När jag vid de nationella kandidatutfrågningar som nu äger rum fått frågan om hur jag ser på Centerpartiet och vår framtid har jag beskrivit varför Centerpartiet och en varm grön socialliberalism behövs såhär:

”Politik är på riktigt.

En gång var jag en tjej i femte klass på Örnaskolan i Hyltebruk.

En som stod där ensam på skolgården och inte riktigt fick vara med i lekarna. Orolig för hur mamma skulle få pengarna att räcka till, trots alla jobb hon hade. Förtvivlad över att inte sjukvården tog hand om min psykiskt sjuka pappa. Skrämd av TV-bilder på svältande barn i Afrika. Sammanbiten, men målmedveten, för att klara skolan och kunna tjäna egna pengar.

Det finns många såna tjejer och killar på våra skolgårdar idag. Barn som är fulla av drömmar, och förlamade av mardrömmar.

Varför behövs Centerpartiet?

Jo, för utan våra värderingar – om entreprenörskap, solidaritet, självbestämmande, miljö, tilltro till den enskilda – så kommer vi aldrig till rätta, vare sig med skolan, eller vården, eller samhällsekonomin.

Marknaden klarar det inte ensam, som marknadsliberalerna tror. Och staten klarar det inte ensam, som socialisterna tror.

Entreprenörer behövs för att skapa framtidens bästa vård, framtidens bästa skola, och för att utveckla de gröna näringarna.  Men vi måste bry oss om varandra. Inte överge ett enda barn. Se till att man kan bo och driva företag i hela landet. Se till att de företagsamma blir belönade.  Se att en människa ibland är väldigt stark och behöver svängrum för att kunna flyga. Och att hon ibland är skör som en liten, skadad fågelunge. När ett barn blir allvarligt sjukt. När maken blir dement, och behöver mjuka, varma händer.

Jag vill leda ett varmare, grönare och mer socialliberalt Centerparti. Sätta fart på debatten. Samla alla kloka i vårt parti kring viktiga framtidsutmaningar:

Hur ser en skola som verkligen rustar de unga ut?

Hur ser en vård som läker människor ut?

Hur får vi fart på framtidsnäringarna i både stad och land?

Hur tar vi vårt ansvar för en grönare, hållbar värld?

Jag vet att vi kan göra det. För vi har gjort det förut.  Precis som vi idag leder många kommuner. Så kan vi på nytt bli ett parti som är både samhällsbärande och regeringsbärande igen. Ett stort och brett parti. Som angår mer, som bryr sig mer och som påverkar mer.

Men mest av allt ett Centerparti som visar den där flickan, hon som står där ensam på skolgården, att vi – vi som är vuxna – tänker skapa ett samhälle som är lättare att växa upp i.

Och där varenda en behövs.”

En av de saker som ibland dyker upp nu när vi partiledarkandidater nu reser runt för att svara på centermedlemmarnas frågor är vilka erfarenheter vi har av att vinna val.

Inte sällan har det de senaste veckorna lyfts fram att Annie gjorde en bra valrörelse i Jönköping, med 4900 kryss. Och det är verkligen en siffra som förtjänar beröm, och som hon ska ha all heder för! Det var en insats som absolut bidrog till att Centerpartiet i Jönköping i valet 2010 backade mindre än vad Centerpartiet gjorde i en del andra delar av landet.

Några av de verkliga valvinnarna i Centerpartiet 2010 fanns i kommuner som Arvidsjaur, Lidingö och Tingsryd. Deras framgångsfaktorer har varit att föra en politik som ligger nära det som väljarna tycker är viktiga i deras vardag, att stå för ett närvarande och lyssnande ledarskap men också att ha en tydlig vision för hur den egna bygden ska kunna växa och utvecklas.

Vad kanske inte alla vet är att också jag har goda erfarenheter av att bedriva en framgångsrik personvalrörelse, vilket jag också berättade på kandidatutfrågningen i Trångsviken igår.

År 1994, sista valet innan personvalssystemet trädde i kraft, valde Centerpartiet och Centerpartiets Ungdomsförbund hemma i Halland att konstruera ett eget personval.

Detta i form av en särskild ungdomslista (vid sidan av partiets huvudlista) till riksdagen. Den listan toppade jag. Vi – CUF och jag – satsade verkligen fullt ut på en intensiv personvalrörelse med målet att återta Hallandscenterns andra riksdagsmandat, vid sidan av det mandat som den då sittande och populäre riksdagsledamoten Rolf Kenneryd hade. Att driva den personvalrörelsen är bland det roligaste jag gjort. Precis som jag älskar att möta alla kloka centermedlemmar älskar jag att möta väljare öga mot öga på gator och torg, i debatter och samtal. Det blev intensiva månader, med många företagsbesök, skolpresentationer och kandidatdebatter.

Så kom valnatten. Röster som räknades. Det där välbekanta pirret i maggropen. Hade det gått vägen? Och så resultatet: jag och ungdomslistan hade lyckats dra 5000 röster, den tidens motsvarighet till personkryss. Det var verkligen en slående prestation, som överraskade stort. Och just därför var vi snubblande nära att ta ett andra riksdagsmandat, ett mandat som då hade tillfallit ungdomslistan. Det om något är ett kvitto på min förmåga att entusiasmera och dra många väljare i ett öppet val.

Sedan dess har min politiska bana tagit en annan väg än att på allvar söka förtroende att bli riksdagsledamot. Istället har jag haft förmånen att bära förtroende som talskrivare, stabschef, statssekreterare och chefsförhandlare. Men jag har under åren också tillbringat fyra viktiga år helt utanför politiken, som vice VD och VD för två olika företag, vilket inneburit att jag fått djupa kunskaper i ledarskap, i företagandets vardag men också att jag har ett stabilt fotfäste och en viktig inspirationskälla från ett yrkesliv utanför politiken.

Det är alltsammans erfarenheter jag bär med mig, och kommer hämta kraft och inspiration ur, om jag får förtroendet att leda Centerpartiet i framtiden. Och jag ser fram emot att på nytt, i riksdagsvalet 2014, driva en lika spännande och kreativ personvalrörelse precis som jag gjorde när jag och ungdomslistan drog 5000 röster 1994!

Så var den första nationella kandidatutfrågningen över, på Svenska Mässan i Göteborg. Det blev två intressanta, intensiva och roliga timmar om allt från ledarskap till ideologi och organisation. Allt under ledning av en proffsig Willy Silberstein, garvad före detta Ekot-reporter. Jag hoppas att debatten var lika rolig att följa för er som var där, eller såg den via webben, som den var för mig. Jag ser verkligen fram emot de tre som nu följer: på tisdag i Trångsviken, på onsdag i Malmö och på torsdag i Stockholm. Och jag hoppas att också de tre följande kommer att ge gott om svar på vad som förenar och skiljer oss kandidater åt.

Tack till alla er som hört av er – inför och efter – med kloka kommentarer och glada tillrop. Det värmer och ger energi. Det här är en form som verkligen ger mersmak, och som andra partiet lär få följa efter!

Så här summerade jag mina intryck från ett bra medlemsmöte i Falköping härom dagen: