Demokratin är inget företag

Jag tror att vi är många som har väntat på att få åtminstone en första signal om vilken politik Socialdemokraterna tänker föra under Stefan Löfven. Men jag tror få hade väntat sig att få höra att det Socialdemokraterna vill ha är en ”affärsplan” för Sverige.

Men så beskriver deras partiledare Stefan Löfven, deras partisekreterare Carin Jämtin, deras gruppledare i riksdagen Mikael Damberg och deras ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson Socialdemokraternas kommande skuggbudget på DN Debatt idag.

”Affärsplaner”. ”Varumärken”. Den offentliga sektorn beskriven som en ”koncern”. Jag tillhör dem som tycker att det är djupt oroväckande när politik kläs i ord som får det att låta som om demokratin vore ett företag. Och lägg därtill ofta ett toppstyrt företag.

För demokratin är inte, och får aldrig bli, till bara en spegling av näringslivet. Näringslivet och företagen är helt centrala i vårt samhälle. Det är där välstånd skapas. Det är där nya jobb blir till. Det är i näringslivet och företagen som idéer framforskade på fina högskolor och universitet kan omsättas i produkter och tjänster så att de de i praktiken kan göra skillnad i vår vardag.

Men politik är inte företagande. Och demokratin ska inte vägledas av samma metodik som ett företag.

Jag tror att svensk politik de senaste årtiondena gradvis har kommit att låna alltför mycket av det. Och jag är övertygad om att det vi behöver framöver inte är mer av den varan. Tvärtom.

Det vi behöver är mer av idéer och mer av visioner. Mer politik som vägleds och genomsyras av tydliga värderingar, som också görs synliga för flera. Vi behöver fler företrädare som berättar varför vi genomför den ena eller andra reformen, och på vilket sätt förändringen av just den skattesatsen stärker de värderingar och det vi vill ska känneteckna Sverige framöver.

En satsning på solel sker ju inte i ett vacuum, utan görs ju för att det är vårt moraliska ansvar att ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem.

Ett stort paket för att hjälpa fler unga att få en färdig gymnasiexamen och få sitt första jobb svävar ju inte fritt, utan är ju något vi gör för att det är vår generations moraliska ansvar att se till så att vi har en långsiktigt hållbar arbetsmarknad som kan rymma oss alla – unga som gamla, infödda som invandrade.

Och en storsatsning på forskning och innovationer, bland annat på klimatsmart energi, görs ju inte för sig själv, utan för att fler ska få chansen att bidra med riktigt nytänkande, och för att fler svenska idéer ska kunna omsättas i framgångsrika företag och nya jobb i Sverige.

Jag ser fram emot att Socialdemokraterna och resten av oppositionen om några veckor har konkretiserat sin politik, så att vi kan få en spännande och saklig debatt om de olika idéer som finns för att fortsätta utveckla Sverige.

Själv tror jag att Sverige behöver mer av långsiktig hållbarhet, mer av klimat- och miljöansvar, mer av att ge utrymme för oss som enskilda att växa och utvecklas. Men jag tror också att vi behöver mer av den ödmjuka inställningen att vi självklart ska rätta till när en reform inte riktigt blev som vi tänkt oss. Att göra om och göra rätt är inget nederlag. Det är en självklar del av allt demokratiskt och politiskt arbete.

Jag ser fram emot att den efterlängtade framtidsdebatten, om ett par veckor när oppositionspartierna lagt sina skuggbudgetar, kan börja på allvar. Låt oss hoppas och bidra till att den debatten kommer handla mindre om ”affärsplaner” och om ”varumärken” för Sverige, och mer om med vilka idéer, visioner och värderingar vi vill utveckla Sverige och världen.

Bättre förutsättningar kan ge mer kraftvärme

Idag rapporterar Ekot att Centerpartiet och regeringen, i den budget vi nyligen överlämnade till Riksdagen, föreslår att koldioxidskatten för kraftvärmeanläggningar ska tas bort. För mig är det en viktig reform, som kommer leda till att vi kan få mer klimatsmart kraftvärme i Sverige.

Bakgrunden är följande: idag har vi en ordning där all kraftvärme som produceras i Sverige omfattas av den EU-gemensamma utsläppshandeln, vilket innebär att man måste köpa utsläppsrätter för att ha ”rätt” att släppa ut koldioxid. Tanken är att man, genom att sätta ett pris på utsläppen, ska göra det lönsamt att effektivisera och bygga bort så mycket koldioxidutsläpp som möjligt. Det är en väldigt god tanke, på samma sätt som det är bra ju mer vi kan ha av gemensamma internationella system för att minska koldioxidutsläppen och klimatpåverkan. När utsläppen inte stannar vid gränsen är det bra om de ekonomiska styrmedlen, som ska minska utsläppen, också kan följa med.

