Category Archive for "Allmänpolitik" | Anna-Karin Hatt bloggar

Förstår it-företagen vad de går miste om?

I morse fick nog många företagsledare i it- och telekombranschen en ordentlig tankeställare när de slog upp Dagens Nyheters debattsida. Där skriver nämligen Jan Gulliksen, som är ordförande i regeringens Digitaliseringskommission, om hur ”Sexism styr rekryteringen till den svenska IT-sektorn”.

Gulliksen pekar på en ny, men ännu opublicerad, undersökning som visar att bara 23 procent av de anställda i den svenska IT-branschen är kvinnor, medan motsvarande siffra i Finland är nästan dubbelt så hög. Han konstaterar också att kvinnor som går från universiteten till it-sektorn ofta arbetar som projektledare, medan deras manliga kollegor ofta blir utvecklare, och att det är från den senare gruppen som cheferna rekryteras. Enligt Gulliksen ett av skäen till att bara drygt 7 procent av alla vd:ar i svenska it-företag är kvinnor. Och hans slutsats, som han skickar med tydlig adress till it-branschen, är skarp:

Först definierar vi alltså it som manligt och sedan bestraffar vi kvinnor som ändå försöker komma in. Här har branschen ett stort ansvar att bli bättre på att rekrytera och befordra könsblint och att tillvarata kvinnors kompetens.

Att öka jämställdheten i it-branschen är en fråga som ligger väldigt högt upp också på min egen agenda. I grund och botten borde det inte behövas fler argument än att det borde vara en självklarhet för varje hela samhället, och alla företag, att eftersträva att spegla sammansättningen i befolkningen som helhet, både när det gäller kön och mångfald. Men om inte de argumenten räcker så borde it- och telekonföretagen åtminstone av ren överlevnadsinstinkt se till att få in fler kvinnor i sina företagsledningar och sina styrelser. Och på just det temat har jag både skrivit och talat flera gånger tidigare. För det är känt sedan länge att ledningar som speglar samhället alltid fattar bättre beslut.

För att vi ska få fler tjejer i it-branschen behövs det fler förebilder, som kan inspirera och som får ta plats och sticka ut. Ska vi på allvar göra någonting åt att alltför få tjejer idag väljer att gå en teknisk utbildning så är könsbalansen i ledningarna och styrelserna viktigt att ta itu med. Och ska it- och telekombranschen framöver klara möta sina användares behov, så behövs också kvinnorna. Att inte på allvar bestämma sig för att locka fler tjejer och kvinnor till tekniska yrken och till it- och telekombranschen vore en kompetensförlust som våra företag och vårt land helt enkelt inte har råd med, om ska kunna fortsätta konkurrera med andra växande ekonomier.

Både samhället och it-branschen måste ta sig en ordentlig funderare på varför tjejer inte tycker att just it- och telekomyrkena är alternativ för dem. I sin debattartikel idag presenterar Jan Gulliksen ett konkret förslag om att införa ”kodslöjd” i skolan – en slags praktisk programmering för att ”fånga upp flickors intresse innan könsmönstren har hunnit sätta sig alltför hårt. Det i sin tur kan på sikt ändra bilden av vem tekniken är till för, vems röst den för vidare.”

Om just det förslaget är rätt vet jag inte, men det tål att funderas på. Helt klart är att det inte är tjejerna det är fel på, utan att det är branschen som måste skärpa sig. Och att vi tillsammans måste bli bättre på att öppna upp och på ett inkluderande sätt beskriva vilka spännande jobb it-området har att erbjuda.

Svenska företag har inte råd att välja bort jämställdhet

På vägen till departementet i morse läste jag ett väldigt intressant och lovande initiativ på Dagens Industris debattsida. Där framgår det att tio av Sveriges allra tyngsta företagsledare tillsammans bestämt sig för att, väldigt konkret och med stor handlingskraft, bryta den rådande kvoteringen av män in till näringslivets toppositioner. Med motivet att öka sin lönsamhet och stärka sin konkurrenskraft.

De företagsledare som idag skriver på DI debatt verkar ha insett att deras nuvarande väg inte håller. Att företagen, när kvinnor av olika anledningar sorteras ut på karriärstegen, faktiskt dränerar sina egna möjligheter att få bästa möjliga lönsamhet. För när en persons kön blir viktigare än personens kompetens har det hittills nästan alltid varit så att det blir ett antal män som blir vinnare, men företaget som helhet som står som förlorare. Och därmed också Sverige som land.

