Tag Archives

Tid att skörda framgångarna på Öland

Kårehamns vindkraftpark till havs.

Kårehamns vindkraftpark till havs.

Tillväxt och utveckling kommer inte av sig själv. Den skapas av enskilda människor. Av människor som har kraften och modet att pröva det okända. Som gör slag i saken och bestämmer sig för att förverkliga sin dröm. Endel av dem har gått samman och arrangerat Ölands skördefest.

Med ett enda för ögonen – att se till så att det finns bra villkor för oss att bo, leva och driva företag i hela landet – var det en sann glädje för mig att i går kväll få inviga 2013 års upplaga av skördefesten i Gårdby på Ölands östra sida. Och att i samband med det få dela ut årets Gyllene pumpa till entreprenörerna Veronica och Mikael Thernström och deras framgångsrika företag Stenladan.

Årets Skördefest är mer än något annat en hyllning till all den livskraft och all den entreprenörsanda som finns på Öland, och i hela vårt land. Kanske är Ölands skördefest en sinnebild för hur hela vårt land kan vara med och bidra till vår gemensamma välfärd. För det ni visar upp det är mer än något skaparkraft, en skaparkraft som finns i hela vårt land, och som visar sig från sin allra bästa sida, här på Öland.

Vem av oss njuter inte när vi ser engagemanget i ögonen hos äppelodlaren, när han stolt berättar om årets skörd?

Vem delar inte glädjen med den konstnär som berättar hur hon alldeles nyss tagit mod till sig och kastat sig ut i det okända för att förverkliga drömmen om ett eget galleri?

Och vem av oss blir inte lycklig in i själen när vi får möta den hotellägare som driver sitt Bed & Breakfast alldeles i närheten av det undersköna Alvaret?

Från skördefesten rapporterade både Svt, Barometern och Ölandsbladet.

En annan slags skördefest var det också idag, i Kårehamn invigde jag nämligen Eon:s nya havsbaserade vindkraftpark, där det nu rikligt och ofta kommer ”skördas” förnybar el. Tack vare den satsningen kommer varannan ölänning nu kunna få förnybar el, från vindkraftparken i Kårehamn. Helt utsläppsfri förnybar öländsk vind, rakt in i jacket, om och om igen.

Med vindkraftparken i Kårehamn får Öland den största havsbaserade vindkraftparken i den svenska delen av Östersjön. Med sina 180 gigawattimmar el kommer man att producera grön el till hela 28 000 hushåll, varje år. Om vi skulle ta all den elen, och använda den för att ersätta en del av all den bensin och diesel vi använder i våra transporter, så skulle vi kunna minska Sveriges koldioxidutsläpp med 100 000 ton, varje år. Det är lika mycket som 25 000 bensindrivna bilar orsakar i koldioxidutsläpp varje år. Och faktum är att när parken producerar på högsta nivå så räcker ett enda varv från ett enda av de 16 verken för att man ska kunna köra en elbil i en hel mil. Om detta skriver jag också på debattplats i Barometern. Med på invigningen var samtliga ölandska medier. Däribland Svt i två inslag och TV4. En intervju på båten ut till parken finns också på YouTube.

Långt tidigare, år 1487, såg det annorlunda ut i Kårehamn. Då ankrade den svenska och danska flottan upp utanför Kårehamn och här stod striden om makten över Sverige. 526 år senare står Kårehamn än en gång i centrum, men nu genom att symbolisera sitt bidrag i ännu ett viktig slag: det som handlar om att steg för steg minska vårt fossiloberoende och steg för steg ställa om till ett allt mer förnybart och hållbart samhälle.

1101 skäl till att framtiden finns i Norrbotten

Anna-Karin Hatt tillsammans med förra Centerpartiledaren Maud Olofsson som har följt projektet sedan det startade

Anna-Karin Hatt tillsammans med förra Centerpartiledaren Maud Olofsson som har följt projektet sedan det startade

Det finns ett ordspråk som säger att när det blåser upp till storm så bygger vissa vindskydd medan andra bygger väderkvarnar. Bättre representanter för de som gör det senare än de människor jag träffade i Markbygden utanför Piteå igår kan man nog inte hitta. För i en bygd som länge varit känd som ett ”blåshål” håller nu en av världens största landbaserade vindkraftsparker, med tillstånd att bygga upp till 1101 verk till år 2023, på att byggas.

