Anna-Karin Hatt bloggar |

Mer makt till mobilkunderna

Avtalen för mobilabonnemang måste bli enklare. Foto: MIKI Yoshihito

Just nu går utvecklingen på den svenska mobilmarknaden väldigt snabbt framåt. Idag rapporterar t.ex. Post- och Telestyrelsen att 93 % av alla svenska hushåll och företag nu har tillgång till den fjärde generationens mobilnät, så kallad 4G eller LTE, vilket är nästan dubbelt så många som året innan. Och ökningstakten är nu allra snabbast på landsbygden där 79 % nu har tillgång till 4G, vilket ska jämföras med bara 10 % året före.

Just nu rullas också 4G ut på det så kallade 800-bandet, ett frekvensband som har väldigt goda yttäckningsegenskaper vilket ger väldigt bra möjligheter att förse den svenska landsbygden med mycket snabb mobil uppkoppling, vilket är väldigt efterlängtat och väldigt positivt.

Samtidigt som vi får sådana här, väldigt glädjande, besked nås vi också av andra, mindre glädjande, signaler, inte minst att antalet klagomål mot operatörerna tydligt ökat, vilket är ett tecken på att många konsumenter inte tycker att operatörerna lever upp till de löften de ger.

För mig, som ansvarig minister, är det väldigt viktigt att konsumenterna på mobilmarknaden på ett enkelt sätt ska kunna få veta vad deras avtal innehåller och inte, och därför tog jag och regeringen så sent som i somras initiativ till att de regler som ska ge konsumenterna den rätten har skärpts. Som konsument har man idag rätt att få veta om det finns några begränsningar i ett abonnemang (exempelvis en blockering av Skype) och man har också rätt att få veta vilken den lägsta totala kostnaden för en mobil med en viss bindningstid är. De förändringar vi gjort innebär att att kunderna fått bättre möjligheter att jämföra mobiler och abonnemang och att hitta det alternativ som passar dem bäst.

Men samtidigt finns det en del områden där villkoren ännu inte är lika tydliga och lika konsumentvänliga, framförallt när det gäller uppsägningstiden för abonnemang och de så kallade SIM-kortslåsen.

Tittar man på utvecklingen kan man tydligt se att operatörerna över åren gradvis förlängt uppsägningstiden för sina kunder. För inte särskilt länge sedan var en månads uppsägningstid allra vanligast, men idag är tre månader det vanligaste. I praktiken innebär det att bindningstiden smygförlängts med tre månader, eftersom väldigt många konsumenter inte känner till de uppsägningsregler som finns.

Jag vill att svenska mobil-, bredbands-, och TV-kunder ska ha enkla och tydliga regler. Är det 24 månaders bindningstid som gäller, så ska kunderna veta att bindningstiden är 24 månader, och inte 24 månader + ytterligare 3.

Samma enkelhet och kundvänlighet borde också gälla de så kallade SIM-kortslåsen. SIM-kortslåsen är en operatörsbindning som innebär att en mobiltelefon (eller surfplatta, digitalbox till TV osv) är knuten till, och bara kan användas med, en viss operatör. Om en kund köper en mobil (eller motsvarande) och, för att finansiera mobilen väljer en viss bindningstid, så är det rimligt att mobilen under den tiden bara kan användas med den operatören. Men även om bindningsperioden löpt ut, och kunden betalt av sin mobil, tvingas många kunder idag betala extra för att få sin mobil upplåst. Det är inte rimligt. När bindningstiden är slut, och telefonen avbetald, ska mobilen självklart tillhöra kunden, och man ska kunna använda den med vilken operatör man vill, utan att behöva betala extra för att få SIM-kortslåset upplåst.

För att råda bot på de här problemen skickar jag och Näringsdepartementet, som Ekot rapporterar om nu på morgonen, idag ut en departementsskrivelse på remiss med förslag om att korta uppsägningstiden för abonnemang för elektroniska kommunikationstjänster till en månad. Samtidigt föreslår vi att SIM-kortslåsen automatiskt, och kostnadsfritt, ska låsas upp efter att bindningstiden löpt ut.

Självklart ska operatörer kunna ta betalt för att driva och investera i sina nät. Men de måste göra det på ett transparent sätt. Och vi som kunder måste på ett enkelt sätt kunna få veta vilka avtal vi tecknar och vilka kostnader och villkor som de är förknippade med. De förslag vi presenterar idag är rejäla steg framåt för att öka konsumentens makt på detta viktiga område.

