Anna-Karin Hatt bloggar |

En demokratins högtidsstund

Idag öppnas Riksmötet under högtidliga former. Först gudstjänst i Storkyrkan, som ger tillfälle att samla tankarna inför det kommande året, och sedan själva öppnandet i Plenisalen med tal av H.M. Konungen och statsministerns regeringsförklaring. För mig blir det första gången jag i egenskap av statsråd deltar i allt detta, som ju är en av demokratins högtidsstunder i Sverige.

När Fredrik Reinfeldt senare idag läser upp sin sjätte regeringsförklaring gör han det som statsminister för Sveriges kanske starkaste minoritetsregering genom tiderna. Bara ett par tusen röster saknades i valet förra hösten för att Alliansen på nytt skulle ha fått egen majoritet. Och det var en historisk sak som han, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund gjorde när de inte bara lyckades åstadkomma maktskiftet 2006, utan också lyckades bli återvalda och få förnyat förtroende i valet 2010.

När Riksmötet idag öppnas kan det ske mot bakgrund av att Sverige har en, jämfört med många andra länder, välskött ekonomi med ordning och reda i de offentliga finanserna och en regering och Riksdag som genom de senaste årens turbulens tagit vara på Sverige och våra intressen på tidvis stormiga ekonomiska hav.

Att fira livet när mörkret tränger sig på

För tio år sedan satt jag som klistrad framför TV-apparaten i det alldeles nyinredda konferensrummet på PR-byrån Kind & Partners, där jag då var vice VD. Det började med att någon ropade att ett plan kraschat in i det ena tvillingtornet. Snabbt samlades vi alla vid TV:n och när vi stod där såg vi, i realtid, hur det andra planet kraschade in i tornen. Vi stod tysta, tätt tillsammans. Och insåg att bara ett halvår tidigare hade just vi som då befann oss i det rummet tillsammans passerat det som sedan blev Ground Zero, på vår väg till färjan som skulle ta oss ut till Ellis Island.

Många med mig har idag återkallat minnet av var de befann sig, och vad de gjorde, just den 11:e september för tio år sedan. Och visst är det viktigt att minnas. Att komma ihåg vad som hände och försöka förstå vad som gjorde det möjligt. Och att alltid, alltid när det öppna samhället sätts under press och utsätts för attack svara med ännu mer av öppenhet, ännu mer av tolerans och ännu mer av demokrati.

Lika viktigt är det att inte låta mörkret segra. Inte ens när den värsta terrorattacken slår till mot New York. Mot Utöya. Eller mot Bryggargatan i Stockholm. Att aldrig låta mörkret tränga så nära att det släcker ut ljuset. Utan att också, och kanske allra mest då, ta vara på ljuset när andra försöker tränga på oss mörker. Att ta vara på livets både små och stora lyckor. Och att minnas att anledningarna att fira livet aldrig är så stora som när mörkret som starkast försöker tränga sig på.

Därför får kvinnor ta plats i Centerpartiet

Idag skriver TT om att Centerpartiet är det parti som i särklass är bäst på att släppa fram kvinnor och ge kvinnor ansvar på ledande positioner. Några av de som intervjuas är några viktiga förklaringar på spåret, men om man på allvar ska förstå varför det varit och är möjligt så är bilden bredare än så:

Centerpartiet har Sveriges största politiska kvinnoförbund – Centerkvinnorna – som har haft en bred och stark bas ända sedan bildandet. Betydelsen av CK är stor, både för Centerpartiet och för samhället. Centerpartiet har helt enkelt inte kunnat runda sitt starka kvinnoförbund. Och kvinnoförbundet har haft en stark roll i Sverige, till en början på landsbygden men sedan också långt bredare. Under 30-talet arrangerade t.ex. CK utbildningar för kvinnor på landsbygden i en omfattning som var betydligt större än exempelvis Fogelstadgruppen.

Det arbete som Centerkvinnorna gjorde i början av 1970-talet, då de mycket strategiskt och lite hemlighetsfullt utbildade kvinnor i nomineringsteknik runt om i landet gjorde att Centerkvinnor runt om i landet kunde driva på för att kvinnor åtminstone skulle stå på andra plats. Efter Centerpartiets succéval på 70-talet kom sedan många av dem in i Riksdagen.

