvis smarta elnät, bör fortsätta öka.
  • Verktygen för att öka andelen förnybar energi i transportsektorn bör utvecklas.
  • Besked bör ges om hur ambitionerna i elcertifikatsystemet ska se ut efter 2020.

Under de kommande årtiondena kommer vi se stora investeringar över hela världen i ny förnybar energiproduktion, mer effektiv energianvändning och smartare energiinfrastruktur.

Även Sverige även tidigare ofta varit en föregångare i utvecklingen av hållbara energilösningar, är det tydligt att Sverige de senaste fem åren har tagit flera viktiga steg framåt, enligt IEA:s analys. Under åren har Sverige fått en mer hållbar och långsiktig energipolitik.

IEA:s rekommendationer är en viktig påminnelse om att man inte får slå sig till ro, bara för att en reform är genomförd eller ett mål uppsatt. För att Sverige ska fortsätta  vara med och leda den globala energiomställningen måste ansträngningarna också fortsätta. Genom att fortsätta på den inslagna vägen kan Sverige behålla sin roll som förebild, och ännu tydligare bidra till omställningen till ett hållbart energisystem.

Maria van der Hoeven, exekutivdirektör, IEA

Anna-Karin Hatt (C), it- och energiminister”

 

Hela IEA:s utvärdering kan du beställa  här.

 

 

Mycket förnybart till låg kostnad med gröna elcertifikat

Efter årtionden av sifferexercis och skyttegravskrig genomförde Alliansen med energi- och klimatöverenskommelsen 2009 en viktig principiell förändring för svensk energipolitik. I den överenskommelsen, och i det energipolitiska beslut som riksdagen fattade efter den, har regeringen och riksdagen mycket tydligt markerat att politikens roll på energimarknaden är att slå fast tydliga mål och långsiktiga spelregler, och stå upp för dem. Inom det tydliga och långsiktiga ramverket ska aktörerna på energimarknaderna själva fatta sina rationella beslut om vilka energikällor de vill investera i.

Snart fyra år efter att energiöverenskommelsen slöts kan vi se de tydliga resultaten. Sedan 2006 har elproduktionen från biobränslen ökat med femtio procent. På samma tid har elen från vindkraften ökat sju gånger om. Det innebär att idag kommer hela 56 procent av all svensk el från förnybara energikällor. Och totalt sett är nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion idag förnybar. Det är högst i EU, och bland de högsta andelarna i världen.

Denna snabba och starka utveckling av det förnybara har skett tack vare en tydlig politisk färdriktning, men också tack vare att aktörerna på marknaden bestämt sig för att förnybar energi hör framtiden till, och att det är ekonomiskt rationellt att investera i förnybara energislag. Samtidigt är det tydligt att den fantastiska utveckling vi nu ser inte hade hänt utan den stabila och långsiktiga energipolitik Sverige numera har.

Ett av de viktigaste skälen till att det förnybara nu växer så det knakar är de välfungerande och ekonomiskt effektiva gröna elcertifikaten, ett system som Sverige haft allt sedan Centerpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skapade det 2002.

I detta läge, när det förnybara snabbt byggs ut, vill företrädare för Miljö­partiet riva upp de långsiktiga och välfungerande spelregler som energimarknaden fått. I riksdagen har de upprepade gånger lagt förslag om att Sverige, ovanpå de gröna elcertifikat vi redan har, borde införa ett statligt garanterat lägstapris för viss förnybar el – ett så kallat fastprissystem – enligt tysk modell.

Det vore helt fel väg att gå. Det skulle innebära att de stabila förutsättningarna förändrades och ersattes av en modell med stark osäkerhet – där priset på förnybar el skulle sättas av politiker genom politiska beslut, som när som helst godtyckligt kan förändras. En långsiktigt lönsam förnybar industri kan aldrig byggas på sådan osäker grund.

