Tag Archive for "energi" | Anna-Karin Hatt bloggar

Hållbar energi på Globala gymnasiet

På besök på Globala gymnasiet i Huddinge

Gästföreläser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm.

I förmiddags fick jag chansen att gästföreläsa för ett par naturvetarklasser på Globala gymnasiet på Söder i Stockholm, som är mitt uppe i ett projekt om hur hållbara energilösningar kan förbättra människors livsvillkor i fattiga länder. Och faktum är ju att energi är en förutsättning för att vi ska kunna sprida välstånd till fler och för att fler människor världen över ska kunna ta sig ur fattigdom. Och just därför var det extra roligt när Niklas Biller, som är lärare på Globala gymnasiet, hörde av sig och undrade om inte jag ville träffa hans elever och berätta om hur jag och regeringen arbetar med de här frågorna, från politikens håll.

Energi är en förutsättning för så mycket i vår tillvaro. Det är en förutsättning för att vi ska kunna hålla oss varma, för att vi ska kunna transportera oss, för att vi ska kunna laga vår mat, rena vårt vatten och för att vi ska kunna ha alla de prylar vi använder varje dag. Energi är helt enkelt en del av blodomloppet i vårt samhälle. Det mesta av det vi gjort sedan vi vaknade i morse, och fram tills nu, har krävt energi: strömmen i väckarklockan, energin till bussen eller tunnelbanan för att sig till skolan eller jobbet, belysningen där hemma och ute på stan. För att inte tala om all den energi som har krävts för att producera kläderna vi har på oss och frukosten vi åt i morse.

Som svenskar tillhör vi de lyckligt lottade i världen, inte minst vad det gäller energi. Vi har all den energi vi behöver för att klara vår vardag, men också för att vi ska kunna försörja en växande ekonomi som ger oss jobb och välfärd. Men många andra människor på planeten har väldigt mycket sämre tillgång till trygg och ren energi än vi.

De senaste årtiondena har världens energianvändning ökat extremt mycket. Bara sedan 1970-talet har världens energianvändning mer än fördubblats. Och frågan man kan ställa sig är: är det bra, eller dåligt?

Svaret på den frågan är både ja och nej.

För med den ökade energianvändningen har vi fått utveckling och välfärd. Tack vare den har fler fått tillgång till ljus, värme och fått chansen att resa och kommunicera. Och det är ju bra. För det innebär ju att fler människor har kunnat ta sig ur fattigdom och öka sin levnadstandard.

Det som är mindre bra är att den ökade energianvändningen, och nyttan av den, hittills har varit väldigt ojämnt fördelad. Å ena sidan finns det människor i länder som vårt eget, som har riktigt god tillgång på trygg energi. Å andra sidan finns det en stor mängd människor som fortfarande helt saknar en trygg och sund energiförsörjning.

Idag, 2014, är vi ungefär sju miljarder människor som lever på jorden. 1,3 miljarder av oss räknas som fattiga.

Lika många människor – 1,3 miljarder – saknar elektricitet. De saknar det i sina hem, som de istället måste lysa upp med ved eller med dyr och hälsovådlig fotogen. Men de saknar det också i sina skolor och på sina sjukhus, där man kanske bara har el några timmar per dag, och inte alltid vet när.

Dubbelt så många människor, 2,6 miljarder, saknar tillgång till rena matlagningsmöjligheter. Och enligt FN dör så många som ofattbara 3 miljoner människor varje år på grund av dålig inomhusluft, där bristen på rena matlangningsmöjligheter är en av de viktiga orsakerna.

Och vi kan fortsätta ännu längre: närmare 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten och varje år dör 3,5 miljoner människor på grund av att de saknar rent vatten.

Många av de här utmaningarna – fattigdomen, bristen på el, bristen på rena matlagningsmöjligheter, bristen på tillgång till rent vatten – hänger ihop, och de hänger i allra högsta grad ihop med behovet av energi. För den som även framöver måste lägga många timmar varje dag på att samla ved till en primitiv ugn, eller som inte kan värma sitt vatten ordentligt, kommer troligtvis att förbli i fattigdom. Och omvänt: om vi kan förse dem med trygg och ren energi, så får de helt nya möjligheter att ta sig ur fattigdomen och få chansen att leva ett både hälsosammare och bättre liv.

Det var om detta jag pratade när jag gästföreläste på Globala gymnasiet idag. Och om hur vi från svensk sida – genom vårt bistånd, genom att investera i fattiga länder genom så kallade Clean Development Mechamisms (CDM) och genom att driva på och samverka internationellt för att få fram internationellt bindanden åtaganden och billiga och miljöbra spisar och annan effektiv miljöteknik – faktiskt kan vara med och bidra och spela en viktig roll för att utrota energifattigdomen i världen. Om vi är med och ser till så att fler människor får tillgång till ren energi så kan vi ge dem värme och ljus, vilket innebär att de får mer tid och bättre möjligheter att utbilda sig och att arbeta. Vilket i sin tur är en förutsättning för att de ska kunna komma ur den fattigdom de idag befinner sig i.

Ett tveeggat ryskt gasberoende

Idag rapporterar Ekot att Ryssland hotar stoppa sina gasleveranser till Ukraina, även om det innebär att gas som är ämnad för export till helt andra länder i Europa också stoppas. Den är en väldigt tydlig påminnelse om hur allvarligt läget är just nu.

Det allvarliga läget kring Ryssland och Ukraina var också orsaken till att jag idag stod värd för ett expertseminarium om just EU:s gasberoende, i riksdagen. På seminariet deltog två av de mest framstående experterna på Europas beroende av rysk gas och på gasens betydelse för Ryssland och Ukraina som går att frambringa.

Chloe Le Coq är docent i nationalekonomi vid SITE, institutet för transitionsekonomier vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon har utvecklat ett index som mäter beroendet av rysk gas i Europa. Tillsammans med henne deltog Jesper Roine, docent i nationalekonomi vid SITE vid Handelshögskolan i Stockholm och expert på Ukrainas ekonomi.

Den bild de gav var att EU är oerhört beroende av rysk gas, inte minst de östeuropeiska länderna, och att en väldigt stor utmaning är att kostnaderna för att bryta EU:s gasberoende fördelar sig väldigt olika mellan olika medlemsländer, eftersom det skiljer sig så mycket åt vilka möjligheter man har att ersätta den ryska gas som går till EU via pipelines med andra alternativ. Men de pekade också på att det vi nu ser är ett väldigt tveeggat beroende – där den ryska ekonomin, och inte minst den ryska statsbudgeten, är mer beroende av de inkomster som den ryska gasexporten ger än vad EU är beroende av rysk gas. Något som dock inte märks i Rysslands agerande.

I den inledning jag höll vid expertseminariet framhöll jag att jag och Centerpartiet ser fyra viktiga delar för att EU ska kunna minska sitt beroende av rysk gas med långsiktigt hållbara energialternativ:

Vi måste förverkliga en gemensam inre marknad för energi i EU som bygger samman energimarknaderna med varandra och där vi som medlemsländer kan stötta varandras energiförsörjning, och minska behovet av att importera dyr och oberäknelig rysk gas,
Vi måste fortsätta bygga ut den förnybara energi och fortsätta energieffektivisera för att de vägarna minska vårt beroende av det fossila,
Vi måste sätta ett mer rättvisande pris på koldioxidutslläpp, bland annat genom att reformera handeln med utsläppsrätter, och
EU måste snarast möjligt slå fast ett nytt ambitiöst klimat- och energipaket för 2030, så att vi ger tydliga och riktiga styrsignaler för omställningen av EU:ländernas energisystem, så att vi minskar beroendet av det fossila och ökar det klimatsmarta, energieffektiva och förnybara.

Alliansen föreslår högre klimatmål och nytt förnybartmål för EU

Solpaneler som bidrar till ett energieffektivare samhälle. Foto: USFWS/Rachel Molenda

Idag presenterar jag och miljöminister Lena Ek, på SvD Brännpunkt, Alliansregeringens samlade syn på det nya klimat- och energiramverk för 2030 som EU-kommissionen lagt fram, och som nu ska förhandlas mellan EU:S medlemsstater.

Både jag och Lena, och många andra från den svenska regeringen, har varit pådrivande för att EU så snart som möjligt ska enas om hur EU:s gemensamma energi- och klimatpolitik efter 2020 ska se ut. Ett sådant beslut behövs som en förberedelse inför FN:s klimatmöte i Paris 2015, när världens länder ska enas om en ny global klimatöverenskommelse. Men det behövs också för att klargöra spelreglerna för Europas industrier och för de aktörer som ska investera i olika typer av energiproduktion i Europa framöver.

Vi kan se att de klimat- och energimål vi har i EU idag – där vi tillsammans i EU till 2020 ska minska koldioxidutsläppen med 20 procent, öka energieffektiviteten med 20 procent och se till så att 20 procent av all energi i EU är förnybar – har spelat en avgörande roll för den klimat- och energiomställning vi hittills gjort. Och när EU-kommissionen gör sin analys av vad som krävs framöver så pekar de på att nya mål krävs och på att en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin är en ”no-regret option”, och en nödvändighet för att vi ska kunna nå våra klimatmål. Samtidigt som de gör det lyfter EU-kommissionen fram Sverige som ett av de bästa exemplen på hur man kan bygga ut den förnybara energin på ett väldigt kostnadseffektivt sätt. Tack vare det, och inte minst tack vare våra kostnadseffektiva gröna elcertifikat, är idag mer än hälften av Sveriges samlade energiförsörjning förnybar. Och som det allra första medlemslandet av alla i EU har vi nu uppnått det förnybartmål vi åtagit oss och satt upp till 2020.

Nu närmar sig 2020 snabbt, samtidigt som EU behöver förbereda sig inför de kommande klimatförhandlingarna i Paris, 2015. Därför var det välkommet att EU-kommissionen den 22 januari presenterade sitt förslag till nya klimat- och energimål för 2030. De föreslår att utsläppen av växthusgaser inom EU ska minska med 40 procent till 2030, jämfört med 1990. Samtidigt föreslår de ett nytt mål för förnybar energi om minst 27 procent till 2030. När det gäller energieffektivisering flaggar de för att de kommer återkomma med eventuella förslag efter översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet, samtidigt som de föreslår en förstärkning av EU:s utsläppshandel (ETS-systemet) för att undvika stora över- eller underskott av utsläppsrätter.

Den senaste månaden har EU-kommissonens förslag analyserats i alla EU:s medlemsländer, och nu börjar medlemsländernas ståndpunkter klarna. Såhär långt har t.ex. Tyskland och Frankrike ställt sig bakom paketet, och stöder kommissionens förslag, både när det gäller nivån på klimat och nivån när det gäller förnybart. Samtidigt vet vi att Storbritannien vill se ett högre klimatmål med 50 procent utsläppsminskning, och att ett antal medlemsstater från främst forna öst-Europa är kritiska mot nya klimatambitioner för EU.

Just därför är jag väldigt glad att jag och Lena Ek idag kan presentera Alliansregeringens samlade syn på förslaget till nytt klimat- och energiramverk för EU. Vår hållning vilar på fyra viktiga delar:

Alliansregeringen välkomnar EU-kommissionens förslag till klimat- och energipaket, men vi tycker att ambitionsnivån för paketet behöver höjas. Vi vill att EU ska enas om ett högre klimatmål, och att utsläppen ska minska med sammantaget 50 procent till år 2030. Av det målet bör 40 procentenheter nås internt inom EU, efter en kostnadseffektiv bördefördelning mellan EU:s medlemsländer, och resterande 10 procentenheter via internationella mekanismer, i samband med att andra utvecklade länder tar sin andel av utsläppsminskningarna. EU står bara för ca 10 procent av de globala utsläppen och kan därför inte lösa den globala uppvärmningen ensamt. Därför behöver alla de stora utsläppsländerna tar sitt ansvar. Samtidigt ska EU inte bara genomföra utsläppsminskningar i Europa, utan också fortsätta ta ansvar för att minska utsläppen också i andra länder. På så sätt bidrar vi i EU till hållbar utveckling och teknikspridning globalt, samtidigt som vi säkrar att de åtgärder som genomförs är kostnadseffektiva. Klimatfrågan är för stor för att ägna sig åt klimatnationalism.
Samtidigt välkomnar vi från Alliansregeringens sida att EU-kommissionen föreslår ett nytt mål för förnybar energi och att det målet ska vara minst 27 procents andel förnybar energi till 2030, vilket skall uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Målet för utsläppsminskning är överordnat, men genom att fortsätta bygga ut den förnybara energin i Europa kan vi både minska vårt beroende och importbehov av fossila bränslen, och öka vår försörjningstrygghet. Samtidigt skapar ett nytt förnybartmål värdefull sysselsättning och ger långsiktiga villkor för investerare samtidigt som priset på ny teknik drivs ner.
Från Alliansregeringens sida välkomnar vi också att EU-kommissionen ska återkomma när det gäller eventuella nya mål för energieffektivisering. Att använda energin mer effektivt bidrar både till stärkt konkurrenskraft och minskade utsläpp, samtidigt som det kan hjälpa både industri och konsumenter att minska sina energikostnader. Därför är det naturligt att vi återkommer till frågan om nya målsättningar för energieffektivisering senare i år, när översynen av det nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektivet är klar.
Dessutom välkomnar vi en översyn av EU:s utsläppshandel, som EU-kommissionen föreslår. Utsläppshandeln är ett av de viktigaste styrmedlen vi har för att kostnadseffektivt minska utsläppen, men för att det ska ske behöver utsläppshandelssystemet återfå sin styrkraft.

Det är med denna tydliga och ambitiösa linje som jag och Lena Ek, å Sveriges vägnar, nu kommer möta våra miljö- respektive energiministerkollegor i Bryssel den 3 och 4:e mars, för att påbörja diskussionerna och förhandlingarna om EU:s kommande 2030-mål för klimat och förnybar energi. De förhandlingarna kommer sedan gå vidare till stats- och regeringschefernas toppmöte i Europeiska Rådet i slutet av mars.

Inför dessa förhandlingar är Alliansregeringens linje tydlig: vi vill att EU ska enas om en ambitiös klimat- och energipolitik, som både ger klarhet för investerare och som gör det möjligt för EU att fortsätta vara en ledande part i de globala klimatsamtalen. Det finns ännu, inför FN:s klimatförhandlingar i Paris, stora möjligheter att påverka och göra skillnad, men det förutsätter att parterna runt förhandlingsbordet är beredda att bidra. Därför är det viktigt att vi i EU kan vara pådrivande och ha en tydlig egen inriktning, så att världen kan nå resultat och enas om en ny ambitiös klimatöverenskommelse och hålla den globala uppvärmningen under två grader.

Den billigaste kilowatten

led – smartare belysning. Foto: Reinraum/ Wikimedia commons

Att använda energi smartare och effektivare är en av de enklaste och billigaste vägarna att minska vår klimatpåverkan, stärka våra företags konkurrenskraft och förbättra vår egen ekonomi som enskilda energikonsumenter. När olika myndigheter och konsulter, t.ex. McKinsey, listar hur kostnadsseffektiva olika åtgärder är när det gäller att minska våra utsläpp, så brukar de allra flesta energieffektiviseringsåtgärder hamna på plus – energieffektiviseringsåtgärderna är inte bara bra, utan är också väldigt ofta riktigt lönsamma. Och spännvidden är stor – från enkla saker som att byta till lågenergilampor, till att tilläggsisolera, byta till energieffektiva fönster eller se över sin ventilation.

I Sverige har vi redan gjort en hel del för att använda energin mer effektivt, men vi har enorma möjligheter att göra ännu mer än vi redan gjort. Och just därför la jag och Alliansregeringen igår fram flera förslag för att öka energieffektiviteten i vårt samhälle och nå de energieffektiviseringsmål som vi har satt upp.

Två av de förslagen handlar om att vi framöver vill att det ska bli obligatoriskt för alla stora företag att göra en energikartläggning av sin verksamhet, samtidigt som vi föreslår att man, när det är kostnadseffektivt, ska installera individuell mätning av värme, kyla och varmvattenförbrukning i nya och ombyggda lägenheter.

Båda de förslagen bygger vidare på det arbete vi redan gjort när det gäller energieffektivisering. För vi vet att det redan idag finns många energieffektiviseringsåtgärder som är lönsamma att göra, men som inte görs därför att man – som enskild eller företagare – inte vet hur den egna förbrukningen ser ut eller hur stor nyttan med en viss insats skulle vara.

En första förutsättning för att man ska kunna agera och ta ansvar för sitt energiliv är att veta vad man har för energianvändning. Och det är för att främja just det som Alliansregeringen sedan tidigare till exempel ger stöd till energikartläggning i små och medelstora företag. Och det är av samma skäl som vi infört möjligheten att få sin el mätt och debiterad per timme.

Ett av de företag som fått del av energikartläggningsstödet, som kanaliseras via Energimyndigheten, är företaget ESBE i småländska Reftele, mindre än tio mil från Hyltebruk, där jag växte upp. Tack vare det upptäckte de att de genom att investera ca 2,7 miljoner kronor i bland annat bättre ventilation kunde spara uppemot 800 000 kronor, varje år. En investering med kort återbetalningstid, som kommer göra gott för ESBE:s ekonomi under många år framöver.

Och det finns många andra företag som sitter på precis samma möjligheter. Jag hoppas att många stora företag, när det nu blir obligatoriskt för dem att återkommande göra en energikartläggning, kommer spara rejält, både i reda pengar och när det gäller energi och miljö. För den billigaste kilowatten är ju den man aldrig behöver använda.

Många goda idéer om hur vi kan nå en fossiloberoende fordonsflotta

Rundabordssamtal på KTH om biodrivmedel. Foto: Sandra Wiaderny / Regeringskansliet.

I dag har jag hållit det första av tre rundabordssamtal där jag bjudit in bransch och experter till att diskutera innehållet i den angelägna utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta som utredaren Thomas B Johansson överlämnade till mig och regeringen strax före jul. Vid dagens rundabordssamtal har vi, tillsammans med representanter för akademi, näringsliv och myndigheter, borrat djupare i förslagen om hur vi kan öka den inhemska produktionen och användningen av biodrivmedel i Sverige. Om du vill kan du se det rundabordssamtal i efterhand här.

En av de saker som märktes väldigt tydligt idag är att det finns ett väldigt stort engagemang om hur vi ska kunna bryta oljeberoendet i transportsektorn. Det märktes bland annat genom att lokalen på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, idag var fylld till brädden: förutom panelen runt det runda bordet kom 100 personer som på olika sätt ville bidra till diskussionen. Och det är en väldigt bra signal. För om vi ska kunna ställa om till fossiloberoende transporter till 2030 så krävs det att många är med och bidrar i det arbetet med sitt engagemang, sin kunskap och sina investeringar.

Att ställa om till fossiloberoende transporter är en stor, och viktig, uppgift. För fastän Sverige idag ligger allra längst fram i EU när det gäller förnybart i våra transporter – och redan nu nått det 2020-mål som vi och EU satt upp, med nästan 12 procent förnybart i våra transporter, så återstår fortfarande lejonparten av uppgiften. Idag går 90 procent av Sveriges vägtransporter på fossila bränslen, och transportsektorn står för hela en tredjedel av våra samlade koldioxidutsläpp. Med det sagt är förstås omställningen till en fossiloberoende transportsektor en stor utmaning, men den är också en stor möjlighet. För om vi lyckas utforma rätt åtgärder, och smarta åtgärder, som fungerar för transportsektorn så kan transportsektorn gå från att vara ett klimatproblem till att tydligt vara med och bidra till att minska Sveriges klimatutsläpp, samtidigt som många företag kan skapa nya gröna jobb och nya tillväxtmöjligheter.

Redan nu kan vi se att biobränslen och biodrivmedel är en växande grön näring i Sverige, som bidrar och kan bidra ännu mer till tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, inte minst på landsbygden. Det är en grön näring som både bidrar till minskad klimatpåverkan och hållbar energianvändning och som är helt nödvändig för att vi ska kunna bygga en hållbar morgondag i Sverige och globalt. Och som utredningen pekar på finns det stora möjligheter att öka den inhemska produktionen av klimatsmarta biodrivmedel, inte minst från den växande svenska skogen.

Jag är för min del helt övertygad om att morgondagens oljeschejker, de som sitter på framtidens gröna guld och framtidens lösningar, inte sitter i Saudiarabien eller i Förenade Arabemiraten. De finns bland skogsbrukarna i Nybro, bland de som tillverkar biogas och etanol i Linköping och Norrköping, bland de som förvandlar tallolja till diesel i Piteå, bland de som utvecklar fordon i Södertälje och Göteborg och de finns bland forskarna och studenterna på till exempel KTH.

Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050. Och vi har goda möjligheter att bidra till andra länders omställning och en trygg försörjning av hållbara biodrivmedel.

Det samtal vi hade på KTH gav extra inspiration till det arbetet. O, bara några veckor, den 14 februari, väntar nästa rundabordssamtal (om elektrifiering) på Chalmers i Göteborg, och den 21 februari håller jag det tredje rundabordssamtalet på Näringsdepartementet i Stockholm. Vill du vara med och berätta vad du tycker, vid något av dem? Håll utkik på regeringens hemsida så hittar du fler detaljer!

En hemläxa – till elbolagen

Som Energimarknadsinspektionen visat i den rapport [PDF] som de lämnade över till mig och regeringen i november så betalar idag var sjätte svensk elkund onödigt mycket för sin el, tack vare att de ännu inte gjort något aktivt val av elleverantör och därmed hamnat på så kallade anvisningsavtal, som i genomsnitt är mellan 20 och 30 procent dyrare än andra elavtalsformer. Tillsammans betalade de 780 000 elkunder som idag ligger på dessa oskäligt dyra anvisningspriser 1,3 miljarder kronor för mycket för sin el det senaste året (från 31 oktober 2012 till 1 november 2013). En väldigt viktig förklaring till att så många ligger på så dyra elavtal är otydlig information från elbranschen, som gör det svårt för kunderna att göra medvetna och aktiva val. Och nu visar många elkunder, med rätta, att de är frustrerade över den här situationen, vilket den senaste tiden också uppmärksammats i media, av bland annat SVT.

Min och regeringens utgångspunkt är att elkonsumenterna har rätt att förvänta sig bättre information, och att elbolagen som brottas med lågt förtroende har starka intressen att få nöjdare kunder. Och när det nu än en gång visar sig att så många ligger kvar på så dyra anvisningsavtal, många gånger alldeles för längre, så utgår jag från att elbolagen nu kommer vidta åtgärder för att få ner antalet anvisade kunder, för att få bort de omotiverade prisskillnaderna mellan anvisningsavtal och andra avtal och för att se till att så att deras kunder får bättre och återkommande information om vilka avtal de har och vilken elkostnaden med de avtalen blir.

Just därför hade jag idag kallat företrädare för elbranschen, elföretagen och kundsidan till ett möte med mig på Näringsdepartementet för att få höra hur de ser på det faktum att hela var sjätte elkonsument betalar för mycket för sin el, för länge, på grund av bristfällig information, och vad de tänker göra för att komma bort från den situationen. Till mötet kom alla de företrädare jag hade kallat. Från elhandelsbolagen kom Ale el, Eon, Fortum, Skellefteå Kraft, Telge Energi och Vattenfall. Från elbranschen som helhet deltog Oberoende elhandlare och Svensk Energi. Och självklart var också företrädare för elkonsumenterna där, via Sveriges konsumenter, Villaägarnas riksförbund och Energimarknadsbyrån.

Mina slutsatser efter det mötet, och efter att ha lyssnat på företrädare för branschen, företag och konsumenter, är tre:

För det första – det fanns en bred uppslutning bland företrädarna för konsumenterna och elbranschen om att det ligger i allas intresse att problemen med de många och omotiverat dyra anvisningsavtalen rättas till. Och merparten av alla som tog till orda höll med om att elhandelsföretagen och elbranschen har ett stort ansvar i att förbättra den här situationen.

För det andra – det fanns runt bordet flera goda exempel på elbolag som självmant redan nu valt att avveckla de oskäliga prisskillnaderna mellan anvisningsavtalen och andra avtal, och som medvetet börjat arbeta med att ge sina kunder bättre och mer återkommande information om de avtal, priser och kostnader man har för sin el . De goda exemplen förväntar jag mig att de andra nu kommer inspireras av.

Och för det tredje drog jag slutsatsen att det är viktigt att jag och regeringen följer upp vilka åtgärder elhandelsbolagen, inte minst på basis av de goda exempel de hört om idag och den diskussion vi haft, nu kommer att vidta. Därför gav jag alla elbolagen en hemläxa över julhelgerna och den närmaste tiden därefter där jag förväntar mig att de går hem och sätter sig ned och bestämmer vad de tänker göra framöver för att minska antalet anvisade kunder, för att få bort de oskäliga prisskillnaderna mellan anvisat pris och andra avtal, och hur de tänker förbättra informationen till sina kunder. Och när de gjort det kommer de kallas till ett nytt möte med mig, för att i mitten av februari nästa år få redogöra för vilka åtgärder de vidtagit efter mötet idag.

Det snabbaste sättet att komma till rätta med problemen med de många och oskäligt dyra anvisningsavtalen är nämligen att branschen själva väljer att ändra sitt beteende. Just därför ökar jag och regeringen nu trycket och förväntningarna på elbolagen att göra just det. Samtidgt jobbar jag, tillsammans med mina energiministerkollegor i våra nordiska grannländer, med att skapa en gemensam hantering av olika elavtalsformer och ytterligare stärka konsumentens rättigheter gentemot elbolagen.

Om man som konsument är, eller tror sig vara, en av dem som idag har ett anvisningsavtal gör man klokt i att se om sitt hus. Faktum är att en av de bästa julklapparna man i så fall kan ge sig själv är att redan idag ringa sin elhandlare och begära att få byta från anvisningsavtal till ett billigare avtal. Den som bor i villa kan faktiskt spara flera tusenlappar varje år bara på det samtalet, men även den som bor i lägenhet och bara betalar sin hushållsel kan, som Energimarknadsinspektionen visat, spara kring tusenlappen varje år på det. Och frågar ni mig, så är det pengar som gör långt större nytta och som i grund och botten hör bättre hemma i din plånbok än i elbolagens fickor.

Här nedan kan ni se ett nyhetsinslag om dagens möte från SVT.

Vision blir verklighet

Professor Thomas B. Johansson överlämnar utredningen Fossilfrihet på väg till Anna-Karin Hatt

Idag har jag å regeringens vägnar tagit emot utredningen om en Fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det utredningen lämnat över är en 1000 sidor lång och bred åtgärdskatalog som innehåller många förslag om vad vi kan och bör göra för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, som ett steg på vägen till ett klimatneutralt samhälle till 2050.

Den långsiktiga vision som Alliansregeringen slagit fast är att Sverige ska vara klimatneutralt 2050, och som ett steg på vägen till det ska vi ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Det är en tuff, men helt nödvändig prioritering. För omställningen till hållbara transporter handlar i grund och botten om att det är det vi nu måste göra för att vi ska klara klimatutmaningen. För medan vi i andra sektorer – uppvärmningen, industrin och elproduktionen – nästan helt och hållet lyckats fasa ut det fossila så återstår det mesta av det jobbet i transportsektorn. Fastän Sverige ligger allra längst fram och har högst andel förnybart i våra transporter – 11,8% enligt den senaste statistiken (vilket innebär att vi redan nu överträffar det mål vi gemensamt satt upp i EU) – så går fortfarande mer än 90 procent av våra vägtransporter på fossila bränslen. Det innebär att en tredjedel av Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från våra transporter. Ska vi kunna ändra på det måste vi höja takten i omställningen till ett hållbart transportsystem.

Vi måste ställa om, men vi ska göra det på ett smart sätt. För omställningen till hållbara transporter ska inte handla om att begränsa våra möjligheter att röra oss fritt eller lägga hinder i vägen för vår ekonomiska utveckling. Tvärtom: den omställning vi ska göra måste bygga på insikten att transporter faktiskt ett nödvändigt blodomlopp för vår ekonomi och vårt samhälle.

Problemet är inte själva transporterna, utan de skadliga utsläppen och klimatpåverkan som de fossila bränslena för med sig. Vi ska jaga utsläppen, men vi ska inte jaga de som behöver bilen för att leva. Och vi ska se till så att det i framtiden går att köra bil med gott samvete.

Den som läst Alliansens energi- och klimatöverenskommelse [PDF] vet att den rymmer väldigt tydliga och långsiktiga mål för transportsektorn. Och sedan vi fick väljarnas förtroende att leda landet 2006 har vi i Alliansen gjort en lång rad insatser för att påskynda omställningen till ett hållbart transportsystem, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Men mer behöver göras, och just därför tillsatte vi i regeringen förra sommaren utredningen om den fossiloberoende fordonsflottan, där vi bad några av de mest välrenommerade experterna på området att, tillsammans och i dialog med andra, ta fram förslag kring vad vi behöver göra mer av när det gäller sådant vi redan gör, men också vilka verktyg vi måste lägga till i verktygslådan för att vi ska nå de mål vi satt upp.

Resultaten av den utredningens arbete har jag tagit emot idag. Nu kommer vi gå igenom utredningens analys och förslag för att se vad vi vill gå vidare med och vad som kanske kan behöva utredas vidare. Men redan såhär inledningsvis är det förstås väldigt bra att utredaren, Tomas B Johansson, pekar på att det är möjligt för oss i Sverige att komma en bra bit på vägen till ett klimatneutralt samhälle, redan till 2030. Men precis som han pekar på så krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och politisk vilja för att ta oss dit.

Omställningen till hållbara transporter och en fossiloberoende fordonsflotta är en stor och viktig utmaning, och i det arbetet kommer det behövas många krafter och mångas engagemang. Och att det finns mycket av den kraften och det engagemanget visade sig inte minst i eftermiddags på ett fullsatt och websänt seminarium med namnet ”2030 – Hatt-trick för Sverige” hos den gröna liberala tankesmedjan Fores, där både jag och utredaren deltog. Min tydliga vilja nu är, precis som jag sa på Fores, att så många som möjligt av alla de som vill och bör få chansen att komma med synpunkter på utredningens förslag också ska få göra det.

I det perspektivet kan många bidra, inte minst Fores själva som dagen till ära valde att lansera sitt 2030-sekretariat som kommer samla olika aktörer som har intresse av att vara med och driva omställningen av transportsystemet framåt. Och för egen del ser jag oerhört mycket fram emot att som energiminister vara med och leda den fortsatta processen och den fortsatta gröna omställningen av transporterna vidare!

Dagens presskonferens kan ses i efterhand nedan:

Ett nytt globalt energilandskap

Anna-Karin Hatt överlämnar Nordstjärneorden till Dr Faith Birol, chefsekonom för den internationella energiorganisationen IEA.

Idag hade jag äran att ägna en stor del av dagen åt att, tillsammans med den Internationella energiorganisationen IEAs chefsekonoom Dr. Fatih Birol lansera årets upplaga av World Energy Outlook i Sverige. Det gjorde vi dels på Dagens Industris energikonferens i förmiddags, och dels på ett välbesökt seminarium på Riksdagen under eftermiddagen.

Varje gång jag får chansen att lyssna på Fatih Birol är det lika intressant och givande. För Fatih Birol och IEA har imponerande och djupa insikter i hur den globala energivärlden ser ut och fungerar. Och Fatih har dessutom en enastående förmåga att förklara dessa, ofta komplexa skeden och samband, på ett väldigt begripligt sätt. Och ganska ofta sticker han ut hakan och för fram tydliga, men väl underbyggda, åsikter och beskriver tankeväckande scenarier för framtiden.

Tack vare Fatih har IEA de senaste åren tagit en tydlig ledarroll när det gäller att driva frågor som handlar om att kombinera stärkt konkurrenskraft med ett tydligt klimatarbete. I centrum för det ledarskapet finns den insikt som Fatih underströk flera gånger idag, nämligen att vi alla skulle bli förlorare om världen inte skulle klara av att ta sig samman och göra det som behöver göras för att hejda den globala uppvärmningen.

Vi svenskar är inte särskilt mycket för att skryta eller berömma oss själva, och det kan många gånger vara ganska bra. Men just därför är det ibland också bra när omvärlden tittar på Sverige och kommer med sina omdömen om det vi gjort och gör. Och på det temat är det förstås väldigt glädjande att Fatih Birol idag flera gånger återkom till att vi i Sverige har kommit långt i vår omställning till ett hållbart energisystem, och att det enligt hans mening spelar stor roll att vi de senaste åren tagit en så tydlig roll i att, i internationella diskussioner som de som vi energiministrar hade alldeles nyss vid energiministermötet i IEA, driva på konsekvent driva klimatfrågan och tydligt stå upp för idén att starka klimat- och hållbarhetsambitioner faktiskt kan gå hand i hand med hög och varaktig tillväxt.

Mitt på dagen idag hade jag dessutom äran att, å kungens vägnar, få överlämna Nordstjärneorden till Dr. Fatih Birol, en utmärkelse som han får för sitt enträgna arbete med att belysa såväl globala som regionala utmaningar på energiområdet. Och när jag överlämnade orden till honom på Turkiets ambassad i Stockholm fick jag chansen att tacka Birol för allt det viktiga arbete han gjort så långt, och all kunskap och inspiration som han delat med oss i Sverige, och uppmuntra honom att fortsätta i samma anda.

En av de saker som verkligen slagit mig det sista året – som när jag deltog på IEA:s energiministermöte i Paris för tre veckor sedan och vid många tillfällen innan dess – är att det finns ett enormt stort behov av goda förebilder och goda exempel är just nu. För när alltför många länder och alltför många politiska ledare runtom i världen, som ett resultat av den ekonomiska krisen, ställer sig frågan om det verkligen går att skapa hållbarhet och tillväxt på en och samman gång, så behövs det de som kan beskriva hur det kan göras. Det behövs goda exempel, som de vi i Sverige kan visa upp, på hur man kan kombinera hög tillväxt med omställning till ett hållbart samhälle och minskade koldioxidutsläpp. Det behövs goda exempel på hur vi kan öka andelen förnybart på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Och det behövs goda exempel på hur vi kan använda energin mycker mer effektivt än vi gör idag.

Om vi är med och visar upp de goda exemplen, och om vi tillsammans med andra lyckas hålla i så att klimatfrågan återkommer på det sätt den behöver göra på den internationella politiska agendan, så kan vi tillsammans med andra få saker att gå åt rätt håll. För med proaktiv planering, med tydliga politiska ramar och med smarta kostnandseffektiva styrmedel, så kan vi se till så att varje öre som investeras i energisektorn blir ett viktigt steg i utvecklingen till en hållbar energiframtid. Men då krävs kloka beslut och kloka beslutsfattare. Och ska vi kunna fatta dessa kloka beslut så behövs det bra kunskap, bra prognoser och kloka rekommendationer. Och när det gäller att förse oss med det kommer Dr. Fatih Birol och hans medarbetare på IEA ha en fortsatt väldigt viktig roll att spela.

[Show as slideshow]

En enig Allians mot en splittrad opposition

Under budgetdebatten om energi i Riksdagen igår lämnade Vänsterpartiet ett mycket intressant besked, när de påstod att det skulle finnas en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den uppgiften bekräftades senare i debatten av en av de socialdemokrater som deltog. Och det är inte en överdrift att säga att jag förstås blev väldigt intresserad av den nyheten, och av att kunna ta del av och på papper få läsa denna överenskommelse.

För om det nu stämmer att det skulle finnas en gemensam energiöverenskommelse inom oppositionen så är vi många som skulle vilja läsa den noga och jämföra den med Alliansens, punkt för punkt. Och jag antar att varenda journalist vore intresserad av att få läsa den överenskommelsen, om den nu finns.

Men när jag pressade oppositionen på det faktiska innehållet i den påstådda överenskommelsen blev de svaret skyldiga. Vare sig jag eller någon annan som lyssnade på debatten fick några som helst besked om vad den skulle innehålla. Men om den finns utgår jag från att oppositionen snarast presenterar den, för media och för väljarna, så att människor får möjlighet att ta ställning till energipolitikens olika alternativ.

Men jag misstänker att vi får vänta på den dagen. För även om oppositionen påstår att de är eniga om energin så framstår de som ännu mer splittrade än tidigare. Faktum är att oppositionen numera inte verkar kunna komma överens om energin vare sig mellan partierna, eller inom sina egna partier.

Det innebär att det idag bara finns ett enda reellt och brett energipolitiskt alternativ, i form av Alliansens energiöverenskommelse. Mot en allt mer splittrad opposition står en samlad Alliansregering, med en samlad energipolitik som ger långsiktighet och tydliga spelregler för de svenska energimarknaderna. Vi har en energiöverenskommelse och en energipolitik som är unik i sin bredd, som täcker alla energislag, som pekar ut tydliga mål och som med sina styrmedel ger en väldigt tydlig riktning. Och för varje dag som går leder den till att Alliansen fortsätter ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem.

Om det pratade jag när jag höll mitt anförande i gårdagens budgetdebatt i Riksdagen. Med Alliansens långsiktiga energipolitik förbättrar vi Sveriges konkurrenskraft, stärker vår försörjningstrygghet och minskar vårt lands utsläpp av koldioxid. Det syns inte minst i de rekordinvesteringar som nu görs i ny energiproduktion och bättre elnät i Sverige. Nästa år räknar energibranschen med att energiinvesteringarna kommer öka till den nya rekordnivån 40 miljarder kronor, vilket betyder att energiinvesteringarna nu står för hela 40 procent av alla industriinvesteringar i Sverige.

Samtidigt har vi i Alliansregeringen, sedan vi tillträdde 2006, kraftfullt ökat Svenska kraftnäts investeringsnivå. 2012 investerade vi mer än tre miljarder i att bygga ut stamnätet, och de kommande fem åren kommer vi satsa omkring fem miljarder kronor per år på det. Det är hela tio gånger mer än den investeringsnivå som den tidigare socialdemokratiska regeringen valde.

Samtidigt växer produktionen av förnybar energi i vårt land. Tack vare Sveriges smarta och kostnadseffektiva gröna elcertifikat får vi nu mycket ny förnybar el för pengarna. Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har elen från vindkraften sjufaldigats och elen från biobränslen ökat med hela 50 procent. Det är ett tecken på att den förnybara elproduktionen, precis som andra investeringar, mår bra av de långsiktiga och goda villkor vi har försett dem med.

I årets budget lägger Alliansregeringen fram flera viktiga förslag, som bygger vidare på energiöverenskommelsen och hjälper oss ta ytterligare några steg framåt mot ett mer hållbart energisystem:

Vi föreslår sänkt skatt på den el som värmeföretag använder för att producerats värme till industrin
Vi föreslår sänkt skatt på egenproducerad förnybar el från och med sommaren 2014
Vi föreslår en ny grön investeringsfond om 700 miljoner, med inriktning på att stötta små och växande energi- och miljöteknikföretag
Och vi föreslår att vi fram till och med 2017 ska satsa totalt 560 miljoner på den kommunala energi- och klimatrådgivningen

Dessutom lägger vi i budgeten fram ett miljöbilspaket som består av tre viktiga delar:

Det ska löna sig att välja miljöbil. Därför förlänger vi det nedsatta förmånsvärdet för de bästa miljöbilarna: elbilar, laddhybrider och gasbilar,
Det ska löna sig att tanka förnybart. Därför föreslår vi att de höginblandade och rena biodrivmedlen som E85 och biogas även framöver ska vars skattebefriade, och
Man ska kunna köra sin gamla bil med grönare samvete. Därför ökar vi inblandningen av förnybart i all bensin och diesel genom ett nytt kvotpliktssystem.

Allt detta bygger vidare på Alliansens energiöverenskommelse och adderar till våra redan goda och stabila spelregler för energimarknaderna. För varje dag som går leder Alliansens samlade energipolitik till tydliga och konkreta resultat, som den splittrade oppositionen saknar. Och för varje dag som går innebär det att vi fortsätter bygga ett samhälle med lägre koldioxidutsläpp, mer förnybart, ökad konkurrenskraft, en tryggare energiförsörjning och ett allt mer hållbart energisystem.

Om du vill se mitt anförande från budgetdebatten i efterhand kan du se det här:

Stort turkiskt intresse för vår svenska energiresa

På besök i Värtaverket med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

Idag har varit en dag fylld av turkisk-svenska relationer. I förmiddags deltog jag, tillsammans med fyra andra ministerkollegor, under statsministerns Fredrik Reinfeldts överläggningar med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan och hans delegation. Det var en innehållsrik överläggning som handlade om allt från Turkiets EU-förhandlingar, vikten av fortsatta reformer för att stärka demokratin och respektera mänskliga rättigheter men också om energi- och miljöteknikfrågor. När det gäller medborgerliga fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten, finns det fortfarande inskränkningar i Turkiet som de behöver ta itu med, även om det senaste årtiondets författningsreformer i Turkiet har inneburit att respekten för demokratins spelregler ökat och stärkts.

Under eftermiddagen stod energi- och miljöteknikfrågorna i fokus. För precis som när USA:s president Obama var här i början av hösten ville premiärminister Erdogan och hans delegation höra mer om, och titta närmare på, den fantastiska hållbara energiresa som vi i Sverige gjort de senaste decennierna.

Att vi i Sverige har gått från ett energisystem som 1970 till 80 procent var beroende av fossila bränslen till ett där vi minskat fossilberoendet till under 35 procent, och där vi har nästan 50 procent förnybart, imponerar verkligen på omvärlden. Att vi dessutom lyckats kombinera hög ekonomisk tillväxt med tydliga hållbara ambitioner – vilket framför allt märks genom att vi sedan 1990 minskat våra växthusgasutsläpp med 20 procent samtidigt som vår ekonomi vuxit med närmare 60 procent – adderar ytterligare ett tydligt budskap till våra utländska besökare. Det är helt enkelt möjligt att kombinera god tillväxt med miljöhänsyn, om man väljer rätt styrmedel.

Efter överläggningar och pressträff tog jag därför med premiärminister Erdogan och fem av hans ministrar till Värtaverket i Frihamnen i Stockholm. Vid Värtaverket, som samägs av Fortum och Stockholms stad, fick han se konkreta exempel på fin förnybar energi, både beprövad som används i stor skala idag, och nydanande tekniker med stor potential för framtiden.

En spännande ny teknik som Erdogan visade ett stort intresse för var vågkraften. Den turkiska delegationen hade särskilt bett om att få se just vågkraft, eftersom de hört att vi i Sverige har vågkraftsteknik som verkligen ligger i utvecklingens framkant. Och med tanke på Bosporen – sundet som delar Istanbul i en asiatisk och en europeisk del – ser de en stor potential för vågkraft också hos sig.

Att kunna ta med en delegation som den turkiska ut till ett av de få kraftvärmeverk som, tyvärr, fortfarande till viss del eldar kol i sina pannor, men som är på väg att konvertera till helt förnybara biobränslen, har ett särskilt stort symbolvärde. För en av Turkiets stora energiutmaningar är just att bryta sig loss från ett stort beroende av fossila och ändliga bränslen, och bygga ut hållbara och förnybara. Om den, och flera andra, utmaningar och potentiella samarbetsområden diskuterade jag vidare senare i eftermiddag med Turkiets energiminister Taner Yildiz som jag tog emot för enskilda överläggningar på Näringsdepartementet. Redan om ett par veckor träffas vi igen när både han och jag ska delta på Internationella energibyråns ministermöte i Paris, där jag för övrigt kommer vara huvudtalare om kopplingen mellan klimatfrågan och energiområdet.

Tag Archives