Hur benämner man det otänkbara?

Mer än 90 personer har dödats av besinningslöst våld i Norge. Ett faktum som är nästan omöjligt att ta till sig. En bomb i fredagsmyllret mitt i Oslo. En kallblodig mördare som skjuter ned minst 85 ungdomar på ett läger för politiskt engagerade ungdomar, just när fredagseftermiddagen var på väg att övergå i kväll.

Så många söner kommer aldrig mer att komma hem till sina föräldrar.

Så många döttrar har för alltid slutat att drömma om framtiden.

Så många unga kvinnor och män kommer saknas i skolbänkarna på gymnasieskolorna och universiteten när höstterminen börjar om bara några veckor.

Så många syskon, föräldrar, anhöriga och vänner har lämnats kvar i avgrundsdjup sorg.

För detta otänkbara finns inga ord. Bara bottenlös och förutsättningslös medkänsla och omtanke. Med varenda en som blivit berövad livet. Med varje överlevande som för alltid kommer ha skräckens ljud och skräckens bilder med sig inombords. Men alla de anhöriga som länge, länge kommer sörja och söka efter svar.

Och samtidigt som orden fattas är det dagar som denna som vi andra måste vara fast beslutna om att alltid, alltid stå upp för öppenheten och till demokratins försvar.

Till den som förgriper sig på andra människors rätt att leva i fredlig demokrati och öppenhet finns bara ett enda budskap:

Vår kärlek till öppenheten kommer alltid, alltid att vara starkare än varje försök att kuva den.

Det är nu resan börjar!

Det senaste dygnet har varit ett väldigt intensivt dygn där jag, vid sidan av Annie och Anders, fått rika möjligheter att visa vem jag är och vilket politiskt budskap jag står för. Om du missade den kan du i efterhand se presskonferensen där vi presenterades som partiledarkandidater här, och den inledande programförklaring som jag gav där, och som du också kan läsa längre ned på bloggen.

Det är fantastiskt stort att möta det förtroende som jag de senaste veckorna mött från många centerpartister runtom i landet. Från alla de som hört av sig och vädjat om att jag ska kandidera och som står bakom min vision om Centerpartiet som ett varmt, grönt och socialliberalt parti som alltid står på den enskildes sida. Som inte bara står upp för en stark politik för entreprenörskap och småföretagande, och en stark miljöpolitik utan som också, på nytt, med stolthet bär vårt engagemang för en hållbar tillväxt i hela landet, och att vi också tar oss an viktiga frågor som hur vi kan få ett mer jämställt samhälle, hur vi kan få en skola med både ramar och kramar som inte lämnar ett enda barn i sticket med ofullständiga betyg, och hur vi kan se till att välfärden är stark i att garantera den trygghet som är välfärdens kärna.

Men det som också hänt det senaste dygnet är att väldigt många som inte är centerpartister, alla redan, hört av sig och sagt att de hoppas på mig och att de kommer att byta parti till Centerpartiet om jag blir partiledare. Det är också stort, och en viktig signal om att det finns många väljare som längtar efter det Centerparti som jag ser framför mig och att det är fullt möjligt för oss att än en gång bli ett brett allmänborgerligt parti som påverkar lika mycket som vi gjorde under vår förra storhetstid på Fälldins dagar.

Tack för det stödet. Det är nu resan dit börjar!

 

I princip alla medier rapporterar idag om mig och övriga partiledarkandidater, men tre som är extra läsvärda är DN, Expressen (ledare) liksom det TT-telegram som återfinns i många tidningar runtom i landet. SVT:s morgonsoffa och Nyhetsmorgon är också väl värda att se! Men extra stolt är jag över ett väldigt fint inslag med min kloka mamma i SVT:s Smålandsnytt, direkt från barndomens Mosshult på gränsen mellan Halland och Småland.

Jag skriver på DN Debatt idag

gurka
På DN debatt idag om min programförklaring

På DN debatt idag

Idag formulerar jag en programförklaring för min kandidatur som partiledare för Centerpartiet på DN Debatt. Läs och kommentera den gärna!

Den öppna process som Centerpartiet valt för att utse sin nya partiledare är bra. Och som ett led i det uppmanade valberedningens ordförande här på DN Debatt oss kandidater att vara öppna med vilka huvudutmaningar vi ser för Sverige, hur vi ser på Centerpartiets utveckling och Centerpartiet i Alliansen. Det här är mitt svar på de viktiga frågorna.