Fullt utbyggd kommer Markbygdens vindkraftspark ge oss 8-12 TWh grön förnybar el, varje år. Det är lika mycket som all den el som alla hushåll och alla företag i hela Piteå kommun behöver under åtta år. Och samtidigt som vi får mer förnybar el, så skapar denna satsning en långsiktig grön tillväxt som ger fler människor chansen att jobba och bo, i Piteå kommun.

Självfallet är det oerhört stimulerande att få vara med en dag som igår, när det symboliska och viktiga första spadtaget för utbyggnaden av den första etappen i Markbygden togs, och när Norrbotten i praktisk handling visar vad den gröna energiomställningen innebär. Om detta handlade mitt invigningstal och den debattartikel som NSD och Piteå-Tidningen publicerade igår. På plats rapporterade bland annat Svt Nordnytt, Norrbotten-Kuriren, Sveriges Radio och Norrbotten24.

Hur ska det se ut sen?

Svensk vindkraftverk ska driva Google-servrar

Svenska vindkraftverk ska driva Google-servrar. Foto: Kirk Kittell

En av de största frågorna i den europeiska energidebatten just nu är vilka EU-gemensamma mål vi ska ha efter 2020, med perspektiv på 2030.

På det temat träffade jag idag riksdagens näringsutskott för att informera dem om hur vi i regeringen ser på EU-kommissionens så kallade grönbok om ett klimat- och energiramverk till 2030, och höra vilka synpunkter de har på den.

Från regeringens sida är vi väldigt tydliga med att EU verkligen behöver ha ett klimat- och energiramverk med sikte på 2030. Och ett sådant behöver komma på plats så snart som möjligt, både för att EU ska kunna inta den pådrivande roll vi behöver inför klimatmötet i Paris 2015, men också för att ge de som ska investera i energi i Europa tidiga och långsiktiga spelregler. Just därför uppmanar vi EU-kommissionen att skyndsamt återkomma med förslag till ett sådant ramverk och vi pekar tydligt på att det både bör fördjupa analysen om hur vi bäst ska utforma ramverket och innehålla överväganden om såväl klimat, energieffektivisering som förnybar energi.

På temat förnybar energi kom det idag en intressant och glädjande nyhet när Google och det nordiska vindkraftsföretaget O2 presenterade ett samarbete som innebär att Googles datacenter i finska Hamina helt och hållet ska drivas av förnybar svensk el.

För att klara det kommer  O2 att bygga en vindkraftspark i Maevaara, på gränsen mellan Övertorneå och Pajala kommun, och Google förbinder sig att köpa all el som den kommer att producera under de närmaste tio åren.

Att de över huvud taget kan komma överens om ett sådant samarbete beror på att vi idag har en gemensam nordisk elmarknad och en nordisk  elbörs, vilket Google och O2 själva lyfter fram. Tack vare den kan Google nu köpa förnybar el från Sverige, och få ursprungsgaranti för den, för att använda den förnybara elen för att driva sitt datacenter i Finland.

Se där vad en välfungerande nordisk elmarknad kan betyda för utvecklingen av den förnybara energin, i praktiken!

 

Alliansens politik levererar ett nytt vindkraftverk om dagen

Just nu kommer det väldigt många bekräftelser på att Alliansregeringens energi- och klimatpolitik fungerar och levererar. Senast igår presenterade Energimyndigheten en ny rapport med färska siffror över hur det går med utbyggnaden av vindkraften. Och siffrorna visar att vindkraften fortsätter slå rekord. Förra året sattes det upp 367 vindkraftverk, vilket innebär ett vindkraftverk om dagen – och tre på julafton :). Jämfört med året innan ökade elproduktionen från vindkraften med hela 18 procent förra året.

Färska siffror från samma myndighet visar i rapporten ”Transportsektorns energianvändning” att andelen förnybara drivmedel nu också slår rekord. Idag är 8,1 procent av de drivmedel vi använder för våra vägtransporter förnybara. Det är mer än dubbelt så mycket jämfört med när vi i Alliansregeringen övertog regeringsmakten 2006.

Vid sidan av båda dessa glädjande rapporter pekade Naturvårdsverket i mitten av april i sin statistik för 2012 på att koldioxidutsläppen nu är rekordlåga och att utsläppen från trafiken minskat. En av de viktiga anledningar de lyfter fram är en ökad andel biodrivmedel i våra bränslen och allt effektivare motorer.

Går vi utomlands så presenterade det Internationella Energiorganet IEA sin rapport ”Tracking Clean Energy Progress 2013” i mitten av april. Den rapporten är en översikt över läget för den förnybara energin i världen, och visar på flera positiva trender. I takt med att solceller och vinkraft blir allt billigare slår de rekord i utbyggnad världen över.

Samma rapport tittar också på hur det går med utvecklingen av riktigt rena fordon och uppmärksammar att det förra året såldes över en miljon hybridbilar. Det är förstås en droppe i havet, om man ser till den globala tillverkningen av personbilar, men trots det är det en mycket tydlig ökning jämfört med tidigare.

Sammantaget får vi alltså just nu rapporter om att vi tar flera positiva steg i rätt riktning, både på hemmaplan och globalt. Samtliga siffror pekar på att regeringens arbete med energi- och klimatpolitik ger resultat. Samtidigt som väldigt mycket återstår att göra.

I den ekonomiskan vårproposition som Alliansregeringen lämnade till riksdagen den 15 april föreslog vi bland annat att vi ska fortsätta premiera miljövänliga tjänstebilar genom att låta dem betala lägre skatt. Och just nu förbereder vi ett nytt kvotpliktssystem som ska träda i kraft nästa år, som kommer öka inblandningen av biobränslen i all bensin och diesel som många svenskar tankar varje dag. Och dessutom har vi nyss givit besked om att vi kommer fortsätta satsa på de rena och höginblandade biobränslena, som till exempel E85 och biogas, genom att även framöver låta dem vara helt befriade från skatt.

Vindkraftens utveckling fram till och med 2012 (från Energimyndighetens rapport)

vindkraftens utveckling 2012

Styra – hemma i kommunen, eller från Stockholm?

Vem skall avgöra värdet när någon vill använda lokala naturresurser som finns i vår närhet? Frågar man Vänsterpartiet så vill de göra det, genom nationell lagstiftning och en och samma mall och modell för hela landet. Alldeles oavsett vad man tycker lokalt. Alldeles oavsett vad som kan göra störst nytta där man själv bor. Och alldeles oavsett om det är många eller ganska få som berörs av en vindkraftsetablering.

För mig är det självklart att den frågan är något som ska avgöras så nära de som berörs som möjligt, utan nationella pekpinnar från Stockholm. Och på just det temat debatterade jag med Vänsterpartiets energipolitiske talespersson, Kent Persson, i Studio ett tidigare idag.

Under en rad år har vi nu sett en helt formidabel tillväxt av den förnybara energin. Sedan 2006 har t.ex. vindkraften vuxit med 700 procent, och idag kom nya siffror som pekar på att vindkraften förra året levererade på en ny rekordnivå och att den el vindkraften nu ger räcker för att försörja tio kommuner av Växjös storlek med el under ett helt år. Det är helt fantastiskt.

Men förutsättningen för den framgångssagan är ju att duktiga vindkraftsbyggare kan få tillgång till de bästa vindlägena. Och ska man få det krävs det en stark lokal acceptans och en god lokal förankring för de vindkraftsprojekt som olika aktörer vill förverkliga.

Självklart är det så att ett vindkraftsbygge skapar viktiga jobb, både direkt under själva byggnationsfasen, men också indirekt under densamma och under hela verkets livslängd. Och det har självklart ett stort värde i många av de bygder där det idag är mest intressant att bygga vindkraft. Men vid sidan av de arbetstillfällen som vindkraftsbyggena ger så är olika former av återföring till den berörda bygden något som kan vara väldigt viktigt  för att öka det lokala folkliga stödet för vindkraften.