I eftermiddags var jag även med i P4 Extra med Lotta Bromé på det här temat:

Mer låginblandning och fortsatt skattebefrielse

Ska vi kunna få ett hållbart samhälle måste vi ställa om våra transporter. När mer än 90 procent av de drivmedel vi använder i våra bilar, bussar och lastbilar fortfarande är fossila säger det sig självt att vi måste få in mer förnybara bränslen, mer eldrift och se till att öka energieffektiviteten i transportsektorn.

Ett viktigt steg är att utnyttja möjligheten att blanda ut vanlig diesel och vanlig bensin med biobränslen. Tack vare den låginblandning som redan finns är också den som tankar bensin och diesel delaktig i omställningen till mer hållbara transporter, eftersom också den personen tankar en viss andel förnybart.

Jag är väldigt stolt över att andelen förnybara drivmedel är mer än dubbelt så hög idag, som när vi i Alliansen övertog regeringsmakten 2006. Och merparten av de förnybara drivmedel som används i Sverige idag är låginblandade förnybara drivmedel i bensin och diesel.

Ett snabbt sätt att minska koldioxidutsläppen från våra transporter är att öka den låginblandningen. Och just det föreslår regeringen idag i en promemoria som nu går ut på remiss till ett 40-tal berörda aktörer. Innehållet i det förslaget skriver jag om idag på SvD Brännpunkt, vilket också TT rapporterat om. På ledarplats har det också uppmärksammats av GP och Norrtelje Tidning.

I dagsläget blandar bensinbolagen in 5 respektive 4 procent förnybart i bensin och diesel. Det förslag vi nu lägger innebär att vi ökar låginblandningen till 10 respektive 7 procent. Samtidigt föreslår vi att den skattebefrielse som finns för de höginblandade och rena biodrivmedlen, som biogas och etanol, och som skulle ha försvunnit efter 2013, ska finnas kvar också framöver. Förslaget om fortsatt skattebefrielse har Ekot särskilt uppmärksammat i ett inslag ikväll (09.30 in i sändningen).

Ökad låginblandning av biobränslen i bensin och diesel, och fortsatt skattebefrielse på höginblandade och rena förnybara bränslen som biogas och etanol, är två bra sätt att tydligt och snabbt fortsätta omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta!

Dagens distriktsstämma på Gotland – ett startskott

En fantastisk dag i österled. Det är det bästa sättet att sammanfatta min resa till Gotland och Eskelhems bygdegård, söder om Visby, idag. Där höll Gotlandscentern idag sin distriktsstämma och jag var inbjuden att hålla tal för dem.

Det är väldigt lätt att känna sig hemma på Gotland, inte minst som energiminister. Gotland är nämligen Sveriges skyltfönster mot Europa, när det gäller utvecklingen och utbyggnaden av förnybar energi. Faktum är att på Gotland produceras dubbelt så mycket vindkraft som i landets näst bästa kommun. Den fantastiska utvecklingen beror på att man på Gotland inte varit rädd för att ställa upp höga ambitioner. Om detta skriver också Centerpartiets distriktsordförande Eva Nypelius och jag i Gotlands Tidningar idag.

Lika lätt är det att känna sig hemma på Gotland som it-minister. Redan i kapprummet på bygdegården i Eskelhem möttes jag av ett anslag som påminde om att man inte skulle glömma bort att bli medlem i fiberföreningen. En uppmaning som kanske inte är så förvånande, på Gotland. För nu bildas det fiberföreningar och det grävs över hela ön. Vilket hänger ihop med Gotlands egen bredbandstrategi, som har som mål att alla gotlänningar ska få en bredbandsuppkoppling.

Att då få tala på den gotländska distriktsstämman är naturligtvis en fröjd, både som it- och energiminister och som andre vice partiledare. Och med mindre än en vecka till partiets Framtidsstämma var det också naturligt att jag tog tillfället i akt och pratade en hel del om partistyrelsens förslag till nytt idéprogram (vill du läsa talet i sin helhet finns det här).

