Tillbaka till framtiden

Igår fick jag chansen att komma tillbaka till de platser, sammanhang och människor där mitt politiska engagemang började. Hemma i Hylte och på Centerpartiets kretsstämma och med många kära återseenden. Då, i slutet på sjuttiotalet, följde jag med mamma och stickade halsdukar, som blev lika lika långa som mötena.

Det var här hemma i Hylte som mitt politiska engagemang började spira. Kanske hade jag lite svårt att erkänna det till en början, någon slags ungdomsrevolt ska man ju ha. Men när jag kommit över tanken på att gå i mammas fotspår så insåg jag att samhällsförändring och politik verkligen är grejen för mig. Och det var då mina centervärderingar växte fram, de värderingar som fortfarande präglar mycket av mitt politiska arbete idag.

Fastän det numera är tjugo år sedan jag flyttade härifrån så känner jag starkt för bygden här. Därför känner jag starkt med alla som nu berörs av Stora Ensos neddragningar och den tuffa utmaning som Hylte nu står inför.

Debattartikel i Hallandsposten idag tillsammans med kommunalrådet Henrik Erlingson (c)

Debattartikel i Hallandsposten tillsammans med kommunalrådet Henrik Erlingson (c)

En sådan här kris måste vi tillsammans hantera, både på kort och lång sikt. Vi måste klara av att samordna alla resurser och ge människor bästa möjliga förutsättningar att hitta nya jobb. Och vi måste långsiktigt satsa i infrastruktur och den starka småföretagsamhet som redan finns i Hylte. Tillsammans med kommunalrådet Henrik Erlingson skrev jag igår skrivit en debattartikel i Hallands-Posten på just det temat och nu på morgonen träffar vi tillsammans Stora Ensos ledning i Hylte.

Så mycket handarbete blev det inte på kvällens stämma (det hade annars blivit en lång halsduk denna gång). Efter att jag inledningstalat blev det istället en kväll full av diskussioner om hur vi ska forma framtidens centerparti.

I Hylte, liksom i alla centerkretsar runt om i landet, finns stort behov av och intresse för att diskutera det som ska bli Centerpartiets idéprogram. Nu lägger vi i verkställande utskottet och partistyrelsen ner mycket jobb på att jobba igenom och jobba om idéprogrammet, utifrån alla de åsikter och idéer vi fått från enskilda medlemmar, avdelningar, kretsar, distrikt och förbund. Bland annat från Hyltekretsen och från Långaryds avdelning.

Att jag jag just nu är på resa i mina hemtrakter uppmärksammade P4 Halland i sitt eftermiddagsprogram Puls.

Här under hittar ni talet som jag höll hemma i Hylte igår kväll.

Fortsätt läs här

Styra – hemma i kommunen, eller från Stockholm?

Vem skall avgöra värdet när någon vill använda lokala naturresurser som finns i vår närhet? Frågar man Vänsterpartiet så vill de göra det, genom nationell lagstiftning och en och samma mall och modell för hela landet. Alldeles oavsett vad man tycker lokalt. Alldeles oavsett vad som kan göra störst nytta där man själv bor. Och alldeles oavsett om det är många eller ganska få som berörs av en vindkraftsetablering.

För mig är det självklart att den frågan är något som ska avgöras så nära de som berörs som möjligt, utan nationella pekpinnar från Stockholm. Och på just det temat debatterade jag med Vänsterpartiets energipolitiske talespersson, Kent Persson, i Studio ett tidigare idag.

Under en rad år har vi nu sett en helt formidabel tillväxt av den förnybara energin. Sedan 2006 har t.ex. vindkraften vuxit med 700 procent, och idag kom nya siffror som pekar på att vindkraften förra året levererade på en ny rekordnivå och att den el vindkraften nu ger räcker för att försörja tio kommuner av Växjös storlek med el under ett helt år. Det är helt fantastiskt.

Men förutsättningen för den framgångssagan är ju att duktiga vindkraftsbyggare kan få tillgång till de bästa vindlägena. Och ska man få det krävs det en stark lokal acceptans och en god lokal förankring för de vindkraftsprojekt som olika aktörer vill förverkliga.