Kanske är det så att utsikten, för den som är delägare i ett vindkraftverk, blir trevligare när man ser ett vindkraftverk som snurrar en blåsig dag.

Kanske kan en så kallad bygdepeng, och de lokala investeringar den medför i till exempel bredband eller infrastruktur, vara det som avgör om man kan bo kvar eller flytta, om man bor i ett mindre samhälle i de glesare delarna av Sverige.

Min erfarenhet är att smarta vindkraftsbyggare ser till att föra en dialog med de berörda och hitta bra lösningar på hur återföringen till just deras bygd bör se ut. Kanske vill man bli delägare. Kanske vill man se någon form av bygdepeng. Eller så ser man att jobben i sig är så värdefulla, att man inte behöver något annat för att säkra ett starkt lokalt stöd.

Och precis så ser det ut runtom i landet. Berörda i olika delar av landet har velat se olika lösningar. Vilket ju hänger samman med att förutsättningarna är olika, både vad gäller olika samhällens och olika invånares behov, och vad gäller investeringens storlek och de möjligheter de olika vindkraftsföretagen har.

Vänsterpartiet säger sig måna om utbyggnaden av den förnybara energin, men samtidigt vill de lagstifta om en nationell bygdepeng, vilket faktiskt skulle riskera motverka och bromsa investeringarna i vindkraft. Och precis det är också vindkraftsbranschens farhåga. Om det skulle hända skulle resultatet bli mindre vindkraft och i förlängningen också mindre i bygdepeng. Och att göra något sådant  nu, när Energimyndigheten nu rapporterar om ytterligare ett nytt rekord i vindkraftsutbyggnaden, vore väldigt olyckligt.

Bygdepeng, delägarskap och andra former av återföring är väl etablerade modeller, både bland våra kommuner och i vindkraftsbranschen. Men formerna och nivåerna varierar mellan olika delar av landet, beroende på vilka förutsättningar som finns och vad man velat se lokalt. Precis som det bör vara. Jag är övertygad om att det är genom att fortsätta jobba just så, och försvara vår frihet att lokalt hitta de bästa lösningarna som vi bäst stärker både utbyggnaden av vindkraften och utvecklingen av hela landet.

Från Älvsjö till Köpenhamn – med förnybart och försörjningstrygghet i tanken

Igår morse började jag dagen med att inledningstala på Svensk Vindenergis årliga konferens – Förnybar framtid – i Älvsjö. I mitt tal tog jag tillfället att berätta om hur viktig Alliansens energiöverenskommelse har varit för den fantastiska utveckling  vi nu har för den förnybara energin.

Nu, när snart fyra år gått sedan energiöverenskommelsen slöts, kan vi nämligen börja se resultaten av de mål och de styrmedel vi satte upp då. Och de resultaten visar att det förnybara växer så det knakar.

Sedan 2006 har elproduktionen från biobränslen ökat med femtio procent. På samma tid har elen från vindkraften ökat sju gånger om. Det innebär att idag kommer 56 procent av all svensk el från förnybara energikällor. Och totalt sett är nästan hälften av Sveriges samlade energiproduktion förnybar.

Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen.

Den här utvecklingen har skett tack vare en tydlig politisk färdriktning, men också tack vare att aktörerna på marknaden bestämt sig för att förnybar energi hör framtiden till, och att det är ekonomiskt rationellt att investera i det.

En av de viktiga – men ibland lite bortglömda – poängerna med energiöverenskommelsen är ju att vi tydliggjort politikens och energiaktörernas olika roller. Efter årtionden av sifferexercis och skyttegravskrig om energipolitiken, så har vi tydliggjort att politikens roll är att ställa upp tydliga mål och långsiktiga spelregler, och stå upp för dem. Och att energiaktörerna inom det ramverket ska fatta beslut om vilka energikällor de vill investera i, bland annat utifrån vilka som är de mest lönsamma.

Den fantastiska utveckling vi ser för det förnybara hade inte hänt utan en stabil och långsiktig energipolitik. Och det är därför som jag, Centerpartiet och Alliansregeringen verkligen värnar om energiöverenskommelsen.