Och därför har nu ledande företrädare för Ericsson, Ikea, H&M, Saab, Sandvik, Scania, SEB, SPP, SSAB och Volvo bestämt sig för att agera. Tillsammans startar de nu projektet ”Battle of numbers” som handlar om att få fler kvinnor att nå operativa chefspositioner (och därmed vara valbara till ledningsgrupper och styrelser). Rent konkret ska varje företag utse tio kvinnor som ska agera interna konsulter. De ska titta på hur chefsroller är utformade, vilka incitament- och belöningssystem som råder, hur karriärvägarna ser ut, hur man inom den egna organisationen omnämner och lyfter fram kvinnliga förebilder, vilken syn man har på föräldraskap och så vidare. Därefter ska de tio företagen dela erfarenheter med varandra för att sedan tillsammans utarbeta effektiva metoder och strategier. Slutsatser och erfarenheter från det kommande projektåret kommer presenteras om ett år, vilket innebär att de har ett tydligt mål och en tydlig deadline, vilket är avgörande för att lyckas med sådana här arbeten.

Det här är ett initiativ som lovar väldigt gott. Att tio av Sveriges toppchefer nu vill ta sitt ansvar för att bryta den mycket sneda maktfördelningen inom svenskt näringsliv är minst sagt viktigt. Jag kommer följa deras arbete så noga jag kan, och önskar att fler företag – inte minst på it- och energiområdena – kommer vilja följa i deras fotspår och göra ännu mer. För svenska företag, och vi Sverige, har inte råd att välja bort jämställdhet i näringslivet.

Obama omvald – för en mer handlingskraftig andra period?

På Hotel Fairmont i San Francisco visste jublet inga gränser när den demokratiska senatorn Dianne Feinstein igår kväll, strax efter klockan åtta, klev upp på scenen och bekräftade tv-kanalernas rapporter. Det blir ”four more years” för Barack Obama i Vita huset!

Efter oräkneliga opinionsundersökningar, vallokalsundersökningar och fria spekulationer så blåste valvinden igår tillbaka Barack Obama till Vita huset. Gott så. Det är verkligen där han hör hemma också de kommande fyra åren. Han är den förste presidenten sedan Franklin Roosevelt som lyckats bli omvald i ett så allvarligt ekonomiskt läge som det USA nu befinner sig i. Och den här gången var det framför allt kvinnorna, de yngre och USA:s många minoritetsgrupper som bar honom tillbaka till presidentmakten, och som samtidigt säkrade att demokraterna har ett grepp om senaten.

Att vara på plats och själv få följa crescendot på en lång amerikansk valrörelse är onekligen speciellt. Nu är jag ju verkligen inte obekant med valvakor och de känslor som ligger i luften då – jag har ju varit med om många sådana genom åren – men den tradition och politiska kultur som amerikanarna utvecklat låter sig inte jämföras med något annat. Och det gäller också det amerikanska valsystemet i sig. Eller som senator Dianne Feinsteins man sa till mig: ”Om du lyckas förstå hur det går till så kan du väl förklara för mig”.

Och han har ändå studerat systemet på nära håll ett tag. Igår valdes hans hustru, den 79-åriga Dianne Feinstein, med god marginal om till senaten för en fjärde fyraårsperiod. Det var också Dianne Feinstein som skötte installationen för fyra år sedan när Barack Obama svors in som president. Att hennes lycka var dubbel på Hotel Fairmont i går kväll gick inte att ta miste på.

Att Barack Obama fortsätter som USA:s president innebär att det finns goda möjligheter för en mer framtidsinriktad energipolitik. Att han i nattens tacktal tog upp klimatförändringarna som en stor utmaning var en mycket bra signal som jag verkligen välkomnar. Det gör att det finns hopp om en mer offensiv amerikansk politik. Världen behöver ett miljöprogressivt USA – både som en handlingskraftig spelare i det globala klimatsamarbetet och som pådrivare för att ställa om till ett hållbart energisystem.

USA står för ungefär 22 procent av världens samlade oljekonsumtion. Om de bestämde sig för att minska användningen av fossila bränslen skulle världens omställning till ett hållbart energisystem naturligtvis gå mycket fortare. Under sin andra mandatperiod gäller det att Obama nu tydligt börjar leverera i den riktningen. Och förutsättningarna för det finns. För historien visar ju att amerikanska presidenter ofta lyckats åstadkomma betydligt mer under sin andra period i Vita huset än under den första. Kanske beror det på att det ibland kan vara lättare för den som ändå inte kan omväljas att med kraft göra det som är det rätta. Jag hoppas att det kommer gäller även för Barack Obama.

Till regeringsöverläggningar på Harpsund

Idag samlas regeringen på Harpsund för regeringsöverläggningar. Fokus denna dag är, som alltid denna tid på året, budgetförhandlingarna.

Och det finns många angelägna reformer att diskutera och prioritera mellan.

Från Centerpartiets sida har vi inför årets budgetförhandlingar varit mycket tydliga med att vi vill prioritera sådana insatser som bygger ett hållbart Sverige och som rustar oss starkare för framtiden. De reformer regeringen prioriterar måste ta sikte på att möta de stora utmaningar vi står inför, och lösa verkliga samhällsproblem.

En sådan utmaning är klimatutmaningen. Så sent som i november förra året pekade ansedda International Energy Agency på att fönstret för att begränsa jordens uppvärmning till 2 grader nu snabbt håller på att stängas. Att världen fortsätter bränna kola och olja – och därmed generera enorma koldioxidutsläpp – som aldrig förr. Och att utvecklingen mot ett hållbart energi- och samhällssystem går alldeles för långsamt. Deras, och andras, välgrundade rekommendation är att världens länder behöver öka sina satsningar på att forska fram och utveckla framtidens förnybara energi. Och i det sammanhanget lyfter man fram Sverige och svensk energiforskning som ett bra exempel, inte minst för att vår forskning på detta område håller väldigt hög kvalitet.

Det är bakgrunden till att Centerpartiet (vilket jag beskrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet tidigare i veckan), som en av sina viktigaste budgetprioriteringar, nu föreslår att regeringen ska fortsätta med den höga ambitionsnivå vi har haft de senaste åren för svensk energiforskning. Tack vare medvetna ambitionshöjningar har regeringen, via Energimyndigheten, de senaste åren satsat mer än 1,3 miljarder varje år på att forska fram ny energismart och hållbar teknik. De satsningarna, och den höga ambitionsnivån, måste fortsätta. Sverige måste steg för steg ställas om till långsiktig hållbarhet, och vi har ett moraliskt ansvar att bidra med vårt kunnande om hållbar energi till andra länder.

Att vi fortsätter anstränga oss för att lösa klimatfrågan är avgörande för att vi i framtiden ska kunna leva ett gott liv, oavsett var vi bor i världen. På samma sätt är bra livsvillkor och goda tillväxtvillkor helt avgörande för att hela Sverige ska kunna växa och utvecklas.

Och det är skälet till att Centerpartiet vill se en infrastruktursatsning som rustar, underhåller och förbättrar infrastrukturen, i hela landet. Där vi prioriterar åtgärder som tar oss en bit på vägen mot en fossiloberoende fordonsflotta, samtidigt som vår vardagspendling mellan hemma och jobbet, fritidssysselsättningarna och barnens skolor, underlättas.

Samtidigt som vi behöver en bra fysisk infrastruktur – bra vägar och bra järnvägar – så behöver vi också en bra digital infrastruktur i hela landet. I förra budgeten satsade regeringen en halv miljard kronor på att medfinansiera utbyggnaden av bredband i hela landet – pengar som gjort och gör att oändligt många byalag och lokala föreningar kunnat och kommer kunna sätta spaden i backen för att dra modernt bredband hem till byn. Men behovet är stort och ytterligare insatser skulle göra god nytta. Därför hoppas jag att vi ska kunna fortsätta satsa inte bara på bättre vägar och järnvägar, utan också på en bra digital infrastruktur.

En fortsatt hög ambitionsnivå för energiforskningen, en bra infrastruktursatsning där hela landet och både vägar, järnvägar och den digitala infrastrukturen finns med, vill Centerpartiet kombinera med bl.a. ett investeraravdrag och tydliga satsningar som gör det lättare för unga att få jobb och kunskaper som gör dem attraktiva på arbetsmarknaden.

Allt detta är insatser som steg för steg skulle ställa om till ett hållbart Sverige, och som skulle göra oss starkare för framtiden. Jag hoppas att de kommande budgetförhandlingarna ska ge gott om utrymme för den sortens satsningar och den sortens tänkande!

Ett av flera nyhetsinslag om de pågående budgetförhandlingarna gick i Nyheterna i TV4 igår kväll.