Självklart är det så att ett vindkraftsbygge skapar viktiga jobb, både direkt under själva byggnationsfasen, men också indirekt under densamma och under hela verkets livslängd. Och det har självklart ett stort värde i många av de bygder där det idag är mest intressant att bygga vindkraft. Men vid sidan av de arbetstillfällen som vindkraftsbyggena ger så är olika former av återföring till den berörda bygden något som kan vara väldigt viktigt  för att öka det lokala folkliga stödet för vindkraften.

Kanske är det så att utsikten, för den som är delägare i ett vindkraftverk, blir trevligare när man ser ett vindkraftverk som snurrar en blåsig dag.

Kanske kan en så kallad bygdepeng, och de lokala investeringar den medför i till exempel bredband eller infrastruktur, vara det som avgör om man kan bo kvar eller flytta, om man bor i ett mindre samhälle i de glesare delarna av Sverige.

Min erfarenhet är att smarta vindkraftsbyggare ser till att föra en dialog med de berörda och hitta bra lösningar på hur återföringen till just deras bygd bör se ut. Kanske vill man bli delägare. Kanske vill man se någon form av bygdepeng. Eller så ser man att jobben i sig är så värdefulla, att man inte behöver något annat för att säkra ett starkt lokalt stöd.

Och precis så ser det ut runtom i landet. Berörda i olika delar av landet har velat se olika lösningar. Vilket ju hänger samman med att förutsättningarna är olika, både vad gäller olika samhällens och olika invånares behov, och vad gäller investeringens storlek och de möjligheter de olika vindkraftsföretagen har.

Vänsterpartiet säger sig måna om utbyggnaden av den förnybara energin, men samtidigt vill de lagstifta om en nationell bygdepeng, vilket faktiskt skulle riskera motverka och bromsa investeringarna i vindkraft. Och precis det är också vindkraftsbranschens farhåga. Om det skulle hända skulle resultatet bli mindre vindkraft och i förlängningen också mindre i bygdepeng. Och att göra något sådant  nu, när Energimyndigheten nu rapporterar om ytterligare ett nytt rekord i vindkraftsutbyggnaden, vore väldigt olyckligt.

Bygdepeng, delägarskap och andra former av återföring är väl etablerade modeller, både bland våra kommuner och i vindkraftsbranschen. Men formerna och nivåerna varierar mellan olika delar av landet, beroende på vilka förutsättningar som finns och vad man velat se lokalt. Precis som det bör vara. Jag är övertygad om att det är genom att fortsätta jobba just så, och försvara vår frihet att lokalt hitta de bästa lösningarna som vi bäst stärker både utbyggnaden av vindkraften och utvecklingen av hela landet.

Mina meddelanden – spar miljö och skattebetalarnas pengar

Med medborgaren i centrum

Regeringens strategi för e-förvaltning – Med medborgaren i centrum

I somras fattade jag, tillsammans med övriga regeringen, beslut om att sätta igång tre viktiga e-förvaltningsprojekt; Mina meddelanden, E-beställ och portalen öppnadata.se. De tre projekten var lite av en ”tjuvstart” inför den nya e-förvaltningsstrategi  – Med medborgaren i centrum – som jag och regeringen fattade beslut om strax före jul.

Syftet med den nya e-förvaltningsstrategin är att få våra myndigheter att samverka bättre över myndighetsgränserna och få dem att ta fram fler e-tjänster gör vardagen enklare för oss som medborgare och företagare.  ”Mina meddelanden” är en sådan tjänst som Skatteverket, Bolagsverket och Tillväxtverket fått i uppdrag att utveckla. Mina meddelanden är ett bra exempel på en myndighetsöverskridande e-tjänst, byggd efter våra behov som medborgare och företagare.

