Anna-Karin Hatt bloggar |

Världens första snabbladdade elhybridbuss finns – i Umeå

På vägen från dagens rundabordssamtal och födelsedagskalaset för AC-Net i Umeå till flygplatsen fick jag chansen att provåka världens första snabbladdade elhydbridbuss, som utvecklats av Hybricon i Umeå och som nu testkörs i kollektivtrafiken i Umeå stad. På bara fem-tio minuter kan bussen snabbladdas med tillräckligt mycket (miljövänlig!) el som räcker till en hel timmas körning i linjetrafik.

Som den i regeringen som har huvudansvaret för att leda arbetet med att ställa om fordonsflottan så att den kan bli oberoende av fossila bränslen är teknik som den Hybricon utvecklar förstås högintressant. För det är lätt att se att det finns många fördelar med stadsbussar som kan drivas med el. En är förstås att eldriften ger chans att drastiskt minska fossilbränsleförbrrukningen i stadsbussarna, vilket bidrar till att minska våra utsläpp av växthusgaser samtidigt som man kan bli kvitt andra partiklar som är farliga för både hälsa och miljö. Men dessutom är elhybridbussarna väldigt tysta vilket kan minska bullernivåerna i våra städer och ge en behagligare bussfärd för alla som reser kollektivt.

Hybricon är verkligen en spännande aktör med en nydanande teknik i portföljen. En teknik som man lyckats intressera en hel del offentligt kapital till. Men som i så många fall måste offentliga satsningar matchas med privat riskvilligt kapital. Och där har det varit kärvare. Kanske därför att investeringar i den här typen av idéer förutsätter en längre investeringshorisont än vad andra, mer kortsiktiga investeringar kan ge i pay-back.

Men att elhydbridtekniken hör framtiden till – också när det gäller bussar – det borde det inte råda särskilt mycket tvivel om. Att döma av alla de spännande diskussioner jag deltog i så sent som i förra veckan på Clean Energy Ministerial i London – där energiministrarna från världens 20 största ekonomier och energiministrarna från de nordiska länderna – möttes för att diskutera framtidens rena energi så står det helt klart att många länder i världen kommer efterfråga just den typ av teknik som företag som Hybricon erbjuder. Men även om tekniken ofta finns och fungerar så saknas, precis som i Umeå, ofta tillräckligt uthålligt privat riskvilligt kapital.

Kunnandet tycks finnas. Tekniken tycks finnas. Och av allt att döma tycks framtidens kunder också finnas. Den riktigt intressanta frågan nu den är vilka svenska privata investerare som kommer bli de första som bryter med mönstret och vågar gå in och göra de välbehövliga långsiktiga investeringarna i den sortens energi- och miljöteknik som hör framtiden till?

[Show as slideshow]

Grattis till moppe-åldern, AC-Net!

It och hållbar utveckling var temat när jag idag besökte Umeå. Det var femte stoppet på den regionala digitala agenda-turné som pågår just nu. I ett väldigt välbesökt och bra rundabordssamtal diskuterade jag och lyssnade till hur politiker och företagare i Västerbotten arbetar med att ta fram en egen regional digital agenda för sitt län. En regional digital agenda som är tänkt att ge möjligheter för en hållbar utveckling och bidrar till att minska miljöbelastningen.

En av vår tids största utmaningar är klimatutmaningen. En av orsakerna till att medeltemperaturen på planeten stiger är att vi bränner fossila bränslen som aldrig förr. Därför är den gemensamma klimatutmaningen i allra högsta grad också en energiutmaning.

Ska vi klara energiutmaningen är it en viktig pusselbit. EU-kommissionen har beräknat att smart användning av it skulle kunna minska de globala koldioxidutsläppen med hela 15 procent. Den potentialen måste vi hjälpas åt att utnyttja, inom alla samhällsområden. Och i det arbetet måste alla delar av samhället dra sitt strå till stacken.

Möjligheterna med it är stora och hittills har vi bara sett början på det. Med bra digitala förutsättningar kan våra företag utveckla ny teknik och nya tjänster som kan bli miljöexportsuccéer. Med smart it kan vi enkelt och snabbt dra nytta av erfarenheter från andra delar av världen och använda oss av dem, samtidigt som vi kan minska vår klimatpåverkan genom färre och bättre planerade resor och förenkla och effektivisera vår användning av energi.

Jag vill att Sverige som land ska ta vara på de möjligheterna och använda it som en viktig pusselbit för att skapa ett hållbart samhälle. Det, om något, vore verkligen att sätta it i människans tjänst.

På plats i Umeå firade jag också och höll tal till en nybliven 15-åring, i form av det offentligt ägda AC-Net som genom sitt arbete sedan 1997 sett till så att Västerbottens län idag är bäst i Sverige på att ge sina invånare tillgång till fiber. Inte mindre än 62 procent av invånarna i Västerbotten har idag tillgång till bredband med en hastighet på 100 M/bit eller mer. Det har man verkligen all anledning att vara väldigt stolta över. Grattis till det, och till ”moppe-åldern”, AC-Net!

Det ska vara lätt att göra skillnad – för miljön och den egna plånboken

Just nu spirar en folkrörelse i Sverige där allt fler vill ta kontroll över sin energianvändning. I denna nya folkrörelse finns de som värnar om klimatet och de som vill ha en hållbar framtid, men också de som värnar sin ekonomi, och så finns det de som är engagerade i både och. Och den riktigt goda nyheten till alla som känner så är att det inte behöver vara så svårt att ta steget till att få kontroll på sin egen elanvändning.

På senare år har vi sett en fantastiskt snabb utveckling av den småskaliga sol- och vindenergin. Priserna har pressats ned samtidigt som effektiviteten ökat. För en enskild villaägare är det nu ekonomiskt möjligt att sätta upp till exempel solceller på sitt eget tak och att direkt kunna följa den egna elproduktionen. Allt detta är en utveckling som jag, Centerpartiet och regeringen välkomnar och vill bidra till att förstärka.

För att ytterligare öka den förnybara elproduktionen har regeringen därför, på initiativ av Centerpartiet, nu beslutat tillsätta en utredning om så kallad nettodebitering. Nettodebitering innebär att man som mikroproducent får kvitta energiskatt och moms på egenproducerad el som förs till elnätet mot den el som man förbrukar från elnätet.

Mikroproduktion, där enskilda eller företag producerar sin egen el, är ett viktigt steg i omställningen till ett mer hållbart energisystem. Och en förändring som gör det enklare för den som vill göra skillnad och få kontroll på sin egen energiproduktion och på sin egen energikostnad.

Mer om detta, och det faktum att regeringen nu går vidare för att forma ett system för nettodebitering, skriver jag och finansminister Anders Borg (m) om i dagens Expressen.

It’s time to act now

Avslutande paneldebatt på Clean Energy Ministerial i London tillsammans med den brittiska premiärministern David Cameron

Klimatförändringarna är en av mänsklighetens allra största utmaningar. Den känner inga gränser och är kanske det allra tydligaste exemplet på politikens globalisering. Och när utmaningarna är globala, så måste lösningarna också vara det.

Det har märkts i min kalender denna vecka. Det började med miljökonferensen Stockholm +40 i måndags och fortsatte med diskussioner om förnybar energi med den kinesiska delegation som, under den kinesiske premiärministerns ledning, besökte Sverige i tisdags. Direkt efter att statsministerns galamiddag för dem var över tog jag sista flyget för dagen till London för att igår och idag delta i Clean Energy Ministerial, ett samarbete mellan energiministrarna i världens tjugo största ekonomier – de så kallade G20-länderna – och de nordiska länderna (i egenskap av pionjärer och föregångare inom clean energy) för att diskutera hur vi ska kunna ställa om världens energisystem och klara klimatutmaningen. Tillsammans står de 23 länderna inom CEM för 80 procent att världens koldioxidutsläpp och 90 procent av de samlade satsningarna på clean energy. Här samlas med andra ord människor med stor makt att förändra.

