Rätt – och fel – om patientjournaler

Dagens Nyheters ledare tar idag upp de integritetsrisker som finns med så kallad sammanhållen journalföring, och att de riskerna inte är försumbara. Texten tar fasta på våra patientjournaler innehåller väldigt integritetskänslig information om oss som individer. Och så långt är jag verkligen helt enig med DN:s ledare idag.

Men när DN lite längre ned i texten påstår att jag inte skulle uppröras över de fall som uppenbarats, där personal i vården missbrukat systemet och tagit del av information som de inte hade yrkesmässiga skäl att ta del av, då är de faktiskt fel ute. Att jag inte skulle värna om den enskildes integritet när det gäller sammanhållna journaler är helt enkelt inte sant. Faktum är att varje gång jag diskuterat den frågan har jag varit – och är – tydlig med att det bara ska vara behörig vårdpersonal, och den som har behov av att få ta del av en viss information, som ska kunna ta del av en enskild persons patientjournal. En av de många gånger jag pratat om detta var vid Mötesplats Samhällssäkerhet i Kista 17 november 2011 där jag bland annat sa att:

För att nå [det it-politiska målet] måste våra medborgare känna trygghet. De ska veta att deras patientjournaler bara kan läsas av behörig vårdpersonal.

Om vikten av en stark respekt för den enskildes integritet, inte minst när det gäller it i vården, kompromissar jag inte. Just därför är jag glad att regeringen förra året tillsatte utredningen Stärkt ställning för patienten genom en ny patientlagstiftning [direktiv i PDF] som ska titta just på de frågorna.

Ett fungerande system för patientjournaler där rätt vårdpersonal kan få tag på rätt information om en patient, oavsett var i landet man råkat bli sjuk, kan ibland innebära skillnaden mellan liv eller död när en patient kommer in till akuten. Därför är det viktigt att få sådana fungerande system på plats. Men vi ska inte ha system som läcker, och man ska som patient kunna känna sig trygg i att den information som finns om en i ens egen journal inte missbrukas eller kommer i orätta händer. Det är en oerhört viktig fråga, som Socialdepartemenetet som ansvarigt departement för området arbetar mycket med. Men självklart kommer också jag fortsätta vara pådrivande i arbetet med att använda teknikens möjligheter till att stärka patienternas ställning.

Om svar anhålles från Löfven om energipolitiken

Stor medial uppmärksamhet har de senaste dagarna riktats mot socialdemokraternas nytillträdda partiledare Stefan Löfven. I ett par längre intervjuer har han nu börjat prata sakpolitik – däribland energi.

I morse öppnade Löfven för överläggningar med regeringen om energipolitiken, men kräver att dessa skall vara förutsättningslösa och ske utifrån ”ett vitt papper”.

Tar man Löfven strikt på orden skulle Alliansens klimat- och energiöverenskommelse – den som nu varje dag leder till stora investeringar i ny energiproduktion, inte minst genom ett välkommet och rekordstort tillskott av förnybar el – alltså kastas över bord för att nya förutsättningslösa samtal skulle kunna föras mellan blocken. Har man den ingången finns det all anledning att påminna om att den energiöverenskommelse som slöts av Alliansen i februari 2009 faktiskt inte bara är en av de bredaste och mest långsiktiga som står att finna, utan att den också är en av de mest genomförhandlade i modern svensk politisk historia. Klimat- och energiöverenskommelsen innehåller en mycket väl avvägd och övervägd politisk färdriktning, som också prövats och vunnit stöd i valet 2010.

Klimat- och energiöverenskommelsen innebär stabila spelregler, möjliggör nyinvesteringar och stärker Sveriges konkurrenskraft. Den sätter upp det som efterfrågas, nämligen förutsägbara villkor för den förnybara energin, för kärnkraften, liksom för energiforskning och energieffektivisering och övriga delar av energipolitiken.

Värdet av denna stabilitet och förutsägbarhet kan inte överskattas. Om S och MP är beredda att ansluta sig till det, och till innehållet i energiöverenskommelsen, är de varmt välkomna att göra det. De var välkomna att göra det redan då överenskommelsen slöts för två år sedan. Det gäller fortsatt och det har jag sagt åtskilliga gånger sedan jag tillträdde som energiminister.

Frågan för dagen, och den som Stefan Löfven hittills lämnat obesvarad, är hur han ser på innehållet i klimat- och energipolitiken. Stefan Löfven säger att han vill sätta sig ned vid ett ”rent bord” och förhandla. Men innan man kan bedöma om det finns förutsättningar för sådana samtal måste socialdemokraterna och Stefan Löfven precisera vad de vill i sak med energipolitiken. Inte minst finns ett antal viktiga frågor som de lämnat obesvarade.

Det är mot de frågorna fokus nu ska riktas och det är där vi måste få svar: Hur vill socialdemokraterna att framtidens behov av elenergi skall fyllas? Ställer de upp på dagens mål för förnybar energi och den snabba utveckling vi nu ser med regeringens energipolitik? Vill socialdemokraterna avveckla eller bygga ut kärnkraften och håller de med regeringen om att det inte ska bli några statliga subventioner till ny kärnkraft? Och hur ställer sig socialdemokraterna till regeringens vision om en fossiloberoende fordonsflotta som också ingår i regeringens energiöverenskommelse?

Kort och gott: hur ser innehållet i Socialdemokraternas energipolitik och deras tänkta överrenskommelse i sak ut?

Att leva som man lär

Idag var jag på ett informellt ministermöte i Paris. Innan dess hade jag varit i EU-nämnden i Riksdagen för att förankra regeringens position inför nästa veckas ministerrådsmöte. Tanken var att jag skulle vara med på konferensen i Paris i ungefär en timma innan jag behövde bege mig till möte med statsrådskollegorna i Stockholm. Lite tight schema…

Såhär i efterhand kändes det faktiskt riktigt lyxigt att ena stunden kunna vara  i Paris på möte och sen kliva ut ur rummet och helt plötsligt vara i Stockholm. Magi? Njae, men tack vare modern teknik och en bra videolänk kunde jag vara med på ministermötet och representera Sverige – samtidigt som jag sparade på naturens resurser, i form av en tur och retur resa till Paris – och min egen tid. Att då och då ha sådana resfria möten är ett bra exempel på hur vi kan sätta it i människans tjänst.

Det informella ministermötet handlade om energifrågor och jag var keynote speaker. Mitt inlägg handlade om att vi i EU måste ta krafttag och visa politisk handlingskraft om vi ska lyckas minska koldioxidutsläppen och därmed stoppa den globala uppvärmningen. För om vi inte tar krafttag här och nu för att nå tvågradersmålet så kommer den chansen att gå förlorad för all framtid. Och om vi ska lyckas med det, och samtidigt skapa ett långsiktigt hållbart energisystem, då är det viktigt att vi fortsätter satsa på att bygga ut den förnybara energin.

Så, när jag summerar min dag idag kan jag konstatera att jag lyckats vara i Riksdagens EU-nämnd, på informellt ministermöte i Paris, på möte med statsrådskollegor och i slutet av dagen talare på Nordiska Centerungdomens Förbunds toppmöte. Allt tack vare en modern videolänk. Allt möjligt om man tänker lite klimatsmart och effektivt :)

Allt färre vita digitala fläckar

Vita fläckar som kopplas upp

De vita fläckarna kopplas upp

 
För lite mindre än ett år sedan genomförde Post- och Telestyrelsen (PTS) auktionen av tillstånd på 800-MHzbandet. Ett av de tillstånd man då auktionerade ut är förknippat med ett villkor som gör att PTS kan ålägga innehavaren, Net4mobility (Telenors och Tele2:s gemensamma nätbolag), att förse hushåll och företag som idag saknar detta med grundläggande mobilt bredband. Det här är ett av de sätt som regeringen och PTS aktivt arbetar på för att förbättra de elektroniska kommunikationerna runt om i landet, inte minst i de glesa delarna av vårt land. 
 
Idag har en liten notis publicerats på PTS webb-sida som egentligen förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än vad den hittills har fått. Vad det handlar om är att PTS nu har sammanställt den första listan över adresser där ingen kommersiell telekomoperatör idag kan erbjuda bredband med en hastighet om minst 1 Mbit/s. På dessa orter, som syns på den bifogade kartan, får nu Net4mobility uppdraget att bygga ut mobilt bredband. Det innebär att vita fläckar runt om i landet nu kommer att kopplas upp och att människor och företag även i glesbygd kommer att kunna börja kommunicera över internet, använda e-tjänster osv.
 
I bredbandsstrategin har regeringen angett målet att 40% av alla svenska hushåll och företag ska ha tillgång till bredband med en hastighet om 100 Mbit/s senast 2014. Redan 2010 kunde vi konstatera att vi nådde det målet. Nu siktar vi vidare på nästa mål, om att 90% av alla hushåll och företag ska få 100 Mbit/s senast 2020. Många – regeringen, Bredbandsforum, PTS, och inte minst landets kommersiella teleoperatörer – arbetar nu för att detta mål ska bli verklighet.  Det är ett mål som kommer bli betydligt tuffare att nå, men jag är helt övertygad om att vi kommer att nå dit.
 
Allt fler runt om i landet får nu tillgång till fiber. I Centerstyrda Säffle har ungefär 92 % av invånarna och företagen redan fått en fiberuppkoppling . Och Sunne kommun, även den centerstyrd, utsågs till årets fiberkommun bara för några dagar sedan. Väldigt många av deras flerfamiljhus har redan idag fiber eller koax-nät med hög överföringskapacitet.
 
Samtidigt måste vi nog konstatera att ADSL, dvs bredband via telefonjacket, inte tillhör framtidens tekniker. Visst kommer ADSL fortfarande vara viktigt för framförallt villaområden under överskådlig tid framöver. Men den tekniken har sina begränsningar vilket gör att vi inte kommer kunna förlita oss på den för att nå regeringens bredbandsmål.
 
Att hålla isär det ena från det andra i dessa frågor är inte alltid så lätt, och tyvärr kan jag konstatera att dagens artikel i Veckans Affärer, som även Svenska Dagbladet och Ny Teknik återgivit, har fel i sak. Det stämmer inte, som VA påstår, att människor i glesbygd förlorar möjligheten till bredband genom det teknikskifte som Telia nu genomför. I själva verket påverkar det projektet över huvud taget inte möjligheterna att få bredband i glesbygd, eftersom de telestationer som påverkas av teknikskiftet inte är förberedda för ADSL, och de abonnenterna som berörs dessutom bor på sådana avstånd att den tekniken inte är lämplig. Men, som sagt, det är ett komplext område som inte alltid är så enkelt att beskriva korrekt i sak.

Fel EU-regler kan försvåra för svenska biobränslen

Nu på morgonen var jag med i P1 Morgon och beskrev regeringens arbete för att förhindra att nya EU-regler ska komma att försvåra för svenska biobränslen och svensk skogsindustri.

En av de strategier EU slagit fast för att minska koldioxidutsläppen och ställa om Europas energisystem i hållbar riktning är att öka andelen förnybar energi. Till 2020 ska samtliga medlemsländer öka sin andel förnybar energi till 20%, och för svensk räkning har vi redan kommit långt i det arbetet. Redan idag är 49% av vår energi förnybar och till 2020 ska vi ha nått minst 50%.

Många andra EU-länder har sämre inhemsk tillgång till biobränslen än Sverige och och kommer vara beroende av att importera för att möta sina behov. Och en hel del av den importen kommer behöva ske från länder utanför EU.

I det sammanhanget funderar EU-kommissionen just nu på att föreslå det man kallar ”hållbarhetskriterier för fasta biobränslen”, dvs miljökrav på EU-nivå för produkter som ved, flis och pellets. Från regeringens sida är vi rädda att sådana regler, om de utformas på fel sätt, över huvud taget inte kommer leda till ökad miljönytta i Sverige, utan bara till ökat regelkrångel och ökade kostnader för en redan ansträngd bransch. Vilket skulle kunna leda till att viktiga biobränslen blir kvar i de svenska skogarna och att svenska jobb och svensk export hotas.

När man diskuterar skog och klimat är det viktigt att börja i rätt ände, med att skogen faktiskt är väldigt viktig för klimatet inte minst genom att växande skog, som tar hänsyn till en bra och fungerande skogslagstiftning, är ett av de allra bästa sätten att binda koldioxid. Ett levande skogsbruk med mycket växande skog är en självklar del i regeringens klimatpolitik.

Fortsätt läs här

Fler borde få jobba hemma mer

Idag är det jobba hemma-dagen, ett bra initiativ för att uppmärksamma alla de fördelar som kan komma från att jobba just hemifrån. Bakom initiativet står Microsoft Sverige och de har idag helt sonika skickat hem alla sina anställda för att istället jobba på distans. Ett av de företag som arbetat mycket för att underlätta distansarbete är TeliaSonera och de uppger att de har lyckats minska sina CO2-utsläpp med hela 70 %, bland annat genom att använda telekonferenser och möjliggöra distansarbete. Det reser endel kittlande tankar kring hur mycket vi skulle kunna vinna om fler kunde välja att arbeta någon dag hemifrån i veckan eller månaden, i form av minskad trafik, minskade koldioxidutsläpp och mindre trängsel på våra vägar. Men också vinster i form av att fler kanske skulle kunna få lättare att få vardagspusslet att gå ihop, med hela den utmaning många av oss har i att kombinera önskan om ett rikt arbetsliv med att kunna hämta barnen på dagis eller fritids i någorlunda god tid, och få mer tid för familjen och barnen.

Vi lever i en allt mer uppkopplad miljö, och det är en fantastisk möjlighet i allt detta. Just idag skriver t.ex.  SvD att det numera säljs fler smarta telefoner än vanliga datorer. Det innebär att allt mer av vårt arbete kan ske mobilt, och att den geografiska platsen blir allt mindre viktig. Men ska vi i stor skala kunna bejaka den utvecklingen måste hela systemet fungerar. Då måste vi t.ex. bli ännu bättre på it-säkerhet, även om vårt samhälle idag är bättre rustat än många andra. Och vi måste ha en väl utbyggd, robust och säker it-infrastruktur. Just därför är det viktigt att vi så tydligt i  regeringens bredbandsstrategi anger om att 90 % av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband med en hastighet om 100 Mbit år 2020.

Jag är övertygad om att vi med mer flexibla arbetsplatser och med teknikens hjälp både kan bli mer produktiva men också öka vår livskvalitet. För att det ska kunna ske krävs en bra digital infrastruktur, men det krävs också bra ledare i organisationer och företag som fokuserar mer på att medarbetarna löser sina uppgifter, än på var de löser dem. I mitt ledarskap har idén om att det viktigaste inte är varifrån mina medarbetare arbetar, utan att de löser de uppgifter de har att lösa länge varit en helt central del. Jobba hemma-dagen är ett bra sätt att uppmärksamma fler på möjligheterna med det synsättet.

 

Vill du läsa mer om vad jag sagt om hur it kan bidra till ett miljösmartare samhälle kan du gärna läsa mitt från konferensen ”IT för ett grönare samhälle”,  Smart IT kan minska våra ekologiska fotavtryck. Läs gärna också strategin IT för en grönare förvaltning – agenda för IT för miljön 2010-2015.

Låt skolan få använda mer it – på rätt sätt

De senaste dagarnas diskussioner om vilken plats surfplattorna egentligen ska ha i våra skolor har varit väldigt uppfriskande. Den är ett tecken på att det finns ett oerhört stort intresse för frågan, och jag är verkligen den första att välkomna det. För när jag å regeringens vägnar presenterade den digitala agendan i höstas så presenterade jag också det nya it-politiska målet för Sverige, ett mål som innebär att Sverige ska sikta på att bli bäst i världen på att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Det målet kommer vi aldrig någonsin kunna nå om vi inte fullt ut drar nytta av it i skolan.

Men det är inte samma sak som att it alltid ska användas, i alla sammanhang. På ett sätt är det lite synd att debatten hr blivit så polariserad och att nyanserna kommit i skymundan. För, som jag skrev i ett tidigare inlägg i den här frågan, så är it ett verktyg, bland många, och precis som alla andra verktyg oslagbart i många situationer, men hopplöst fel i andra.

På senare tid har det presenterats nya forskningsresultat som visar att elever lär sig mer om man genomför mindre kunskapsprov ofta, jämfört med om de studerar materialet i böcker. Lärandet ser ut att omvandlas i mer permanent kunskap för de som gör kunskapsprov och det säger sig självt att att it-stöd många gånger är ett bra verktyg i den sortens undervisning där man testar elevernas kunskaper i mindre och ofta återkommande kunskapsprov.

Med it i klassrummet kan duktiga pedagoger också erbjuda ”lärverktyg” som ger elever alternativa sätt att lära. Ett sådant exempel är matteboken.se som bland annat erbjuder ”kändismatte”. Där kan man t.ex. se Dogge Doggelito förklara Pythagoras sats, eller se när Annie Lööf löser en ekvation om svenskt företagande.

Det finns många forskarrapporter om hur it kan bidra i skolan, och många av dem refereras återkommande i tidskriften Datorn i Utbildningen. Men till syvende och sist handlar det, tror jag, om att vi måste våga lita på lärarna. Om att vi måste klara av att ge duktiga pedagoger rätt förutsättningar. Under alla de möten jag hållit och deltagit i, där jag fått tillfälle att prata om och diskutera den digitala agendan och skolan, så har jag återkommande fått höra att den svenska skolan faktiskt bara är  fläckvis digital. Visst, i  vissa skolor används it på ett sätt relevant och modernt sätt. Men på många andra håll lyser it och moderna lärverktyg tyvärr med sin frånvaro.

Vår utmaning är inte längre att få fram pedagogiska alternativ till konventionellt klassrumslärande. Det finns faktiskt en väl fungerande marknad för att få fram dessa och det finns gott om kreativa personer, inte minst lärare och elever (och före detta elever med dåliga skolerfarenheter). Den verkliga utmaningen är att introducera dessa nya lärverktyg i skolvärlden, att finansiera tekniken och driften av den, men också att hitta bra modeller för hur lärare kan inkludera teknik och applikationer i sin pedagogik.

Om vi kan ge skolans personal kompetensutveckling och bra lärverktyg då har våra svenska skolor alla möjligheter att kunna ge eleverna en modern utbildning där it är ett naturligt och integrerat redskap. Ansvaret för att se till så att det blir så ligger på skolhuvudmännen – dvs kommunerna och friskolorna.

Regeringen har redan tagit flera initiativ för att förbättra situationen för it  i skolan. Inte minst är det viktigt att alla nya lärare som examineras framöver ska kunna använda digitala verktyg i sitt arbete, och de ska ha förmåga att förstå vilken betydelse digitala verktyg har för eleverna, i den pedagogiska situationen och för skolans arbete. Det är innebörden av de nya krav som ställs för att man från och med den 1a januari 2011 ska kunna få en lärarexamen. Dessutom har regeringen antagit en ny läroplan med nya kursplaner, som innehåller tydliga skrivningar som syftar till att eleverna under sin utbildning ska få så kallad digital kompetens. Ska de kunna få det måste det självfallet finnas datorer i våra skolor, liksom tillgång till alla de lärverktyg som krävs för att dagens elever ska kunna få en tidsenlig utbildning.

Till sist – att få använda it i skolan är viktigt för många, men kan spela en helt avgörande roll för vissa. Det märktes inte minst i  Post- och Telestyrelsens innovationstävling. En av vinnarna i den var företaget Comai AB som har utvecklat ett hjälpmedel i form av en smartphone för elever med särskilda behov – barn som har ADHD, aspergers eller liknande utmaningar. Ett it-baserat hjälpmedel som gör det möjligt för just dessa elever att fokusera på undervisningen , utifrån sina förutsättningar. Är du intresserad av det projektet, som hittills gett väldigt goda resultat, kan du  läsa om det här [PDF].

Upp till bevis

Att kyla och kärnkraftverk som står still varit något av ett tema för mig senaste tiden har väl inte undgått många. Den här veckan och dagen började på samma tema med det möte jag begärt med Vattenfall och dess VD Øystein Løseth.

Løseth redogjorde för hur Vattenfall ser på de senaste årens driftsproblem, som har haft påtagliga effekter på elmarknaden och konsumenterna. Dessutom redovisade han Vattenfalls planer för sin drift och sitt underhåll det kommande året. Själva gör Vattenfall bedömningen att de kommer att kunna leverera bättre i år än de klarat av tidigare år.

För många låter ju de löftena ganska bekanta. Och historiskt har det ju visat sig att det varit svårt att lita på prognoserna och bedömningarna. Den förhandsinformation Vattenfall gett för de senaste vintrarna har varit osäker och väl optimistisk och planerade revisioner har många gånger tagit mycket längre tid än man tänkt.

Vattenfall har nu ett stort ansvar för att hålla användare och konsumenter informerade om vad som sker och vilka åtgärder man vidtar för att höja säkerhetsnivåerna och förbättra leveranssäkerheten. Det är deras trovärdighet det handlar om och det är de som måste bevisa att de faktiskt kan leverera driftsäker el, med en hög säkerhetsnivå. Det elmarknaden och svenska konsumenter behöver är  nu är inte fler löften, utan att de redan givna löftena följs av konkret handling.

Självklart kommer jag se till att hålla mig särskilt väl informerad kring vad som händer. Just därför kommer jag efter den vintersäsong vi nu är mitt uppe i kalla till mig inte bara Vattenfall utan även Eon och Fortum, dvs. samtliga våra svenska kärnkraftsägare.

Då väntar en utvärdering av hur de klarat att upprätthålla tillgängligheten under vintern och hur de levt upp till de ambitioner och de löften de uttalat före densamma, men också adressera frågan om hur tillgängligheten ska kunna bli bättre kommande vintrar.

TT har, vid sidan av flera andra medier, skrivit om dagens möte.

Smarta elnät ger konsumenten makt och möjlighet att påverka

Igår och idag har 580 centerpartister som sitter som beslutsfattare och makthavare i lokala, regionala, nationella och internationella fora varit samlade i Västerås för årets Kommundagar. Två dagar med gott om inspiration och många härliga och intressanta möten med centerpartister från hela landet.

Själv medverkade jag under förmiddagen idag genom att tala på ett seminarium om hur globala klimatutmaningar kan bli till jobb och tillväxt i Sverige, och om hur smarta elnät är det som kommer att ge oss som konsumenter makt att påverka våra elkostnader, men också möjlighet att ta ansvar och påverka så att vi minskar koldioxidutsläppen från energisektorn och drar vårt strå till stacken när det gäller att hejda uppvärmningen av klotet.

Mitt tal följdes av ett inspirerande anförande av ABB:s VD Johan Söderström, som beskrev hur ABB helt och hållet står bakom de prioriteringar jag angivit som energiminister, och hur de arbetar för att i sitt företag utveckla och erbjuda de lösningar som krävs för att vi ska kunna ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem, för att vi ska kunna stärka den enskilde konsumentens ställning på energimarknaderna och för att vi ska kunna öka den svenska miljöteknikexporten. Dessutom deltog Carin Torstensson från Interactive Institute, som lyfte fram hur viktigt det är att konsumenterna får användarvänliga lösningar som på ett lätttillgängligt och pedagogiskt sätt presenterar den information man behöver för att kunna göra aktiva energival – t.ex. kring hur mycket man förbrukar och när, vad det kostar eller hur mycket man producerar om man satt solceller på det egna taket.

Hur skall vi då klara detta i praktiken? Hur skall vi få in en så stor andel ny förnybar energi i vår elförsörjning? Hur skall vi hantera att allt mer utrustning och rutiner i vår vardag och vårt arbete förutsätter el? Hur skall vi klara att använda energin mer effektivt?

Fortsätt läs här

Kärnkraftsbolagen måste klara leveranssäkerhet

Den stränga kylan och det stora elbehovet fortsatte också idag, liksom – dess värre – de stora problemen med bristande leveranssäkerhet i den svenska kärnkraften. Fortsatt är det bara 5 av 10 reaktorer som fungerar felfritt, och trots att behoven är som störst just nu så mäktar kärnkraftsbolagen bara med att leverera 55 procent av den installerade effekten. Tack vare mycket vattenkraft, förnybar el, import och reservkraft klarar vi möta det svenska elbehovet. Men till priset av höga elpriser, vilket alltid drabbar den enskilde konsumenten.

Så sent som i september lovade kärnkraftbolagen samfällt att de frivilligt skulle se till så att planerade revisioner – dvs revisioner som inte föranleds av något akut säkerhetsproblem – ska ske under årets varma månader. Det är ett löfte som jag håller högt i minnet, och kommer vara noga med att följa upp. Självklart ska reaktorer stoppas om det krävs av säkerhetsskäl, men en hel del av de bekymmer vi nu ser är inte föranledda av det, utan av andra skäl, och dessa stopp måste ägarna se till att komma till rätta med så att kärnkraften kan leverera som bäst när behovet är som störst.

En av de saker som bekymrar mig allra mest är de återkommande och utdragna driftsproblemen vid kärnkraftverket i Ringhals. För att få svar på vad dessa problem beror på, och vad Vattenfall – som är huvudägare av Ringhals – tänker göra för att säkerställa att dessa problem inte återkommer igen har jag kallat till mig Vattenfalls högsta ledning, och inom kort förväntar jag mig att få svar på alla de frågor jag och många andra har av Vattenfall och Vattenfalls VD, Øystein Løseth.

Ett flertal medier har intervjuat mig på detta tema idag, däribland SR Ekot, Svenska Dagbladet och Dagens Industri.