När Thorbjörn Fälldin blev statsminister lyfte han in flera av de kvinnor som kommit in i Riksdagen i den borgerliga regeringen. Därmed skapades starka förebilder också för andra kvinnor. Karin Söder blev den första kvinnan som utrikesminister. Hennes roll som förebild för många andra kvinnor, i Centerpartiet och utanför, tycker jag har underskattats.

Att statsvetare tror att Centerpartiets många ledande kvinnor är en slump visar på att vi i Centerpartiet har en hemläxa att göra. Arbetarrörelsen har varit bra på att teckna sin kvinnohistoria, vilket gör att mycket kvinnohistoria handlar om arbetarrörelsens kvinnors initiativ och det som hände i städerna. Landsbygdens kvinnors arbete för kvinnors självständighet och frigörelse och Centerrörelsens roll är däremot inte dokumenterad på samma sätt. Det är ett faktum som Centerpartiet och Centerkvinnorna bör göra något åt.

Ps. Vill du lära dig mer om de kvinnor som gått före i Centerpartiet? Läs i så fall boken ”Kvinnor som gjort skillnad – centerrörelsens pionjärer”, som innehåller ett antal porträtt över framstående kvinnor inom centerrörelsen , men också viktig kvinnohistoria. Ds.

Jag hoppas Maud skriver sin historia

Idag debuterar Maria Borelius som ny krönikör i Dagens Industri, och hon gör det med en krönika som helt och hållet tillägnats Maud Olofssons politiska gärning, under rubriken ”Tystare än vi anar efter Maud Olofsson”.

Sällan har en krönika rymt så mycket som är så på pricken.

Det var helt avgörande att Maud och Fredrik Reinfeldt personligen fann varandra och bestämde sig för att göra gemensam sak, redan vid den där generalförsamlingen i FN 2003.

Och det var helt avgörande att Maud, som nyvald centerledare, med trovärdighet kunde förnya Centerpartiet och föra oss i en trygg borgerlig riktning för att Alliansen alls skulle kunna komma till stånd. Det var ingen enkel sak. Det krävdes mod och ett tufft och målmedvetet arbete. Och det krävde stort ledarskap.

Men Maria lyfter också fram annat, sådant som vi som sett Maud på nära håll kunnat lägga märke till, men som inte alltid synts utåt.

Hur ensam hon många gånger varit i att lyfta den vardag och verklighet som många små företag befinner sig i.

Hur hon ofta ensam fått strida för förbättrade villkor för entreprenörskap och företagande.

Hur hon utan knot tagit sig an den ena krisen efter den andra, utan några utsikter till snabba politiska poänger.

Och hur hon mitt i allt också haft tid och rum för omtanke om de som funnits och finns runt omkring henne. Oavsett vilken partifärg personen i fråga råkat ha.

Sådant ger inte alltid särskilt stora kortsiktiga opinionspoänger. Men det är sådant som skiljer de som leder från de som blir ledda. De som är modiga från de som följer efter.

Och jag hoppas att Maud en vacker dag kommer ta sig tid att skriva ned allt detta, det som är hennes alldeles egna historia. För det är en historia som är väl värd att berätta.

En halv miljard till bredband på landsbygden

Idag presenterar jag en av de reformer som Centerpartiet drivit allra tydligast och fått gehör för i de pågående budgetförhandlingarna: nya pengar för att kunna bygga ut bredband med hög hastighet i de delar av landet där marknaden inte tycker att det är intressant att investera. Nära en halv miljard kronor, fördelat över de kommande tre åren, skjuts nu till för att det ska finnas pengar inom Landsbygdsprogrammet, hos PTS och som delfinansiering för så kallad kanalisation (som innebär att man gräver ned tomma rör i t.ex. gator som redan är uppgrävda för att senare kunna dra fiber i de rören utan att på nytt behöva gräva upp gatan). Att regeringen väljer att göra den här satsningen är en tydlig signal om att vi ser bredband som en viktig förutsättning för företagande och boende i hela landet.

Under det knappa år jag varit It- och regionminister har jag mött så många representanter från byalag och lokala utvecklingsgrupper, starkt engagerade för att med egen tid och egna pengar dra bredband hem till byn och till den egna fastigheten. Men frustrerade för att de pengar som funnits för det i Landsbygdsprogrammet på de flesta håll i landet tagit slut. Många av dem, som tidigare inte kunnat starta sina projekt eller som tvingats göra uppehåll i dem därför att pengarna tagit slut, kommer nu att kunna fortsätta sitt arbete för att det ska finnas bra bredband också på landsbygden.