Min ”handlingskraft” ökar med 600 procent i vår…

Svenska Dagbladet gör idag ett försök att mäta hur ”handlingskraftiga” vi statsråd är. För tidningen är handlingskraft detsamma som hur många utredningar och lagförslag – propositioner – som vi var för sig lagt fram till riksdagen. Med statsministern undantagen går man igenom perioden från det att den andra regeringen Reinfeldt tillträdde den 6 oktober 2010 fram till den 6 oktober 2011. För min del kommer tidningen då fram till att jag ska ha en pinne i den utrednings- och propositionsstatistiken. Så ser Svenska Dagbladets verklighet ut.

Att det journalistiska uppdraget innebär ett uppdrag att förenkla och renodla säger ju sig självt. I annat fall skulle inte mycket bli varken skrivet eller begripligt. Samtidigt är det viktigt att de berättelser man berättar är både relevanta, riktiga och rättvisande. Det är en svår balansakt och tyvärr trampar Svenska Dagbladet snett denna gång.

Trubbigt mått

Det är inte nytt att räkna antalet propositioner för att mäta hur aktiva vi ministrar är. Den sortens räkningar görs med jämna mellanrum. Förra genomgången gjordes av DN i höstas. Det förtjänar att påpekas att det är ett trubbigt mått att bara räkna de propositioner och utredningar man som minister tagit initiativ till, eftersom det begränsar beskrivningen och undersökningen till att handla om vissa delar av ministeruppdraget – det formella regerandet och att lägga lagförslag. Samtidigt utesluter det andra viktiga delar i en ministers uppdrag.

Man kan inte heller komma ifrån att den här sortens räkningar också är ett ryckigt mått, som kan förändras snabbt. Lagförslag kommer inte sällan i sjok. Vanligtvis lägger regeringar just därför flest förslag i mitten och mot slutet av sin mandatperiod, eftersom utredningar och annat beredningsarbete som man initierat när man tillträdde då har hunnit leda fram till konkreta lagförslag, som man kan gå till riksdagen med. Det finns med andra ord en naturlig tidsmässig cykel i lagstiftningsarbetet.

Mycket borträknat

Mars månad är det propositionstid i regeringskansliet. Få tidsperioder kan, vid sidan om budgetperioden på hösten, mäta sig med den när det gäller intensiteten i arbetet. Ett tecken på det är att jag vid regeringssammanträdet för bara två veckor sedan lade fram tre stycken propositioner till riksdagen på samma gång. Dels propositionen om timvis elmätning, dels en proposition om energideklarationer och dels en med förändringar i elberedskapslagen. Men de tre propositionerna kom inte med i Svenskans sammanställning utan finns istället med i deras uppräkning över de sex propositioner som planeras att läggas under våren.

Med Svenska Dagbladets sätt att räkna och beskriva verkligheten skulle man alltså kunna säga att min ”handlingskraft” ökar med 600 procent under våren… Men det finns goda skäl att inte acceptera Svenskans världsbild. Det finns med andra ord ett annat sätt att beskriva verkligheten. Och skillnaden är stor. Fram till idag har jag som statsråd tillsatt en utredning och lagt sex propositioner. Låt mig snart återkomma till varför det är en riktigare verklighetsbeskrivning.

Att det ser ut så hänger nära samman med det faktum att jag nu lägger en rad propositioner till riksdagen i min nya roll som energiminister, ett uppdrag som jag fick i oktober och därmed haft i sex månader. Det – att ”handlingskraften” ökat så snabbt – är en förändring som det hade varit intressant att få en analys av i artikeln. Men de två statsvetare som citeras används istället för att belysa annat. Den ene hävdar att it – och energiministerportföljen skulle vara för ”smal”, och den andra att den skulle vara svår att profilera. Hur de kommer fram till den slutsatsen vet vi inte men det hade varit intressant att få ta del av de argument eller underlag som leder fram till dessa uttalanden. Själv har jag svårt att tänka mig att någon skulle beskriva tidigare svenska energiministerportföljer, eller andra länders energiministerportföljer, som ”smala”.

EU-medlemskapet syns inte

Det Svenskan gör är också att räkna bort alla propositioner som följer av att vi tillsammans med övriga medlemsländer beslutat om gemensamma direktiv som sedan ska omvandlas till nationell lagstiftning i respektive land. Det är ett ganska märkligt sätt att se på hur lagstiftningsprocessen i ett EU-medlemsland på en rad centrala områden fungerar. Att göra så blir missvisande.

