Tag Archives

Investera mera i framtiden

Samtal om investeringar i miljöteknik. Foto: Sandra Wiaderny

Samtal om investeringar i miljöteknik. Foto: Sandra Wiaderny

Vi i Centerpartiet är utvecklingsoptimister. Vi ser den kraft som finns i nya idéer och nya innovationer, och vi ser möjligheterna i hur de kan bidra till att möta de klimat- och energiutmaningar som vi och världen står inför.

Därför är det en given del i en långsiktig och hållbar politik att främja innovation och entreprenörskap inom miljöteknikområdet. Och det är precis därför som jag och Centerpartiet var de som tog initiativ till att Alliansregeringen för ett och ett halvt år sedan kraftfullt förstärkte de permanenta satsningarna på energiforskning, som nu ligger på 1,3 miljarder kronor per år (en summa som ökar till 1,4 miljarder per år från 2016 och framåt). Den forskningen är till sin natur praktisk och tillämpad, och innebär inte minst att Energimyndigheten nu har ordentliga resurser att främja innovatörer och entreprenörer som har nya lösningar inom miljöteknik.

Men staten vare sig kan eller ska göra allt. Vi behöver också se en utveckling där mer privat kapital går in och investerar i fin svensk miljöteknik.Det skulle ge mer kapital till de miljöteknikföretag som verkligen behöver det och nya affärsmöjligheter, men det skulle också innebära att vi i Sverige fick bättre förutsättningar att ta en allt större andel av den globala miljöteknikmarknad som nu växer väldigt snabbt.

Just nu tycks det tyvärr finnas många privata aktörer i Sverige som drar sig för att investera i miljöteknik. Kanske kan bakgrunden till det vara att ny miljöteknik per definition ofta är ny, oprövad och okänd och därmed svår att förstå, men det handlar förmodligen också om att ledtiden från idé till färdig produkt många gånger är längre i miljöteknikbranschen än i andra branscher. Och då kan kanske den som har pengar att satsa tycka att det kan vara enklare och tryggare att välja något annat, med lägre innovationshöjd och snabbare avkastning.

Samtidigt är det alldeles uppenbart att svenska investerare, om de fortsätter tänka så, riskerar att missa miljötekniktåget. För intresset för svensk miljöteknik finns, men kommer just nu oftare från utländska investerare än de i Sverige. Sedan finanskrisen har de svenska privata investeringarna i miljöteknik minskar med hela 80 procent, långt mer än den tillbakagång vi sett globalt. Och i endel andra länder, inte minst USA, har nu utvecklingen vänt och investeringarna ökar nu igen.

Det behöver hända också i Sverige. Och just hade jag igår bjudit in till ett högnivåmöte och ett rundabordssamtal med en rad ledande svenska aktörer som skulle kunna göra just det och som skulle kunna satsa mer på det nya. Företrädare för riskkapital, affärsänglar och stora företag som borde ha allt intresse av att få fram nya lösningar och ny teknik.

Och det fanns många ideér och önskemål runt  bordet. Nästan alla pekade på hur viktigt det är att vi från politiken slår fast tydliga visioner och mål – för t.ex. klimat, förnybart och ökad energieffektivitet. Och de flesta pekade också på att eftersom det som brukar kallas ”dödens dal” för nya tillväxtföretag – som handlar om den fas i företagets utveckling där företaget växer och behöver mer kapital för att kunna komma vidare i kommersialiseringen av sin idé, men många gånger har svårt att få tag på just det –  i miljöteknikbranschen snarare borde kallas för en ”ökenvandring” (eftersom den fasen många gånger är betydligt längre för miljöteknikföretag än andra företag) motiverat tydliga och ordentliga satsningar från politiken sida – med statligt stöd, med offentligt riskkapital och med förmånligare villkor för den som vågar satsa på något än så länge nytt och osäkert.

Under samtalet blev det också tydligt att vi får väldigt stort stöd för det som Centerpartiet och Alliansregeringen redan gör för att satsa på miljöteknik. Det gällde både Energimyndighetens arbete, men också den nya Gröna Fond som jag och regeringen nu håller på och utformar och som ska bidra med kapital till små- och medelstora företag inom miljöteknikområdet.

Min tydliga slutsats efter gårdagens samtal är att det är välmotiverat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta med de stärkta satsningar som vi nu gör på att utveckla ny miljöteknik, och att hjälpa den hitta sina kunder ute i världen. Och jag utgår från att de som satt runt bordet – från Siemens, E.on och Scania till t.ex. Industrifonden, SEB och Connect – gick hem från högnivåmötet med nya idéer till vad de kan göra för att öka de svenska privata investeringra i miljöteknik, och att de fick några nya samtals- eller samarbetspartners att bryta dessa med. För klimat- och energiutmaningarna kräver nya lösningar, och svensk miljöteknik borde ha goda möjligheter att bidra ännu mer med det.

Miljöhänsyn + tillväxt = sant

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Anna-Karin Hatt i möte med Guangdongs viceguvernör Chen Yungxian

Det är inte varje dag som man vaknar på 97:e våningen (särskilt inte om man är lite höjdrädd som jag), men just det gjorde jag i morse. Från mitt rum på hotellet i Kanton (Guangzhou) hade jag en fantastisk utsikt över 12-miljonerstadens imponerande skyline.

Den utsikten hade kunnat vara ännu mer imponerande om den inte hade skymts av, vad jag först trodde, en kraftig dimma. Men efter att ha funderat ett varv till kom jag fram till att det jag såg nog inte var någon dimma, utan smog som låg över staden.

Smogen är ett stort problem i många kinesiska städer och luftföroreningarna är en av anledningarna till att flera lokala myndigheter har börjat förstå vikten av att bedriva en aktiv miljöpolitik. I sydöstra Kina är det tydligt att det har börjat växa fram en medvetenhet kring miljöfrågor. Södra Kina har redan rykte om sig att vara en av de mer progressiva och ekonomiskt liberala delarna av Kina, och det var i Guangdong som den första ekonomiska frizonen på Kinas fastland etablerades 1979. Möjligen – och förhoppningsvis – kommer man nu också att ta täten vad gäller miljö och hållbarhet i Kina.

Provinsen Guangdong är till folkmängden Kinas absolut största, med över 100 miljoner invånare. Den har också växt otroligt snabbt, både ekonomiskt och befolkningsmässigt.h Förra året hade Guangdong en BNP-tillväxt på över 8 procent och räknar man samman Guangdong, Hongkong och Macau skulle deras samlade BNP rankas som den 15:e största ekonomin i världen. Ett tydligt och visuellt exempel på hur snabbt den utvecklingen gått är framväxten av staden Shenzhen, där för övrigt Huaweis huvudkontor ligger. För lite mer än 30 år sedan, 1979, bodde det 30 000 människor i Shenzhen. Idag är Shenzhen en stad med hela 12 miljoner invånare.

Självklart har en så snabb tillväxt, i kombination med ett begränsat miljötänkande, gjort att man i regionen skapat och stött på en hel del miljöproblem. Men att det nu tycks finnas det som kan komma att bli en fruktbar kombination av gryende politisk vilja, av god tillgång på kapital och att det finns reella miljöproblem att lösa innebär att det finns goda skäl för duktiga svenska miljöteknikföretag att rikta blickarna mot södra Kina.

Bland annat därför är Business Sweden sedan länge aktiva där och de har under mitt besök här i Kina arrangerat två välbesökta seminarier på temat ”Waste to Energy” – ett i Hongkong och ett idag i Guangzhou. På båda dessa seminarier har jag inledningstalat innan några duktiga svenska miljöteknikföretag har fått chansen att presentera sig för den kinesiska publiken.