Förnyelsen av Centerpartiet bör handla om att stärka det som är bäst i vårt parti och utifrån det steg för steg bredda partiet till ett modernt allmänborgerligt parti, som på Thorbjörn Fälldins tid. Våra tydliga kännetecken är en stabil grund att bygga vidare på:

  • att värna en hållbar tillväxt i hela landet
  • att slå vakt om ställningen som Sveriges första miljöparti
  • att alltid stå upp för den enskilde gentemot överheter

Jag kandiderar

Alldeles nyss höll Stefan Tornberg, ordförande i Centerpartiets valberedning, presskonferens där han offentliggjorde resultatet av den omfattande inventering av vilka kandidater som distrikten och partiorganisationen ser som aktuella till partiordförandeposten, och vilka av dessa som accepterat att kandidera. Det känns bra och roligt att det nu vidtar en process där jag, Annie Johansson och Anders W Jonsson ska beskriva hur vi vill utveckla Centerpartiet, så att partimedlemmarna kan göra ett aktivt och informerat val utifrån det.

När jag på presskonferensen beskrev skälen till varför jag bestämt mig för att kandidera, och hur jag ser på Centerpartiets framtid gjorde jag det såhär:

”Det finns tre viktiga skäl till att jag vill leda Centerpartiet:

  1. Jag vill att fler människor ska få chansen att göra den klassresa som jag har gjort. Då behövs starkt genomslag för centerpolitik, som söker praktiska lösningar för att lösa människors verkliga problem.
  2. Ska Centerpartiet bli starkt, måste partiledaren vara en duktig lagledare. Jag gillar att låta andra växa och ta plats.
  3. Väljarna längtar efter det parti jag ser framför mig. Jag vill leda ett varmt,  grönt socialliberalt Centerparti som tydligt står på den enskildes sida, mot privat makt och offentlig överhet.

Jag har gjort en klassresa från den steniga bondgården där jag växte upp med min mamma och mina två bröder, via internationellt biståndsarbete till regeringen och Rosenbad. Idag har jag en fot på landet och en i storstaden.

Jag har lärt mig en hel del på den resan.

Jag vet hur svårt det kan vara att leva som dotter till en psykiskt sjuk pappa, och gång på gång ser hur sjukvården vände honom ryggen och tvådde sina händer.

Jag vet hur det känns att leva ensam med två barn och att stå där med hela ansvaret själv. Hur svårt det kan vara att få livspusslet att gå ihop.

Jag har lett två företag, som VD och vice VD, och jag vet hur det känns att möta en kris och tvingas säga upp personal. Men jag vet också hur fantastiskt det är att dela engagemanget och lusten att utveckla den egna verksamheten med sina anställda.

Jag har lärt mig politiken, hantverket och förhandlandet inifrån. Jag har varit med och förhandlat i Alliansens innersta kärna sedan förberedelserna inför Högforsmötet 2004. Till 2010 var jag en lojal medarbetare steget bakom Maud Olofsson. Jag har sett mycket som har varit väldigt rätt, men jag har också sett en hel del som kunde göras bättre.

Centerpartiets idéer förtjänar inte att begränsas i ett sexprocentsparti. Vi har blivit för smala. Tappat bort visionen i våra departementsansvar. Släppt livsviktiga frågor till andra partier. Vår långsiktiga målsättning måste vara att på nytt bli ett brett allmänborgerligt parti som på Fälldins tid, som angår många och blir tongivande i samhällsutvecklingen.

Ett sexprocentsparti har inte råd att välja mellan att vara visionärt eller regeringsdugligt. Vi ska kombinera en unik förmåga att genomföra våra idéer i praktisk politik med att bilda opinion för socialliberala visioner. Många väljare längtar efter en samhällsdebatt som berör långt mer än bara ett jobbskatteavdrag 5.0 eller att återställa gamla socialförsäkringssystem. Det ska Centerpartiet bidra med.

Vi är ett parti som inte kärat ner oss vare sig i staten eller i nationalekonomi. Vi vågar se hur människor har det, även när det handlar om att se obekväma sanningar i vitögat:

* Vi ser att var femte gymnasieelev lämnas i sticket utan godkända betyg.

* Vi ser att 200 000 barn växer upp i familjer som har svårt att få pengarna att räcka ens till det nödvändigaste.

* Vi ser att det är alldeles för billigt att smutsa ned i naturen, och alldeles för svårt att vara miljövän.

* Vi ser hur ungdomar och invandrare i åratal får sitta i arbetsmarknadens väntrum, när de i själva verket skulle behövas för vårt välstånd.

* Vi ser hur dålig service stryper landsbygden och överhettar våra storstäder.

Det här går att lösa. Inte med bara stat eller bara nationalekonomi. Men med eget ansvar, självbestämmande, företagsamhet, miljöhänsyn, internationell samverkan och ett starkt civilsamhälle. Med både frihetslängtan och medmänsklighet. Med både visioner och propositioner. Med Centerpartiet, när Centerpartiet är som bäst.

Den nya partiledarens viktigaste uppgift blir att leda det lag och ta vara på den mångfald som finns i vårt parti.

Från den mångårige medlemmen i en småort någonstans i Sverige, till den nyvärvade i storstadens innerstad.

Från den pragmatiska kommunpolitikern till den ideologiskt drivna högskolestudenten.

Vår bästa energi får vi när vi tar vara på kraften

från både jorden och orden,
från både hembygdsälskare och kosmopoliter,
från både visionärer och resultatpolitiker.

Det är i mötet mellan dem, och i spänningsfältet däremellan, som stora saker kan hända.

Det arbetet vill jag leda och organisera. Och jag vill samarbeta med Annie och Anders och andra fantastiska begåvningar som finns i vårt parti. Bara en av oss kommer att kunna bli partiledare. Om det blir jag kommer både Annie och Anders att vara tongivande i Centerpartiet också framöver.”

Bättre företagspolitik på DI debatt idag

Så ska Centern förbättra ännu mer för företagarna

På DI Debatt

Under vintern och våren har jag lett Centerpartiets förnyelsegrupp för hållbar tillväxt i hela landet. Idag skriver jag och Carina Zetterström, som också ingår i gruppen, på DI debatt om vikten av väsentligt bättre villkor för småföretag för att hela Sverige ska kunna växa och utvecklas:

Under förra året var ökningen av antalet nya företag den största på femton år och antalet kvinnor som startar och driver företag är rekordstort. Småföretagen är Sveriges tillväxtmotor och står för allt fler nya jobb. Under den senaste mandatperioden ökade antalet företag med upp till fyra anställda med nästan 20 procent. Det motsvarar nästan en tredjedel av alla de jobb som skapades under den perioden. Men de goda siffrorna innebär inte att det saknas utmaningar. Tvärtom. Många småföretagare upplever fortfarande att det är för dyrt att anställa. Bara en knapp tredjedel av företagen startas av kvinnor. Många små företag lyckas inte heller växa till livskraftiga medelstora företag. Och vi vet att många företagare står inför en generationsväxling.

Fortsätt läs här

Valet står inte mellan särart och samverkan

I dagens Expressen skriver socialdemokraten och före detta ministern Leif Pagrotsky om Centerpartiets kommande partiledarval (du kan läsa hans debattartikel här). Hans tes tycks vara att Centerpartiet har att välja mellan att antingen fortsätta samverka inom Alliansen, och då gå en krympande framtid till mötes, eller att markera sin särart, ställa sig vid sidan av alla samarbeten och då bli ett större parti.

Det är förstås glädjande att även ledande personer från andra partier vill delta i debatten om Centerpartiets framtid. Det visar att Centerpartiet är en angelägen politisk kraft, och att den process som vi nu är inne i, där en ny partiledare ska väljas och Centerpartiets ideologiska profil förtydligas i ett nytt idéprogram, berör och angår långt utanför vårt eget parti. Men i sak delar jag inte Pagrotskys slutsats.

Det finns de som, likt Pagrotsky, tycks men att enda sättet för Centerpartiet att bli ett stort parti är att bryta med den Allians vi ingår i, och ställa sig utanför de organisatoriska samarbetena.

Andra tycks mena att huvuduppgiften nu är att ”ta debatten” med Moderaterna, som om den viktigaste uppgiften vore att slåss om borgerliga väljare i en slags nymornad borgerlig kannibalism.

Personligen tror jag inte på någon av de vägarna. Vårt val står inte mellan att ensidigt prioritera att lyfta fram vår särart och bara värna vår opinionsbildande roll, eller att ensidigt prioritera lojal samverkan.

Centerpartiets berättigande går långt mycket djupare och bredare än så. Och vårt uppdrag är långt större än att välja väg utifrån simpel spelteori eller slåss om enstaka borgerliga väljare på högerkanten.

Ska vi på nytt kunna bli ett stort och brett allmänborgerligt parti, som känns relevant och angeläget för många, måste vi klara av att kombinera en stark samarbetsanda och förmåga att genomföra våra idéer i praktisk politik med en stark förmåga att lyfta fram vår särart och bilda opinion för de socialliberala visioner Centerpartiet står för. Uppdraget är inte att lämna Alliansen men att möta den längtan många väljare har efter en vision som är långt större och berör långt mer än ett jobbskatteavdrag 5.0.