Syftet med Clean Energy Ministerial är att främja internationellt samarbete och att få byta erfarenheter för att öka användningen av klimatvänlig energiteknik. Samarbetet handlar om allt från smarta elnät och elfordon till energieffektiva produkter.

Därför är det extra kul att kunna presentera konkreta resultat. Det gjorde jag igår när jag tillsammans med mina kollegor från Danmark, Kina och Förenade Arabemiraten lanserade nätverket ”The Global Sustainable Cities Network”. Det är ett initiativ för att främja förnybar energi och hållbar stadsutveckling, som är områden med enorm betydelse för klimatfrågan, och där Sverige och svenska städer ligger långt framme.

Idag väntade en annan angelägen fråga när jag fick chansen att inleda ett seminarium på temat kvinnor och energi. Att öka andelen kvinnor i energisektorn är viktigt inte minst i ett globalt perspektiv. I fattiga länder är det oftast kvinnor som drabbas värst av bristen på hållbara energilösningar.

I många av världens länder går till exempel mycket tid och kraft åt för kvinnor och barn att leta ved och hämta vatten till matlagning. Att ersätta traditionella, öppna och hälsofarliga eldar med matkokare är ett av många tydliga exempel på hur kampen för klimatet går hand i hand med kampen för ökad jämställdhet och förbättrade levnadsvillkor för alla.

Dagar som dessa i London bjuder på rika möjligheter att diskutera med kollegor världen över. Och det har varit många, rika givande samtal där den samlade känslan är att fler verkligen vill och förstår att vi måste göra mer om vi ska kunna möta klimatutmaningen. Eller, som min kollega USAs energiminister Steven Chu sa vid den avslutande presskonferensen:

It’s time to act. And it’s time to act now!

[Show as slideshow]

Morgondagens hållbara framtid lägger vi grunden för idag

En av de första händelser som över huvud taget skapade en internationell miljödebatt var biologen Rachel Carsons bok ”Tyst vår” i början på 50-talet, som uppmärksammade miljögifters påverkan på naturen. En av de stora milstolparna som fick miljödebatten att bli till global miljöpolitik var stockholmskonferensen 1972, FN:s första stora globala miljökonferens. Där inleddes mycket av det arbete som gör att vi fortfaande samarbetar globalt på miljö- och hållbarhetsområdet.

I går inleddes miljökonferensen Stockholm +40, 40 år efter den första Stockholmskonferensen. Beslutsfattare och företrädare för samhälle, näringsliv och forskning från hela världen samlas nu i Stockholm för att diskutera bland annat hållbara innovationer och hållbar livsstil.

Själv hade jag förmånen att igår inleda ett panelsamtal om hållbara innovationer på Stockholm +40. Bland andra deltog den indiske IT-entreprenören Kris Gopalakrishnan liksom Hua Ming, som varit en ledande aktör i att främja förnybar energi i Kina.

Förnybar energi och innovationer i en global kontext kom också upp i kväll när jag deltog i statsministerns middag för den kinesiska delegation som just nu besöker Sverige under ledning av Kinas premiärminister Wen Jiabao.

Det internationella utbyte som började på Stockholmskonferensen för fyrtio år sedan har definitivt satt spår i det internationella samarbetet. Utan dessa pionjärarbeten hade vi inte haft något Agenda 21-arbete och inte heller någon internationell klimatpanel.

Från dessa båda internationella händelser åker jag nu vidare mot London och Clean Energy Ministerial, det G20-samarbete som Sverige och övriga nordiska länder inbjudits till. Med de här dagarnas insatser hoppas jag att vi kommer att sätta spår som kommer ha bäring på en verkligt hållbar framtid. Precis som Stockholmskonferensen för 40 år sedan fortfarande sätter spår idag.