Och även från kinesiskt håll har den politiska representationen vid dessa seminarier varit hög. Vid seminariet i Hongkong deltog stadens vice miljöminister, Christine Loh, som visade sig vara en stor Sverigevän. Efter Storbritannien, där hon har bott, har hon besökt Sverige fler gånger än något annat land i Europa. Loh lyfte särskilt fram hur vi i Sverige har lyckats med vår avfallshantering, och pekade på att Hongkong har mycket att lära sig av det vi gjort. En av de stora utmaningar Hongkong har är att komma förbi det, alldeles för vanliga, så kallade NIMBY-syndromet (Not In My BackYard) som i det här fallet innebär att människor betraktar förbränning av sopor som någonting farligt som man inte vill ha nära sig. Just Sverige är också av den anledningen ett utmärkt exempel för Hongkong att titta närmare på, eftersom flera av våra kraft- och fjärrvärmeverk ligger i närheten av bebyggelse, utan att orsaka några särskilda problem för de som bor där.

Att Sveriges attraktionskraft är stark visade sig även när jag idag hade en överläggning med Guangdong-regionens vice-guvernör. Också han hade besökt Sverige för att studera våra energi- och miljöerfarenheter. När vi diskuterade blev de tydligt att han var särskilt intresserad av hur vi arbetar med hållbara transporter, inte minst när han förstod att vi i Sverige redan idag har överträffat vårt 2020-mål om att vi ska ha minst 10 procent förnybart i våra transporter.

Ett av de framstående svenska företagen i just transportsektorn är Scania, vars Kinachef var med på mitt möte med vice-guvernören. Scania är väldigt aktiva i regionen med olika typer av transportlösningar, men känner en viss oro för att kineserna genom att göra vissa politiska teknikval kan komma att stänga ute dem och deras tekniker från marknaden. För mig som svensk minister är det förstås viktigt att, när jag får möjlighet, göra vad jag kan för att främja svenska intressen som Scanias.

Därför lyfte jag, när jag träffade vice-guvernören, särskilt hur viktigt det är att alla företag behandlas lika och att vi politiker inte ska bestämma exakt vilken teknik som vi i framtiden ska använda. Det vi ska göra är att sätta tydliga ramar, och inom de ramarna låta marknaden utveckla de bästa lösningarna, t.ex. de bästa förnybara bränsleteknikerna. Och här har vi i Sverige kommit långt – med hjälp av långsiktiga och teknikneutrala styrmedel har vi tagit många stora och viktiga kliv mot ett hållbart samhälle, samtidigt som vi lyckats skapa en stark ekonomisk tillväxt. Vår tydliga erfarenhet är att stark miljöhänsyn och god tillväxt tydligt kan gå hand i hand, och till och med stärka varandra.

Ny grön investeringsfond

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Barack Obama och Anna-Karin Hatt. Foto: Kristian Pohl / Regeringskansliet

Igår träffade jag USA:s president Barack Obama på Kungliga Tekniska högskolan (KTH), dit vi bjudit in honom för att få se och lära av svenska miljöteknikföretag som visade upp sina gröna innovationer. Mötet och Barack Obamas intresse för Sverige är ett konkret resultat av att vi i Sverige sedan länge är mycket framgångsrika när det gäller att minska vårt beroende av fossila bränslen och öka användningen av ren, förnybar energi. Och intresset för Obamas besök på KTH igår var stort, vilket också syns i dagens mediarapportering. Grundligast och mest djuplodande var Vetenskapsradion och deras program Klotet liksom TT, Ekot, Svt, Ny Teknik och Forskning&Framsteg.

Samma tema – smart miljö- och energiteknik – har fortsatt idag. För att Sverige ska fortsätta vara ledande i den gröna omställningen behövs det nämligen mer pengar till gryende miljöteknikföretag. Därför presenterar jag och Annie Lööf idag på DN Debatt nyheten att regeringen i den kommande budgetpropositionen kommer inrätta en ny grön investeringsfond. Fram till och med 2020 kommer vi satsa omkring 700 miljoner kronor för att förbättra tillgången till riskvilligt kapital för miljöteknikföretag. Syftet är att förbättra möjligheterna att finansiera affärsidéer som tydligt bidrar till en smartare energianvändning och till att minska utsläppen av koldioxid. Finansieringen av fonden kommer ske med stöd av resurser från EU:s strukturfonder, Almi Företagspartner AB och Energimyndigheten. Om den här nyheten rapporterar också TT och P1 Morgon idag.

