Anna-Karin Hatt bloggar |

Ny teknik – nya möjligheter

Med de tre finalisterna i Nordic Cleantech Open. Foto: HC Borg

Igår hade jag förmånen att få ivigningstala på European Cleantech Forum 2014, som just nu pågår i Stockholm. European Cleantech Forum är en stor internationell mötesplats för de som utvecklar ny miljöteknik och för de som investerar i den tekniken. Och efter ett långt arbete, inte minst från Energimyndighetens sida, har vi nu lyckats få hit den här viktiga internationella konferensen, som ger oss en unik chans att lyfta fram fin svensk miljöteknik.

Under våren har jag lagt en hel del fokus på just miljöteknik. Jag har suttit ned och samtalat runt runda bord med såväl entreprenörer som investerare. Jag har frågat vad de behöver för att växa, vad som krävs för att fler ska våga investera, och vad vi i regeringen kan göra för att underlätta det. Och jag har berättat om den nya gröna fond som vi just nu håller på att skapa, som ska vara med och öka tillgången till riskkapital för små och medelstora miljöteknikföretag.

När vi främjar svensk miljöteknik så förverkligar vi flera av mina, Centerpartiets och Alliansregeringens ambitioner. För med ny smart miljöteknik kan vi både hitta nya vägar och nya smarta lösningar för att möta klimat- och energiutmaningarna, samtidigt som vi kan skapa många nya gröna jobb och värdefulla exportintäkter från den globalt snabbt växande miljöteknikmarknaden.

I slutet av invigningen hade jag också äran att dela ut priset till de tre företag som hamnade på prispallen i tävlingen Nordic Cleantech Open, en tävling som vi i regeringen är med och sponsrar och som syftar till att uppmärksamma både de duktiga miljöteknikentreprenörer som redan finns, och lycka nya talanger till miljöteknikområdet. I stark konkurrens med ett hundratal andra företag vann Disruptive Materials, som arbetar med ett nytt poröst material, Upsalite. Och på andra respektive tredje plats hamnade företagen Cyclicor och Ecoefective.

Jag hoppas att European Cleantech Forum nu fortsätter lika rba som det började och att vi efteråt tillsammans kan konstatera att det här blev dagar som inte bara gav mer uppmärksamhet åt ny teknik, utan som också ledde till att det knöts nya värdefulla band mellan duktiga miljöteknikföretag och hugade investerare.

C presenterar 5 förslag för att minska beroendet av rysk gas och olja

Slutspurten inleds på Stockholms Central.

Det finns många skäl att välja förnybart. Ett är att förnybart är det enda långsiktigt hållbara alternativet, och att en ökande andel förnybart är ett av de viktigaste instrumenten för att möta klimatförändringarna. Men en ökad andel förnybart är också ett av de snabbaste och billigaste sätten att stärka både vår och EU:s försörjningstrygghet, och bryta beroendet av importerad olja och gas, från till exempel Ryssland.

Och det kan göras redan idag. För den förnybara energin är till sin natur småskalig, och går relativt sett snabbt att bygga ut. Och precis det var också budskapet när jag och Annie Lööf, tillsammans med Centerpartiets toppkandidater till EU-parlamentsvalet – Kent Johansson och Fredrick Federley – i morse mötte väljare på Centralstationen i Stockholm och kickade igång Centerpartiets EU-valspurtkampanj.

När vi gjorde det passade vi också på att presentera en rapport med fem förslag på hur vi tillsammans i EU kan bryta EU:s oljeberoende. Centerpartiet föreslår att vi i EU ska:

Höja utbyggnadstakten för förnybar energi i EU. Mer förnybart är det snabbaste och billigaste sättet att minska beroendet av rysk gas och olja.
Fortsätt bygga samman Europas energimarknader så att vi kan samarbeta mer för att lösavåra energibehov. Med bra elförbindelser med Baltikum och kontinenten, och mycket förnybar och koldioxidfri el i Sverige, kan Sverige och Norden framöver spela en allt större roll som ett grönt batteri för Europa.
Höj priset på koldioxid, så att det blir dyrare att satsa på fossil energi och lönar sig bättre att investera i energieffektivisering och förnybart.
Slå fast en handlingsplan i EU för att fasa ut de fossila bränslena ur Europas transporter, precis som vi nu håller på att göra i Sverige.
Slå fast ambitiösa gemensamma EU-mål för att till 2030 fortsätta minska klimatutsläppen och öka andelen förnybart i hela EU. De som skulle tjjäna mest på sådana ambitiösa klimat- och energimål är de länder som sitter allra mest fast i ett beroende av rysk gas och olja.

Rapporten i sin helhet hittar du här.

Frågor om nya klimat- och energimål i EU blev det också på lunchen idag då jag frågades ut i Expressens valstuga:

Investera mera i framtiden

Samtal om investeringar i miljöteknik. Foto: Sandra Wiaderny

Vi i Centerpartiet är utvecklingsoptimister. Vi ser den kraft som finns i nya idéer och nya innovationer, och vi ser möjligheterna i hur de kan bidra till att möta de klimat- och energiutmaningar som vi och världen står inför.

Därför är det en given del i en långsiktig och hållbar politik att främja innovation och entreprenörskap inom miljöteknikområdet. Och det är precis därför som jag och Centerpartiet var de som tog initiativ till att Alliansregeringen för ett och ett halvt år sedan kraftfullt förstärkte de permanenta satsningarna på energiforskning, som nu ligger på 1,3 miljarder kronor per år (en summa som ökar till 1,4 miljarder per år från 2016 och framåt). Den forskningen är till sin natur praktisk och tillämpad, och innebär inte minst att Energimyndigheten nu har ordentliga resurser att främja innovatörer och entreprenörer som har nya lösningar inom miljöteknik.

Men staten vare sig kan eller ska göra allt. Vi behöver också se en utveckling där mer privat kapital går in och investerar i fin svensk miljöteknik.Det skulle ge mer kapital till de miljöteknikföretag som verkligen behöver det och nya affärsmöjligheter, men det skulle också innebära att vi i Sverige fick bättre förutsättningar att ta en allt större andel av den globala miljöteknikmarknad som nu växer väldigt snabbt.

Just nu tycks det tyvärr finnas många privata aktörer i Sverige som drar sig för att investera i miljöteknik. Kanske kan bakgrunden till det vara att ny miljöteknik per definition ofta är ny, oprövad och okänd och därmed svår att förstå, men det handlar förmodligen också om att ledtiden från idé till färdig produkt många gånger är längre i miljöteknikbranschen än i andra branscher. Och då kan kanske den som har pengar att satsa tycka att det kan vara enklare och tryggare att välja något annat, med lägre innovationshöjd och snabbare avkastning.

Samtidigt är det alldeles uppenbart att svenska investerare, om de fortsätter tänka så, riskerar att missa miljötekniktåget. För intresset för svensk miljöteknik finns, men kommer just nu oftare från utländska investerare än de i Sverige. Sedan finanskrisen har de svenska privata investeringarna i miljöteknik minskar med hela 80 procent, långt mer än den tillbakagång vi sett globalt. Och i endel andra länder, inte minst USA, har nu utvecklingen vänt och investeringarna ökar nu igen.

Det behöver hända också i Sverige. Och just hade jag igår bjudit in till ett högnivåmöte och ett rundabordssamtal med en rad ledande svenska aktörer som skulle kunna göra just det och som skulle kunna satsa mer på det nya. Företrädare för riskkapital, affärsänglar och stora företag som borde ha allt intresse av att få fram nya lösningar och ny teknik.

Och det fanns många ideér och önskemål runt bordet. Nästan alla pekade på hur viktigt det är att vi från politiken slår fast tydliga visioner och mål – för t.ex. klimat, förnybart och ökad energieffektivitet. Och de flesta pekade också på att eftersom det som brukar kallas ”dödens dal” för nya tillväxtföretag – som handlar om den fas i företagets utveckling där företaget växer och behöver mer kapital för att kunna komma vidare i kommersialiseringen av sin idé, men många gånger har svårt att få tag på just det – i miljöteknikbranschen snarare borde kallas för en ”ökenvandring” (eftersom den fasen många gånger är betydligt längre för miljöteknikföretag än andra företag) motiverat tydliga och ordentliga satsningar från politiken sida – med statligt stöd, med offentligt riskkapital och med förmånligare villkor för den som vågar satsa på något än så länge nytt och osäkert.