Idén är alltså att det är den EU-gemensamma utsläppshandeln som ska stå för den klimatstyrande effekten på de områden som ingår i utsläppshandeln, och inte nationella särlösningar.

Så är det också i Sverige, och för den svenska kraftvärmen. Men tyvärr har vi en kvardröjande ojämlikhet i det svenska skattesystemet som gör att kraftvärme som produceras av en industri bara behöver betala för utsläppsrätterna och slipper den nationella koldioxidskatten, medan kraftvärme som produceras i ett renodlat kraftvärme företag måste betala både utsläppsrätter och nationell koldioxidskatt. De 180 miljoner kronor som tas ut i koldioxidskatt av kraftvärmen leder inte bara till att konkurrensvillkoren är ojämlika mellan de olika produktionsformerna (vilket i sig kan leda till att kraftvärme av rent skattemässiga skäl produceras i mindre effektiva anläggningar i industrin istället för i högeffektiva specialiserade kraftvärmeverk) och jämfört med producenter i andra länder, utan det riskerar också leda till att vi inte tar till vara på värdefull spillvärme. Att hålla fast i ett system där man kan tjäna på att kyla bort värdefull spillvärme därför att skatten gör det för dyrt att ta till vara den, vore inte bra – vare sig för samhällsekonomin eller för klimatet.

Det är just därför – för att se till så att vi tar vara på all den klimatnytta som kraftvärmen kan bidra med, och för att ge all kraftvärme jämlika spelregler, som vi nu föreslår att kraftvärmen i Sverige enbart ska omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter. Då får all kraftvärmeproduktion i Sverige jämlika villkor och vi kan få en ordning där mer spillvärme än idag verkligen tas till vara. Samtidigt som vi ser till att vi också på det här området följer den viktiga principen om att vi inte ska använda dubbla ekonomiska styrmedel. Om en verksamhet omfattas av utsläppshandeln ska vi inte ovanpå det lägga nationell koldioxidskatt. Och omvänt, om en verksamhet inte omfattas av utsläppshandeln så är det väldigt bra att, precis som vi gör i Sverige, använda sig av koldioxidskatt för att styra mot  minskad klimatpåverkan och långsiktig hållbarhet.

Ekots ”klo” i morse var att Naturvårdsverket i sitt remiss-svar, när jag skickade ut detta förslag på remiss inför att budgeten skulle utformas, sagt att de gärna skulle sett att regeringen hade avvaktat med att genomföra denna åtgärd. Samtidigt poängterar de att de håller med om att det är rätt att göra förändringen i sak, men de hade velat se en annan tidtabell. Så kan man förstås argumentera, men om Naturvärdsverket har synpunkter på utsläppshandelns sätt att fungera så är inte det i sak ett argument för att behålla dubbelbeskattning på den svenska kraftvärmen. Möjligen kan det vara ett argument för att överväga om man på EU-nivån behöver göra justeringar av utsläppshandeln.  Men det är i så fall en helt annan fråga. Att kraftvärmen nu får likvärdiga spelregler kommer vara bra både för klimatet och för vår gemensamma ekonomi.

 

Viktiga budgetsatsningar för ett hållbart Sverige

För knappt tre veckor sedan, när regeringen samlades till den sedvanliga budgetöverläggningen på Harspund, kunde min kollega finansminister Anders Borg berätta att våra svenska statsfinanser är i så gott skick att vi nu har ett reformutrymme på 23 miljarder kronor för nästa år. När vi nu har så goda möjligheter att göra angelägna investeringar för framtiden, som rustar oss och gör hela landet starkare, står en sak alldeles klart: politik är att prioritera.

För egen del har jag haft ett samlande motto för ögonen i den budgetförhandling vi nu haft, som lett fram till den ”nådiga lunta” som regeringen idag överlämnar till Riksdagen. Min fasta övertygelse är nämligen att vår generations stora moraliska uppgift är att ställa om till ett hållbart samhälle. Att vi nu mer än någonsin tidigare måste se till så att de val vi gör idag är hållbara för framtiden.

För världen befinner sig mitt uppe i en global klimatutmaning. Det har vi vetat länge. Och ändå gör många länder inte tillräckligt för att svara upp mot den insikten. På samma sätt vet vi, och har vetat länge, att merparten av den energi världen använder inte är långsiktigt hållbar. Mot bättre vetande fortsätter världens användning av olja, kol och naturgas att öka.

Och det är just därför som vi måste slå in på en annan väg. Det är därför som vi måste öka satsningarna på det som är långsiktigt hållbart. Och det är därför som vi steg för steg måste ställa om till ett hållbart samhälle.