Det tjänsten, som är helt frivillig, går ut på är  att ersätta de traditionella fönsterkuvert vi får från myndigheterna i brevlådan där hemma med säker elektronisk post. De medborgare och företagare som väljer att använda Mina meddelande kommer kunna få sin myndighetspost skickad till ett och samma ställe på nätet, som man kommer åt med en säker elektronisk inloggning. Jag hoppas att många myndigheter och många medborgare och företagare kommer välja att använda den här tjänsten, som sparar både miljön och skattebetalarnas pengar.

Idag uppmärksammar bland andra Dagens Nyheter denna nya tjänst. Och det är väldigt bra. För ju fler som börjar använda tjänsten, desto större blir nyttan. Exakt hur mycket pengar vi kommer spara med Mina meddelanden är lite svårt att beräkna, men enbart Pensionsmyndigheten räknar med att de kommer behöva skicka över fem och en halv miljoner brev under 2013. Jag är för min del övertygad om att många av oss som ska ta emot de breven gärna skulle vilja få den posten samlad på ett enda elektroniskt säkert ställe. Och om vi som vill det ansluter oss till minameddelanden.se så kommer vi kunna spara mycket pengar, som istället kan gå till det offentligas kärnuppgifter, eller för den delen stanna kvar i skattebetalarnas plånböcker.

Hatets tryne är fult, oavett vilka former det tar sig

Veckans stora diskussionsämne har varit det senaste avsnittet från SVT:s Uppdrag Granskning. Som kvinna, makthavare och väldigt aktiv på nätet och i sociala medier är det ingen nyhet för mig att många tjejer och kvinnor skrämmande ofta råkar ut för väldigt nedsättande påhopp och rena trakasserier på nätet. Men det oerhörda näthat som många tjejer och kvinnor drabbats av, och som de nu berättar om, har jag personligen lyckligtvis hittills varit förskonad från.

Att bli kallad hora är förstås oacceptabelt, oavsett om det sker på skolgården eller på nätet.

Att tvingas ta emot kränkande och trakasserande post är förstås oacceptabelt, oavsett om det sker i brevlådan vid vägen eller i e-postlådan i datorn.

Att bli hudflängd och vänd ut och in är ingenting någon människa borde behöva få utstå, oavsett om det sker på insändarsidorna i lokaltidningen eller i sociala medier på nätet.

Hatets tryne är fult, oavsett vilka former det tar sig.

På många sätt är internet fantastiskt, som en plattform som har skapat helt nya demokratiska möjligheter. Vem som helst av oss kan numera fritt sprida våra åsikter, över hela världen. Utan begränsningar. Utan filtrerande mellanhänder. Innan internet kom och blev allas vår egendom, var den möjligheten få förunnad.

Men samtidigt är internet också en spegling av det samhälle vi lever i. De allra flesta av oss har numera både en fysisk identitet och en digital närvaro. I det vanliga vardagliga livet kan man på många sätt välja att vara anonym, om man vill, och så ska det förstås vara. För vi har alla behov av och rätt till en egen personlig sfär, där vi själva har rätten och möjligheten att bestämma vem som ska få tillträde. På samma sätt måste det vara på nätet. För den som vill måste det också på nätet vara möjligt att vara anonym, och behovet av och rätten till en personlig sfär gäller även där.

Men när vissa människor väljer att missbruka den anonymiteten då får vi problem, som drabbar oskyldiga människor på ett fruktansvärt sätt. Det näthat som många människor nu beskriver är helt oacceptabelt, och något vi med kraft måste motverka. Och jag tror att det finns en rad saker som vi var och en faktiskt kan göra åt det:

För det första: om man har en blogg, facebook-sida eller något liknande och tillåter kommentarer på den, då tycker jag att man har en skyldighet att ha nolltolerans mot nedsättande kommentarer. Och det måste gälla oavsett om man har sidan eller bloggen som privatperson eller storföretag. Det är helt oacceptabelt att låta kränkande kommentarer ligga kvar i dagar, veckor, månader eller ännu mer. Har man inte beredskap eller resurser för att hantera det, ja då ska man kanske inte tillåta omodererade kommentarsfält på sin blogg eller hemsida över huvud taget.