Under samtalet blev det också tydligt att vi får väldigt stort stöd för det som Centerpartiet och Alliansregeringen redan gör för att satsa på miljöteknik. Det gällde både Energimyndighetens arbete, men också den nya Gröna Fond som jag och regeringen nu håller på och utformar och som ska bidra med kapital till små- och medelstora företag inom miljöteknikområdet.

Min tydliga slutsats efter gårdagens samtal är att det är välmotiverat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta med de stärkta satsningar som vi nu gör på att utveckla ny miljöteknik, och att hjälpa den hitta sina kunder ute i världen. Och jag utgår från att de som satt runt bordet – från Siemens, E.on och Scania till t.ex. Industrifonden, SEB och Connect – gick hem från högnivåmötet med nya idéer till vad de kan göra för att öka de svenska privata investeringra i miljöteknik, och att de fick några nya samtals- eller samarbetspartners att bryta dessa med. För klimat- och energiutmaningarna kräver nya lösningar, och svensk miljöteknik borde ha goda möjligheter att bidra ännu mer med det.

Bönder ger mig råg i ryggen

Besök på Swedish Biogas anläggning utanför Katrineholm. Foto: Malin Forsbrand.

I fredags överöstes jag av inspiration och övertygelse om att det hållbara samhället är inom räckhåll. Under hela den dagen besökte nämligen jag och LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson bönder på den sörmländska landsbygden som ställer om, prövar och experimenterar, för att göra sitt i omställningen till mer och mer av förnybar energi.

Vi började hos Jan och Henric Weijber på Hagbyberga gård, som har satt upp solceller på ett av gårdens ladugårdstak. Det är inte den första energiinvesteringen som familjen gör, sedan tidigare finns redan en effektiv biobränsleeldad flispanna. Men med solenergin vill man bli självförsörjande på el på gården, som framförallt har kycklingproduktion. Men Henric var också tydlig med att de också gör investeringen för att de har ett tydligt miljöengagemang, och vill bidra till en hållbar utveckling.

Till Hagbyberga gård kom också Karin Varverud, som är VD på Energifabriken. Energifabriken har startats av tre familjer som driver växtodling på varsin gård i Östergötland. Energifabriken tillverkar och säljer biodiesel från raps och jobbar med rådgivning om fossilfria jordbruk till bönder. Och Karin Varverud ser nästan inga hinder, utan bara möjligheter och både hon och delägarna i Energifabriken kör sina traktorer, motorsågar och andra redskap på biodiesel trots att traktorfirmorna sällan vill lova att deras maskiner ska fungera med något annat än fossila drivmedel, bensin och diesel.

Då och då möter man dem som ställer sig frågan om det verkligen är rimligt att odla energigrödor på jordbruksmark. För Karin är svaret på den frågan självklart. Eftersom jordbruket drabbas väldigt hårt av klimatförändringarna ligger det i jordbrukets intresse att få bort klimatutsläppen. Och energigrödorna håller också produktionen igång, och den dagen det behöver odlas mer mat så är det bara att ställa om, tillbaka till livsmedelsproduktion.

Efter en mycket givande diskussion med Karin och representanter för LRF i Södermanland for vi vidare Swedish biogas biogasanläggning utanför Katrineholm. Den anläggningen tar hand om gödsel från ett tiotal gårdar i närheten som de omvandlar till klimatsmart biogas, som de säljer till Stockholmsmarknaden. Varje år producerar de biogas motsvarande tre miljoner liter bensin, vilket innebär att de bidrar med att minska koldioxidutsläppen från de fordon som går på den biogasen istället för på fossila bränslen med hela 13 000 ton per år. Det är minst sagt en riktigt imponerande siffra.

Helt klart är att jag fick en härlig och lärorik dag i Sörmland, och jag vill verkligen tacka Helena och LRF för värdskapet. Det här var en resa som verkligen gav mig råg i ryggen och som visar att vi i Centerpartiet är helt rätt på det när vi säger att vi i Sverige har alla möjligheter att ställa om till 100 procent förnybart inom en generation.

De bönder jag mötte i Sörmland är med och visar vägen. Förnybar energi är en växande och allt bättre affärsmöjlighet, som dessutom skapar gröna jobb och tillväxt på landsbygden. En klassisk vinna-vinna-situation – för alla inblandade!