Detta, som varit min riktlinje inför budgetförhandlingarna, märks på flera sätt i budgetpropositionen för 2013, vilket jag också la extra tonvikt vid när jag tidigare idag presenterade budgeten för studenter och forskare på internationellt sett mycket framstående Ångströmslaboratoriet vid Uppsala Universitet:

Vi gör nu en stor och permanent förstärkning av energiforskningen. Vart och ett av åren 2013-2015 kommer vi permanent satsa cirka 1,3 miljarder kronor på energiforskning, en summa som sedan ökar till den nya permanenta nivån på 1,4 miljarder per år från och med 2016. En tidigare väsentligt lägre permanent nivå, och tillfälliga satsningar, ersätts nu med en permanent hög och ökande nivå. Sammantaget innebär det att Alliansregeringen kommer satsa närmare 14 miljarder kronor på energiforskning de kommande 10 åren. Jämför man det med vad socialdemokraterna satsade på energiforskning under sina senaste 10 år i regeringen är den satsning som Centerpartiet och Alliansen nu gör mer än dubbelt så stor.

Vi satsar ytterligare 280 miljoner kronor på att utveckla den klimatsmarta och innovativa biogasen. För att vi ska kunna ställa om vår fordonsflotta så att den år 2030 inte längre är beroende av fossila bränslen behöver vi både behålla och utveckla de väfungerande styrmedel vi redan har, men vi behöver också skapa nya. Biogasen är ett av de mest resurseffektiva och klimatsmarta fordonsbränslena vi har och därför förlänger och förstärker vi nu den satsning som redan pågår, som syftar till att öka produktionen, förbättra distributionen och öka användningen av biogas. Tillsammans med de medel som redan finns anslagna innebär det att Centerpartiet och Alliansen de närmaste åren kommer satsa 340 miljoner kronor på att utveckla och producera framtidens klimatsmarta och innovativa biogas.

Vi ger mer stöd för mer solel i Sverige. En av de mest hållbara energikällorna som finns är solen, och nu sker en snabb utveckling av solcellstekniken, vilken är särskilt väl lämpad för småskalig energiproduktion. Sedan 2009 har Centerpartiet och Alliansen satsat på ett investeringsstöd till den som sätter upp solceller, ett stöd som kan användas både av företag, offentliga organisationer och privatpersoner och som blivit mycket framgångsrikt. Nu föreslår vi att ytterligare 210 miljoner kronor ska avsättas fram till 2016 för stöd till installation av solceller.

Vi satsar 120 miljoner kronor i ett särskilt program för att utveckla energieffektiva byggnader. Sverige ska, tillsammans med resten av EU, från 2021 se till så att alla nya hus som byggs är ”nära-noll-energihus”. För att klara det behöver vi ett bättre kunskapsunderlag som visar hur vi kan bygga med den mest energieffektiva tekniken, och ett kunskapsunderlag som visar hur riktigt energieffektiva byggnader kan fungera. Därför startar vi nu ett nytt och särskilt program för att utveckla energieffektiva byggnader. De erfarenheter programmet ger kommer ligga till grund när regeringen definierar de nya energikrav som ska gälla för alla nya byggnader från 2021.

Mer forskning kring framtidens förnybara energi. Mer stöd till klimatsmart biogas och effektiv solel. Och ett nytt program för energieffektiva byggnader. Allt detta är satsningar som, steg för steg, hjälper oss att ställa om till ett långsiktigt hållbart samhälle. Ett samhälle där vi tar oss bort från fossil energi och in i mer av den förnybara energi som växer och som bygger på naturens egna processer.

Men att ställa om till långsiktig hållbarhet handlar inte bara om miljö, klimat och energi. Ett hållbart samhälle handlar också om att ta till vara på hela vårt rika avlånga land, och om att det ska vara möjligt att bo och leva i alla delar av Sverige.

För att det ska vara möjligt måste hela Sverige ha tillgång till bra elektroniska kommunikationer, och till bra bredband.

Därför är det bra att stora delar av Sverige nu täcks av en väldigt god elektronisk infrastruktur och att 49 procent av alla hushåll nu kan få bredband med en hastighet om åtminstone 100 Mbit/s, samtidigt som stora delar av landet täcks av mobilt bredband. Det gör att t.ex. ett transportföretag i realtid kan hålla koll på var man har sina lastbilar, vilket gör det möjligt att effektivisera logistiken och begränsa onödiga tomtransporter till ett minimum. Och samma goda elektroniska infrastruktur gör att många nu kan arbeta hemifrån någon eller några dagar i veckan, och den ger enmansföretagaren med en laptop möjlighet att arbeta var hon eller han vill, utan geografiska begränsningar.

Men denna fina elektroniska infrastruktur når än så länge inte överallt, och därför är jag väldigt glad och stolt att årets budget innehåller viktiga satsningar också på det här området:

Vi satsar nu ytterligare 600 miljoner på att bygga ut snabbt bredband på landsbygden, vilket tillsammans med tidigare beslutade medel ger en Bredbandsmiljard för bredband på landsbygden. Det innebär att Centerpartiet och Alliansregeringen mer än fördubblar stödet till bredband på landsbygden och satsar nästan 1,1 miljarder kronor mellan 2012 och 2014 på att ge nära 55.000 landsbygdshushåll tillgång till riktigt snabbt bredband.

Vi lägger under 2013 ytterligare 10 miljoner kronor på att utveckla en modern e-förvaltning, vilket tillsammans med redan anslagna medel innebär att vi nästa år satsar 38,5 miljoner kronor på viktiga e-förvaltningsprojekt som e-legitimation och e-beställ. Dessutom kan vi finansiera nya förstudier till e-förvaltningsprojekt av strategisk betydelse. De nya e-förvaltningssatsningarna kommer senare i höst sättas in i sitt sammanhang, när jag presenterar regeringens nya strategi för e-förvaltning, en strategi som ska göra den offentliga förvaltningen öppnare, effektivare och mer innovativ och ge oss som medborgare och företagare tillgång till nya och moderna e-tjänster.

Och precis såhär kan man, steg för steg och i konkreta termer i en regerings budget, ta viktiga steg för att ställa om vårt samhälle till långsiktig hållbarhet. Och det gör att jag, en dag som denna, är stolt över att jag är en av de centerpartister i regeringen som har möjligheten att bidra till att steg för steg ställa om vårt samhälle till långsiktig hållbarhet.

Ps. Många av dessa satsningar har jag beskrivit ännu mer ingående här på bloggen de senaste veckorna (1,2,3,4,5) men också berättat om i olika media (1,2,3,4,5) Ds.

Elementär lågstadiematematik

Det finns inte två sidor av de budgetsatsningar och den sanning som Expressen idag försöker få till ett ”avslöjande”, där Miljöpartiets språkrör Åsa Romson hävdar att regeringens energisatsningar i budgeten för 2013 skulle vara en bluff. Men sanningen är att Romson har fel.

Och det gäller såväl hennes påståenden om Centerpartiets och Alliansens satsning på solelen som hennes påståenden om vår satsning på energiforskning.

Vad gäller solelen så är sanningen att det stöd regeringen sedan tidigare givit blivit en succé. Mer än 5 000 ansökningar har fått stöd och målen för satsningen har överträffats med råge. Med den satsningen var tidsbegränsad och riksdagen har tidigare beslutat att solelssatsningen skulle ha avslutats efter 2012.

Men eftersom det är prioriterat för Centerpartiet och Alliansen att fortsätta öka den förnybara elproduktionen väljer vi nu att förlänga satsningen i ytterligare fyra år. 2013 ligger den årliga nivån kvar på samma årliga nivå som tidigare, och från 2014 satsas 50 miljoner kronor per år. Mellan 2013 och 2016 satsar vi alltså 210 nya miljoner på att öka andelen solel i Sverige.

När det gäller satsningen på energiforskning föreslår Centerpartiet och Alliansen i höstens budgetproposition en stor och permanent förstärkning. Tidigare har det funnits en permanent nivå på strax under en miljard kronor, och ovanpå det tillfälliga satsningar. Men de tillfälliga satsningarna skulle i enlighet med det senaste budgetbeslutet i riksdagen ha fasats ut framöver.

Nu föreslår regeringen dock att vi ska höja den permanenta satsningen på energiforskningen och dessutom stegvis öka den. Vart och ett av åren 2013-2015 kommer vi att satsa cirka 1,3 miljarder kronor på energiforskning, en summa som sedan ökar till den nya permanenta nivån på 1,4 miljarder per år från och med 2016. I jämförelse med riksdagens budgetbeslut från tidigare år innebär detta en nivåhöjning med 250 miljoner för 2013 och 2014, 270 miljoner för 2015, och 470 miljoner från 2014 och framåt.

En tidigare väsentligt lägre permanent nivå, och tillfälliga satsningar, ersätts nu alltså med en permanent hög nivå. Jämför man det med vad Socialdemokraterna, med (mp) som stödparti, satsade på energiforskning under sina senaste 10 år i regeringen är den satsning som Centerpartiet och Alliansen nu gör mer än dubbelt så stor.

Så om man vill bedöma om regeringen ”satsar” eller inte så handlar det egentligen inte om något annat än elementär lågstadiematematik. Plus betyder helt enkelt att vi föreslår att mer pengar satsas i förhållande till befintliga riksdagsbeslut. Om regeringen föreslår att vi ska satsa 210 miljoner på t.ex. solel istället för tidigare beslutade 0 så vet vi alla att 210 är mer än 0.

Åsa Romson säger att hon ”känner sig lurad”. Så kan det förstås vara. Men just den känslan handlar nog faktiskt inte så mycket om vad regeringen gör utan mer om att Romson och (mp) – med all rätt – är frustrerade över att Centerpartiet i regeringsställning uträttar mer än vad (mp) lyckades med under sin tid som stödparti åt den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Tillsammans ska vi göra ett bra Sverige ännu bättre

Igår öppnades årets riksmöte (som riksdagsåret kallas) under sedvanligt högtidliga former. Jag tillhör dem som tycker att de tillfällena hör till de största demokratiska höjdpunkterna på året, vid sidan av valdagarna då, förstås.