För det andra: ett mordhot är ett mordhot oavsett om det framförs muntligt, över nätet eller via röksignaler. Och det ska juridiskt hanteras därefter. Att ett hot framförs på Facebook är inte en förmildrande omständighet.

För det tredje: vi vuxna har ett viktigt ansvar. Det näthat Uppdrag Granskning beskrev hade inget med ungdomar att göra. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd för våra unga på nätet. Jag vet och har själv sett att tongångarna också bland barn och unga vuxna på nätet tidvis kan vara väldigt tuffa och hårda. Vi som är vuxna måste inse att vårt föräldraansvar också gäller för våra barns liv på nätet, och vi måste föregå med gott exempel. Vi vuxna får inte lämna walk over och lämna våra barn och tonåringar ensamma på nätet. Lika lite som vi skulle släppa våra barn ensamma på Sergels Torg en fredag kväll. Lika lite får vi lämna våra barn åt sitt öde på nätet. Vi måste finnas där, se och förstå miljöerna och lära våra barn hur schyssta sätt att kommunicera med andra på nätet ser ut, och vilka gränser man har rätt att sätta upp för vad man ska behöva höra från andra på Twitter, Facebook eller Kik.

I ett historiskt perspektiv är internet ett relativt nytt fenomen, och samtidigt en spegling av samhället i stort. Det har sina fantastiskt vackra sidor, och det har sina bakgator. Det finns ingen quick fix som i ett slag kommer göra oss kvitt näthatet. Men med lite mer ansvarstagande från alla som erbjuder diskussionsplatser på nätet, med upprätthållande av vanlig lag oavsett om hoten framförs muntligt eller digitalt, och med ökad närvaro och mer ansvarstagande från oss som är vuxna så kan vi steg för steg trycka näthatet tillbaka och steg för steg släppa fram mer av den nätkärlek och de fina möjligheter som internet också ger.
 

IEA berömmer den svenska energipolitiken

Idag besöker IEA:s (International Energy Agency) exekutivdirektör Maria van der Hoeven Stockholm för att presentera organisationens utvärdering av svensk energipolitik. För att presentera slutsatserna och vägen framåt skriver hon och jag en gemensam debattartikel i Dagens Industri idag:

”Efter oljekrisen på 70-talet bildade OECD-länderna energiorganisationen International Energy Agency (IEA), som sedan dess vuxit till en ledande internationell expertorganisation. Fokus i arbetet är försörjningstrygghet, ekonomisk utveckling, miljömässigt medvetande och fördjupat samarbete med länder som inte är medlemmar i IEA.

En del av IEA:s arbete är att återkommande granska sina medlemmar. Ungefär vart femte år genomför IEA en fördjupad analys av energipolitiken i varje medlemsland. I den analysen beskriver man vad länderna åstadkommit på energiområdet men ger också rekommendationer och förslag på vad man bör göra för att säkra en hållbar energianvändning.

Att svensk energipolitik analyseras av internationella experter ger värdefulla nya perspektiv och insikter, och är en sporre att fortsätta utvecklas. Vid den senaste granskningen 2008 konstaterade IEA att Sverige är en föregångare inom förnybar energi med låga utsläpp av växthusgaser.

Sedan 2008 har världens energiutmaningar vuxit. De senaste åren har den ekonomiska krisen skymt klimatfrågan, samtidigt som fossila bränslen stärkt sin ställning i världen. Trots den globala bilden konstaterar IEA i sin nya analys att Sveriges energipolitik de senaste fem åren utvecklats på flera sätt:

  • Sverige har fått en mer resurseffektiv och hållbar energianvändning, genom satsningar på förnybar energi, ökad energieffektivitet och mer energiforskning och innovation.
  • Den förnybara energin har byggts ut på ett kostnadseffektivt sätt. Genom det gröna elcertifikatssystemet har andelen förnybar el ökat, till en låg kostnad för konsumenten.
  • Sverige har antagit ambitiösa och långsiktiga mål för att minska koldioxidutsläppen och öka den förnybara energin. Dessa mål är vi nu på god väg att nå, eller till och med överträffa.