En energigivande Energiutblick!

Samtal med Energimyndighetens Erik Brandsma på Energiutblick. Foto: Sandra Wiaderny

Hur kommer världen se ut efter 2020? Det är en spännande och viktig fråga, inte minst i energisammanhang. Och det är också temat för Energimyndighetens stora konferens, Energiutblick, där jag deltog igår.

I mitt inledningstal talade jag om att vi behöver gå från ord till handling, att vi måste sätta nya ambitiösa mål för hur mycket vi ska minska kliamtutsläppen och hur mycket vi ska bygga ut den förnybara energin efter 2020, precis det som vi från svensk sida just nu driver i EU. Och samtidigt pekade jag på att det inte bara är en nödvändighet, utan också rymmer många möjligheter. För teknikutvecklingen går fort framåt, och de senaste åren har den förnybara energin blivit allt billigare och allt mer konkurrenskraftig gentemot både olja och kol.

Under dagen landade en rad internationella experter, och flera paneldiskussioner, i just de poängerna. Dit hörde till exempel Jan Rotmans och Jeremy Oppenheimer som talade om de globala skiften som nu sker, i takt med att ny teknik och nya hållbara lösningar blir allt viktigare och allt mer ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Ska vi kunna möta klimatutmaningarna så krävs det framsynthet, och det krävs mod. Det krävs mod från politiker som vågar sätta upp nya tuffa mål och ambitioner, och det krävs mod från företag som måste våga gå först och välja att satsa på hållbara lösningar.

Och just det var, som av en händelse, också kärnan i mitt budskap till konferensdeltagarna när vi avslutade hela diskussionen. Var modiga! Se möjligheterna! Välj att satsa på det som hör framtiden till! Den fossila energin kommer inte att bli billigare, men den förnybara är här för att stanna.

Sänkt skatt på förnybar el – så funkar det

Medverkar i Sveriges Radios Klotet för att prata om sänkt skatt för egenproducerad el.

Idag har jag varit med i Klotet i P1 och berättat om hur Centerpartiets och Alliansens nya reform om sänkt skatt på småskaligt producerad förnybar el kommer att fungera. De senaste veckorna har det florerat många frågor och felaktiga påståenden i debatten. Tyvärr bidrog jag nog själv i viss mån till det i min förra bloggpost på temat (som därför nu ersätts av denna). För att det inte ska råda oklarhet om hur förslaget ser ut kommer här en fullödig bloggpost om hur det är tänkt att fungera:

Centerpartiets och Alliansregeringens förslag om att den som själv producerar grön el ska kunna göra ett skatteavdrag innebär att det blir mer förmånligt att till exempel sätta upp solceller på sitt villatak.

Läget idag:
Det går alldeles utmärkt att sätta upp solceller på villataket redan idag. Skulle du producera mer el än du gör av med själv så går det elöverskottet ut på elnätet. Idag sker det vanligen utan att du får någon ersättning alls av elhandlaren för den elen, men det finns också elhandlare som betalar dig för den el du levererar ut på nätet. Om du får ersättning för den el du levererar ut på nätet kan du behöva betala skatt på den vinst du då gör. De dagar du istället förbrukar mer el än du själv producerar måste du istället köpa el från din elhandlare. När du gör det så betalar du i dagsläget energiskatt och moms för den elen. Så ser det alltså ut för en mikroproducent idag.

Vad kommer gälla med Alliansregeringens nya reform?