Ett steg för tryggare och bättre elförsörjning

Vid dagens regeringssammanträde har regeringen gett klartecken till den södra delen av kraftledningen Sydvästlänken, som kommer bli en av de största som byggts i Sverige. Vår utmaning att ställa om till ett hållbart energisystem handlar inte bara om att få in mer förnybar energi, utan också om att se till att det finns bra överföringsmöjligheter för denna. Därför storsatsar nu regeringen med mer än 3,5 miljarder kronor per år de kommande tio åren på att bygga ut elnätet i Sverige. Bara sydvästlänken är en satsning på över 7 miljarder.

Detta kommer också att ha betydelse för elkunder och företag i södra Sverige. Efter krav från EU har vi sedan november förra året en indelning av Sverige i elområden där priset sätts utifrån tillgång och efterfrågan i olika delar av landet. I södra Sverige är produktionen låg och konsumtionen hög. När till exempel kärnkraften stod stilla i vintras påverkade detta överföringen till södra Sverige och priset blev därför tidvis högre. Det finns två sätt att motverka dessa prisskillnader; att bygga mer elproduktion och att bygga mer el-överföring.

Just nu slår den förnybara energin rekord i tillväxt, men det är fortfarande den storskaliga elproduktionen i vatten- och kärnkraft som dominerar. Och mycket av den elproduktionen finns i mellersta och norra Sverige, medan många konsumenter finns i södra. Genom sydvästlänken kommer överföringskapaciteten till södra Sverige öka med ungefär 25 procent. När efterfrågan toppar i södra Sverige innebär det att den kommer kunna mötas på ett helt annat sätt med kraftöverföring från övriga delar av landet liksom från Norge, vilket kommer leda till att priset jämnas ut. Samtidigt får vi ett starkare elnät som bättre klarar påfrestningar och stormar.
Ekot och TT rapporterar om detta idag.

Starkare stöd till biobränslen minskar Sveriges koldioxidutsläpp

Idag berättar jag och finansminister Anders Borg att regeringen i vårpropositionen, som presenteras i början av veckan, kommer föreslå ett drivmedelspaket som förstärker stödet till de förnybara drivmedlena och minskar Sveriges koldioxidutsläpp. Denna nyhet rapporteras idag av många medier, däribland SVT, Rapport (1 minut och 50 sekunder in i sändningen) TV4, Ekot och Text-TV. Som helhet kommer paketet minska koldioxidutsläppen med 600 000 ton per år, vilket är lika mycket som det som 200 000 personbilar släpper ut på ett år. Det är med andra ord ett viktigt steg vi nu tar för att ställa om vårt transportsystem i mer hållbar riktning.

Regeringen har sedan tidigare slagit fast målet att Sverige till 2030 ska ställa om så att vi har en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. På längre sikt, till 2050, är målet att Sverige inte ska bidra med några nettoutsläpp av växthusgaser över huvud taget.

Ska vi lyckas nå de målsättningarna, och ska vi lyckas nå våra ambitiösa klimatmål, krävs det att vi gör rätt saker idag. Det krävs att vi fortsätter satsa starkt på forskning och utveckling av morgondagens hållbara transportlösningar och drivmedel (vilket regeringen för övrigt gör med närmare en miljard per år), men vi måste också ställa om så att vi använder den bästa tillgängliga tekniken idag.

Det är mot den bakgrunden man ska se det drivmedelspaket vi idag presenterar, ett paket som för övrigt ligger helt i linje med den strategi som Centerpartiet genom mig och miljöminister Lena Ek efterlyste på DN Debatt för en tid sedan. Paketet innehåller flera delar, där en är att införa en så kallad kvotplikt för att fördubbla inblandningen av etanol i vanlig bensin, och öka inblandningen av FAME i vanlig diesel med 50%. Det gör att för varje liter bensin och för varje liter diesel som tankas så minskar vi vår klimatpåverkan, jämfört med när samma liter tankas idag. Och tack vare att vi kan göra denna förändring utan att priset stiger vid pumpen så innebär det att det blir mer lönsamt att tänka miljövänligt, och att det lönar sig att tanka förnybart vid pumpen.