Efter mitt tal och besök på konferensen i Älvsjö åkte jag direkt till Köpenhamn där min danska energiministerkollega (tillika kollega från Centerpartiets danska systerparti Radikale Venstre) Maartin Lidegard stod värd för ett informellt möte för alla oss energiministrar i norra Europa. Temat för konferensen var hur vi kan underlätta utbyggnaden av den energiinfrastruktur i norra Europa som krävs bland annat för att vi ska kunna ta om hand allt mer förnybar energi.

Mycket i den europeiska energidiskussionen handlar för närvarande om försörjningstrygghet. I mitt huvudinlägg passade jag därför på att lyfta perspektivet och poängtera att försörjningstrygghet handlar om mycket mer än att bara diversifiera försörjningsvägar eller bygga skyddsnät när de försörjningsvägarna krånglar. Ökad försörjningstrygghet handlar också om att långsiktigt skapa förutsättningar för allt mer elproduktion från allt flera olika källor. Liksom om att göra oss allt mindre beroende av dyra och klimatpåverkande fossila bränslen.

Den svenska erfarenheten är att mycket kan göras inom våra egna länder för att öka försörjningstryggheten. Men ett robust och effektivt nordeuropeiskt energisystemet behöver också bra energiförbindelser mellan länderna. Det är också en av de verkligt stora fördelarna med den sammankopplade nordiska elmarknaden – när fler länder deltar, och vi får mer elproduktion i ett gemensamt system, blir det enklare att balansera vårt energisystem på ett bra sätt.

Var och en som investerar i energiinfrastruktur idag måste också bygga hållbart  och bygga för framtiden. Inte minst vi som är politiska beslutsfattare måste klara lyfta blicken och se de långsiktiga konsekvenserna av de beslut vi fattar idag. De infrastrukturinvesteringar vi gör idag måste fungera också år 2050, när Sverige och andra länder behöver vara klimatneutrala samhällen. De investeringar vi gör idag får inte bygga i norra Europa i nya fossilberoenden.

Bättre samexistens mellan vindkraften och försvaret nödvändig

Sverige är ett rikt land med fantastiskt goda förnybara resurser. Våra skogar är fulla av förnybar biomassa som växer och bidrar med både miljövänlig energi och med minskad koldioxidbelastning. Med snabbt sjunkade kostnader för att installera solceller blir solens rikedomar allt mer en tillgång också i Sverige. Och vi har gott om riktigt bra vindlägen där högeffektiva vindkraftverk kan bidra med förnybar el.

Just nu ser vi en fantastisk utveckling av den förnybara energin i Sverige. I rask takt ställer vi nu om vårt energisystem till långsiktig hållbarhet. Sedan 2006 har mängden vindkraftsel sexdubblats och den samlade förnybara elen har under samma tidsperiod ökat med hela 50 procent. Redan idag är vi mycket nära att nå vårt mål för år 2020 om att hälften av all energi i Sverige ska vara förnybar. Det gör Sverige till bäst på förnybart i hela EU, och till ett av de bästa länderna i världen.

Att kunna utnyttja de bästa vindlägena är ett nationellt intresse. På samma sätt är det ett nationellt intresse att vi har en Försvarsmakt som kan försvara vårt land. Just därför är det djupt problematiskt att vi de senaste åren sett problem på flera håll i landet när det gäller vindkraftens och försvarets förmåga och möjligheter att existera sida vid sida.

Det var just därför som regeringen gav Försvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att undersöka hur andra länder lyckats få vindkraften och försvaret att samexistera och sedan de fick uppdraget har de fört dialog med alla berörda parter. Resultatet av det blev en rapport som jag tog emot i december förra året, som bland annat pekar på att det är viktigt att försvaret tydligare motiverar sina synpunkter och att man kommer in med sina synpunkter tidigt i processen.

Den rapporten har under våren varit ute på remiss och just nu analyserar jag tillsammans med alla berörda departement innehållet i rapporten och utfallet av remissomgången. Som TV4 Nyheterna rapporterade om i morse så är det min förhoppning att regeringen i samband med budgetpropositionen som överlämnas till Riksdagen i nästa vecka ska kunna återkomma i den här frågan så att vi kan få en bättre samexistens mellan vindkraften och försvaret.