Som mikroproducent av förnybar energi kommer du även framöver slippa betala både energiskatt och moms på den el som du själv producerar och använder direkt när den tillverkats. Det vill säga: när t.ex. dina solpaneler värmer ditt hus och håller i gång dina hushållsapparater direkt elen producerats händer ingenting ur skatteperspektiv. Du matar inte ut någon el på nätet och betalar heller ingen skatt för den el du då själv använder. För den här elen får du därför heller inte någon skattenedsättning.
De dagar som solen skiner och panelerna producerar mer el än du själv behöver så kommer du som mikroproducent att få ett elöverskott som du levererar ut på elnätet till en elhandlare. Den elen kan du välja att skänka bort eller ta betalt för av din elhandlare. Oavsett vilket du väljer kommer du att omfattas av den skattenedsättning som Centerpartiet och Alliansen nu föreslår.
Andra dagar är det tvärt om och du behöver mer el än dina solceller producerar. Då behöver du köpa el av din elhandlare från elnätet. När du köper den elen kommer du, vid inköpstillfället, betala energiskatt och moms på den elen till elhandlaren men med Centerpartiets och Alliansens nya reform får du (när du deklarerar påföljande år) tillbaka den energiskatten och momsen genom att du får skatten sänkt med 60 öre/kWh på all den el du köpt från elnätet (förutsatt att du sålt/matat in lika mycket el till nätet som du sedan köper från nätet). Konkret innebär det: om du vid soligt väder levererat ut 1000 kilowattimmar el till nätet, så har du rätt att få skatten sänkt med 60 öre/kWh för 1000 kilowattimmar som du köpt in vid molnigt väder, när dina solceller inte producerat tillräckligt med el för att räcka för ditt elbehov.

Skattesänkningen får man alltså vid deklarationen, men i praktiken kommer man kunna begära jämkning av Skattemyndigheten så att man inte behöver ligga ute med pengarna till deklarationen nästa år, precis som man redan idag kan begära jämkning för andra skatteavdrag, som t.ex. ränteavdraget när man har lån på sitt boende.

Som mest kommer man kunna få skatten sänkt på 30 000 kilowattimmar, vilket innebär att skattesänkningen som mest kan bli 18 000 kronor/år. Ovanpå det ska man lägga den ersättning man får av sitt elhandelsbolag för den el man säljer till dem.

Den senaste veckan har det cirkulerat påståenden där vissa hävdar att det inte skulle gå att sälja sitt överskott om man samtidigt vill erhålla skattenedsättning, det vill säga att man skulle vara tvungen att skänka bort sitt elöverskott för att man som mikroproducent ska ha rätt till skatteavdraget på småskaligt producerad förnybar el.

Det är helt fel, vilket både jag och Finansdepartementet tydligt har klargjort.

Vissa har också hävdat att en mikroproducent skulle komma att räknas som näringsidkare och därför behöva redovisa moms.

Den bedömningen gör inte regeringen. När det gäller frågan om man är skyldig att redovisa moms eller inte gäller EU:s momsdirektiv, på det här området liksom på alla andra områden. Fram till förra året fanns det i de svenska momsreglerna en gräns som sa att verksamheter som hade en omsättning under 30 000 kronor per år var att betrakta som ”hobbyverksamhet”, och därmed inte skulle behöva redovisa moms.

Sedan dess har EU:s momsdirektiv ändrats. I det nya EU-direktiv som nu styr vår momslagstiftning finns det inte något exakt belopp för när man ska slippa redovisa moms, men den bedömning regeringen gör är att man som privatperson i normalfallet inte kommer att bli momsskyldig när produktionen är så pass begränsad som den kommer vara för en mikroproducent. Så här uttrycker vi det i den proposition [PDF] vi lämnat till Riksdagen:

Enligt regeringens uppfattning bör dock svårigheterna att vid tillämpningen av de nya reglerna avgränsa vad som utgör ekonomisk verksamhet, och som således omfattas av mervärdesskattens tillämpningsområde, inte överdrivas. I de allra flesta fall torde beskattningsresultatet bli detsamma som vid tillämpningen av mervärdesskattelagen i dess nuvarande utformning.

Den avslutande formuleringen om ”nuvarande utformning” syftar alltså på de tidigare bestämmelserna (”hobby-bestämmelsen”) som angav en exakt gräns för när man skulle slippa redovisa moms.

Regeringens bedömning är alltså att flertalet mikroproducenter inte kommer att bli skyldiga att redovisa moms framöver. Ytterst är det dock Skattemyndigheten som har ansvar för tillämpningen av lagstiftningen, och hur deras tillämpning exakt kommer se ut kan vi se när de prövar de nya reglerna i skarpt läge.

För den enskilde kommer systemet för skatteminskning av mikroproducerad förnybar el i normalfallet att bli enkelt och inte innebära mer än att man behöver kontrollera uppgifterna i sin deklaration för att få skattesänkningen.

Och precis det har varit min, Centerpartiets och Alliansregeringens ambition hela tiden: att skapa ett system som är gynnsamt för den som producerar sin egen gröna el, med en modell som är förenlig med både svensk och EU:s lagstiftning och som kommer att fungera enkelt i praktiken.