Samtidigt konstaterar IEA att det finns utmaningar framöver. IEA rekommenderar bland annat att:

  • Målet om att en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030 bör följas upp av en handlingsplan för hur det målet ska nås, på ett kostnadseffektivt sätt.
  • Satsningarna på att stärka de enskilda konsumenterna på elmarknaden bör fortsätta med nya reformer, till exempel för nettodebitering.
  • Investeringarna i miljöteknik, exempelvis smarta elnät, bör fortsätta öka.
  • Verktygen för att öka andelen förnybar energi i transportsektorn bör utvecklas.
  • Besked bör ges om hur ambitionerna i elcertifikatsystemet ska se ut efter 2020.

Under de kommande årtiondena kommer vi se stora investeringar över hela världen i ny förnybar energiproduktion, mer effektiv energianvändning och smartare energiinfrastruktur.

Även Sverige även tidigare ofta varit en föregångare i utvecklingen av hållbara energilösningar, är det tydligt att Sverige de senaste fem åren har tagit flera viktiga steg framåt, enligt IEA:s analys. Under åren har Sverige fått en mer hållbar och långsiktig energipolitik.

IEA:s rekommendationer är en viktig påminnelse om att man inte får slå sig till ro, bara för att en reform är genomförd eller ett mål uppsatt. För att Sverige ska fortsätta  vara med och leda den globala energiomställningen måste ansträngningarna också fortsätta. Genom att fortsätta på den inslagna vägen kan Sverige behålla sin roll som förebild, och ännu tydligare bidra till omställningen till ett hållbart energisystem.

Maria van der Hoeven, exekutivdirektör, IEA

Anna-Karin Hatt (C), it- och energiminister”

 

Hela IEA:s utvärdering kan du beställa  här.

 

 

Centerpartiets hållbarhetsfilosofi är ingen chic accessoar

Årets kommundagar i Centerpartiet har – som alltid – varit en härlig vitaminkick, för mig och för många andra. När vi snart åker hem härifrån lämnar vi efter tre härliga dygn av tydliga idéer, glada skratt och mycket fin gemenskap. Att på ett och samma ställe få träffa 600 engagerade och kunniga centerpartister, som varje dag ser till att förverkliga Centerpartiets idéer i kommuner, landsting och regioner, är helt fantastiskt.

Under en av programpunkterna igår eftermiddag fick jag, landsbygdsminister Eskil Erlandsson och miljöminister Lena Ek inleda varsinn workshop, på våra respektive områden. För dig som inte var på plats i Örebro, och lyssnade på min inledning, kan du läsa den lite längre ner.

Stort tack till alla som bidragit till att göra 2013 års kommundagar till riktigt inspirerande dagar!

Fortsätt läs här

It i skolan och Ale som gott exempel

På Centerpartiets kommundagar som just nu pågår i Örebro anordnades tidigare idag en rad intressanta seminarier. Det mest populära, som lockade ett 90-tal deltagare, var det om it i skolan, ett seminarium som jag tillsammans med Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, Ulrika Carlsson, hade förmånen att vara med på. På plats var också Elena Fridfelt, som är utbildningsnämndens centerpartistiska ordförande i Ale kommun, som berättade om hur Ale mycket medvetet arbetar med att ge alla barn i de yngre årskurserna tillgång till egna datorer, så att lärarna kan hjälpa fler att lära sig mer med de nya digitala verktyg som nu växer fram.

Här kan du se hela seminariet i efterhand, och mitt inledningstal kan du läsa längre ner om du föredrar det:

Fortsätt läs här

121 signatärer för den digitala agendan

Anna-Karin Hatt på Signatärsforum 2013

Anna-Karin Hatt på Signatärsforum 2013

”Sverige ska vara bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter”. Det är det mål som finns i Sveriges första breda it-politiska strategi, Den digitala agendan för Sverige, som regeringen antog hösten 2011. Det är ett djärvt mål, som kommer kräva mycket av regering, riksdag och av många myndigheter. Men det räcker inte med det. Ska vi kunna förverkliga det målet måste många fler vara med.