I paketet ger regeringen också besked om att villkoren för de höginblandade förnybara bränslena ska vara fortsatt goda och att vi i god tid före det att den nuvarande skattebefrielsen för dessa bränslen – bl.a. E85 – löper ut 2013 kommer återkomma med besked om hur dessa långsiktigt goda villkor framöver ska se ut, så att också dessa bränslen kan fortsätta bidra till att ställa om fordonsflottan i hållbar riktning. Samtidigt tydliggör vi regeringens beslut att helt skattebefria upp till 15 procents inblandning av HVO i reguljär diesel.

Med dessa åtgärder tar vi ett steg till mot att förverkliga visionen om att Sverige 2050 ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning, utan nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. Vår politik för hållbara transporter fokuserar på att stegvis öka energieffektiviteten i transportsystemet, på att bryta fossilberoendet och på att minska klimatpåverkan. På så sätt skapar vi långsiktiga goda villkor för att arbeta, driva företag och bo i hela landet samtidigt som vi klarar av Sveriges ambitiösa miljö- och klimatmål.

Allt i linje med Centerpartiets och Alliansens ambitiösa energi- och klimatpolitik.

Sverige – världens mest it-mogna land

För tredje året i rad rankas Sverige som världens mest it-mogna land av organisationen World Economic Forum, tätt följt av Singapore och våra nordiska grannar. Det är väldigt glädjande och ett gott betyg till alla de människor i Sverige som verkligen tagit till sig den nya tekniken, liksom för våra företagare, operatörer och entreprenörer som vågat och vågar satsa på modern teknik. Men det är också ett gott bevis för att regeringens politik verkligen fungerar, och att den fungerar riktigt bra.

Diagrammet till vänster (klicka för större bild) visar Sveriges relativa styrkor i förhållande till andra jämförbara länder och vi kan se att vi genomgående har väldigt bra förutsättningar över hela fältet.

Regeringen har förbättrat konkurrensen och stärkt konsumenternas rättigheter
Vi har slagit fast en bredbandsstrategi som säger att it-utbyggnaden främst ska ske på marknadens villkor, och att offentligt stöd endast ska gå till områden där det saknas marknadsmässiga förutsättningar. Det ger tydliga spelregler, vilket i sin tur gynnar investeringar. Idag har nästan hälften av befolkningen tillgång till 100 Mbit/s eller snabbare.
Vi har en e-förvaltningsstrategi på plats som ger bra förutsättningar för både offentliga e-tjänster, men möjligheter till fler privata tjänster som bygger på öppen data. Här håller vi nu på att arbeta fram en förnyad strategi som ska ta ännu fler steg framåt.
Vi har en Digital Agenda på plats som är en horisontell strategi för att hela samhället ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter.

Ett av de viktigaste områdena i den digitala agendan – och för att Sverige ska kunna vara ett it-land att räkna med även i framtiden – är it-användningen i skolan. Det är ett av de områden där Sverige inte ligger i topp internationellt, och ett av de områden där man lätt kan konstatera att den svenska skolan bara är fläckvis digital. För att råda bot på det – och för att garantera att alla barn i Sverige får använda moderna lärverktyg i skolan (inte minst eftersom många med hjälp av dem kan lära sig mer) och får en digital kompetens – har regeringen de senaste åren skärpt alla nationella styrdokument för skolan – från skollagen till läroplanen, alla relevanta kursplaner och kraven för den nya lärarutbildningen. I alla dessa dokument är det nu tydligt att alla elever ska ha tillgång till moderna lärverktyg och att alla lärare som utexamineras från lärarutbildningen ska ha god digital kompetens.