Sol-el är just nu Sveriges snabbast växande energislag, och växte förra året med 86 procent. Det är en del av en global omvälvning som få har förutsett, och som jag tror kommer fortsätta överraska oss. Med denna reform hjälper Centerpartiet och Alliansen till att påskynda denna utveckling.

I Valbaren: därför blev jag centerpartist

Just nu höjs temperaturen inför det stundande valet till Europaparlamentet för varje dag som går. Det märks inte minst genom att Centerpartiet, igår och idag, har EU-valupptakt i Göteborg. Men det märktes också tidigare i veckan, när jag gästade Malou von Sivers program Valbar i TV4 (ett inslag som du kan se direkt i klippet nedan). Tillsammans med Rossana Dinamarca (V) och LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, var jag där för att diskutera ideologi, bortom de vanliga politiska sakfrågorna som speglas i så många andra sammanhang. Varför blev jag centerpartist? Vad är kärnan i Centerpartiets, respektive Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ideologier? Och hur ser vi på skillnaderna mellan de olika partierna i Sverige?

Om du, när du sett inslaget, är ännu mer sugen på att få veta vilka mina drivkrafter är och varför jag blev centerpartist kan du läsa om det här.

Känner du igen dig? Det kan bero på att du, statistiskt sett, också är centerpartist ;)

Möte med framtiden

Idag höll jag ett rundabordssamtal i Eskilstuna med några av dem som skall lösa framtidens klimatutmaningar. Företag som Vasasensor, Hexicon och Chromogenics, bland andra. Företag som kanske inte är så kända för den breda allmänheten, inte än i alla fall. Men som har det gemensamt att de alla arbetar med teknik och innovationer som kan spela stor betydelse för framtiden, och för Sverige.

Alla dessa företag – och det 10-tal till som var med runt bordet idag – utvecklar nämligen teknik och innovationer som kan hjälpa oss att möta klimatförändringarna, använda energin mer effektivt och utveckla ännu mer grön och hållbar energi.

Och vem vet? Kanske finns det någonstans bland just dessa företag Sveriges nästa Ericsson eller nästa ABB. Och helt klart sitter många av de här företagen på lösningar och idéer som kan komma att skapa tusentals jobb och värdefulla exportintäkter.

Skälet till att jag bjöd in dem till dagens rundabordssamtal var inte i första hand att berätta vad vi i regeringen redan gör för att hjälpa dem, eller ens få veta mer om deras olika produkter eller ambitioner. Syftet med dagens rundabordssamtal var att få diskutera med dem varför inte fler av de som sitter på riskvilligt kapital i Sverige investerar i dessa duktiga miljöteknikföretag.

Och en hel del bra idéer kom fram runt bordet, för att överbrygga det faktum att miljöteknikbranschen ofta är både teknikintensiv, kapitalintensiv och behöver mer uthålligt kapital än många andra, mer snabbfotade, branscher. Inte minst blev det tydligt att kompetensen och kunskapen hos de som skulle kunna investera i de här företagen behöver bli bättre. För det säger ju sig självt: förstår man inte potentialen i de här teknikerna, som ofta är nya och bryter nya mark, så är det inte så sannolikt att man kommer investera i just dem.

Men det blev också tydligt att företagen stödde min och regeringens tes, att det offentliga har en viktig roll att spela, framför allt när marknaden inte lyckas fylla det investeringsgap som finns. Och med tanke på det var det väldigt glädjande – för mig och myndigheten – att min myndighet, Energimyndigheten, fick ett mycket gott omdöme för de insatser de gör för att stötta miljöteknikföretag i tidiga skeden, med stöd och lån för att företagen till exempel skall kunna demonstrera eller kommersialisera sina nya produkter.

På samma tema – att regeringen har en viktig roll att spela för att stötta miljöteknikföretag i tidiga skeden – kunde jag nyligen berätta att regeringen nu skapar en ny grön fond som ska investera i små och medelstora miljöteknikföretag, med fokus på tidiga skeden.