Den gröna investeringsfonden kommer utformas för att fylla behovet av mer riskkapital i tidiga skeden i små och medelstora miljöteknikföretag. Fonden är tänkt att komplettera det som redan finns på marknaden, och avsikten är att investeringarna ska göras sida vid sida med privat kapital. Och det här är ett område där svenska riskkapitalister verkligen kan göra mer, vilket jag pratar om i Svenska Dagbladet idag.

Om vi från regeringens sida kan satsa mer, och om privata aktörer också är beredda att investera mer, så kan vi tillsammans se till så att fler fina svenska forskningsrön kan göra nytta i världen och bli till bra produkter och tjänster i växande miljöteknikföretag.

Svenska medier som speglat mitt besök i Kalifornien

Jag är inte den enda svensken som är nyfiken på, och vill hålla koll på, vad som händer i Kalifornien. Det gäller också för endel svenska medier. Under min vecka i Kalifornien hann jag både med att träffa en journalist på Dagens Nyheter, och just nu på en tremånaders rundresa i USA. Hon träffade mig för att intervjua mig om hur jag ser på utvecklingen av USA:s energipolitik när Obama blev omvald som president. Jag beskrev för henne att Obama tydligt är det klimatsmartare valet av de kandidater som ställde upp, men att han har endel kvar att bevisa och att jag hoppas att han ska visa mer handlingskraft i de internationella klimatförhandlingarna och att USA själva ska ställa om i mer hållbar riktning. Ett land som står för 22 procent av världens samlade oljeanvändning kan självklart påverka utvecklingen till ett hållbart samhälle och minskade koldioxidutsläpp väldigt starkt, om man bestämmer sig för att göra det. Tyvärr verkar det inte ännu finnas någon digital version tillgänglig av den artikeln.

Min sista dag i Kalifornien följde Svenska Dagbladets utsända i Silicon Valley, Miriam Olsson Jefferey, med mig under några timmar. Efter den, ovanligt långa intervjun, skrev hon, under citatrubriken ”Vi måste göra det acceptabelt att misslyckas”, bland annat såhär:

– Här finns den typen av entreprenörsgryta som alla vill uppnå. Vi har en del sådant i Sverige, men vi behöver skapa fler mötesplatser och göra det accepterat att misslyckas. I Sverige är priset ofta ganska högt, både socialt och ekonomiskt, säger hon.

Det tror hon att Sverige kan lära av dalen.

– Ska vi få den starka innovationskraften så måste vi bli mycket mer förlåtande, så att man inte måste riskera sitt anseende, säger Anna Karin-Hatt.

Och kring besöket hos it-startup-företaget 100plus rapporterar hon såhär:

– Om du släpper data fri så kommer folk på olika udda idéer som du inte visste att du behöver, säger hon.

Hon berättar om en en reseapp för Stockholms lokaltrafik, som en enskild utvecklare har byggt och fortsätter att underhålla. Och som många använder varje dag.

När besöket är klart promenerar vi till Anna-Karins Hatt hotell och hon verkar nöjd med timmen hos 100plus.
– Det här företaget för ihop hälsosektorn och it-sektorn med olika data. Det är spännande att se vad som kommer fram när man gifter ihop olika sektorer, säger hon.

Framförallt har hon fastnat vid pristävlingstänket.

– Det skulle inte behövas så stora resurser för att göra det och studenter skulle kunna delta på samma villkor som mer etablerade aktörer, säger hon.

– Där har vi en del att lära när det gäller tävlingstänkandet. En liten insats skulle kunna ge mycket aktivitet, tror hon.

Vill du läsa hela Mirjams intervju med mig hittar du den här.

Mer forskning för ett grönt och hållbart energisystem

Sverige och världen befinner sig mitt uppe i en gigantisk klimatutmaning, en utmaning som mer än något annat är en utmaning om att ställa om till ett grönare och långsiktigt hållbart energisystem. Vi måste helt enkelt bryta vårt beroende av fossila bränslen och ställa om vårt samlade energisystem till långsiktig ekologisk hållbarhet. För att ta oss dit måste vi satsa, och satsa mer, på morgondagens energilösningar.