Jag är säker på att vi i Centerpartiet tillsammans, efter Framtidsstämman nästa helg, kommer kunna beskriva vår starka gemensamma kärna som ett socialt, decentralistiskt och grönt liberalt parti. Ett frihetligt och jordnära parti. Som har tydliga idéer om rättvisa och hållbarhet.

Idag uppmanade jag också centervännerna på Gotland att låta den här dagen och idéprogrammet bli ett startskott. Ett startskott för att vända våra diskussioner utåt. Ett startskott för att, med samma energi och samma engagemang som vi diskuterat idéprogrammet internt, nu ta diskussionerna med våra politiska motståndare och med de väljare som ska rösta på oss i valen nästa år.

Om vi gör det, då kan den här processen också bli en vändpunkt. En vändpunkt för när vårt parti på allvar började prata visioner igen. En vändpunkt för när de breda massorna på allvar fick upp ögonen för Centerpartiet igen. Och en vändpunkt för när vårt parti på allvar började växa igen.

Och så den viktigaste frågan på Gotland, just nu. Med allt gott som händer på Gotland är det en självklarhet att det måste finnas en fortsatt bra färjeförbindelse till fastlandet. Jag kan lova att Centerpartiet i regeringen jobbar väldigt hårt för att hitta en bra lösning som är tillgänglig, som tar miljöhänsyn och som bidrar till en bättre konkurrenskraft.

Det finns mycket energi i Skåne

Det var inte våren jag mötte när jag besökte Skåne igår. Snarare vinter och snöyra. Men där fanns ändå gott om värme.

Under parollen ”Egen härd är guld värd” drog Öresundskraft igår officiellt igång Filbornaverket, ett supermodernt och miljövänligt kraftvärmeverk som ska leverera nästan hälften av helsingborgarnas fjärrvärme och som kommer bidra med en hel del värdefull förnybar el i Skåne. Tillsammans med eleverna från klass 5c på Västra Ramlösa skola hade jag förmånen att få inviga denna stora, framsynta investering, på nästan två miljarder kronor. I mitt tal passade jag på att sätta in Filbornaverket och den gröna kraftvärmen i ett internationellt och nationellt energipolitiskt perspektiv. Filbornaverket är nämligen ett viktigt steg i resan bort från skadliga koldioxidutsläpp och miljöpåverkan, på vägen till ett hållbart energisystem. Endel av det beskrev jag på debattsidan i Helsingborgs Dagblad igår, och samma tidning rapporterar idag på nyhetsplats från själva invigningen. Också Svt och Tv4 var där och sände från invigningen i sina sändningar igår kväll.

Från Helsingborg och energi bar det av till Malmö och it, där jag på eftermiddagen besökte det nystartade it-bolaget Vergic. Det är ett ganska nyfött men snabbväxande it-företag som riktat in sig på realtidsinteraktion på nätet. Med utgångspunkt i regeringens Digitala agenda för Sverige hade vi ett givande samtal om hur den typ av plattformar som de erbjuder kan bidra till att underlätta för oss som medborgare i våra myndighetskontakter. En del av e-förvaltningsstrategin i praktiken med andra ord.

I Malmö har också ett av Centerpartiets nya regionala kontor nyligen slagit upp portarna. De ska bli motorn i vårt arbete i Skåne och bemannas av två verkligt duktiga maskinister i form av Annette Linander och Mattias Andersson. Att som andre vice ordförande för Centerpartiet få inviga kontoret på Östergatan 11c gav också tillfälle att tala om de utmaningar och möjligheter som ligger framför oss i Centerpartiet.

Dagen i Skåne avslutades i ett mycket spännande och kul format när nyhetsbyrån och näringslivsnätverket Rapidus arrangerade en utfrågning av mig, under ledning av DN:s tidigare chefredaktör Jan Wifstrand. Under en dryg timme fick jag välja ämnen genom att på måfå dra lappar som Jan hade skrivit ner olika teman på ur en skål, varpå Jan ställde frågor om allt från min handbollskarriär och opinionsläget för Centerpartiet till utbyggnaden av den förnybara energin. Hela arrangemanget sändes på webben och kommenterades också i efterhand. Dessutom finns ett referat och lite bilder från utfrågningen på Rapidus sida.

Om du undrar så: ja, jag var lite trött i ögat på hemresan. Men det var det värt efter en väldigt givande dag i Skåne – om än i oväntad snöyra.