De insatserna är viktiga och behövs, men samtidigt är det viktigt att understryka att staten inte i längden ska vara den som står för miljöteknikföretagens kapitalförsörjning. Tvärtom krävs det att fler privata aktörer – och framför allt fler privata svenska aktörer – kliver fram och börjar investera mer i dessa fina miljöteknikföretag, som behöver mer kapital för att de ska kunna kommersialisera svenska forskningsrön till den miljöteknik som världen behöver.

Och idéer om hur det ska kunna ske fick jag med mig från Eskilstuna idag. De idéerna, och de synpunkterna, kommer jag ta med mig till ett nytt rundabordssamtal. För till den 14 maj har jag bjudit in en lång rad av de aktörer som sitter på riskvilligt kapital i Sverige för att fråga dem, öga mot öga, varför de inte investerar mer i svenska miljöteknikföretag, och om inte de är rädda för att de kommer stå kvar på perrongen när andra, utländska aktörer ser potentialen i våra svenska miljöteknikföretag och miljötekniktåget går?

Hållbar energi på Globala gymnasiet

På besök på Globala gymnasiet i Huddinge

Gästföreläser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm.

I förmiddags fick jag chansen att gästföreläsa för ett par naturvetarklasser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm, som är mitt uppe i ett projekt om hur hållbara energilösningar kan förbättra människors livsvillkor i fattiga länder. Och faktum är ju att energi är en förutsättning för att vi ska kunna sprida välstånd till fler och för att fler människor världen över ska kunna ta sig ur fattigdom. Och just därför var det extra roligt när Niklas Biller, som är lärare på Globala gymnasiet, hörde av sig och undrade om inte jag ville träffa hans elever och berätta om hur jag och regeringen arbetar med de här frågorna, från politikens håll.

Energi är en förutsättning för så mycket i vår tillvaro. Det är en förutsättning för att vi ska kunna hålla oss varma, för att vi ska kunna transportera oss, för att vi ska kunna laga vår mat, rena vårt vatten och för att vi ska kunna ha alla de prylar vi använder varje dag. Energi är helt enkelt en del av blodomloppet i vårt samhälle. Det mesta av det vi gjort sedan vi vaknade i morse, och fram tills nu, har krävt energi: strömmen i väckarklockan, energin till bussen eller tunnelbanan för att sig till skolan eller jobbet, belysningen där hemma och ute på stan. För att inte tala om all den energi som har krävts för att producera kläderna vi har på oss och frukosten vi åt i morse.

Som svenskar tillhör vi de lyckligt lottade i världen, inte minst vad det gäller energi. Vi har all den energi vi behöver för att klara vår vardag, men också för att vi ska kunna försörja en växande ekonomi som ger oss jobb och välfärd. Men många andra människor på planeten har väldigt mycket sämre tillgång till trygg och ren energi än vi.

De senaste årtiondena har världens energianvändning ökat extremt mycket. Bara sedan 1970-talet har världens energianvändning mer än fördubblats. Och frågan man kan ställa sig är: är det bra, eller dåligt?

Svaret på den frågan är både ja och nej.

För med den ökade energianvändningen har vi fått utveckling och välfärd. Tack vare den har fler fått tillgång till ljus, värme och fått chansen att resa och kommunicera. Och det är ju bra. För det innebär ju att fler människor har kunnat ta sig ur fattigdom och öka sin levnadstandard.

Det som är mindre bra är att den ökade energianvändningen, och nyttan av den, hittills har varit väldigt ojämnt fördelad. Å ena sidan finns det människor i länder som vårt eget, som har riktigt god tillgång på trygg energi. Å andra sidan finns det en stor mängd människor som fortfarande helt saknar en trygg och sund energiförsörjning.

Idag, 2014, är vi ungefär sju miljarder människor som lever på jorden. 1,3 miljarder av oss räknas som fattiga.

Lika många människor – 1,3 miljarder – saknar elektricitet. De saknar det i sina hem, som de istället måste lysa upp med ved eller med dyr och hälsovådlig fotogen. Men de saknar det också i sina skolor och på sina sjukhus, där man kanske bara har el några timmar per dag, och inte alltid vet när.

Dubbelt så många människor, 2,6 miljarder, saknar tillgång till rena matlagningsmöjligheter. Och enligt FN dör så många som ofattbara 3 miljoner människor varje år på grund av dålig inomhusluft, där bristen på rena matlangningsmöjligheter är en av de viktiga orsakerna.