Om detta, ”Fördubblad elnota när MP bestämmer”, skrev jag på Expressens Sidan 4 i måndags. Och där beskrev jag också vilka konsekvenser ett fastprissystem enligt tysk modell skulle kunna innebära för svenska konsumenter, inte minst genom att många svenskar skulle få problem med sina elräkningar. Det ledde till en debatt med MP:s ekonomisk-politiske talesperson Per Bolund i Aktuellt på måndagskvällen och igår replikerade MP:s energipolitiska talesperson Lise Nordin på min debattartikel, under rubriken ”Hatt räknar falskt”. Men, värt att notera är att Nordin replikerade utan att över huvud taget beskriva vilka de riktiga konsekvenserna av MP:s förslag om fastprisssystem skulle bli, vilket man kanske hade väntat sig när de nu påstår att jag räknat ”fel”.

Helt uppenbart är att Miljöpartiet tycks bli väldigt provocerade när man granskar deras politiska förslag. För egen del tar jag de förslag som oppositonspartierna lägger i Riksdagen på allvar, och tänker fortsätta med att ställa frågor om vilka konsekvenserna skulle bli för Sverige om vi följde deras förslag.

Nu undrar kanske vän av ordning hur det då egentligen ligger till?

Saken är alltså den att Miljöpartiet, med Lise Nordin i spetsen, som sagt upprepade gånger motionerat i Riksdagen om att införa ett fastprissystem för viss förnybar el i Sverige, enligt tysk modell. Det gjorde de senast i oktober i år (2012/13:N253) och då hävdade de också att kostnaden för de tyska konsumenterna, när de ska finansiera den modellen via sin elräkning, bara skulle ligga på ”cirka 10 kronor per hushåll och månad”. Ett sådant fastprissystem, där priset beslutas på ett snarast planekonomiskt sätt av politiken, vill MP lägga ovanpå vårt välfungerande och marknadsbaserade svenska gröna elcertifikatsystem.

Att påstå att det tyska systemet bara skulle kosta tyska hushåll en tia i månaden är dock inte sant. Efter nyår kommer de tyska elkonsumenterna att betala ungefär 50 öre per kilowattimme bara för att finansiera utbyggnaden av det förnybara i Tyskland. Det innebär att en vanlig tysk familj med normal elförbrukning kommer betala ungefär 140 kronor i månaden bara för utbyggnaden av det förnybara, dvs 14 gånger mer än vad (mp) påstår i sin motion. 140 kronor i månaden är väldigt långt från MP:s påstående om ”10 kronor per hushåll och månad”, vilket jag också konstaterar i min slutreplik.

Omräknat i svenska förhållanden skulle en tysk modell ovanpå den svenska innebära avsevärt dyrare elräkningar. För en familj i en normalstor villa med direktverkande el (med en årlig förbrukning på ungefär 20 000 kilowattimmar el) skulle MP:s förslag innebära en extrakostnad på cirka 10 000 kronor per år. Om den tyska modellen införs i Sverige, med ett påslag på 50 öre per kilowattimme på det elpris vi redan har, får man nämligen en elpris­höjning med 140 procent jämfört med höstens spotpris på el.

I Sverige har vi valt en annan ordning. Med de smarta gröna elcertifikaten, som i dagsläget kostar svenska konsumenter 3,5 öre per kilowattimme, får vi mycket förnybar el till en väldigt låg kostnad, långt ifrån de kostnader som den statligt garanterade fastprismodell som MP föreslår skulle innebära. Tack vare denna smarta modell har vi också kunnat få ett väldigt starkt stöd bland svenskarna för vår gröna omställning. Att, som MP föreslår, chockhöja elpriset skulle riskera minska det starka svenska folkliga stödet för det förnybara. Det vore inte en klok väg till en hållbar framtid.