Det är med den utmaningen för ögonen som jag idag har överlämnat min och Alliansregeringens energiforskningsproposition ”Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem” till riksdagen. Det är en proposition som jag arbetet otroligt mycket med det senaste året, och som jag tror är hett efterlängtad av både miljörörelsen och näringslivet, förutom av alla forskare förstås.

I propositionen anger vi riktlinjerna för de fortsatta insatserna kring forskning och innovation på energiområdet för åren 2013 till 2016. I det ingår en betydande höjning av den permanenta årliga nivån för energiforskningen till 1,3 miljarder kronor per år från 2013 och 1,4 miljarder kronor per år från och med 2016.

Det övergripande målet med den statligt finansierade energiforskningen är att medverka till att uppfylla Sveriges energi- och klimatmål. Eftersom ny kunskap och ny teknik är så viktiga så är energiforskningen en självklar och integrerad del av energipolitiken. De snsatser vi gör de kommande fyra åren ska bidra till att vi möter utmaningarna och uppfyller målen:

  • Den ska skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning
  • Den ska bidar till en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat
  • Och den ska underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle och främja en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige

För att göra det kommer forsknings-, utvecklings- och innovationsinsatserna under de kommande fyra åren fokuseras på fem prioriterade områden: för det första att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta, för det andra att skapa ett kraftsystem som klarar av att ta emot allt mer förnybar elproduktion, för det tredje att öka energieffektiviteten i bebyggelsen, för det fjärde att möjliggöra en ökad användning av bioenergi och för det femte att öka energieffektiviteten  i industrin.

Om det finns något som är vår generations moraliska uppgift så är det att ställa om till ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid. Det förutsätter att vi fasar ut den fossila energin, ställer om till mer förnybar energi och att vi utvecklar nya tekniker som gör att vi kan producera och använda energin mer effektivt än idag. Den ökade satsning på energiforskningen som jag, Centerpartiet och Alliansen nu gör kommer ge Sverige bättre möjligheter att möta och lösa klimatutmaningen.

Allt detta – och en hel del till :) – berättade jag om på en presskonferens i Rosenbad idag, som också sändes på nätet och som den intresserade kan ta del av i efterhand:

Små företag, med stora it-möjligheter

 

Ingemar Fredriksson överlämnar utredningen Små företag - stora möjligheter med it

Ingemar Fredriksson överlämnar utredningen Små företag – stora möjligheter med it

Varenda dag fortskrider mitt och regeringens arbete med att förverkliga målet om att Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Ibland tar vi små steg framåt, ibland lite större. Idag är ett av de senare.

När jag presenterade den digitala agendan för nästan exakt ett år sedan berättade jag att ett av de förbättringsområden som regeringen särskilt tydligt pekar ut i agendan är att svenska småföretag måste bli bättre på att använda it. Och kort därefter gav jag och regeringen Ingmar Fredriksson, andre vice ordförande i Företagarna, i uppdrag att utreda och djupdyka i den frågan. Vi ville veta både hur det såg ut med småföretagens it-användning, vad skälen är till att de använder it i så liten utsträckning (både jämfört med större företag och med småföretag i andra länder) och dessutom få förslag på vad regeringen skulle kunna göra för att öka it-användningen i små företag.

Efter ett långt och gediget arbete fick jag i eftermiddags ta emot utredningens slutbetänkande: ”Små företag – stora möjligheter med it” (SOU 2012:63). När delbetänkandet kom i våras lyfte utredaren bland annat fram att mindre företag använder it i betydligt mindre utsträckning än större, samtidigt som småföretagen blir allt viktigare för den svenska ekonomin. Min fasta övertygelse är att småföretagens konkurrenskraft skulle kunna bli väsentligt mycket större om de använde sig mer av it.