Sedan Sverige blev medlem i EU 1995 så har allt fler ministrar fått lära sig att vara aktiva på den europeiska nivån och påverka direktiven innan de beslutas där, eftersom de sedan ska omvandlas till svensk lagstiftning. Alla EU-direktiv som antas är förhandlade av medlemsländernas ministrar, och innehållet beror på vilka politiska prioriteringar ministrarna och medlemsländerna tillsammans gjort. Att inte räkna in lagarna som har sin upprinnelse i EU-direktiv är helt enkelt att utesluta en central dimension i förutsättningarna för det politiska arbetet i Sverige 2012. Att Svenska Dagbladet väljer att bortse från detta är uppseendeväckande. Den samhällsförändringen i sig vore väl värd en statsvetaranalys.

Låt mig ta ett konkret exempel. Förra våren presenterade jag propositionen Bättre regler för elektroniska kommunikationer, som sedan antogs av riksdagen. Den handlade om att implementera det så kallade Telekompaketet, som beslutats av telekomministrarna i Europa, i svensk rätt. I den EU-processen var Sverige väldigt pådrivande för att få till stånd bättre regler för konkurrens och därmed lägre pris och fler tjänster till oss konsumenter. Det direktivet spänner över många områden – från villkor för mobiloperatörerna till abonnenters rättigheter. Och i varenda en av dessa delar har den svenska regeringen påverkat direktivet, men också hur vi väljer att implementera direktivet i Sverige – i vissa fall genom att gå utöver direktivens miniminivåer, i andra genom att föreslå egna skärpningar utöver vad direktiven påbjuder.

Men den propositionen, som omfattade flera hundra förändringar i Lagen om elektroniska kommunikationer, finns över huvud taget inte med i Svenskans sammanställning. Trots att en stor del av medarbetarna på den it-politiska enheten hos mig på näringsdepartementet jobbat länge och intensivt med denna enda – men väldigt omfattande och tunga – proposition.

Fortsätt läs här

Att leva som man lär

Idag var jag på ett informellt ministermöte i Paris. Innan dess hade jag varit i EU-nämnden i Riksdagen för att förankra regeringens position inför nästa veckas ministerrådsmöte. Tanken var att jag skulle vara med på konferensen i Paris i ungefär en timma innan jag behövde bege mig till möte med statsrådskollegorna i Stockholm. Lite tight schema…

Såhär i efterhand kändes det faktiskt riktigt lyxigt att ena stunden kunna vara i Paris på möte och sen kliva ut ur rummet och helt plötsligt vara i Stockholm. Magi? Njae, men tack vare modern teknik och en bra videolänk kunde jag vara med på ministermötet och representera Sverige – samtidigt som jag sparade på naturens resurser, i form av en tur och retur resa till Paris – och min egen tid. Att då och då ha sådana resfria möten är ett bra exempel på hur vi kan sätta it i människans tjänst.

Det informella ministermötet handlade om energifrågor och jag var keynote speaker. Mitt inlägg handlade om att vi i EU måste ta krafttag och visa politisk handlingskraft om vi ska lyckas minska koldioxidutsläppen och därmed stoppa den globala uppvärmningen. För om vi inte tar krafttag här och nu för att nå tvågradersmålet så kommer den chansen att gå förlorad för all framtid. Och om vi ska lyckas med det, och samtidigt skapa ett långsiktigt hållbart energisystem, då är det viktigt att vi fortsätter satsa på att bygga ut den förnybara energin.

Så, när jag summerar min dag idag kan jag konstatera att jag lyckats vara i Riksdagens EU-nämnd, på informellt ministermöte i Paris, på möte med statsrådskollegor och i slutet av dagen talare på Nordiska Centerungdomens Förbunds toppmöte. Allt tack vare en modern videolänk. Allt möjligt om man tänker lite klimatsmart och effektivt :)

Gott Nytt 2012!

Så närmar sig än en gång timman där man kan lägga det år som gått till handlingarna, och försiktigt glänta på dörren till det nya. För många, också för mig, är nyårshelgen en helg som stämmer till eftertanke, men som också bär med sig löftesrika förhoppningar inför det som komma skall.

När jag summerar mitt yrkesår 2011 så har det varit ett händelserikt och omtumlande år. Jag började året som it- och regionminister och ägnade mycket kraft under våren åt att föra dialog med företag, organisationer, eldsjälar och andra om hur en digital agenda för Sverige borde se ut. Vi arrangerade rundabordssamtal, förde dialog på nätet och bröt ny mark för hur regeringen kunde använda ett öppet och inkluderande arbetssätt när vi utarbetade en så viktig strategi som den Digitala Agendan. Det var en fantastiskt spännande och viktigt arbete och jag är glad att vi från början av oktober nu har en av regeringen antagen Digital Agenda för Sverige, och att Riksdagen strax före årsskiftet antog det nya it-politiska målet, om att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Under samma period, våren och försommaren, ägnade jag mycket tid som regionminister åt att börja förhandla nästa period i den europeiska sammanhållningspolitiken – med vilket menas de pengar EU satsar på regional tillväxt runt om i Europa. Otaliga var de samtal jag hade med ansvarig kommissionär Johannes Hahn, ministerkollegor i Europa men också med projektägare runtom i landet kring vilken den svenska positionen är. För oss i Sverige är sammanhållningsperioden viktig, inte minst därför att den innevarande period bidragit med mer än 30 miljarder kronor till innovativa projekt runt om i landet, som annars inte hade kommit till stånd. Och när jag nu summerar 2011 är jag glad att kunna konstatera att ansträngningarna att få Bryssel att förstå att också den kommande programperioden måste innehålla en särskild hänsyn till oss som lever i länder med stor gleshet (bl.a. genom att gleshetskriteriet och gleshetsbonusen bör finnas kvar) givit frukt och att glesheten faktiskt fanns med nu när EU-kommissionen presenterade sitt förslag för den nya progranperioden.

För mig blev sommaren en väldigt speciell tid, eftersom Centerpartiets förra partiledare Maud Olofsson bestämde sig för att avgå, och jag bestämde mig för att kandidera till posten som partiledare. Det var en spännande resa, som jag inte ångrar för en sekund att jag gjorde, som för min del började med den presskonferens valberedningen höll när vi tre kandidater presenterades och som sedan följdes av en viktig ”mandatartikel” i Dagens Nyheter och den husbilsturné som kom att gå under det senare välkända begreppet ”Hattresan” (all dokumentation från den resan kan du hitta här på bloggen). Det blev en väldigt givande mer än månadslång resa med många samtal med kunniga, engagerade och revanschlystna centerpartister.

Till partiledarposten bar inte den resan, men väl till Centerpartiets förnyelsestämma i Åre och till posten som andre vice partiledare, och som en i den yttersta ledningen för Centerpartiet, vid sidan av Annie Lööf och Anders W Jonsson. Tillsammans med en starkt förnyad partistyrelse känns det som att det nu finns gott om kraft och lust att föra Centerpartiet och våra idéer till nya, stora framgångar.

I och med med den regeringsombildning som sedan följde, där Maud och Andreas Carlgren avgick, utsågs jag till ny it – och energiminister. Lämnade gjorde frågorna som rör regional tillväxt och till kom energifrågorna och frågor som rör utvecklingen av miljöteknik i Sverige. Det var för mig en bra förändring, och väldigt roligt att på nytt få ägna mycket kraft åt energifrågorna igen. För faktum är att just energifrågorna, vid sidan av de internationella frågorna, var de jag engagerade mig i allra först och allra mest under min tid som förbundsstyreleledamot i Centerpartiets Ungdomsförbund.

Så för mig är det ett händelsrikt år som nu kan läggas till handlingarna, och ett år som verkligen förändrat och förnyat min politiska plattform.

Nu väntar ett nytt år, som kanske inte kommer bli lika omvälvande, men som förhoppningsvis blir lika fruktbart.

Som it-minister hoppas jag att vi under 2012 ska kunna se hur vi tar tydliga steg i Europa mot att förverkliga en i verklig mening fungerande digital inre marknad. För att det ska kunna ske måste t.ex. sådana saker som mobiloperatörernas roamingkostnader (dvs kostnaderna för att ringa, messa och surfa när man är utomlands) pressas ned. Och jag förväntar mig att de svenska operatörerna tar tydligt ledarskap i den utvecklingen! Här hemma hoppas jag att vi ska kunna ta tydliga steg mot att bättre använda it på några av de områden där Sverige ligger efter andra länder. På de allra flesta områdena (bredbandstillgång, bredbandshastigheter, it-mognad, andel internetanvändare osv) ligger ju Sverige i topp internationellt men på tre områden måste vi bli mycket bättre – när det gäller it i skolan, it-användningen i vården och när det gäller it-användningen i svenska småföretag. På alla dessa tre områden vill jag att vi under 2012 tar steg framåt. T.ex. genom att se till så att fler elever får använda moderna lärverktyg i skolan, genom att få på plats digitala patientjournaler där behandlade läkare kan komma åt ens journal oavsett var i landet man befinner sig när man råkar bli sjuk, och genom att se till så att fler myndigheter publicerar bra och användbar offentlig data som företag kan återanvända och skapa användarvänliga tjänster av. Bara för att nämna några exempel på vad 2012 skulle kunna innebära.

När jag några veckor före nyårsafton för snart ett år sedan, 2010, fick frågan av tidskriften Internetworld om vilka mina förhoppningar var inför 2011 så svarade jag att jag ”väldigt gärna skulle se att 2011 blev det år då världens sista diktaturer inte längre kunde motstå trycket från den kraft som kommer från fri information och det fria ordet”.

Det var vad jag hoppades på då. Men jag hade aldrig kunnat drömma om den utveckling som sedan skett i arabvärlden och som bland annat blev möjlig tack vare människors längtan efter fri information och det fria ordet. En utveckling som blev möjlig tack vare snabb informationsspridning – via twitter, facebook och youtube. En utveckling som blev möjlig tack vare it som effektivt vapen mot hårdföra diktatorer.

Det arbetet är långt ifrån över. Det finns fortfarande många regimer som har en syn på det fria ordet och på internets fortsatta utveckling som står i skarp kontrast med Sveriges. Därför måste den svenska rösten fortsätta vara väldigt stark; en stark och glasklar röst för ett stabilt, öppet, robust och globalt internet.

Det är ett ansvar som vi ska fortsätta att ta på den globala arenan på flera sätt. Genom arbetet i de globala samarbetsforum där vi finns med (ICANN och IGF – Internet Governance Forum). Men också genom att använda oss av it i det svenska biståndsarbetet för att motverka korruption, främja demokrati och stärka öppenheten. Sverige ska fortsätta vara en stark röst för fria och öppna nät, för en fortsatt utbyggnad av it världen över och för att de mänskliga rättigheterna respekteras på internet.

Som energiminister hoppas jag på att vi under 2012 ska kunna se hur den förnybara energin fortsätter växa i snabb takt i Sverige. Hur vi steg för steg bygger ut ett tredje förnybart ben i den svenska elproduktionen, och hur vi närmar oss målet om att till 2020 ha minst hälften fönybart i det samlade energisystemet i Sverige. Det finns så bra förutsättningar för fortsatt utbyggnad av biobränslen, av mer förnybara drivmedel, av mer vindkraft och av biobränslebaserad kraftvärme i Sverige, och det är förutsättningar som vi ska ta vara på. För att förbättra försörjningstryggheten, öka konkurrenskraften och bidra till att klara klimatutmaningen.

Min andra förhoppning som energiminister är att vi under 2012 ska kunna ta fler steg för att stärka konsumentens ställning på energimarknaderna. Mest av allt hoppas jag på att kunna lägga fram förslag som gör det möjligt med timvis mätning och timvis debitering av elkostnaden, så att företag och konsumenter kan ta kontroll över sina elräkningar och också bidra genom att minska sin elkonsumtion. Men jag kommer också arbeta vidare med att få fram ett förslag på hur ett fungerande system för nettodebitering av el kan se ut, så att fler kan uppmuntras att producera sin egen el, och kunna leverera in sitt överskott till andra via elnätet. Och jag hoppas att vi också ska kunna se hur den nordiska slutkundsmarknaden för el – med en samlad faktura till konsumenten – tar ytterligare steg mot förverkligande.

Min tredje förhoppning som energiminister är att vi ska kunna se hur satsningarna genom regeringens särskilda miljöteknikstrategi, som jag ansvarar för, börjar bära frukt. Att vi blir ännu duktigare i Sverige på att omsätta forskningrön i nya produkter och tjänster, och att se till så att de når sina köpare världen över. Den bransch som redan idag sysselsätter 40.000 personer bara i Sverige kan komma att innebära mångfalt mer än så i nya jobb och utvecklingsmöjligheter framöver.

Allt detta, och mer därtill, hoppas jag väntar mig på andra sidan årsskiftet. Och jag hoppas att under det året få möta dig och många andra som har idéer om hur vi kan utveckla och förnya och göra Sverige till ett ännu bättre land att växa upp och leva i.