Om detta, och om fördelarna med det svenska gröna elcertifikatssystemet, skriver också DN:s ledarsida idag.

ps
*Avgiften används för att finansiera det tyska fastprissystemet och kallas ”Umlage”. Den ligger nu på 3,6 Euro cent per kWh. Efter nyår höjs avgiften till 5,3 Euro cent per kWh. Med en växelkurs på 9,06 kronor per Euro blir detta ungefär 50 öre per kWh (48 öre). Med dessa uppgifter kan var och en följa hur jag räknat. Hur Miljöpartiet räknar för att komma fram till sitt påstående om att kostnaden för tyska konsumenter bara skulle vara 10 kronor per månad och hushåll går dock fortfarande inte att se.
ds

(mp) vill höja skatten på vattenkraft

I dag har vi kommit lite närmare sanningen om hur nästa års statsbudget skulle ha sett ut, om oppositionen fick bestämma.

Efter att ha tagit del av miljöpartiets budgetmotion kan jag konstatera att de ger med ena handen och tar med den andra. Exempelvis vill (mp) göra det dyrare att producera förnybar el genom att föreslå en höjning av fastighetsskatten på vattenkraft med en miljard kronor per år.

Att höja skatten för den som producerar förnybar energi är fel väg att gå om man har höga energi- och miljöambitioner. Vattenkraften står för nästan hälften av vår elförsörjning, och ger oss billig el och har varit en förutsättning för utvecklingen av vår industri och välfärd under många år. Den är förnybar, orsakar inga koldioxidutsläpp och är en viktig störnings- och effektreserv.

Vattenkraften är en viktig resurs som kommer att vara en viktig energikälla också för lång tid framöver. Att försämra förutsättningarna för den på det sätt Miljöpartiet nu föreslår är helt främmande för mig.

När det gäller it-politiken gör jag en helt annan iakttagelse. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkar nu ansluta sig till min och Alliansregeringens politik. Det är bra eftersom det ger tydliga signaler om att det nu finns en bred uppslutning bakom regeringens bredbandsstrategi vilket gör att operatörerna nu kan fortsätta investera och bidra till målet om att 90 procent av alla hushåll och företag ska få tillgång till bredband med hög hastighet.

I regeringens budgetproposition för 2013 föreslog jag och Alliansen  600 miljoner kronor extra till utbyggnad av bredband på landsbygden. Totalt satsar vi därmed närmare 1,1 miljard kronor på bredbandsutbyggnad under perioden 2012-2014. Tack vare det kommer omkring 55 000 hushåll på landsbygden få snabbt bredband. Det är en viktig satsning för att göra det lättare att leva och utvecklas oavsett var man råkar bo i landet

Tillsammans ska vi göra ett bra Sverige ännu bättre

Igår öppnades årets riksmöte (som riksdagsåret kallas) under sedvanligt högtidliga former. Jag tillhör dem som tycker att de tillfällena hör till de största demokratiska höjdpunkterna på året, vid sidan av valdagarna då, förstås.

Riksmötets öppnande är också det tillfälle då regeringen samlat beskriver – i form av Regeringsdeklarationen – vad den tänker prioritera, och vilken inriktning man kan förvänta sig på kommande politiska förslag, under året. Under min tid som statssekreterare på Centerpartiets samordningskansli 2006 – 2010 var jag med och skrev Alliansregeringens fem första regeringsförklaringar. Och igår höll statsministern Alliansregeringens sjunde.

Den som lyssnade på den, eller har läst den (vill du läsa den hittar du den här), kunde höra förklaringen till hur det kan komma sig att vi i Sverige, relativt andra länder, varit så pass förskonade från den internationella ekonomiska krisens värsta verkningar, och hur det kan komma sig att vi i Sverige idag har de resurser, och därmed kan satsa, som andra länder nu avundas oss. I en tid när många andra länder måste ägna sig åt nedskärningar kan vi i Sverige satsa på att göra investeringar som bygger hela vårt land starkare för framtiden.