Det är viktiga pengar, som i grunden handlar om att förbättra möjligheterna att bo, leva, växa upp och driva företag i hela landet. Snart sagt inget hushåll, och allt färre företag, klarar sig i dagens moderna samhälle utan en bra bredbandsuppkoppling. Och just därför är regeringens satsning en satsning i hela landets växtkraft och för en god tillväxt!

SR Ekot sände i morse ett längre inslag om satsningen:

Information om själva nyheten hittar du här.

Bra att Annie Lööf och partiledningen får starkt stöd

I det läge Centerpartiet befinner sig – med en vikande opinionstrend och ett tydligt behov av att förstärka det bästa i vårt parti samtidigt som vi förnyar för framtiden – är det oerhört viktigt att den nya partiledare och den nya partiledning som väljs på stämman i Åre har ett brett och starkt stöd i hela partiet. Från unga till gamla. Från nyblivna till nyinlösta. Kvinnor och män. Infödda som invandrade. Och kanske är det den i särklass största styrkan med det förslag som valberedningen nu lagt: att Centerpartiet vid stämman kan välja en partiledning som representerar hela den politiska bredd som finns i vårt parti, som har förutsättningar att möta de stora förväntningar som finns i ett brett Centerparti, och som åtnjuter ett grundmurat och brett förtroende från hela centerrörelsen.

Om detta och en hel del annat intervjuades jag av TV4:s Ulf Kristoffersson tidigare idag:

Hedrad, stolt och med fokus på framtiden

Den senaste månaden har jag, under min Hattresa, mött så många centerpartister runt om i landet som välkomnat och omfamnat min vilja att utveckla den varma, gröna socialliberalismen i Centerpartiet och Sverige. Medlemmar som längtar efter att Centerpartiet tydligare ska stå upp för en hållbar tillväxt i landet, som längtar efter att vi ska bli ett tydligare miljöparti och som vill att vi ska ha tydliga visioner också om viktiga områden som skolan och välfärden. Inte sällan har människor kommit fram efter våra möten med det fina omdömet ”det var ju för det här som jag blev centerpartist” eller ”nu känner jag mig hemma i Centerpartiet”. Det har varit en fantastisk resa, och jag är så glad över varje personligt möte jag fått vara med om. Tack till var och en av er som kommit och gjort Hattresan speciell och unik!

Lika glad är jag över alla er runtom i landet som tagit ställning och gärna skulle se mig som Centerpartiets nästa partiledare. Ni som givit ert stöd – i artiklar, i möten och direkt till mig. Till var och en av er: stort tack! Ingenting kan vara finare än att på det sättet ta emot andras förtroende.

Men även om resan varit fantastisk, och även om allt fler successivt tog ställning för mig, så räckte det inte ända fram. Och idag har valberedningen presenterat Annie som den som tydligt har starkast stöd runtom i landet för att bli Centerpartiets nästa partiledare. Det är en stor och viktig uppgift som väntar, där Annie kommer ha god nytta av all den karisma, all den begåvning och all den politiska talang som jag och många med mig vet att hon har. Och jag önskar henne verkligen all den kraft, lycka och allt det mod som den viktiga och ansvarsfulla uppgiften kräver!

Själv fick jag härom dagen frågan om att bli partiets andre vice partiordförande, vid sidan av Annie och Anders. Och jag har meddelat valberedningen att jag, om stämman och Centerpartiet vill, gärna går in i den rollen. Det starka stöd vi tre fått under partiledarkampanjen visar att Centerpartiet vill ha oss alla tre i ledande ställning, men det visar också att medlemmarna vill ha den politiska bredd som vi tillsammans representerar. Just därför har jag tackat ja till att föreslås som andre vice partiordförande – för att med stolthet och ett tydligt fokus på framtiden och ett starkare Centerparti bidra med mina politiska idéer och de värderingar och drivkrafter som den varma, gröna socialliberalismen innebär. All den kraft som ni som satt er tro och tillit till mig har visat kommer jag ta med mig i jobbet att som andre vice partiordförande vara med och ta ansvar för och utveckla Centerpartiet.