Riksmötets öppnande är också det tillfälle då regeringen samlat beskriver – i form av Regeringsdeklarationen – vad den tänker prioritera, och vilken inriktning man kan förvänta sig på kommande politiska förslag, under året. Under min tid som statssekreterare på Centerpartiets samordningskansli 2006 – 2010 var jag med och skrev Alliansregeringens fem första regeringsförklaringar. Och igår höll statsministern Alliansregeringens sjunde.

Den som lyssnade på den, eller har läst den (vill du läsa den hittar du den här), kunde höra förklaringen till hur det kan komma sig att vi i Sverige, relativt andra länder, varit så pass förskonade från den internationella ekonomiska krisens värsta verkningar, och hur det kan komma sig att vi i Sverige idag har de resurser, och därmed kan satsa, som andra länder nu avundas oss. I en tid när många andra länder måste ägna sig åt nedskärningar kan vi i Sverige satsa på att göra investeringar som bygger hela vårt land starkare för framtiden.

Förklaringen till det är långsiktigt ekonomiskt ansvarstagande, och att Alliansen sedan vi tillträde gjort till vårt signum att spara i ladorna under goda tider, för att kunna använda resurser när tiderna blir sämre. Det gör att det funnits och finns marginaler för oss, på ett helt annat sätt än för andra, att nu, när det dessutom är rätt läge att göra sådana satsningar, göra viktiga investeringar.

En del av förklaringen handlar också om att partier redan före Alliansregeringens tillträde såg till att rigga ett regelverk och ett system som gör att vi har bättre ordning och reda i våra finanser än vad vi hade tidigare, och än vad många andra länder har och har haft. För när Sverige hade tagit sig ur den allra värsta krisen i mitten av 1990-talet drog Centerpartiet tillsammans med den dåvarande regeringen slutsatsen att det behövdes ett starkt finanspolitiskt ramverk med tydliga budgetregler, för att säkra att Sverige inte i framtiden skulle leva över sina tillgångar och för att se till så att vi har ordning och reda i våra offentliga finanser.

Idag hyllar de flesta de reglerna, och vi är många som gärna pekar på att de reglerna verkligen tjänat och tjänar oss väl. Men när det begav sig fanns det flera som ifrågasatte de stramare reglerna, och till och med internt i Centerpartiet fanns det de som ifrågasatte varför vi skulle vara med och ta ansvar för saneringen av statsfinanserna och för det nya ramverket. I synnerhet när så många andra valde att ställa sig vid sidan av det tidvis ganska tuffa arbetet.

Men om det är något som kännetecknar centersjälen så är det viljan och förmågan att ta ansvar, och alldeles extra så i besvärliga lägen. Vi har sällan ryggat för att göra det nödvändiga, särskilt inte när det – som i krisen på 90-talet – handlar om att värna vårt land och vårt ekonomiska oberoende.

Själv minns jag den tiden som var den igår. Valrörelsen 1994 var min första riktiga valrörelse och jag kandiderade som etta på en ungdomslista till Riksdagen i mitt födelselän Halland (en lista som jag var snubblande nära att ta mig in på, men det är en helt annan historia). Det var en tid när partierna tävlade, inte om vem som kunde satsa mest, utan om vilka som kunde föreslå de största besparingarna.

Den logiken känns helt främmande för oss idag, men det är precis i det läget som många andra länder nu befinner sig. Men inte vi i Sverige. Tack vare att vi gjorde vår hemläxa då, och tack vare att vi sedan dess har prioriterat att hålla god ordning och redan i våra offentliga finanser, så har vi nu också resurser – och ganska stora sådana – att satsa på sådant som bygger Sverige starkare för framtiden. Det är det som gör att Centerpartiet och resten av Alliansregeringen nu kan gå vidare och skarpt förverkliga många av de reformer som vi arbetat med att förbereda det senaste året.

Det är för att vi varit rädda om de offentliga finanserna genom hela krisen som vi nu kan lägga större resurser på att rusta upp och bygga ut både vägarna och järnvägarna, och se till så att även landsbygden kan få bredband i världsklass.

Det är därför som vi nu kan lägga större resurser på skolan så att de elever som annars har svårt att klara gymnasieskolan kan få chansen att göra det.

Och det är därför som vi nu kan ge viktiga besked om att vi förlänger och förstärker satsningarna på att forska om framtidens klimatsmarta energi, på att öka den förnybara energins andel av energiproduktionen (inte minst solel och biogas) och på att förbättra konkurrensvillkoren för, och viljan att investera i, företag i hela landet.

Bland mycket annat.

Själv gladdes jag åt att allt detta på ett väldigt tydligt sätt kom fram i gårdagens regeringsförklaring, och att många av dessa viktiga framtidsfrågor fick en tydlig plats i den.

Det är med kraft ur den, och med ett fortsatt tålmodigt reformistiskt arbete, som vi steg för steg tillsammans ska se till att göra ett bra Sverige ännu bättre.

Satsning på energieffektiva hus

Om vi ska kunna skapa en hållbar framtid måste vi lära oss att göra mer med mindre resurser. Det är vad energieffektivisering handlar om.

När en tredjedel av all energi används i bostäder och lokaler säger det sig själv att byggsektorn rymmer en enorm potential för energieffektivisering. Lägg därtill att energikostnaden i bebyggelsen inte alltid är lika synlig för slutkonsumenten som den är för industrin, så har du förklaringen till att minimikrav och bra regelverk är viktiga för att göra vår bebyggelse grönare.

Den nya EU-lagstiftning vi nu har om byggnaders energiprestanda innebär att alla nya byggnader från år 2021 skall vara så kallade ”nära-noll-energihus”, vilket betyder att alla nybyggda hus ska ha en väldigt låg energianvändning. Exakt vad det ska innebära i Sverige, i termer av energikrav, återstår att slå fast.

För att jag och regeringen ska kunna avgöra exakt hur skarpa framtidens krav behöver vara krävs ett bättre kunskapsunderlag och en utvärdering, bland annat av olika lågenergibyggnader och demonstrationsanläggningar. Därför satsar vi nu 120 miljoner kronor över tre år på att utveckla energieffektiva byggnader för framtiden. Denna budgetnyhet presenterar jag idag på Svenska Dagbladets debattplats.

De pengarna kommer satsas i ett program som ska ta fram det kunskapsunderlag som behövs både för att bredda kunskapen om hur man kan bygga med den mest energieffektiva befintliga tekniken och för att visa att riktigt energieffektiva byggnader fungerar. De erfarenheter vi får genom det nya programmet ska ligga till grund när vi slår fast vilka energikrav som ska gälla för alla nya byggnader från 2021. Med bättre kunskaper om vilka krav som är rimliga att ställa för olika byggnader i olika delar av landet kan vi få hållbara byggregler som kan göra stor skillnad för energianvändningen och klimatet.

Fortsatt stor satsning på framtidens biogas

Huvudorsaken till klimatförändringarna är förbränningen av fossila bränslen, och allra mest påtagligt är fossilberoendet i transportsektorn.

Om den trend vi nu är inne i fortsätter bedömer IEA (International Energy Agency) att de globala koldioxidutsläppen från transportsektorn kommer öka med hela 50 procent till år 2030. Vill man skapa ett långsiktigt hållbart energisystem är en av de allra största utmaningarna att ställa om transportsektorn till långsiktig hållbarhet.

I Sverige står inrikestransporterna för drygt en tredjedel av utsläppen av växthusgaser. Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har vi tagit viktiga steg för att bryta den utvecklingen. Tack vare skattebefrielsen på miljöbilar, miljöbilspremien och andra ekonomiska styrmedel har de nyregistrerade fordonens miljöprestanda tydligt förbättrats. Under 2010 var 40 procent av alla nya bilar miljöbilar, vilket ska jämföras med 15 procent 2007. Det är ett gott betyg för Alliansens politik på transportområdet.

Idag berättar jag dels i en debattartikel i Göteborgs-Posten och dels i en nyhetsartikel i lantbrukets affärstidning ATL att vi nu går vidare, med sikte på att Sverige till 2030 ska ställa om så att vår fordonsflotta är oberoende av fossila bränslen. För att nå dit kommer vi behöva behålla och förstärka de välfungerande styrmedel vi har. Men vi kommer också behöva addera nya. Just därför, och för att få en gedigen genomlysning av vad som krävs, tillsatte regeringen i somras den utredning som ska identifiera styrmedel och åtgärder som krävs för att nå vårt mål.

Samtidigt som utredningen arbetar fortsätter regeringen ta nya steg för att ställa om till hållbara transporter. Basen för arbetet är de välfungerande teknikneutrala ekonomiska styrmedlen, som till exempel koldioxidskatten, men som komplement behövs ibland särskilda stimulanser till klimatsmart teknik, som kan spela en större roll i framtidens hållbara energisystem.

En sådan teknik är biogasen. Redan idag beräknar branschen att fordonsgasen har ersatt bensin och diesel som drivmedel i cirka 80 000 personbilar, och hälften av den fordonsgasen är idag biogas. Tack vare att alla dessa fordon använder fordonsgas istället för fossila bränslen har deras utsläpp av koldioxidutsläpp minskat med 230 000 ton, vilket motsvarar vad 33 000 svenskar orsakar i koldioxidutsläpp varje år.

Den utvecklingen ligger i linje med Centerpartiets och Alliansregeringens energipolitik, och är något vi vill förstärka. För att åstadkomma det förlänger och förstärker vi, i den kommande budgeten, den biogassatsning som redan inletts. Fram till 2016 satsar vi 280 nya miljoner på att öka produktionen, förbättra distributionen och öka användningen av biogas. Denna satsning sker utöver de 60 miljoner som redan tidigare beslutats för 2013. Sammantaget kommer vi alltså de närmaste åren satsa 340 miljoner kronor på att utveckla och producera framtidens biogas.

Biogasen är ett av de mest resurseffektiva och miljövänliga fordonsbränslen vi har. Därför är det strategiskt viktigt att Sverige även fortsättningsvis kan ligga i framkant av biogasens utveckling. Den satsning vi nu gör ger långsiktigt goda förutsättningar för biogasproducenter och skickar en tydlig signal till både nuvarande och potentiella biogaskonsumenter att biogasen även i framtiden kommer vara ett viktigt bränsle.

Om vi ska klara klimatutmaningen måste våra fordon i framtiden drivas på fossilfria bränslen. I den framtiden har biogasen, med sina goda klimategenskaper, en väldigt viktig roll att spela. Med mer biogas i våra tankar minskar våra utsläpp av växthusgaser, samtidigt som vi kan få mer tillväxt, innovation och nya jobb på landsbygden. Med dagens besked tar vi ytterligare ett par steg närmare målet om ett långsiktigt hållbart transportsystem.

6 år med väljarnas förtroende att leda landet

Idag är det på dagen sex år sedan Centerpartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna första gången fick väljarnas förtroende att leda landet. Den dagen, söndagen den 17:e september 2006, minns jag som om den var igår.

Då var jag stabschef för Centerpartiets partiledarstab, och vi befann oss i opposition. Bakom oss hade vi två år av förberedelser, från det att Alliansen bildades hemma hos Centerpartiets dåvarande partiledare Maud Olofsson i Högfors i slutet av augusti 2004. Tillsammans med Leijonborgs dåvarande stabschef Helena Dyrssen (fp), Hägglunds dåvarande stabschef Jakob Forssmed (kd) och Reinfeldts kanslichef och chefsekonom Anders Borg (m) hade jag vid det laget ägnat otaliga timmar åt att förhandla fram alla de överenskommelser som Alliansens partiledare hade ingått mellan augusti 2004 och valdagen 2006. Såhär i efterhand är jag inte säker på att någon, när Alliansen bildades, kunde föreställa sig att vi skulle komma att lösa ut så många gamla stötestenar före valet, och dessutom på ett sätt som alla fyra partier kunde känna glädje och stolthet över.

Men det gjorde vi. Med början i en överenskommelse om säkerhetspolitiken skapade vi bl.a. en gemensam syn på den ekonomiska politiken, på rättspolitiken och utrikespolitiken och vi löste ut gamla klassiska meningsskiljaktigheter kring familjepolitiken, energipolitiken och på många andra områden. Allt det arbetet – som fick ta den tid det behövde – gjorde att vi i Alliansen kunde möta väljarna på valdagen den 17:e september 2006 bättre förberedda än vad något samlat regeringsalternativ i Sverige tidigare varit.

Och det gav resultat. Den 17:e september 2006 gav en majoritet av svenska folket oss sitt förtroende att leda landet, och fyra år senare fick vi förnyat förtroende att bära regeringsansvar.

Historia kan skrivas på många sätt, och var och en skriver sin egen. För egen del minns jag att det var först några dagar efter valnatten 2006 som jag på riktigt fattade att vi verkligen skulle gå från opposition till regeringen. Att vi skulle börja skriva propositioner istället för oppositionsmotioner. Då, liksom så många andra gånger, hade jag fokuserat så oerhört mycket på det som var min och många andras uppgift: att hinna med att beskriva vad vi i Alliansen ville få förtroende att göra för så många väljare som möjligt innan valdagen kom. Och det arbetet var så roligt, och så intensivt, att jag faktiskt inte hade hunnit med att fundera så mycket på vad som skulle komma efter valdagen.

Men valdagen kom. Och gick. Och vi fick förtroendet. Och i mitten av veckan efter valet, när jag och stabschefskollegorna första gången satte oss ned med Finansdepartementets tjänstemän för att börja förbereda Alliansens allra första budget, först då fattade jag på riktigt att vi i Alliansen faktiskt fått förtroendet att leda landet.

Det var något jag fick nypa mig i armen för. Och det är något jag fortfarande då och då nyper mig i armen för.

Resten är, numera och fortfarande i skrivande stund, verklig politisk samtidshistoria.

210 miljoner för mer solel i Sverige

Vi vet att förbränningen av fossila bränslen är boven bakom vår klimatpåverkan, samtidigt som de fossila bränslena också orsakar andra miljöproblem, geopolitiska spänningar och leder till en otrygg energiförsörjning. Just därför är det vår generations moraliska uppgift att ställa om till ett hållbart samhälle, för en hållbar framtid.

Det förutsätter att vi ställer om till mer förnybar energi. I det stora. Och i det lilla.

De val vi gör idag måste vara hållbara. Och en av de mest hållbara energikällorna som finns är solen. Och nu ser vi en snabb utveckling av solcellstekniken, över hela världen. De senaste åren har utvecklingen varit närmast revolutionerande och resultaten har inte låtit vänta på sig. Kostnaden för att investera i och sätta upp en solelsanläggning har sjunkit dramatiskt, samtidigt som solcellernas effektivitet blivit mycket större.

Att  tekniken idag gör det  möjligt att utvinna mer energi till en lägre kostnad än förut gör att solelen idag är ett riktigt intressant alternativ, också på våra nordliga breddgrader. Det gäller inte minst mindre anläggningar och småskalig solelsproduktion. Numera kan enskilda villaägare och andra fastighetsägare sätta upp solceller på hustaket, utan att det kräver någon större apparat och, normalt sett, utan att ens kräva bygglov.

Denna utveckling ligger i linje med Centerpartiets och Alliansregeringens energipolitiska mål, och är något vi vill förstärka. Just därför, för att uppmuntra och stötta den småskaliga solelsproduktionen, har vi sedan 2009 satsat på ett investeringsstöd till den som sätter upp solceller. Och det stödet – som riktar sig till såväl företag, offentliga organisationer som privatpersoner (ansökan görs till Länsstyrelsen) – har blivit mycket framgångsrikt.

För att den fina utvecklingen ska fortsätta, och för att andelen solel i Sverige ska fortsätta växa, har Centerpartiet (vilket jag berättar om ”under rubriken ”Grönt ljus för fler solceller” på Sidan 4 i Expressen idag) nu drivit på för att Alliansregeringen i den kommande budgeten ska ge besked om att investeringsstödet för solceller förlängs så att det finns kvar till och med 2016. Sammanlagt kommer vi, mellan 2013 och 2016, satsa 210 miljoner kronor på investeringsstöd för installation av solceller. Att vi nu kan ge ett tydligt besked om att stödet kommer finnas kvar fram till och med 2016 innebär att branschen får välkommet långsiktiga besked och långsiktigt goda spelregler.

Solenergin är ett av de mest hållbara och långsiktiga energislag vi har. Fotosyntesen är fortfarande en av de mest slagbara processerna mänskligheten stött på. Genom att steg för steg ta till vara mer av solens energi, och mer av den förnybara energi som växer, kan vi ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem och ett långsiktigt hållbart samhälle.

Bättre samexistens mellan vindkraften och försvaret nödvändig

Sverige är ett rikt land med fantastiskt goda förnybara resurser. Våra skogar är fulla av förnybar biomassa som växer och bidrar med både miljövänlig energi och med minskad koldioxidbelastning. Med snabbt sjunkade kostnader för att installera solceller blir solens rikedomar allt mer en tillgång också i Sverige. Och vi har gott om riktigt bra vindlägen där högeffektiva vindkraftverk kan bidra med förnybar el.

Just nu ser vi en fantastisk utveckling av den förnybara energin i Sverige. I rask takt ställer vi nu om vårt energisystem till långsiktig hållbarhet. Sedan 2006 har mängden vindkraftsel sexdubblats och den samlade förnybara elen har under samma tidsperiod ökat med hela 50 procent. Redan idag är vi mycket nära att nå vårt mål för år 2020 om att hälften av all energi i Sverige ska vara förnybar. Det gör Sverige till bäst på förnybart i hela EU, och till ett av de bästa länderna i världen.

Att kunna utnyttja de bästa vindlägena är ett nationellt intresse. På samma sätt är det ett nationellt intresse att vi har en Försvarsmakt som kan försvara vårt land. Just därför är det djupt problematiskt att vi de senaste åren sett problem på flera håll i landet när det gäller vindkraftens och försvarets förmåga och möjligheter att existera sida vid sida.

Det var just därför som regeringen gav Försvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att undersöka hur andra länder lyckats få vindkraften och försvaret att samexistera och sedan de fick uppdraget har de fört dialog med alla berörda parter. Resultatet av det blev en rapport som jag tog emot i december förra året, som bland annat pekar på att det är viktigt att försvaret tydligare motiverar sina synpunkter och att man kommer in med sina synpunkter tidigt i processen.

Den rapporten har under våren varit ute på remiss och just nu analyserar jag tillsammans med alla berörda departement innehållet i rapporten och utfallet av remissomgången. Som TV4 Nyheterna rapporterade om i morse så är det min förhoppning att regeringen i samband med budgetpropositionen som överlämnas till Riksdagen i nästa vecka ska kunna återkomma i den här frågan så att vi kan få en bättre samexistens mellan vindkraften och försvaret.