När jag nu fått utredningens slutbetänkande kan jag se att den innehåller flera intressanta idéer om hur vi kan öka it-användningen i små företag. Bland mycket annat föreslår utredningen att regeringen borde:

  • inrätta en ”it-utvecklingscheck” för att hjälpa fler småföretagare att se den egna nyttan med att använda it, vilket skulle stärka småföretagens utveckling och konkurrenskraft
  • inrätta ett samverkansforum (inom Digitaliseringskommissionens ram) för att öka it-användingen i småföretag, där företag som utvecklar tjänster och it-lösningar kan möta små företag och bättre förstå deras behov (som en slags ”Digidel för små- och medelstora företag”)
  • göra särskilda satsningar för att verksamt.se ska bli mer känt
  • ge Bolagsverket i uppdrag att initiera ett samarbete för att öka användingen av standarderna XBRL och SIE

Ibland får jag frågan om staten alls ska engagera sig i att öka it-användningen bland småföretag, om det över huvud taget är en fråga för politiken. Vore det inte bättre om företagen själva bestämde om och hur de vill använda it?

I allt väsentligt är det den som driver ett litet företag som ska avgöra om, hur och när man kan och vill använda it. Men därmed inte sagt att det över huvud taget inte skulle vara en fråga för politiken. Om vi från regeringen t.e.x skulle kunna bidra till att fler företag kan använda sig av elektroniska beställningar och redovisningar när man har kontakt med det offentliga, så skulle vi både kunna medverka till att minska kostnaderna för de privata företagen samtidigt som vi skulle minska kostnaderna för våra myndigheter. Och om det skulle bidra till att vi fick fler företag, stora som små, som är konkurrenskraftiga, så skulle det påverka hela vår ekonomi positivt. Vilket självklart ligger i allas intresse.

På mitt initiativ har regeringen och riksdagen slagit fast att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Den utredning jag tagit emot idag kommer med flera spännande förslag om hur vi skulle kunna dra större nytta av it i Sveriges många små företag. Jag ser fram emot att sätta mig in i alla dessa, för att kunna återkomma om vilka av förslagen som jag och regeringen har för avsikt att föra vidare.

Innovativ inspiration

 

Ettgrepsblandaren, en produkt som först togs fram som ett hjälpmedel för funktions-hindrade men som nu underlättar vardagen för de flesta av oss.

I onsdags hade jag förmånen att få tala vid en prisutdelning för entreprenörer och eldsjälar som verkligen vet hur man sätter it i människans tjänst, entreprenörer som utvecklar riktigt häftiga innovationer! Det jag talade på var Post- och Telestyrelsens  prisutdelning Innovation för alla. Med ett Design för alla-koncept kan vi hjälpa funktionshindrade, men också vi andra – alla vi som tar för givet att vi kan se, höra och röra på sig – har ofta stor glädje av det nytänkandet.

Meta Troell som talade på evenemanget tog t.ex. upp exemplet med engrepsblandaren som först lanserades som en ”handikappanpassad produkt”, men som därefter har gjort sitt intåg i nästan alla hem och underlättat för oss alla.

Eller ta den helt vanliga äggkartongen. Det är en produkt som enkelt kan öppnas och stängas med en hand, och designen gör att det är enkelt även för en person med synnedsättning att känna igen en äggkartong. Om ni har en stund över, försök göra det samma med en nyinköpt syltburk!

Onsdagens teman var två: att ”Underlätta vardagen för personer med dövblindhet” och ”Handel och betalning för alla”

Det som är så häftigt med de innovationerna är att de gör verklig skillnad i människors vardag. Innovationer som hjälper dövblinda att hantera e-post, surfa, skriva, läsa texter och lyssna på webbradio. Eller det hjälpmedel som gör att dövblinda kan rida. Med hjälp av vibrationer kan de styra hästen och dessutom kommunicera med sin ridinstruktör eller assistent.

Under temat ”Handel och betalning för alla” fanns det också många intressanta pristagare. Ta exempelvis Pitney Bowes mobilapp som visar information om exempelvis tillgänglighet till butiker och restauranger eller information om tillgängligheten vid hållplatser, närheten till handikapparkering och liknande.

Det är innovationer när de är som bäst. Och oftast handlar det  inte om avancerad raketteknologi, utan om att någon tar befintlig teknik, snurrar den ett varv till och till sist får vi en innovation som verkligen förenklar livet för människor som inte har det allt för enkelt i sin vardag.