Videon nedan är från utfrågningen hos Rapidus:
Your browser does not support iframes.

Sverige ska inte vara sämst i OECD-klassen

Att Sverige är ett föregångsland internationellt vad gäller jämställdhet är en väl etablerad sanning, på många områden. Men det finns också områden där vi inte lyckats åstadkomma jämställdhet.

Ett sådant gäller utrikesfödda kvinnors möjligheter att få jobb och fotfäste på den svenska arbetsmarknaden. Faktum är att Sverige är det land i hela OECD-området som har störst skillnad i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda, särskilt bland kvinnor. Att vi är sämst i OECD-klassen är naturligtvis dåligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv – men framförallt är det oacceptabelt ur ett mänskligt perspektiv och ur jämställdhetsperspektiv.

Om det här skriver Annie och jag idag i en debattartikel tillsammans med Centerkvinnornas ordförande, Gunilla Hjelm. Vi vill att de kvinnor som kommer till vårt land ska mötas av ett rakt och enkelt budskap: Välkommen till Sverige, ett land där du kan kombinera arbete och familj.

För att fler utrikes födda kvinnor ska få samma chans som oss inrikes födda kvinnor till jobb och företagande föreslår vi idag fem reformer som skulle öka jämställdheten i Sverige:

Öppna upp arbetsmarknaden för fler. Mycket av det som idag kallas för integrationsproblem är i själva verket arbetsmarknadsproblem, och en konsekvens av att såväl unga som utrikes födda har svårt att ta sig över de höga trösklarna in på den svenska arbetsmarknaden.
Inför Lagen om Valfrihet (LOV) inom äldreomsorgen i alla kommuner.
Utöka RUT-avdraget för hushållsnära tjänster.
Begränsa uttaget av föräldradagar efter barnets fyraårsdag, inte minst för att förhindra inlåsningseffekter för nyanlända barnfamiljer.
Skapa snabbare vägar in på arbetsmarknaden, genom att underlätta validering av kunskaper, fortsätta utveckla SFI och vidga de arbetsförberedande etableringsinsatserna till att omfatta fler anhöriginvandrare.

Fem viktiga reformer för att bygga ett jämställt och långsiktigt hållbart Sverige, också för utrikes födda kvinnor.

Förstår it-företagen vad de går miste om?

I morse fick nog många företagsledare i it- och telekombranschen en ordentlig tankeställare när de slog upp Dagens Nyheters debattsida. Där skriver nämligen Jan Gulliksen, som är ordförande i regeringens Digitaliseringskommission, om hur ”Sexism styr rekryteringen till den svenska IT-sektorn”.

Gulliksen pekar på en ny, men ännu opublicerad, undersökning som visar att bara 23 procent av de anställda i den svenska IT-branschen är kvinnor, medan motsvarande siffra i Finland är nästan dubbelt så hög. Han konstaterar också att kvinnor som går från universiteten till it-sektorn ofta arbetar som projektledare, medan deras manliga kollegor ofta blir utvecklare, och att det är från den senare gruppen som cheferna rekryteras. Enligt Gulliksen ett av skäen till att bara drygt 7 procent av alla vd:ar i svenska it-företag är kvinnor. Och hans slutsats, som han skickar med tydlig adress till it-branschen, är skarp:

Först definierar vi alltså it som manligt och sedan bestraffar vi kvinnor som ändå försöker komma in. Här har branschen ett stort ansvar att bli bättre på att rekrytera och befordra könsblint och att tillvarata kvinnors kompetens.

Att öka jämställdheten i it-branschen är en fråga som ligger väldigt högt upp också på min egen agenda. I grund och botten borde det inte behövas fler argument än att det borde vara en självklarhet för varje hela samhället, och alla företag, att eftersträva att spegla sammansättningen i befolkningen som helhet, både när det gäller kön och mångfald. Men om inte de argumenten räcker så borde it- och telekonföretagen åtminstone av ren överlevnadsinstinkt se till att få in fler kvinnor i sina företagsledningar och sina styrelser. Och på just det temat har jag både skrivit och talat flera gånger tidigare. För det är känt sedan länge att ledningar som speglar samhället alltid fattar bättre beslut.