Jag ville gärna bli partiledare, och för det sökte jag ett väldigt tydligt mandat. Men mest av allt brinner jag för de idéer som Centerpartiet står för – om företagsamhet, miljöhänsyn, underifrånperspektiv, tilltro till den enskilda, rättvisa och internationell solidaritet. Och det är min fasta övertygelse, och absoluta målsättning, att vi med ett målmedvetet och uthålligt arbete, tillsammans i partiledningen och i hela Centerpartiet, ska kunna bygga ett bredare, varmare och starkare parti. Just så som det anstår ett angeläget Centerparti!

Apropå Dagens Nyheter

Dagens Nyheters Hanne Kjöller undrar idag på ledarplats vem som har betalat för den turné som jag döpt till ”Hattresan”. Svaret på det är att jag har gjort det själv. Till största delen med det kampanjbidrag på 25 000 kronor som Centerpartiet tilldelat var och en av oss partiledarkandidater. Men därutöver har jag också tagit pengar ur egen ficka.

Varken hyran av själva husbilen, övriga reskostnader eller dokumentationen av resan har alltså belastat skattebetalarna.

Broschyren ”Hattresan – en berättelse och 25 förslag” är framtagen inom ramen för den folkrörelsekampanj som stödjer min partiledarkandidatur och som hjälpt mig att exempelvis organisera och dokumentera resan.

Kjöller reser också frågor kring det faktum att min pressekreterare till del deltagit under Hattresan. De villkor som gäller för politiskt anställda pressekreterare i regeringskansliet regleras bland annat av beslut fattade av regeringskansliets förvaltningschef. Min pressekreterares delvisa medverkan på Hattresan har självklart skett med hänsyn till detta beslut.

Kjöller konstaterar också att jag haft statsrådslön när jag rest runt på min Hattresa. I Sverige har vi en politisk ordning där vi som är statsråd är statsråd alltid och överallt, och för det har vi ett arvode. Det får konsekvenser, bland annat att arvodet utgår året runt och att man som statsråd inte omfattas av semesterlagstiftningen. Att vara statsråd är ett uppdrag man bär alltid.

För mig är det en självklarhet att vara varsam och följa de riktlinjer som finns. Det gäller alltid och det har jag gjort också den här gången.

Från Hattresan till Harpsund

Igår kväll hölls den sista nationella utfrågningen av oss partiledarkandidater i Stockholm. Det blev ännu en kväll av viktiga frågor, en hel del klargörande svar och härliga möten med medlemmar.

Just igår fick jag chansen att hålla mitt avslutningsanförande sist av oss tre. Och jag passade på att beskriva endel av det jag sett och själv varit med om, som är viktigt i en partiledares vardag:

” Vi har pratat om många viktiga utmaningar ikväll:

Om vi Centerpartister ska kunna påverka utvecklingen måste vi mobilisera hela vår folkrörelse. Vi må vara världens rikaste parti, men vi är inte rikare än vår förmåga och våra medlemmars engagemang.

En folkrörelse behöver en lagledare som älskar att få andra att växa och ta plats. Och som företräder medlemmarna även i de svåraste situationer.

Den hetluften är inte lätt. Jag vet, för jag har suttit, sida vid sida med partiledare, finansministern och statsministern. I djup lågkonjunktur och brinnande finanskris. Med alla avvägningar som då måste ske. ”Till vem ska krisens bördor skickas?” ”Till vem ska ett begränsat reformutrymme gå?” ”Hur försvarar vi Sverige på ett stormigt ekonomiskt hav?”

Jag har förhandlat med Anders Borg sedan 2004, innan Alliansen ens hade ett namn. Och jag lovar er. Det var inga snälla högstadiepresentationer. Det var slipade knivar.

Vi har diskuterat. Varit oense. Och kommit sams igen. Men vi har lyssnat på varandra. Och månat om att ett handslag gäller.

Så jag vet. Att leda, det är inte alltid en dans på rosor. Men samtidigt är ingenting finare än just det.

Att få bära förtroende och att få verka åt andra.

Att få leda och bana väg.

Och att alltid, alltid hålla i minnet. Att det är en nådegåva, en ynnest, varenda dag man får verka å andra människors vägnar.”

Idag tar Hattresan paus, för att istället övergå i viktiga regeringsöverläggningar om budgeten på Harpsund! I en tid av ekonomisk oro, när världsekonomin står och skälver, behövs en stark centerpartistisk röst som är mån om att vara varsam med skattebetalarnas pengar och att värna svenska jobb i en ekonomiskt orolig tid.

I SVT:s morgonsoffa

För er som missade min medverkan i SVT:s morgonsoffa i morse kan ni se inslaget i efterhand här: