Avtackning på Näringsdepartementet efter 11 fantastiska år i Alliansen.
Om Stefan Löfven lyckas med det uppdrag han fått av Riksdagens talman så kommer, om någon eller några veckor, den övergångsregering som jag nu ingår i avgå, och en ny regering träda till. För mig innebär det att jag då sätter punkt för två fantastiska mandatperioder i regeringen, och för nästan 11 år mitt i hjärtat av skapandet av Alliansen och de 8 år då vi i Alliansregeringen styrt Sverige.
Jag är otroligt stolt över den tiden, och över vad vi tillsammans lyckats åstadkomma under den!
Jag är otroligt stolt över att vi vågade skapa Alliansen, och att vi etablerade en helt ny politisk kultur, och samarbetsform med den. Ett samarbete som inte bygger på den starkes lag, eller på att dra varandra vid näsan. Utan på insikten om att 1 + 1 + 1 + 1 faktiskt – om man verkligen lyssnar på varandra och fokuserar på att tillsammans hitta de bästa lösningarna på olika samhällsproblem – kan bli större än 4:a.
Och jag är stolt över alla de strukturella förändringar vi tillsammans har gjort. Att vi – trots att vi just har varit igenom en omfattande finanskris och stark internationell lågkonjunktur, den starkaste sedan depressionen på 1930-talet – nu står starkare än nästan något annat land i Europa. Att 350 000 fler har ett jobb att gå till, jämfört med 2006. Att mer än 200 000 av dem har utländsk bakgrund. Att vi har 200 000 fler företag och att antalet personer förpassade i permanent utanförskap från arbetsmarknaden sjunkit med 200 000 sedan vi trädde till. Jag är stolt över att vi varit rädda om våra statsfinanser, så att vi nu har stadigt sjunkande statsskuld, när andra länder i Europa kraftfullt tvingats öka sin. Och jag är stolt över att vi just därför idag kan satsa mer på välfärden än vad vi gjort någon gång tidigare i Sveriges historia.
Och jag är stolt över det jag åstadkommit, som energiminister i Alliansregeringen. Att vi 2009, när jag var en av de ansvariga statssekreterarna för att förhandla den, förmådde formulera och ge Sverige den bredaste och mest långsiktiga klimat- och energiöverenskommelse vi någonsin haft, och att den sedan dess lett till många goda, hållbara resultat. Att investeringarna i energisektorn under mina år som energiminister slagit alla rekord, och att utbyggnaden av det förnybara lett till att vi gått från 43 procent förnybart i Sverige 2006, till 51 procent det senaste året som myndigheten kunnat mäta. Och att både industrin och vi komsumenter nu kan sova gott om natten, för att vi har en trygg energiförsörjning och historiskt låga och konkurrenskraftiga elpriser. Att vi kunnat göra så många reformer för att stärka den enskildes ställning på energimarknaden, och skydda konsumenterna mot oskäliga priser och avgifter.
Jag är stolt över det jag åstadkommit som it-minister i Alliansregeringen – att jag, som Sveriges första it-minister med övergripande ansvar för alla it-politikens områden, höjt statusen och ambitionerna i regeringen och regeringskansliet för de frågorna. Att jag bara ett år efter att jag tillträdde, hösten 2011, kunde presentera den Digitala Agenda för Sverige som jag och departementet, tillsammans med många av er i näringslivet och i berörda organisationer, varit med och arbetat fram. Att vi med den som utgångspunkt sedan höjt tempot i att ställa om till en modern och effektiv e-förvaltning. Att vi kraftfullt ökat satsningarna på att bygga bredband, både på landsbygden och inne i stan. Att vi genom att ge bra förutsättningar och frigöra mest utrymme i etern för mobiltelefoni av alla länder i hela Europa, tydligt drivit och driver på utbyggnaden av mobiltelefonin. Och att vi nu mer än någonsin pratar om vilka nytta vi kan skapa med it, och om hur vi kan åstadkomma fler resultat om vi använder smart it bättre – i våra småföretag, i vårt miljöarbete och när våra barn ska få chansen att lära sig mer i skolan. Bara för att nämna några av alla de möjligheter som smart it ger.
Allt detta – och mycket, mycket mer – är jag stolt över och bär med mig när jag nu ska ta mig an nya utmaningar!
Lika stolt som jag är över de resultaten, lika stolt är jag över att ha fått samarbeta med er som varit med och gjort allt det möjligt:
Tack till alla opolitiska tjänstemän på mina enheter på Näringsdepartementet, och alla ni andra, i ett otroligt professionellt regeringskansli. Ni är det piano som varje musicerande minister med reformambitioner måste ha! Och tack alla GD:ar och myndighetschefer, som har det viktiga uppdraget att hjälpa regeringen att förverkliga sin politik.
Tack till alla er jag mött och haft förmånen att få debattera, diskutera och samarbeta med, i både it- och energibranschen och –industrin. Ni har bjudit mig det sunda tuggmotstånd man som minister behöver, och ni har varit en sporre för att nå nya resultat. Ni har kommit med ovärderliga egna idéer, och haft värdefulla synpunkter som hjälpt mig och oss i regeringen att förbättra och förfina våra förslag. Ni har velat vara med och bidra, och ni har varit pigga på att svara när jag som minister bjudit in till en, ibland både ovanlig och banbrytande, ”riktig” dialog. Oavsett om den handlat om bredbandsutbyggnad, kärnkraftskrångel, nya klimat- och energimål för 2030 eller hur vi kan stärka den enskilde konsumentens ställning både på it-marknaden och som energikonsument. Jag hoppas att många av oss kommer fortsätta mötas i många olika sammanhang framöver!
Tack till er som ingått i de olika församlingar eller råd jag skapat eller lett. Till ni som varit mina viktig informella rådgivare i Digitaliseringsrådet. Till er som jobbar åt, eller varit ledamöter, i Bredbandsforums styrgrupp och på dess kansli. Till er som ingår i Digitaliseringskommissionen, som ska se till så att den Digitala Agendan går från ambitioner på ett papper till riktig verkstad varje dag.
Tack också till alla mina internationella it- och energiministerkollegor – som jag mött och förhandlat med så många gånger i olika europeiska och internationella beslutsfattarrum. I EU:s it- och energiministerråd, i USA-initierade G20-samarbetet Clean Energy Ministerial (dit jag och Sverige bjöds in som ledare inom förnybar och koldioxidsnål energi), inom ramen för International Energy Agency (IEA) eller vid andra internationella besök eller i andra internationella sammanhang. Ni har lärt mig mycket om hur olika – men många gånger också lika – våra utmaningar kan vara, också nära oss i Europa. Och ni har fått mig att finslipa argumenten och se saken också ur ert perspektiv, så att vi tillsammans har kunnat fatta beslut som vi alla har kunnat stå bakom, och som går i den riktning som Europa och världen behöver.
Och ett hjärtevarmt tack till alla mina fina ministerkollegor i Alliansregeringen – ingen nämnd, men ingen heller glömd. Det har från den första dagen varit en otrolig förmån att få arbeta med er i vår regeringskonstellation. Oavsett om ni nu går till riksdagen, i aktiv och granskande opposition, eller om ni liksom jag kommer söka er nya utmaningar så önskar jag var och en av er varmt lycka till! Jag kommer med spänning följa er framtida resa och jag ser fram emot att hålla kontakten med många av er, som blivit till nära politiska vänner, också framöver!
Likaså ett stort tack till alla de statssekreterarkollegor, från alla fyra Allianspartierna, som jag hade förmånen att få arbeta tillsammans med under Alliansregeringens första mandatperiod (2006 – 2010), och allra särskilt till statssekreterarkollegorna på den numera beryktade samordningen! Tillsammans byggde vi en helt unik funktion i koalitionsregeringen, som i hela åtta år lyckades lösa både små och stora meningsskiljaktigheter, på ett sätt som gjorde att alla fyra partier kunde må bra i samarbetet, och både bidra till och vinna på det. Om den mekanismen tror jag att många kommer vilja veta mer, när framgångarna bakom Alliansen så småningom ska analyseras!
Ännu mer ett stort tack till det verkliga ”hjärngänget” i Alliansen – till den kärna som var med och tog de första modiga stegen och bildade Alliansen 2004, och som sedan under varierande lång tid burit den hela vägen fram till 2014: till Fredrik Reinfeldt (m), Maud Olofsson (c), Lars Leijonborg (fp) och Göran Hägglund (kd) – ursprungspartiledarna som fattade det kloka och modiga beslutet att bilda ”Allians för Sverige” 2004, och att påbörja resan dit redan innan dess. Det var långt ifrån självklart att det djärva steget skulle lyckas, men det var vad Sverige behövde, och vi är många som kommer vara er evigt tacksamma för att ni vågade det!
Men också ett tack till det partiledargäng som sedan tog över – Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, Göran Hägglund och Jan Björklund. Ni är alla den där sortens mångsidiga elitidrottare som politiken behöver: duktiga på spurter likväl som på långdistans, och med en förkärlek för att växeldra och ta en stafett för att hjälpa varandra, när det kan behövas. Det är ledarskap, och riktigt samarbete, och ett oändligt viktigt kitt i vår Allians!
Och ett tack också till det gäng som någon gång av någon kallades ”pakten, som tog makten” – till det gäng av partiledarstabschefer som förförhandlade snart sagt varenda partiledaröverenskommelse innan Alliansen vann och tillträdde 2006. Till Anders Borg (m), Helena Dyrssen (fp) och Jakob Forssmed (kd), som alla vet hur en hållfast politisk överenskommelse ska formas, och hur den nödvändiga förankringen i riksdagsgrupper och partiorganisationer behöver mötas och tas. Så mycket av det som kommit att bli Alliansens signum satte vi redan då – den verkliga viljan att lyssna på varandra, att ge och ta av varandra och insikten att varje enskild överenskommelse måste vara så bra att man kan mötas, öga mot öga, över förhandlingsbordet nästa dag. Tack för alla de timmar och dagar vi delat i den tidiga Alliansens värld!
Och ett stort tack till alla ni som under Alliansens första mandatperiod var mina medarbetare på Centerpartiets del av samordningskansliet på Statsrådsberedningen i Rosenbad, när jag som statssekreterare fick uppdrag att bygga Centerpartiets kansli där. Till Magnus Wallerå, som var min högra hand och som efter valet 2010, när jag blev minister, blev min efterträdare som statssekreterare där. Tack till alla er som jag hade förmånen att få rekrytera och jobba med de fyra åren – inte minst Magnus Wallerå, Anders Holmestig (numera LRF), Anders W Jonsson (numera Centerpartiets gruppledare i Riksdagen), Daniel Johansson (fram till nu min statssekreterare på Näringsdepartementet), Sofia Olsson (nu regionansvarig för Individuell Människohjälp i Indien), Mila Eklund (nu internationell sekreterare för Centerpartiet) och Malin Nordstrand (numera chef för Centerpartiets riksdagskansli) som alla var med i det jungfruliga ursprungsgäng som direkt efter valet 2006 började med mig på Rosenbad!
Och ett obeskrivligt stort tack till alla er som jobbat i min ministerstab sedan jag blev minister 2010! Till Daniel Johansson och Marita Ljung, som båda varit mina helt oslagbara statssekreterare. Till Hannes Carl Borg, Kristian Ljungblad och Mia Nordström, som i olika skeden varit mina viktiga energipolitiska bollplank, som energipolitiska politiska sakkunniga. Till Henrik Ishihara, min it-politiskt sakkunnige, som ingen slår på fingrarna när det gäller bredband, it och internetpolitik. Till Malin Forsbrand, Julia Färjhage och Kristian Ljungblad, som alla i olika omgångar tagit sig an utmaningen att leda min ministerstab. Ett stort tack också till de viktiga assistenterna – Susanne Levin, Eira Norberg och Gudrun Råberg – som hållit reda på mig och mina statssekreterare och sett till så att kalendern och allt annat praktiskt fungerat och kommit på plats! Ingen ledare klarar sig utan en riktigt bra assistent, som kan säga ja och ibland nej, till både utomstående och minister i sig. Och ett stort tack till min alltid allerte och vakne pressekreterare Jonas Johansson, som tog steget från journalistiken till min stab och politiken – jag är otroligt tacksam för det! En minister är ingenting utan sina duktiga rådgivare. Utan duktiga människor som er i min stab skulle jag inte ha kunnat uträtta ens en bråkdel av allt det jag har gjort, först som it- och regionminister och sedan som it- och energiminister denna mandatperiod!