Och just därför bestämde jag mig redan när vi började utarbeta den digitala agendan för att jag och regeringen skulle arbeta fram den i en riktigt öppen process, där alla som ville också skulle få chansen att vara med och bidra.

Därför höll jag en lång rad webbsända tematiska rundabordssamtal – om it i skolan, it och miljö, it och digital kompetens, bara för att nämna några, under framväxten av den digitala agendan. Därför kallade jag till mig en rad rådgivare i Digitaliseringsrådet. Och därför använde både jag och mina medarbetare sociala medier, nätforum och en öppen dialog så att alla som ville verkligen skulle få vara med.

När den digitala agendan började bli färdig, och skulle antas, så ville jag bekräfta allt det engagemang som växt fram på ett tydligt sätt. Och just därför skapade vi ett  signatärskap, där man som  förening, företag, intresseorganisation eller ren och skär eldsjäl  kan vara med och ställa sig bakom målet i den digitala agendan, och tydligt manifestera att man vill jobba och bidra till att förverkliga det.

Väldigt många har redan hörsammat den möjligheten.När jag idag inledningstalade på 2013 års  Signatärsforum  tidigare idag träffade jag många företrädare för de 121 signatärer som vi just nu har till den digitala agendan. Och när jag öppnade forumet passade jag också på att beskriva hur unik den öppna process som kännetecknat och kännetecknar regeringens arbete med den digitala agendan är, och att vi genom att arbeta tillsammans såhär också bryter ny värdefull mark:

Ett så öppet arbetssätt, när regeringen tar fram en strategi, hade aldrig förut ägt rum. Och många tog redan från början emot detta öppna, inkluderande arbetssätt väldigt positivt. Och samtidigt fanns det förstås de som höjde på ögonbrynen och blev lite förvånade. Någon talade till och med om ”Hatts hemliga agenda”. Men det gjorde inte så mycket. För det får man ta när man bestämt sig för att bryta ny mark och är först med ett nytt sätt att arbeta. Vi har, med den öppna processen inför och kring den Digitala Agendan, visat vägen till ett helt nytt sätt att arbeta, där vi i regeringen arbetar hand i hand och tillsammans med duktiga företag och viktiga krafter i civilsamhället.

Många av er var med redan när jag å regeringens vägnar lanserade den Digitala agendan i oktober 2011. Och ni som var med då vet att jag redan då sa att om vi ska nå det djärva mål vi satt upp, så kommer det kräva insatser av oss alla.

Väldigt många gör nu stora insatser för att var för sig och tillsammans bidra till att Sverige även i framtiden ska vara ett land som verkligen drar nytta av digitaliseringens möjligheter. Det är fantastiskt bra!

Vill du kan du läsa hela mitt inledningstal här, och  här kan du i efterhand läsa twitter-flödet från dagens Signatärsforum.

Solenergin – snudd på revolution

Mitt i den smällkalla svenska vintern får solenergin nu mycket uppmärksamhet. Att det sker i ett land som vårt är ett tydligt tecken på den större energiomställning som sker både här hos oss, och runt om i världen. En omställning där allt fler nu funderar på och söker smarta vägar för att ta vara på den förnybara energi som kommer från solen. Många gånger är ju energipolitik och energiomställning i en väldigt långsam evolution, där utvecklingen sker stegvis och över lång tid. Men det vi nu ser inom solenergin är snarast en revolution.

Gårdagens Vetenskapens värld i SVT gav en liten inblick i några av de spännande saker som forskningen kring solenergin nu är upptagen med, som till exempel ansträngningarna att skapa en artificiell fotosyntes med väldigt hög hastighet. Jag fick chansen att medverkar i programmet och berättade att jag och regeringen, just därför att vi ser att förnybar energi inklusive solenergi har så stor potential, nu storsatsar på energiforskning med 1,3 miljarder per år från och med i år och 1,4 miljarder per år från och med 2016 och framåt. Hur de pengarna fördelar sig kan man bland annat se i Energimyndighetens pressmeddelande från tidigare i den här månaden där man bland annat berättade att man nu har fördelat lite mer än 100 miljoner kronor till just solenergiforskning, vilket också uppmärksammats av Vetenskapsradion.