För att vi ska få fler tjejer i it-branschen behövs det fler förebilder, som kan inspirera och som får ta plats och sticka ut. Ska vi på allvar göra någonting åt att alltför få tjejer idag väljer att gå en teknisk utbildning så är könsbalansen i ledningarna och styrelserna viktigt att ta itu med. Och ska it- och telekombranschen framöver klara möta sina användares behov, så behövs också kvinnorna. Att inte på allvar bestämma sig för att locka fler tjejer och kvinnor till tekniska yrken och till it- och telekombranschen vore en kompetensförlust som våra företag och vårt land helt enkelt inte har råd med, om ska kunna fortsätta konkurrera med andra växande ekonomier.

Både samhället och it-branschen måste ta sig en ordentlig funderare på varför tjejer inte tycker att just it- och telekomyrkena är alternativ för dem. I sin debattartikel idag presenterar Jan Gulliksen ett konkret förslag om att införa ”kodslöjd” i skolan – en slags praktisk programmering för att ”fånga upp flickors intresse innan könsmönstren har hunnit sätta sig alltför hårt. Det i sin tur kan på sikt ändra bilden av vem tekniken är till för, vems röst den för vidare.”

Om just det förslaget är rätt vet jag inte, men det tål att funderas på. Helt klart är att det inte är tjejerna det är fel på, utan att det är branschen som måste skärpa sig. Och att vi tillsammans måste bli bättre på att öppna upp och på ett inkluderande sätt beskriva vilka spännande jobb it-området har att erbjuda.

Förläng förmånsreglerna för miljöbilar

Idag när jag var gäst i Ekots Lördagsintervju pratade vi en hel del om att vi, för att klara klimatet, måste ställa om våra transporter. Fortfarande går mer än 90 procent av alla våra vägtransporter på fossila bränslen, och varje liter bensin och diesel orsakar mer än två kilo koldioxidutsläpp. Att bryta oljeberoendet i transportsektorn är en enorm utmaning, för Sverige och världen.

För att ta oss an den utmaningen har Alliansregeringen satt upp väldigt tydliga och långtgående visioner: 2050 ska Sverige vara klimatneutralt, och som ett steg på vägen dit ska vi 2030 ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. För att tydliggöra vad som krävs för att nå dit sitter nu en utredning, på regeringens uppdrag, och arbetar med vad vi behöver göra för att kunna nå dit. Deras förslag kommer senare i år.

Men redan nu finns det besked som vi skulle behöva ge, t.ex. när det gäller förmånsbilsreglerna för miljöbilar.

Varje ny bil som börjar rulla på de svenska vägarna kommer i genomsnitt finnas kvar i 17 år. De nya bilar som säljs idag måste vara så bra som möjligt för miljön, för att vi ska kunna nå våra långsiktiga klimatambitioner. Av alla dessa nya personbilar vet vi att 60 procent är tjänstebilar. Bilar som köps för att användas några år i tjänsten, och sedan säljs vidare till privata köpare. Tack vare att förmånsvärdet för miljöbilar varit och fram till årsskiftet 2013/2014 är 40 procent lägre än för andra bilar så har vi haft en fantastiskt utveckling där nästan var tredje ny tjänstebil idag är en miljöbil.

Men dessa förmånliga tjänstebilsvillkor löper ut till årsskiftet, och som centerpartistisk energiminister skulle jag gärna se att regeringen så snart som möjligt ger besked om att vi vill förlänga dessa goda förmånsvillkor. Och ju snabbare ett sådant besked kan komma, desto bättre för miljöbilsmarknaden. Ett tidigt, tydligt och långsiktigt besked vore bra för konsumenterna, för företagen, men mest av allt för klimatet och miljön.

Att förmånsreglerna för miljöbilar bör förlängas uppmärksammades också av Ekot i ett nyhetsinslag.

En dag i Bryssel

I morse ringde väckarklockan vid 6. Kort därefter började jag arbetsdagen här i Bryssel med att sitta ordförande på ett förmöte med mina nordiska och baltiska energiministerkollegor. Att vi träffas strax innan varje rådsmöte är en god tradition som ger oss möjlighet att gå igenom de frågor som ska komma upp på rådet utifrån vårt nordeuropeiska perspektiv.

Efter frukostmötet begav jag mig direkt till rådsbyggnaden där kamerorna stod och väntade vid entrén och där jag gav några kommentarer om mina förväntningar inför dagens energiministermöte. [jwplayer mediaid=”3308″]

Men innan rådsmötet började hade jag en bra bilateral överläggning med energikommissionär Günther Oettinger om några av våra svenska hjärtefrågor, inte minst att eventuella kommande hållbarhetskriterier för fasta biobränslen måste utformas på ett sådant sätt att de inte skadar vårt redan hållbara skogsbruk i Sverige och norra Europa.

Halv tio började sedan de intensiva diskussionerna i energirådet kring frågorna på vår agenda: hur vi bäst säkrar hållbarheten i våra biobränslen och hur vi kan få en fungerande energimarknad i Europa. Bland mycket annat välkomnade den irländske ordföranden Sveriges och andra länders konstruktiva förslag till hur vi kan öka användningen av biobränslen med bra klimatprestanda och minska den när det gäller de biobränslen som inte har klimatnytta.

Apropå den inre marknaden för energi argumenterade jag idag bland annat för att vi måste stärka den enskilde konsumentens ställning på energimarknaden och att vi ska akta oss för att tillåta s.k. kapacitetsmekanismer, som skulle kunna innebära att vissa medlemsländer väljer att subventionera fossil energi. Vårt behov av en trygg och pålitlig energiförsörjning bör mötas med mer förnybar el, mer energieffektivisering och med goda överföringsförbindelser mellan länderna, inte med mer fossil produktion.

Efter att ministerrådsmötet var klart passade jag på att träffa Sveriges EU-komissionär Cecilia Malmström, som jag känner sedan tidigare eftersom hon var EU-minister i den första Alliansregeringen när jag var statssekreterare för Centepartiet i Statsrådsberedningen. Cecilia och jag stämde av endel aktuella energifrågor men vi passade också på att prata om hur tongångarna går inom kommissionen om hur klimat- och energiregelverket efter 2020 bör se ut. Och Cecilia berättade om det asylpaket, med gemensamma rättssäkra regler för asylmottagning och asylprövning, som hon arbetar med och som hon hoppades att hela EU ska kunna enas kring.

Efter alla dessa möten begav jag och mina medarbetare oss mot flygplatsen, i tron att de politiska diskussionerna var över för idag. Men det höll inte så länge. För väl där stötte jag ihop med min danske partivän och energiministerkollega, Martin Lidegaard, och Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. Så ovanpå allt annat kröntes dagen i Bryssel med samtal om läget i Afghanistan, Iran, Libyen och Tunisien. Och om marockanska idéer om att exportera solel till Europa. Även om det inte alltid känns så så är världen och världspolitiken aldrig särskilt långt borta från oss!

12 timmar efter att väckarklockan ringde i morse sitter jag nu på flyget hem till Sverige. Men medan du förhoppningsvis förbereder fredagsmyset med familjen förbereder jag mig för att imorgon -12.55 i en radiosändning nära dig – vara gäst i Ekots lördagsintervju. Så den här veckan blir fredagsmyset i min familj till lördagsmys, när hela arbetsveckan är klar!

Tanka förnybart med gott samvete

En tredjedel av våra koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. 93 procent av alla de bränslen som används i våra svenska vägtransporter är fossila i form av bensin och diesel. För att klara våra klimatambitioner måste fler bilar, bussar och lastbilar gå på förnybara drivmedel. Det skulle minska koldioxidutsläppen dramatiskt.

Det finns många väldigt bra förnybara bränslen som ger rejält med minskade utsläpp, jämfört med bensin och diesel, och det finns de som inte gör det.

Biodiesel som kommer från palmolja, vars odling indirekt kan orsaka skogsskövling och därmed utsläpp av koldioxid, är ett bränsle som, om man lägger ihop alla olika bi-effekter produktionen ger upphov till, kan ha väldigt liten klimatnytta. Etanol från vete däremot, där man samtidigt gör värme och djurfoder i processen, är ett exempel på motsatsen, som både bidrar med sänkta koldioxidutsläpp (jämfört med den bensin man annars hade kört på) och med många positiva indirekta effekter som gör att bränslets klimatnytta i slutändan blir ännu större.

Alldeles nyligen la EU-Kommissionen fram ett förslag om att vi inom EU ska begränsa användningen av sådana biodrivmedel som leder till negativa indirekta effekter som t.ex. skogsskövling vid palmoljetillverkning. Haken är bara att kommissionen klumpar ihop alla biodrivmedel och drar dem över en kam, trots att deras egna analyser visar att det är stora skillnader i klimatnytta mellan olika typer av bränslen.

Därför kommer jag å Sveriges vägnar, vid dagens energiministerråd i Bryssel, föreslå en bättre modell där vi sätter ett tuffare tak än det kommissionen föreslagit på de biobränslen som ger små utsläppsminskningar, men som inte begränsar och minskar användningen av de klimatbra biobränslena. Om detta förslag rapporterar Ekot i Sveriges Radio nu på morgonen.

Det finns goda argument för att starkt begränsa användningen t.ex. biodiesel producerad av palmolja. Men att samtidigt begränsa användningen av bioetanol som har stor klimatnytta, vore att skjuta sig själv i foten. Det goda får inte bli det bästas fiende.

Eftersom många medlemsländer har haft synpunkter på utformningen av kommissionens förslag kan det svenska förslag som jag presenterar för mina kollegor i Bryssel idag mycket väl bli en välkommen och bra väg framåt.

För att fler av oss ska känna oss trygga med att tanka förnybart vid pumpen måste vi veta att de förnybara bränslena är riktigt hållbara. Vi ska kunna känna oss trygga med att de förnybara bränslena har klimatnytta och att de inte indirekt orsakar negativa effekter för klimatet eller miljön.

Just därför jobbar Centerpartiet, Alliansen och Sverige för att vi inom EU ska ställa tuffa krav hållbarhetskrav på de förnybara bränslena, och att de kraven i takt med att utvecklingen går framåt ska bli allt tuffare över tid. Man ska kunna köra bil med gott samvete.

Här kan man lyssna på ett inslag i Ekots nyheter:

9 nya regionala digitala agendor

Anna-Karin Hatt, Näringsdepartementet
Signatärsträff, Digitala Agendan för Sverige. Foto & Copyright: Martina Huber/Regeringskansliet

Ett Sverige som är bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens fördelar. Det är den Digitala Agendans mål, som också antagits av riksdagen, utan omröstning. Och få områden är så gränsöverskridande som just it-politiken. Och tänker man efter så är det ju inte så konstigt. För it i sig är ju något som finns och utvecklas för att vi ska kunna bryta gamla barriärer, för att vi ska kunna spränga gränser och för att vi ska kunna klara sådant som vi inte trodde var möjligt.

Mest av allt drivs it-utvecklingen framåt av alla oss vanliga användare som ställer krav och efterfrågar bättre mobiler, snabbare datorer, bättre täckning bland vita fläckar och allt mer avancerade offentliga och privata avancerade e-tjänster. Samtidigt har vi duktiga och driftiga företag och operatörer som arbetar hårt för att möta den efterfrågan.

Vi som finns i det offentliga måste också vara med och peka ut den färdriktningen. Och om vi ska kunna nå målet om att bli bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter, då behövs en bred uppslutning för det arbete vi behöver göra för att ta oss dit och stanna där.

Och det har vi redan fått. Det är nämligen inte bara riksdagen som har ställt sig bakom det nya it-politiska målet – det har också ett 130-tal olika organisationer, stiftelser, fackförbund och andra representanter från det civila samhället. Alla de har förklarat att de vill vara med och bidra till att förverkliga den digitala agendans mål.

Utöver det finns det nu, runt om i landet, ett stort intresse för att ta fram regionala digitala agendor, och idag tog jag emot representanter för Gävleborg, Halland, Jönköping, Kronoberg, Stockholm, Uppsala, Värmland, Västernorrland och Västmanland i Stockholm för att vara med när de skulle signera sina avsiktsförklaringar och bli regionala signatärer till den digitala agendan. Och när vi ändå sågs fick de alla berätta om hur de arbetar för att deras olika län ska kunna dra nytta av digitaliseringen på ett bra sätt.

Och många regioner gör nu mycket, och har mycket att vinna på genom digitaliseringen, i sådana verksamheter som de ansvar för – i sjukvården, för den regionala utvecklingen och inte minst när det gäller bredbandsutbyggnaden i hela landet. Ska vi fortsätta ligga långt framme måste alla regioner komma med på det digitala tåget Den uppslutning och det engagemang som de här nio regionerna visade under dagen bådar väldigt gott för just det framöver.