Fortsätt läs här

Drivkraft 6: Vi är bara människor

Ibland slås jag av hur lätt vi har för att vilja kategorisera varandra. Bunta ihop folk utifrån olika attribut och förse dem med en etikett. ”Invandrare”. ”Ungdomar”. ”Politiker”. ”Företagare”.

Och när vi gör det förser vi ofta grupperna med olika egenskaper. Ungdomar förutsätts bete sig på ett och samma sätt, alla dragna över en kam. Invandrare förutsätts vara på ett och samma sätt, trots att begreppet slarvigt används både för den som flytt hit från Afrika och för den som flyttat hit från Chile. Politiker betraktas ibland som ett eget släkte, fjärran från ”vanligt” folk.

Men i grund och botten är vi bara människor. Som har sina solskensdagar och sina mörka stunder. Som har kämpat med sina svårigheter och glatts åt sina framgångar.

Fastän jag är politiker så är jag i grunden mest av allt medmänniska, mamma och livskamrat. Och jag har gjort en ganska vanlig livsresa. Uppvuxen med en ensamstående mamma under ganska knappa omständigheter. Dotter till en man som länge led av psykisk sjukdom, innan han alldeles för tidigt gick bort. Mamma till tre underbara barn, där jag under flera år levde ensam med mina två äldsta. Jag vet hur det kan kännas att vara ensam med ansvaret, att inte ha någon att vända sig till, att sakna familj och släkt i närområdet som kan stötta och backa upp och att varje dag kämpa för att få vardagspusslet att gå ihop.

Min livsresa har varit en klassresa. Från den lilla steniga bondgården i Hallands och Smålands inland, via arbete med internationella biståndsprojekt till Stockholm och politiken och beslutsfattandet i regeringen. En fantastisk resa på många sätt, som kantats av både med- och motgångar.

Så är det för de flesta. Och det kan vara värt att tänka på när man ser det ”fina folket”, när man läser om de som nått framgång, när den colorerade pressen stundtals får det att framstå som att alla andra glider genom livet som på en räkmacka. De är också, först och främst, bara människor. Med sina glädjeämnen och sina utmaningar.

Och det är ju det som är livet. En salig blandning av berg och dalar. Av med- och motgångar, där båda är lika viktiga. Där jag själv valt att möta dem fast förankrad i en djup insikt om att oavsett vem vi är, oavsett vilket uppdrag vi fått att bära, så är vi i grund och botten först och främst människor. Bara människor.

Och det är minsann inte så bara i sig.

Hedrande och stärkande stöd

I dagens Expressen skriver sex kommun- och landstingspolitiker i Centerpartiet (Carola Gunnarsson från Sala, Ewa-May Karlsson från Vindeln, Anders Ahlgren från Gagnef, Hans Hedlund från Noraström, Marie Wilén från Heby och Torbjörn Ahlin från Kumla) att de gärna vill se mig som nästa partiledare (hela debattartikeln kan du läsa här). När jag ser vilka som undertecknat kan jag konstatera att det  är personer som sett och följt mig och det jag gjort under lång tid, och som därför också ger en bra bild både av mina erfarenheter från politik och näringsliv men också av den socialliberala profil jag står för.

Det är väldigt hedrande att mötas av deras förtroende och att de vill se mig som ny partiledare. Och det är en väldigt viktig signal  i den process som jag nu är inne i. Ska man vara beredd att kandidera som partiledare måste man känna att det finns ett starkt stöd för den man är, de erfarenheter och egenskaper man har och de värderingar man står för i partiet. Just därför spelar det debattartikelsförfattarna skriver stor roll. För självklart är det så att ju tydligare det blir att det finns ett stöd och en efterfrågan på mig och den politiska inriktning jag står för, desto mer talar det för att det finns förutsättningar att göra något riktigt bra av uppdraget som partiledare. Och det kommer vara väldigt viktigt för mig när jag ska fatta mitt beslut.

Det är, kort och gott, ett hedrande och stärkande stöd som debattartikelsförfattarna visar!

 

Andra som följt upp debattartikeln är (bland många andra) Svenska Dagbladet, TT,  Västerbottens-kuriren, expressen.se och SR Örebro

 

Ps. Vill du läsa mer om hur jag tycker att Centerpartiet och Sverige borde utvecklas i socialliberal riktning kan du t.ex. läsa den debattartikel jag skrev i april när jag hörsammade valberedningens uppmaning att öppet berätta att jag kandiderar till partistyrelsen. Den hittar du här). Ds.