Att få fram nya forskningsrön är viktigt, men det är samtidigt bara en del av mitt och regeringens arbete med att främja den nya förnybara tekniken. För det räcker inte bara med forskningen i sig. Ny forskning måste också bli till bra produkter. Och produkter behöver testas och demonstreras för att sedan marknadsföras. Även det är sådant som vi i regeringen stöttar, genom Energimyndigheten men också genom den särskilda miljötketnikstrategi som regeringen antagit, där vi mellan åren 2011 och 2014 nu satsar 400 miljoner kronor på att hjälpa svenska miljöteknikföretag ut på världsmarknaden.

Ett av de företag som tack vare den strategin nu via Energimyndigheten fått lån för att utveckla sin teknik, och som nu håller på att ta fram spännande produkter som vi troligtvis kommer få se mycket mer av i framtiden, är Nlab Solar AB. De utvecklar solceller som kan integreras i allt från vanliga konsumentprodukter till stora byggnader. En av många lösningar som kan bidra till vår och hela världens energiomställning, samtidigt som den kan ge viktiga svenska jobb och välkomna exportintäkter.

 

It i skolan – ett populärt ämne

Få ämnen inom it-politiken tycks väcka sådant intresse och engagemang som frågan om it i skolan. Det märkte jag när jag höll rundabordssamtal om it i skolan under min och regeringens process med att utarbeta den Digitala Agendan för Sverige. Det märker jag när jag håller tal om it i skolan [1,2,3] och jag märker det när jag skriver debattartiklar på just det temat. Igår skrev jag och Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Ulrika Carlsson, en debattartikel om just it i skolan på SVT Debatt – en debattartikel som bara knappt ett dygn senare fått 242 kommentarer.

Jag, och många med mig, är helt övertygad om att it ger oss fantastiska möjligheter att dramatiskt förbättra och utveckla pedagogiken och undervisningen i skolan, om vi bestämmer oss för att använda de nya möjligheterna på rätt sätt. Och det finns bra exempel på de som gjort det, som Ale kommun, som vi nämner i debattartikeln som ett bra exempel. I Ale har kommunledningen bestämt sig för att lyfta it i skolan till strategisk nivå och målmedvetet arbeta för att dra nytta av alla de fördelar som en digitaliserad skola kan ge. Och deras resultat såhär långt är inspirerande:

I Ale har man upptäckt att när skolbarnen får skriva på en dator ökar såväl textmängderna som kunskapsresultatet, framför allt bland pojkarna. Andelen adjektiv ökar, vilket enligt forskare är ett tydligt tecken på att eleven fått ett alltmer utforskande och beskrivande språk. Och barnen experimenterar alltmer med sitt språk.

Och det är ju en händelse som låter som en tanke, men ungefär samtidigt som min och Ulricas debattartikel publicerades igår , så tillkännagavs också att Ale kommun nu, enligt uppgift, kommer bli den första kommunen i landet som ger alla sina elever en egen bärbar dator. Det kommer göra det möjligt för dem att arbeta ännu mer med den nya pedagogik och de nya arbetssätt som tekniken öppnar möjligheter för. Ale kommun har förstått och bestämt sig för att att dra nytta av teknikens kraft och förmåga att bidra till en bättre skola och en bättre undervisning. Jag hoppas att många andra kommuner kommer följa deras exempel, även om lösningarna och valen i olika kommuner självfallet både kan och bör se olika ut. Men varenda kommun och varje skola som på allvar vill ta vara på alla möjligheter vi har att ge våra barn och unga tillräckliga och bra kunskaper inför ett långt yrkesliv måste också ta vara på de nya möjligheter som smart it och smarta hjälpmedel i skolan ger.