Förklaringen till det är långsiktigt ekonomiskt ansvarstagande, och att Alliansen sedan vi tillträde gjort till vårt signum att spara i ladorna under goda tider, för att kunna använda resurser när tiderna blir sämre. Det gör att det funnits och finns marginaler för oss, på ett helt annat sätt än för andra, att nu, när det dessutom är rätt läge att göra sådana satsningar, göra viktiga investeringar.

En del av förklaringen handlar också om att partier redan före Alliansregeringens tillträde såg till att rigga ett regelverk och ett system som gör att vi har bättre ordning och reda i våra finanser än vad vi hade tidigare, och än vad många andra länder har och har haft. För när Sverige hade tagit sig ur den allra värsta krisen i mitten av 1990-talet drog Centerpartiet tillsammans med den dåvarande regeringen slutsatsen att det behövdes ett starkt finanspolitiskt ramverk med tydliga budgetregler, för att säkra att Sverige inte i framtiden skulle leva över sina tillgångar och för att se till så att vi har ordning och reda i våra offentliga finanser.

Idag hyllar de flesta de reglerna, och vi är många som gärna pekar på att de reglerna verkligen tjänat och tjänar oss väl. Men när det begav sig fanns det flera som ifrågasatte de stramare reglerna, och till och med internt i Centerpartiet fanns det de som ifrågasatte varför vi skulle vara med och ta ansvar för saneringen av statsfinanserna och för det nya ramverket. I synnerhet när så många andra valde att ställa sig vid sidan av det tidvis ganska tuffa arbetet.

Men om det är något som kännetecknar centersjälen så är det viljan och förmågan att ta ansvar, och alldeles extra så i besvärliga lägen. Vi har sällan ryggat för att göra det nödvändiga, särskilt inte när det – som i krisen på 90-talet – handlar om att värna vårt land och vårt ekonomiska oberoende.

Själv minns jag den tiden som var den igår. Valrörelsen 1994 var min första riktiga valrörelse och jag kandiderade som etta på en ungdomslista till Riksdagen i mitt födelselän Halland (en lista som jag var snubblande nära att ta mig in på, men det är en helt annan historia). Det var en tid när partierna tävlade, inte om vem som kunde satsa mest, utan om vilka som kunde föreslå de största besparingarna.

Den logiken känns helt främmande för oss idag, men det är precis i det läget som många andra länder nu befinner sig. Men inte vi i Sverige. Tack vare att vi gjorde vår hemläxa då, och tack vare att vi sedan dess har prioriterat att hålla god ordning och redan i våra offentliga finanser, så har vi nu också resurser – och ganska stora sådana – att satsa på sådant som bygger Sverige starkare för framtiden. Det är det som gör att Centerpartiet och resten av Alliansregeringen nu kan gå vidare och skarpt förverkliga många av de reformer som vi arbetat med att förbereda det senaste året.

Det är för att vi varit rädda om de offentliga finanserna genom hela krisen som vi nu kan lägga större resurser på att rusta upp och bygga ut både vägarna och järnvägarna, och se till så att även landsbygden kan få bredband i världsklass.

Det är därför som vi nu kan lägga större resurser på skolan så att de elever som annars har svårt att klara gymnasieskolan kan få chansen att göra det.

Och det är därför som vi nu kan ge viktiga besked om att vi förlänger och förstärker satsningarna på att forska om framtidens klimatsmarta energi, på att öka den förnybara energins andel av energiproduktionen (inte minst solel och biogas) och på att förbättra konkurrensvillkoren för, och viljan att investera i, företag i hela landet.

Bland mycket annat.

Själv gladdes jag åt att allt detta på ett väldigt tydligt sätt kom fram i gårdagens regeringsförklaring, och att många av dessa viktiga framtidsfrågor fick en tydlig plats i den.

Det är med kraft ur den, och med ett fortsatt tålmodigt reformistiskt arbete, som vi steg för steg tillsammans ska se till att göra ett bra Sverige ännu bättre.