Bra och tydliga regler för fristående skolor

Denna vecka är första veckan med ”sommarregeringen”, som de delar av regeringen som är i tjänst över sommaren populärt brukar kallas. Och som traditionen tydligen bjuder är det sommarfika (eller snarare pressträff) med tredje statsmakten direkt därefter. För mig var det idag premiär i just det sammanhanget, och lite extra roligt var det då att jag kunde berätta om en av dagens nyheter från regeringssammanträdet, nämligen att vi nu tillsätter en parlamentarisk kommitté som ska se över reglerna och villkoren för friskolorna, under ledning av den förre folkpartiledaren Lars Leijonborg.

Jag är en varm vän av friskolereformen, som ju arbetades fram och beslutades av den förra borgerliga regeringen, Bildt-regeringen. Den har bidragit till att stärka valfriheten i den svenska skolan och har fört in ett viktigt mått av sund konkurrens mellan offentligt drivna och fristående skolor, vilket är till gagn för eleverna och för alla oss som vill se bra resultat i svenska skolor. Sund konkurrens om eleverna sporrar kvalitet och ger den som inte är nöjd med den undervisning man får möjligheten att, som en sista utväg om inget annat hjälper, faktiskt rösta med fötterna och välja en annan skola.

Fortsätt läs här

Sverige ska leda utvecklingen, inte invänta den

Kort efter att jag hade tillträtt som it-minister höll jag ett linjetal på Internetdagarna, där jag beskrev min vision som it-minister (om du vill se det i efterhand kan du se det här, föredrar du att läsa det istället kan du läsa det här). I det talet berättade jag också att jag tänkte rivstarta mitt arbete som it-minister med att ta fram en Digital Agenda för Sverige.

Bakgrunden till den är tudelad. Å ena sidan drev Sverige under vårt ordförandeskap i EU hösten 2009 igenom att EU skulle ta fram en Digital Agenda för Europa och nu är det dags för Sverige att ta fram vår nationella motsvarighet. Å andra sidan behöver vi, som framstående it-nation, formulera mål och strategier för hur vi ska kunna bli och förbli världens mest framgångsrika digitala samhälle. För just nu satsar andra länder stort för att komma i kapp, och om, oss.

Just därför behövs den Digitala Agendan. Och den agendan ska vara inte bara regeringens digitala agenda, utan hela Sveriges. Helt enkelt därför att regeringen inte ensam äger frågan om hur vi på bästa sätt kan dra nytta av it:s möjligheter. Ska vi få tillräcklig kraft i den utvecklingen måste alla aktörer som vill  – från ideella organisationer till företag och enskilda – få möjlighet att vara med och formulera och sluta upp bakom de mål vi slår fast. Därför är min målsättning att den Digitala Agendan ska samla alla berörda parter bakom gemensamma mål, och att vi med den ska visa oss själva och omvärlden att vi faktiskt vill leda utvecklingen, inte bara invänta den.

Såhär långt i processen är jag överväldigad över det stora intresse och gensvar som vi har mötts av. Det finns många som är väldigt engagerade för att  bidra till att Sverige även framöver ska kunna vara världens mest framgångsrika digitala samhälle. Som vill att vi ska dra full nytta av it i vården och omsorgen, att vi ska se till så att svenska skolor använder moderna, digitala lärverktyg, att vi höjer den digitala kompetensen hos fler och ökar den digitala delaktigheten, att vi nyttjar it fullt ut för att minska våra koldioxidutsläpp, att vi släpper offentlig data fri och på så sätt skapar ett eldorado för svenska e-tjänstutvecklare och att vi ska se till att bygga snabba bredband så att vi kan skapa bra tillväxtvillkor i hela Sverige.

Just nu pågår arbetet för fullt med att formulera målen och åtgärderna i den Digitala Agendan. Och innan året är slut hoppas jag att jag, tillsammans med några viktiga undertecknare, ska kunna presentera den offentligt!

 

Om du vill kan du i efterhand se två av de tematiska rundabordssamtal jag hållit om den Digitala Agendan: E-förvaltning och digitala samhällstjänster och It i skola och undervisning.

Eller så kan du se det första mötet, liksom det andra mötet med Digitaliseringsrådet, som jag och regeringen inrättat för att ge råd både kring arbetet med och genomförandet av den Digitala Agendan och andra it-politiska frågor.