Och vi kan fortsätta ännu längre: närmare 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten och varje år dör 3,5 miljoner människor på grund av att de saknar rent vatten.

Många av de här utmaningarna – fattigdomen, bristen på el, bristen på rena matlagningsmöjligheter, bristen på tillgång till rent vatten – hänger ihop, och de hänger i allra högsta grad ihop med behovet av energi. För den som även framöver måste lägga många timmar varje dag på att samla ved till en primitiv ugn, eller som inte kan värma sitt vatten ordentligt, kommer troligtvis att förbli i fattigdom. Och omvänt: om vi kan förse dem med trygg och ren energi, så får de helt nya möjligheter att ta sig ur fattigdomen och få chansen att leva ett både hälsosammare och bättre liv.

Det var om detta jag pratade när jag gästföreläste på Globala gymnasiet idag. Och om hur vi från svensk sida – genom vårt bistånd, genom att investera i fattiga länder genom så kallade Clean Development Mechamisms (CDM) och genom att driva på och samverka internationellt för att få fram internationellt bindanden åtaganden och billiga och miljöbra spisar och annan effektiv miljöteknik – faktiskt kan vara med och bidra och spela en viktig roll för att utrota energifattigdomen i världen. Om vi är med och ser till så att fler människor får tillgång till ren energi så kan vi ge dem värme och ljus, vilket innebär att de får mer tid och bättre möjligheter att utbilda sig och att arbeta. Vilket i sin tur är en förutsättning för att de ska kunna komma ur den fattigdom de idag befinner sig i.

Ett tveeggat ryskt gasberoende

Idag rapporterar Ekot att Ryssland hotar stoppa sina gasleveranser till Ukraina, även om det innebär att gas som är ämnad för export till helt andra länder i Europa också stoppas. Den är en väldigt tydlig påminnelse om hur allvarligt läget är just nu.

Det allvarliga läget kring Ryssland och Ukraina var också orsaken till att jag idag stod värd för ett expertseminarium om just EU:s gasberoende, i riksdagen. På seminariet deltog två av de mest framstående experterna på Europas beroende av rysk gas och på gasens betydelse för Ryssland och Ukraina som går att frambringa.

Chloe Le Coq är docent i nationalekonomi vid SITE, institutet för transitionsekonomier vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har utvecklat ett index som mäter beroendet av rysk gas i Europa. Tillsammans med henne deltog Jesper Roine, docent i nationalekonomi vid SITE vid Handelshögskolan i Stockholm och expert på Ukrainas ekonomi.

Den bild de gav var att EU är oerhört beroende av rysk gas, inte minst de östeuropeiska länderna, och att en väldigt stor utmaning är att kostnaderna för att bryta EU:s gasberoende fördelar sig väldigt olika mellan olika medlemsländer, eftersom det skiljer sig så mycket åt vilka möjligheter man har att ersätta den ryska gas som går till EU via pipelines med andra alternativ. Men de pekade också på att det vi nu ser är ett väldigt tveeggat beroende – där den ryska ekonomin, och inte minst den ryska statsbudgeten, är mer beroende av de inkomster som den ryska gasexporten ger än vad EU är beroende av rysk gas. Något som dock inte märks i Rysslands agerande.

I den inledning jag höll vid expertseminariet framhöll jag att jag och Centerpartiet ser fyra viktiga delar för att EU ska kunna minska sitt beroende av rysk gas med långsiktigt hållbara energialternativ:

Vi måste förverkliga en gemensam inre marknad för energi i EU som bygger samman energimarknaderna med varandra och där vi som medlemsländer kan stötta varandras energiförsörjning, och minska behovet av att importera dyr och oberäknelig rysk gas,
Vi måste fortsätta bygga ut den förnybara energi och fortsätta energieffektivisera för att de vägarna minska vårt beroende av det fossila,
Vi måste sätta ett mer rättvisande pris på koldioxidutslläpp, bland annat genom att reformera handeln med utsläppsrätter, och
EU måste snarast möjligt slå fast ett nytt ambitiöst klimat- och energipaket för 2030, så att vi ger tydliga och riktiga styrsignaler för omställningen av EU:ländernas energisystem, så att vi minskar beroendet av det fossila och ökar det klimatsmarta, energieffektiva och förnybara.