Och till sist ett oändligt stort tack till er som är mina allra närmaste. Till min familj och mina barn som levt nära allt det jag levt nära under alla dessa 11 år. Som stöttat mig, och sporrat mig. Som delat de soliga dagarna och de där molnen dragit fram. Som ibland kanske suckat över att jag behövt se ännu en nyhetssändning, men som ännu oftare krupit upp i soffan och sett den där viktiga debatten med mig. Som följt och följt med i vartenda steg jag tagit, och som förefaller ha varit ganska nöjda med det. Nu väntar nya spännande, och förhoppningsvis också viktiga, utmaningar framöver, men när jouren faller bort och mamma inte behöver vara beredd alla dygnets 24 timmar, så hoppas och tror jag att vi också kommer hinna en extra koja, en extra sagobok, en extra mysmiddag och ett extra biobesök till!
Vad som väntar om hörnet vet jag ännu inte särskilt mycket om, och när allt nu börjar landa så känns det faktiskt ganska spännande det! Rent politiskt kommer jag fortsätta bidra till Centerpartiets och Alliansens utveckling utifrån de plattformar jag har, men professionellt kommer jag nu söka mig nya utmaningar! Och kanske är det god tid att göra det. För efter 11 år – som är den tid som gått sedan jag strax före jul 2003 tog steget tillbaka till politiken efter fyra år i näringslivet, bland annat som VD för ett friskoleföretag – är tiden kanske mogen att ta ett nytt kliv, till näringslivet, organisations-Sverige eller till något annat som kan ge en rejäl utmaning och där jag kan fortsätta få utlopp för min kreativitet och inspiration!
Oavsett vilka dörrar som nu öppnas mot framtiden, så kommer mycket av det jag gjort genom åren även framöver att vara viktiga drivkrafter för mig:
Mitt engagemang för miljö, hållbarhet och mer förnybar och klimatsmart energi – också i ett internationellt perspektiv.
Mitt driv för att bygga Sverige starkare med mer it, mer bredband och en starkare och mer innovativ it-industri. Och inte minst att använda mer smart it för att ställa om till mer hållbar energi.
Min övertygelse om att vi behöver en skola som, bland annat med smart it, möter våra barns lust att lära, där de är, utifrån deras behov.
Min kärlek till, och erfarenhet av, att vara med och leda, kommunicera och få många att samlas bakom tydliga och gemensamma mål. Och min erfarenhet av att sedan många år jobba med, och i, olika typer av styrelser och styrelseuppdrag.
Och alla de erfarenheter jag samlat på mig genom att i nästan 11 år varit med och förhandlat ihop, hållit samman och utvecklat vår Allians och den politik vi genomfört under Alliansregeringens 8 år. Först som statssekreterare och sedan som minister. Det är erfarenheter som jag är väldigt glad att ha.
Vilka som nu vill dra nytta av mig, med min bakgrund och erfarenhet, ska bli otroligt spännande att se! Själv ser jag fram emot att få fortsätta växa och utvecklas med nya utmaningar. Skulle du vara en av dem som tror att jag kan ha något viktigt att bidra med hos er, hör gärna av dig om det! Jag vill gärna diskutera olika möjligheter och förslag för att kunna se var den plats finns där jag kan ha mest att bidra med. (Vill du så når du mig på mejladressen akh [snabel-a] annakarinhatt.se och har du mitt nummer sedan tidigare är det bara att slå en signal)
När övergångsregeringen avgår, och den nya regeringen träder till, så summeras ett viktigt kapitel i mitt och många andras politiska liv. Därmed inte sagt att det kapitlet inte längre fram kan få sällskap av flera! Jag är otroligt stolt över det jag varit med om att uträtta, och jag är lika nyfiken på att se vilka vägar framtiden nu tar. Tack alla ni som varit med och gjort denna fantastiska resa möjlig – för mig som person, för Centerpartiet och för hela vår Allians. Jag är, och kommer alltid vara er, och oss, oerhört tacksam för det!