Satsning på energieffektiva hus

Om vi ska kunna skapa en hållbar framtid måste vi lära oss att göra mer med mindre resurser. Det är vad energieffektivisering handlar om.

När en tredjedel av all energi används i bostäder och lokaler säger det sig själv att byggsektorn rymmer en enorm potential för energieffektivisering. Lägg därtill att energikostnaden i bebyggelsen inte alltid är lika synlig för slutkonsumenten som den är för industrin, så har du förklaringen till att minimikrav och bra regelverk är viktiga för att göra vår bebyggelse grönare.

Den nya EU-lagstiftning vi nu har om byggnaders energiprestanda innebär att alla nya byggnader från år 2021 skall vara så kallade ”nära-noll-energihus”, vilket betyder att alla nybyggda hus ska ha en väldigt låg energianvändning. Exakt vad det ska innebära i Sverige, i termer av energikrav, återstår att slå fast.

För att jag och regeringen ska kunna avgöra exakt hur skarpa framtidens krav behöver vara krävs ett bättre kunskapsunderlag och en utvärdering, bland annat av olika lågenergibyggnader och demonstrationsanläggningar. Därför satsar vi nu 120 miljoner kronor över tre år på att utveckla energieffektiva byggnader för framtiden. Denna budgetnyhet presenterar jag idag på Svenska Dagbladets debattplats.

De pengarna kommer satsas i ett program som ska ta fram det kunskapsunderlag som behövs både för att bredda kunskapen om hur man kan bygga med den mest energieffektiva befintliga tekniken och för att visa att riktigt energieffektiva byggnader fungerar. De erfarenheter vi får genom det nya programmet ska ligga till grund när vi slår fast vilka energikrav som ska gälla för alla nya byggnader från 2021. Med bättre kunskaper om vilka krav som är rimliga att ställa för olika byggnader i olika delar av landet kan vi få hållbara byggregler som kan göra stor skillnad för energianvändningen och klimatet.

6 år med väljarnas förtroende att leda landet

Idag är det på dagen sex år sedan Centerpartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna första gången fick väljarnas förtroende att leda landet. Den dagen, söndagen den 17:e september 2006, minns jag som om den var igår.

Då var jag stabschef för Centerpartiets partiledarstab, och vi befann oss i opposition. Bakom oss hade vi två år av förberedelser, från det att Alliansen bildades hemma hos Centerpartiets dåvarande partiledare Maud Olofsson i Högfors i slutet av augusti 2004. Tillsammans med Leijonborgs dåvarande stabschef Helena Dyrssen (fp), Hägglunds dåvarande stabschef Jakob Forssmed (kd) och Reinfeldts kanslichef och chefsekonom Anders Borg (m) hade jag vid det laget ägnat otaliga timmar åt att förhandla fram alla de överenskommelser som Alliansens partiledare hade ingått mellan augusti 2004 och valdagen 2006. Såhär i efterhand är jag inte säker på att någon, när Alliansen bildades, kunde föreställa sig att vi skulle komma att lösa ut så många gamla stötestenar före valet, och dessutom på ett sätt som alla fyra partier kunde känna glädje och stolthet över.

Men det gjorde vi. Med början i en överenskommelse om säkerhetspolitiken skapade vi bl.a. en gemensam syn på den ekonomiska politiken, på rättspolitiken och utrikespolitiken och vi löste ut gamla klassiska meningsskiljaktigheter kring familjepolitiken, energipolitiken och på många andra områden. Allt det arbetet – som fick ta den tid det behövde – gjorde att vi i Alliansen kunde möta väljarna på valdagen den 17:e september 2006 bättre förberedda än vad något samlat regeringsalternativ i Sverige tidigare varit.

Och det gav resultat. Den 17:e september 2006 gav en majoritet av svenska folket oss sitt förtroende att leda landet, och fyra år senare fick vi förnyat förtroende att bära regeringsansvar.

Historia kan skrivas på många sätt, och var och en skriver sin egen. För egen del minns jag att det var först några dagar efter valnatten 2006 som jag på riktigt fattade att vi verkligen skulle gå från opposition till regeringen. Att vi skulle börja skriva propositioner istället för oppositionsmotioner. Då, liksom så många andra gånger, hade jag fokuserat så oerhört mycket på det som var min och många andras uppgift: att hinna med att beskriva vad vi i Alliansen ville få förtroende att göra för så många väljare som möjligt innan valdagen kom. Och det arbetet var så roligt, och så intensivt, att jag faktiskt inte hade hunnit med att fundera så mycket på vad som skulle komma efter valdagen.

Men valdagen kom. Och gick. Och vi fick förtroendet. Och i mitten av veckan efter valet, när jag och stabschefskollegorna första gången satte oss ned med Finansdepartementets tjänstemän för att börja förbereda Alliansens allra första budget, först då fattade jag på riktigt att vi i Alliansen faktiskt fått förtroendet att leda landet.

Det var något jag fick nypa mig i armen för. Och det är något jag fortfarande då och då nyper mig i armen för.

Resten är, numera och fortfarande i skrivande stund, verklig politisk samtidshistoria.

14 miljarder på 10 år till viktig energiforskning

Världen befinner sig mitt i en global klimatutmaning. Det vet vi och det har vi vetat länge. Ändå görs inte tillräckligt.

På samma sätt vet vi, och har vetat länge, att merparten av den energi som används i världen inte är långsiktigt hållbar. Mot bättre vetande fortsätter världens användning av olja, kol och naturgas att öka.

Vår generations moraliska uppgift är att ställa om till ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid. Det förutsätter att vi ställer om till förnybar energi och att vi utvecklar nya tekniker som gör att vi kan producera och använda energin mer effektivt än idag.

Därför har Centerpartiet i Alliansregeringen nu drivit fram en stor satsning på energiforskning. Varje år från 2013 till 2015 kommer regeringen satsa cirka 1,3 miljarder kronor på energiforskning, och från och med 2016 ökar energiforskningsanslaget permanent till 1,4 miljarder per år. Denna budgetnyhet rapporterade Ekot om nu på morgonen.

Sammantaget betyder förslaget i budgeten att Centerpartiet tillsammans med övriga partier i Alliansen kommer satsa närmare 14 miljarder kronor på energiforskning de kommande 10 åren. Jämfört med vad socialdemokraterna satsade på energiforskning under sina senaste 10 år i regeringsställning så är alliansregeringens satsning mer än dubbelt så stor. Det är viktigt och krävs för att vi ska kunna möta klimatutmaningen.

Historiskt har energiforskningen gjort Sverige världsledande på till exempel värmepumpar, smarta elnät och biodrivmedel. Nu ska vi utveckla framtidens teknik, bland annat framtidens solceller, framtidens vågkraft och el- och hybridbilar som kan göra oss oberoende av fossila bränslen. För att klara klimatutmaningen behöver vi, som idag, satsa mer på att utveckla framtidens hållbara energiteknik.

Energiforskningen har i många år genomförts i nära samarbete med näringslivet. Detta nära och goda samarbete ska fortsätta så att energiforskningen tydligt kan bidra till nya innovationer, nya jobb och nya produkter. De senaste åren har varje miljard regeringen satsat på energiforskning matchats med minst lika stora satsningar från näringslivet. Min och regeringens förhoppning är att svenskt näringsliv ska svara upp i minst lika hög grad framöver. Med ny kunskap och hållbar energiteknik kan vi tillsammans på allvar ta oss an den globala klimatutmaningen.

Grattis Alliansen, 8 år!

Imorgon är det åtta år sedan Alliansen bildades hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Efter många års splittring, och många års diskussioner om det skulle vara möjligt att forma ett trovärdigt borgerligt regeringsalternativ, som hade förmågan att vinna regeringsmakten och bryta Socialdemokraternas långa regeringsinnehav, bestämde sig fyra modiga partiledare för att ta det historiska steget och bilda Allians för Sverige.