Att delta vid den här prisutdelningen gav mig verklig inspiration och stärkte mig i att det mål jag jobbat för sedan den första dagen jag tillträdde som it-minister är helt rätt: att på allvar sätta it i människans tjänst.

För vad ska vi med all fiffig it-teknik till, om vi inte kan dra nytta av den? Allt för ofta diskuteras it som om det skulle finnas någon form av egenintresse i alla de siffror som nördiga civilingenjörer slänger sig med. Men sanningen är ju att det är först när människor verkligen kan använda och lär sig att använda tekniken som den gör riktig nytta. Precis som innovationer för personer med dövblindhet. Det är då vi på allvar sätter it i människans tjänst.

Tack PTS för en väl genomförd tävling och stort grattis till alla vinnare. Bra jobbat!

Morgondagens hållbara framtid lägger vi grunden för idag

En av de första händelser som över huvud taget skapade en internationell miljödebatt var biologen Rachel Carsons bok ”Tyst vår” i början på 50-talet, som uppmärksammade miljögifters påverkan på naturen. En av de stora milstolparna som fick miljödebatten att bli till global miljöpolitik var stockholmskonferensen 1972, FN:s första stora globala miljökonferens. Där inleddes mycket av det arbete som gör att vi fortfaande samarbetar globalt på miljö- och hållbarhetsområdet.

I går inleddes miljökonferensen Stockholm +40, 40 år efter den första Stockholmskonferensen. Beslutsfattare och företrädare för samhälle, näringsliv och forskning från hela världen samlas nu i Stockholm för att diskutera bland annat hållbara innovationer och hållbar livsstil.

Själv hade jag förmånen att igår inleda ett panelsamtal om hållbara innovationer på Stockholm +40. Bland andra deltog den indiske IT-entreprenören Kris Gopalakrishnan liksom Hua Ming, som varit en ledande aktör i att främja förnybar energi i Kina.

Förnybar energi och innovationer i en global kontext kom också upp i kväll när jag deltog i statsministerns middag för den kinesiska delegation som just nu besöker Sverige under ledning av Kinas premiärminister Wen Jiabao.

Det internationella utbyte som började på Stockholmskonferensen för fyrtio år sedan har definitivt satt spår i det internationella samarbetet. Utan dessa pionjärarbeten hade vi inte haft något Agenda 21-arbete och inte heller någon internationell klimatpanel.

Från dessa båda internationella händelser åker jag nu vidare mot London och Clean Energy Ministerial, det G20-samarbete som Sverige och övriga nordiska länder inbjudits till. Med de här dagarnas insatser hoppas jag att vi kommer att sätta spår som kommer ha bäring på en verkligt hållbar framtid. Precis som Stockholmskonferensen för 40 år sedan fortfarande sätter spår idag.

Utan innovationer stannar Sverige

Igår, när jag talade på ett arrangemang om det EU-belönade SLIM-projektet som drivs av Region Dalarna, Värmland och Gävleborg, passade jag – under rubriken ”Utan innovationer stannar Sverige” – på att peka på vad jag tror behöver förändras för att vi ska få en riktigt stark innovationskraft i ekonomin. Det tänks nämligen oändligt mycket kloka tankar i Sverige, men alltför få av dem omsätts  i produkter och tjänster i svenska företag.

En förändring vi skulle  behöva genomföra är att införa ett innovationskriterium i den modell vi har för hur vi fördelar forsknings-och utbildningsresurserna till högskolorna och universiteten. I dagsläget styrs det nästan helt av hur väl lärosätena hävdar sig när det gäller citeringar och meriteringar. Men om vi till det la en innovationsparameter, som gjorde det att det blev tydligt också i ekonomiska termer att det är prioriterat att lärosätena arbetar med samverkan med näringslivet och med innovationer är jag helt övertygad om att långt fler svenska forskningsrön skulle omvandlas till varor och tjänster, och därmed jobb och företag, här hemma i Sverige.

En idé väl lämpad att genomföras i nästa forsknings- och innovationsproposition, tycker jag!