Med önskan om ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt 2012 till dig och de som finns i din närhet!

Apropå regeringsombildningen

Igår morse medverkade jag och Annie i morgonsofforna både i SVT och TV4. Om inte videoklippen nedan fungerar, kan du du se dem om du klickar på länkarna ovan.

Ett spännande och viktigt uppdrag

Vid en väldigt välbesökt presskonferens klockan 11 idag informerade statsministern om att han ombildat regeringen och att Centerpartiet nu får ett nytt lag i regeringen. Det ligger ingen dramatik i det, utan är en helt naturligt följd av att Annie Lööf valts till ny partiledare och att hon därmed ska ta plats i regeringen och forma sitt eget lag. Jag är otroligt glad och stolt över att hon bett mig vara kvar som statsråd och att hon bett mig att fortsätta med it-frågorna och dessutom ta hand om de för Sverige så viktiga energifrågorna.

Jag har i knappt ett års tid arbetat med it-frågorna som statsråd, och redan när jag tillträdde rivstartade jag arbetet med att börja ta fram en Digital Agenda för Sverige. Det är en agenda som syftar till att – inom alla relevanta samhällsområden – ta vara på de möjligheter som digitaliseringen innebär, och hjälpa oss att på allvar sätta tekniken i människans tjänst. Att nyttja it:s möjligheter för att minska våra ekologiska fotavtryck. Att se till att använda bra teknik i vården. Att säkra att våra barn får digital kompetens i skolan och får använda moderna lärverktyg. Det är ett arbete som jag kommer fortsätta och jag ser fram emot att inom några veckor presentera den kommande Digitala Agendan för Sverige.

Nytt för mig blir ansvaret som energiminister, ett område som betyder så mycket för svenska jobb och företag men som också ligger mig som centerpartist varmt om hjärtat. Det är ett stort och spännande område, och ett område där världen, EU och Sverige står inför stora utmaningar.

För mig blir det allra viktigaste som energiminister att vårda och fullfölja den historiska och långsiktiga energiöverenskommelse som Alliansen slöt under förra mandatperioden, och att förverkliga de ambitiösa målsättningar som slås fast i den. Till 2020 ska vi ha ökat andelen förnybar energi i energisystemet till 50 procent, vi ska ha nått 10 procent förnybart i transportsektorn, vi ska ha effektiviserat vår energianvändning med 20 procent och vi ska minska våra utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser med 40 procent.

Det är viktiga mål, som vi nu steg för steg arbetar för att förverkliga. Och just därför, för att förverkliga de målen, kommer två viktiga utgångspunkter att vara helt centrala för mig i mitt arbete som energiminister: å ena sidan att fullfölja omställningen till ett hållbart samhälle med mer av fönybar energi och energieffektivisering, och å andra sidan att värna och stärka konsumenternas ställning på energimarknaden.

Jag är glad och stolt över min nya portfölj och ser fram emot att ägna mig helt och fullt åt de viktiga it- och energifrågorna framöver!

Några av alla dem som rapporterat om detta är Ekot, Rapport, TV4, och DN.

En demokratins högtidsstund

Idag öppnas Riksmötet under högtidliga former. Först gudstjänst i Storkyrkan, som ger tillfälle att samla tankarna inför det kommande året, och sedan själva öppnandet i Plenisalen med tal av H.M. Konungen och statsministerns regeringsförklaring. För mig blir det första gången jag i egenskap av statsråd deltar i allt detta, som ju är en av demokratins högtidsstunder i Sverige.

När Fredrik Reinfeldt senare idag läser upp sin sjätte regeringsförklaring gör han det som statsminister för Sveriges kanske starkaste minoritetsregering genom tiderna. Bara ett par tusen röster saknades i valet förra hösten för att Alliansen på nytt skulle ha fått egen majoritet. Och det var en historisk sak som han, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund gjorde när de inte bara lyckades åstadkomma maktskiftet 2006, utan också lyckades bli återvalda och få förnyat förtroende i valet 2010.

När Riksmötet idag öppnas kan det ske mot bakgrund av att Sverige har en, jämfört med många andra länder, välskött ekonomi med ordning och reda i de offentliga finanserna och en regering och Riksdag som genom de senaste årens turbulens tagit vara på Sverige och våra intressen på tidvis stormiga ekonomiska hav.

Allmänpolitik