I historiens ljus, åtta år senare – när vi i Alliansen visat att vi både har förmåga att ge svar på de viktigaste samhällsutmaningarna i Sverige och att under lång tid kunna regera tillsammans och dessutom bli återvalda på ett gemensamt valmanifest – kan det vara lätt att glömma bort att Alliansen inte från början var en given framgångssaga. Att Alliansen och Alliansens breda och långsiktiga gemensamma reformagendor knappast gjort sig själv.

Jag är ju en av dem som haft förmånen att finnas med, i närheten av Alliansens ledning, ända sedan de första förberedelserna inför Högforsmötet ägde rum. Det är på sitt sätt lite svindlande, och ett häftigt perspektiv. Och har man det långa perspektivet så blir det tydligt att det krävdes mycket mod av de fyra partiledare som bildade Alliansen. Att det krävdes en hel del mod för att våga  lägga endel av den egna partiprestigen åt sidan och på allvar bestämma sig för att – både när det gäller analysen av samhället och av vilka de bästa lösningarna på våra gemensamma utmaningar är – lyssna på varandra och bygga något gemensamt. Väldigt få i omvärlden, allra minst Göran Persson och (s), förstod under resan fram till valet 2006, eller ens i analysen av Alliansens valseger samma år, hur djupt och solitt Alliansen redan från början byggt samarbetet.

I Högfors tillsatte partiledarna sex sakpolitiska arbetsgrupper, som under lång tid reste runt i landet, lyssnade in samhällsutmaningar och kom med väl underbyggda förslag till partiledarna. Samtidigt lade partiledarna stor vikt vid att lösa de allra svåraste nötterna och största meningsmotsättningarna mellan partierna – säkerhets- och försvarspolitiken, energipolitiken, familjepolitiken – bara för att nämna några. Den gemensamma ekonomiska politiken ensades i Bankerydsdokumentet och i maj, innan vi började forma vårt gemensamma valmanifest, presenterade Alliansen ett gemensamt idépolitiskt dokument, med namnet ”Nytt hopp för Sverige”.

Det var det gedigna arbetssättet och den politikfördjupningen som lade grunden till att vi i Alliansen fick ett så starkt förtroende hos väljarna. Det var det  som gjorde det möjligt för oss att få ett majoritetsstöd bland väljarna och genomföra en lång rad viktiga reformer som strukturellt byggt Sverige starkare. Efter sex år med Alliansen som regeringsbärare har det steg för steg blivit mer lönsamt att arbeta. Villkoren för företagande och entreprenörskap har steg för steg blivit bättre. Vi har gjort stora satsningar på infrastruktur i hela landet och vi har höjt ambitionerna för svensk forskning. Vi har reformerat stora delar av den svenska skolan och satsat allt mer på att forska, utveckla och främja framtidens förnybara energiteknik. Allt detta en lång lista med goda resultat, som skulle kunna göras oändligt mycket längre.

Inget av detta hade varit möjligt utan ett grundmurat förtroende, utan ett djupt och långsiktigt samarbete och utan en genuin vilja att lyssna på varandra. Och om det finns något som är Alliansens kärna så är det just det – en genuin vilja att lyssna och lära av varandra. Och att tålmodigt, steg för steg, fortsätta hitta de bästa lösningarna på människors verkliga vardagsproblem. Och det tänker jag, på de sätt jag kan, fortsätta bidra till.

Så, grattis till morgondagens åttaåring!

Men ännu mer: tack till alla er som genom åren gjort Alliansen möjlig, och till alla er som med förtroende lagt ert uppdrag i våra händer!

Till regeringsöverläggningar på Harpsund

Idag samlas regeringen på Harpsund för regeringsöverläggningar. Fokus denna dag är, som alltid denna tid på året, budgetförhandlingarna.

Och det finns många angelägna reformer att diskutera och prioritera mellan.