Rollfördelningen i Sverige är ju sådan att det är regeringen som anger de nationella kraven och ramarna, och skolhuvudmännen – kommunerna och friskolorna – som ska avgöra hur undervisningen ska bedrivas, och vilka hjälpmedel man behöver för det, för att nå målen. Det är i grunden en bra princip. För det är bara duktiga rektorer och duktiga pedagoger i klassrummen som kan avgöra vilka hjälpmedel och vilken pedagogik som funkar bäst där. Det är inget som vare sig jag eller någon annan minister ska detaljstyra från Stockholm.

Det är ingen hemlighet att det finns stora skillnader i hur olika skolor och kommuner använder sig av it i undervisningen. Samtidigt är det nu tydligt att alla elever har rätt att få en modern utbildning som gör att de kommer kunna konkurrera på en alltmer global arbetsmarknad framöver. Och för att nå det behövs det ledarskap. Jag tycker mig se att i de kommuner där man framgångsrikt använder sig av it, där beror det antingen på att den högsta politiska ledningen i kommunen har bestämt att det ska prioriteras eller på att det finns eldsjälar i skolan som aktivt driver frågan. Och, visst, det är jättebra med eldsjälar, men vi kan inte förutsätta att de finns överallt. Och våra barns rätt till digital kompetens och rätt hjälpmedel i skolan ska inte hänga på om det finns en eldsjäl på plats. Tvärtom, alla landets kommunledningar – varenda kommunalpolitiskt aktiv person- har ett ansvar för att se till att skollagen och läroplanerna följs, och att de när det gäller barnens rätt till moderna lärverktyg följs bättre än idag. För mig är det tydligt att den här frågan, om it-användingen i skolan, är så viktig att den måste upp på strategisk nivå i varje kommun i hela landet.

Det ansvaret måste vi ta.

För skolans skull.

För vår framtids skull.

Men framför allt för våra barns skull.

Ps. Igår morse fick jag tillfälle att diskutera läget när det gäller it-användningen i den svenska skolan i SVT. Om du vill kan du se inslaget i efterhand här. Ds.

Inga subventioner till kärnkraften

När Alliansen slöt sin energiöverenskommelse 2009 tydliggjorde vi att en förutsättning för kärnkraften i Sverige är att den står på egna ben och bär sina egna kostnader. Redan när överenskommelsen skrevs tydliggjorde vi att kärnkraften inte ska åtnjuta vare sig några direkta eller indirekta subventioner. Skulle någon vara intresserad av att bygga ny kärnkraft i Sverige ska detta – under strikta och på förhand givna förutsättningar – vara möjligt, men det ska i så fall vara något som marknadens aktörer själva får finansiera. Detta är en del av de tydliga och långsiktiga spelregler som regeringen slagit fast i och med energiöverenskommelsen.

Nu har regeringen, under min och Näringsdepartementets ledning, gått igenom alla de sektorer, politikområden och departement som behöver gås igenom för att vi ska vara säkra på att det inte finns några regler eller åtgärder som särskilt gynnar kärnkraften i Sverige. Denna gedigna genomgång har också omfattat regelverk som skulle kunna innebära att kärnkraften ges en positiv särbehandling. Detta rapporteras också idag bland annat av Ekot.

Slutsatsen av detta arbete, som regeringen redogör för i en skrivelse som vi idag fattat beslut om och nu överlämnar till riksdagen, är att det inte finns några regelverk som ger kärnkraften en positiv särbehandling jämfört med andra energislag, och därmed är det inte heller nödvändigt att ändra någon lag för att säkerställa att så inte är fallet. I genomgången har vi bl.a. gått igenom reglerna för tillståndsprövning, avgifterna för att hantera kärnavfallet, de befintliga nätavgifterna, skadestånds- och försäkringsansvaret och den offentligt finansierade forskningen. Den slutsats vi kan dra är att regelverken på samtliga dessa områden är i linje med både regeringens och riksdagens syn att kärnkraften inte ska åtnjuta några subventioner. Och vi tydliggör också att regeringen t.ex. inte har för avsikt att förändra forsknings- och innovationspolitiken på ett sådant sätt att frågan om subvention skulle bli aktuell.

Den genomgång som gjorts har inte syftat till att utröna om det tidigare funnits subventioner till kärnkraften i Sverige. Däremot kan regeringen konstatera att de dispenser från koncernbidragsreglerna som regeringen tidigare beviljat skulle kunna innebära en subvention om ny kärnkraft på detta sätt fick chansen att skjuta på skatteinbetalningar. Därför tydliggör vi i skrivelsen att regeringen inte kommer bevilja några sådana koncernbidragsdispenser framöver om dessa innebär en subvention av kärnkraften.

När det gäller kärnkraftsbolagens skadeståndsansvar ställer Sverige högre krav på det än vad de flesta andra länder gör, och högre krav än vad den så kallade Pariskonventionen (som reglerar detta internationellt) kräver. När konventionen ratificerats av tillräckligt många länder och därmed trätt i kraft kommer också den svenska lagstiftningen skärpas så att kärnkraftsägarna i Sverige måste ha försäkringar som garanterar att det finns minst 11 miljarder kronor som säkerhet för att betala ut skadestånd vid en eventuell olycka. Dessutom har Sverige gått längre än konventionen och infört ett obegränsat skadeståndsansvar, vilket gör att bolagets samlade tillgångar kan tas i anspråk om det krävs för att täcka kostnaderna vid en eventuell olycka.

För mig – som energiminister och som centerpartist – med ansvar för att förvalta och förverkliga energiöverenskommelsen, är det en stor dag att vi nu avslutat denna genomgång och det känns väldigt bra att kunna redogöra för att kärnkraften i Sverige inte har några subventioner i Sverige, och att de regler vi har är i linje med den syn riksdagen och regeringen har i denna fråga.

Bryt fossilberoendet

Sverige är ett väldigt oljeberoende land. Sedan 1970 har energitillförseln av råolja och oljeprodukter minskat med närmare hälften, 47 procent. Det är en fantastisk utveckling och visar hur vi kan bryta vårt fossilberoende. Med samtidigt har det vi hittills gjort i Sverige varit den lättaste delen av resan. För samtidigt som vi bytt olja mot förnybart i vårt uppvärmningssystem, och samtidigt som våra industrier energieffektiviserat allt mer, så tankar vi fortfarande våra bilar med bensin och diesel, precis som vi gjorde 1970.

Därför återstår den tuffaste utmaningen – att bryta oljeberoendet i våra transporter – för klimatets skull, och för vår försörjningstrygghet.

På Dagens Nyheters debattsida idag skriver jag och min kollega miljöminister Lena Ek om vad vi ser som några viktiga steg för att bryta detta beroende.

Långsiktiga villkor för förnybara drivmedel. Idag finns en skattebefrielse på de förnybara alternativen. Denna är tidsbegränsad och det finns inga besked om vad som följer på sikt. Både de höginblandade bränslena, som fordonsgas och E85, liksom den låginblandning av förnybart som sker i bensin och diesel är viktiga för den fortsatta omställningen.
Skarpa och långsiktiga villkor för fordonsflottan. Regeringen har drivit på utvecklingen av de bästa bilarna genom bland annat en miljöbilsdefinition som belönar de bästa fordonen och en fordonsskatt vars storlek är kopplad till utsläpp. Vi vill att dessa verktyg ständigt utvecklas och att fler insatser övervägs.
Forskning för omställning. Skall vi verkligen klara att bryta fossilberoendet kommer vi att behöva tekniska genombrott på vägen. Idag stöder staten forskning inom transportområdet med närmare 600 miljoner kronor per år. Elbilar, diesel från svartlut eller längre lastbilar, vi vill att alla spår som kan ge oss effektivare och grönare transporter. Därför måste dessa viktia forskningsinsatser stärkas.

Läs vidare vårt inlägg i sin helhet:

http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-strategi-for-miljobilar-aven-efter-2013