Från Centerpartiets sida har vi inför årets budgetförhandlingar varit mycket tydliga med att vi vill prioritera sådana insatser som bygger ett hållbart Sverige och som rustar oss starkare för framtiden. De reformer regeringen prioriterar måste ta sikte på att möta de stora utmaningar vi står inför, och lösa verkliga samhällsproblem.

En sådan utmaning är klimatutmaningen. Så sent som i november förra året pekade ansedda International Energy Agency på att fönstret för att begränsa jordens uppvärmning till 2 grader nu snabbt håller på att stängas. Att världen fortsätter bränna kola och olja – och därmed generera enorma koldioxidutsläpp – som aldrig förr. Och att utvecklingen mot ett hållbart energi- och samhällssystem går alldeles för långsamt. Deras, och andras, välgrundade rekommendation är att världens länder behöver öka sina satsningar på att forska fram och utveckla framtidens förnybara energi. Och i det sammanhanget lyfter man fram Sverige och svensk energiforskning som ett bra exempel, inte minst för att vår forskning på detta område håller väldigt hög kvalitet.

Det är bakgrunden till att Centerpartiet (vilket jag beskrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet tidigare i veckan), som en av sina viktigaste budgetprioriteringar, nu föreslår att regeringen ska fortsätta med den höga ambitionsnivå vi har haft de senaste åren för svensk energiforskning. Tack vare medvetna ambitionshöjningar har regeringen, via Energimyndigheten, de senaste åren satsat mer än 1,3 miljarder varje år på att forska fram ny energismart och hållbar teknik. De satsningarna, och den höga ambitionsnivån, måste fortsätta. Sverige måste steg för steg ställas om till långsiktig hållbarhet, och vi har ett moraliskt ansvar att bidra med vårt kunnande om hållbar energi till andra länder.

Att vi fortsätter anstränga oss för att lösa klimatfrågan är avgörande för att vi i framtiden ska kunna leva ett gott liv, oavsett var vi bor i världen. På samma sätt är bra livsvillkor och goda tillväxtvillkor helt avgörande för att hela Sverige ska kunna växa och utvecklas.

Och det är skälet till att Centerpartiet vill se en infrastruktursatsning som rustar, underhåller och förbättrar infrastrukturen, i hela landet. Där vi prioriterar åtgärder som tar oss en bit på vägen mot en fossiloberoende fordonsflotta, samtidigt som vår vardagspendling mellan hemma och jobbet, fritidssysselsättningarna och barnens skolor, underlättas.

Samtidigt som vi behöver en bra fysisk infrastruktur – bra vägar och bra järnvägar – så behöver vi också en bra digital infrastruktur i hela landet. I förra budgeten satsade regeringen en halv miljard kronor på att medfinansiera utbyggnaden av bredband i hela landet – pengar som gjort och gör att oändligt många byalag och lokala föreningar kunnat och kommer kunna sätta spaden i backen för att dra modernt bredband hem till byn. Men behovet är stort och ytterligare insatser skulle göra god nytta. Därför hoppas jag att vi ska kunna fortsätta satsa inte bara på bättre vägar och järnvägar, utan också på en bra digital infrastruktur.

En fortsatt hög ambitionsnivå för energiforskningen, en bra infrastruktursatsning där hela landet och både vägar, järnvägar och den digitala infrastrukturen finns med, vill Centerpartiet kombinera med bl.a. ett investeraravdrag och tydliga satsningar som gör det lättare för unga att få jobb och kunskaper som gör dem attraktiva på arbetsmarknaden.

Allt detta är insatser som steg för steg skulle ställa om till ett hållbart Sverige, och som skulle göra oss starkare för framtiden. Jag hoppas att de kommande budgetförhandlingarna ska ge gott om utrymme för den sortens satsningar och den sortens tänkande!

Ett av flera nyhetsinslag om de pågående budgetförhandlingarna gick i Nyheterna i TV4 igår kväll.